Partiledardebatt

Herr talman! Med start i dag och fram till den 7 juni är det möjligt att rösta i valet till Europaparlamentet. Det är ett val som genomförs inte bara här i Sverige utan i ytterligare 26 europeiska demokratier - en hedersstund i varje demokrati och en hedersstund för alla oss som tror på det europeiska samarbetet och att vi på det här sättet kan välja våra representanter som gemensamt ska föra Europas utveckling framåt. Jag hoppas att dagens debatt ska ge ingångar till skillnader men också ställningstaganden kring viktiga frågor som vi ser för Europasamarbetet framöver. Låt oss konstatera att det inte gör ont att rösta. Den verkliga smärtan kommer av att sakna rösträtt. Det är viktigt att komma ihåg. Mycket av de frågor som rör människors vardag påverkar också Europaparlamentet. Det märks när jag träffar en företagare i Säffle som berättar om möjligheten att med sitt företag, där man tillverkar stegar, komma in på den tyska marknaden. Han säger: Det är fortfarande många handelshinder kvar. I teorin finns den inre marknaden, men mycket av protektionism dröjer sig kvar. Han säger också: Hur den tyska ekonomin utvecklas påverkar också mig som liten företagare. Det är alldeles riktigt. Det märks också när jag träffar en bonde - han kallar sig själv så - i Jörlanda som säger: Möjligheten att gå över till ekologisk odling påverkas av hur jordbrukssubventionerna driver upp markpriserna. Det försvårar för mig att driva ekologisk odling. Allt har kopplingar till det europeiska samarbetet - allt kommer ned i vår svenska vardag. Viktigast för Moderaterna är vår arbetslinje i den politik regeringen för, jobben, och det handlar också Europasamarbetet i stor utsträckning om. Missa inte att det fortsatt råder finanskris i Europa och i Sverige. Det är fortsatt mycket utsatta ekonomier i vår omvärld som söker stöd för att hitta en bättre utveckling. En stor andel av Europas länder befinner sig nu i ett läge med mycket stora och växande underskott. Detta måste Europasamarbetet möta med fasthet och genom att ställa sig bakom den stabilitets- och tillväxtpakt - den heter faktiskt så - som kom på plats i det tidiga 90-talet som en respons på ett läge där Europas skuldsättning blev väldigt stor. Oron att skicka notan till framtida generationer möttes med en enighet om att vi har ett gemensamt ansvar för att inte göra slut på för mycket skattepengar. Stabilitets- och tillväxtpakten har lett till sjunkande statsskuldskvoter och bättre ordning i de offentliga finanserna, men nu finns det en risk att vi ånyo går in i en tid där vi gör slut på mycket skattepengar utan täckning. Det spelar roll hur olika länder i det skeendet agerar. Ta detta med hur stor statsskulden är som andel av ekonomin. Sverige har en utveckling där vi 2007 hade en andel som var 41 procent och i de prognoser vi nu ser rör sig upp till 47 procent 2010. Det är allvarligt så, men det är endast en liten stegring. Man kan jämföra det med det socialdemokratiskt styrda Storbritannien, som började på ungefär samma nivå med 44 procents andel 2007 men som kommer upp till 82 procents statsskuldskvot 2010. Det spelar roll hur man för politiken. Den politik som förts i Storbritannien är den Mona Sahlin företräder här hemma i Sverige. Och märkligt nog: När man kommer ut i Europa träffar man ibland Wanja Lundby-Wedin, ni vet, hon som är känd för att sitta i många styrelser. Hon är också ordförande i Europafacket, och jag har mött henne på toppmöten i Europa. Hon säger precis samma sak: Gör slut på mer skattepengar! För ned oss i de europeiska dikena, där vi kommer att tappa greppet om de offentliga finanserna! Det kommer att leda till räntehöjningar. Det kommer att leda till behov av nedskärningar. Det väntar stora besparingspaket i förlängningen av en sådan politik. Varför är detta viktigt? Vad var krisens ursprung? Enskilda låntagare lånade för mer än vad de kunde betala i USA. Då kan inte krisens lösning vara att stater gör likadant. Därför är det en central huvudfråga hur vi nu ska agera för att hålla kontroll över de offentliga finanserna. Det är också viktigt att agera inom Europa för öppenhet - en svensk tradition - men det gäller att vara tydlig och stå emot protektionism, både när det finns krav på det här hemma i Sverige och när det dyker upp i Europasamarbetet. Vi vill se en modernisering av den stora budget som i för hög grad går till jordbrukssubventioner och i högre grad borde finnas till stöd för forskning och infrastruktur också på europeisk grund. Vi måste fullfölja och se till att det bankstöd som har kommit på plats också används, vårdas och utvecklas. Vi behöver en europeisk finanstillsyn vid sidan av den nationella, därför att i grunden måste förtroendet återkomma och möjligheten att genomlysa de finansiella systemen förbättras. Om allt detta handlar Europasamarbetet. Över allt detta har Europaparlamentet inflytande. Det vill vi använda för att häva finanskrisen och för att satsa på jobben. Klimatet är vår andra huvudfråga. Vi får rapporter om att klimatförändringarna kommer snabbare och är mer omfattande än vad den forskarpanel som har legat till grund för FN:s arbete tidigare indikerade. Världen saknar i dag ett globalt svar på denna globala utmaning. Sverige har gått före, och har gjort det under lång tid och under olika regeringar. Vi har satt samman en energi- och klimatpolitik som är den mest framstående som finns i världen i dag. Den säger att vi ska ha 40 procents minskning av våra utsläpp fram till 2020 jämfört med 1990. Vi överskrider de krav som ställs i enlighet med den överenskommelse som EU har slutit gemensamt för att visa vår vilja att gå längre och ta ansvar. Vi använder de styrmedel som andra diskuterar att kanske införa, vi gör det brett, med olika former av styrmedel, och det fungerar. Den svenska ekonomin ställs om och tillväxt förenas med sjunkande växthusgasutsläpp, men vi behöver göra mer. Vår överenskommelse bygger på ytterligare höjningar av styrmedel likt CO2-skatten under kommande mandatperiod. Här har Europaparlamentet också ett medbestämmande. Vi har sagt att det ska vara 20 procents minskning i genomsnitt i Europa, vilket ska bli 30 procent inom ramen för en global överenskommelse. Tro mig, jag har varit mycket runt om i Europa och fört diskussioner med kolleger. Jag vet att det finns stora invändningar mot att göra den förflyttningen. Det var svårt att få på plats 20 procent, kan jag säga. 30 procent kommer att vara en stor utmaning. Det kommer att krävas svensk närvaro i den här diskussionen och svenskt ledarskap, och det kommer ändå att visa sig vara väldigt svårt. Även här finns, trots bred enighet i denna riksdag om att möta klimatutmaningen, två viktiga vägvalsfrågor där det finns en skillnad mellan alliansregering och vänstersida. Den ena gäller synen på så kallade flexibla mekanismer, det vill säga det faktum att vi måste tänka solidariskt och gränsöverskridande och inte hemfalla åt klimatnationalism. Ska världen klara denna utmaning måste rikare länder använda sina resurser till allt dyrare insatser inte bara hemma. Det kommer att krävas överföring av kunskap och resurser till fattigare delar av världen, både till de minst utvecklade utvecklingsländerna och till de länder som är lite mer utvecklade, för att få med dem på en global överenskommelse. Det är vad flexibla mekanismer handlar om. Det är en helt accepterad och bra del av hur man för ansvarsfull klimatpolitik, och ändå ifrågasätts det av den svenska vänstern. Jag menar att utan den typen av överföring når vi inte det globala svaret. Då blir vi inte klimatsmarta. Då kommer inte resurserna att räcka för att klara klimatutmaningen. Den andra frågan gäller vår syn på energipolitiken och om vi bara ska producera energi och elektricitet för en svensk hemmamarknad eller om detta också ska göras till ett instrument för klimatpolitiken. Jag vill se ett Sverige där en framväxande exportmarknad blir att producera el och där vi säljer till vår omvärld. Tänk om vi kan ha el producerad i Sverige som exporteras till våra grannländer och trycker tillbaka deras användning av fossila bränslen! Det är bra för klimatet och ger jobb i Sverige. Hur kan man vara emot det, Mona Sahlin? Hur kan man vara emot idén att vi ska gå vidare med möjligheten att exportera ren, klimatvänlig el till vår nära omvärld? Tro inte att det inte spelar roll! Tro inte att Polen sitter fast i ett nära 90-procentigt fossilbränsleberoende eller att våra baltiska länder inte ser detta som helt avgörande för möjligheten att antingen få hjälp från Sverige eller landa i ett ryskt gasberoende. Alternativen för dessa länder är fortsatt användning av fossila bränslen. Vi är överens om mycket, men det finns också viktiga skillnader, som jag har påpekat inom klimatområdet och när det gäller synen på offentliga finanser och ansvarstagande. Därför är det viktigt att gå och rösta. Rösta, och rösta för ett ansvarsfullt alternativ som vill använda en aktiv klimatpolitik, som är solidariskt och som vill ta ansvar för offentliga finanser och inte skicka notan till framtida generationer. (Applåder)

Herr talman! Det var intressant att lyssna. Fredrik Reinfeldt stod här och varnade för investeringar mot arbetslösheten. Fredrik Reinfeldt stod här och varnade för besparingar, som om det inte är precis vad som sker i dag när lärare, undersköterskor och barnomsorgspersonal blir uppsagda just därför att det är moderat strategi att avstå från att ta ansvar för jobben både här och i EU. Vi kan gå tillbaka till en konkret fråga, eftersom just miljön diskuterades väldigt mycket. I det EU-valmanifest som Moderaterna presenterade i går, Fredrik Reinfeldt, säger ni att ni vill att EU går före, och ni vill att man minskar utsläppen av växthusgaser med 30 procent. Men sedan fick du frågor om ni tänker driva detta krav under det svenska ordförandeskapet i EU. Då blev svaret nej. Min konkreta fråga är: Hur hänger det här ihop, vill du eller vill du inte att EU ska gå före och minska utsläppen med 30 procent? Det avgörs väldigt mycket i valet.

Herr talman! Vi vill att Europa inom ramen för ett globalt avtal - det betyder att världens största utsläppsländer USA, Kina, Mexiko, Brasilien och Sydafrika också tar på sig åtaganden - ska röra sig från en 20-procentig minskning upp till 30 procent. Det är som ett genomsnitt mellan EU:s 27 länder. Det tänker jag driva som EU-ordförande. Jag tycker att det ska ske med automatik, men jag hör redan länder som påpekar att det nog bör diskuteras en gång till. Det Moderaterna säger i sitt valmanifest, och det är ett valmanifest som täcker det faktum att man väljs till Europaparlamentet 2009 och sitter där till 2014, är att vi också vill markera att vi är beredda att säga att Europa även om vi inte får det globala svaret på plats ändå bör gå före av det enkla skälet att klimatet inte kan vänta. Sedan vill jag också kommentera påståendet att vi inte gör tillräckligt mycket. OECD har gått igenom hur Europas ekonomier har hanterat den ekonomiska nedgången. Då väger man ihop aktiva åtgärder med det som kallas för automatiska stabilisatorer. Jag vet inte vem som kom på det ordet. Det är inte så roligt, men det beskriver att en lång rad insatser automatiskt sätts in i en ekonomi vid nedgång. Vi har bland de största automatiska stabilisatorerna i världen. När man lägger ihop dessa insatser ser man att vi gör de största insatserna av alla inom hela OECD för att möta finanskris och ekonomisk nedgång. Varför har detta varit möjligt? Därför att vi sparade i högkonjunktur. Vi sade nej till alla propåer om att snabbt göra slut på pengar. Vi hade fallhöjd i de offentliga finanserna. Detta gjorde att det var möjligt att möta nedgången. Danmark och Sverige är de enda två länderna som har haft breda stimulanser förenade med att inte landa i överdrivna överskottsnivåer. Så, Mona Sahlin, tar man ansvar för att vara en aktiv regering förenat med att ta ansvar för stabila offentliga finanser. (Applåder)

Herr talman! Det här blir bara mer och mer intressant. Här står en påfallande nöjd statsminister i ett läge där arbetslösheten nästa år kommer att vara 12 procent, i ett läge där regeringen själv säger att en tredjedel av dem som nu förlorar jobben inte kommer att komma tillbaka. Här står en statsminister som säger: Vi sparade i högkonjunktur. Det var vi, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som sparade, för så måste man göra i goda tider. Men sedan var avsikten, Fredrik Reinfeldt, att använda pengarna för investeringar för jobben när tiderna var svåra. Ni sänkte i stället skatterna för lika mycket som det budgetöverskott som vi i sann ansvarsfull anda hade byggt upp. Det är inte att ta ansvar för jobben. Min fråga handlar mycket om att ni väldigt ofta säger en sak här hemma, men när ni sedan checkar in på planet till Bryssel verkar ni glömma de åtaganden ni som moderater säger er stå för här hemma - vi tar miljön - eftersom ni röstar så annorlunda i Europaparlamentet än ni säger i era valmanifest. Vill man ha en politik för jobben både i Sverige och i Europa ska man rösta på Socialdemokraterna, för vi är inte nöjda. (Applåder)

Herr talman! Jag kan berätta för Mona Sahlin att det är val till Europaparlamentet den 7 juni. Jag tror att väljarna förväntar sig att de ska få besked om det som Europaparlamentet har inflytande över. Du och jag kan ha stora konflikter om hur det har sett ut bakåt, men jag vet inte om det hör hemma i Europaparlamentsvalrörelsen. Men visst, jag kan svara. Vi finansierade både hösten 2006 och hösten 2007 de åtaganden vi gjorde för att få fram jobbskatteavdraget. Jag minns. Jag satt i de förhandlingarna nämligen. Det var väldigt tuffa åtgärder, som vi dessutom fick kritik för. Din beskrivning stämmer inte. Det jag vill säga är att det spelar roll hur man agerar i Europa, därför att det inte är så att det är stora överskott kvar i Europa, tvärtom. Det är betydande underskott. Det finns länder som har över 10-procentiga underskott, och de påverkar varandra. Det är nämligen så att Sverige är en öppen exportekonomi. Om det inte finns efterfrågan, om det inte finns ordning och reda i ekonomierna i Storbritannien och Tyskland påverkar det Sverige. Vårt svar är att koordinera finanspolitiken. Eftersom Mona Sahlin inte är beredd att göra det hemmavid blir det också svårare att ställa till ansvar ute i Europa. Om detta måste vi ge ett tydligt besked. (Applåder)

Herr talman! Det är intressant att höra statsministern prata om att vi ska tala om EU-parlamentsvalet samtidigt som han pratar mer om hur man ska få reda i finanserna här i Sverige och hur man ska exportera den passivitet som leder till att svenska lärare och undersköterskor sägs upp i kommuner och landsting just nu. Jag tänkte återgå till EU-parlamentsvalet. Statsministern nämnde inte med ett ord den fråga som kanske berör svenska löntagare och svenska fackföreningar mest just nu, nämligen hoten mot kollektivavtalen och konflikträtten. Ulf Dinkelspiel som är partivän till statsministern åkte ned före EU-medlemskapet och förhandlade fram ett papper där det stod att EU minsann respekterar svensk kollektivavtalsmodell. Det papperet var inte värt bläcket det skrevs med, för nu har det visat sig att EU:s domstol i tre domar ifrågasätter både konflikträtten och kollektivavtalen. De här domarna kommer ju att leda till att vi dels riskerar att få en diskriminering av utländska arbetare på svensk arbetsmarknad, som innebär att utländska arbetare ska tvingas att jobba till sämre villkor än de vi har kommit överens om, dels riskerar att få en lönenedpressning, eftersom de arbetare som går på kollektivavtal kommer att tvingas ifrågasätta sina villkor för att kunna vinna en upphandling för att kunna fortsätta att få jobb. Det blir alltså en oseriös konkurrens mot seriösa företag. I denna fråga är den här regeringen fullständigt passiv, gör nästan ingenting. Det är inte viktigt för den här regeringen att hävda kollektivavtal och konflikträtt. Det går igen både i EU och i Sverige. När det gäller EU har jag inte hört någonting som statsministern eller alliansregeringen vill göra för att hävda kollektivavtalen och konflikträtten och därigenom systemet med någorlunda rimliga och rättvisa löner på arbetsmarknaden. Jag antar att det beror på att Fredrik Reinfeldt egentligen är rätt nöjd. Han tycker att de här domarna är rätt bra. De leder nämligen till ett system där fackföreningsrörelsen får mindre att säga till om och där det blir svårare att hävda rättvisa löner.

Herr talman! Vi som tror på det europeiska samarbetet - det gör inte Lars Ohly - tycker att det är bra att den gränsöverskridande möjligheten att arbeta i andra länder finns. Det är ett sätt att lära sig om andra kulturer och andra delar av Europa så att det inte blir för hemvävt eller till och med inskränkt, att aldrig se världen. Därför är vi glada att Europasamarbetet har givit den möjligheten. Det är också bra för unga människor. Titta till exempel på hur många som har fått jobb i Köpenhamn - och för övrigt i Oslo. Norge har också varit mån om att vara en del av den fria rörligheten trots att Norge inte har eget medlemskap. Denna rörlighet väcker nya frågor om hur lönerna ska se ut. Om detta har det varit en del domstolsutslag, som vi har analyserat i en seriös utredning som Lars Ohly tydligen inte känner till. Utredningens slutsats var att den svenska kollektivavtalsmodellen inte är hotad. Det behöver inte göras större justeringar därför att det finns en respekt i Europa för att vi ska få fortsätta med vårt i grunden lite avvikande sätt att sätta löner. Det vanliga i Europa är att stifta lag, att i lagstiftning slå fast hur regleringen ska ske och vilken typ av löner det ska vara. Men det är inte den svenska modellen. Vi sluter avtal på arbetsmarknaden mellan arbetsmarknadens parter. Det har tjänat oss väl, och jag är beredd att stå upp och försvara detta. Hoten måste vara på riktigt. De får inte drivas fram som ett sätt att försöka mobilisera väljare att gå och rösta. Det finns inget underlag som hävdar att kollektivavtalsmodellen är hotad. Det vi behöver titta på är om det behövs mindre justeringar i nationell lagstiftning. Det är så jag tycker att det ska gå till. Jag tycker att vi ska ha beslutanderätten. Den ska inte flyttas ned till Bryssel eller till Europaparlamentet. Då blir det början till vägen bort från den svenska modellen. Jag skulle i skarp kontrast till vad Lars Ohly påstår här säga att jag har varit beredd att vara aktiv, och jag har säkerställt att den svenska kollektivavtalsmodellen respekteras även i framtiden. (Applåder)

Herr talman! Problemet med det resonemanget är att domstolen inte ligger i Sverige och inte lyder under svensk lag. Den dömer enligt de fördrag som gäller i Europeiska unionen. Därför måste man vara aktiv också där för att kunna hävda kollektivavtal och konflikträtt. Där är ni passiva. Ni lyfter inte ett finger. Jag antar att ni egentligen är rätt nöjda. Nu ifrågasätts konflikträtten. Nu ifrågasätts möjligheten att hävda kollektivavtalen. Det är det yttersta verktyget som fackföreningsrörelsen har om man inte kommer överens i förhandlingar om kollektivavtal och rimliga löner. Jag tror inte att ni är starka försvarare av ett system där man faktiskt får gå ut i konflikt för att hävda kollektivavtal. Jag tror att ni pratar mycket men egentligen inte menar allvar. Detta har naturligtvis ingenting med den fria rörligheten att göra. Ni vet att vi var sex partier i Sveriges riksdag som var emot övergångsregler, just därför att vi hävdade den fria rörligheten. Men vi har alltid krävt att den fria rörligheten måste garantera fackliga rättigheter och rimliga löner och villkor. Det är det som ni inte gör genom att vara så passiva i frågan.

Herr talman! Det går lite grann igen att inte tro på Europasamarbetet, att vara emot förbättrade regler för arbetskraftsinvandring här i Sverige. Det blir ett ifrågasättande som det hävdas skulle handla om en hotad modell. Det är därför jag ifrågasätter om det finns stöd för den utgångspunkten. Jag ställer upp på att om man ska arbeta i Sverige ska det vara sjysta lönevillkor. De ska återspegla vilka kostnadsnivåer som finns i Sverige. Annars får vi en osjyst konkurrens och risk för social utsatthet. Det ska vi inte blunda för. Det finns sådana risker. När vi har gått igenom dessa frågor och gjort jämförelser i en seriös utredning har vi kommit fram till att den svenska kollektivavtalsmodellen inte är hotad på det sätt som beskrivs. Risken finns att man hävdar att den i alla fall är hotad och med det ursäktar ansträngningar som uppmuntrar till rörlighet. Jag undrar om det inte är det som Lars Ohly är ute efter. Du gillar helt enkelt inte idén att människor rör sig fritt över gränser och får arbeta i andra länder eftersom du inte tror på detta Europasamarbete. (Applåder)

Herr talman! Statsministern talade tidigare om klimatnationalism. Det var intressant. Det finns också en likhet i de stora frågorna. Vi diskuterar den ekonomiska krisen och klimatfrågan. Om man verkligen vill att Sverige ska vara konkurrenskraftigt och stå redo när konjunkturen vänder ska man satsa på investeringar för framtiden. Om man vill att vi ska klara klimatkrisens stora utmaningar ska man satsa på att ställa om samhället. Det kostar i investeringar, men det ger också tillbaka. Då blir vi mer hållbara och mindre sårbara i framtiden. Den granskning som vi har genomfört visar att många regeringar i Europa resonerar precis som Fredrik Reinfeldt gör. Man planerar åtgärder i andra länder i stället för i det egna landet. Men de internationella systemen håller inte för det. Tyvärr visar det sig att de internationella insatserna ofta sker i korrumperade system och är ineffektiva. Det blir därför ett slags smitarstrategi att göra så i stället för att göra insatser i det egna landet. Om ni vill att vi ska ta er på allvar måste ni inse att det är nödvändigt att genomföra omfattande åtgärder i det egna landet också. Det finns ingen smitväg där man kan slippa undan. Klimatfrågan kan inte lösas någon annanstans utan måste lösas överallt i alla länder. Det blir ett slags missriktad klimatnationalism när man, som statsministern, klappar människor på axeln och säger att de inte behöver göra något eftersom de är så duktiga.

Herr talman! Vårt nationella mål om 40 procents reduktion under perioden 1990-2020 handlar om att få ned utsläppsvolymerna med 20 miljoner ton. De styrmedel vi redan använder och kommer att använda fram till 2020 kommer att stå för nästan hälften av den reduktionen. Det är en följd av att vi har de mest långtgående och mest avancerade styrmedlen i Sverige som finns i världen i dag. Ytterligare 2 miljoner kommer att tillkomma från att vi ställer högre krav på fordonstillverkare. Det är något som jag tycker är mycket centralt och viktigt. Vi har sagt att ytterligare 2 miljoner kommer att tillkomma med ytterligare skärpningar av de styrmedel vi har, huvudsakligen ytterligare höjningar av CO2-skatt, det vill säga ytterligare åtgärder här i Sverige. 6 ½ miljon ton av reduktionerna har alliansregeringen sagt kan användas för så kallade flexibla mekanismer. Jag kan berätta för Peter Eriksson att jag deltar. Jag har gjort ungefär 50 resor runt om i världen huvudsakligen inriktade på att prata klimatfrågor. Det finns inte ett enda land - nära nog - som har sagt att om det inte finns resurser som den rika världen för över till den fattigare, användande av flexibla mekanismer, blir det inte ett globalt avtal. Då kan miljöpartisterna stå och skrika sig hesa i Sverige hur länge de vill. De kommer inte att lösa den globala klimatutmaningen. Då säger Peter Eriksson något viktigt. Det finns korruption i världen. Absolut! Gunilla Carlsson har precis lett en stor kommission som har försökt att titta på hur vi ska klimatsäkra biståndet så att det ger det resultat som är tänkt och att pengarna inte kommer bort på vägen. Här måste man vara mycket aktiv och följa upp. Vi för en diskussion med utvecklingsländerna. Men den stora gåtan är kritiken från den svenska vänstern mot att använda den typen av mekanismer, att stänga dörren till världen där ute och säga att vi ska lösa våra problem med allt större investeringar här hemma, stänga dörren och tro att vi som står för 0,2 procent av världens globala växthusgasutsläpp ska lösa klimatfrågan ensamma. Det är inte seriöst! Jag kommer att utmana denna politik och visa en annan väg. (Applåder)

Herr talman! Där satt den! Det var skönt att säga "vi som står för 0,2 procent". Det visar alldeles uppenbart att det inte spelar någon roll vad vi gör. Vid en granskning av klimatpolitiken framgår det att det är så man resonerar i land efter land i Europa. I själva verket utgör Sverige bara 0,1 procent av befolkningen. Vi har en alldeles oproportionerligt hög andel av utsläppen om vi jämför med hur stor befolkningen egentligen är. Det är inte, Fredrik Reinfeldt, ansvarsfullt att påstå att vi kan lösa problemen någon annanstans. Av de 20 miljoner ton som du säger att Sverige vill minska är det faktiskt bara en tiondel som ni själva säger att ni vill göra genom egna politiska åtgärder i Sverige. Mycket mer är redan gjort och kommer att fortsätta att genomföras tack vare beslut som har fattats tidigare. Det är en ganska stor del ni vill göra i andra länder. Det vill vi också göra. Jag tycker att det är nödvändigt. Sverige måste vara mer ambitiöst än vad ni är när det gäller att ställa upp med pengar och resurser och för att få ett globalt miljöavtal och klimatavtal. Sverige och andra länder måste ta ett stort ansvar för att också länder i tredje världen ska vara med och bidra. Kritiken är att ni inte gör något här. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att Miljpartiets mardröm har inträffat. De har nu pålästa motståndare som har ambitioner på miljöområdet. Det var inte så det var tänkt att gå. Därför blir det lite platt när Peter Eriksson säger till mig: Ni gör ingenting. Då vill jag påpeka att vi 2008 höjde CO2-skatten med 8 öre. Peter Eriksson står och skrattar, så det var tydligen för fånigt. Det är så här det blir. Jag ska återkomma till det. År 2009 höjde vid CO2-skatten med 4 öre. När vi höjde den med 8 öre skrev Socialdemokraterna stora insändare utmed Höga kusten och berättade hur farlig den här politiken var eftersom den skulle höja bensinpriset, och det skulle minsann sossarna sätta stopp för. Peter Eriksson föreslår en höjning med 2 kronor - absolut. Bensinpriser uppåt 20-25 kronor kommer att följa. Berätta om det i några insändare från Socialdemokraterna utmed Höga kusten så ska vi ta debatten seriöst. Visa hur ni ska finansiera era jättesatsningar så ska jag ta den debatten. Jag står för att jag har vidtagit åtgärder, och jag är beredd att göra mer. Jag har berättat om det här i Sveriges riksdag. Ni berättar ingenting konkret. (Applåder)

Herr talman! Det finns uppenbarligen en stor osäkerhet om vad EU-valet egentligen går ut på, vad EU är bra för, vad som egentligen bestäms i Europaparlamentet, och om det spelar någon roll om eller hur man röstar den 7 juni. Jag tänker ta alla tillfällen, också i dag, för att berätta både om Europaparlamentet och de beslut som fattas där och om vad vi socialdemokrater vill att EU ska prioritera. Det är ett ansvar som vi alla här inne har. I dag är globaliseringen ett faktum både på gott och ont och det är rörlighet över gränserna. Det är uppenbart för mig att gemensamma problem måste lösas gemensamt. Även om vi inte kan förhindra alla kriser kan vi på politisk väg mildra krisernas effekter. Anna Lindh sade följande i ett av sina sista tal om just EU: "EU har inte lyckats få fred i Mellanöstern. Men hade inte EU funnits hade det inte funnits ens en palestinsk myndighet och knappast några palestinska skolor eller sjukvård för palestinska barn. Det hade inte funnits någon fredsplan eller färdplan som nu ändå utgör grunden för den bräckliga väg mot fred som ändå har påbörjats." För mig som socialdemokrat är internationellt politiskt samarbete en självklarhet och därför också EU därför att aktiv politik är den bästa demokratiska motvikten som vi har. Det är den bästa kraft som vi har att sätta in mot de globala kriser och utmaningar som vi möter i dag och som marknaden så uppenbart är oförmögen att lösa. Politik i EU spelar stor roll i världen men också här i Sverige. Det råder fri rörlighet mellan EU-länderna, och det är bra, och också hård konkurrens. De som brukar hylla fri konkurrens brukar göra det med argument som: Ju mer konkurrens, desto billigare varor. I dag gäller det tyvärr också människors arbetsinsatser - kockar, målare, ekonomer, kontorister, städare. Det blir hela tiden fler yrken på denna lista. Det går att köpa arbetskraft väldigt billigt i Sverige. Men en väldigt billig snickare betyder ofta en snickare med lägre lön än enligt gällande svenska kollektivavtal och ibland en skamligt låg lön. Hyrlett heter ett av företagen som hyr ut billig lettisk arbetskraft till ungefär en tredjedel av vad en svensk anställd kostar. Det finns fler och i allt fler branscher. Detta är låglönekonkurrens, och detta pressar lönerna nedåt. I jakten på lägsta möjliga kostnad blir också villkoren för de inhyrda arbetstagarna ibland rent ut sagt gräsliga. Nyhets- och tv-inslagen har varit många om byggjobbare som sover i byggdammet på sin arbetsplats, om tre personer som bor på elva kvadratmeter och om 50 man som delar på en spis och två kokplattor. Detta är olagligt, men det händer gång på gång. Herr talman! Vad som har hänt är att EG-domstolen har sagt att de fackliga rättigheterna och de avtal som ger arbetstagare en bra lön och sjysta villkor inte får sättas före den fria rörligheten. Det är detta som vi pratar om när vi säger Lavaldomen eller Vaxholmskonflikten. Den samlade fackföreningsrörelsen i Europa med 60 miljoner medlemmar är överens om vad som krävs för att fri rörlighet ska kunna kombineras med sjysta arbetsvillkor. Samma väg väljer den socialdemokratiska europeiska rörelsen. Vi tycker att den fria rörligheten är bra och viktig. Men det ska vara frihet till bra jobb, inte frihet för lönedumpning. Därför tycker vi socialdemokrater att reglerna måste ändras - i EU bland annat genom att man ändrar utstationeringsdirektivet som är det som reglerar villkoren för dem som arbetar tillfälligt i ett annat EU-land och i Sverige genom att lagstiftningen anpassas så att kryphålen försvinner och kollektivavtalen försvaras. Moderaterna har, som vi redan har hört här i dag, valt en annan linje. De vill inte ändra några EU-regler till skydd för de anställda, och de vill, som ni hörde nyss, inte ens erkänna problemet. Reinfeldt sade i söndagens tv-debatt i Agenda : Det finns ingen risk för låglönekonkurrens och usla arbetsvillkor i Sverige. Men, herr talman, det här är inte en risk, det är en verklighet redan i dag. Vad Reinfeldt än står och säger här i Sveriges riksdag i dag är det dessutom så att Moderaterna röstar annorlunda i Europaparlamentet. De röstar mot varje åtgärd som stärker kollektivavtal eller tryggheten på arbetsmarknaden. Vi socialdemokrater vill ha lika lön för lika arbete i alla länder, inte bara i Sverige. Vi står upp för kollektivavtalen och för den svenska modellen, och vi agerar därefter både här i Sverige och i EU därför att det handlar om värderingar som vi vill ska prägla framtiden både på svensk och på europeisk arbetsmarknad. Så viktigt tycker vi att Europasamarbetet är. Detta avgör alla som röstar i EU-valet den 7 juni och sedan också i riksdagsvalet nästa år. Politik för full sysselsättning och kamp mot arbetslösheten måste vara målet för politiken både i Europa och i Sverige. Men för Moderaterna verkar arbetslösheten, vilket vi också har hört här i dag, snarare ha blivit något slags svartepetter som det gäller att bolla med och se att någon annan alltid har det största ansvaret för. Vi sätter investeringar i gröna jobb, utbildning och praktik före dyra och ineffektiva jordbrukssubventioner i EU. Vi vill halvera ungdomsarbetslösheten i Europa i ett första steg. Unga ska inte behöva starta sitt vuxenliv i arbetslöshet oavsett var de bor. Vi vill investera i infrastrukturprojekt som järnvägar och klimat- och miljövänliga bostäder. Kort sagt vill vi använda politiken både nationellt och internationellt för att möta de gemensamma kriser och utmaningar som hela Europa i dag står inför. Vi vill använda politiken här och i EU för att minska orättvisor och klyftor både inom och mellan länder. Politiken är en effektiv kraft både här och i EU som rätt använd kan vända klimatkrisen till möjligheter för fler jobb, framgång för ny teknik och renare energi. Men att internationell politik kan vara verkningsfull betyder inte att nationell politik är meningslös. I Sverige har vi en ungdomsarbetslöshet som ökar väldigt snabbt. Arbetslöshet och tillväxt utvecklas just nu sämre här än i övriga Europa. Vi halkar efter. Det är ett annat sätt att uttrycka det. Klarar man inte jobben så klarar man inte ekonomin, och då klarar man inte heller välfärd och rättvisa vare sig i resten av Europa eller här. När regeringen så tydligt har misslyckats med sin jobbpolitik i Sverige kan man tycka att ambitionerna skulle vara desto högre internationellt och inte minst i EU. Men som vi också har hört här åker statsministern hellre på EU-toppmöten och försöker förmå andra EU-länder att inte agera mer för jobb och investeringar i Europa. Ska EU välja samma passiva hållning som den svenska regeringen och bara vänta ut krisen, eller skitåren som man säger, eller ska vi använda EU:s politiska muskler i kampen mot både klimat- och arbetslöshetskrisen? Min frågeställning är följande, och den känner kanske någon i kammaren igen: Var, Fredrik Reinfeldt, ska politiken för jobben föras? Hur, Fredrik Reinfeldt, ska kampen mot arbetslösheten bedrivas? Och vem, Fredrik Reinfeldt, tar ansvar för jobben i Sverige? Investera i jobb och utbildning, och välj solidaritet med löntagarnas rättigheter! Rösta den 7 juni! (Applåder)

Herr talman! I det socialdemokratiska valmanifestet nämns ingenting om behovet av stabila offentliga finanser. Nu förstår jag varför. Mona Sahlin menar alltså att vi ska åka runt i Europa och säga åt de länder som nu har mycket stora budgetunderskott att detta inte är något problem. Ös på! Finansiera det genom att skicka notan på framtiden! Ta i ännu mer med ofinansierade skattesänkningar och utgiftslöften! Det vi hör från socialdemokrater här hemma i Sverige ska tydligen gälla i hela Europa. Tycker Mona Sahlin att vi ska skrota stabilitets- och tillväxtpakten? Det har pratats väldigt mycket om normpolitik som grund för vänstersamarbetet när det gäller utgiftstak och konstruktionen här hemma i Sverige som villkor för Vänsterpartiet. Hur ser Mona Sahlin på den normpolitik som finns på Europanivå, stabilitets- och tillväxtpakten, som säger att man inte ska förorda den politik som Mona Sahlin här står och propagerar för, att driva på ännu större underskott nedåt i ännu större underskott? Tro inte att det är någon mirakelkur för jobb, för det är det oftast inte. Däremot är det en entydig väg för att få framtida skattehöjningar och nedskärningar. Det finns, menar jag, en samsyn mellan mig och Mona Sahlin om att den svenska modellen ska försvaras. Men jag vill försvara den här hemma i Sverige, medan Mona Sahlin tror mer på att föra besluten till Bryssel. Jag tror att det är en farlig väg. Utstationeringsdirektivet handlar om dem som är utstationerade från ett land till ett annat inom EU och EES-området. Detta är i grunden bra. Det skapar ordning och reda för dem som får jobb i ett annat land. Men det handlar bara om en liten del av den svenska arbetsmarknaden. Mona Sahlin säger: Riv upp det! Riva upp det i en krets av 27 länder som tycker olika saker? Tror ni att det blir en rakt igenom svensk position som formar det nya utstationeringsdirektivet? Det tror inte jag. Jag tror att vi i så fall riskerar att sätta den svenska modellen i fråga. Därför har vi i vår omsorg om att få fatta våra egna beslut sagt nej till att riva upp utstationeringsdirektivet. Det är det som är skillnaden mellan mig och Socialdemokraterna. (Applåder)

Herr talman! Återigen är det en påfallande nöjd och belåten statsminister. Men han vaknade väldigt sent vad gäller behovet av en ansvarsfull ekonomisk politik. Om det ansvaret hade funnits, Fredrik Reinfeldt, när ni vann valet hade ni väl inte sprätt i väg hela det budgetöverskott som en ansvarsfull socialdemokratisk regering med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet ihop med löntagarna runt om i Sverige mödosamt hade byggt upp? Stabilitetspakter, både i Sverige och i Europa, bygger just på detta, att bygga upp ett tryggt stöd i ekonomin när tiderna är goda för att kunna sätta jobben först när tiderna är dåliga. Ni gjorde precis tvärtom. Därför är det inte så att det kanske väntar besparingar i framtiden, utan redan i dag är det lärare i Sverige som blir uppsagda och undersköterskor och barnomsorgspersonal som förlorar jobben därför att ni satte skattesänkningarna före jobben. Samma debatt förs nu runt om i Europa, där den samlade socialdemokratiska rörelsen fortsätter att hävda att ansvarsfull ekonomisk politik är att hålla sig inom ramarna, men också våga prioritera och våga spara när tiderna är goda. Du står här och pratar om den svenska modellen. Det gäller inte bara Vaxholmsdomen, utan även ganska många andra domar, som Fredrik Reinfeldt säkert vet, som rör bland annat tyska och danska löntagare. Detta är ett problem och en solidaritetsfråga långt utanför Sveriges gränser. Vi har en samlad socialdemokratisk position. Du varnar för att högerkrafterna i EU-parlamentet är så starka att det kan bli sämre om vi tar upp den här frågan. Det är ett väldigt gott argument för att rösta in fler röda politiker i Europaparlamentet. (Applåder)

Herr talman! Det är inte fråga om en skillnad mellan höger och vänster, utan om en skillnad mellan modeller. Vi har en kollektivavtalsmodell. De tyska såväl höger- som vänsterkrafterna vill ha minimilagstiftning. Det är därför de för en egen diskussion om hur de här domarna påverkar deras system. De har i grunden ett annat förhållningssätt. Den omfattande lagstiftning som finns på arbetsmarknaden i Centraleuropa är någonting som vi inte vill ha här i Sverige. Därför är det så märkligt att Mona Sahlin förordar att man ska fatta beslut i Bryssel. Det är därför vi moderater inte röstar för mer av europeisk arbetsmarknadsreglering styrd från Bryssel och likriktande för hela Europa. Vem tror då att lilla Sverige är den som håller i styrspaken? Vi har kunnat konstatera att det finns respekt för vår kollektivavtalsmodell och vi känner oss trygga med detta, även om det naturligtvis finns den typ av risker för osjyst lönekonkurrens som här har nämnts. Jag vill se sjysta löner med sjysta villkor, och jag vill att vi ska försvara vår svenska modell med kollektivavtal. Jag menar att vi får respekt för det runt om i Europa. (Applåder)

Herr talman! Det är återigen väldigt intressant hur statsministern plötsligt spelar ned behovet av att det i Bryssel, som det nu heter, alltså hela denna fantastiska europeiska union, ska finnas fri rörlighet och fri marknad men också rätten att stå emot lönedumpning. Detta är inte en Brysselfråga, utan ett av fundamenten för hela det europeiska samarbetet. Det är fortfarande så att "lilla Sverige", som det nu plötsligt heter, inte kan göra någonting. Jag står för det som är hela den socialdemokratiska rörelsen i alla EU:s 27 medlemsländer och hela den fackliga rörelsen, som säger att den här principen är så viktig för att fler medborgare i Europa ska se EU-samarbetet inte som ett hot utan som en bra och stark förutsättning för att kunna både röra sig fritt och slåss för sina fackliga rättigheter. Röstar man på Socialdemokraterna, var man än bor i Europa, kommer man att få en röst i Bryssel som står för kollektivavtal och den svenska modellen i hela Europas intresse. Om det handlar valet den 7 juni. Gå och rösta! (Applåder)

Herr talman! Alla svenskar, alla tyskar och alla rumäner kan röra sig fritt i Europa och få utbildning och jobb. Inom en snar framtid kan det också bli möjligt att söka vård i Europa. Ett förslag är lagt av kommissionen som innebär fritt vårdval i Europa. Detta innebär att patienter ska kunna få vård på andra ställen än hemma i sitt eget landsting. Samma vård som man skulle ha fått där hemma ska också vara möjlig att få ute i Europa. Det här är ett sätt att ge ökad makt till patienterna, så att de själva får bestämma över var vården ska utföras. Tänk er tanten i Jämtland som behöver operera sin höftled och har fått besked om att hon får göra det men har sina döttrar nere i Spanien och vill göra operationen i Spanien i stället för att behöva vänta i vårdkön hemma i Jämtland! Centerpartiet tycker naturligtvis att det här är ett bra förslag. Det fria vårdvalet är bra för vården och för patienterna. Men där går gränsen för Socialdemokraternas syn på vad rörlighet ska handla om. Här säger plötsligt Socialdemokraterna: Nej, det ska man inte få göra. Det är landstingen som ska bestämma var man ska få vård. Man ska finna sig i att stå i vårdkö i Jämtland eller andra sossestyrda landsting. Det är bättre än att få välja vård runt om i Europa. Mona Sahlin pratar mycket om den fria rörligheten och öppenheten i Europa. Jag tycker att det är underligt att Socialdemokraterna i parlamentet har röstat mot det fria vårdvalet. Vi ger stöd till patientens fria vårdval. Vi tycker att det är rimligt att man kan få välja vård runt om i Europa också. Det är en del av friheten och rörligheten. Varför är det landstingen som ska bestämma över patientens vårdval? Varför får inte patienten välja själv, Mona Sahlin? (Applåder)

Herr talman! Det är lite svårt att ta en frågeställning på allvar när man plötsligt står och säger: sossestyrda landsting. Om vi tar sakfrågan, Maud Olofsson, tror jag inte att det finns någon här i kammaren, inte jag i alla fall, som är emot att man ska kunna både söka och få vård i Europa. Det som skiljer oss åt är att jag inte tror att det är Brysselbyråkrater utan snarare landstingsvalda politiker i Sverige som tillsammans med professionen här måste vara med och ge ett förhandsbesked. Om du verkligen menar allvar, Maud Olofsson, med att man nu ska stå upp och kämpa för vården och kvaliteten säger jag: Ge då resurser till landstingen, både borgerligt styrda och socialdemokratiskt styrda, så att inte ännu fler i vårdpersonalen blir uppsagda! Det är en betydligt bättre väg för att garantera vården. (Applåder)

Herr talman! Jag förstår om Mona Sahlin vill prata inrikespolitik i stället för Europapolitik. Men nu handlar den här debatten om Europafrågorna. Vad det handlar om är ju om patienten själv ska få bestämma detta. Det är det som är den principiella frågan. Är det patienten själv som ska bestämma om hon eller han kan söka vård i Spanien eller Tyskland eller här hemma i Sverige? Det är samma rätt till vård, oavsett var man befinner sig någonstans. Det är också så att det är samma typ av vård som du skulle ha fått här hemma. Då är bara min enkla fråga - och ta inte bort den från den EU-agenda som den faktiskt hör hemma på: Varför är det politikerna som ska bestämma var jag ska få min vård utförd? Varför får jag inte bestämma det själv? Har vi ett fritt och öppet Europa och har vi en fri rörlighet borde väl det också omfatta vården? Dessutom är det så att om vi skulle göra detta skulle säkert en massa också vilja komma till Sverige för att få vård utförd. För vi är duktiga på vård. Varför är det patienten som ska stå emellan? Varför får inte patienten välja? Varför är det politikerna och landstingen och staten som ska bestämma? (Applåder)

Herr talman! Återigen, Maud Olofsson, det är bra och riktigt och viktigt att också vårdvalet ska vara mer fritt i hela Europa. Det handlar både om att svenskar ska kunna få hjälp med vård ute i Europa och om att européer ska kunna komma till Sverige. Du fnös föraktfullt: Ska politiker verkligen göra detta? Vi tycker när det gäller vården och omsorgen att ansvaret för ekonomin också ska finnas där, så att man ska söka sig till vård därför att det finns bättre vård, inte därför att vården undan för undan urholkas i det egna landet. Då är det någonting bra med Europasamarbetet. Den offentliga sektorn och välfärden är det nationella. Så det handlar om rätten att söka vård men att ha ett förhandsbesked. Se kampen för att vården ska vara bra och riktig! För en socialdemokrat hänger den ihop både i Sverige och i Europa. Utan resurser och med fler uppsägningar blir vården sämre i Sverige. På det viset hänger politiken ihop, Maud Olofsson, i alla fall för en socialdemokrat, när det gäller kampen för vård här hemma och i Europa. (Applåder)

Herr talman! Grattis, Mona Sahlin! Jag tyckte att ni såg gladare ut på vänstersidan i debatten i söndags kväll än förra gången. Jag tror att det beror på att ni nu vill samarbeta. Det beror på att ni nu, till skillnad från i den förra partiledardebatten, har bestämt er för att ni tre ska samarbeta, och ni tror alla på samarbetet. Jag funderar på hur ni resonerar när det gäller det europeiska samarbetet. Det var Ingvar Carlsson som lämnade in den svenska medlemskapsansökan. Den ledande svenska socialdemokraten i Bryssel i dag är rimligen EU-kommissionären Margot Wallström, som vi har stor respekt för, som är en varm anhängare av Europasamarbetet. Men nu håller det på att hända något. Nu ska ni som er främsta representant skicka ned en av dem som har ägnat sitt politiska liv åt att bekämpa Europasamarbetet. Jag funderar på hur ni resonerar. Vad kan en person som inte tror på samarbetet uträtta i slutändan? Varför byter ni en engagerad anhängare av det europeiska samarbetet mot en person som inte tror på samarbete i Europa? (Applåder)

Herr talman! Det var ju kul att Jan Björklund tyckte att vi såg glada ut, att vi trivs ihop, att vi verkligen har bestämt oss för att samarbeta. För det var en helt riktig observation. Ni såg dock ganska dystra ut, men det hör till en annan debatt. Men det är verkligen så här: En socialdemokratiskt ledd regering kommer aldrig att vara något annat än en mycket aktiv medlem i Europeiska unionen. För 15 år sedan, Jan Björklund, var det en folkomröstning som gällde om svenska folket ville att vi skulle vara med i EU eller inte. Nära hälften av befolkningen sade nej. Dit hörde Marita Ulvskog. Menar Jan Björklund på allvar att de som då var skeptiska inte har plats i Europadebatten i dag? Marita Ulvskog har på de 15 år som har gått lagt den omröstningen bakom sig och är nu en av våra kandidater som står för alla punkter i vårt valmanifest. Kom igen nu, Jan Björklund! Lämna det där bakom dig, du också! 15 år är lång tid. Och så kan vi diskutera innehållet i Europapolitiken i stället. Där är jag och Marita Ulvskog helt överens. (Applåder)

Herr talman! Vi hade väl en omröstning några år senare än så, och jag tror att det var rätt mycket nejsägande också då från dem du vill skicka ned. Det är precis det som är problemet. Jag tror så här: Om ett antal personer sätter sig i ett samarbete och det är någon som inte tror på samarbetet blir det sämre resultat - det var precis det som hände i höstas när ni skulle sitta i den där debatten och det var några som inte ville samarbeta. Man kan tänka sig att man sätter sig med andra länder och vill ha igenom sin åsikt. Man vill att människor ska lyssna på en. Och så sitter de andra där och vet att det är en person som inte tror på samarbetet, som inte vill samarbeta, som egentligen inte vill lyssna. Den här personen längtar hem och vill inte vara där och tycker inte att svenskar ska vara i Bryssel. Om man längtar hem är väl egentligen rådet att inte åka dit från början. (Applåder)

Herr talman! Fortsätt gärna skoja och håna! Marita Ulvskog kommer att åka ned till Bryssel därför att hon vill vara där. Hon kommer att åka dit för att kämpa för alla punkter i vårt valmanifest och visa respekt för att de som en gång var skeptiska nu är fullvärdiga medborgare som deltar. Du skojar om att det inte går riktigt bra om man inte är helt överens. Är inte du rätt ensam i ditt gäng, som vill ha euroomröstning? Det måste vara väldigt tungt och tufft för dig. Eller också står vi nu här som partier som driver våra frågor inför Europaparlamentet den 7 juni. Om du väcker löje över Marita Ulvskog en gång till, tänk på att det är en väldigt stor del av befolkningen som i så fall känner: Är det någon idé att rösta om man en gång var emot det? På socialdemokratin kan man rösta om man står upp för våra åsikter och vårt valmanifest. Det gör Marita Ulvskog. (Applåder)

Herr talman! Jag tänkte följa upp den diskussion som fördes mellan Mona Sahlin och Maud Olofsson tidigare som handlar om fri rörlighet när det gäller vård i Europa. Det här är ett arbete som har pågått under många år mellan länderna för att hitta bra mekanismer som gör det möjligt för enskilda människor att söka vård i andra länder och under trygga och säkra förhållanden få vård utförd. Det hindrar inte att vi ska fortsätta med det arbete som vi genomför i Sverige när det gäller att höja kvaliteten, korta väntetider och så vidare. Jag är säker på att de allra flesta människor vill ha vården nära, på sitt eget sjukhus, i sitt eget landsting. Men det finns en del personer som av praktiska skäl eller av speciella skäl söker vård någon annanstans. Det finns patientorganisationer som är väldigt angelägna om att vi ska kunna få lösningar på det här området. I sitt anförande sade Mona Sahlin: Det råder fri rörlighet mellan länderna, och det är bra. Ja, det råder fri rörlighet när det gäller kapital, när det gäller personer och tjänster och företag. Det fordras inga förhandsbesked. Det är inte så att man behöver betala några tullar eller att det finns några kvoter, utan det råder en fri rörlighet. Varför vill ni just när det gäller enskilda människors möjlighet att få vård ha ett regelsystem som gör att man kan säga nej, att man kan säga stopp? I stället för att ställa er på patientens sida ställer ni er och bevarar system. Ni vaktar på system i stället för att säkerställa att människor kan få den vård som de önskar, den vård som människor rimligen måste vara berättigade till. (Applåder)

Fru talman! Jag svarade väldigt tydligt till Maud Olofsson. Jag har svårt att svara på något annat sätt till Göran Hägglund. Det är viktigt med den fria rörligheten. Vården är absolut ett område som både kan och bör växa i rörlighetstankar mellan länderna. Men jag kan inte se att det är annat än att ta ansvar för helheten i sjukvårdspolitiken och för ekonomin att man också säger att det egna landets sjukvårdshuvudmän tillsammans med patienten är med och lämnar ett förhandsbesked. Det är det besked som vi har lämnat. Det behöver vara regler, Göran Hägglund, för alla delar av rörligheten. Vi har diskuterat arbetsmarknadens fria rörlighet som enligt vårt synsätt också måste ha ett skydd för att löntagarnas rättigheter inte dumpas. Det är samma tankesätt som gäller när vi ser på vården. Är det här den stora konfliktfrågan? Jag tycker synd om Kristdemokraterna om man tror att det här är det som hela Europadebatten ska handla om. Låt oss i stället diskutera hur den fria rörligheten, oavsett vad det handlar om, ska kunna byggas upp med ett skydd för de löntagare eller de patienter som det handlar om!

Fru talman! Det här är en fråga som länge har diskuterats mellan länderna. Det finns många socialdemokratiska företrädare runt om i Europa som säger att det här är farligt, att det hotar våra system och att vi måste slå vakt om systemen. Mitt synsätt är i stället hur vi säkrar patientens ställning och hur vi riggar systemen på ett sådant sätt att de anpassar sig till patientens önskemål. Det är utgångspunkten för mitt tänkande. Därför tycker jag att det är orimligt att man sätter upp ett politiskt betingat regelsystem som avgör att man måste ansöka och invänta ett besked om man får åka eller inte. Jag tycker att det ska vara självklart med kvalitetssäkring, tydliga regler och så vidare, men man ska inte som patient behöva stå med mössan i hand och vänta på besked. Man ska ha rätten. Varför systemet framför patienten, Mona Sahlin? (Applåder)

Fru talman! Därför att för en socialdemokrat är systemen, patienterna och personalen samma sak. Det är först när de tillsammans kan fatta beslut och utföra vården och vi som skattebetalare är med och finansierar vården som detta blir ett sjukvårdssystem, oavsett var man bor i Europa, som ger en rätt som patient. Den frågeställning som är den stora i dag är att om vården fortsätter att urholkas är det i så fall därför som allt fler tvingas söka sig ut i Europa för att få vård. Då är det väl bättre att börja debatten också i dag med att fråga oss: Har vi tillräckligt med resurser till vården och omsorgen här hemma? Det tycker inte vi. Ska vi utöka möjligheten att söka vård ute i Europa? Ja, det tycker vi. Bör man ha ett förhandsbesked med sig från sitt eget landsting? Ja, det tycker vi. Då har vi en diskussion om det, men rörligheten förutsätter också att man står upp för löntagarnas rättigheter. Jag utgår från att du nämner det i ditt huvudanförande snart. Jag ska lyssna med intresse. (Applåder)

Fru talman! Jag tänker vänta tills socialdemokraterna har gått ut ur plenisalen, för det brukar de göra. Fru talman! I år är det 70 år sedan andra världskriget bröt ut. Än finns en generation kvar som minns kriget och hur vi i Europa höll på att förgöra varandra. Man minns ett krig som framkallade människans allra mörkaste sidor och som lade vår kontinent i skuggor. Ur dånet från den sista bomben föddes tanken på det europeiska samarbetet. Utgångspunkten var: Aldrig mer! Aldrig mer ska vi behöva uppleva förödande krig mellan europeiska länder. Aldrig mer! Fredsidén har formats till det EU som vi känner i dag. Den har varit framgångsrik. För även om det europeiska samarbetet ibland kan vackla till har vi upplevt stora framsteg. Vi har sett murar falla. Vi har sett länder demokratiseras. Människor har återfått sin frihet, och länder har återförenats. För den generation som vi har i dag är det ofattbart att vapen och murar fram till bara för några år sedan skilde europeiska grannar och släktingar åt. I dag är vi 497 miljoner människor som delar samma dröm, 497 miljoner människor som med gemensam röst kämpar för ett bättre klimat, för den fria rörligheten, för öppenheten, för freden och för initiativ som leder till fler jobb. I dag vet vi att vi tillsammans kan åstadkomma så mycket mer. Centerpartiet är en del av den gemensamma rösten. Vi tror på Europas förenta krafter, men vi är också en röst för federalismen. Rätt beslut ska fattas på rätt plats. Fred, klimat och jobb är stora gemensamma framtidsfrågor som kräver gemensamma beslut men också muskler att göra något och kunna göra skillnad. De parlamentariker som vi väljer om 18 dagar ska inte fatta beslut om ripjakt, fritidsfiske eller hur böjda gurkorna får vara. Våra parlamentariker ska ägna sig åt de stora och viktiga framtidsfrågorna. Centerpartiet vill se ett smalare men vassare EU. Vi har en dröm om det öppna Europa, ett Europa där öppenhet manifesteras i form av frihandel och öppna gränser. Vi ser den fria rörligheten som en styrka för Europas förenta krafter. Tyvärr håller inte alla med. Socialdemokraterna oroar sig för den fria rörligheten, själva grundtanken för det europeiska samarbetet. När riksdagen tidigare i år debatterade EU-frågor varnade Socialdemokraternas förstanamn på listan för en armé av låglönare som turnerar genom EU:s medlemsländer. Det är tyvärr socialdemokratiska tongångar som alltför väl känns igen. Vi har i färskt minne hur de lettiska byggnadsarbetarna möttes av byggfacket i Vaxholm med orden: Go home! Vi minns också utvidgningen till de nya medlemsländerna. Den förra statsministern Göran Persson varnade för så kallad social turism och krävde övergångsregler. För de nya medlemsstaterna som precis hade slitit sig loss från åratal av kommunistiskt förtryck kändes det som ett hån. Hur falskt skorrar inte Socialdemokraternas tal om internationell solidaritet! Det är intolerans och trångsynthet som manifesteras av Socialdemokraterna, och det kan Centerpartiet aldrig acceptera. Vi är glada över att vi lyckades stoppa övergångsreglerna. Mina vänner, de länderna minns det än. Utvärderingar har gjorts och har också gett oss stöd. Ett exempel: Våren 2006 hade åtta personer som inte var folkbokförda i Sverige sökt ersättning från svensk arbetslöshetsförsäkring. Snacka om att Socialdemokraternas rädsla för social turism har kommit på skam! Det enda ni gjorde var att ni satte Sverige på skam. Centerpartiet kommer att fortsätta att kämpa för ett öppet Europa med öppna gränser och fri rörlighet, inte bara för arbetskraft, varor, kapital och tjänster utan också för studenter, forskare, patienter och vårdtagare. Vi vet att ett fritt utbyte över gränserna skapar tillväxt och jobb, att det genererar hopp och framtidstro. Vi vet också att motsatsen leder till misstro och protektionism. Vill Mona Sahlin och Socialdemokraterna begränsa den fria rörligheten, grundtanken i EU, är vi beredda att utmana henne och hela socialdemokratin. Centerpartiet har en dröm om det företagsamma Europa, ett Europa med jobb och framtidstro men också ett Europa som är berett att möta de globala utmaningar som vi har. Jag är glad över att vara näringsminister och kunna förändra Europas företagspolitik med satsning på små- och medelstora företag, på att försöka få fler kvinnor att vilja starta och driva företag, på forskning och innovation, på frihandel och öppna gränser. Ska vi nå våra mål måste vi utveckla den fria rörligheten och göra det lättare att investera, studera och arbeta i andra EU-länder. De små och medelstora företagen är de som kommer att skapa de nya jobben i Europa. Det ska vi hjälpa till med. Vi tror också på ett grönt Europa och ett viktigt sätt att ändra EU:s inriktning. EU har tagit stort ansvar för att förändra klimatarbetet, möta klimathotet och påbörja energiomställningen mot ett mer hållbart energisystem. Jag fick vara med och förhandla fram energipaketet som innebär att vi nu ser en utveckling mot det förnybara, men också en ökad energieffektivisering. Det är spännande att se hur Europa kan använda det här klimat- och energipaketet till att skapa nya jobb. Vi hoppas, precis som statsministern sade, på en global överenskommelse i Köpenhamn. Då kan vi minska utsläppen med 30 procent. Jag tror också att vi ska använda just den här situationen till att skapa nya jobb inom miljöområdet. Att skapa en ekoeffektiv ekonomi på europeisk nivå kan ge nya jobb framöver. Det kan ge framtidstro till de människor som i dag är oroliga för var jobben kommer. Jag tror att både svenska och europeiska företag just nu ser en gyllene möjlighet att hitta ny miljöteknik som hela världen efterfrågar. De som nu toppar Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets listor är samma personer som sade att det skulle bli sämre miljöpolitik om vi blev medlemmar i EU. Mina vänner, vi har aldrig haft bättre möjligheter än nu att påverka klimatet, inte bara i Sverige utan i världen. Kära väljare! Det gör skillnad vem som representerar Sverige i EU. Det spelar roll vilka partier som sitter i Europaparlamentet. Det spelar roll vilken regering som leder Sverige under det svenska ordförandeskapet. Mycket arbete återstår naturligtvis. Vi behöver starka styrmedel. Koldioxidskatten är ett styrmedel som vi har använt oss av här i Sverige. Det är ett gammalt centerförslag som nu står som modell för många andra länder. Vi tycker att det ska genomföras också på europeisk nivå. Vi ska, från svensk sida, ta ledningen inför Köpenhamn. Det är givet. Vi ska se till att vi får en global överenskommelse, och vi lägger ned all möda för att åstadkomma det. Glöm aldrig att vi, om vi ska nå resultat, behöver ett parlament som är berett att göra de här sakerna, som är berett att koppla ihop klimatpolitiken och energipolitiken med näringspolitiken så att vi verkligen skapar de nya gröna jobben. Jag tror att människor behöver hopp. I tider av varsel och arbetslöshet är många oroliga. Då måste vi visa ledarskap. Vi har en klimatkris och en finanskris samtidigt. Det är alldeles givet att vi ska möta finanskrisen med de verktyg vi kan på europeisk nivå. Kanske kan vi skapa lite hopp och framtidstro om vi också talar om att vi är beredda att ta ledningen för en hållbar ekonomi. Vi är beredda att använda alla de instrument som EU har - jordbrukspolitiken, regionalpolitiken, forskningspolitiken, småföretagspolitiken, EEB-lån och annat - för att ställa om. Om EU gör detta och bestämmer sig för att ta ledningen för detta kan vi säga till USA: Kom med oss. Kroka arm med oss. Om vi ska kunna ha en solidarisk värld måste råvaror och energi räcka till fler. Vi måste bli effektivare. Vi måste få fram ny teknik som gör det möjligt för fler fattiga länder att få en framtid. Tillsammans kan vi tala med en röst i världen. Tillsammans kan vi utveckla morgondagens miljö- och energilösningar. Tillsammans kan vi ta initiativ till att styra mot den ekoeffektiva ekonomin. Att lägga sin röst på Centerpartiet den 7 juni är att lägga sin röst på viljan och kraften att förändra. Det är en röst för Europas förenta krafter för att du tror att det går att göra skillnad. (Applåder)

Fru talman! När Maud Olofsson diskuterar den fria rörligheten är det som om hon inte riktigt tar till sig vad problembeskrivningen handlar om. Om lönedumpning blir konkurrensmetoden kommer alla i längden att förlora. Om däremot den som har bäst innehåll och bäst kompetens blir den som vinner företagens anbud leder det till att alla vinner. Det är hela tiden fråga om att ni inte litar på att det är ett reellt problem att löntagare i Europa i dag utnyttjas med oerhört låga löner. Det blir en press nedåt. Det är en Europafråga. Om ni inte litar på mig brukar ni ju gilla Margot Wallström i dessa tider. Hon tänker blogga. Just nu ligger datanätet nere i EU-kommissionen eftersom det har varit en brand där. Hon kommer att skriva så här: Det finns en risk att företagen på EU:s inre marknad konkurrerar med lägre löner och sämre villkor. Vi behöver ändra utstationeringsdirektivet för att säkra lika lön för lika arbete i EU. Du säger, Maud Olofsson, att du vill försvara den svenska modellen. Men du vill ju också avskaffa lagen om anställningsskydd i Sverige. Hur ska du försvara den svenska modellen i EU när du inte ens vill försvara den i Sverige? (Applåder)

Fru talman! Jag tror på kollektivavtal. Därför tycker jag att parterna ska ta ansvar för detta. Därför tycker jag inte att vi på det här området ska ha lagstiftning som i dagens läge gör att många småföretagare inte vill anställa. Det är problemet. Mona Sahlin försöker skrämmas med att de regelverk vi har på Europanivå inte hjälper den fria rörligheten och löntagarna runt om i Europa. Vi har ett utstationeringsdirektiv som innebär att vi respekterar kollektivavtalen. Andra länder har valt minimilöner för att de tycker att den modellen är bra. Ingen kommer att tvinga oss att ändra vår modell. Jag håller med statsminister Fredrik Reinfeldt om att om vi öppnar utstationeringsdirektivet finns risken att vi får ett mycket sämre avtal eftersom det finns andra länder som tycker att vi borde förändra detta. Jag tycker inte att Mona Sahlin ska skrämmas med det här. Vi har ett regelverk för att säkra löntagares och företagares rätt till sjysta spelregler och till öppenhet och konkurrens. Erkänn att de här reglerna och avtalen är rätt så bra. Ni behöver en valfråga så att ni kan mobilisera er. Erkänn att det är på det sättet. (Applåder)

Fru talman! Jag önskar att det vore så enkelt att det bara handlade om att jag vill skrämmas eller ha en valfråga. Det här är verkligheten, Maud Olofsson. Det måste väl du också se. Man kan köpa en lettisk snickare för 99 kronor i timmen. Byggnadsarbetare runt om i Europa lever under urusla villkor. Du säger att vi gör den svenska modellen till en fråga för Bryssel och att det är ett stort misstag. Problemet är ju att EG-domstolen har fattat beslut, och det är tyvärr redan en fråga för EU. Jag, Margot Wallström, alla socialdemokratiska partier i Europa och den fackliga organisationen i Europa säger att utstationeringsdirektivet måste ändras så att den fria rörligheten inte blir en lönedumpning som alla i längden förlorar på. Det är frågan. Vill man i detta val stå upp för att den fria rörligheten ska vara också på löntagarnas villkor måste man uppenbarligen rösta på någon annan än en centerpartist. Det är min uppmaning till alla som lyssnar på denna debatt. (Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att försvara den fria rörligheten. Jag tycker också att det är oerhört viktigt att vi har ett gemensamt regelverk. Det är det vi försöker få till stånd nu. I dag har vi fattat beslut om tjänstedirektivet så att vi kan få det genomfört i Sverige. Vi har utstationeringsdirektivet som fungerar. Det är ju till för att vi ska ha ett gemensamt regelverk så att både företagare och löntagare vet vad de ska hålla sig till. Det är viktigt att säga att kollektivavtalen är en lösning som Sverige har valt. Många andra länder har valt minimilöner. Jag tänker inte på EU-nivå driva fram att vi ska lämna vår modell eller tvinga något annat land att välja vår modell. Varje land måste få välja sin egen modell. Vi har en lagstiftning som ger oss rätt att välja olika modeller. Ni försöker snarare skrämma med rörligheten. Ni tycker att lettiska arbetare i Vaxholm ska go home. Det är inte okej för oss. Ni tyckte att det skulle vara övergångsregler och ni ropade på social turism. Vi tycker inte att det är okej. Vi tror på öppenheten. Vi tror på att människor vill ha rörlighet i Europa. Vi vill också att det ska vara sjysta spelregler både för företag och för anställda. (Applåder)

Fru talman! I Paris beslutade man en gång att det var förbjudet att sova under stadens broar för såväl fattig som rik. Det var formellt ett beslut som gällde alla, men alla visste samtidigt att ingen rik människa behövde bry sig om det förbudet utan att det var riktat mot de fattiga. Det finns ett problem med en del lagstiftning som är formellt sett lika för alla men som egentligen innebär olika regler, därför att en del har möjlighet att utnyttja den och andra inte. Ett exempel är överklassavdraget för hushållsnära tjänster, som Centerpartiet är anhängare av. Det är ett fåtal som kan utnyttja det - det är en rik elit som gör det. Samma sak kan gälla rätten att välja sjukvård utan förhandsbesked. Det är möjligheten för ett fåtal att söka vård var som helst på svenska skattebetalares bekostnad. Det här kommer naturligtvis att hota finansieringen av den svenska sjukvården. Om man bygger upp ett system vars hela tanke är att välfärdstjänster är varor som man ska kunna handla med på en marknad, som vilken marknad som helst, kommer man naturligtvis att se en elit som får möjlighet att åka ut och köpa sjukvård på vår bekostnad, på skattebetalarnas bekostnad, som kan handla med våra pengar utan att ens behöva ett förhandsbesked om att det är okej, utan att ens skattebetalarna och deras representanter har en möjlighet att ifrågasätta dessa köp och denna handel. Det här gör naturligtvis att det kommer att bli ännu mindre pengar till den generella välfärden, den välfärd som omfattar alla, den sjukvård som alla har möjlighet att ha tillgång till. Det är därför vi är motståndare till den sjukvårdspolitik på EU-nivå som kommer att leda till en urholkning av offentligt finansierade system i medlemsländerna samtidigt som en liten elit kommer att gynnas på flertalets bekostnad. Det är så det ligger till, Maud Olofsson. (Applåder)

Herr talman! Låt mig först säga att jag tror på en ökad tjänsteexport. Det är därför som tjänstedirektivet är så viktigt. Jag tror att Sverige har stora möjligheter att exportera tjänster också inom välfärdsområdet. Vi är duktiga på det. Vi har mycket kunskap inom äldrevården, inom sjukvården och inom barnomsorgen som vi skulle kunna exportera. Tyvärr har den varit alltför dominerad av bara offentlig sektor, och det är få företag som kan ge sig ut på en exportmarknad. Jag tror också att det finns människor som kan vilja komma till oss och använda en del av vår sjukvård. Det är därför som den fria rörligheten också för patienter inom EU är viktig. Lars Ohly har inställningen att man ska bestämma uppifrån - en sann kommunist har en sådan grundinställning. Vi tycker att det är medborgarna och patienten som ska bestämma. Vi tycker att systemen ska finnas till för medborgarna och för patienten. Om patienten har behov av att få den här vården någon annanstans - vi har rätt till akutvård redan nu, men det här är planerad vård - vad är det då som gör att inte patienten ska kunna få bestämma det? Varför ska landstingen och Försäkringskassan bestämma det? Jag vill kunna bestämma det själv. Om vi dessutom tittar på utfallet av detta tror jag inte att det är en hord av människor från Sverige som kommer att söka, men för de patienter som vill göra det är det väl en bra möjlighet. Låt patienterna ha makten över systemen! Låt patienten få välja fritt när man ska få planerad vård och var! (Applåder)

Herr talman! I Paris beslutade man, som sagt, att det var förbjudet för alla, både fattig och rik, att sova under stadens broar. Det är samma sak här - det här beslutet gäller inte alla. Det vet Maud Olofsson. Det är en liten, privilegierad elit som kommer att kunna söka sig ut och handla sjukvård på vår bekostnad. Att kalla demokratiskt fattade beslut för beslut ovanifrån är att ha en lite märklig syn på demokratin - är det inte? Vi väljer våra representanter som företräder oss, som har vårt förtroende att styra i ett landsting, i en kommun och här i riksdagen, och då säger man att deras beslut är ovanifrån fattade beslut. Det är precis likställigheten och möjligheten att skapa system som gäller alla som har varit styrkan, till exempel i den svenska sjukvården, och som har gjort att vi har en sjukvård i världsklass där den generella välfärden omfattar alla och finansieras med skatter. Precis som Maud Olofsson säger kommer detta system att innebära att en liten elit på vår bekostnad kommer att urholka våra finansieringssystem. Det är därför vi är emot det. (Applåder)

Herr talman! Låt oss utgå ifrån patienten. Om en patient ska få en planerad operation utförd men vill göra det i ett annat land tror jag inte att man uppfattar det som en vänlig gest om man måste vänta på förhandsbesked. Jag tror att patienten själv känner det: Varför kan jag inte få bestämma det själv om ingreppet ändå är planerat? Som jag sade i ett tidigare exempel har jag mina döttrar i Spanien, och jag skulle vilja vara nära dem när jag opereras. Varför ska inte patienten kunna få bestämma det själv? Det är en planerad åtgärd som är tänkt att genomföras, och det vet man redan. Det andra som jag vill säga är: Tro inte att det här är bara rikemansproblem eller utmaningar. Det är väldigt många vanliga människor som tycker att det här är en rättighet. Skillnaden mellan mig och dig, Lars Ohly, är att jag försvarar patientens rätt och du försvarar systemen. Det är skillnaden mellan dig och mig och ditt och mitt parti. (Applåder)

Herr talman! Vi har gång på gång under våren hört Maud Olofsson säga att vi har världens mest ambitiösa klimatpolitik. Det är ett uttryck som har använts inte bara på den egna stämman utan i en massa sammanhang. Vi har försökt göra en granskning eftersom det inte finns en enda journalist i Sverige som har tid med det. Vi har hittat minst sex andra länder som säger samma sak. En första intressant sak, en vanlig sak, är att regeringen bröstar sig och säger att de är de mest ambitiösa i världen. Vi har däremot inte på en enda punkt kunnat se att ni är de mest ambitiösa, inte ens i EU. När man tittar på till exempel minskade utsläpp i Sverige från i dag och framåt kan man om man är snäll räkna ihop 8,6 procent. I Tyskland är målet för minskningen 27 procent. När det gäller gröna investeringar som stimulans i den ekonomiska krisen ligger Sverige på 4 procent, i bästa fall 5 procent, av de stimulansåtgärder som berör den gröna sektorn och klimatåtgärder. Tyskland har 13 procent, Frankrike 21 procent, Kina 34 procent och Sydkorea 80 procent av insatserna. När det gäller förnybar energi ligger Sveriges ambition från i dag och framåt bland de lägsta av EU-15-länderna. När det gäller förnybar energi och transporter ligger vi bland de lägsta av EU-15-länderna. Jag skulle vilja att Maud Olofsson försökte reda ut det här lite grann, när hon nu har tid för det: Vad är det egentligen som du är världsmästare på?

Herr talman! Jag tror att Peter Eriksson måste lyssna lite bättre. Jag har sagt att vi har världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik. Det är när man lägger samman klimat- och energipolitiken som Sverige har den mest ambitiösa. Det går att plocka russinen ur kakan från varje land. Men lägger man samman energi- och klimatpolitiken vet inte jag något annat land som har en mer ambitiös politik än vad vi har. Peter Eriksson får gärna nämna ett sådant land, men jag har själv inte hittat något. Vad innebär det? Jo, vi ska minska klimatutsläppen med 40 procent. Vi ska ha hälften av vår energi från det förnybara. Vi ska äntligen få ett program för energieffektivisering. 10 procent av fordonsbränslena ska vara förnybara, och vi ska ha en fossilfri fordonsflotta 2030. Det här är en ambitiös klimat- och energipolitik, och den är världens bästa. Till det lägger vi styrmedel för att åstadkomma det. Vi höjer elcertifikatssystemen, ser till att styra mot bättre fordon och satsar på forskning och utveckling. När vi pratar med våra EU-kolleger - det är det vi ska prata om här i dag - säger de: Hur har ni lyckats med detta? Alla som vi pratar med - utom Peter Eriksson - står där och beundrar Sverige för det vi gör. Vi gör det därför att vi vill ta ledningen inför Köpenhamn. Vi vill visa att det är möjligt att ha de här höga ambitionerna, visa att Sverige tror på både tillväxt och företagande samtidigt som vi har en ambitiös klimat- och energipolitik. Det som är viktigt att säga är att tack vare det här kan vi öka trovärdigheten på europeisk nivå. Om vi ställer höga krav på oss själva är det lättare för oss att säga att fler länder borde göra det här, fler länder borde se att det är möjligt att använda det här för att skapa nya jobb och skapa tillväxt. Det är den politiken som vi lyckas genomföra i alliansregeringen, som Peter Eriksson aldrig fick med sig vare sig Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet på. Vi är glada över att vi har den möjligheten. Bara Peter Eriksson lyssnar lite bättre är det lättare att föra debatten.

Herr talman! Det var alltså inte världens mest ambitiösa klimatpolitik - jag vet ju att du flera gånger har sagt det om energi- och klimatpolitiken. Det bekräftar faktiskt väldigt mycket det som vi har funderat på: att, som Maud Olofsson säger, den här regeringen är världens mest ambitiösa regering. Man hänvisar egentligen till att vi byggde ut vattenkraften i början av 1900-talet. Det är det du säger när det sägs att vi ska nå 50-procentsmålet. Ja, det är ju därför att vi satsade på vattenkraften i början av 1990-talet. Vi satsade på att bygga ut när det gällde biobränslen och fjärrvärmen, framför allt på 1980-talet, och har fortsatt på den vägen. Det finns också en del beslut som vi fattade under förra mandatperioden och under mandatperioden dessförinnan som påverkar det här. Men det är inte vad ni i den nuvarande regeringen har ambition att göra under den tid som ni sitter i regeringen; det är någonting helt annat i så fall. Det är helt okej att Maud Olofsson skryter över att Sverige är duktigt men inte över vad ni är duktiga på, för ni har inte gjort någonting i den riktningen.

Herr talman! Jag erkänner gärna att Peter Eriksson och andra är engagerade i miljöfrågan. Det tycker jag är väldigt bra. Jag har hela tiden talat om den mest ambitiösa klimat- och energipolitiken i världen. Det är klart att man måste lägga samman det, för ett sätt att möta klimathotet är att ställa om energisystemen. I Europa har vi, med det mått som det mäts med, 40 procent förnybart. Nu ska vi gå upp till hälften. Ja, vattenkraften finns med där. Men en viktig del av den utveckling som vi nu ser är utbyggnaden av vindkraftverken. Vi höjer när det gäller certifikatsystemet till 25 terawattimmar. Det är ett sätt att nå det mest ambitiösa målet för det förnybara som över huvud taget finns i Europa. Vi ligger högst också där. Vi ser även till att ha ett program för energieffektivisering. Under det kommande halvåret när vi leder Europa kommer energieffektiviseringen också att vara en viktig åtgärd för Sverige. Vi pratar alldeles för mycket om ny produktion och alldeles för lite om energieffektivisering. Jag välkomnar naturligtvis Peter Eriksson i kampen på Europanivå för att åstadkomma detta. Det kommer vi att behöva. Men vi är stolta över att ha nått den här överenskommelsen i alliansregeringen. (Applåder)

Herr talman! Som julklapp fick jag Peter Englunds bok om första världskriget. Det är en läsvärd skildring av enskilda människoöden under ett fruktansvärt krig i Europa, av hur en hel generation av ungdomar från Europas stora länder bokstavligen slaktades i skyttegravar på västfronten under de mest fasansfulla förhållanden. 25 år senare kastades Europa in i ett andra världskrig. Många tiotals miljoner människor dödades. Vi har alla sett, läst och hört de skräckfyllda skildringarna från Auschwitz och Buchenwald. Ska jag vara helt ärlig måste jag säga att det europeiska samarbetet i dag, som jag upplever det, många gånger är tålamodskrävande med 27 länder och snart kanske 35 och ännu fler språk och med olika religioner, olika politiska värderingar och olika kulturell syn på olika frågor. Det är ett oändligt förhandlingsarbete, som ofta är tröttande och byråkratiskt, och en ändlös rad sammanträden. För att förstå vitsen med samarbetet måste man förstå bakgrunden, så hellre bemöta varandra i talarstolar än med gevärsmynningar, hellre hantera konflikter vid förhandlingsbordet än på slagfältet och hellre byråkrater än soldater. Europeiska unionen är skapad av länder som har valt demokratin, friheten, marknadsekonomin och humanismen som vägledande värderingar. Europeiska unionen består av länder som har valt liberalismen som samhällssystem. Det räcker inte att landet ligger i Europa. De kommunistiska länderna var aldrig välkomna in i denna union - inte undra på att de liberala partierna i Europa oftast är de mest EU-vänliga, inte undra på att Lars Ohly vill lämna den här unionen. Just nu undrar många varför man ska rösta i det här Europaparlamentsvalet. Låt mig utnyttja min återstående sju och en halv minuts talartid till att ge exempel på fem frågor där Sveriges samarbete i Europa konkret påverkar vanliga svenskars vardag. 40 procent av EU:s budget är jordbrukspolitik. EU:s budget måste sägas vara anpassad efter gårdagens Europa. Bakgrunden till detta är att det finns å ena sidan en stark koalition av planekonomiskt tänkande bland socialistiska partier i Europa och å andra sidan ett antal stora borgerliga partier i Europa där jordbrukslobbyn har haft ett mycket starkt inflytande. Liberala partier i Europa går, liksom många svenska partier, till val på att stoppa detta slöseri med resurser. Pengarna borde gå till att bygga morgondagens Europa, till höghastighetståg och spjutspetsforskning. Ett par svenska partier tycker att Lissabonfördraget borde stoppas. Låt mig understryka att om man stoppar det kommer det inte att gå att ändra jordbrukspolitiken. Med nuvarande beslutsregler har varje land veto i fråga om den typen av förändringar. Ett avskaffande av jordbruksbidragen kommer de länder som får de största bidragen med största sannolikhet att motsätta sig. Genom de här subventionerna och handelshindren stängs fattiga länder ute från Europas livsmedelsmarknader. På så sätt ökar fattigdomen i tredje världen också på grund av Europas jordbrukspolitik. Det är dags att föra EU:s budget från 1950-talet och in i det tjugoförsta århundradet! Herr talman! Allt fler nyheter i medierna visar på de skrämmande konsekvenserna av internationell brottslighet: ungdomar som fastnar i knarkträsket, unga flickor som blir traffickingoffer och vanliga människor som kan drabbas hårt när internationella kriminella ligor ska skaffa fram sina pengar, sitt kapital. Brottsligheten blir alltmer gränsöverskridande. Problemet är att brottsligheten internationaliseras i snabbare takt än polisens arbete. Folkpartiet går som det enda svenska partiet till val på att Europeiska unionen bör inrätta ett europeiskt FBI, en gemensam polisstyrka för att bekämpa den allra grövsta internationella brottsligheten. Ytterst handlar det om vanliga människors säkerhet och trygghet. Herr talman! Växthuseffekten är kanske den största utmaningen som mänskligheten står inför. Vi måste minska utsläppen av koldioxid. Att EU lyckas nå konkreta resultat i klimatförhandlingarna i höst under det svenska ordförandeskapet är kanske ännu viktigare för våra barn och barnbarn än för oss själva. Vi vill att framtidens kommunikationer ska ske med höghastighetståg och elbilar. Men den moderna klimatvänliga tekniken kräver också elektricitet. Den svenska basindustrin kräver även den, om vi vill ha kvar denna, mycket elektricitet. En av de större frågorna i Europa just nu när det gäller elförsörjningen är att många länder håller på att avveckla kärnkraften samtidigt som de i stället vill öka importen av gas från Ryssland. Liberala partier i Sverige, Finland och Tyskland går till val på att behålla och utveckla kärnkraften. Rysk gas har egentligen bara två nackdelar. Den ena är att det är gas. Den andra är att gasen är rysk. Gasförbränningen förvärrar nämligen när det gäller växthuseffekten, och Ryssland har visat att man vill använda gasexporten för att öka sin politiska makt på vår kontinent. Därför blir det ett europeiskt intresse att nu bibehålla och utveckla kärnkraften. Herr talman! Låt mig berätta om Susanne som för Aftonbladet berättar om sin kamp för att få vård mot sin livshotande sjukdom. Susanne var 35 år när hon fick en livsfarlig inflammationssjukdom som successivt förlamade olika organ i kroppen. Vård fanns inte i Sverige, men vård fanns i Tyskland. Svenska myndigheter vägrade dock att betala för hennes vård i Tyskland. Men det gällde livet för Susanne så hennes föräldrar tog ett lån på huset och betalade 600 000 kronor för vården i Tyskland. Susanne blev frisk. Men i sex år fick hon sedan föra en kamp mot svenska myndigheter för att få ersättning för denna dyra behandling som för Susannes del räddade hennes liv. Från allianspartierna och Folkpartiet menar vi att människor ska ha rätt att söka vård utomlands. Ni i de rödgröna partierna säger nej till detta. Med er linje blir följden att det krävs väldigt mycket pengar i den egna plånboken för att kunna köpa sig förbi vårdköerna. Följden av er politik är att den skapar klyftor. Liberaler vill att människor ska ha rätt till vård. Socialister vill att människors rätt ska inskränkas till att stå i landstingets vårdkö. Herr talman! Vi vande oss länge vid att 1 euro kostar si så där 9 kronor. I februari i år kostade euron mer än 11,57 enligt Riksbanken. Kronan har fallit med 13 procent på ett enda år, vilket är väldigt mycket i sådana här sammanhang. Det beror på att många samtidigt vill sälja sina kronor och i stället ha sina tillgångar i en mer stabil valuta, och kronan åker jojo. Det är skillnad på en stor valuta och en liten valuta. När det råder stiltje på oceanen, när det är goda tider, spelar storleken på båten inte så stor roll. Men när det blåser upp till storm är det säkrare att vara på ett stort fartyg än i en liten jolle. Det var ett viktigt argument för nej-sidan vid omröstningen om euron 2003 att man inte vet hur det kommer att gå med euron, den var så ny. Hur kommer det att gå om det blir kris och dåliga tider? Men nu har Europa snart tio års erfarenhet av euron, nu har euron prövats i den värsta av alla kriser i modern tid, och den har bestått provet. Euroländernas kraftfulla agerande i höstas bidrog i stor utsträckning till att dämpa det akuta krisförloppet. Länderna som var utanför fick följa besluten och rätta sig efter dem men inte vara med och bestämma i det skedet. Herr talman! Det är dags för Sverige att gå över till euro. Valet den 7 juni är viktigt för Europas framtid. Partierna skiljer sig åt i olika frågor. Vi skiljer oss också åt när det gäller själva synen på Europeiska samarbetet. En del partier i denna kammare vill att Sverige ska lämna arbetet i den europeiska unionen. De säger nej till Europa. Sedan finns det partier som säger nja till Europa. Vi liberaler går till val på att vi säger ja till Europa. (Applåder)

Herr talman! Jag blev väldigt nyfiken på att läsa Peter Englunds bok, måste jag säga. Det ska jag absolut göra. När det handlar om vårdvalet vet alla som fått förhandsbesked och åker ned till Europa att de också får betalt. Vid ett efterhandsbesked riskerar många att få ett nej. Därmed blir det tufft för den som inte har resurser. Jag är dock övertygad om att parlamentet vid andra läsningen kommer att lösa detta så att den här frågan kanske får en lösning väldigt snart. Det hoppas jag. Valet den 7 juni handlar om vilka parlamentariker som ska sitta i Europaparlamentet och bestämma över de saker som Europaparlamentet har att bestämma om. Ni går till val, har jag hört nu, bland annat på euron, på kärnkraften och på jordbrukspolitiken. Då kan man konstatera att EU inte har ett dugg att göra med om Sverige ska delta i eurosamarbetet eller inte. EU har ingenting att göra med om Sverige ska ha kärnkraft eller inte. Jordbrukspolitiken är alla här överens om måste reformeras. Då undrar jag lite stilla: Varför ska man rösta på Folkpartiet den 7 juni? (Applåder)

Herr talman! Mona Sahlin sade att EU skulle minska ungdomsarbetslösheten med 50 procent. Det skulle vara intressant att få reda på som väljare hur EU ska göra det med de instrument man har. Det är väl i stort sett eurosamarbete som skulle kunna bidra till detta. Men har Mona Sahlin missat att EU håller på med ett stort klimatpaket? Det är det största som pågår i EU. Energiförsörjningen i Europa är en mycket stor fråga. EU-parlamentet tar ofta ställning till olika dokument om inriktning på energipolitiken. Sedan är det som i många andra frågor att det är både i Europarlamentet i EU-systemet och nationellt som man måste fatta beslut. Det är väldigt bekymmersamt med den utveckling som pågår i Europa med att man bygger upp beroendet av den ryska gasen. Det är en fråga som i högsta grad hör hemma på Europanivå att diskuteras. Sedan är det varje land som självt bestämmer över sin exakta energimix. De frågor som jag tog upp - fria vårdvalet, europeiskt FBI, polissamarbete, att reformera den europeiska jordbrukspolitiken - är i högsta grad frågor som bestäms i Europarlamentet. Sedan kan jag berätta för Mona Sahlin, även om Mona Sahlin inte gillar att eurofrågan diskuteras, att det är den fråga som jag får allra mest frågor om från människor på gator och torg. Det är ingenting som jag driver bara just för att det är EU-valrörelse, utan jag har drivit den i flera år. Det vore väldigt märkligt om jag inte talade om den bara för att det är EU-valrörelse. För vanliga människor är detta kanske den viktigaste frågan av alla. Det finns gott om frågor att diskutera inför valet i själva EU-parlamentet - jordbrukspolitik, vårdval och annat. Det var intressant att höra från Mona Sahlin att hon tror att parlamentet skulle lösa vårdvalsfrågan. Det beror på hur folk röstar. Om det blir fortsatt borgerlig majoritet i Europaparlamentet kommer vårdvalet att gå igenom. Men om ni får bestämma med er linje ska landstingsbyråkraterna bestämma i stället. Det bör vi undvika. (Applåder)

Herr talman! Vi lever uppenbarligen i rätt olika verkligheter och hör väldigt olika vad medborgarna förväntar sig att det här valet ska handla om. Jag hör frågor om jobben, om jobben, om jobben, oron för lönerna, oron för ungdomarna, oron för kvaliteten i vården och omsorgen. Du hör frågor om euron. Du har till att börja med inte lyckats få med dina kompisar i alliansregeringen på detta. Du är väldigt ensam om att tycka att Sverige redan i dag skulle säga ja - förlåt, en räckte upp handen där. Men du har inte fått med alla, men jag hör att det kommer så småningom. Jag tycker att man ska visa respekt för den folkomröstning som var. Det är för tidigt att ta upp denna fråga nu, men framför allt har den inte ett dugg med valet till Europaparlamentet att göra. Det har inte heller kärnkraften. Det ska förbli en fråga som varje land avgör självt. Däremot är kampen för kollektivavtalen eller för att Europa ska fortsätta att vara en sysselsättningsunion som kan ha ambitioner också när det gäller ungdomsarbetslösheten frågeställningar som Europavalet handlar om. (Applåder)

Herr talman! Jag vet inte om Mona Sahlin är omedveten om att klimatpaketet i högsta grad inkluderar tankegångarna att vi ska minska koldioxidutsläppen. Varje land bestämmer självt exakt vilka kraftverk man använder, men det är en mycket stor del i detta klimatpaket som handlar om Europas energiförsörjning. Det är en väldigt stor oro från många länder för det ökade beroendet av rysk gas. Det diskuteras varje vecka i Europaparlamentet och i de europeiska organen. Den oron måste vi ta till oss. Jag vet att Mona Sahlin vill att hela valrörelsen bara ska handla om utstationeringsdirektivet, som Mona Sahlin vill skrämmas med för att mobilisera LO i valrörelsen, skrämmas på ett sätt som det inte finns någon saklig grund för. Men frågorna om klimat, rätt till vårdval, brottslighet, eurosamarbete, som ju är till för att ytterst ge bättre ekonomisk utveckling och mer jobb, är frågor som engagerar många människor och som är på riktigt. (Applåder)

Herr talman! Även om eurofrågan inte har särskilt mycket med valet till Europaparlamentet att göra har jag inget emot att diskutera den utan tar gärna den debatten. Vi hade en folkomröstning 2003 som visade att svenska folket sannolikt hörde till de mest medvetna om vad eurofrågan innebar, vad en ny valuta skulle innebära och hur EMU-samarbetet var tänkt att byggas upp. Det var en folkomröstning som slutade med en jordskredsseger för nej-sidan - 56 procent röstade nej, 42 röstade procent ja, övriga röstade blankt. Det var inget viktigt argument då, som Jan Björklund påstår, att vi inte visste hur det skulle gå med euron. Man förde aldrig fram det. Jag var mycket aktiv i den folkomröstningen, men jag hörde aldrig någon från nej-sidan säga det. Däremot pratade vi om demokrati, att makten flyttar till en centralbank i Frankfurt som får oerhört mycket makt. Det medför en minskad flexibilitet. Det är som vår dåvarande EU-parlamentariker Jonas Sjöstedt sade: Man har en termostat i Örebro som slår på alla element från Haparanda till Ystad samtidigt beroende på vädret i Örebro. Det blir väldigt kallt i Haparanda och väldigt varmt i Ystad. Så är det med euron också. Dessutom handlar det om ekonomi, och där har vi fått rätt. I Sverige har det gått bättre än i euroländerna när det gäller tillväxt och ekonomisk utveckling. Skälen då var desamma som nu, därför är jag mycket förundrad över att man nu vill ha en ny folkomröstning, för det har hänt så mycket. Det har hänt väsentligt mycket mer med EU-medlemskapet. Där var majoriteten mycket smalare när folkomröstningen 1994 genomfördes. Det var 52 procent mot 48. Jag är mycket förundrad över att man driver det här kravet och att man driver det på det sätt man gör. Men det jag är mest förundrad över är det argument som Jan Björklund förde fram i partiledardebatten i söndags, att euron är det stora fredsprojektet i Europa. Det måste rimligtvis föra oss till slutsatsen att kronan är en krigsrisk. Då undrar jag: Är den svenska kronan en krigsrisk i dag enligt Jan Björklund? (Applåder)

Herr talman! Det där är mer än lovligt tramsigt. Både EU-projektet och europrojektet är ju projekt som för länderna samman. Det är klart att man kan säga: Låt de andra samarbeta så minskar krigsrisken i Europa. Sverige kan stå utanför - det är det Lars Ohly vill - och låt de andra sköta det här. Vi ska inte vara med i det. Det är klart att freden i Europa byggs av att länder jobbar ihop. Det är det som är det bakomliggande argumentet för hela det europeiska samarbetet. De människor som bor i gränsområdena mellan Frankrike och Tyskland, där barn växer upp och det finns krigskyrkogårdar mellan städer och samhällen, vet precis varför det här samarbetet har skapats. De vet precis varför de numera har samma valuta som arvfienden. De vet precis varför detta samarbete är viktigt för framtiden. Jag tror att det finns en historielöshet i Sverige, och Lars Ohly är en väldigt tydlig exponent för det. Det är många som inte kan ta till sig historien. Jag ber om ursäkt, men jag kommer att fortsätta tjata om det här argumentet, för det grundläggande argumentet för Europa är att vi ska samarbeta mer för att kommande generationer ska slippa uppleva det som gårdagens generationer fick uppleva. När detta är sagt finns det också väldigt starka ekonomiska argument för euron. Enligt Harry Flam, som är professor i nationalekonomi, har Sverige förlorat ungefär 100 miljarder i exportintäkter varje år på att vi står utanför. Och det är väldigt lätt att förstå, därför att när ett företag i Tyskland till exempel skriver ett kontrakt med ett företag i Sverige är det värt en viss summa, men man vet inte vad det är värt sex månader senare därför att kronan åker jojo under tiden. Då kanske ena parten har förlorat. Därför är det säkrare med kontrakt i samma valutazon. Det är därför som handeln ökar mer mellan euroländerna och Sverige har tappat. Vi har förlorat pengar på att stå utanför. Det finns alltså både politiska och ekonomiska argument för att gå med i eurosamarbetet. Och sedan, Lars Ohly, kan det väl inte vara odemokratiskt att man ställer frågan till folket i en folkomröstning? Det kan man väl göra flera gånger. Varje gång man ställer frågan är det i högsta grad demokrati; människor får svara på vad de tycker om eurosamarbetet. (Applåder)

Herr talman! Problemet med Jan Björklunds sistnämnda argument är att er syn på folkomröstningar är att folk ska få rösta, men om de röstat fel måste de rösta om. Om de har röstat rätt, enligt Folkpartiet, får de aldrig rösta om. Så blir det ju. Har man röstat ja till euron får man aldrig möjligheten att upphäva det, eller hur? Det är samma syn som eliten har på Irlands folkomröstning där de sade nej till Lissabonfördraget. De röstade fel, enligt eliten, och då måste de göra om det. Hade de röstat rätt från början hade de aldrig fått chansen att rösta om igen. Det är en syn på demokratin som jag inte delar. Sedan är Jan Björklunds favoritargument att det är trams. Det har jag hört hur många gånger som helst. I varenda radiodebatt och i varenda debatt vi har haft säger du att det är trams. Svara på frågan i stället! Jag ställde en mycket konkret fråga utifrån ditt resonemang om euron som fredsprojekt. Är det en krigsrisk att vi behåller den svenska kronan? Är det en krigsrisk att Norge har en egen valuta? Hur hänger det här ihop egentligen? På vilket sätt är euron ett fredsprojekt om inte kronorna är en krigsrisk?

Herr talman! Men, Lars Ohly, det europeiska samarbetet har en bakgrund i krigen. Du får gärna stå och hånflina åt det, men det är sanningen. Det är så många människor i Europa som vet detta, därför att deras släkt och deras familjer har lidit så otroligt under 1900-talet. Det är därför som EU har skapats. Och Lars Ohly står och hånflinar åt det argumentet. Men det är ju bakgrunden, det är sanningen, Lars Ohly. Om Sverige står utanför eller är med påverkar naturligtvis inte krigsrisken i Europa. Så är det givetvis. Däremot tror jag, för jag tror på internationell solidaritet till skillnad från dig, att i de samarbeten som vi har i världen och Europa för att öka fredschanserna och samarbetet länder emellan bör Sverige vara med. Sedan kan man tycka att FN fungerar även utan Sverige. Ska vi då gå ur FN också? Sverige bör vara med, och det är det som för mig är internationell solidaritet, Lars Ohly. Det räcker inte med att sjunga Internationalen . (Applåder)

Herr talman! Jag tänkte spinna vidare på tråden om euron. Även om inte just Europaparlamentet har en avgörande roll där är det en stor och viktig europeisk fråga som också berör vårt medlemskap. Sverige har klarat sig bättre på grund av kronan. Jag tror att nästan alla ekonomer i Sverige skulle skriva under på det. Vi har haft en lägre ränta under större delen av tiden sedan folkomröstningen om euron. Vi har haft en bättre ekonomisk utveckling praktiskt taget varje enskilt år sedan euron infördes än genomsnittet i eurozonen. Och vi har en lägre arbetslöshet än vad vi annars skulle ha haft. Särskilt när vi har en regering som, till skillnad mot många andra länder, inte vill bedriva en aktiv industripolitik, blir valutapolitiken en livboj. Många andra länder gör nu stora insatser för att se till att de klarar konkurrenskraften framöver, men det gör inte ni. Sällan har det därför varit tydligare hur viktig kronan är. Vi har räddat tiotusentals jobb i bra företag på grund av att vi har en egen valuta. Finanskrisen har slagit blint, även mot många av de så kallade spetsföretagen med goda expansionsmöjligheter. Jag skulle vilja fråga: Vad är fördelen för Sverige med att företag går under och människor förlorar jobben helt i onödan? Jag tycker att du som politiker borde se lite längre än näsan räcker och ta lite större ansvar.

Herr talman! Det är något märkligt med Peter Erikssons argumentation. Han säger att det är bättre för de svenska företagen att vi står utanför. Men fråga företagarnas organisationer vad de tycker! De vill att Sverige går över till euron, därför att de ser lite längre än näsan räcker, Peter Eriksson. De ser nämligen att vi under de här åren har förlorat väldigt mycket handelskontrakt. Medan handeln har ökat väldigt kraftigt mellan euroländerna, har den till exempel ökat mindre mellan Tyskland och Sverige än mellan Tyskland och andra länder i eurozonen. Det beror just på detta att det blir osäkrare att göra affärer med ett land som står utanför. Man vet inte vad kontraktet är värt sex månader senare, för då kan kronan ha ändrat värde. Sedan ger jag dig rätt i, Peter Eriksson, att just när kronan sjunker kan man tjäna på att stå utanför. Men det är ett väldigt kortsiktigt perspektiv, för det som i grunden händer då är att vi ägnar oss åt lönedumpning i Sverige. Det därför det blir billigare. Om kronan sjunker i värde blir svenska löner mindre värda, och det kan svenska företag tjäna på kortsiktigt. Men om du ska använda det som argument får du nog övertyga några andra i din allians, för att stå och säga att lönedumpning är någonting bra är ju rätt långtgående, Peter Eriksson. Det är inget av de länder i världen som har ett väldigt lågt värde på sin valuta som gillar den situationen. De skulle mycket hellre vilja ha ett högre värde. Att devalvera sig till välstånd har inget land lyckats med, Peter Eriksson, och det är ingen framgångsrik väg. (Applåder)

Herr talman! Sverige är ett extremt exportberoende land. Och vi vet ganska väl vad som händer om till exempel de baltiska staterna, som är utanför eurozonen, låser sin valuta i ett läge där det inte passar länderna i eurozonen. Vad som då blir alternativet är just att man måste sänka lönerna. Det är den enda utvägen man har, och det leder till en enorm turbulens i de länderna. I Sverige har vi haft en bättre situation. Vi har kunnat ha en rörlig valuta. När de stora, tunga exportberoende företagen hamnat i stora problem, inte på grund av dålig konkurrenskraft utan på grund av finanskrisen, har vi haft en valuta som har kunnat parera det lite grann. Fråga hur det är i Finland! Är de glada och nöjda i industrin där för att man har euron i det här läget? Jag tror inte att det är så. Det är ganska många länder som far väldigt illa för att de har knutit sin valuta eller på grund av att de har gått in i eurozonen just i den ekonomiska kris som vi befinner oss i just nu. Om man skulle göra en koll på vad Sveriges företagare och Sveriges industriarbetare tycker i dagsläget, är jag övertygad om att de är väldigt glada att det inte är Jan Björklunds politik som har blivit förverkligad utan att svenska folket faktiskt fick igenom sin vilja att säga nej.

Herr talman! Det vore intressant, säger Peter Eriksson, om vi kunde höra vad företagare tycker och vad folket tycker. Du måste vara helt tondöv för alla de undersökningar som kommer dagligen om vad folk tycker om detta. Det är nu ett starkare stöd för euron än någonsin. Företagarnas organisationer säger också att vi borde gå med nu. En opinionsundersökning i går redovisade att en majoritet av svenska folket vill ha en ny folkomröstning. Till och med en majoritet av Socialdemokraternas väljare vill ha en ny folkomröstning om euron. Varför tror du att de vill ha det? Är det för att de är så väldigt nöjda med beslutet 2003, eller? Stödet för euron är starkare än på mycket, mycket länge, och jag tror att det beror precis på detta att människor ser att vi har blivit fattigare. För de människor som har varit utomlands det senaste året är det så otroligt uppenbart att vi har blivit fattigare, för pengarna räcker till mindre. Men nu börjar det bli mer och mer uppenbart också för dem som inte har varit utomlands. Det sades på nyheterna i radion häromdagen att importerade kläder, skor och mat nu blir dyrare för vanliga människor. Din politik, Peter Eriksson, leder till att svenska folket blir fattigare. Det är därför vi bör byta politik. (Applåder)

Herr talman! För en tid sedan kunde man se ett reportage på tv om en kommun som var tvungen att spara pengar. En av åtgärderna från kommunens sida var att dra ned på antalet politiker. Tv-teamet hade gått ut och frågat folk vad de tyckte om att man skulle få färre politiker. En av de intervjuade svarade: Det tycker jag är bra. Jag tycker i stället att vi som bor här ska utse de personer som vi tycker verkar bäst på att styra vår stad, mest kunniga och lämpade, och så får de styra staden. Då blir politikerna överflödiga. Herr talman! Människor över hela Europa går inom kort till val för att utse sina ombud till Europaparlamentet. Det är ett viktigt val som spelar roll för i vilken riktning Europa ska gå. Men till och med i dagens debatt finns det talare som låter nästan som personen i tv-reportaget. De vill inte ha EU för gemensamma beslut, men de vill ha resultaten av de politiska besluten - säker mat, fred mellan länder, möjlighet att resa, arbeta och studera i alla länder och en stabil ekonomi som kan trygga välfärden för medborgarna. Jag tänker särskilt på Lars Ohly och hans parti. När jag hörde Maud Olofsson tala om Europas förenta krafter tänkte jag att Lars Ohly möjligen skulle kunna låna en del av det och tala om Europas förenta kräftor - röda och granna i kokt form och går mest baklänges. Vi kristdemokrater ser med odelad glädje på Europasamarbetet. Tvärtemot vad många verkar tro handlar unionen inte främst om ekonomi och regleringar. Den handlar om värden, och vi är ett idéparti. Vi är också det parti om något i denna kammare som uppbär EU:s grundideal. Vi är en del av den internationella kristdemokrati som var med om att föda fram det som skulle bli en union ur andra världskrigets aska och förödelse. Vi delar idéer och tillhörighet med arvtagarna till sådana unionsfäder som Konrad Adenauer och Robert Schuman, och vi delar idéerna att integration och samverkan mellan länder är förutsättningar för fred och frihet. Vi ansluter oss till subsidiaritetsprincipen att uppgifter ska fullgöras på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. EU är ett utmärkt redskap för att ta itu med frågor som är för stora för enskilda länder att hantera själva. Andra frågor har EU inte med att göra. Herr talman! Världen kippar efter andan under trycket av en global finanskris. Dess ursprung var långt utanför den svenska regeringens räckvidd. Vi har hanterat krisen med ansvar. I sådana här skeenden kan dock inget land stå ensamt hur välskötta dess statsfinanser än är. Det var först efter att EU:s finansministrar samlat ihop sig till gemensamma aktioner som de första tecknen på stabilitet började skönjas. Inte ens i detta läge kan ekonomerna enas om att vi kan se botten på krisen. Att tänka tanken att EU inte funnits under detta skeende är förskräckande. Världen hade varit utan en av sina viktigaste stabiliserande krafter. Europas länder hade fått försöka hantera effekterna av krisen var och en efter bästa förmåga, förmodligen utan hänsyn till om det skett på grannarnas bekostnad. Vi kan inte enbart uppehålla oss vid krisens omedelbara effekter. Vi måste också se strukturer som har förstärkt och hållit den vid liv. Jag tänker på finansmarknadens sätt att fungera eller rättare sagt inte fungera. Vi har sett en osund och skadlig bonuskultur som uppmuntrat personer att ta oerhörda risker med andra människors pengar. Jag talar om bonusjägarna och fallskärmsflygarna som svävar fritt över alla andra i en moraltunn atmosfär för att berika sig, utan markkontakt och utan att löpa minsta risk. Det är sådant som hotar samhällsgemenskapen och som sprider sig eftersom människor lätt resonerar: Kan de, så kan jag. Denna ordning måste vi få bukt med. Det gäller förstås inte bara i Sverige utan i hela EU. Vi vill se en EU-gemensam finansinspektion. Kristdemokraterna vill åstadkomma en form av europeisk värdedialog, ett samtal som föder tillit och framtidstro. Villkoren för företagsledare och institutioner ska vara generösa när det är motiverat men också tåla en kritisk granskning och diskussion. Ett ansiktslöst näringsliv som flyr den offentliga debatten gagnar varken näringslivets utveckling eller det samhälle i vilket vi alla verkar. Mot flera former av ohederligt beteende kan man stifta lagar. Det kan man göra mot stöld, bedrägeri och avtalsbrott. Mot andra former av ohederlighet blir lagstiftning tämligen verkningslös. Behovet av lagstiftning och kontroll hänger samman med den inre känsla av ansvar och hederlighet som finns hos oss som medborgare. Vill vi undvika ett detaljerat Europa bör hederlighet och trygga värderingar uppmuntras. Herr talman! Ett viktigt redskap i strävan efter att fullfölja Europatanken heter en gemensam valuta, euro. Vi kristdemokrater anser att tiden är mogen för att under nästa mandatperiod hålla en ny folkomröstning om att ta det fulla steget in i den europeiska monetära unionen - inte främst för EU:s skull utan för Sveriges skull. Det handlar om att bidra till goda villkor för våra små och medelstora företag, om att öka det svenska inflytandet vid de viktiga europeiska besluten och om att åtgärda det faktum att Sverige har blivit fattigare genom att stå vid sidan av valutasamarbetet. Sverige ska bli rikt. Herr talman! I EU bereds marken för riktig patientmakt. Alla patienter i hela EU ska kunna välja att få sin vård precis var i unionen de vill. De rödgröna partierna är inte särskilt positiva till detta eftersom de bevakar system i stället för att se den enskilda människan och ställa sig på hennes sida. Sjukvårdssystemen ska formas efter den sjuke och hjälpa denne att bli frisk, vare sig det handlar om vård i det egna landstinget, i det egna landet eller på annat håll, alltså oavsett om färden går till Trollhättan eller Rom. Här finns en annan syn hos de rödgröna. Jag tror att ni likaväl som jag har sett reportage om personer som till exempel har cancersjukdomar i ett långt gånget stadium. Vi anstränger oss till det yttersta i Sverige för att korta väntetider, göra vården tillgänglig och hålla bästa möjliga kvalitet, men varför ska vi säga nej till möjligheten för den som griper det sista halmstrået? För mig är det mycket svårbegripligt. Herr talman! I går var jag på Maria Ungdom. Där bedriver man vård för ungdomar med missbruksproblem. Jag träffade en kille som ännu inte fyllt 18 år, men han hade redan varit på tre behandlingshem för sitt missbruk. Det är nedslående att se att många ungdomar i tidig ålder fastnar i alkoholens eller narkotikans klor. Det kan handla om barn som är elva tolv år gamla som tas in för alkoholförgiftning. Det är naturligtvis inget som någon önskar. Alla vet, och en del gläds också åt, att det sedan flera år tillbaka är fritt fram att ta in i stort sett obegränsade mängder alkohol från ett land till ett annat. Det har lett till att samvetslösa människor på ort efter ort i Sverige tar in billig alkohol och säljer till alla som är beredda att betala. Vi har fått en ny omfattande langningskultur i Sverige där det är öppet dygnet runt och ålderskontroller inte existerar. Vissa ser detta som en stor frihetsreform, men vi kristdemokrater är bekymrade över utvecklingen. Därför tycker vi att det finns skäl att begränsa mängden alkohol som får föras in över gränsen. Vi vet att det inte är publikfriande i alla sammanhang, men politik handlar ibland om att våga säga också det obekväma. Alla friheter kan inte vara obegränsade. Friheten att köpa med sig billig alkohol i en mängd som ryms i en mindre lastbil betalas genom att supandet bland svenska ungdomar blir så grovt som det har kommit att bli i vissa kretsar i vårt samhälle i dag. Det leder till våld. Det leder till förgiftning. Det leder till övergrepp. Det leder till mängder av olyckshändelser. Och med handen på hjärtat tror jag att de allra flesta håller med om att de gamla reglerna med en mer begränsad mängd var bra. Herr talman! Valet till Europaparlamentet är viktigt. Jag vill till sist uppmana alla att utnyttja sin rösträtt och vara med och utse sina företrädare i Europaparlamentet, annars är det andra som bestämmer. (Applåder)

Herr talman! Göran Hägglund sade flera gånger att Kristdemokraterna är ett idéburet parti. Det är vi väl alla här. Men det ger också ett ganska kluvet intryck när man tittar på hur kristdemokraterna i Europaparlamentet har röstat i några värdefrågor. De svenska kristdemokraterna har röstat med oss socialdemokrater och den gröna rörelsen och mot Europas konservativa partier i frågor som rör klimat och miljö. Det har varit väldigt bra. Min första fråga är: Kan Göran Hägglund lova att man kommer att fortsätta att göra det under den mandatperiod som ligger framför oss? Den andra frågan är verkligen en idéfråga och en viktig fråga i Europaparlamentet. Den handlar om utvecklingsbiståndet och frågor som framför allt rör kvinnors hälsa och rätten till abort. De europeiska kristdemokratiska partierna brukar rösta emot de bistånds- och utvecklingsinsatser som verkar just för fri abort. Min andra fråga är: Kan du lova mig att också här kommer de svenska kristdemokraterna att bryta mot den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och arbeta för rätten till fri abort?

Herr talman! Det är precis som Mona Sahlin beskriver att i Europaparlamentet finns det partigrupper av olika storlek. En del är riktigt stora, och en del är mycket mindre. Alla parlamentariker söker sig till någon partigrupp. Kristdemokraterna tillhör EPP, som är den största partigruppen. Där finns det människor som kommer från många olika länder, från alla EU:s länder. Man har lite olika betoning. Man ingår i partigruppen, men varje ledamot äger förstås sin egen röst och avgör hur man använder den i kammaren. Kristdemokraterna kommer naturligtvis, precis som alla andra ledamöter från olika håll, att använda sin plattform, sitt mandat, för att rösta på det sätt som man anser vara rätt och riktigt. Det finns frågor där man har väldigt starka personliga övertygelser. Det finns andra som är väldigt viktiga på hemmaplan. Det handlar om att rösta i sak för den linje som man anser vara rätt. I regel håller partigrupperna ihop, men som enskild ledamot har jag möjlighet att rösta på det sätt som jag önskar. När det gäller utvecklingsbiståndet kommer Kristdemokraterna att fortsätta att jobba för en aktiv politik som leder till att vi har ett generöst bistånd till världens fattigaste länder och en biståndspolitik som bland annat riktar in sig på kvinnors hälsa, som vi vet spelar en oerhört stor roll. Vi kommer att fortsätta att driva den linje som vi driver i den svenska regeringen också i Europaparlamentet för att vi ska kunna föra en politik som är klokt utformad och som bygger på de villkor som människor lever under i de allra fattigaste länderna.

Herr talman! Jag blev inte riktigt klok på svaret. Miljörörelsen i Sverige har graderat hur Europaparlamentarikerna från Sverige har agerat i klimat- och miljöfrågor. Som Göran Hägglund säkert vet och är stolt över har några socialdemokrater, miljöpartisterna och bland annat Anders Wijkman fått de högsta betygen och Moderaternas första namn det absolut sämsta. Det är intressant att veta om den samlade kraften i Europaparlamentet också i fortsättningen kommer att få röster från kristdemokraterna i Europaparlamentet, och det handlar inte om den europeiska konservativa rörelsen. Den andra frågan jag ställde handlade om kvinnors hälsa och rätten till abort. Göran Hägglund svarade att man skulle värna kvinnors hälsa och fortsätta att ha en klok politisk inriktning i utvecklingsbiståndet. Nu skärps diskussionerna om rätten till fri abort i Europa. Därför vill jag gärna upprepa frågan. Kommer också Ella Bohlin, om hon blir invald, att stå upp för rätten till fri abort?

Herr talman! Till den politik som vi vill se genomförd i vårt eget land, den politik som vi står för i Sverige, hör att det är kvinnan själv som avgör under graviditetens första fas. Det är den lagstiftning som vi har i Sverige och den lagstiftning som vi kristdemokrater står bakom. Vi tycker att vi har väldigt höga aborttal, och jag utgår ifrån att Mona Sahlin delar den uppfattningen. Det är för höga aborttal. Det finns all anledning att jobba, inte minst gentemot ungdomar, för att öka kunskapen om hur man skyddar sig mot oönskade graviditeter och spridning av könssjukdomar. Det här tänkandet tar vi naturligtvis med oss i alla de olika ställningstaganden som görs på det här området också i den europeiska politiken och i Europaparlamentets beslut. Den person som blir invald för Kristdemokraterna i Europaparlamentet har naturligtvis att fatta den stafettpinne som Anders Wijkman lämnar efter sig och fortsätta att arbeta för en aktiv miljöpolitik och för en anständig biståndspolitik. Här finns stora uppgifter framöver, och där kommer Kristdemokraterna att fortsätta spela en stor roll.

Herr talman! Jag fortsätter gärna där Mona Sahlin slutade. Det finns ganska starka konservativa strömningar som bygger på ett gammaldags hemmafruideal och som ser tillbaka med nostalgi på den tid då kvinnor huvudsakligen var ansvariga för vård och omsorg och männen var familjeförsörjare. Det här leder också fram till en familjepolitik som i mycket stor utsträckning blundar för familjer som inte ser ut som den traditionella familjen, det vill säga mamma, pappa och barn, till exempel ensamstående med barn, pappa, pappa och barn eller mamma, mamma och barn. Det är också en politik som starkt ifrågasätter aborträtten utifrån att man inte menar att det är kvinnans rätt att själv bestämma över sin egen kropp. Därför är det intressant att veta inte hur Kristdemokraternas inställning i de här frågorna är utan hur er representant i EU-parlamentet kommer att rösta. Hur kommer er parlamentariker efter valet att ställa sig till den syn på familjen, på homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter och på aborträttigheten som vi har kommit fram till i Sverige?

Herr talman! För det första tror jag att det är viktigt för eventuella lyssnare att tänka på att Lars Ohly företräder ett parti som vill lyfta de här besluten till EU-nivå medan vi anser att detta är beslut som hör hemma på den nationella nivån. Jag tror att det är en ganska äventyrlig strategi ur Lars Ohlys synpunkt. Det har förts debatter här i kammaren om det under de senaste veckorna. Lars Ohlys frågar mig om jag ser olika familjetyper. Det är självklart. Det är ju ert parti som inte gör det. Ni tror att alla familjer är precis likadana, och därför finns det en mall som ska duga för alla. Vi ser att familjer är olika. Vi vill införa valfrihet på område efter område som gör att familjerna kan bestämma mer själva, och det vill Lars Ohly förneka familjerna.

Herr talman! I en debatt för ett halvår sedan sade statsminister Fredrik Reinfeldt som kommentar till ett outgrundligt svar från Maria Wetterstrand: Den som förstod det där kan ju ringa en kompis. Det är ungefär lika tillämpligt nu. Min fråga var inte vad Göran Hägglund tycker om olika familjetyper. Däremot kan jag konstatera att ni inte alls tycker att familjer som ser olika ut ska ha lika rättigheter. Ni tycker ju inte att alla ska ha rätten att adoptera. Ni tycker inte att alla ska ha rätten att gifta sig. Ni diskriminerar vissa familjetyper. Min fråga var denna: Kommer er EU-parlamentariker efter valet att motarbeta de här konservativa, gammaldags hemmafruidealen, att stå upp för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter och mot den konservativa synen på familjen? Kommer hon att slåss för aborträtten? Det var min fråga, och jag tycker fortfarande att den frågan saknar svar.

Herr talman! Kommer Kristdemokraterna att motarbeta en konservativ familjesyn? Ja, med Lars Ohlys synsätt är det ett konservativt tänkande om man ger familjerna själva möjlighet att bestämma. För vår del är det ett modernt sätt att tänka att överföra mer av beslutanderätten till familjerna själva. Lars Ohly underkänner familjernas egna val genom att han menar att alla är likadana, och är de inte likadana ska de pressas till att bli det genom de stödsystem och mallar som skapas på en offentlig nivå. Vi kommer fortsatt att arbeta i Europaparlamentet utifrån de värderingar som är Kristdemokraternas och den politik som vi har presenterat före valet, och den politiken känner Lars Ohly väl. Det är en politik som fångar upp de önskemål som finns hos Sveriges barnfamiljer och leder till mer valfrihet. (Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det kom upp en intressant fråga här nu som jag tycker är viktig och som förbises ofta i den här valrörelsen och även tidigare. Det är frågan om partigrupperna. Var och en som blir inröstad i Europaparlamentet äger naturligtvis sin egen röst, men det är också så att man går in i en partigrupp precis som vi gör här i den svenska riksdagen. Ingen människa orkar med att ha full koll på alla frågor. Man jobbar i ett utskott, vanligtvis, nere i Europaparlamentet, ungefär som man jobbar i ett utskott i Sveriges riksdag. De viktigaste frågorna som man är mest engagerad i kan man stå kvar vid om den egna gruppen tycker något annat, men det grundläggande är att man går in i en grupp och stärker den. Man bidrar till att den gruppen får mer tid i talarstolen, mer pengar och mer möjligheter, och det är andra personer som på grund av den svenska rösten får möjlighet att sitta i utskotten. Det innebär att det är en väldigt viktig fråga för svenska folket när man nu röstar att se till vilka partigrupper det är som man går in i. En sak är att Kristdemokraterna och Moderaterna är i samma partigrupp. Den konservativa partigruppen är den grupp som Naturskyddsföreningen i Sverige säger är den klart sämsta av de stora grupperna när det gäller till exempel miljöfrågor. Det är den grupp som många andra kan verifiera är en av de allra sämsta när det gäller en modern jämställdhetspolitik. Det finns många sådana saker som skiljer, tror jag, från vad till och med Kristdemokraternas väljare men också Moderaternas väljare egentligen skulle vilja ha. Det är väl en bra varudeklaration från Kristdemokraterna att säga: Ja, vi kommer att fortsätta att vara i den gruppen. Vi kommer att fortsätta att stödja den gruppen trots att den driver en politik som är väldigt dålig för många väljare som egentligen är intresserade av Kristdemokraterna.

Herr talman! Peter Eriksson för ett resonemang om partigrupperna. Jag tror att det kloka för den väljare som är nyfiken på att diskutera de här frågorna är att fundera på hur det så att säga har varit i backspegeln, och hur det har fungerat. Det är det bästa facit vi har. Kristdemokraterna har företrätts av Anders Wijkman i Europaparlamentet. Han har varit en av de mest aktiva när det gäller otroligt betydelsefulla frågor som vi har diskuterat här i dag bland annat. Han är en av de mest aktiva och har bland annat utsetts till årets achiever, alltså årets åstadkommare, i Europaparlamentet. Det här är naturligtvis någonting som vi är stolta över och som vi vill se till att det fortsätter. Europaparlamentet är en viktig plattform, men det gäller att komma ihåg att man ibland kan uppleva att svenska partigrupper har ett visst mått av spretighet över sig. Det är klart att det är ännu större i den europeiska kontexten när vi kommer från väldigt många olika länder. Folk röstar lite olika; det är inte ovanligt. Den respekten ska man ha för de invalda ledamöterna att de ska kunna avgöra själva hur de lägger sin röst, och de har också medarbetare som gör att de kan få hjälp och stöd och gå igenom inför omröstningarna så att de vet precis vilka ställningstaganden de gör. Det är naturligtvis ytterligt centralt som parlamentariker att det fungerar så.

Herr talman! Jag tror att det är en helt riktig bedömning att det i Europaparlamentet är något spretigare. De enskilda ledamöterna röstar i lite större utsträckning efter eget huvud än vad vi gör här. Partigrupperna är ännu lite starkare här i Sveriges riksdag, men ändå håller man i det stora flertalet frågor ihop i grupperna. Det kom en oberoende rapport häromveckan som visade det. Den grupp som håller ihop mest är den gröna gruppen. De har en gemensam värdegrund, de driver tillsammans klimat- och miljöfrågor, de driver internationellt frågor om solidaritet och mänskliga rättigheter och en lång rad sådana frågor på grund av att vi tycker likadant ungefär. I stort sett är det så även med den konservativa gruppen. Jag tycker att det mål som vi har, ett av huvudmålen, är att se till att den konservativa gruppen blir mindre och den gröna blir större.

Herr talman! Den sista formuleringen kan jag naturligtvis inte skriva under på, utan jag kommer självklart att arbeta för att den kristdemokratiska EPP-gruppen ska bli större. Den ger oss som kristdemokrater och våra invalda ledamöter en oerhört stark plattform och goda möjligheter att förekomma, om man har personliga meriter för det, som rapportör och därmed öka sitt inflytande i Europaparlamentet. Därmed kan man vara med och styra på ett starkare sätt än man kan göra om man tillhör en annan partigrupp. Det är Anders Wijkman ett levande exempel på. Han är en parlamentariker som utifrån den plattformen kan använda det på ett sätt och får förtroende som gör att han har varit en av de absolut ledande när det gäller centrala frågor i utvecklingen, och det är naturligtvis en tradition som vi tar med oss. Peter Eriksson har möjligheten att med sin röst fortsätta att stödja den utvecklingen.

Herr talman! EU:s makt har ökat. Sedan Sverige gick med den 1 januari 1995 har ett antal beslut förts över till EU-nivå, och ett antal beslut fattas inte längre av medlemsländerna. Det finns däremot inte ett enda exempel på att man har fört tillbaka någon beslutsrätt eller någon makt till de nationella parlamenten. Det här är en utveckling som Vänsterpartiet motsätter sig. Vi tycker att EU redan har väl mycket makt. Demokratin urholkas när makten flyttar bort dit den inte kan kontrolleras, och med det Lissabonfördrag som nu diskuteras och där man försöker övertyga en trilskande majoritet i Irland att ändra sig följer ännu mer maktöverföring till ministerråd, kommission, domstol och parlament. Det här är ett problem, och därför behövs det kritiker som granskar denna maktöverföring, som motsätter sig den och som garanterar att man inte kommer att stå bakom ytterligare beslut om mer makt till EU. Synen från eliterna i Europa på när folk röstar fel i folkomröstningar är mycket tydlig. Om folk röstar som eliten vill har de röstat rätt, och då behöver de inte göra om det. De får inte ens möjligheten att göra om det. Men har man däremot röstat mot eliternas uppfattning ska nya folkomröstningar ta vid. Det har gällt tidigare, för Irlands del. I några fall har det i stället tolkats så som att om man har röstat fel får man inte rösta några fler gånger, utan då är det någon annan som röstar åt en. Så var det till exempel när Frankrike och Holland avvisade det konstitutionella fördraget som sedan till 5 procent ändrades och blev Lissabonfördraget. Det fick inte folk i Holland och Frankrike rösta om, för de hade ju röstat fel förra gången. I Irland röstade man fel, och där ska man tvingas på en ny folkomröstning. Det här är naturligtvis också ett demokratiskt problem i ett Europa som inte respekterar människors uppfattningar. Ett annat demokratiskt problem är bristande respekt för medborgerliga fri- och rättigheter, till exempel att vi övervakar och kontrollerar medborgares datorer genom ett EU-direktiv som har införts i Sverige och som ger storföretag polisiära befogenheter. Det ger möjlighet för storföretag att gå in i varje enskild dator och kolla hur mycket man har laddat ned eller lagt upp för andra att ta del av på Internet. Det är en fullständigt rättsosäker lagstiftning och har sitt ursprung i den europeiska unionen. Man vill gå ännu längre. Enligt ett telekomdirektiv som diskuterades för några veckor sedan i EU-parlamentet skulle man till och med kunna stänga av enskilda användare av Internet bara genom ett beslut från ett företag. Det här lyckades EU-parlamentet förhindra tack vare ett beslut från Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiets parlamentariker, som krävde att det måste vara ett domstolsbeslut innan man stänger av någon. Men med den här synen på integritet och medborgerliga rättigheter är demokratin också i fara inom EU. Det finns också ett problem med främlingsfientliga, rasistiska och högerextrema partier i Europa som hotar demokratin. Det är viktigt att bekämpa dessa attityder och värderingar, men också att stå upp för det enda riktigt progressiva EU-samarbetet och - lyssna noga nu, Fredrik Reinfeldt! - den fria rörligheten för människor. Det är någonting som vi inte bara ska värna, utan vi ska utveckla den. Och vi ska gå till stark kritik mot ett EU som stänger gränserna utåt. Fri rörlighet gäller ju bara inom denna europeiska union. Utåt finns det organisationer som bekämpar flyktingars rättigheter, som förhindrar att de ens kommer in, och om de kommer in ska de utvisas så fort som möjligt. Utåt bygger man murar och stänger in sig i den fria rörlighet som bara gäller dem som en gång har kommit in. Detta är det stora problemet med bristande rörlighet i vår världsdel. Vi har haft en diskussion här i dag om att stärka de fackliga rättigheterna. Jag har blivit beskylld för alarmism, att jag överdriver, att det inte är så farligt. Låt mig bara ge några exempel på auktoriteter som kanske till och med den här regeringen lyssnar till! Ronnie Eklund, professor i civilrätt och arbetsrätt vid Stockholms universitet, säger att efter Vaxholmsdomen blir det nu fritt fram för social dumpning. Det sade han i Studio Ett i januari 2008. Jonas Malmberg, professor i arbetsrätt vid Uppsala universitet, säger att det inte längre går att kräva lika behandling för utländska arbetare som är verksamma i Sverige. Birgitta Nyström, professor i civilrätt vid Lunds universitet, sade att utländska arbetare kan komma hit och jobba för lägre löner än svenska arbetare. Alla de här tre uttalandena är precis det vi säger. Det är därför det nu är så viktigt att fortsätta kampen för kollektivavtalen och konflikträtten. Dessvärre är EU:s domstol inte en nationell domstol för Sverige. Då skulle vi kunna ordna det här. Då skulle vi kunna fatta beslut här i Sverige som lade detta till rätta. Men så är det inte. Vi har ett fördrag som gäller över svensk lag - till och med över svensk grundlag. För att komma till rätta med det behövs ett socialt protokoll. Det behövs en fördragsändring, men det behövs också att alla dörrar är öppna för att förhindra att löntagarnas rättigheter kommer på skam. Där står denna regering tyst. De gör ingenting. De rör inte ett finger. När det gäller utvecklingen av kvinnors rättigheter eller bristande rättigheter inom EU ser vi förfärande tendenser. Det är en konservativ familjesyn och en konservativ syn på mäns och kvinnors roller som riskerar att leda till att diskriminering och förtryck av kvinnor ökar i stället för att minska. Vi har arbetat länge mot människohandel för sexuella ändamål och sexslaveri inom EU. Våra parlamentariker har varit de främst aktiva i de frågorna och kommer att fortsätta vara det, men också för en modern familjepolitik som respekterar mäns och kvinnors lika rättigheter. Vi kommer att fortsätta ta fajten med de konservativa partier som vill föra en familjepolitik som bygger på gammaldags hemmafruideal. Vi avslöjar och argumenterar med de fundamentalistiska lobbygrupper som försöker inskränka kvinnors rätt till abort eller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. Den viktigaste frågan som ingen politiker längre kan strunta i och inte kan låta bli att prata om är klimatet och miljön. Det har nu blivit så viktigt att till och med alliansregeringen påstår sig ha en politik för att bekämpa växthusgaser och den globala uppvärmningen. Det finns två problem med klimatfrågan inom EU. Det första problemet är att miljöfrågorna är underordnade bland annat regler om fri rörlighet. 19 gånger de senaste fem åren har EG-domstolen beslutat i fall som har rört miljö kontra fri rörlighet. 19 gånger de senaste fem åren har domstolen beslutat till miljöns nackdel. Vi behöver alltså höja miljö- och klimatfrågornas betydelse. Det andra problemet är att man inom EU har samma felaktiga syn som Fredrik Reinfeldt har här hemma, nämligen att vi ska göra ett åtagande att minska växthusgaserna, men när vi ska genomföra det ska vi räkna oss till godo sådana minskningar som görs i andra länder. Självklart ska vi exportera ny teknik och se till att andra länder kan minska sina utsläpp, men vi ska först göra vår hemläxa. Det bygger på det synsätt som skiljer sig åt mellan våra partier och våra alternativ, nämligen att ni tror att detta bara är en kostnad. Varför ska vi göra dyra insatser här hemma? Det kostar ju så mycket och ger så lite, säger Fredrik Reinfeldt. Men vad Fredrik Reinfeldt inte har förstått är att det inte bara är möjligt och nödvändigt att ställa om från gammaldags energisystem som kol, olja och kärnkraft till förnybara energikällor. Det är inte bara möjligt och nödvändigt att ställa om transportsystemen från de gamla lastbilarna som drivs med diesel till järnvägstransporter i stället. Det är också lönsamt! Det ger betalt i form av ett modernare samhälle som skapar nya jobb, utveckling, forskning och en produktion som pekar mot framtiden. Det är därför den här regeringens och EU:s syn på klimatfrågan haltar. Slutligen är vi som är medlemmar i EU också medlemmar i en union som har orimliga villkor för dem som arbetar där. Vi har löner på tjänstemannanivå som är helt uppåt väggarna, så långt ifrån vanliga människors verklighet att man undrar om det är sant. Nu har också den här regeringens partier tillsammans med sina partier i EU-parlamentet beslutat om nya förmåner för EU-parlamentariker. De ska inte längre tjäna som riksdagsledamöter, 54 500 kronor i månaden, vilket jag kan meddela dem som lyssnar på den här debatten att man inte svälter på, utan lönerna ska höjas till 86 000 i månaden. Som om inte det vore nog ska man dessutom få 45 000 i månaden i kostnadsersättning utan kvitton. 45 000 skattefritt, varje månad, utöver lönen. Därutöver har man mycket generösa traktamenten varje dag man vistas i Bryssel eller Strasbourg, långt mer generösa än de kostnader man rimligtvis kan ha för mat och uppehälle. Expressen räknade för ett par veckor sedan fram att detta totalt sett leder till att parlamentarikerna efter valet kommer att ha 136 000 kronor efter skatt varje månad. Det är helt orimligt och spär naturligtvis på det politikerförakt som jag tycker har en grund när man ser hur politiker roffar åt sig och skapar villkor för sig själva som är så oändligt avlägsna det som vanligt folk har. Just därför är det viktigt att gå och rösta - att inte bara rösta in dem som tycker att de är värda det här, som tycker att de ska ha de här villkoren och som själva har suttit i EU-parlamentet och röstat för dessa villkor, utan faktiskt rösta in sådana som ifrågasätter och som skänker bort större delen av dessa fantastiska förmåner för att man inte vill bli en del av en elit som man inte vill tillhöra. Min uppmaning är därför att gå och rösta. Rösta även om ni tycker att Moderaterna är det bästa partiet! Jag kan gå så långt som att säga: Gå och rösta till och med om ni tycker att Centern är bäst - men gå framför allt och rösta på Vänsterpartiet! (Applåder)

Herr talman! Så har vi då hört den i svensk politik som är absolut mest emot Europasamarbetet och allt vad EU står för. Det är fel på allt de vill åstadkomma där ute. I eget majestät tävlar Lars Ohly och Vänsterpartiet i denna valrörelse i att tillsammans med Sverigedemokraterna vara de som är mest emot Europasamarbetet. Den som vill säkerställa att Lars Ohly får inflytande behöver inte bara rösta på Vänsterpartiet; man kan välja att rösta på Socialdemokraterna. Det är det enda sättet att långsiktigt ge Lars Ohly och hans syn på Europasamarbetet ett inflytande i svensk politik. Valet handlar om jobben och klimatet. Jobben handlar i Europaparlamentsvalet väldigt mycket om hur vi ska stå emot och lösa upp finanskrisen, hur vi ska stå för öppenhet mot protektionism men också hur vi ska ta ansvar för de offentliga finanserna. Jag ställde till Mona Sahlin frågan hur hon såg på stabilitets- och tillväxtpakten, den ordningsman i Europa som introducerades på 90-talet för att vi skulle komma ur den europeiska skuldfällan och få bättre ordning i de offentliga finanserna. Det har pratats normpolitik inom vänstersamarbetet. Lars Ohly måste gå med på utgiftstak och överskottsmål. Men vad tycker Lars Ohly om stabilitets- och tillväxtpakten? Är det bra att den finns? Är det viktigt att den efterlevs? Är det en trovärdig grund för att skapa långsiktigt uthålliga offentliga finanser i Europa, eller tycker Vänsterpartiet att den ska skrotas?

Herr talman! Den ekonomiska kris som vi genomlider, inte bara i Sverige utan över hela världen, är exceptionell. Den ekonomiska krisen kräver exceptionella åtgärder. Det är de allra flesta överens om. Det är faktiskt så att det är den här regeringen som står ganska ensam, till och med i Sverige. Det finanspolitiska råd som ni själva har tillsatt har gett er rådet att satsa mycket mer på kommunerna, på a-kassan, på utbildningsinsatser, medan ni står och säger att nej, vi ska sitta passiva och vänta ut den ekonomiska krisen. Ert eget konjunkturinstitut har påstått att det kommer att krävas insatser i storleksordningen tre fyra gånger så mycket som ni har aviserat för att komma till rätta med den ekonomiska krisen. Alla är överens om att den här krisen är större än 90-talskrisen. Den är större än 70-talskrisen. De flesta talar om att den går att jämföra med 30-talskrisen. Och då är Fredrik Reinfeldts främsta besked till svenska väljare och tydligen till hela Europa: Vi ska göra så lite som möjligt. Vi ska spara. Vi ska inte se till att behålla de jobb som finns inom välfärden eller skapa jobb inom andra sektorer, utan vi ska vänta. Vi ska exportera passiviteten till EU. Är det ert sätt att skapa jobb? Jag menar att det är ansvarslöst. Det riktigt ansvarslösa ligger i att inte göra någonting, att inte ta tag i problemen. Det finns regelverk. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna stå för en expansiv ekonomisk politik inom dessa regelverk. Men det är ju inte regeringens alternativ. Regeringens alternativ är: Sitt still i båten. Gör så lite som möjligt. Vänta på att krisen värker ut. Samtidigt har vi tiotusentals fler arbetslösa än vi skulle behöva ha. Det är ansvarslöst.

Herr talman! Den som tålmodigt har följt hela debatten vet att jag redogjort för de insatser som den svenska regeringen har ansvar för och som OECD beskrivit som de mest kraftfulla i hela Europa, hela OECD-området. Men min fråga gällde inte det. Varför är stabilitets- och tillväxtpakten, ordningsmannen som ska lägga grunden för att vi inte får en underfinansiering av budgetarna i Europa, viktig? Återigen: Uppkomsten var att människor lånade för mer än de kunde betala i USA. Då kan inte svaret bli att stater ska låna för mer än de kan betala. Om stater långsiktigt driver upp stora underskott och skickar notan på framtiden leder det till högre räntor och förväntningar om stora skattehöjningar. Sättet att hålla ihop för att vi inte ska få den politiken är att vi hedrar stabilitets- och tillväxtpakten, att vi gemensamt säger att vi inte ska ha större budgetunderskott än 3 procent, framför allt inte varaktigt. Det finns en risk att detta inte kommer att fungera; flera länder driver stora underskott. Min fråga är: Tycker Lars Ohly och Vänsterpartiet att vi ska ha den typen av normpolitik på Europanivå?

Herr talman! Jag har försökt förklara för Fredrik Reinfeldt att exceptionella kriser kräver exceptionella åtgärder. Det är inte någon udda ståndpunkt. Det är en ståndpunkt som de flesta ekonomer och politiker i Europa, liksom i Sverige, har. Nobelpristagaren Paul Krugman anser att man i det här läget bör satsa minst 4 procent av bruttonationalprodukten på krisåtgärder, eftersom krisen är så omfattande och internationell. Jag har också sagt att det finns många fler som delar den uppfattningen. Det är möjligt att de åtgärderna till viss del inte går att inrymma i de nuvarande regelverken. Jag tror dock att de går att inrymma. Jag ser inte det som det stora hindret. Det stora hindret just nu är en passiv regering som inte alls enbart varnar för besparingar och skattehöjningar i framtiden utan faktiskt genomför besparingar och skattehöjningar. Det är det som regeringens politik leder till. Det sparas i varenda kommun. Människor sägs upp samtidigt som man höjer skatten eller underfinansierar. Det är resultatet av att regeringen vägrar att skapa rimliga villkor för välfärden i kommuner och landsting.

Herr talman! Jag kan förstå mycket av Vänsterpartiets synpunkter, även om jag inte håller med om dem. Jag tänkte dock ställa en fråga om något som jag inte riktigt förstår. Jag läste Vänsterpartiets klimatmotion, som lades fram för någon månad sedan. Där står att de vill ha högre reduceringsmål för utsläppen i Europa. De vill ha nya krav på EU:s utsläppshandel. De vill klimatanpassa EU:s infrastruktur. Några av dessa punkter kanske vi kan vara överens om. Andra är vi inte överens om. När man läser om Vänsterpartiets mål ser man att de har höga ambitioner, men för att få igenom dem krävs det ett mycket aktivt arbete i Europa. Hur ska det gå till ifall ni, Lars Ohly, får igenom ert krav att lämna Europeiska unionen?

Herr talman! Jag tycker att det är en bra fråga. Vi har ett beslutandesystem i Europa som innebär att EU har mer makt än vi skulle vilja se. Så länge EU har den makten måste vi naturligtvis agera där. Det räcker dock inte, särskilt inte på klimatområdet. Där måste vi ha internationella överenskommelser som går långt utanför EU, och långt utanför resten av Europa. Så länge EU talar med en röst, till exempel på klimattoppmötet i Köpenhamn, är det oerhört viktigt att vi arbetar för att denna ståndpunkt blir så radikal som möjligt. Vi är mycket aktiva och har varit det under de senaste fem åren, inte minst våra EU-parlamentariker Jens Holm och Eva-Britt Svensson, just för att påverka och radikalisera EU:s klimat- och miljöpolitik. Jag menar att precis så ska vänsterpartister arbeta. Vi kommer inte att fatta beslut om att överföra än mer makt till denna union, eftersom vi ser stora demokratiska problem med det. När EU har makt går vi in och gör jobbet genom att representera våra väljare och se till att de beslut som fattas blir så bra som möjligt eller i vissa fall så lite dåliga som möjligt.

Herr talman! Uppriktigt sagt tror jag inte att någon riktigt förstod vad Lars Ohly sade. Man kan säga: Låt oss gå in och påverka så att det blir så bra som möjligt, och det blir ännu bättre om vi samarbetar. Om man inte tror det ska man inte göra det. Låt oss göra detta, låt oss gå in med full kraft för det. På så sätt kan man kanske höja ambitionsnivån. Om man inte är med i samarbetet kan man över huvud taget inte påverka i rätt riktning. Vänsterpartiet för två linjer som är helt oförenliga. Det var det som Miljöpartiet drabbades av. Sedan ändrade de sig och insåg att det här samarbetet är bra. Vänsterpartiet sitter fast i att de först har möten med miljöopinioner runt om i Sverige och säger: Låt oss höja ambitionerna. Låt oss ha ännu högre mål. Kvällen efter har de möte med den EU-kritiska opinionen där de säger: Vi ska lämna samarbetet. Samarbetet är dåligt. Det går inte ihop. Vänsterpartiet har två fullständigt oförenliga budskap. Om Lars Ohly efter nästa val skulle hamna i regeringen, vilket Gud förbjude, måste han bestämma sig för om han ska vara med och påverka i Europa eller åka hem från mötena. Man kan inte lämna samarbetet och samtidigt vara med och påverka. Att samtidigt driva två oförenliga åsikter inom olika väljargrupper är inte vackert, Lars Ohly. Det är hyckleri och populism! (Applåder)

Herr talman! Jag ska ta det långsamt så att till och med Jan Björklund förstår. Vi är medlemmar i en union som har beslutanderätt i en mängd olika frågor. Då skulle Vänsterpartiet kunna lämna walk over och säga: Vi vill inte vara med. Vi vill inte att EU ska ha den beslutsrätten. Vi struntar i det. Vi åker hem, som Jan Björklund säger. Det vore oansvarigt, för det behövs kritiker, sådana som ser bristerna i det europeiska samarbetet och inte bara glatt går vidare och för över mer makt till Europeiska unionen. Det behövs också vänsterpolitiker som utifrån ett rödgrönt perspektiv, ett socialistiskt och feministiskt perspektiv, påverkar alla de beslut som EU har rätten att fatta. Det är egentligen inte så svårt att förstå, Jan Björklund, om man bara försöker lyssna. (Applåder)

Herr talman! Åhörare! Vi har i dag bland annat talat om euron, vilket är intressant. Det är en stor fråga som vi för bara några år sedan hade folkomröstning om. En av de intressanta sakerna är att det finns en så stark koppling till industrin. Riksbanken har ju öppna protokoll där det står vad var och en har sagt. Man kan ganska tydligt följa dessa möten. En av riksbankcheferna heter Lars Svensson. Han är antagligen den mest respekterade av dem alla; han är nationalekonom och, om jag inte minns fel, professor vid Princeton. Han har sagt att 5 procents sänkning av kronan innebär 50 000 jobb. Om det under den här perioden har varit en 10-procentig sänkning handlar det alltså om 100 000 jobb. Han menar också att risken är att kronan kan stärkas för snabbt, vilket skulle skada jobben i framtiden, välfärden, skatterna och alltihop. Björklund talade nyss om populism. Han är bra på det. Nu driver han för första gången, vad jag vet, kravet på folkomröstning i en fråga. Han vill att vi ska ha ytterligare en folkomröstning, eftersom svenska folket tidigare röstade fel. Min fråga till Björklund är: Varför inte fullfölja detta? Det vore väldigt intressant. Varför inte säga att vi även borde rösta om Lissabonfördraget i en folkomröstning? Också det har ju en stor majoritet av svenska folket varit kritisk till. Det finns flera sådana intressanta frågor. Vi gröna har sedan 2004 ett gemensamt europeiskt grönt parti. I år har vi också ett gemensamt valmanifest, som alla 36 gröna partier i Europa varit med om att anta. Green New Deal handlar om ett grönt perspektiv på den ekonomiska krisen och klimatfrågan. Det är den gröna uppmaningen till EU:s folk och regeringar att se möjligheterna och skapa framtidstro. På 30-talet lyckades Franklin Roosevelt i USA att genom sin New Deal vända krisen i framtidstro och arbete. Europas konservativa regeringar valde hårda besparingar och fick fascismen. I dag står vi inför en avgörande utmaning. För att begränsa den globala uppvärmningen till en hanterbar nivå på högst två graders ökning måste vi börja omställningen nu. Nu är rätt tidpunkt att besluta om massiva investeringar för en hållbar utveckling, en grön investeringsplan, en Green New Deal, som kan ge miljoner nya jobb, som ger bättre konkurrenskraft för företagen och en mer robust och mindre sårbar ekonomi. Nu är rätt tillfälle att genomföra en Green New Deal i Europa. Nu är läge att göra visionerna om snabbtåg till alla Europas huvudstäder till verklighet. Nu är tillfälle att bygga om Sverige till att bli mer energieffektivt. Nu är rätt år att besluta om att modernisera miljonprogrammen i Europas storstäder så att de får en miljöinriktning. En kraftfull klimatpolitik är en motor för miljontals nya jobb i Europa. Vi behöver bli smartare, effektivare och mer framtidsinriktade. Massiva investeringar i förnybar energi och klimatomställning kan bli den kick som kan vända den ekonomiska krisen, inte i en ny konsumtionsfest men i en stor satsning på hållbar utveckling och fler jobb. Tyvärr har vi en regering som säger nej, nej och nej till just de förslagen. Detsamma gäller många av kandidaterna till Europaparlamentet. Det gemensamma gröna valmanifestet fokuserar på klimat, mänskliga rättigheter och andra tydliga gröna värderingar. Jag är stolt över att vi är med i en grön grupp i Europaparlamentet. Miljöpartiet ställer upp för att vi ska stärka den gröna gruppen ytterligare. I dag är det de konservativa som dominerar. I takt med att Europaparlamentet får alltmer makt i EU-systemet är det också allt viktigare att människor förstår att även där finns politiska grupperingar som styr mycket av det som händer. Vi går till val på att förändra maktförhållandena så att de konservativa får mindre inflytande och de gröna får mer att säga till om. Naturskyddsföreningen visade i förra veckan att det är Moderaterna som är sämst i test när det gäller miljöfrågor. Förstanamnet Gunnar Hökmark är enligt Naturskyddsföreningen sämst av alla dem som varit invalda från Sverige under den senaste mandatperioden. Han har till exempel röstat för lägre utsläppskrav på bilarna och lägre krav på kolkraftsindustrin. Det är verkligen de gamla moderaterna som går till val igen. I år ska avgörande beslut i klimatfrågan fattas i Köpenhamn. Vi hoppas att ett nytt globalt avtal ska komma till stånd. Men det är få som tror att det trots allt ska bli tillräckligt för att klara klimatmålen som forskare och världens ledare enat sig om, och vad gör vi då? Vi måste vara beredda på att öka insatserna och komplettera de strategier som inletts genom internationella handelssystem med tveksam effekt. En sådan strategi pekar vi på i vårt valmanifest. Det handlar om att gå mer direkt på källan till problemen genom att begränsa också utvinningen av fossila bränslen. Fördelen är att även överenskommelser där en mindre del av världens länder är med kan få stor betydelse. Kan vi komma överens om att begränsa prospekteringen och utvinningen i till exempel Arktis skulle det göra stor skillnad eftersom man tror att kanske 20 procent av världens tillgångar av fossila bränslen finns där. En galen värld satsar nu hundratals miljarder på att få upp mer av det som håller på att förstöra vår framtid. De senaste rapporterna visar att vi bara kan använda en bråkdel av det som redan hittats av olja och kol om vi ska klara den utmaning vi står inför. Allt som tas upp kommer också att användas. En annan viktig punkt är att få bort subventionerna för fossila bränslen. EU borde rensa sin egen budget och införa hårdare regler om olika stöd till fossila bränslen. Det gäller allt från statliga stöd till kolbrytning till subventioner till flygplatser. Allra mest bekymrad är jag över att så många av världens ledare väljer att klappa alla på ryggen som inte vill göra något åt utsläppen och problemen. De säger som Reinfeldt att det är andra som måste agera och inte vi. Det är Kina och USA som måste agera och inte vi. Så lyckas man få människor att känna att deras insatser inte behövs. Vi är ändå så små och obetydliga. Vi kan hjälpa till att göra åtgärder i andra länder men inte så mycket i det egna landet. I land efter land resonerar makthavarna just så och inte bara i Sverige. De är planetens ledare men väljer en smitarattityd som skulle ge fängelse om det handlade om en trafikolycka. Det är inte för sent. Men ska utvecklingen vändas krävs ett ledarskap som är helt annorlunda än den smitarattityd som Reinfeldt och kompani bedriver, och nödvändiga beslut måste fattas här och nu. Reinfeldts och Olofssons hållning får säkert en hel del människor att känna att vi i Sverige gör tillräckligt. Det är det som är det mest allvarliga. Moraliskt sett är det extra illa. Det gör att människor som var beredda att ta sitt ansvar kan välja att låta blir eftersom det är onödigt. Vi är ju redan så bra och så obetydliga i sammanhanget. Jag vill dock påminna om att klimatfrågan är global men att alla utsläpp är lokala. Förändring behövs i alla länder i hela världen. Därför är valet till EU-parlamentet viktigt. Framtiden avgörs nu. Du kan vara med och påverka, och förtidsröstningen börjar i dag. Efter debatten ska också jag gå och lägga min röst.

Herr talman! Jag har stått här några gånger förut och debatterat EU:s möjligheter när det gäller miljö- och klimatpolitiken. Vid tidigare tillfällen har jag uppmanat Miljöpartiet att ta bort det där att man ska gå ur EU. Jag har sett vilka möjligheter EU-samarbetet ger för att förbättra och förstärka på miljö- och klimatområdet. Jag måste bara bekräfta att jag är väldigt glad över att Miljöpartiet nu har ändrat inställning. Det vi ser från samarbetet är att om du driver på och har en ambitiös klimat- och energipolitik kan du också förändra övriga EU. Det är precis vad både Centerpartiet och alliansregeringen har gjort i samarbetet. Jag tror att det är viktigt att se att EU har kommit överens om detta. Vi tänker inte frånsäga oss det egna ansvaret, utan vi tar verkligen ett eget ansvar. Tack vare det kan vi också påverka andra att göra saker och ting. Ingen i den svenska regeringen och i ledningen i Sverige tänker försöka slippa ifrån ansvaret. Det är snarare så att vi försöker påverka USA, Kina, Indien, Brasilien och andra att gå med i arbetet. Nu säger Miljöpartiet att vi inte är tillräckligt ambitiösa. Vi vill i vår överenskommelse minska koldioxidutsläppen med 40 procent fram till år 2020. Miljöpartiet säger att det måste vara 80 procent, det vill säga dubbelt så mycket. Det är ambitiöst och bra, men frågan är om det är realistiskt. När det kommer till frågan vad man ska göra för att åstadkomma minskade utsläpp med 80 procent är ni svaret skyldiga. Det är jättebra med höga ambitioner. Men om ni ska bli trovärdiga måste ni också presentera vilka styrmedel ni ska använda för att minska utsläppen fram till år 2020 med 80 procent. Tala om för Sveriges företagare, Sveriges hushåll, och Sveriges basindustri: Vad är det för styrmedel ni ska använda, och hur mycket kommer det att kosta? Då vet människor vad de röstar på. Det beskedet tror jag att de vill ha i dag av Peter Eriksson.

Herr talman! De kan få det beskedet. Vi har alldeles nyligen skrivit en gemensam energi- och klimatmotion med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna där vi har ungefär 80 olika förslag på vad vi ska göra för att få konkreta och riktiga åtgärder. Jag tror att ni lyckades samla ihop er till tre eller fem förslag i den regeringen som du nu skryter om är så ambitiös. Vi kan gå igenom förslagen. Jag tycker att det är förvånande att Maud Olofsson inte har något som helst förslag till exempel för att vi ska bygga om och få mer effektiva miljonprogram. Det är någonting som verkligen behövs. Det är akuta problem, och det behövs stora investeringar. Passa på att ta chansen. Vi har ett förslag. Rösta för det här i kammaren så kan vi få till någonting som har betydelse i verkligheten. Vi vill få till en förändring när det gäller lastbilstrafiken, men det säger ni nej till. Vi vill till exempel införa en kilometerskatt när det gäller lastbilstrafiken. Det skulle göra att mer gods skulle flyttas över till järnvägarna. Men det är trångt på järnvägarna. Vi vill satsa på stora investeringar för att bygga ut järnvägarna. Vi har en gemensam motion med förslag om det. Men ni vill inte bygga ut järnvägarna kraftigt i Sverige. I stället ska en större andel av era pengar gå till motorvägar. Det tycker jag är oförsvarligt och obegripligt i en värld där vi behöver stora investeringar enbart för att ställa om och inte för att förstärka det gamla som släpper ut mycket utsläpp. Jag kan hålla på så här med förslagen. Men tyvärr behövs det inte så mycket tid för Olofsson att dra sin lista. (Applåder)

Herr talman! Det är inte hur lång listan är utan hur kraftfulla åtgärderna är som är helt avgörande. Vi har presenterat hur vi ska minska utsläppen med 20 miljoner ton, ton för ton. Men tyvärr är det så att om man tittar på er lista finns det inte möjlighet att läsa ut hur ni ska klara av att minska utsläppen med 80 procent. Det är dubbelt så mycket som de 20 miljoner ton som vi har angett. Man skulle kunna gissa att ni ska höja koldioxidskatten kraftfullt. Det innebär ungefär en bränslekostnad som ligger över 20 kronor. Man skulle kunna tänka sig att ni höjer energiskatten för företagen kraftfullt. För att vara realistiska och ärliga mot väljarna borde ni tala om vad det är. Det går inte att säga: Bygg mer järnväg! Det går inte att räkna på. Det är bra, och det gör regeringen. Det går inte att säga att man borde investera i energieffektivisering och inte kunna ange hur mycket man i så fall sparar. Vi gör alla de där sakerna. Kraftfulla styråtgärder med koldioxidskatter och andra skatter kommer att krävas om ni ska nå upp till 80 miljoner ton. Vi är ambitiösa, men vi är också realistiska. Det är det som är viktigt för svensk basindustri, för svenska jobb men också för svenska hushåll. De vet vad det här innebär. Det är ambitiöst, men realistiskt.

Fru talman! Det är många siffror som snurrar i luften, men 80 miljoner ton är det nog ingen som har krävt. (Näringsminister MAUD OLOFSSON (c): 80 procent!) När det gäller 80 procent är vi överens med de gröna partierna om att vi vill minska utsläppen fram till 2020 med 40 procent inom EU-länderna. Sedan vill vi göra lika mycket insatser i andra länder. Detta är ett tydligt bevis på att det definitivt inte är så som ni ibland pratar om - att vi bara bryr oss om hur det är i Sverige. Vi har större ambitioner internationellt än vad ni har. Men vi vill göra riktiga saker i Sverige också, och tyvärr säger ni nej till alla riktiga insatser. Så var det i och för sig förut också. De flesta som nu sitter i den borgerliga regeringen sade nej till trängselavgifterna i Stockholm. De flesta sade nej till ökade koldioxidskatter när vi införde det tidigare. De flesta sade nej till att vi ska försöka få ut biobränslen i hela Sverige och inte bara i storstäderna. Så kan man också hålla på. Men jag kan ge er kredd för en del av de åtgärder som finns i dag - som Reinfeldt sade tidigare har ni faktiskt fattat ett beslut om 8 öres höjning av koldioxidskatten. Men det är en väldigt liten del jämfört med vad som behövs. Det räcker inte med att höja skatten. Man måste också investera så att man gör det möjligt för människor att leva mer klimatsmart. Man kan inte välja spårvagnen om det inte finns någon. Man kan inte välja ett biobränsle om det inte finns något i pumpen där man bor. Människor kan inte göra sådana val i livets alla olika skeden om man inte investerar i ett mer klimatsmart och modernare samhälle. Det är det ni säger nej till. Ni värnar statsfinanserna, säger ni. Men det är ansvarslöst, för ni ser inte till vad som behövs för framtiden för att klara klimatmålen.

Fru talman! Jag tänkte möjligen få en diskussion med Peter Eriksson om en fråga som jag tror att det finns anledning att diskutera också inför riksdagsvalet så småningom. Peter Eriksson säger i sitt inlägg att vi behöver bli smartare, effektivare och mer framtidsinriktade. Jag håller med om det. Men när det gäller synen på det samarbete som sker på den europeiska arenan är Socialdemokraterna positivt. Vänsterpartiet har uppfattningen att Sverige borde lämna det europeiska samarbetet. Peter Eriksson är i ledningen för ett parti som har ändrat uppfattning och nu säger: Vi vill vara med. Vi tycker att Sverige ska vara med. Men det EU som Peter Eriksson vill ska existera är ett EU som är lite annorlunda än dagens. Man säger att den övergripande principen ska vara att varje medlemsland ska ha vetorätt när beslut fattas i EU. Man går ganska långt från en diskussion där vi i vissa fall har majoritetsbeslut till att det ska vara vetorätt för varje enskilt land. Om vi ställer detta mot Peter Erikssons resonemang om ett smartare, effektivare och mer framtidsinriktat EU - vilka tror Peter Eriksson är förutsättningarna för att åstadkomma de viktiga besluten på de viktiga områdena om varje land i varje beslut måste stå bakom varje del?

Fru talman! Vi vill att EU ska bli effektivare på de områden där det verkligen behövs gemensamma beslut. Då behöver man också kunna fatta överstatliga beslut. Det kan handla om klimatområdet, som vi nyss har diskuterat. Det kan handla om frågor om mänskliga rättigheter. Det kan också handla om andra miljöfrågor, för det finns ju en del sådana. Men i dag ser vi inte det som Maud Olofsson och andra gick till val på i förra valet - att EU ska bli smalare och vassare. Vad som har hänt, och vad ni har röstat för under den här perioden, är att det ska bli bredare och klåfingrigare. Det är den inriktningen vi ser, och det är den utvecklingen som så många i Sverige är kritiska till. Det handlar inte bara om att EU får mer makt utan också om att man lägger sig i en massa saker där vi inte ser något starkt behov av mer överstatlighet.

Fru talman! Jag håller inte med om den beskrivningen av utvecklingen i EU. Min uppfattning är att EU är till för att hantera frågor som är för stora för enskilda länder att ensamma hantera - frågor där det behövs ett samarbete. Peter Eriksson säger att det är på områdena mänskliga rättigheter och miljöpolitik som EU bör ha beslutskapacitet och effektivitet medan det på alla andra områden bör vara så att varje enskilt land har vetorätt i varje enskild fråga i varje enskild del vid varje tidpunkt. Det är hans linje. Hur ser Peter Eriksson det hela framför sig till exempel när det gäller asyl- och flyktingpolitiken? Hur ska vi kunna få en mer samordnad och effektiv flykting- och asylpolitik i Europa med den linje som Peter Eriksson företräder? Behövs det inte en del extra och gemensam kraft för att kunna få de beslut på plats som faktiskt kan leda till att Europa blir en fristad för människor som behöver fly och att vi får en situation med ett bättre samarbete mellan länderna för att ta hand om de utmaningar som ligger framför oss?

Fru talman! Jo, det är ett sådant område där man skulle kunna tänka sig att EU kan få mer muskler för att införa gemensamma regler för att ha ett slags miniminivå för en asyl- och flyktingpolitik. Det är sådana frågor som jag tycker ligger på nivån för mänskliga rättigheter. Men där sköter sig inte EU alls i dag, utan är alldeles för svagt. I stor utsträckning bidrar EU där både nationellt, via de enskilda länderna, och genom gemensamma insatser till att många av dem som söker sig till Europa behandlas mycket illa. En hel del människor dör också på vägen dit för att vi inte ens försöker bry oss om frågorna i tillräcklig utsträckning. Den trafficking som pågår är en annan, närbesläktad fråga. Det är också sådant där det kan behövas gemensamma beslut och muskler. Men det krävs inte bara detta, utan också en vilja till förändring. Tyvärr drar många av de partikamrater som kd har i EU-parlamentet åt andra hållet där. De är mycket mer skeptiska och kritiska till gemensamma beslut som skulle innebära att EU öppnar sig och blir mer mänskligt och modernt i den meningen. Partiledardebatten var härmed avslutad.