Fråga om hänvisning av motion till utskott

Annika Hirvonen med flera från Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lämnat in en motion med åberopande av 9 kap. 15 § riksdagsordningen. Enligt denna bestämmelse får motioner med anledning av en händelse av större vikt väckas gemensamt av minst tio ledamöter, om händelsen inte kunde förutses eller beaktas under allmänna motionstiden eller någon annan motionstid som anges i 9 kap. riksdagsordningen. Motionen bordlades vid sammanträdet den 9 mars.

Motionen innehåller ett yrkande om att riksdagen ska ställa sig bakom vad som anförs i motionen om att med största skyndsamhet ta fram ett moratorium, en stopplag, för tonårsutvisningar. Motionärerna hänvisar till ”det mycket farliga läge som råder i Mellanöstern”.

Den 28 februari inledde USA och Israel luftattacker mot Iran. Flera länder kring Persiska viken påverkas. Den pågående konflikten bör i sig kunna ses som en särskild händelse.

En förutsättning för att ett motionsyrkande ska få väckas enligt 9 kap. 15 § riksdagsordningen är att det har en tydlig koppling till händelsen. Motionärerna har inte närmare motiverat kopplingen till den särskilda händelsen utan redogjort för situationen som råder för de tonåringar som riskerar att utvisas. Läget i Mellanöstern har snarare framhållits som ytterligare ett skäl till att motionärerna anser att tonårsutvisningar bör stoppas. Mot denna bakgrund kan det inte anses föreligga någon direkt koppling mellan motionsyrkandet och den pågående konflikten i Mellanöstern.

Talmannens bedömning är därför att motionen inte kan väckas med stöd av 9 kap. 15 § riksdagsordningen. Enligt 11 kap. 7 § riksdagsordningen föreligger därmed hinder mot att hänvisa motionen till utskott. Talmannen föreslår därför att kammaren lägger motionen till handlingarna.

Fru talman! När vi skrev detta förslag till motion i torsdags var läget följande:

På plats i Iran befann och befinner sig fortfarande bland annat de två systrarna Darya och Donya, två unga kvinnor som utvisats från Sverige – från sina föräldrar, sina småsystrar, sina vänner och sin framtid. Systrarna studerade på sjuksköterskeprogrammet och drömde om att bli sjuksköterskor. Men eftersom de inte hade hunnit få permanenta uppehållstillstånd innan de blev myndiga innebär de regler som i dag finns i utlänningslagen att de inte räknas som en del av sin kärnfamilj. De slets från allt de hade i Sverige strax innan alla utvisningar till Iran stoppades.

Nu har deras vänner sporadiskt, för täckningen är dålig, tagit emot meddelanden från dem: Glöm oss inte – vi kommer att dö. Den förtvivlan som detta otroliga öde väcker är svår att beskriva i ord.

Fru talman! Även om vi i fredags fick besked om att regeringen avser att komma med en lagändring som ska stoppa tonårsutvisningar och även om Migrationsverket har sagt att man inte ska fatta fler avslagsbeslut finns det fortfarande ett flertal tonåringar vilkas klocka inte har stoppats och vilkas utvisningar fortsätter att verkställas. Om några veckor ska ytterligare ungdomar packa ned hela sina liv och lämna Sverige, i flera fall för just länder i Mellanöstern – för även om Migrationsverket tillfälligt har stoppat verkställigheten av alla utvisningar till Iran har man inte stoppat utvisningar till alla länder i Mellanöstern.

Fru talman! Ingen av oss kan förutse hur det här kriget kommer att utveckla sig. Händelseförloppet hittills har varit högst oförutsägbart. Även om man i dag bedömer att till exempel Egypten är en säker plats, dit det har beslutats att 18-åriga Jomana ska utvisas, kan ingen av oss egentligen med gott samvete se henne i ögonen och säga: Det är säkert för dig att åka dit. Risken är att verkligheten kort därefter skulle kunna förändras, precis som för Darya och Donya. Jag talar nog ändå för de flesta i den här kammaren när jag säger att vi inte vill ha detta på vårt samvete.

Nu när alla partier har enats om att ställa sig bakom ett stopp för tonårsutvisningar behöver vi se till att också de som har fått sina beslut från Migrationsverket kan stanna i Sverige, och för det krävs en snabb lagändring. Regeringen har inte presenterat något sådant förslag ännu. Vi har inte fått någon tidsplan; vi vet inte när regeringens förslag kommer. Vi har inte heller fått höra hur det ser ut. Mycket talar alltså för att det inte är färdigt – att inriktningen inte är färdigförhandlad mellan Tidöpartierna.

Vi lade genom ett utskottsinitiativ fram ett förslag om ett moratorium, en tillfällig stopplag, som inte bara skulle omfatta dem som inte har fått beslut från Migrationsverket utan också dem som har fått ett avslag från Migrationsverket och dem som har överklagat så långt det bara går och nu bara har veckor på sig. Förslaget avslogs i utskottet förra veckan, i tisdags, men på torsdagen meddelade både Jimmie Åkesson och Simona Mohamsson att de också är för en stopplag.

Vi tycker att denna fråga är så pass akut och så pass viktig att den då bör prövas av kammaren. Det är klart att man kan diskutera att vi i motionen kunde ha utvecklat vår motivering kopplat till just riksdagsordningens kriterier. Nu hade vi väldigt bråttom när vi skrev detta, men jag vill ändå hävda att kopplingen är tydlig. Hade läget inte varit så oförutsägbart och akut som det just nu är i Mellanöstern, dit fler av dessa ungdomar förväntas bli utvisade när besluten verkställs, hade man kanske kunnat reflektera över att det finns tid. Men så är inte fallet, utan liv står på spel.

Jag vill också erinra om att det när utvisningar väl har blivit verkställda ibland finns hinder för de här ungdomarna att komma hem till Sverige igen. Detta ser vi i just Daryas och Donyas fall. De har ansökt om studieuppehåll för att få fortsätta sina studier som sjuksköterskor men fått avslag därför att domstolarna anser att detta inte är deras huvudsakliga skäl att vilja komma till Sverige.

Nog kan vi alla förstå att det för de ungdomar som inte bara lämnat sina studier utan också sin mamma, sina småsyskon, sina vänner – allt – kommer att finnas andra starka skäl att vilja komma tillbaka till Sverige. Om vi inte stoppar fler tonårsutvisningar nu riskerar alltså ytterligare ungdomar att hamna i ett läge där de utvisas till länder där det råder fara för krig men också har svårt att få tillstånd att komma tillbaka.

Jag vill yrka på att den här motionen hänvisas till socialförsäkringsutskottet för beredning, så att kammaren kan ta ställning till den. Är det så att regeringen presenterar en snabbare lösning – vilket man har talat om, men vi har ännu inte fått höra något konkret om tidsplanen eller innehållet – är vi självklart alla väldigt positiva till det. Men så länge det inte finns någon sådan lösning står de här ungdomarnas framtid och liv på spel.

(Applåder)

I detta anförande instämde Janine Alm Ericson (MP).

Fru talman! Jag var hemma hos Donyas och Daryas familj i söndags. Det är en familj som har fått sina två döttrar tagna ifrån sig. De har utvisats till Iran, till ett av världens krig just nu. Familjen sitter hemma med en klump i magen varje dag och mår fruktansvärt dåligt.

Även innan kriget bröt ut i Iran kunde man undra varför Sverige över huvud taget skulle utvisa tonårsflickor dit. Jag har hört hela kammaren prata om vilken regim det är i Iran. Jag håller med. Hela världen pratar om vilken regim det är i Iran. Jag vet vilken regim det har varit i Iran. Men till Iran skickar man ändå flickor som har rotat sig i Sverige och har hela sina liv i Sverige. De har sina familjer i Sverige. Ändå utvisar vi alltså flickor och kvinnor till Iran. Jag tycker att det är en fruktansvärd utvisningspolitik som Sverige måste upphöra med. Så var det redan innan kriget bröt ut.

Fru talman! Donya, Darya och deras familj är inte ensamma. Vi har de senaste månaderna i Sverige haft en debatt om tonårsutvisningar. Det handlar om tonåringar som rycks från sina föräldrar och utvisas, oftast till länder de inte har någon anknytning till. De har större delen av sina liv i Sverige. De har sina familjer i Sverige. De har sina vänner i Sverige. De har hela anknytningen och språket i Sverige.

Det som har skett över tid är att man i flera etapper har stramat åt migrationslagstiftningen i Sverige. Nu har det resulterat i en situation där vi ser fruktansvärda familjesplittringar. Barn som fyller 18 år får ett utvisningsbeslut i 18-årspresent. Det systemet kan vi inte fortsätta med.

Men nu är frågan akut. Vi behöver en stopplag. Vi har i en hel månad hållit på och lagt fram förslag, pressat regeringen och försökt se till att man stoppar tonårsutvisningar. I fredags i förra veckan kom besked från regeringen om att man vill pausa tonårsutvisningarna. Det är ju Migrationsverket som pausar utvisningarna.

Det är dock väldigt många unga som redan har fått beslut om utvisning. En stopplag hade kunnat stoppa också dessa utvisningsbeslut. Det vill vi också göra.

Frågan är så pass viktig att vi anser att den måste hänvisas till utskottet. Men vi behöver pröva frågan i kammaren. Vi har inte gjort det än. Av den anledningen är vi uppe och pratar här i kammaren i dag.

Vi anser att regeringen omedelbart måste stoppa samtliga tonårsutvisningar, även för dem som redan har fått utvisningsbeslut. Regeringen måste vidare, anser jag, ta sitt ansvar och hämta hem Donya och Darya och identifiera hur många som berörs av liknande situationer och av livsfara och prioritera dessa. Det är det minsta regeringen kan göra.

Vi har alltså en regering som lovade ordning och reda i migrationspolitiken. Jag tror att hela Sverige den senaste tiden har sett vilken oreda det har blivit. Så kan vi inte fortsätta i migrationslagstiftningen; det är att spela med människors liv.

Nu sitter till exempel dessa båda flickor i Iran, sedan Sverige i höstas utvisade dem dit. Vi kan inte ha en situation där fler riskerar att utvisas. Man utvisar även till konfliktområden, i de fall Migrationsverket inte har pausat utvisningarna. Vi måste ha en stopplag när det gäller tonårsutvisningarna.

Se till att rösta på detta! Låt vårt förslag hänvisas till utskottet, och låt riksdagen pröva frågan i kammaren!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Annika Hirvonen och Tony Haddou har begärt att frågan om huruvida motionen ska få väckas ska prövas av kammaren. Kammaren har då att besluta om motionen ska läggas till handlingarna eller om frågan ska hänskjutas till konstitutionsutskottet för prövning. Beslut om huruvida händelsemotionen ska läggas till handlingarna eller om frågan ska hänskjutas till konstitutionsutskottet för avgörande kommer att fattas i samband med voteringen senare i dag klockan 16.00.

(Beslut fattades under § 17.)