Yrkeschaufförernas arbetsmiljö

Fru talman! Sofia Westergren har frågat arbetsmarknadsministern om hon tänker ta initiativ för att förbättra yrkeschaufförers arbetsmiljö med anledning av den pågående klimatdebatten. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara interpellationen.

Regeringen lämnade den 16 april propositionen Framtidens infrastruktur - hållbara investeringar i hela Sverige till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen ekonomiska ramar på sammantaget 876 miljarder kronor. Det innebär den största ekonomiska ramen för infrastruktur någonsin, både för att ta hand om och utveckla befintlig infrastruktur och för att genomföra nya investeringar i hela landet. Det kommer att vara en viktig del i arbetet för klimatomställningen av transportsektorn, ökad konkurrenskraft och förbättrade förutsättningar för såväl företag som yrkesaktiva i hela transportnäringen.

Jag håller också med Sofia Westergren om att yrkeschaufförernas arbetsmiljö och villkor är en mycket viktig fråga. Det är av den anledningen regeringen varit ledande i arbetet både inom EU och nationellt för att skapa ordning och reda på vägarna. Förra sommaren togs ett historiskt beslut när mobilitetspaketet antogs, ett reformpaket som kommer att förbättra arbetsvillkoren för yrkesförare i hela EU. I det arbetet har regeringen tillsammans med svensk fackföreningsrörelse och åkerinäring stått eniga.

Det är i sammanhanget värt att påpeka att när Sofia Westergrens parti senast satt i regeringsställning hände ingenting för att stärka yrkeschaufförernas arbetsvillkor. Tvärtom reserverade sig Moderaterna mot regeringens förslag att skärpa reglerna vid exempelvis utstationering. Moderaterna ansåg regeringens förslag vara protektionistiskt och hämmande för den fria rörligheten.

Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen kommer att fortsätta arbeta med att förbättra såväl trafiksäkerheten som arbetsmiljön på landets vägar. Antalet omkomna i vägtrafiken ska halveras. I den nyligen beslutade arbetsmiljöstrategin förstärker vi dessutom arbetet för goda arbetsvillkor. Det är en politik som kommer att förbättra förutsättningarna för god arbetsmiljö och trygghet för yrkeschaufförerna.

Fru talman! Yrkeschaufförernas arbetsmiljö blir allt sämre. Det är flera saker som påverkar detta. Jag ska ge några exempel.

Det finns för få uppställningsplatser, och värre blir det eftersom uppställningsplatser byggs om till poliskontrollplatser. Många uppställningsplatser är ofräscha - jag vill faktiskt säga att de rent av är äckliga. Rån och överfallsrisken är stor.

Lastbilsförare är ett av de dödligaste yrkena. I nio fall av tio är chauffören inte vållande till olyckan, men de psykiska skadorna kan vara bestående. Jag vet, för jag har ingått i samtalsresursen för dessa chaufförer. Det är något som heter kollegehjälpare och som SOS kontaktar vid behov.

Sedan är det kör- och vilotidsregler som alltför ofta höjer chaufförers stressnivå. Reglerna är för fyrkantiga för att fungera i en komplex trafikmiljö.

Vägarna blir smalare och passager krokigare. Rondeller görs för små för stora transporter att köra runt i. Vägrenen sparas det in på. Ibland byggs det ingen vägren, eller så görs den smalare och upplevs vara av sämre kvalitet. Vägrenen är viktig för att trafiken ska flyta. Den kan användas för att släppa förbi bakomliggande fordon och på så sätt bidra till en lugn trafikrytm.

I dag är trafiktätheten hög, och trafikanterna är stressade. Det är alltid farligt om bakomvarande bilister känner frustration och väljer att ta onödiga risker med omkörning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Städer och tätbebyggda centrumkärnor bygger bort trafik i allt högre grad. De chaufförer som behöver ta sig in där känner stress. De ska klämma sig in på trånga gator med parkerade bilar, och överallt står det skyltar om stoppförbud.

Här i Stockholm var det tidigare en ensam handläggare som skötte ärendena. När ett åkeri behövde få godkänt att stanna på gatan blev det en handläggning som kunde ta flera dagar. Var inte handläggaren på plats tog det längre tid. För en bransch med kunden i centrum är det en orimligt lång tid. Detta sätter stor press på chauffören att lösa problem som uppstår under dagen, för att göra kunden nöjd.

En svårighet med lastbilar är att det finns ett parti vid lastbilens framhjul som kallas döda vinkeln. Vad som händer i det partiet ser inte chauffören, så bilar som tränger sig in tätt vid en lastbil blir osynliga. Nu kommer mer av kameraövervakning runt lastbilar och tv-monitorer för att säkra upp detta.

Jag vill berätta om när jag var åkare och en av mina chaufförer flyttade en bil framför sig flera meter. Killen i personbilen var skärrad men oskadd. Killen förstod inte att han var osynlig när han klämde sig in framför lastbilen. Några dagar senare fick killen åka med chauffören i lastbilen för att uppleva den döda vinkeln. Killen blev faktiskt chockad av insikten om den döda vinkeln. Jag tror inte att han kommer att göra ett sådant tajt filbyte igen.

Fru talman! Jag vill fråga infrastrukturminister Eneroth om han ser att vissa infrastrukturförändringar, som att bygga bort trafiken i tätort, små rondeller, ekonomivägar utan vägren och så vidare, leder till en försämrad trafiksituation och sämre arbetsmiljö för yrkeschaufförer.

Fru talman! Tack, Sofia Westergren, för en väldigt viktig interpellation, som handlar om yrkeschaufförers arbetsmiljö!

Fru talman! Det får väldigt, väldigt svåra konsekvenser när man har ett bilfientligt parti i regeringen. Konsekvenserna kunde vi se på TV4 nu i helgen. I ett nästan unikt TV4-reportage gick Trafikverket ut och konstaterade att det förslag till vägunderhåll som regeringen har lagt fram inte ens räcker för att underhålla de vägar som finns.

Jag förstår att infrastrukturministern varken läser rapporter från Trafikverket eller tar del av medier i Gävleborg. Men hade han gjort det hade han till exempel kunnat lyssna på P4 Gävleborg, som nyligen larmade: Gävleborg har de sämsta vägarna i landet. Låt det sjunka in, fru talman!

Fru talman! Det är ett län där vi har en helt fantastisk industri, där vi har en helt fantastisk skogsindustri. Vad blir då konsekvenserna för timmerbilsföraren Viktor Lindblom, som ofta är ute och kör på vägarna i Gävleborg? Han blev intervjuad i P4 Gävleborg, och han sa: "Det hoppar och far och kränger åt sidorna, grejerna far illa."

Fru talman! Jag skulle vilja säga: Chauffören far illa. Den fråga man ställer sig är: Hur långt tänker regeringen låta det bristande underhållet gå? När kommer ett skyddsstopp att påkallas?

Fru talman! Det var en livsfarlig situation i vintras i Gävleborg. Det är fullkomligt livsfarligt när det är blixthala vägar. Människor dör utefter Sveriges vägar för att vi inte ser till att ha ett vägunderhåll som heter duga. Det är faktiskt skamligt dåligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är lätt att tänka på yrkeschaufförerna som är lastbilschaufförer, som min kollega Sofia tog upp. Men minst lika viktiga är alla andra yrkeschaufförer. Jag tänker på min vän Roger från Boden. Han är resande säljare. Han har ett distrikt, fru talman, där han reser från Kiruna i norr till Edsbyn i söder. Han kör 5 000-6 000 mil per år utefter E4:an och andra vägar.

Fru talman! Jag är helt säker på att Rogers dotter och familj vill att Roger ska komma hem i levande skick varje fredag. Men risken ökar för varje dag som går när vägarna är så dåliga att bilen kan få sladd och när det är så halt att man inte kan bromsa. Det är inte meningen att det ska vara så här i Sverige 2021: Vi har vägar som är sämre än forna öststatsländers. Det är vägar som innebär att yrkeschaufförer riskerar att dö.

Det duger inte, fru talman, när Trafikverket gick ut i helgen och sa: Det är en underbudget med 50 miljarder för underhåll. Det är 50 000 miljoner. Och människor riskerar att dö.

Men det handlar naturligtvis inte bara om Roger från Boden. Det handlar naturligtvis inte bara om yrkeschauffören som kör lastbil. Jag tänker på hemtjänstpersonalen. Jag tänker på ambulansföraren. Jag tänker på polisbilen i utryckning i Hälsingland, där polismannen riskerar att dö på grund av att regeringen skär ned på vägunderhållet.

Jag skulle vilja fråga ministern: När kommer det att komma mer pengar till vägunderhåll, som gör att människor inte riskerar att dö i Sverige?

Fru talman! Detta är en fråga som berör mig. Därför har jag blandat mig i interpellationsdebatten. Det handlar om yrkesförarnas arbetsmiljö.

I vintras omkom en erkänt duktig förare i en trafikolycka. Han gled av vägen. När lastbilen åkte ned för dikeskanten - det var en ganska hög kant - hamnade hytten i kläm. Och med full last fick det dramatiska konsekvenser. Körde han för fort? Betedde han sig illa? Eller vad var det som var orsaken till olyckan? Jo, det var bristande vägunderhåll som gjorde att hela skjutsen gick av vägen. Och det resulterade i att föraren omkom.

Det är precis som Sofia sa tidigare: Yrkeschaufför är ett riskyrke. Det dör ungefär tio yrkesförare om året i trafikolyckor. Det varierar från år till år, men det ligger där någonstans om man tittar över tid.

Vägarna är dåliga. De är sagolikt dåliga på sina ställen. Och alla som har kört tunga fordon vet vad det innebär att sitta bakom ratten när det skumpar och far och man inte riktigt vet om det bär och om vägen håller. Det händer trots allt då och då att vägkanten brister och att bilarna hamnar i diket. I bästa fall blir det bara materiella skador. I sämsta fall är det människor som skadas eller rent av avlider.

Sofia tog upp väldigt mycket av det som hon upplevde som åkare under den tid hon var aktiv där. Jag ska ta upp en annan sak, och det har med busstrafik att göra. Bussförarna är också en kategori av yrkesförare. De har dessutom ansvar för sina passagerare. I genomsnitt har en buss 10 resenärer, men det kan vara upp till 50 resenärer. Föraren, som sitter bakom ratten, har ansvar för att resenärerna kommer fram hela och trygga.

Men det blir allt svårare. Jag har en tidigare svåger som jag satt och pratade med mycket i vintras på grund av det dåliga vägunderhållet. Det gällde just vinterföret och hur besvärligt det har blivit. Han har kört buss sedan mitten av 70-talet. Det har blivit besvärligt de senaste åren att köra på ett tryggt och säkert sätt, för vägarna håller inte den standard man rimligen kan begära. Nu pratar vi inte enbart om yrkesförarens säkerhet, utan nu pratar vi även om passagerarnas säkerhet, de som sitter i bussen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här har regeringen ett stort ansvar. Man ger inte tillräckligt med resurser för att säkerställa underhållet. Man ger inte tillräckliga resurser för att säkerställa underhållet på vinterväg.

I samband med dödsolyckan i vintras bildades det en grupp på Facebook som heter: Vägen är vår arbetsplats!!! Där kunde man se förare som åkte på skorna på vägen, för den var isbelagd. Jag kan försäkra statsrådet att något av det värsta man kan råka ut för är när man inte kommer upp i en backe och när de varma hjulen smälter isen som är där under och det bär iväg baklänges. Jag har själv råkat ut för det vid två tillfällen. Det slutade lyckligtvis med att jag ställde upp bakändan i en snökant. Det blev inte värre än så. Men jag har en släkting som åkte av vägen baklänges och skrotade hela ekipaget. Han klarade sig trots allt väl i den olyckan, men det kunde ha slutat precis hur som helst.

Fru talman! Det är utmärkt att vi får en diskussion i riksdagen om yrkeschaufförernas arbetsmiljö. Det är en fråga som inte bara ligger arbetsmarknadsministern eller mig varmt om hjärtat utan hela regeringen.

När jag pratar med chaufförer brukar de säga att det som de tycker är jobbigast är tidspressen. Det är vetskapen om att det är väldigt tajt om tid, att man måste leverera och att deras åkerier pressas av att konkurrenterna har lägre löner, sämre arbetsvillkor och inte investerar i fordon som klarar klimatkraven. De drabbas av osjyst konkurrens, och då stressas man till att köra allt fortare.

Även Trafikverkets och Transportstyrelsens utredningar visar att yrkeschaufförer kör allt fortare för att arbetsvillkoren är sådana. Detta handlar alltså inte om vägkvaliteten utan om att bristande kontroll av yrkestrafiken har varit ett faktum under lång tid.

Så var det när Moderaterna styrde det här landet. Inte en enda insats gjordes för att begränsa den osjysta konkurrensen inom transportsektorn. Först efter valet 2014 fick vi klampning, beställaransvar, sanktionsavgifter och, på tal om vad Thomas Morell nämner, vinterdäckskrav på fordon. Sådana krav fanns tidigare inte för alla däck på lastbilarna, och detta kunde inte minst utländska lastbilar med lägre kostnader och pressade priser begagna sig av.

Nu är mobilitetspaketet dessutom i hamn. Sveriges regering har drivit det i EU, och det innebär att vi har fått europeiska regler. Det är ju det som reglerar arbetsvillkoren för yrkeschaufförerna i Europa, vilket innebär att nu är det utstationering från dag ett som gäller. Det är därför som jag i interpellationssvaret väljer att citera hur Moderaterna har hanterat det och att de tycker att det är protektionistiskt.

Min fråga till Sofia Westergren och Lars Beckman får därför bli: Tycker ni fortfarande att det är protektionism att ställa krav på utstationering från dag ett? Tycker ni att det är okej med dumpade löner på svensk arbetsmarknad? Ska svenska yrkeschaufförer tvingas konkurrera med personer som har usla, låga löner och dåliga arbetsvillkor? Tycker ni att det är okej att svenska åkerier ska behöva möta konkurrens från östeuropeiska eller baltiska åkerier som inte följer de villkor som borde gälla, eftersom ni har motarbetat lagen om utstationering och de regler som nu finns och kallar det protektionism?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som sagt, de yrkeschaufförer som jag pratar med talar om att det handlar om stressen och pressen.

För att ta den andra delen av frågan, fru talman, är det naturligtvis alltid viktigt att vi har bra kvalitet på våra vägar. Då är det så att Trafikverket aldrig har haft så mycket resurser för vägunderhåll som nu. Efter år av underinvesteringar, när inte minst en moderatledd regering valde att prioritera skattesänkningar i stället för att investera i infrastruktur, har vi nu valt att lägga mer resurser än någonsin på att förbättra standarden på vägarna. Visst, det kommer att ta tid att se till att standarden blir riktigt bra överallt. Det tar tid, eftersom Lars Beckman och hans parti under den tid han satt i riksdagen och vi hade en moderatledd regering valde att prioritera skattesänkningar i stället för vägunderhåll.

Nu har vi en ordning där vi sakta men säkert försöker att förstärka kvaliteten på det svenska vägnätet. Men det är tufft, eftersom det är tungt belastat. Däri ligger en annan del av lösningen: Låt oss se till att mer av godset kan gå över på järnväg, så att vi i stället för att ha tungt belastade vägsträckor kan transportera mer gods på järnväg! Det gäller till exempel väg 40 mellan Göteborg och Borås. Det vore väl bättre att satsa på järnvägen och få en ny järnvägssträcka mellan Göteborg och Borås. Men även där säger Moderaterna nej.

Frågan är därför: Hur får ni ihop kalkylen? Är det rimligt, för att ta grundfrågan, att vi ska ha dumpade löner på svensk arbetsmarknad?

Fru talman! Regeringen kallar sig feministisk. Jag vill bidra med en inblick i hur det är för kvinnliga lastbilschaufförer.

När jag var yrkesverksam körde jag nästan bara till bensinstationer för att leverera bensin och diesel. Då kunde jag använda kundtoaletterna. I dag är det annorlunda på flera sätt. Jag hör att det i dag inte finns något annat val än en toarulle i skogen, eftersom rastplatser saknas eller är för sunkiga.

Chauffören som levererar bulk som dammar vid leverans berättar hur han löser sitt dagliga duschbehov genom att ha en femlitersdunk stående på passagerarsidan. Han tar på sig sina badbyxor och slår dunken över huvudet ståendes på en parkering någonstans i Sverige. Han duschar helt enkelt på det viset. Samme chaufför säger att det är kallt i Umeå på vintern när proceduren görs.

Under pandemin har serviceställen stängt klockan 20.00 eller 20.30, och kommunerna har stängt sina toaletter helt på grund av covid-19. Chaufförer berättar att de på grund av pandemin inte längre får låna kundtoaletterna så som de tidigare har gjort och som jag gjorde under min tid som yrkeschaufför. Chaufförer funderar också på om restaurangerna vid vägen någonsin kommer att ha nattöppet igen.

Fru talman! Pandemin har utelämnat en hel yrkesgrupp, och det påverkar deras arbetsmiljö ordentligt. Fler åkerier vill anställa kvinnor, men det som har hänt under pandemin är att chaufförers arbetsmiljö har försämrats. Allra värst är det för kvinnliga chaufförer. I kombination med den ökade bristen på uppställningsplatser leder detta till försämrad arbetsmiljö och ökad stress för yrkeschaufförer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Uppställningsplatser är en del av infrastrukturen och därför ett statligt ansvar. Regelverket för de transeuropeiska nätverken föreskriver också att det ska finnas rastplatser för lastbilar med jämna intervall.

Fru talman! Anser infrastrukturministern att Sverige lever upp till regelverket när det gäller uppställningsplatser? Jag vill fråga ministern hur detta har kunnat ske under en tid när regeringen kallar sig feministisk. Då avser jag det jag tog upp i mitt första inlägg.

Fru talman! Om man sätter ett parti som starkt ogillar mobilitet, vägar och infrastruktur i en regering får man alltså den regering och det vägunderhåll som vi nu har i Sverige.

Det här är en rubrik hos SVT Gävleborg: "Gävleborg har landets sämsta statliga vägar: 'Mycket dåligt läge'." Texten fortsätter längre ned: "I nuläget ligger Gävleborg på sista plats i riket gällande vägkvaliteten, där nästan 25 procent av vägarna är 'mycket dåliga'."

Fru talman! Det får vi nästan låta sjunka in: 25 procent av vägarna är mycket dåliga.

Vad blir då konsekvenserna av regeringens politik? Jo, precis det som den här interpellationen handlar om, nämligen att människor riskerar att dö efter våra vägar. Yrkeschaufförer, sjuksköterskor, poliser, räddningstjänst, säljare, elektriker, rörmokare - massor av människor är beroende av bil samt lätta och tunga lastbilar. Det kommer att ta lång tid att återupprätta det svenska vägnätet efter experimentet med att låta Miljöpartiet styra Sveriges vägunderhåll.

Det är talande att ministern ägnar tre minuter åt att prata om allt annat än det som interpellationen handlar om. Det kan ju vara så enkelt att ministern skäms, fru talman. Det kan vara så enkelt att ministern inte vill tala om regeringens politik, att han som socialdemokrat försöker skyla över Miljöpartiets hat mot mobilitet och vägunderhåll.

Det kan vara så enkelt, fru talman. Jag vet inte. Det får väl ministern svara på.

Jag vill ändå fråga ministern: Är det rimligt att man inte kan köra efter vägar i Sverige utan att riskera att dö?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Precis som Lars Beckman gjorde här på slutet kan jag konstatera att det över huvud taget inte kom några svar på det som interpellationen handlade om. I stället kom det en massa annat, bland annat om mobilitetspaketet. Det har ingenting med våra dåliga vägar att göra. Sedan kommer beställaransvaret, precis som vanligt, upp som svar på en fråga. Beställaransvaret hamnade ju i diket för 14 dagar sedan - det vet jag att statsrådet har fått information om - på grund av att det inte fungerar. Vi har varit många som har kritiserat det under lång tid.

Vad som måste göras där ute är att se till att vägunderhållet fungerar. Statsrådets svar på detta är att vi ska lyfta över mer gods från väg till järnväg. Det kan jag hålla med om, där så är möjligt. Men man ska vara klar över att nio av tio transporter sker på lastbil - och att det finns ett skäl till det. Antingen kanske godset inte går att transportera på järnväg, eller också finns det helt enkelt ingen järnväg att köra på. Det kan också vara ett svar. Hur det än är måste dock lastbilen finnas i början eller slutet av en transport alldeles oavsett om transporten går på järnväg. Att lägga över transporter på järnväg är alltså inte ett svar på den fråga som handlar om bristande underhåll på vägarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ändå på det viset att det inte lär bli vare sig mat eller kläder till våra medborgare i landet om lastbilen stannar. Lastbilen har en otroligt viktig funktion för att försörja både industri och privatpersoner i deras vardag. Nu måste det till ett ökat vägunderhåll, både sommar och vinter, så att vi på ett tryggt sätt kan transportera oss själva och det gods som måste gå på väg.

Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt när Thomas Morell som ledamot anser att mobilitetspaketet inte har någonting med villkoren på svensk transportmarknad att göra. Den här debatten handlar om yrkeschaufförernas arbetsvillkor, och det jag talar om är det som Emma Brodin i nätverket för kvinnliga yrkeschaufförer inom Transportarbetareförbundet berättar för mig. Bland annat handlar det om pressen i arbetslivet - om tidspressen och konkurrensen från dem som inte har avtalsenliga löner eller sjysta arbetsvillkor.

Jag tycker att det är symtomatiskt att moderater och sverigedemokrater inte svarar på en enda fråga om utstationering eller om villkoren för lönerna för dem som arbetar på svensk arbetsmarknad inom transportsektorn - det man tidigare kallade protektionism - när vi nu äntligen har drivit igenom ett regelverk som gör det möjligt att värna arbetsvillkoren för dem som jobbar på svensk arbetsmarknad. Jag noterar att man inte andas ett ljud om arbetsgivarens ansvar för de anställda inom transportnäringen.

Den rapport Lars Beckman hänvisade till - som för övrigt inte säger att enbart Gävleborg har sämst vägar, utan jag tror att det handlar om fem eller sex olika län som i alla sammanhang har sämst vägar - är framtagen av Transportföretagen. Det är en bransch- och arbetsgivarorganisation som vill lägga fokus på kvaliteten i vägarna, vilket är helt legitimt och rätt.

Jag skulle dock någon gång vilja se Lars Beckman, eller för den delen företrädare för Moderaterna och Sverigedemokraterna, fundera över arbetsgivarens ansvar för den arbetsmiljö som de anställda har. Om vi nu för en interpellationsdebatt som handlar om chaufförernas arbetsvillkor borde den nämligen kunna handla om deras löner och avtalsvillkor, deras arbetssituation och stressen i arbetslivet. Inom transportpolitiken reglerar vi mycket av detta, inte minst med utstationeringen. Om vi ska ha någon trovärdighet i den här debatten tror jag att det är viktigt att lyfta upp frågan vad det verkligen är som pressar.

Sedan är det naturligtvis så, som jag har sagt tidigare, att vi skjuter till mer resurser än någonsin till både vägunderhåll och till att säkra kvaliteten i svensk infrastruktur. Det behövs. Efter år av underinvesteringar är det helt nödvändigt. Men det är klart att svensk åkerinäring och de som jobbar inom transportbranschen pressas hårt. I ett exportberoende industriland som Sverige är transporter en ganska stor kostnad, och det finns en hård kostnadspress. Det är en del svenska företag som i stället väljer att anlita utländska entreprenadföretag för att bedriva detta.

Tidigare har det kunnat göras genom dumpade löner och alltför låga kostnader. Jag tycker inte att det är rimligt. Jag tycker att åkerier i Sverige som följer kollektivavtalet, som investerar i fordon som ska klara klimatkraven och som vill göra ett bra jobb inte ska möta osjyst konkurrens. De ska kunna veta att även utländska företag som kör i Sverige är skyldiga att följa inte minst reglerna om utstationering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu får du chansen en gång till, Sofia Westergren! Kan du säga någonting om huruvida ni fortfarande tycker att utstationeringsreglerna är protektionism? Är det fel att ställa krav på vilka villkor som en stor del av den lastbilstrafik som bedrivs i Sverige ska ha? Det är mina frågor.

Fru talman! Som arbetsgivare till mina chaufförer förr om åren ansåg jag det vara viktigt att de hade avtalsenliga löner, så på den frågan blir svaret ett rungande ja. Utstationeringsdirektivet får jag återkomma till infrastrukturministern om, fru talman. Men med mina åtta och ett halvt år i Sveriges Åkeriföretag Västra Götalands styrelse har jag klara tankar om cabotageregler och annat. Jag vill verkligen att våra chaufförer ska ha en bättre konkurrenssituation gentemot utländska åkare och utländska chaufförer.

Kör- och vilotidsreglerna är fyrkantiga i en komplex trafikmiljö. Där borde vi kunna göra mer. Det är yrkeschaufförerna som betalar priset, och det är deras arbetsmiljö som tar stryk. Jag vill berätta om en före detta kollega, Mathias Karlman, som gjorde en resa han gjort många gånger: från Sälen hem till Stenungsund, där både jag och Mathias bor. Han är alltså en kollega, så det är inget mer än det. Det var fredag, och han hade legat ute hela veckan. Hemma väntade hans fru och tre barn på att pappa ska komma hem till middagen. På grund av fjällresenärer och vägarbete gick tiden snabbare än milen, och arbetstiden tog slut i Trestadscenter - bara några mil hemifrån. Det blev därför ytterligare en natt i hytten, och han kom hem först på lördagen.

Det skulle minska stressen och förbättra arbetsmiljön väsentligt om vi kunde jobba med att göra kör- och vilotidsreglerna mer flexibla.

Fru talman! Jag ser fram emot att få ett svar om hur Moderaterna ser på frågan om utstationering, för nu är det ju skarpt läge. Vi har förhandlat fram nya regler och ett nytt mobilitetspaket på Europanivå, och det skedde inga förhandlingar tidigare. Under en socialdemokratiskt ledd regering har vi dock fått en unik överenskommelse inom EU som gör att vi nu kan ställa krav på vilka villkor som ska gälla inom transportsektorn.

Överenskommelsen innebär att utstationering ska gälla från dag ett för trafik i kombitrafik på vägdelen men också på cabotagetrafik. Det gör att det kommer att finnas helt andra förutsättningar att ställa krav just på vilka villkor som utländska chaufförer har i Sverige. Poängen är dels att hindra att vi utnyttjar människor på svensk arbetsmarknad. Det är den ena delen, och den är ju självklar. Men den andra poängen är att svenska åkerier ska mötas av en sjyst konkurrenssituation så att vi inte har ett läge där de tvingas konkurrera med dem som har kanske hälften så hög lön som en svensk yrkeschaufför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi mer än någonsin behöver jobba tillsammans för att stärka statusen för dem som jobbar inom transportsektorn, för vi kommer att behöva fler som söker sig dit. Vi kommer att behöva fler som söker sig till en transportsektor som har stora utmaningar i omställningen, och vi kommer inte minst att behöva fler kvinnor inom transportsektorn. Jag brukar säga att 2 procent av de anställda inom sjöfarten är kvinnor och att det är 7 procent inom luftfarten. Bland lastbilschaufförer tror jag att det är 11 procent som är kvinnor. Det går inte an att branschen talar om att det är svårt att klara kompetensförsörjningen om man ensidigt letar bland män.

Ska vi få fler att söka sig transportsektorn måste vi hyfsa villkoren. Det handlar om utstationering och om löner och avtalsvillkor - men också om arbetsmiljön och om goda förutsättningar för att, inte minst, ha fungerande rastplatser. Trafikverket jobbar intensivt med detta, tillsammans med branschen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.