Vision e-hälsa 2025

Herr talman! Johan Hultberg har frågat mig vilka initiativ jag har tagit med anledning av riksdagens tillkännagivande från i maj 2020 avseende digitaliseringen och när jag bedömer att regeringen kan återkomma med förslag som tillgodoser vad en enig riksdag har efterfrågat. Därutöver har jag fått frågan om jag och regeringen är beredda att ge Digitaliseringsmyndigheten i uppdrag att bygga upp rättslig expertis och ge rättslig vägledning i syfte att förhindra att osäkerhet och rädsla att göra fel bromsar digitaliseringen av vården. Johan Hultberg frågar också om jag bedömer att det är realistiskt att Sverige är bäst i världen på e-hälsa 2025, och om inte, vilka ytterligare initiativ jag är beredd att ta för att påskynda arbetet med att förverkliga visionen.

Jag vill börja med att säga att jag är mycket stolt och glad över propositionen Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation (prop. 2021/22:177), som regeringen beslutade om i mars i år. Uppdraget att utreda de här frågorna gavs redan i juni 2019, så det är ett arbete som pågått en längre tid. Genom propositionens förslag skapas förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan hälso- och sjukvård och vissa delar av socialtjänsten, och förutsättningarna för en mer trygg och säker vård och omsorg för dem som har komplexa behov ökar.

I betänkandet som ligger till grund för propositionen gjordes en översyn av dagens krav på aktivt samtycke. Regeringen uttalar i propositionen att den anser att det med den föreslagna lagen behövs integritetsstärkande åtgärder för att förhindra och försvåra intrång i patientens och omsorgsmottagarens personliga integritet. Regeringens bedömning är således att kravet på samtycke fortsatt är en viktig integritetsstärkande åtgärd givet de risker som direktåtkomst medför och att kravet därmed ska kvarstå. Regeringen bedömer därmed att övervägandena i denna del tillgodoser de delar av tillkännagivandet som rör att se över krav på aktivt samtycke. Vidare anser regeringen att förslagen och bedömningen i propositionen som helhet tillgodoser de delar av riksdagens tillkännagivande som rör att skapa goda möjligheter till sammanhållen journalföring och informationsdelning inom hälso- och sjukvården samt mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Regeringen avser att återkomma i fråga om övriga delar av tillkännagivandet.

Myndigheten för digital förvaltning fick i januari 2021 uppdraget att tillhandahålla ett rättsligt stöd till den offentliga förvaltningen i förvaltningsgemensamma digitaliseringsfrågor. Myndigheten ska stödja regeringens arbete fram till 2024 med att förbättra möjligheterna att digitalisera välfärden genom att identifiera rättsliga hinder.

I början av maj i år presenterade EU-kommissionen förslag till en ny förordning för ett europeiskt hälsodataområde. Förslaget ställer krav på medlemsstaterna att tillhandahålla vissa kategorier av hälsodata för användning både inom vården och för forskning och innovation. Regeringen kommer nu att analysera hur svensk lagstiftning och infrastruktur uppfyller kraven enligt förslaget. Förslaget har skickats ut på remiss.

En av målsättningarna i regeringens life science-strategi är att öka nyttjandet av hälsodata för forskning och innovation. Regeringen har påbörjat ett lagstiftningsarbete på området genom att för en vecka sedan tillsätta utredningen Hälsodata som nationell resurs för framtidens hälso- och sjukvård. Vidare har Vetenskapsrådet fått i uppdrag att etablera nationell rådgivning i syfte att förenkla nyttjandet av hälsodata för forskning och innovation i Sverige.

Den gemensamma vision för e-hälsoarbetet som regeringen och SKR kommit överens om står fast. Regeringen är beredd att vidta de åtgärder som krävs i arbetet för att förverkliga visionen. Kommuner och regioner har olika förutsättningar att implementera den digitala tekniken, men det är viktigt att vi arbetar för att det ska bli en jämlik tillgång över hela landet, utan att vi för den skull tappar bort frågor om integritet och dataskydd.

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret på min interpellation, som handlar om ett strategiskt väldigt viktigt område för svensk hälso- och sjukvård. Min och Moderaternas fasta övertygelse är att digitaliseringen är ett helt centralt och viktigt verktyg för att utveckla hälso- och sjukvården, göra den mer tillgänglig och göra den stora omställning som vi är överens om brett över parti- och blockgränserna, nämligen att skapa en hälso- och sjukvård som är mycket mer nära, mycket mer förebyggande och inte så reaktiv och sjukhustung som i dag.

Men vi har stora och betydande hinder för att kunna nyttja digitaliseringens möjligheter och utveckla såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten. Det är hinder som handlar om hur man organiserar sig lokalt och regionalt. Det är hinder som gäller juridik och hur staten samordnar sitt arbete. Därför är det bra, tycker jag, att det har tagits fram en nationell vision där staten och regionerna har gjort ett handslag om vart man vill och om delar på vägen dit.

Jag är bara oerhört frustrerad, herr talman, över att vi nu inte ser ett tillräckligt högt reformtempo för att nå den visionen. Visionen om att Sverige ska bli bäst i världen på e-hälsa kommer inte att infrias av sig själv, utan det krävs faktiska åtgärder och ett tydligt ledarskap. Detta ser jag inte nu, och jag har inte sett det under många år.

Nu är det bara ett par år kvar tills visionen ska vara verklighet. Vi blir förbisprungna av många länder som är betydligt mer rappa i steget och snabba med att ta till vara digitaliseringens möjligheter. Vi i Sverige sliter fortfarande i stor utsträckning vårt hår över en lagstiftning som inte hänger med. Digitaliseringen kommer oss inte alls till del på det sätt den borde.

Vi har i riksdagen under lång tid drivit på med ett stort antal tillkännagivanden. Några av dem refererar jag till i min interpellation, liksom ministern i sitt svar.

Jag har inte så mycket att kritisera i svaret. I grunden tycker jag att de initiativ och åtgärder som ministern lyfter fram är bra saker. Min och Moderaternas kritik handlar i stället om allt det som regeringen inte gör. Vår kritik handlar om att initiativen är för få, att de initiativ som ändå tas och de lagändringar som ändå görs är för begränsade och att tempot i regeringens och statens arbete är på tok för långsamt.

Jag kan ta frågan om sammanhållen journalföring som exempel. Det är väldigt bra att det nu har kommit en proposition som kommer att skapa betydligt bättre förutsättningar för omhändertagande av till exempel våra äldre som är i behov av hemsjukvård och äldreomsorgsinsatser ute i kommunerna men också betydande sjukvårdsinsatser från regionerna. Nu kommer det på plats en lagstiftning som kommer att möjliggöra ett helt annat informationsutbyte. Det kommer att skapa mer patientsäkerhet och underlätta arbetet för personalen. Detta är oerhört välkommet.

Men det är samtidigt väldigt olyckligt att den utredning som tillsattes för att jobba fram den här lagstiftningen hade ett så begränsat och snävt uppdrag. Det handlade bara om att dela information rörande äldre och vissa personer som berörs av LSS-insatser. Vi moderater och en enig riksdag hade krävt att man skulle ta ett större och samlat grepp om hälso- och sjukvården och socialtjänsten i stort. I det avseendet har även många remissinstanser varit kritiska till denna proposition. Utredningen själv föreslår att det ska tillsättas en ny utredning som tar det större och mer samlade greppet om socialtjänsten i stort. Det handlar då inte minst om insatser för barn och unga. Ministern får gärna svara på huruvida en sådan utredning, som tar ett större grepp, nu kommer att tillsättas.

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg för frågan.

Även om alla är väldigt överens är det inte så himla ofta vi debatterar detta på det här sättet. Jag kan tycka att det är bra, för jag ser kanske mindre politik i detta än på många andra områden. Det är dock många gånger en förutsättning att utvecklingen går kraftfullt framåt, för det kommer att underlätta för tillgängligheten, omställningen till nära vård och inte minst för möjligheten att utgå från patienten.

Patienten har ju en enorm nytta av att på ett enkelt sätt själv kunna ta del av data i exempelvis den nationella patientöversikten. Det handlar ofta om flera vårdbesök, och det är många delar och komplext för både individen och dem som arbetar i vården.

Jag försökte i mitt svar beskriva svaret på tillkännagivandet, som jag menar att vi i huvudsak har omhändertagit. Med de data som finns i hälso och sjukvården blir integritetsfrågan väldigt viktig, och det är skälet till att det har tagit tid att gå från utredning till proposition. Uppdraget kan upplevas som begränsat, men det kommer att bli en stor förändring. Det handlar framför allt om personer som har både regionala och kommunala insatser, för där har det upplevts som mest angeläget.

Jag håller föga förvånande inte med Johan Hultberg, för jag tycker inte att vi på något sätt är långsamma här. Vi ger många uppdrag, och Sverige har också digitaliserat mycket. Sverige började tidigt att digitalisera i både vården och samhället i stort, vilket har gett människor möjlighet att ta del av digitala tjänster. Det innebar också att man började bygga upp olika system, men det är ett ämne för en annan debatt. Kan man ha ett enda system? Nej, men systemen behöver vara kompatibla så att de kan tala med varandra.

Regeringen beslutade nyligen att tillsätta en mycket intressant utredning om hälsodata som nationell resurs för framtidens hälso- och sjukvård. Den kommer att spela roll. På tal om att göra mer pågår ett ständigt arbete, inte minst med att titta på hur sekundäranvändningen av hälsodata ska se ut. Det är otroligt viktigt med tanke på vilka möjligheter som finns i detta och även för att ha ett integritetsperspektiv i frågan.

Det handlar också om hälsodata som resurs i vården av en enskild patient för att kunna skräddarsy behandling och precisionsmedicin. Detta finns också med i utredningen.

Jag vill nog påstå att det händer mycket. Men det är mycket utredningsarbete, och här skiljer detta område ut sig. Det är verkligen ett grannlaga arbete att se till att lagstiftningen ger det stöd som kommuner, regioner och stat behöver för att hälsodata ska kunna användas på ett sätt som gynnar utvecklingen av vården och, förstås, den enskilda patienten.

Herr talman! Jag håller med ministern om att det här är ett område där vi inte har så stora politiska spänningar och att det är bra. Det handlar ju mycket om att rigga förutsättningarna för utvecklingen av vården.

Det som dock gör mig lite frustrerad är att det trots en stor enighet händer så lite, och det är min bestämda uppfattning. Vi har under hela denna mandatperiod drivit på, men först nu på slutet kommer det ett och annat utredningsuppdrag och en konkret proposition med förslag som kommer att bidra till förbättringar.

Jag ser väldigt mycket mer som behöver göras. Långsiktigt är det helt centralt att ta ett större grepp om hela patientdatafrågan. Vi vill se en långsiktig patientdatareform, och det var också något som en enig riksdag ställde sig bakom så sent som för två dagar sedan. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi tar ett större samlat grepp om detta, också med den principiella utgångspunkten att det är patienten som ska äga sina egna data.

Vad som också behövs är det som även ministern var inne på, nämligen förutsättningar för olika system att prata med varandra. Tyvärr upplever många medarbetare i vården i dag att olika it-system är mer störande än stödjande. Detta behöver vi åtgärda genom att skapa och förvalta bättre och mer gemensamma standarder.

Här tycker jag att staten skulle kunna ta ett betydligt större ansvar genom att till exempel ge E-hälsomyndigheten ett uppdrag att skapa det forum vi moderater har föreslagit för att förvalta och fatta beslut om gemensamma standarder tillsammans med hälso- och sjukvårdens olika aktörer. Detta forum ska också ha mandat att sätta ned foten när olika aktörer har svårt att komma överens. Att olika regioner och olika aktörer väljer olika system är okej, men det blir problem när olika språk och gränssnitt inte lirar med varandra. Som nämndes behövs interkompabilitet.

Vi får inte glömma bort personalen. Tekniken är helt central, men om vi ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter måste vi se det som en helhet. Den digitala arbetsmiljön måste förbättras, och därför har Moderaterna föreslagit att man ska göra ett digitalt arbetsmiljölyft.

Det är helt centralt att vi får med oss personalen om vi ska lyckas med digitaliseringen, och då är det också centralt att vi utvecklar vårdutbildningarna så att det till exempel blir en självklar del av vårdutbildningen att få lära sig hur man arbetar med digitala beslutsstöd och hur man bäst erbjuder digitala vårdbesök. Det är givetvis något helt annat att möta en patient digitalt än i ett fysiskt behandlingsrum.

Det behövs även andra ersättningssystem som stöder innovation och som inte låser fast olika aktörer inom organisatoriska gränser.

Åter till frågan om integritet. När jag träffar patienter blir de närmast förfärade när de förstår att data inte får delas mellan en privat vårdcentral och en specialistmottagning inom regionen utan ett aktivt samtycke. De flesta förutsätter att informationen får delas. Det vore en mer rimlig ordning att information inom hälso- och sjukvården får delas utan aktivt samtycke men att man som patient alltid har möjlighet att spärra tillgången.

Det är en annan femma när det gäller delning mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Här är det en rimlig utgångspunkt att det krävs mer och alltså ett aktivt samtycke.

Jag fick inte riktigt svar på om regeringen är beredd att ta ett större grepp om socialtjänstfrågorna. Jag är orolig över att dagens lagstiftning innebär att till exempel stödet till barn och unga som är i behov av insatser från både socialtjänst och regionpsykiatri faller mellan stolarna. Jag hoppas därför att regeringen är beredd att följa utredningens förslag om att tillsätta en ny utredning som tar ett större samlat grepp.

Herr talman! Det är många delar i detta. Vi jobbar givetvis på, och jag ratar inga av de förslag som Johan Hultbergs Moderaterna eller andra partier i riksdagen har för att flytta fram positionerna och ge sjukvården möjlighet att ge bästa möjliga vård.

Nu blev det en fråga om både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, och vår proposition handlar inte minst om möjligheten att underlätta informationsutbytet mellan socialtjänst och region. Arbetet fortsätter givetvis, men Johan Hultberg får det att låta väldigt enkelt när han föreslår att alla data ska delas om de inte spärrats. Så enkelt är det inte, men vi behöver arbeta i den riktningen.

Jag tror att vi är helt överens om att de som arbetar i vården ska ha tillgång till den patientinformation som finns eftersom det förbättrar möjligheten att ge bästa möjliga vård. Det är dock ingen liten utmaning att vi har olika aktörer som har olika system och som också äger sina data, och det finns många bottnar i det.

Låt mig understryka vikten av att fortsätta arbeta med detta, och det finns en arena där Sveriges Kommuner och Regioner tillsammans med staten tittar på hur man successivt flyttar fram positionen. Nu ska det tas fram en strategi för 2023-2025, och då diskuteras givetvis olika knäckfrågor. Jag deltar inte i det operativa arbetet, så jag vet inte exakt hur det går till. Men det är väldigt hands on, och jag tänker att det är viktigt så att inte Regeringskansliet eller riksdagen fattar beslut som inte ligger tillräckligt nära verkligheten i vården.

Det är en fråga om ekonomiska resurser, fler utredningar och ambitioner på detta område men även det som nämndes i interpellationen, nämligen Digitaliseringsmyndigheten, som också arbetar och får uppdrag.

Jag kan bara försäkra Johan Hultberg om att arbetet ska fortgå. Det handlar inte om att göra det långsamt, men låt mig påminna om de gångna två åren, som kanske något förklarar hastigheten när det gäller möjligheten att vara systematisk. Man har snarare behövt ställa om vården under pandemin och också se till att den digitaliseras, men kanske inte alltid med de smartaste lösningarna, utan det handlar om att få saker och ting att fungera.

Jag hoppas förstås att det kommer något gott ur att det digitala fick en skjuts och att både patienter och personal kände att det var något som underlättade. Nu får man se till att det blir ännu bättre och mer välfungerande och samordnade system. Man har kanske fått en skjuts som jag absolut tror kan vara till stor nytta.

Herr talman! Jag delar uppfattningen att pandemin förhoppningsvis har bidragit till att sätta fart på den digitala omställningen och att regionerna och andra aktörer inom svensk hälso- och sjukvård har förstått värdet och de möjligheter som finns och att en kris faktiskt kan föda ett viktigt förändringsarbete. Men då behöver vi inom politiken skapa förutsättningar för att förändringarna ska bli långsiktiga och riva de hinder som finns för arbetet framöver.

Min bestämda uppfattning är att det har gått alldeles för långsamt och att det fortsatt går för långsamt. Det är närmast naivt att tro att visionen att Sverige ska bli bäst i världen på e-hälsa till 2025 kommer att bli verklighet, om man nöjer sig med de initiativ som redan lagts fram och det tempo som vi har i dag. Det är för lågt, och det händer för lite.

Jag menar att det finns mycket att göra här som inte behöver ta så lång tid. Det handlar om det statliga ledarskapet och om att tydliggöra ansvarsfördelningen. Det är otroligt många myndigheter som har ansvar och uppdrag inom detta område, så det är ganska svårt att få en överblick över det. Jag tror som sagt att det är oerhört viktigt att få till en bättre nationell styrning och förvaltning av gemensamma standarder så att vi kan bygga upp den infrastruktur som behöver vara lika över landet. Sedan ska varje region och aktör kunna göra sina egna val, men det behövs en struktur för detta.

Vad som också är jätteviktigt är att stödja regionerna och hälso- och sjukvårdens aktörer när det gäller att navigera i den djungel det ändå är när det gäller lagstiftning. Jag upplever att många regioner och andra aktörer helt enkelt är rädda för att göra fel och att denna rädsla gör att de inte gör något. Denna ängslighet behöver adresseras genom mer stöd juridiskt. Det finns en del uppdrag om detta, som ministern nämnde i sitt svar, men det behöver gå till hälso- och sjukvårdens samtliga aktörer, inte bara till de offentliga så som i dag.

Herr talman! Det skulle naturligtvis inte skada om också de privata aktörerna delade sin information vidare.

Låt mig nämna att det finns många uppdrag som är givna. Jag ogillar Johan Hultbergs sätt att beskriva det som att det skulle gå särskilt långsamt, för det händer väldigt mycket på området. Det finns däremot ingen enkel definition av vem som är bäst i världen. Det är möjligen till nackdel när man ska utreda det, men det finns många parametrar för både digitalisering och hur man delar data och så vidare, där Sverige ligger bra till.

I övrigt finns det många uppdrag som har getts till exempelvis Socialstyrelsen om att förbättra nationella kvalitetsregister inom psykiatrin. Vi har många nationella kvalitetsregister som är viktiga. Vi har utvecklingen av den statliga nationella samordningen och uppföljningen av cancervården. Inte minst E-hälsomyndigheten har många uppdrag att genomföra förstudier om hur ett nationellt vårdsöksystem utvecklas, hur man kan kartlägga, analysera och ge förslag om en nationell listningstjänst och så vidare.

Det är Myndigheten för digital förvaltning som uppdrar, det är TLV som uppdrar och det är Statskontoret som uppdrar, därför att det är många som blir involverade. Många har sin del av detta, och det skulle kunna upplevas som spretigt. Å andra sidan tror jag att det är viktigt att var och en gör sin del för att underlätta för kommuner och regioner.

Jag ser fram emot att fortsätta detta arbete tillsammans med Johan Hultberg och andra. Jag tror att det finns mycket mer som vi kan göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.