Vinsterna med en östlig förbindelse i Stockholm

Herr talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig om jag tänker verka för att alliansregeringens utredning av en östlig förbindelse ska fortlöpa i sin nuvarande form samt om jag tänker verka för att regeringen ska lämna förslag om att bygga Östlig förbindelse och därmed slutföra ringleden runt Stockholm.

Den utredning som den förra regeringen tillsatte om utbyggnad av nya stambanor och åtgärder för bostäder och ökad tillgänglighet i storstäderna, den så kallade Sverigeförhandlingen, har enligt sitt direktiv bland annat till uppgift att analysera och pröva möjliga finansieringslösningar för en östlig förbindelse i Stockholm. Utredningen om en östlig förbindelse fortlöper utifrån beslutade direktiv.

Jag ser positivt på att utredningen kommer att förhandla om bland annat åtgärder för förbättrad tillgänglighet och ökat bostadsbyggande i storstadsregionerna.

Regeringen avser att avvakta utredningens arbete innan ytterligare åtgärder vidtas. Besked om infrastrukturinvesteringar kommer att lämnas under den planprocess som vi har framför oss. Första steget är det uppdrag som regeringen den 21 maj i år gav Trafikverket, att ta fram inriktningsunderlag för infrastrukturplaneringen inför planperioden 2018-2029. Regeringens syfte med uppdraget är att hämta in underlag för en proposition med förslag till inriktning för infrastrukturplaneringen och förslag till ekonomiska ramar för planperioden. Jag kan inte föregripa det pågående arbetet med proposition och efterföljande åtgärdsplanering.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Trafikleden Östlig förbindelse är ingen ny fråga, utan det har egentligen planerats för den sedan decennier tillbaka. Den är tänkt att sträcka sig från Ropsten i norr till Nacka i söder. Vägsträckan och förbindelsen skulle förbättra både miljö och trafiksäkerhet samt bidra till fler jobb och en ökad tillväxt.

En östlig förbindelse är den sista delen i att fullborda en ringled runt Stockholm. Vi har just haft en debatt om cykelns roll i samhället. Vill vi skapa utrymme för ökad cykling och ökad kollektivtrafik i våra städer samtidigt som vi ser att bilen har en naturlig roll att spela i vårt transportsystem måste vi säkerställa att biltrafiken kan ledas runt våra städer. Det hela hänger nämligen ihop.

I dag ser vi att Stockholms innerstad är hårt drabbad av ett stort trafiktryck och att miljökvalitetsnormer här och var överskrids. Den täta trafiken innebär att bussar ibland har svårt att ta sig fram.

Herr talman! Stockholm är Sveriges tillväxtmotor på många sätt. Om inte huvudstadens ekonomi funkar så funkar inte heller övriga Sverige. Det är viktigt att vi säkerställer att Stockholm inte drabbas av en trafikpropp.

Vi kan konstatera att flera undersökningar har gjorts kring vinsterna med en östlig förbindelse, en ringled runt Stockholm. Undersökningar från handelskammaren visar att vi kan minska trafiken i Stockholms innerstad med 11 procent. Vad det skulle göra för livsmiljö, stadsmiljö och luftkvalitet säger sig självt. Undersökningar visar också att sju av tio stockholmare är positiva till en östlig förbindelse.

Jag noterar att statsrådet glider en aning i frågan. Jag förstår att det finns en del aspekter. Man vill avvakta i planeringsarbetet. Men jag efterlyser ändå en viljeinriktning. Vi kan nämligen konstatera att Stockholm numera i princip är den enda huvudstad i Europa som inte har en fungerande ringled. Och eftersom vi har diskuterat det här sedan 1990-talet kanske det kan vara dags att åtminstone ge en fingervisning om vart man vill någonstans.

Jag kan väl fråga statsrådet om hon utan att utlova någon exakt investeringsplan kan säga något. Ser statsrådet ett behov av en ringled runt Stockholm? Eller är det någonting som man inte ser att huvudstadsregionen behöver? Är det rimligt att Sverige ska fortsätta vara det enda landet i Europa utan en fungerande ringled runt sin huvudstad? Vad är inriktningen? Vad är statsrådets vision?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det fattades beslut om den senaste nationella planen så sent som förra året på våren, i maj 2014. Såvitt jag vet beslutades den av den dåvarande regeringen med Jessica Rosencrantz Moderaterna som största parti. I den nationella planen finns det inte några pengar avsatta för att genomföra en östlig förbindelse. Det som finns är ett uppdrag till Sverigeförhandlingen att utreda finansieringsmöjligheter för en sådan förbindelse. Där finns det ingen annan uppfattning hos den nuvarande regeringen, utan det uppdraget ligger kvar.

Att peka ut behov på infrastrukturområdet, i synnerhet efter åtta år av borgerligt regeringsinnehav, är inte alls svårt.

Jag har varit runt ganska mycket i Sverige under de senaste månaderna och kommer att fortsätta att resa runt mycket i Sverige. Det är nästan löjligt enkelt att hitta massvis av behov av ny infrastruktur. I stort sett överallt dit jag kommer pekar näringslivet - både enskilda företag och handelskammare - och den lokala och regionala politiken på vikten av fungerande transportinfrastruktur för att kunna öka arbetsmarknadsregioner och därmed öka antalet arbetstillfällen, minska arbetslösheten och få igång tillväxten men också för enskilda företag att kunna få ut sina varor och få in de råvaror de behöver för att framställa saker.

Det är förvisso sant att Stockholm är Sveriges tillväxtmotor, men det finns andra motorer i Sverige som också behöver fungera. Utan vår basindustri och de exportinkomster som den genererar står sig Sverige väldigt slätt. Detta innebär att det inte är svårt att prioritera infrastrukturprojekt, utan det som kommer att bli väldigt svårt är att prioritera bort.

Vi måste börja i den andra ändan. Vi kan inte börja med att peka ut enskilda objekt och sedan försöka lägga hela pusslet. Det vi har gjort nu är att be Trafikverket ta fram ett underlag där de pekar ut hur behoven ser ut, vad vi behöver göra totalt sett som nation för att de pengar som vi lägger på att utveckla transportinfrastrukturen i så hög grad som möjligt också bidrar till ekonomisk utveckling och minskad klimatpåverkan.

Därefter får vi peka ut de allra mest prioriterade objekten så att vi vet att vi gör rätt saker med pengarna, och därför är det alldeles för tidigt att peka ut ett enskilt objekt som prioriterat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är sant att en östlig förbindelse inte ingick i den nuvarande nationella transportplanen. Däremot i den så kallade Sverigeförhandlingen, eller Sverigebygget, som alliansregeringen tillsatte är just första steget en utredning av hur vi går vidare med en östlig förbindelse. Där har Trafikverket redan lämnat en delrapport, så nog kan jag konstatera att alliansregeringen åtminstone tryckte på startknappen för projektet.

Man kan ställa sig frågan varför jag tar upp ett enskilt vägprojekt. Varför litar jag inte på att regeringen någonstans ska landa i en rimlig ordning även kring en ringled runt Stockholm?

Herr talman! Det är inte så konstigt givet de debatter vi har haft här i kammaren under det senaste året. Det är inte så konstigt om man beaktar att Anna Johansson och hennes parti ju samarbetar i regeringen med ett annat parti som har ett fundamentalt vägmotstånd i allt man gör. Det har naturligtvis kommit till uttryck i stoppet av Förbifart Stockholm. Det kan man skratta åt så här i efterhand, men där och då var det inte speciellt roligt att ser hur vallöften från Socialdemokraterna bröts och hur stoppet kostade skattebetalarna 170 miljoner kronor.

Statsrådet nämnde att det finns andra viktiga områden i Sverige, och det håller jag verkligen med om. Men det är också så att om man frågar många företagare runt om i hela Sverige, vilket jag har gjort från tid till annan, vilka som är de viktigaste infrastrukturprojekten som de ser behövs är det många som nämner just Förbifart Stockholm, en östlig förbindelse och en ringled runt huvudstaden eftersom det påverkar så många i vårt land som ska ta sig förbi Stockholm.

Jag kan också konstatera att i den senaste budgetmotionen från Miljöpartiet i det här huset, innan man formellt sett blev regeringsunderlag, ville man flytta 10 miljarder från vägar. Om dessa 10 miljarder i väginvesteringar flyttas till järnväg skulle det i praktiken innebära att man inte kan påbörja särskilt många nya vägprojekt över huvud taget. Och det här var bara exklusive de medel som skulle gå till Förbifarten.

Jag har alltså en viss oro, herr talman, för att man inte kan peka ut en ringled runt Stockholm som en viktig infrastrukturinvestering. Om Socialdemokraterna till och med kunde bryta vallöften om Förbifarten, vad kan då inte hända i frågan om en östlig förbindelse?

Sist men inte minst och bara för att belysa varför den här oron finns kan jag konstatera att Åsa Romson, som ju är språkrör för Miljöpartiet och vice statsminister, har motionerat i den här kammaren om att avbryta all planering av en östlig förbindelse - i princip en form av tankeförbud.

Därför vill jag ställa en fråga till statsrådet. Kommer det väldigt tydliga motståndet från ett av de två regeringspartierna mot vägar i allmänhet och ringleden och en östlig förbindelse i synnerhet att spela någon roll i regeringens beslut om en östlig förbindelse?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Herr talman! Jag tror nog vid det här laget att det är ganska väl utrett och att även Jessica Rosencrantz har ganska bra koll på att det som diskussionen kring Förbifarten handlade om inte alls var huruvida vägen skulle byggas, utan det var att ge de inblandade parterna i det projektet en möjlighet att omförhandla finansieringen. Det utrymmet gav regeringen. Det visade sig dock att det inte fanns någon vilja från en av parterna att komma fram till en ny uppgörelse, och därför ligger den gamla fast och bygget återupptogs.

Det finns naturligtvis olika uppfattningar både inom partier och mellan partier om var tyngdpunkten ska ligga och vad man ska prioritera. Det är heller inte så att Miljöpartiet i dag utgör en del av ett regeringsunderlag. Miljöpartiet utgör en del av regeringen, och regeringen har bland annat till uppgift att styra myndigheter och ge utredningsuppdrag. Det utredningsuppdrag som föreligger innehåller fortfarande ett uppdrag att utreda finansiering av en östlig förbindelse. Det är det som den tidigare regeringen har gjort och inte mer. Om man nu tyckte att det här var så viktigt och hade pengar till det hade man faktiskt kunnat välja att prioritera det i nationell plan när man ändå fattade det beslutet i maj 2014. Det gjorde man inte.

Jag tror att det kommer att bli en väldigt intressant och väldigt utmanande och svår process att så småningom identifiera vilka av alla de angelägna och viktiga objekt runt om i landet, med sinsemellan helt olika funktion men i den lokala eller regionala kontexten oerhört viktiga infrastrukturprojekt, som vi ska prioritera så småningom.

Jag tycker att det är viktigt att vi ser till helheten i första hand, att vi identifierar de objekt som man kan se bidrar till att vi får effektiva transportsystem, att vi utnyttjar skattepengarna maximalt effektivt och att vi ser till att transportsektorn minskar sin andel av miljö- och klimatpåverkan.

För att kunna göra den bedömningen tror jag att vi först får ha ett underlag som visar hur helheten ser ut. Sedan kan vi diskutera enskilda objekt.

Herr talman! Nu handlar ju den här debatten inte om Förbifarten, men eftersom vi är inne på den kan jag ändå konstatera att det var väldigt tydligt från Stockholms läns landsting redan från början i den här processen att man inte var intresserade av att omförhandla något avtal, utan man såg tvärtom att Stockholm behövde Förbifarten. Därmed kan man alltså konstatera att de 170 miljoner kronorna på skattebetalarnas nota var helt i onödan.

Jag ska dock inte grotta ned mig i detta, herr talman. Jag är väldigt glad för att Förbifarten nu byggs, och därmed kan jag också konstatera att det logiska steget härnäst förstås är att fullborda ringleden runt Stockholm så att vi inte har byggt Förbifarten i onödan, om man säger så, utan faktiskt kan tillgodogöra oss hela den potential som finns i att kunna leda trafiken runt Stockholm i alla delar så att vi slipper köer, dålig luftkvalitet, miljökvalitetsnormer som överskrids med mera.

Jag är glad att tanke- och utredningsförbudet som Åsa Romson motionerade om inte längre finns utan att alliansregeringens utredning kring en östlig förbindelse fortgår. Jag hoppas naturligtvis att den tas vidare också av en regering som delvis består av ett parti som tycks vara notoriska motståndare till vägar i allmänhet.

Jag hoppas att vi kan se en ringled kring Stockholm, för jag tror och hoppas att också statsrådet delar bilden att trafiksituationen på många sätt är ohållbar i vår huvudstadsregion i dag och att vi har allt att tjäna på att faktiskt möjliggöra både för en ökad cykling och en ökad kollektivtrafik i Stockholms innerstad genom att flytta ut biltrafiken så att den inte längre får puttra ut avgaser i långa köer. Bilarna kan då på ett effektivt sätt komma fram i tid, och vi kan möjliggöra en bättre stadsmiljö.

Jag hoppas därför att utredningen blir mer än en pappersprodukt och att den leder till konkreta investeringar.

Herr talman! Att främja en god stadsmiljö och god framkomlighet är oerhört viktigt. Den här regeringen prioriterar jobben och miljön som två av våra riktigt stora huvuduppgifter. I den kontexten har naturligtvis transportinfrastruktur och trafik väldigt viktiga roller att spela.

Vi har skjutit till 250 miljoner kronor per år till stadsmiljöavtal som syftar till ökat bostadsbyggande, inte bara små friggebodar, förlåt Attefallshus, utan faktiskt riktiga hyreslägenheter som studenter och andra kan flytta in i - kopplat till hållbara transportsystem i våra städer.

I den förbifart som Jessica Rosencrantz berömmer fanns det inte egentligen någon anpassning för framkomlighet för kollektivtrafik. Det är klart att man kan tänka sig att förbättra för biltrafiken steg för steg, men det finns mycket som pekar på att för varje gång man bygger ut vägsystemet ökar också biltrafiken. Vi behöver ställa om trafiken framför allt i våra större städer, där det finns andra alternativ, till att bli mindre klimat- och miljöpåverkande så att människor, miljö och utrymme sparas.

Det är möjligt att man ändå kommer att komma fram till att till exempel Östlig förbindelse eller andra vägprojekt behövs. Men vi måste tänka helt annorlunda i smartare, hälsosammare och friskare transportsystem i framtiden - inte minst i våra städer.

Överläggningen var härmed avslutad.