Villkorat bistånd till fler länder

Fru talman! Lars Adaktusson har frågat mig om jag är beredd att verka för att villkora biståndet till fler stater än Tanzania och i så fall vilka. Han frågar också om jag avser att regeringen ska ställa sig bakom kravet på att frysa Sveriges bistånd till den palestinska myndigheten via Unrwa samt om jag är beredd att ställa samma krav på demokrati och mänskliga rättigheter gentemot palestinska områden som man nu gör gentemot Tanzania.

Regeringen har agerat på den tydliga tillbakagång vad gäller demokrati och respekt för mänskliga rättigheter som sker i Tanzania. Vi har beslutat om en ny strategi för utvecklingssamarbetet som innebär ett mer begränsat samarbete med tanzaniska staten. Vi stärker samtidigt vårt samarbete med det civila samhället, multilaterala organisationer och privata aktörer. På så sätt kan vi göra störst skillnad för de mest utsatta och främja arbetet för ökad demokrati och mänskliga rättigheter i landet.

Vid en negativ utveckling vad gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i ett av våra samarbetsländer är utgångspunkten att stödet till staten ska minska. Det är samtidigt viktigt att fortsätta stödja de krafter i landet, var de än finns, som bedöms ha viljan och förmågan att bidra till ökad demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Sverige ska stå upp för demokratiska principer, särskilt när de utmanas. Det övergripande målet för Sveriges bistånd till Palestina är att bidra till en hållbar tvåstatslösning som möjliggör för Israel och Palestina att leva sida vid sida i fredlig samexistens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har förklarat detta många gånger, men jag upprepar det gärna igen: Sverige ger inget budgetstöd till den palestinska myndigheten. Sverige ger inget bistånd till den palestinska myndigheten via Unrwa. Inte heller Unrwa ger något bistånd till den palestinska myndigheten. Unrwa är alltså ett FN-organ som ger humanitärt bistånd till Palestinaflyktingar. Det ägnas huvudsakligen åt skolgång, hälsovård och akut nödhjälp, och dess verksamhet spelar en viktig roll för stabiliteten i regionen. Det humanitära biståndet utgår från humanitära behov och humanitära principer. Regeringen avser att fortsätta att stödja Unrwa.

Fru talman! Jag vill tacka biståndsministern för svaret. Kristdemokraterna välkomnar och har länge efterlyst just tydliga krav på demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet. När det gäller Tanzania är det uppenbart att regimen där inte lever upp till dessa krav och inte heller bryr sig om den kritik som har framförts.

Peter Eriksson säger nu att vid en negativ utveckling vad gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är utgångspunkten att stödet till staten ska minska. Det låter utmärkt, men är det så regeringen agerar till exempel i palestinska områden?

Fru talman! Det går att upprepa hur många gånger som helst att Sverige inte ger något budgetstöd till palestinska myndigheten. Det är att svara på en fråga som inte har ställts - ett påstående som inte har gjorts. Det är inte det vi diskuterar här, utan det vi diskuterar är att den rödgröna regeringen år efter år pumpar in bistånd i ett system som är dysfunktionellt och icke-demokratiskt.

I en landsstrategi från hösten 2014 skriver regeringen att de svenska insatserna i palestinska områden förväntas leda till mer transparenta och demokratiskt styrda offentliga institutioner, stärkt yttrandefrihet och stärkt åtnjutande av mänskliga rättigheter för kvinnor och barn. Samtidigt vet vi hur verkligheten ser ut, Peter Eriksson: Fria val lyser med sin frånvaro, och regimen berikar sig på folkets bekostnad och sprider antisemitism. Terrordömda som mördat civila israeler belönas - avlönas - av palestinska myndigheten.

Irak är ett annat exempel där biståndet måste villkoras. I området kring Nineveslätten pågår just nu en av centralregeringen i Bagdad sanktionerad etnisk rensning av den kristna ursprungsbefolkningen - assyrier/syrianer och kaldéer. Trots att Islamiska staten militärt har slagits tillbaka sprids föreställningen att kristna ska betraktas som otrogna. I och omkring Nineve genomförs det som kallas en demografisk förändring - muslimska familjer flyttar in där kristna familjer tvingats flytta ut. Utan att de styrande i Bagdad lyfter ett finger pågår trakasserier av kristna grupper från den ökända Iranstödda milisstyrkan Hashd al-Shaabi.

Enligt regeringens landsstrategi för Irak ska biståndet bidra till ett fredligt samhälle, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Detta är inte ens i närheten av att uppfyllas.

Fru talman! Villkorat svenskt bistånd är nödvändigt, till exempel i de fall jag just har nämnt. I båda fallen handlar det om mottagare av miljardstöd och ett korrumperat politiskt ledarskap som medvetet trotsar grundläggande krav på demokratisk utveckling. Så, Peter Eriksson - varför inte ställa samma krav på palestinska områden och Irak som på Tanzania? Varför låta grava kränkningar av mänskliga rättigheter passera i palestinska områden och i Irak när det inte får passera i Tanzania?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lars Adaktusson gör jämförelser som inte är riktigt rimliga att göra.

Först och främst: Som jag ser det ställer vi inte upp några villkor, men vi ställer krav. Det är inte ett villkorat bistånd i den meningen, men vi ställer krav på de länder - och på regeringarna i de länder - som vi har ett samarbete med.

Biståndet till allt fler länder går dock inte till länderna utan verkar i länderna. Det går till organisationer och människor som finns i civilsamhället och som verkar för demokrati och kan arbeta trots en ibland väldigt svår situation i ett krympande demokratiskt utrymme. Det är tyvärr en utveckling som vi ser i många länder; jag tror inte att vi ska tro att vi med biståndet klarar att vända utvecklingen i hela världen. Tyvärr är detta med ett krympande demokratiskt utrymme en trend vi har sett i många länder i världen.

Men i länder där utvecklingen går åt fel håll ska vi ha ett minskat samarbete med staten eller regeringen. Det är detta vi nu har gjort i Tanzania, och vi kommer att göra det i fler länder allteftersom vi förändrar strategierna och byter ut och förnyar dem när de går ut.

Så gör vi också när det gäller den palestinska myndigheten. Som jag sa har vi inte ett samarbete direkt med den palestinska myndigheten. Den stora summan handlar om den FN-organisation som verkar när det gäller sjukvård och skolor, inte bara i de områden som den palestinska myndigheten har viss rådighet över utan också i länderna runt omkring, som Libanon och Jordanien. I stor utsträckning handlar det om palestinska flyktingar och om de barn som går i skolan och som får hälsovård i till exempel Jordanien eller Libanon. Det tycker jag att vi måste komma ihåg när vi för denna diskussion.

Dessutom har vi en väldigt besvärlig situation - det måste man inse - och en väldigt polariserad situation när det gäller relationerna mellan Israel och Palestina, som kanske är värre än på många andra håll runt om i världen.

Det gör ju inte situationen enklare att det dessutom finns områden som Gaza, som den palestinska myndigheten inte har kontroll över. Där är det i stället Hamas som styr, och 1 miljon människor befinner sig i en situation där inte ens vi från svenskt håll har fullt tillträde till området. Det är väldigt svårt att över huvud taget kunna följa detta och göra bra utvärderingar på grund av de hinder som Israel ställer upp, som begränsar tillträdet till området för svenska myndigheter, för den svenska ambassaden och för svenska biståndsarbetare.

Som jag började med att säga följer vi samma grundidé när det gäller Palestina som vi gör i Tanzania. Det kommer vi med all säkerhet att göra också när vi snart ser över biståndet till Irak och en rad andra länder där vi ser stora problem med en krympande demokratisk utveckling och minskad tillgång till mänskliga rättigheter för människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det vi just hörde bidrar tyvärr inte direkt till klarhet vad gäller regeringens utvecklingspolitik. Det biståndsministern säger är att tillbakagången när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter i palestinska områden och i Irak inte motiverar någon förändring av det svenska stödet. Samtidigt skär Peter Eriksson ned biståndet till Tanzania av just det skälet.

Detta går inte ihop. Det är inkonsekvent. Det undergräver också det som Peter Eriksson sa i sitt inledande anförande, nämligen att utgångspunkten är att det svenska stödet ska minska vid en negativ utveckling. Detta är inte alls utgångspunkten - i dessa fall är utgångspunkten att se mellan fingrarna med de kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår. Kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter gäller i dag inte alla mottagare av svenskt bistånd.

Fru talman! I jämförelse med andra OECD-länder har Sverige ett generöst bistånd. Enprocentsmålet leder innevarande år till att det totala biståndsanslaget i statens budget uppgår till nästan 50 miljarder kronor.

Kristdemokraterna välkomnar detta. I en tid av ökande motsättningar, brutala inbördeskrig och en historiskt allvarlig flyktingsituation är ett bistånd på dagens nivå inte bara försvarbart utan nödvändigt. Fungerande bistånd bidrar till minskad fattigdom och skapar förutsättningar för fredlig utveckling. Dessutom är biståndspolitiken i sig en viktig parameter och en riktningsgivare för upprätthållandet av solidaritet och människovärde i vårt samhälle.

Samtidigt vet både Peter Eriksson och jag att stödet för svenskt bistånd och för enprocentsmålet sviktar i dag. I december publicerade Sida en opinionsundersökning som visade att biståndsviljan sjunker och att den sjunker kraftigt - över 37 procent av de tillfrågade ansåg att biståndet bör minska eller slopas helt. Motsvarande siffra 2018 var 27 procent.

Fru talman! Sveriges bistånd fyller en viktig funktion; det är ingen tvekan om det. Men utan tydliga resultat vad gäller just demokrati och mänskliga rättigheter går det inte att på sikt upprätthålla allmänhetens biståndsvilja. Om inte svenska skattebetalare ser att biståndet går till de svagaste och till de mest utsatta grupperna undergrävs förtroendet för biståndspolitiken. Det är detta som står på spel i denna diskussion.

Skattefinansierat miljardstöd som direkt eller indirekt bidrar till att hålla auktoritära regimer under armarna är kontraproduktivt. Det skadar förtroendet och minskar biståndsviljan. Är vi överens om detta, Peter Eriksson?

Fru talman! Jag tycker att vi verkar vara överens om väldigt mycket i detta. Vi verkar vara överens om att den skärpning som regeringen nu genomför när det gäller biståndet och synen på demokrati är bra och om att detta är en riktig inriktning.

När det demokratiska utrymmet för människor minskar - när det sker en tillbakagång - ska vi också minska samarbetet med staten. Jag tror att vi är överens även om detta, men min känsla är att herr Adaktusson inte riktigt lyssnar fullt ut på vad jag säger utan väljer halva meningarna. Det finns en särskild aversion och problematik när det gäller Palestina och relationen mellan Israel och Palestina som gör att denna diskussion, som jag ser det, förs på ett felaktigt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill samtidigt säga till Lars Adaktusson att jag tycker att han och Kristdemokraterna förtjänar respekt för att de står upp för enprocentsmålet. Jag tycker att detta är starkt och viktigt i det läge som vi nu har, där flera partier attackerar biståndet och bedriver en kampanj mot enprocentsmålet och mot att vi ska fortsätta att ha ett starkt internationellt solidaritetsarbete. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Jag vill tacka Lars Adaktusson för detta engagemang, som jag tycker stärker det arbete som vi bedriver från regeringens sida och som jag försöker att bedriva också i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag är också mycket bekymrad över utvecklingen på Nineveslätten i Irak och i en rad andra områden där etniska grupper och religiösa minoriteter hamnar i en utsatt position från olika håll. Jag tycker att vi måste göra allt vi kan för att bidra till att få en lösning och för att ge stöd och hjälp till de grupper som i dag är mycket utsatta, såväl i Mellanöstern som i andra delar av världen där samma eller motsvarande saker pågår.

Jag tror inte att skillnaderna mellan mig och Lars Adaktusson egentligen är så stora i denna fråga. Det kanske finns en särskild problematik när det gäller frågan om Palestina och Israel, vilket man måste ha en viss förståelse för. Detta berör djupa känslor och viktiga saker, och det påverkar hur man ser på denna utveckling.

Jag tycker dock att det finns en stark problematik också på den israeliska sidan, där vi i dag har en högerregim som utan att blinka kan säga att man vill annektera hela områden som i dag lyder under den palestinska myndigheten och som är under palestinsk kontroll. Detta kan man göra utan några som helst problem i världssamfundet.

Fru talman! Israel har ingen högerregim. Israel är en demokrati och har en folkvald regering.

När det gäller den israelisk-palestinska konflikten trodde jag inte att det skulle behöva sägas, men jag säger det ändå: Det är självklart att vi ska hjälpa och stödja det palestinska folket. Det handlar om människor som har plågats och farit illa under oerhört lång tid på grund av politiskt vanstyre, maktmissbruk, korruption och allting annat. Det är vi överens om, Peter Eriksson.

Det vi inte är överens om är detta med vikten av att ställa krav och vidta åtgärder i utvecklingspolitiken. I stället för tydlighet när det gäller demokratikraven och respekten för mänskliga rättigheter ser vi att det är inkonsekvens som präglar biståndspolitiken. Fallet Tanzania är inte regel; det är ett undantag. År efter år har auktoritära regimer kunnat förtrycka sin befolkning, fängsla oppositionella och begränsa yttrandefriheten med bibehållet svenskt bistånd.

Fru talman! Kristdemokraterna kommer inte att medverka till detta. För de utsattas skull, men även för biståndsviljan och tilltron till svensk biståndspolitik, är det nödvändigt att reagera och agera mot de regimer som undergräver demokrati och människovärde. Att inte agera, Peter Eriksson, är att ta på sig ett stort ansvar, framför allt i en tid när allt fler ifrågasätter enprocentsmålet och ett generöst svenskt bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för debatten!

Fru talman! Sedan jag tillträdde den här posten har vi skärpt regelverket. Vi kommer inte att fortsätta som det var tidigare. Vi kommer att ställa högre krav när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter på de länder och regeringar som vi samarbetar med eller där vi verkar. Det är en skillnad mot tidigare. Jag ställer högre krav. Det är därför vi diskuterar frågan om Tanzania som ett exempel. Jag menar att vi går i den riktningen också i andra länder.

När det gäller Palestina och den palestinska myndigheten förstår jag dock inte riktigt fullt ut vad Lars Adaktusson menar. Är det så att vi ska dra undan det stöd vi ger till FN-organisationen så att vi måste stänga skolor för palestinska barn? Är det vad Lars Adaktusson menar? Jag har annars väldigt svårt att se vad det är som vi ska ändra. Vi ger nämligen inget bistånd till den palestinska myndigheten. Vi ger det till organisationer och människor som verkar för demokrati, för ökad yttrandefrihet och för större möjligheter att fungera i det palestinska området.

Jag tror därför att det egentligen inte är så stor skillnad i vad vi vill och tycker i den här frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.