Västernorrlands betydelse för Stornorrland

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig vad jag ser för fördelar med att införliva Jämtlands län i region Stornorrland och vad det egentliga motivet till förslaget är.

Eva Lohman har frågat mig vad jag ser för fördelar med att införliva Västernorrland i region Stornorrland.

Jag besvarar dem i ett gemensamt svar.

Det kan inledningsvis påpekas att Indelningskommittén ännu inte har lämnat något förslag till ny läns- och landstingsindelning och att regeringen därmed inte heller har tagit ställning till något sådant förslag.

Om kommittén finner att det är möjligt att genomföra en eller flera indelningsändringar som kan träda i kraft den 1 januari 2019 kommer kommittén att lämna ett delbetänkande senast den 30 juni 2016.

Kommitténs arbete pågår alltså, och jag avser därför inte att föregå kommitténs arbete i dessa eller andra frågor.

Regionfrågan har utretts ett flertal gånger, senast av Ansvarskommittén och Utredningen om den statliga regionala förvaltningen. Det är bland annat utifrån dessa utredningar tydligt att den nuvarande läns- och landstingsindelningen till stora delar inte längre är ändamålsenlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även det nyligen presenterade betänkandet av Utredningen om högspecialiserad vård föreslår färre sjukvårdshuvudmän. Flera av landstingen är för små för att klara av sina uppgifter både på kort och på lång sikt.

Även länsstyrelserna har motsvarande problem.

Syftet med att tillsätta Indelningskommittén är att skapa en ändamålsenlig indelning och effektiva organisationer som medför bestående fördelar, bland annat genom en bättre anpassning till demografiska, näringsgeografiska och miljömässiga förhållanden. De utredningar som genomförts har pekat på vikten av att vidta dessa åtgärder innan det blir alltför svårt för de ansvariga att hantera olika utmaningar.

Det är viktigt att Sverige har en välfungerande samhällsorganisation som också i ett längre perspektiv kan tillförsäkra medborgarna en god samhällsservice.

Fru talman! Tack, civilministern, för svaret! Civilministern svarar dock inte fullständigt på mina frågor, men det är kanske mycket som klarnar under debatten.

Civilministern påpekar också att regionfrågan har utretts flera gånger, vilket stämmer. Låt oss också påminna oss om att dessa utredningar har nästan tio år på nacken. Sverige är inte samma land som det var för tio år sedan. Hur kan en utredning som togs fram för tio år sedan ligga till grund för en ny regionindelning?

Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt valde att kasta dessa utredningar i papperskorgen med motiveringen att det skulle finnas ett underifrånperspektiv. Min fråga är: Varför delar inte civilministern deras åsikt gällande underifrånperspektivet?

Varför tvingar regeringen fram storregioner? Slagkraftiga regioner växer fram underifrån. Det finns ett flertal exempel på det: Jämtland, Härjedalen, Gotland, Halland, Jönköping, Örebro med flera. Några av dessa regioner bildades så sent som 2015 av egen kraft och med en annan bäring.

Civilministern har i en debatt mot mig i P1 Morgon uttryckt att det är Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som har varit pådrivande för att få igenom den här reformen.

Vid ett annat tillfälle var det sjukvårdens personal som hade drivit på i regionfrågan. När fick undersköterskor och sjuksköterskor möjlighet att uttala sina ståndpunkter i denna fråga? Jag skulle verkligen önska att vårdens hjältar fick möjlighet att uttrycka sina synpunkter. Tyvärr tror jag inte att det har skett, men jag tar gärna emot material och redovisningar om det, om det finns sådana.

Civilministern framhåller också att vi måste möta hälso- och sjukvårdens utmaningar. Ja, sjukvården har stora utmaningar, men låt oss också påminna oss om att vi har världens bästa sjukvård när det gäller kostnadseffektivitet och vårdkvalitet.

Idén med regionindelning har dessutom passerat ett bästföredatum. Vårdens mest kostsamma och komplicerade åtgärder koncentreras redan i dag till ett fåtal sjukhus. Även de största regionerna och landstingen behöver samarbeta över gränserna. Lägg därtill en ny patientlag som ökar patientens makt nationellt och internationellt. En ny regionreform går alltså i motsatt riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den bästa vården i landet har Jönköping, Halland, Kalmar och Östergötland, och det är inte några stora regioner. Det finns i dag inga belägg för att vårdkvalitet, effektivitetskrav och patientsäkerhet ökar med stora regioner.

Påståenden som är ganska vanliga från regeringen i den här frågan är att det blir en starkare och jämnare utvecklingskraft via stora regioner. Ansvarskommittén ansåg också att en region bör innehålla ungefär 1-2 miljoner invånare.

Om man granskar den ekonomiska utvecklingen mellan 2002 och 2012 finner man inget som helst samband mellan regional folkmängd och tillväxttakt. Jag skulle gärna vilja att civilministern kommenterade just den delen.

Fru talman! Tack för svaret på min interpellation, civilministern!

Nu riskerar jag att säga samma saker som min kollega Saila Quicklund, eftersom vi kommer från grannlän och har interpellerat i samma fråga.

Jag är medveten om att Indelningskommittén ännu inte har lämnat något svar om en ny läns- och landstingsindelning. Men jag räknar med att det kommer ett förslag inom kort, och det är därför som jag har skrivit interpellationen. Det gäller att stämma i bäcken, som man säger.

Ett Stornorrland har diskuterats under de senaste 20 åren. Förslaget har inte fallit i god jord, inte i Norrland. Det finns ingen folklig förankring. Tvärtom är det en majoritet av medborgarna i Norrbotten och i mitt hemlän Västernorrland som inte vill ha en storregion. Däremot är det politiker som tycker att det är bra med en sådan. S-märkta politiker tycker att det är bra, men Moderaterna i Västernorrland tycker inte det.

En Sifoundersökning visade alldeles nyligen att en majoritet av medborgarna i de fyra nordligaste länen är emot en storregion.

En sådan här stor reform måste ha medborgarna med sig. Hur ska man annars få en bra demokratisk förankring? Man ska ha människor med sig, inte emot sig, om man vill uppnå goda resultat. För mig är det en gammal god sanning.

Vi talar om en region som är större än halva Sverige. Den utgör 54 procent av Sveriges yta. Det finns 880 000 invånare, alltså färre än 1 miljon. Det finns 44 kommuner, 12 sjukhus, 128 hälsocentraler och det är ungefär 100 mil från norr till söder. I regionen finns fyra landsting varav tre har 1 miljard i underskott. Det fjärde landstinget, Västerbotten, har ett mycket blygsamt överskott på 8 miljoner. Men det är alltså otroligt strukturella förändringar som måste till.

Anser statsrådet att lokal förankring är viktig när det gäller så stora reformer som en ny regionindelning i den storlek som vi nu talar om, alltså ett Stornorrland?

Fru talman! Tack, Eva Lohman och Saila Quicklund, för inläggen!

Till att börja med ska vi ha korrekt historia med oss. Regeringen Göran Persson tillsatte Ansvarskommittén men hann aldrig ta emot betänkandet, utan det lämnades till den första regeringen Reinfeldt. Den regeringen satte igång ett arbete med detta, men på grund av politiska låsningar kunde man inte komma till skott, vilket också blockerade frågan om regionbildning i flera landsting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför som regeringen nu lägger fram propositionen om bildandet av regioner i flera av våra landsting. Nu senast gällde det Norrbottens län, Västernorrlands län, Västmanlands län och Uppsala län. Där har det funnits ett tryck i många år, men på grund av politiska låsningar kunde dessa reformer inte genomdrivas.

Interpellanterna berör frågan om sjukvården. Den frågan har diskuterats väldigt länge. Det finns flera statliga utredningar som pekar på behovet av färre huvudmän inom sjukvården och behovet av att ha ett brukarunderlag som innebär att man kan jobba med effektiviseringar. Det finns enorma utmaningar i den offentliga sektorn. Det finns en mycket hög urbaniseringstakt, en demografisk utveckling som innebär stora ansträngningar för den offentliga sektorn, både ur ett finansieringsperspektiv och ur ett verksamhetsperspektiv, inte minst om vi ska säkerställa likvärdigheten i välfärden i hela vårt land.

Men det finns också en annan aspekt på detta, och det är den statliga indelningen. Den svenska statens regionala förankring har försvagats avsevärt efter enmyndighetsreformen. Nu är det bara länsstyrelserna som organiseras på länsnivå, och det är länsstyrelserna som ska koordinera staten regionalt och säkerställa att staten talar med en röst, men det är ju inte möjligt eftersom de övriga statliga myndigheterna inte organiserar sig på länsnivå. De har alla sina egna unika regionala indelningar som inte överensstämmer med varandra. Det är klart att detta skapar en del koordineringssvårigheter inom staten, men också i relationerna mellan staten och kommunsektorn.

Regeringen måste nu ta tag i detta, och då krävs det att vi får en regional karta som motsvarar också landstingens regionala karta för att på så sätt underlätta en koordinering mellan de olika nivåerna. Den här processen har, som sagt, pågått i många år. Det har varit åtminstone tre fyra utredningar i modern tid som har tittat på detta. Det är nu viktigt att ta tag i denna fråga, men då måste förändringsprocessen genomföras i bred dialog med berörda parter, med landstingen, med kommunerna, med det civila samhället, med professionerna inom sjukvården, med de statliga organisationerna och med de statliga myndigheterna.

Det är precis det som nu görs av förhandlingspersonerna. Jag ska inte föregå deras arbete. Jag tycker att det är viktigt att vi har en ordentlig debatt om detta, eftersom det rör viktiga frågor som handlar om likvärdigheten i vårt land. Staten har inte tagit sitt ansvar. Det finns en alltför stor och växande regional klyfta i vårt land.

Bara begreppet Stornorrland vittnar ju om vilket Stockholmsperspektiv vi har på förvaltningspolitiken. Faktum är att det förslag som diskuteras inkluderar inte ens hela Norrland. Men ur ett Stockholmsperspektiv blir det ett Stornorrland som diskuteras, och det är inget fel på Stockholmsperspektivet, men Sverige måste tillåta fler perspektiv om vi ska få en utveckling med jämnstarka regioner och god ekonomisk och social utveckling i hela vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot en bred diskussion om konkreta förslag. Det är svårt att diskutera detta ärende utan att vi har förslagen på vårt bord. Då vet vi inte heller hur de berörda landstingen ställer sig till kommande förslag.

Fru talman! Min kollega tog upp att det gäller 54 procent - vi har också siffror på 58 procent - av landets yta. Vi har 21 landshövdingar som uttrycker sig i Dagens Samhälle, och av dem är det en enda landshövding som uttrycker sig positivt till den här regionbildningen. Man säger också att detta är ett orimligt förslag. Jag tycker inte att vi ska lägga tid på att precisera hur och att det ska finnas konkreta förslag. Det är processen som vi motsätter oss.

Vi har ett län som på eget initiativ har bildat en region, som jag nämnde tidigare. Vi har också på egen hand förbättrat ekonomin väsentligt. Det har skett via effektiviseringar. Nettokostnaden har gått från minus 6 procent till 0,4 procent på sex månader. Vi har inte skurit på vårdgolvet, utan det handlar om andra effektiviseringar. Moderaterna är nu med i majoriteten, och det är flera av våra förslag som har gett effekt.

Den politiska styrningen och ledningen är det absolut viktigaste på lokal nivå för att nå de här resultaten. Om det fungerar behövs inte en ny regionreform, utan det viktiga är den lokala styrningen och ledningen. Det är också det som ministern efterfrågar. Alltså behövs inte en ny regionreform för det.

Dessutom måste jag som representant för Moderaterna framhålla att det är av stor vikt att vi skapar reformer och förutsättningar för mer jobb och tillväxt i stället. Det är det som också skapar incitament och pengar till vården och omsorgen. Men här skiljer det mellan vår och er politik. Regeringen satsar på en ny regionreform och tror på effektiviseringar och bättre ekonomi för sjukvården i stället för att satsa på jobb och företagande, som ger välfärden mer pengar. Här skiljer vi oss åt.

Vi är också ett län som skulle kunna utveckla samarbetet mot Norge ytterligare. Det finns många gränsbyar. Invånarna i Funäsdalen har till exempel 20-25 mil till Östersund men 6 mil till Røros. Det är samarbeten som vi har tittat på och skulle behöva utveckla ytterligare, i stället för att satsa på en regionreform.

Det är många i länet som vi i dag skickar till de södra delarna av landet. Ungefär 40 procent åker till de södra delarna av landet för att få behandling, och resterande åker upp till Umeå.

Medborgarperspektivet måste inte minst vara i fokus - inte teoretiska argument om stordriftsfördelar, som jag uppfattade att diskussionen handlade mycket om.

Hur bidrar förändringarna till bättre kvalitet, tillgänglighet och service? Det är frågor som jag skulle vilja ha svar på.

Förutsättningarna skiljer sig mycket åt i olika delar av landet. Varje förändring borde motiveras med tydliga argument i det enskilda fallet som gäller varför man vill göra den här stora reformen. Likformiga regioner kan inte vara ett överordnat mål.

Jag har tagit upp det tidigare men skulle ändå vilja lyfta tillbaka frågan om demokratiperspektivet och förankringen, som jag tycker att vi saknar i debatten. Hur säkerställs den folkliga förankringen? Ministern framhåller nu att det förs en dialog ute i landet och att man har ett stort, starkt stöd för reformen - vilket jag över huvud taget inte uppfattar. Vi ser det på många håll. Vi har landshövdingarna. Vi har protestlistor. Det är ett massivt tryck mot den här reformen. Ministern får gärna utveckla var man har fångat det positiva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera begreppet "Stornorrland" för ministern. Egentligen är det ett mindre område som vi pratar om i dag, för när vi pratar om Norrland i dag är Gävleborg inkluderat, men det är det inte i det här förslaget.

Men för att återgå till interpellationen: Det finns många aspekter på detta. Vi har statens regionala närvaro, som Indelningskommittén hoppas ska förstärkas. Men jag ser att det är en risk att den försvagas, eftersom det är en så stor region. Det är långt mellan Karesuando och Sundsvall, som är min hemstad, eller mellan Kiruna och Sundsvall. Det är 100 mil. Det är infrastruktur som kanske inte fungerar så bra.

Man ska inte negligera avstånd och den betydelse som avstånd har för sammanhållningen mellan orter och människor. Geografin är en stor utmaning.

Västernorrlands invånare vill inte ha en storregion. Sundsvallsregionen har som exempel en redan existerande samverkan vad gäller arbetsmarknad. Vi har det med Hudiksvall i söder, Härnösand i norr och Ånge i väster. Vi har gemensam rekrytering. Vi har underlättat för arbetspendling. Området omfattar ungefär 200 000 invånare.

Jag menar att det är utifrån redan fungerande samverkansmodeller som förankring ska ske, när nya regioner ska byggas. Beslut ska fattas så nära människor som möjligt - inte 100 mil bort.

Anser statsrådet att regioner av denna storlek är svaret på Sveriges framtida utmaningar vad gäller arbetsmarknad, infrastruktur och sjukvård?

Fru talman! Jobb och tillväxt är målet för alla våra politikområden - jobb och tillväxt i hela landet - och det förutsätter regionalisering. Det finns två förhållningssätt till den offentliga förvaltningen. Det finns en grupp som har mycket stark tro på centralisering och centralmakt, och ett förhållningssätt som utgår från regionaliseringen som en drivkraft för att skapa jämnstarka delar i vårt land och säkerställa att hela Sverige får möjlighet att utvecklas.

Regeringen ansluter sig till det senare. Vi tror på en regionalisering. Det är också därför som vi nu har lagt fram förslag som innebär att vi flyttar ansvaret för regionala utvecklingsfrågor från staten till regionerna - just för att förstärka den regionala förankringen i arbetet för jobb och tillväxt i hela landet.

Men en regionalisering förutsätter robusta och starka regioner som klarar av sina uppgifter, som har tillräckligt stort brukarunderlag. Regionalisering förutsätter jämnstarka regioner, så att inte resurser till infrastruktur och andra satsningar koncentreras bara till vissa delar av landet utan sprids i hela vårt land. Men tyvärr har vi inte den regionala strukturen i dag. Vi har en tydlig asymmetri i den regionala indelningen.

Västernorrland är ett bra exempel. Det är ett fantastiskt län och landsting med många engagerade kommun- och landstingspolitiker som verkar för att prioritera jobb och tillväxt över partigränserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet är att Västernorrlands län bara finns i en enda statlig myndighet som regional indelningsorganisation, och det är länsstyrelsen. Den finns inte i Arbetsförmedlingen, inte i Försäkringskassan, inte i polisen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län är den instans som vi har för koordinering av staten i Västernorrland. Men hur ska det vara möjligt för länsstyrelsen att på sikt effektivt koordinera och samordna staten, säkerställa statens regionala förankring, om dess indelning inte motsvaras av den indelning som finns i de statliga myndigheter som ska koordineras?

Det är där vi står i dag. Därför är det otroligt viktigt att staten tar sitt ansvar och moderniserar den statliga strukturen och utgår från att staten måste ha en stark regional förankring, om den ska vara effektiv och kunna serva medborgarna i hela vårt land, om den ska ha legitimitet.

Vad gäller den kommande processen är det viktigt med den folkliga förankringen. Vad jag har förstått har förhandlingspersonerna och andra berörda parter haft stora möte även i Jämtlands län, träffat medborgare och företagare, det lokala civilsamhället, fört en dialog och också diskuterat alternativen till en regionförstoring. Det är bra att den typen av samtal förs, så att vi har en folklig förankring i processen. Regeringen kommer självklart att beakta den aspekten.

Men vi har inte rätt att svika medborgarna i vårt land. Då måste vi också vara beredda att ta vårt ansvar för att bidra till en modern regional struktur som motsvarar behoven i dagens samhälle.

Sverige byggde ut välfärden med kommunerna som bas. Man genomförde som ett av de första länderna i västvärlden en kommunreform i början av 70-talet just i syfte att skapa kommuner som klarade av att ta hand om välfärden. Det visade sig vara en bra modell. Den kommunaliserade, decentraliserade välfärden har tjänat oss väl.

Det är viktigt att vi också ger den regionala nivån rätt förutsättningar så att vi inte slutar med att regionalisera och decentralisera välfärdsuppgifterna utan tvärtom fortsätter att regionalisera vårt land.

Fru talman! Ministern tar upp att man inte vill svika medborgarna. Men det är precis den känslan medborgarna har därute. De är helt i avsaknad av en dialog. Det är den uppfattning de har.

Regionfrågan lyste dessutom helt med sin frånvaro under valet 2014. Det borde väl vara ett demokratiskt anständighetskrav att också de politiska partierna skulle kunna få redovisa sina ståndpunkter i frågan under valet 2018. Varför vill inte ministern det?

En sådan genomgripande reform med en sådan stor påverkan på hur Sverige styrs och hur den svenska demokratin fungerar är i hög grad en grundlagsnära fråga. I Sverige har vi också en god tradition av en bred samsyn över blockgränserna när vi förändrar politikens spelregler. Det är viktigt att beakta.

I tidskriften Dagens Samhälle kunde vi ta del av en artikel där man beskrev att fem av sex regioner skulle få ett rödgrönt majoritetsstyre om man tittar tillbaka på 2014 års val. Det är väl många med mig som tolkar det som att det kanske är huvudorsaken till varför regeringen nu tvingar fram reformen i denna hastighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I mitt hemlän, Jämtlands län, har besöksnäringen efterlyst en djupanalys och konsekvensanalys. Näringslivet har ifrågasatt reformen. Flera tusen människor har skrivit under Facebookgruppen Vi som vill behålla Region Jämtland Härjedalen. Lägg därtill också frekventa insändarskrivningar.

Om den regionala indelningen ska förändras måste det bygga på medborgarnytta och stark förankring hos dem det berör, människorna ute i landet. Så är inte fallet i dag. Det är helt oacceptabelt.

Fru talman och statsrådet! Jag vill avslutningsvis säga att jag är medveten om att det finns för- och nackdelar med allting. När det gäller just regionförstoringen tycker vi moderater att den enbart är en nackdel. Vi är övertygade om att ett Stornorrland är för stort. Det är för svårt att hantera framför allt geografiskt.

Hur ska vi få Kalle i Karesuando att engagera sig för någonting och hjälpa till med något som till exempel händer i Stöde i Västernorrland? Det går inte. Det fungerar inte så. Framför allt tror jag att en sådan stor förändring måste komma underifrån.

Jag och många med mig tycker att Indelningskommittén har haft ett ovanifrånperspektiv där man inte har diskuterat med medborgarna. Det är viktigt. En sådan stor förändring måste komma underifrån. Det måste finnas en lokal förankring. Man måste ha människor med sig och inte mot sig när man genomför sådant. Det är en väldigt stor förändring för oss uppe i Norrland.

Fru talman! Jag vill tacka riksdagsledamöterna för en bra diskussion. Vi avser att fortsätta den diskussionen. Låt mig påminna riksdagsledamöterna om att regeringen inte ens har fått ett förslag om en ny karta. Möjligtvis får vi ett sådant förslag den 30 juni. Regeringen är inte inblandad i de gränsdragningar som diskuteras mellan de berörda landstingen och förhandlingspersonerna. Vi tar ställning till denna fråga först när vi får ett betänkande från Indelningskommittén.

Det är också viktigt med den folkliga förankringen och underifrånperspektivet. Faktum är att vi valde att sätta igång processen när vi blev uppvaktade av Sveriges Kommuner och Landsting som bad oss att inleda processen. Hela processen utgår från en dialog mellan förhandlingspersonerna och de berörda landstingen.

Det finns olika åsikter om detta. Det är självklart. Det finns moderater som är väldigt mycket för en regionreform och som kämpar för att denna reform ska drivas igenom. Det finns socialdemokrater som är väldigt kritiska. Vi har olika lösningar på de utmaningar som vi har identifierat i den offentliga sektorn.

Men låt oss inte lura oss själva eller medborgarna och säga att det inte behövs strukturreformer. Skattehöjningar är inte lösningen på de utmaningar vi har inom sjukvården. Det kommer att krävas effektiviseringar och strukturförändringar. Det är en skyldighet vi har gentemot skattebetalarna.

Den struktur vi har i dag i Sverige är inte tillräckligt effektiv utifrån de utmaningar som vi har framför oss. Sjukvården har enorma utmaningar. Vi ser bara början på de utmaningar som den demografiska utvecklingen innebär. Med det sagt betyder det inte att allt blir guld och gröna skogar med en regionreform. Det kommer att krävas fler reformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att behöva minska den administrativa bördan för kommuner och landsting och våga visa större grad av tillit gentemot kommuner och landsting. De processerna är igång inom ramen för tillitsreformen. Jag ser fram emot en fortsatt dialog om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.