Vargstammens storlek

Fru talman! Sten Bergheden har frågat landsbygdsministern vilka åtgärder statsrådet har vidtagit, eller ämnar vidta, för att få ned vargstammen. Marléne Lund Kopparklint har frågat landsbygdsministern hur statsrådet ämnar verka för att regeringen ska vidmakthålla riksdagens beslut att utgå från intervallet 170-270 vargar och att säkra tryggheten på landsbygden, i synnerhet inom de mest vargtäta länen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna, och jag väljer att besvara båda frågorna samlat.

Frågor om vargstammens storlek och hur många vargar vi ska ha i landet har ställts många gånger i kammaren. De har besvarats av både mig och landsbygdsministern. Jag ska återigen försöka förklara de beslut som fattats om hur många vargar vi minst måste ha i Sverige.

Riksdagen beslutade 2013 att godkänna den dåvarande regeringens förslag i propositionen En hållbar rovdjurspolitik om att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen skulle ligga någonstans mellan 170 och 270 individer. I propositionen framförde regeringen att Naturvårdsverket efter riksdagens behandling skulle bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av regeringen föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt art- och habitatdirektivet. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall. Det måste vara ett exakt värde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I enlighet med riksdagens beslut rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas. Enligt art- och habitatdirektivet ska medlemsländerna vart sjätte år rapportera referensvärden för alla de arter som anges i direktivets bilagor. Riksdagsbeslutet handlade om den rapportering av rovdjur som Sverige gjorde 2013.

Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet i propositionen 2013 kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna. Den svenska populationen av varg har haft en högre inavelsgrad än vad som ingick i analysen, och analysen stred därför mot EU-kommissionens riktlinjer om det vetenskapliga underlaget för referensvärdet.

Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och, med den nya analysen som grund, utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Analysen visade att det behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska länderna, mellan de regelbundna rapporteringar som länderna ska göra enligt art- och habitatdirektivet, hela tiden omvärdera bevarandestatusen. Rapporteringarna ska göras vart sjätte år, och 2019 rapporterade Sverige till EU-kommissionen att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus nu är 300 vargar. Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.

Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt naturvårdsdirektiven, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Rovdjursförvaltningen ska vara förenlig med våra EU-rättsliga åtaganden och nationella mål.

Det ska vara möjligt för människor att bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Det är viktigt att skapa förutsättningar för samexistens mellan rovdjur och människor. Staten ger därför bidrag till förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, eller ersättning för skador orsakade av rovdjur.

Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera åtgärder inom detta område. Viltskadeanslaget har höjts med cirka 10 miljoner kronor, och under 2021 finns drygt 52 miljoner kronor i anslaget. Regeringen förlängde i slutet av förra året giltighetstiden för den förordning som gör det möjligt för jordbruksföretag att få stöd för till exempel underhåll av rovdjursavvisande stängsel, flytt av betesdjur och vård av skadade djur. Regeringen kommer även att ta bort den nuvarande beloppsgränsen så att stöd kan ges med 100 procent av den faktiska kostnad som rovdjuren orsakar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret, även om det som sas är känt. Det var kanske mer inriktat på att diskutera hur vi kom hit och vilka rättigheter regeringen och övriga har tagit sig för att öka på vargstammen i Sverige.

Fru talman! Sveriges vargpolitik är på glid, och den nuvarande regeringen är mer noga med att skydda vargen än de människor och djur som drabbas av vargens framfart. Det är uppenbart att den här regeringen är beredd att offra såväl landsbygden som tamboskapen, hundarna och jakten. Den tycker tydligen att det är rimligt att människor på landsbygden ständigt ska vara oroliga för nya vargangrepp. I stället för att se till att mat produceras, att markerna betas och att vår landsbygd tas till vara tycker den här regeringen att vargen är viktigare än en levande landsbygd.

I Sverige har man dessutom sedan lång tid propagerat för att vargen är utrotningshotad, vilket är en stor lögn. Vi har cirka 200 000 vargar i världen, i huvudsak på den norra delen av halvklotet.

I övriga länder jagar man varg. Man skyddar sin tamboskap och håller vargen borta från djur och bebyggelse. Det är fullt naturligt och nödvändigt, men här i Sverige har regeringen lyft upp vargen över landsbygden i prioritering. Här avsätter vi resurser, arbetstid, myndighetsbeslut och pengar; regeringen tillåter till och med att vargar fraktas och flyttas runt i landet. Vi har anställda vargspårare med mera, allt i syfte att försöka öka en vargstam i Sverige som redan i dag är för stor.

Fru talman! Allt detta betalas av samhället. Men när det gäller ersättning till drabbade är det långt ifrån tillräckligt. Vad kostar det att bli av med sina värdefulla djur? Vad kostar det att ständigt vara orolig för nya vargangrepp, ligga vaken på nätterna och åka hem tidigare för att skydda sina djur mot vargangrepp? Vad kostar det att samla ihop renarna igen när de har skingrats och splittras på grund av vargangrepp? Vilken ersättning får djurägaren när en person från länsstyrelsen inte är säker på om tamdjuret verkligen är dödat eller rivet av varg? Djurägaren får stå där utan ersättning, och länsstyrelsens statistik över vargangrepp kan därmed hållas nere.

Fru talman! Sverige ska ha en rimlig vargstam. I dag är vargstammen i Sverige långt ifrån rimlig. Finland har 160-180 vargar på en yta som är mycket större än den som Sverige har sina 400-500 vargar på. Ändå klagar finländarna. Det är klart att det blir problem i Sverige. Finlands befolkning tycker att dess vargstam är för stor, men Sveriges vargtäthet är betydligt större. Regeringen tycker dock att vi ska tåla ännu mer.

Om vi ska kunna producera mer miljövänlig mat, låta våra ängar och skogsmarker betas, skapa biologisk mångfald, skapa jobb på landsbygden och genom jägarna se till att vi har viltstammar i balans kan vi inte ha en vargstam som gör att människor slutar med tamboskap. Människor ger upp sin djurproduktion och tvingas flytta, och viltvården äventyras när jägarna inte vågar släppa sina hundar.

Sveriges riksdag har beslutat om 170-270 vargar. Vargstammen ska ligga inom intervallet. Så står det i beslutet. Mina frågor till ministern är därför: Är det beslut som riksdagen har fattat det som gäller eller har ministern och regeringen en annan syn på detta? Är det riksdagens beslut som gäller eller är det regeringen och Naturvårdsverket som styr landet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksdagen har dessutom fattat beslut om en viltmyndighet som fortfarande inte har levererats. När kommer den?

Fru talman! Vargen skapar stor oro och skada. Dagligen får vi höra om fårfarmare vars djur blir angripna, om tackor som kastar sina foster och inte blir dräktiga och om jägarkåren, som reglerar viltstammen, som får sina jakthundar dödade eller lemlästade. Förskolor håller barnen inne om dagarna av rädsla för att det stryker varg utanför. Hur långt ska det egentligen gå innan regeringen börjar sätta landsbygdens människor och tamdjur före vargen?

Miljöministern började att berätta om riksdagsbeslutet 2013. Jag tänker inte gå igenom det en gång till, men jag snubblade på ett par meningar i det som ministern sa. Det gäller följande: "I enlighet med riksdagens beslut rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas." Säger vem? undrar jag, fru talman. Exakt vem omyndigförklarar Sveriges riksdag på detta sätt och talar om att det beslut som har fattats är fel?

Vi måste någon gång komma vidare i rovdjursdebatten - denna evighetslånga debatt - inte minst för att människor på landsbygden ska få förtroende för riksdagen och för att vi sätter deras trygghet i främsta rummet.

Fru talman! I ministerns svar tycker jag mig ana en lite raljant ton när hon talar om för mig och ledamoten Bergheden att frågor om detta har ställts många gånger i kammaren och att dessa har besvarats lika många gånger av miljöministern och landsbygdsministern. Miljöministern säger att hon än en gång ska försöka förklara beslut som fattats om hur många vargar vi minst måste ha i Sverige.

Fru talman! Jag undrar om miljöministern verkligen har stannat upp och funderat över varför alla dessa frågor hela tiden ställs. Jag är hyfsat säker på att det beror på att ett stort antal människor tillika väljare upplever en enorm otrygghet och kontaktar oss förtroendevalda för att få gehör. De känner sig otrygga.

Man kan räkna samman alla riksdagsledamöter som gång på gång har svarat på de frågor som de har fått. De ställer sedan frågor här för att få svar på hur man ska hantera situationen. Det är därför det blir många människor som driver frågan och kontaktar oss. Det är också därför som vi år efter år står här i kammaren och försöker få gehör hos regeringen. Det tragiska i det hela är att regeringen inte förstår allvaret i frågorna.

Vad blir konsekvensen när trygghetsfrågor inte tas på allvar? Det är en viktig fråga att ställa. Jag tycker att man ska titta på de sönderslitna lantbruksdjuren och tamdjuren, lyssna på föräldrar som inte törs släppa ut sina barn på gården för att deras mark korsas av flera vargrevir och på förskolor som inte törs låta barnen vara ute och leka. Man borde ta kontakt med dem.

Fru talman! Jag undrar om miljöministern verkligen har varit i kontakt med dessa personer som finns runt om i landet. Frågan är vad det får för konsekvenser när Sveriges högsta beslutande organ säger: Nej, vi behöver inte agera här. Ni vrider tvärtom på kranen lite till och släpper ut ännu mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill påstå att proppen har gått ur helt efter att Miljöpartiet har fått sitta vid makten och påverkat hur rovdjurspolitiken ska formas. När man tittar på den värmländska kartan ser man verkligen att det är så.

Fru talman! Marléne Lund Kopparklint och Sten Bergheden har ställt ett antal relevanta frågor om varg. Därför valde jag att gå upp i debatten. Jag tycker dock inte att de har fått särskilt många bra svar från ministern på sina frågor.

Vi i denna församling, i riksdagen, har beslutat om ett högsta antal vargar som vi ska ha i Sverige. Ändå slingrar sig regeringen och hänvisar till något annat, till vetenskap och forskning. Vetenskap och forskning är jättebra, men det finns forskning som visar olika saker. I art- och habitatdirektivets bilaga 1 kan man läsa att vi ska främja forskning och vi ska lägga stor vikt vid hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov. Men denna forskning är, försiktigt sagt, ganska obefintlig.

Art- och habitatdirektivet är det styrande dokumentet. Kommissionen har en kommitté som ska ge råd till medlemsländerna om hur direktivet ska tolkas. Här verkar Naturvårdsverket ha fått fri tolkningsrätt från regeringen, förbi riksdag och regering. Samtidigt bortser verket från direktivets faktiska text. I stället väljer man att förhålla sig till ej bindande rekommendationer och vägledningar. Det är ganska lätt att gå vilse bland alla forskningsrapporter som produceras i strid ström. Några innehåller bra fakta, men många består också av tyckanden och farhågor.

De rekommendationer som kommissionen har skapat går mycket längre än direktivets text. I Sverige har Naturvårdsverket fått tolka rekommendationerna som bindande och använder dem som juridiska styrdokument.

Fru talman! Varg känner inte nationsgränser. Precis som direktivets beskrivning av territory måste utbredningsområdet definieras som artens naturliga område, det vill säga Skandinavien. Det gör vi inte i dag.

Fru talman! Låt oss tala om trygghet. Jag upplever att ministern glider på svaret om hur hon ämnar verka för att säkra tryggheten på landsbygden, i synnerhet i de mest vargtäta länen, som bland andra Marléne Lund Kopparklint representerar. Man längtar inte efter att ha en varg inpå knuten eller att behöva vara orolig för sina barn när de ska gå till bussen. Man vågar kanske inte ens låta dem gå till bussen längre utan måste ta bilen och skjutsa dem.

Att ha varg gåendes mot en när man är ute med hunden är inget man njuter av. Det är naturligtvis en fantastisk naturupplevelse att träffa på en varg i det fria. Men man får inte glömma, fru talman, att vargen är ett rovdjur. Vargen är det största vilda hunddjuret. En fullvuxen varg väger mellan 30 och 50 kilo. Vargen är en typisk toppredator. Det är bara människan och tigern som utgör ett hot mot vargen.

Vi har lite ont om tigrar här, men vi har gott om människor, speciellt ute på landsbygden där man ofta rör sig ensam. Man skickar barnen ensamma till skolan, bussen eller någon annanstans. Det problem som uppstår när det blir för många vargar är att de tar sig allt närmare samhällen. Jag har själv upplevt det runt radhusknuten i Haninge. Och förra året tömde vargen en hel fårhage i Södertälje.

Man kan inte ha vargar kring skolor och förskolor. Därför återstår den fråga som Marléne Lund Kopparklint har ställt: Vad ämnar statsrådet göra för att säkra tryggheten på landsbygden, i synnerhet i de mest vargtäta länen? Hur kan det ens vara möjligt att strunta i riksdagens beslut?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ledamöterna, för frågorna om vargstammen i Sverige och hur Sverige lever upp till EU:s art- och habitatdirektiv.

Jag vill börja med att zooma ut en aning. När jag var liten och gick på mellanstadiet fick jag lära mig att det fanns fyra vargar kvar i Sverige. Vargen var minst sagt utrotningshotad, inte bara i Sverige utan i hela Skandinavien.

Det har skett en väldigt positiv utveckling. Vi har lyckats rädda den skandinaviska vargstammen, men den är långt ifrån ohotad. Vi behöver se till att vi upprätthåller ett av de främsta - och ett av de få - rovdjur som vi har i det vilda.

Jag vill också peka på att vi har en kris för den biologiska mångfalden i världen. Ipbes, som är FN:s panel för den biologiska mångfalden, slog förra året fast att 1 miljon arter är nära att utrotas på vår planet. För två år sedan publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences en väldigt skrämmande artikel som slår fast att biomassan på den här planeten i dag till 96 procent består av människor och människors boskapsdjur. Mindre än 4 procent av biomassan av däggdjur på vår planet består i dag av vilda däggdjur.

Jag tror att det ligger i allas vårt intresse att vi har fungerande ekosystem där vi har alla led i den näringskedja där rovdjuren är på toppen och behöver finnas där för att på många sätt vårda vår natur, ta hand om skadade djur i det vilda och se till att ekosystem fungerar. Man kan se effekterna när man tar bort rovdjuren ur ekosystemen - det kan bli väldigt skadliga effekter. Det är det första.

Det andra är att det i frågorna antyds att det är ett ökat antal attacker och viltskador. Men tittar vi på rovdjursangreppen på tamdjur från 1997 till 2019 ser vi tvärtom en kraftig minskning av vargangrepp på tamdjur. Det skedde en liten ökning 2019, men dessförinnan var det en ganska stor och väsentlig minskning sedan 2012.

Det hindrar inte att det finns enskilda fall där man upplever stora problem med vargangrepp på människors tamboskap. Närmiljön känns hotfull, och man blir av med sina tamdjur. Just därför har vi ökat viltskadeanslaget med 10 miljoner kronor. Det finns nu 52 miljoner kronor. Vi har också ändrat på förordningen, så att man nu kan få 100 procent av den faktiska kostnad som rovdjuren orsakar. Det har vi gjort för att man ska känna sig trygg med sin egendom. Men vi måste kunna leva tillsammans med våra vilddjur.

När det gäller EU-frågan: Enligt EU:s art- och habitatdirektiv är det inte möjligt att sätta ett tak för antalet rovdjur. Alliansregeringen försökte, men tog bort det tak man hade satt eftersom det inte var i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv. Det tak, max 210 vargar, som man hade satt kunde man inte ha kvar.

Fru talman! Först ska jag konstatera att ministern har präglats av sin barndom, när vi hade fyra vargar i Sverige. Vi har 200 000 vargar i världen. Vargen är inte att jämföra med några utrotningshotade djur i övriga delen av världen. Vargen är oerhört utbredd över hela världen. Det finns absolut inga bekymmer när det gäller graden av utrotningshot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra del som ministern tog upp är den biologiska mångfalden. Då handlar det, precis som jag tog upp i min inledning, om att vi har betande djur och produktion här i landet. Under den här regeringen har lantproduktionen minskat till en självförsörjningsgrad på 30 procent från att ha varit 80 procent 1988. Vår djurproduktion minskar i landet, och vår självförsörjningsgrad sjunker. Vi ligger långt under Finland när det gäller självförsörjningsgrad på mat. Ministern står här och pratar om att vi behöver mer varg i landet. Vi behöver mer mat. Vi behöver mer arbete och mer livsförsörjning i detta land. Varg behöver vi inte, fru talman.

Fru talman! Riksdagsbeslut är inga allmänna rekommendationer till regering eller myndigheter, utan riksdagsbeslut ska följas. Riksdagen har fattat beslut om en mängd tillkännagivanden som den här regeringen bara struntar i, vilket är helt oacceptabelt. Hade det skett i något annat land att en regering eller en myndighet struntat i riksdagsbesluten hade det fått stora rubriker. Men här i Sverige kan tydligen regeringen fortsätta som om ingenting hade hänt.

Fru talman! Vi tog beslut 2013 om 170-270 vargar. Naturvårdsverket skulle återkomma med en gräns inom det intervallet. Men Naturvårdsverket kom fram till att det skulle vara minst 270 vargar. Enligt riksdagens beslut skulle det vara inom intervallet 170-270 vargar - punkt.

År 2015 gav sedan regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att utöka det här och se över det igen. Man hänvisade till forskning och annat. Men när det gäller forskning är Miljöpartiet inte lika noga när både ekonomer och miljöforskare talar om att höghastighetståg inte är någonting som vi ska satsa på här i Sverige. Forskare och ekonomer i detta land säger att det är oekonomiskt och dessutom miljöförstörande. Ändå håller regeringen och Miljöpartiet på och jobbar fram höghastighetståg, tvärtemot detta. Forskning, fru talman, används av Miljöpartiet när man kan driva sin egen miljöpolitik. Då är den viktig, inte annars.

Naturvårdsverket återkom till regeringen med att 300 vargar är den nivå man ska ha. Men vi har inte 300 vargar i dag, fru talman, utan kanske 400-500 vargar. Regeringen har släppt iväg detta. Vi får inte genom licensjakt skjuta ned vargstammen till en rimlig nivå. Vargarna är betydligt fler än vad både regeringen och riksdagen angett och än det som Naturvårdsverket har angett som miniminivå.

I beslutet 2013 framgick det också tydligt att vi inte skulle ha någon vargföryngring i renskötselområden. Men just nu håller Naturvårdsverket på att planera vargföryngringar i Jämtland i renskötselområde. Jag vill gärna ha svar på det här, fru talman. Anser ministern att vi ska ha vargföryngring i renskötselområden i Sverige?

Fru talman! Jag nämnde den värmländska kartan tidigare. Anledningen till att jag gjorde det är att det är en ganska viktig och talande karta, fru talman. På den kartan är det inte mycket som inte täcks av vargrevir. Det är inte rimligt att ha det på det sättet. Vi måste någon gång få ordning och reda på vargdebatten inom det här området. För att förvalta den gemensamma vargstammen effektivare måste det till fler åtgärder. Vi kan inte hålla på på det här sättet, som vi har gjort år efter år efter år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver ett fördjupat samarbete med Norge. Det gäller inte bara forskning och inventering utan även gemensam rovdjursförvaltning. På nationell nivå behöver Sveriges riksdag och Norges storting fatta beslut om hur stor den skandinaviska vargstammen ska vara. Problematiken kring delade gränsrevir försvinner då. Beslut om licensjakt ska fattas i nära dialog mellan berörda myndigheter på både svensk och norsk sida, givetvis med utgångspunkt i varje lands rätt till självbestämmande. Vi behöver också ett fördjupat och systematiskt samarbete mellan viltvårdsdelegationerna och de norska rovviltsnämnderna, vilket skulle stärka det lokala och regionala inflytandet i jakt- och viltvårdsfrågorna.

Formerna för jakten ska ändras för att göra den effektivare. Jag tror att ministern har hört förslag på hur det skulle kunna vara. Det finns ett behov av ett tydligt regleringsbrev som väger in socioekonomiska hänsynstaganden och undviker att ge fritt utrymme för tolkning, vilket är det som vi ser i dag och som gör att debatten blivit så virrig som den är. Sist men inte minst är det angeläget att en ny jakt- och viltvårdsmyndighet kommer på plats och tar över ansvaret för dessa områden från Naturvårdsverket i samband med en genomgripande reform.

Läget är kritiskt då förra vinterns inventeringar visade på cirka 365 vargar i Sverige. Till det har det också fötts ett stort antal valpar, varvid stammen just nu borde ha passerat över 400 vargar. Det kommer med den synnerligen begränsade jakten att innebära en ökning till närmare 450 vargar nästa år. Det är lite skillnad mot hur det har varit tidigare. Av dessa medges endast jakt på totalt 24 vargar trots alla rapporter på bekräftade och misstänkta angrepp.

Riksdagen beslutade år 2013 att Sverige ska ha 170-270 vargar för att uppfylla EU-direktivets krav om gynnsam bevarandestatus. Intervallet byggde på den vetenskapliga analysen om minsta livskraftiga population, MVP. Det skulle jag vilja att vi lägger på minnet. Det är 100 vargar som ska vara MVP. Naturvårdsverket har låtit forskarna ta fram de siffrorna. Man har också tittat på det på flera områden.

Trots att riksdagen beslutade att koncentrationen av varg skulle minska finns det fler vargrevir i dag än när beslutet fattades, i synnerhet i mitt hemlän Värmland, som är Sveriges revirtätaste län. Att riksdagens beslut inte följs i en tillförlitlig förvaltning urholkar förtroendet för riksdagens förmåga att hantera komplexa och kontroversiella frågor, som rovdjurspolitiken.

Detta är en utveckling som visar att regeringen inte tar någon hänsyn till vare sig riksdagsbeslutet eller de människor som bor och verkar med vargens närvaro runt husknuten. Såväl varg som övriga stora rovdjur behöver anpassas till landsbygden och inte tvärtom.

Fru talman! Självförsörjningsgraden i Sverige behöver öka. Det är naturligtvis utifrån olika faktorer. Jag tänker nu på vikten av livsmedelsförsörjning i händelse av kris och krig. Om vi ska öka livsmedelsförsörjningen i Sverige måste det finnas någon som tillhandahåller tamdjur så att man kan få kött. Alla är inte vegetarianer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vargar är goda simmare. I Stockholms län har vi väldigt mycket skärgård. Vargarna tar sig lätt in i beten som är öppna mot vatten. Man uppmanas att stängsla av mot havet och vattnet. Det kan inte vara meningen att vi ska sätta stängsel efter hela skärgården. Molstaberg, som ligger 50 minuter från Sveriges riksdag, har fått många vargattacker både i hagar utan rovdjursavvisande stängsel och i hagar med rovdjursavvisande stängsel. De kom in ändå.

När man har fått upprepade vargangrepp på sina djur, kommit ut i hagen och mötts av en massaker av blodiga djur, djur som fortfarande lever men flämtar för att luftstrupen är skadad, när man kommit ut och behövt avliva en stor del av sin besättning, är det allvarligt. Detta behöver regeringen ta på allvar.

Ministern sa fyra vargar. Nu har vi minst sagt fler. Fyra vargar då kanske inte kräver så många insatser, men över 400 kräver andra insatser. Fyra vargar behöver få vara rädda för, men över 400 vargar behöver många vara rädda för. Detta behöver regeringen ta på allvar.

Fru talman! Fyra vargar var utgångspunkten. När riksdagen fattade sitt beslut om referensvärdet gjorde man det på grundval av ett visst vetenskapligt underlag som inte tog tillräcklig hänsyn till inaveln i den svenska vargstammen. Det är det genetiska problemet med att det från början var alldeles för få vargar som har fortplantat sig.

Detta beslut var först och främst inte ett tak. Det är helt fel tolkning. Det var ett beslut om ett referensvärde som ska lämnas in till EU med anledning av art- och habitatdirektivet utifrån vilket man sedan ska kunna hantera den svenska rovdjursstammen av vargar.

Det ingick också i propositionen som riksdagen fattade beslut om att Naturvårdsverket skulle titta på detta. Naturvårdsverket sa: Okej, minst 270 vargar får vara referensvärdet. Men det var inte ett tak, det var ett referensvärde.

Sedan kritiserades den siffran från EU-kommissionen och från forskare ganska brett. Därför fick Naturvårdsverket ett nytt uppdrag att titta på vad som är en riktigt livskraftig förvaltning av stammen och vad det referensvärdet ska vara.

Väger man in inavelsfaktorn behöver man ha en invandrad varg från Finland eller Ryssland som också reproducerar sig i Sverige. Det är precis det uppdraget som Naturvårdsverket har. Vi har fortfarande ett överträdelseärende från EU som inte anser att vi än så länge har visat att vi har en hållbar förvaltning av våra vargar.

När det gäller antalet vargar i Sverige är 400 den mer officiella siffran, Sten Bergheden, även du gärna nämner helt andra siffror. Hur ser det då ut i andra jämförbara länder? Tyskland har mer än 500 vargar. Frankrike har mer än 500 vargar. Italien har mer än 2 000 vargar. Rumänien och Polen har mer än 2 500 vargar. Spanien rapporterar enligt art- och habitatdirektivet in 2 000-3 000 vargar.

Då kan man säga att vargen inte är utrotningshotad. Men det är inte så ekosystem fungerar, att man kan ha en reservoar med en viss typ av djur i något hörn av jordklotet och säga: Nu är det bra. Vargen ingår i de skandinaviska ekosystemen och i vår vilda natur. Därför behöver vi också ha vargar som är livskraftiga här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vargattackerna gått ned väldigt dramatiskt. Om man tittar på antalet vargattacker var de runt 90 år 2013, och nu är de nere på 40 år 2019. Regeringens insatser med viltstängsel har också gett effekt, och vi ersätter nu skadorna med 100 procent.

Det är väldigt viktigt att vi ska kunna ha både vild natur och gröna näringar. Där finns det en balansgång. Ibland sker det mycket sorgliga attacker på tamboskap, och därför har vi också licensjakt.

Det är länsstyrelserna som beslutar om licensjakten på varg. Där tar man hänsyn till inavelsaspekten men också till vilka vargar det är som angriper tamboskap. Där finns ett mycket stort arbete och stora anslag som regeringen ger för att det ska fungera.

Om vi ska hålla oss till vetenskapen är det väldigt viktigt att vi uppdaterar oss.

Fru talman! Vi kan börja där. Man har mer varg i Europa, självklart. Man jagar varg i Europa. Man har inte en debatt i parlamenten i Europa och diskuterar om man ska jaga varg eller inte. Man jagar varg och ser till att skydda boskap och bebyggelse.

Det är inte konstigt att antalet vargattacker minskar om djurantalet minskar genom att människor lägger av med fårskötsel, att ha nötboskap, lamadjur och annat i Värmland och i övriga delen av landet. Då är det klart att vargen inte har något att ta där utan att den ger sig på de vilda djuren på ett helt annat sätt.

Sedan gäller det också bedömningen när länsstyrelsen är ute. Om man inte bedömer det som en vargattack blir det ingenting i statistiken. Många vittnar om att vargattacker har dömts ned och inte blivit accepterade som vargattacker.

Riksdagen fattade ett tydligt beslut om ett intervall på 170-270. Det står så. Naturvårdsverket skulle återkomma inom intervallet. Det återkom med 270.

Fru talman! Det var den här regeringen som gav Naturvårdsverket i uppdrag att fortsätta att gå vidare till 300 vargar. Nu har man helt tappat taget och låter följa upp vargen till, som ministern själv säger, närmare 400 vargar.

Fru talman! 400 vargar är betydligt mycket mer än riksdagens beslut på 170-270 vargar. Där har regeringen en del att göra.

Fru talman! Jag vill återkomma till viltmyndigheten. Vi har gett ett uppdrag till regeringen att flytta över jakt- och viltförvaltningen till en ny viltmyndighet. Detta uppdrag kom 2015. Vi har inte sett att man ens har påbörjat arbetet att instifta viltmyndigheten. Här har regeringen fullständigt struntat i riksdagen igen.

Vi har också frågan om vargföryngring i renskötselområdet. Accepterar ministern att man har vargföryngring i renskötselområdet?

Fru talman! Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera åtgärder inom detta område, precis som miljöministern har berättat.

Men det hjälper inte de lantbrukare som kommer ut på morgonen med sin familj och får se sina djur sönderslitna, blodiga, lidande och - inte alltför ovanligt - döda. Det hjälper inte heller förskolorna i bland annat Värmland som inte törs släppa ut barnen för att leka på grund av att det finns kringströvande varg intill husknuten. Det hjälper inte med de åtgärder som regeringen har vidtagit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den stora frågan handlar om att människors trygghet ska sättas i första rummet. Och här, fru talman, brister regeringen när den under flera år har låtit vargstammen växa långt förbi den minsta livskraftiga stammen med vargindividerna. Man har ett oerhört stort utbredningsområde för varg i vissa av våra län.

En gynnsam bevarandestatussiffra på 170 vargar hade legat en bra bit över intervallet för att bevara den gynnsamma bevarandestatusen, till skillnad från Naturvårdsverkets siffra som nu ligger på 300 individer. Det är alltså 200 vargar fler än vad man hade sagt var den minsta livskraftiga populationen.

Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är oerhört tråkigt med en politik som så flagrant bortser från dem som tvingas leva med effekterna av densamma. Detta är en politik för Södermalmstockholm, inte för Grums i Värmland.

Jag tycker att det är oerhört tråkigt att man inte tar sig ut på landsbygden och ställer frågor till människor som bor där om hur de upplever situationen. Jag skulle vilja råda miljöministern att åka ut och resa runt i landet och få de här verklighetsberättelserna framlagda för sig.

Fru talman! Jag kan inleda med att säga att jag är dalkulla och har ganska mycket kontakt med människor som bor i områden där det finns vargrevir. Jag känner alltså till att de här problemen finns.

Men om vi tittar på statistiken - och det ska vi väl ändå göra - ser vi att antalet vargattacker har gått ned väldigt kraftigt sedan 2019. Sten Bergheden säger att det beror på att människor slutar med djur på grund av vargar. Det stämmer inte heller, ser man när man tittar på statistiken. Antalet baggar och tackor ligger relativt stabilt sedan 2010, och även lammen.

Vi måste hitta sätt att förvalta tamboskapen och rovdjuren tillsammans. Jag tycker att siffrorna tyder på att det faktiskt går åt rätt håll.

Livskraftig population är icke samma sak som gynnsam bevarandestatus, Marléne Lund Kopparklint. Man måste hålla isär dessa begrepp. Vi kan säga att 4, 50 eller 100 vargar är en livskraftig population som kanske inte utrotas. Men nu handlar det om gynnsam bevarandestatus, och då vägs de genetiska aspekterna in.

Riksdagen har inte fattat ett beslut om att det finns ett tak. Sverige är med i Europeiska unionen, och det hoppas jag att Moderaterna fortfarande står upp för. Då har vi gemensamma åtaganden enligt art- och habitatdirektivet. Vi får inte sätta ett tak för rovdjuren. Alliansregeringen försökte men tog bort taket. Det går inte. Därför måste vi förvalta.

Vi har också licensjakt som ska ske och som det fattas beslut om ute i länsstyrelserna. När det gäller vad länsstyrelserna gör har jag fullt förtroende för deras arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.