Värdesäkring av välfärden

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag ser på förutsättningarna att värdesäkra finansieringen av välfärden och om jag avser att vidta några åtgärder för att finansiera välfärdens finansiering.

Kommunerna och regionerna har genom den kommunala beskattningsrätten ett långtgående ansvar för finansieringen av sin verksamhet. Skatteintäkterna står också för den absolut största delen av kommunernas och regionernas intäkter. För skatteunderlagets utveckling har regeringens politik för en ökad tillväxt och en återupprättad arbetslinje en stor betydelse. Den kommunala ekonomin påverkas också av flera andra faktorer, till exempel pris- och löneutvecklingen, den demografiska utvecklingen och förmågan att utveckla nya och mer effektiva arbetssätt.

Regeringen värnar om ordningen med en stram budgetprocess, där olika utgifter ställs mot varandra och utgiftsökningar prövas utifrån ett på förhand fastställt ekonomiskt utrymme som ges av utgiftstaket och överskottsmålet. I detta ingår att väga en eventuell ökning av statsbidragen till kommuner och regioner mot andra åtgärder och att inför varje budget bedöma hur stora bidrag som är lämpliga.

Även om det ekonomiska läget är osäkert, till följd av osäkerheten i omvärlden, förväntas kommunernas och regionernas ekonomi förbättras under 2025 och 2026. Regeringen följer utvecklingen noga och har visat att ekonomiska tillskott till kommunsektorn prioriteras när behoven anses vara stora.

I detta osäkra ekonomiska läge är det viktigare än någonsin att bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik där skattemedlen används effektivt och där de behövs allra mest. I dagsläget är en automatiserad värdesäkring av de generella statsbidragen inte något regeringen som överväger.

Herr talman! Den här debatten är tänkt att handla om välfärden och förutsättningarna för välfärden – för vår omsorg, äldreomsorg, skola och allt annat som är så viktigt för oss alla.

Låt mig börja i ekonomin, som även statsrådet berörde. Sverige befinner sig i ett otroligt allvarligt ekonomiskt läge. Vi har en tillväxt som placerar Sverige i Europas bottenliga. Mer än en halv miljon människor går arbetslösa, också det väldigt dåligt jämfört med andra länder i Europa.

Vad behöver göras i detta ekonomiska läge? En viktig insats som regeringen skulle kunna göra för att få igång ekonomin är att satsa på välfärden. Vi vet nämligen att just satsningar på välfärden är ett av de smartaste och mest effektiva sätten att få en stabil, långsiktig och trygg ekonomi. Att stärka välfärden är bra för oss alla.

Men varje gång under den här mandatperioden som vi har pratat om mer resurser till välfärden säger regeringen att det inte går. Då kan vi nämligen inte hantera inflationen. Det är dock inte sant. Det som Sverige har stått inför är inte bara en hög inflation, utan vi kämpar också med en djup lågkonjunktur. Att satsa på välfärden är därför bra för oss alla – för äldreomsorgen, skolan, omsorgen och allt det där viktiga, men det är också bra för ekonomin.

I det här läget borde alltså regeringen göra det som vi socialdemokrater önskar, nämligen stärka den svenska välfärdsmodellen. Men nu blir också kontrasterna i politiken väldigt tydliga. När välfärden nu är så helt avgörande borde man se att det inte är en kostnad utan en investering i trygghet, sammanhållning och tillit.

Vad handlar då en värdesäkring av välfärden om, herr talman? Jo, det handlar om att kommuner och regioner ska veta vilka resurser man har för nästa år. Finansministern stod här tidigare och sa att nu sjunker kostnaderna för pensionerna, för nu är inflationen lägre. Men kommuner och regioner har kämpat hårt med det här under flera år. Regeringen har inte gjort någonting, och kommuner och regioner fortsätter att kämpa med sin ekonomi.

Civilministern är ansvarig politiker för kommuner och regioner, och jag förväntar mig att han är ute och träffar kommun- och regionpolitiker. Då vore det märkligt om han inte hör hur tufft det är för många kommuner och regioner.

Vad innebär detta? Min omsorg handlar ju inte bara om lokalpolitikerna. Jag känner för dem; jag har själv varit kommunalråd. Men det handlar om vad det innebär för de tuffa beslut som behöver tas nu. Nu är det ju inte bara så att vårdköerna har växt under alla de år som SD-regeringen har styrt, utan nu måste man dra ned på ännu mer. Välfärden är hotad.

Herr talman! Den här regeringen består av kvacksalvare och lurendrejare. Man talar om hur viktig och värdefull välfärden är. Man talar om hur man försöker hjälpa de pressade hushållen och att man vill se en fungerande sjukvård. Jag har ännu inte hört att man anser att arbetslösheten är ett särskilt stort problem, men de 100 000 som har blivit arbetslösa under den här regeringen skulle nog tycka att det är det, precis som vi i oppositionen gör.

Nu hör vi från ministern att man låtsas att ansvaret för välfärden ligger på någon helt annan, att det skulle vara kommunerna och regionerna som är ensamt ansvariga för välfärden, trots att det är ett uppdrag som staten har gett till dem.

Herr talman! Regeringens politik går ut på att göra de fattiga fattigare och sig själva i regeringen rikare. Det gör man genom att sänka skatterna. Det är nämligen så att skatter är det som finansierar vår gemensamma välfärd, och regeringen kommer att ha sänkt skatterna med 100 miljarder under den här mandatperioden när man är klar. Det är pengar som skulle ha gått till välfärden, till sjukvården och skolan. I stället har man valt att stoppa dem i sina egna fickor. Jag tycker att det är ynkligt.

Herr talman! Jag har svårt att inte dra paralleller till det som pågår i Israel. Med tanke på att ministern är kristdemokrat, att det råder massvält i Gaza just nu och att ministerns egen partiledare anser att Israel gör världen en tjänst måste jag ändå lyfta fram att det som pågår i Gaza är fruktansvärt. Det är brott mot mänskligheten som begås där.

Det är inte nog med att Kristdemokraterna anser att barnen i Gaza ska svälta. De tycks också anse att barnen i Sverige ska svälta eftersom de vill göra barnens familjer fattigare. De bedriver en aktiv politik gentemot kommunerna, som ministern själv säger är ansvariga för välfärden, och säger till dem att de inte ska ge familjerna tillräckligt med pengar för att barnen ska få mat. Det blir ju resultatet när man inför bidragstak, som regeringen vill göra. Det är en del av välfärden.

Jag tycker att ministern och regeringen borde vara lite ärligare. Är det inte så att de anser att välfärden inte är särskilt viktig för dem själva och deras närmaste och att de tycker att välfärden borde skäras ned – helst upphöra? Anser de inte att det borde vara vars och ens eget ansvar att betala för sin sjukvård, skola och äldreomsorg och att om man inte har råd får man skylla sig själv? Jag tycker att det vore ärligare att säga detta, för det är det regeringen faktiskt bedriver som sin politik. Ministern ska få möjlighet att svara på det.

Herr talman! Det där var nog ett av de mer uppseendeväckande inlägg jag har hört i mina debatter, måste jag säga, så det är svårt att veta var jag ska börja. Mina fyra minuter kommer definitivt inte att räcka till för att besvara alltihop.

Gonzalez Westling sa att regeringen består av lurendrejare. Jag tycker att hela inlägget nyss var just lurendrejeri på väldigt hög nivå vad gäller mycket av det som sades.

Jag måste ändå bara få säga något om Gaza. Att min partiledare Ebba Busch skulle ha sagt att det som sker i Gaza nu är bra politik, att det är rätt att svälta ut en befolkning och att vi skulle stödja att barn får svälta i Gaza och i Sverige är ingenting annat än ren lögn. Det hon sa var att vi borde stå bakom arbetet med att oskadliggöra Hamas. Men de metoder som används försvarar vi naturligtvis inte fullt ut. Det var också därför regeringen i går presenterade ett beslut om ökat stöd till civilbefolkningen i Gaza för att mat, vatten och mediciner ska komma in.

Vi är nu ett av de länder i världen som ger störst nominella belopp för att förbättra för civilbefolkningen i Gaza. Sverige för en politik där vi vill förbättra och öka stödet till civilbefolkningen i Gaza. Men vi står naturligtvis också upp för Israels rätt att existera, försvara sitt lands territorier och bekämpa Hamas. Vi måste kunna göra båda delarna.

Det är helt korrekt att regeringen har valt att sänka skatterna. Sverige har nu det lägsta skattetrycket sedan 70-talet. Det tycker jag är bra. Det är en borgerlig regerings uppgift att få ned skattetrycket och att inte minst sänka skatten för löntagare.

Vi genomför nu det nionde jobbskatteavdraget. De kritiseras varje gång av både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men inte ett enda jobbskatteavdrag har tagits bort när Socialdemokraterna haft chansen att göra det, utan man accepterar skattesänkningarna i efterhand. Man inser att det är dålig politik att höja skatten för löntagare.

Jag kan påminna om att Gonzalez Westlings Vänsterpartiet var med och röstade fram en regering och en statsminister som exempelvis slopade värnskatten. Jag tycker att även det blev till lurendrejeri i argumentationen.

Jag är stolt över att regeringen har lagt mycket resurser på att få ned skattetrycket. Det ska bli mer lönsamt att jobba. Människor ska få behålla mer av sin lön när skatten är betald. Sedan början av mandatperioden 2022 har en löntagare fått 5 000 kronor mer i plånboken att röra sig med. Jag tycker att det är bra, eftersom hushåll drabbats mycket hårt av de stigande priser vi ärvde av den förra regeringen. Vi har fått ned inflationen, och därmed har vi fått ned räntorna. Vi ser stigande reallöner och lägre skattetryck. Det tycker jag är bra för de svenska hushållen. Det innebär också att tillväxten och den inhemska efterfrågan kan komma igång.

För att komma tillbaka till ämnet för dagen, nämligen kommunernas ekonomi och finansieringen av välfärden, är det viktigaste vi kan göra för kommunsektorns ekonomi att få upp tillväxten och få igång den inhemska efterfrågan. Det kommer nämligen att leda till bättre skatteunderlag, och ett ökat skatteunderlag är det i särklass viktigaste instrumentet för att kommunernas ekonomi ska förbättras.

Herr talman! Jag vill återkomma till några ord i statsrådets svar. Han sa: ”I detta osäkra ekonomiska läge är det viktigare än någonsin att bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik” – absolut, det håller vi med om – ”där skattemedlen används effektivt och där de behövs allra mest.” Jag tror att ganska många som jobbar i sjukvården, äldreomsorgen och skolan tänker att det är hos dem medlen behövs allra mest. Men det man ser nu är ju de största nedskärningarna i skolan på mycket länge, vårdköer som ökar och en äldreomsorg som har glömts bort.

Vi var väl ändå eniga under pandemin – det tyckte jag mig i alla fall höra – om att äldreomsorgen skulle sättas i blixtbelysning. På den skulle det verkligen satsas. Men var blev de satsningarna av? Ibland har jag fått som svar att Sverige har en äldreminister. Men det räcker ju inte med en minister om man inte har en politik. Det behövs satsningar för att säkra välfärden och göra våra invånare trygga och för att stärka ekonomin och samhället. Det behövs ett starkare samhälle, inte ett svagare samhälle – särskilt i tider av ekonomiska svårigheter.

Jag är lite bekymrad över läget. Man säger att man gör satsningar, men det är faktiskt inga satsningar. Vi såg det till exempel när utbildningsministern pratade om satsningar på 4,3 miljarder. Egentligen är de nere på en halv miljard. Samtidigt kämpar man i skolan med följderna av hög inflation och andra svårigheter med att helt enkelt ge våra barn en bra utbildning och en bra skola. Det vi pratar om och det vi behöver göra är att finansiera välfärden långsiktigt.

Vi kan inte ha en situation där kommuner och regioner varje år tvingas leva i ovisshet om hur resurserna kommer att se ut nästa år. Vi kan inte ha en utveckling där vård, skola och omsorg ständigt får kämpa i uppförsbacke, där planeringen kortsluts och där personalen, som gör allt för att människor ska få den vård och omsorg de behöver, pressas till bristningsgränsen. Värdesäkring av välfärden handlar om rättvisa och ansvar och om att gemensamma resurser följer kostnadsutvecklingen och inte urholkas så att det blir som det har blivit nu. Allteftersom har äldreomsorg och skola fått mindre pengar trots löften om satsningar.

Varför kan inte statsrådet och den SD-styrda regeringen ens överväga att värdesäkra välfärden eller åtminstone göra reella satsningar? Sådana behövs.

Herr talman! Jag förstår att sanningen ibland gör ont, särskilt när man känner sig träffad. Det är ändå ett faktum att regeringen vill att barn i Sverige ska svälta. Så är det. När man inför ett bidragstak och säger att familjer inte ska kunna få pengar så att de kan överleva vill man indirekt att barnen inte ska få mat. Det är ett faktum. Det är vad som händer. Varifrån ska de annars få pengar?

Vi vet svaret. Det har redan gjorts utredningar, efter att detta införts i Danmark. Det blev försämrade skolresultat och ökad kriminalitet. Är det kanske det som är regeringens målsättning?

Låt mig återgå till frågan om värdesäkring, som är ämnet för debatten. Jag vet svaret, eftersom jag ställt samma fråga till ministern förut. Det svar jag fick då var att man visst skulle kunna värdesäkra välfärden men att det då blir mindre pengar över till reformutrymmet. Detta reformutrymme är skattesänkningar. Det är regeringens enskilt största budgetpost varje år. Det betyder att regeringen och ministern väljer att sänka skatterna för alla men mest för sig själva. En brevbärare fick förra året 175 kronor mer per månad, medan statsministern fick 4 700.

Detta är ett faktum, och man väljer att göra det här. Samtidigt ser vi välfärden successivt monteras ned tills det inte finns något kvar. Regeringens målsättning är, herr talman, att var och en ska betala för sin egen välfärd.

Herr talman! Jag vill ge en enda kommentar om det sista inlägget, men bara för att lyssnarna inte ska tro på detta lurendrejeri. Regeringen vill inte att barn ska svälta i Sverige. Regeringen vill inte att var och en ska betala sin egen välfärd.

Vi står för en skattefinansierad välfärd med egenavgifter inom vissa områden, precis på det sätt som har gällt oavsett om det varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar. Välfärden finansierar vi gemensamt och solidariskt. Ju mer vi satsar på en tillväxtfrämjande politik, desto större förutsättningar har vi att behålla detta system. Det är fakta.

Låt mig gå över till Eva Lindhs inlägg och interpellation, som är huvudtemat för debatten. Under 2023 och 2024, när ekonomin för kommunsektorn var som allra tuffast och man inte minst var mycket utsatt för den höga inflationen, gav regeringen stora tillskott. I den första budgeten gick en tredjedel av reformutrymmet till kommunsektorn. I den andra budgeten gick 40 procent av reformutrymmet dit. Vi prioriterade välfärden och kommuner och regioner mycket hårt i våra två första budgetar, eftersom det ekonomiska läget var mycket tufft.

Sedan lyckades vi få ned inflationen. Inflationsbekämpningspolitiken var framgångsrik. Detta har i år, 2025, gett 50 miljarder mer till kommuner och regioner att röra sig med jämfört med åren innan bara på grund av den nedtryckta inflationen, eftersom hög inflation får direkt påverkan på kommunernas och regionernas pensionsavsättningar. Bara genom att trycka ned inflationen lyckades vi frigöra 50 miljarder kronor för kommunsektorn.

Nu ser vi att skatteunderlaget nästa år utvecklas bättre än normalt, vilket gör att ekonomin kommer att bli ännu ljusare 2026. Det är väldigt positivt.

Därtill kommer regeringen med ett antal riktade statsbidrag till inte minst hälso- och sjukvården för att man ska kunna fortsätta arbetet med att korta vårdköerna. Det är ett tufft arbete, men vi är fast beslutna att korta vårdköerna. Vi ger nu substantiella tillskott för det. Vi ökar också anslagen till psykiatrin, elevhälsan och mycket annat inom skolan. Kommunsektorn får alltså mer pengar till skolan och hälso- och sjukvården.

Det narrativ som ges här om att regeringen inte gör någonting, inte ger kommunerna några pengar och inte gör några satsningar på välfärden stämmer helt enkelt inte. Regeringen har gjort stora insatser inom kommun- och regionsektorn för att de skulle slippa göra stora neddragningar under år av tuffa ekonomiska förutsättningar.

Kommunerna är dock inne i stora demografiska förändringar. Det blir allt färre barn i förskole- och skolåldern, och allt fler äldre över 80 år kommer att behöva hemtjänst och vård- och omsorgsboenden. Det gör att resurser kommer att behöva föras över från skolväsendet till äldreomsorgen framöver. Det som ibland kan se ut som neddragningar kan i själva verket vara anpassningar till demografiska förändringar.

Eftersom äldreomsorgen nämndes vill jag även säga något om den. Den ligger mig varmt om hjärtat, och jag var ansvarig för den i Stockholm under förra mandatperioden. Regeringen fortsätter med Äldreomsorgslyftet, som varit en bra satsning och ett bra sätt för att stärka äldreomsorgen och höja dess kvalitet.

Herr talman! Jag blir frustrerad. Om du inte har 20 spänn – jag säger inte att det är regeringen som har tagit dem – men får 1 spänn av mig och jag säger att du nu ska vara glad är precis den situationen som har varit ute i välfärden. Inflationen har gjort att läget varit väldigt tufft, och SD-regeringen har svikit välfärden. Den har inte gett de resurser som behövs för att klara vård, äldreomsorg och skola. Sådant är det faktiska läget.

Det är jättebra att regeringen ger pengar till Äldreomsorgslyftet, men inte en spänn går till äldreomsorgen. Det är verksamheten som behöver pengar för att kunna ge en bra äldreomsorg för våra äldre, som har kämpat ett helt liv för att bygga vårt samhälle. Men när de verkligen behöver samhället sviker regeringen dem genom att inte ge de resurser som behövs.

I och med den här budgeten har vårdköerna ökat. Har ministern inte sett det? Vet han inte om att de har ökat? Vet han inte om att det görs neddragningar i skolan? Vet han inte hur det ser ut inom äldreomsorgen?

Det som behövs är fundamentalt bra med resurser till skolan, vården och äldreomsorgen. Det behöver Sverige. De som är i behov av det som samhället kan ge är värda det.

Herr talman! Låt mig reda ut något med tanke på de påståenden som kastats runt i debatten. Sverige har ingen SD-regering. Sverigedemokraterna ingår inte i regeringen, utan det gör Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi har dock ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att få igenom bland annat vår budget. Demokratin funkar så att det behövs en majoritet i kammaren, och därför har våra fyra partier formerat sig. Men Sverigedemokraterna ingår inte i regeringen, och därmed kan det per definition inte vara en SD-regering.

Det tas också till väldiga brösttoner i denna debatt. I det budgetalternativ Socialdemokraterna lägger fram vill de stärka kommunsektorn med några promille mer jämfört med regeringen, och dessa promille skulle vara avgörande för om välfärden behålls eller raseras. Så är det givetvis inte. Det absolut viktigaste för kommunsektorn, utöver statsbidragen, är hur ekonomin utvecklas, att skatteunderlaget stärks och att inflationen hålls i schack. Detta har vi skapat. Inflationen har gått ned, och från och med nästa år stärks skatteunderlaget betydligt, vilket kommer att ha en mycket stor effekt på kommunsektorns ekonomi.

Regeringen har under hela mandatperioden stärkt kommunernas ekonomi. I våra två första budgetar höjde vi de generella statsbidragen substantiellt, och vi har också gett riktade statsbidrag till hälso- och sjukvård, skola och äldreomsorg. Det handlar inte minst om det viktiga arbetet med att korta vårdköerna, vilket vi jobbar mycket intensivt med. Det är ett svårt arbete, men vi jobbar målmedvetet med det. Viktiga satsningar är också att stärka psykiatrin och elevhälsan.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.