Vardagsbrottslighet och otrygghet

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vad jag avser att vidta för förebyggande åtgärder så att vardagsbrottsligheten minskar för dem som bor utanför våra tätorter. Interpellanten har också frågat vad jag avser att vidta för åtgärder så att antalet poliser i yttre tjänst ökar även i Gävleborg. Lars Beckman har slutligen frågat mig vilka andra åtgärder som jag avser att vidta för att öka tryggheten för invånare som bor i områden där polistätheten är låg.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen, en tillgänglig polis och en ändamålsenlig lagstiftning. Att antalet polisanställda ökar är en förutsättning för bättre tillgänglighet i hela landet. Från regeringens sida kommer vi att fortsätta vårt hårda arbete för att förbättra förutsättningarna för polisen att utföra sitt uppdrag. Här utgör utbyggnaden av Polismyndigheten en central del. Vid halvårsskiftet var vi halvvägs till vårt mål om 10 000 fler polisanställda, och ytterligare nära 3 000 polisstudenter är på väg ut i verksamheten de närmaste åren. Det är också glädjande att färre poliser slutar inom myndigheten. Från regeringens sida förväntar vi oss att när Polismyndigheten växer måste också närvaron av poliser ute i samhället öka. Detta gäller naturligtvis i hela landet, inte bara i storstäderna.

Det är inte enbart Polismyndigheten som kan bidra till att öka tryggheten och minska risken för brott. Bland annat näringslivet och dess branschorganisationer är viktiga aktörer i det brottsförebyggande arbetet, och samverkan på lokal nivå är av central betydelse. I det brottsförebyggande arbetet utgör regeringens brottsförebyggande program, Tillsammans mot brott, en bra utgångspunkt för ett långsiktigt och hållbart brottsförebyggande arbete i hela samhället.

Regeringen har även genomfört flera lagändringar i skärpande riktning på straffrättens område, och en ny kamerabevakningslag har införts som bland annat underlättar handelns säkerhetsarbete. Den 24 september beslutade regeringen om lagrådsremissen Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet. I lagrådsremissen föreslår regeringen en ny kvalifikationsgrund om systematik i straffbestämmelserna om grov stöld och grovt häleri. Syftet är att systematiska inslag vid stöld- och häleribrott ska beaktas i större utsträckning. Regeringen anser även att den kränkning som det innebär att bli bestulen i sin bostad eller ett annat liknande boende ska beaktas i större utsträckning än i dag. Regeringen föreslår därför också att ett nytt brott med beteckningen inbrottsstöld införs med en straffskala på fängelse i lägst ett och högst sex år.

Det är viktigt att de som gång på gång gör sig skyldiga till drograttfylleri och andra trafikbrott kan straffas på ett adekvat sätt och hindras från att begå nya brott. Den här regeringen har ökat möjligheterna att förverka fordon vid upprepad trafikbrottslighet. För närvarande bereds också förslag om en höjning av maximistraffet för bland annat rattfylleri och grov olovlig körning till ett års fängelse. Förutom strängare straff möjliggör dessa förslag att föraren vid behov kan frihetsberövas redan i samband med ett polisingripande. Dessutom har regeringen gett en utredare i uppdrag att bland annat analysera förutsättningarna för att införa sållningsprov för att hindra personer att köra narkotikapåverkade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har således vidtagit ett stort antal åtgärder för att förstärka såväl det brottsförebyggande som det brottsbekämpande arbetet. Regeringens arbete fortsätter med oförminskad kraft.

Fru talman! Tack för det mångordiga svaret, statsrådet! Jag tänkte åka tillbaka till verkligheten - verkligheten för dem som bor i exempelvis Hälsingland och Kilafors.

Fru talman! Det är inte så konstigt att medierna fokuserar på sprängningar, uppmärksammade mord, barn som avrättas på öppen gata i Stockholm - ja, vi vet ju allt som hänt. Men någonting som kanske flyger under mediernas radar, i alla fall riksmediernas, är den kraftigt ökade vardagsbrottsligheten. Det är den min interpellation handlar om.

Jag var i Kilafors, som är en fantastisk ort utanför Bollnäs i Hälsingland. Om statsrådet någon gång har åkt till Åre, som en och annan stockholmare gör, vet han att man passerar rondellen i byn Kilafors. Där har man jätteproblem med vardagsbrottslighet. Tidningen Hela Hälsingland sätter rubriken: "Invånarnas desperata vädjan efter hjälp." Man skriver alltså om invånarnas desperata rop på hjälp. Inbrott, skadegörelse, drograttfyllor och hot är verkligheten för dem som bor i Kilafors.

Jag var och träffade dem. Statsrådet säger i sitt svar att det är bra med samhällets civila samverkan med polisen, och sådan har man i Kilafors sedan 2003. Sedan 2003 har man en byvakt. Byvakten har en fantastiskt bra ordning på byn, om jag får säga så. Man vet vilka individer det är som begår brotten, och man vet vilka individer det är som kör fordon narkotikapåverkade. Tänk dig att vara mamma i Kilafors och ha en sjuårig dotter som ska gå till skolan ungefär den tid som mamman vet att det dagligen kör en narkotikapåverkad person på vägarna! Det vet man. Man berättar detta för polisen om och om igen. Det var till och med så att en av personerna i byvakten blev knivhotad - tänk dig skräckupplevelsen att råka ut för ett rån på din egen gård och bli knivhotad! Man ringer polisen, och polisen säger: "Vi har inga resurser. Det finns ingen polisbil att skicka." Tänk dig frustrationen att du har blivit knivhotad på din egen gård och att polisens svar är: "Det finns ingen bil att skicka."

Situationen är så allvarlig att invånarna i Kilafors inte ville prata offentligt när medierna träffade dem vid det möte som jag var med på. Man vill inte sätta sitt namn i tidningen, för man vet att det skulle innebära fruktansvärt stora trakasserier. Medborgarna uppfattar att det finns för få poliser, och de som jobbar saknar resurser. De säger att lagstiftningen är för vek. Detta är verkligheten, fru talman. Det är verkligheten i Sverige 2020 för dem som bor på landsorten.

Den vardagsbrottsligheten är naturligtvis inte lika spektakulär som när ett barn blir nedskjutet på öppen gata i Stockholm, men det är verkligheten för dem som bor i Hälsingland. Det är verkligheten för dem som bor i Hofors och verkligheten för dem som bor i en by utanför Ljusdal. Det är en uppgivenhet man kan känna när man inte får samhällets stöd och inte får känna samhällets trygghet, och det är därför jag vill upprepa min fråga: Vad kommer regeringen att göra som har bäring på den verklighet som finns utanför våra tätorter?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman och statsrådet! Jag vill ställa lite frågor om vardagsbrottsligheten i min hembygd Norrtälje.

Uppe hos oss har vi, som väl är, klarat oss från gängbrottsligheten - än så länge, ska jag säga - men vi har väldigt mycket annan brottslighet. Den är organiserad av ligor som ofta kommer från andra sidan Östersjön. Det är inbrott i fritidshus, vilket görs med allt större fräckhet - i synnerhet nu när det är höst och börjar mörkna. Det är väldigt mycket stölder av båtmotorer. Det har bildats grannsamverkan för att häva detta, men det är fortfarande stora stölder. Ibland är ligorna så fräcka att de åker till varven på nätterna, när det blåser storm så att de inte hörs. Då sågar de bort akterspeglarna och stjäl Yamahamotorer - endast Yamahamotorer, inga andra. Jag tror inte att det finns service av andra motorer på andra sidan Östersjön.

Min fråga till statsrådet blir: Varför ger man inte tullen större befogenheter att i hamnarna stoppa de skåpbilar som forslar ut stöldgodset? Jag tycker att det vore på sin plats att tulltjänstemännen fick rätt att öppna skåpen och visitera utan att de misstänker att det ligger döda människor eller stöldgods i bilen. De borde ha det som rutin. Jag skulle önska att man tog fram en proposition om det, så det är min fråga.

Fru talman! Jag tackar Mikael Damberg så mycket för alla satsningar som görs på Polismyndigheten. Men vad ska jag säga till Stenungsund om vardagsbrottsligheten, som fortsätter?

Det sker våldtäkter. En våldtäkt uppmärksammades på riksnivå av Lamotte, och då hände det någonting med just det brottet. Innan dess vittnade en mamma om en man som hånade henne när hon träffade honom lokalt i Stenungsund. Nu senast har vi en kvinna som blev nedslagen av tre män när hon var ute och rastade hunden. Vi har en organiserad brottslighet som går ända ned till tiggarna utanför butikerna - tiggare som hämtas upp i flotta bilar.

Frågan till statsrådet Mikael Damberg, fru talman, är: Vad görs gällande de vardagsbrott som sker i Stenungsund?

Fru talman! Jag slår ihop ett par av frågorna som handlar om vad vi gör för att vardagsbrottsligheten ska bekämpas och, framför allt, om polisnärvaron. Den är nämligen helt central i detta - utan en närvarande polis är det väldigt svårt att prioritera vardagsbrottslighet. Det är svårt att ha samarbeten med båtklubbar eller kommunen om det inte finns poliser närvarande som har tid och kraft att göra det.

Det grundläggande svaret är alltså att vi nu bygger ut polisen väldigt kraftfullt över hela landet och att det just nu faktiskt är plus i tillväxten i egentligen alla polisregioner - utom i Stockholm, vilket är lite märkligt. De har dock andra utmaningar i Stockholm eftersom så många polisanställda faktiskt tas till andra arbetsuppgifter. Det är därför en lite bekymmersam situation i Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan säga att vi bara kommer halvvägs och att vi har 5 000 kvar, men det är fortfarande så att 4 000 av de 5 000 som vi har förstärkt Polismyndigheten med är civilanställda. De syns alltså inte ute i samhället på det sättet. De kan avlasta så att fler poliser kan vara ute och göra jobbet på gator och torg, men det är de facto väldigt mycket civilanställda det handlar om. Det var nämligen första fasen. Det tar dessutom, som ni vet, två och ett halvt år att utbilda nya poliser.

När det gäller vardagsbrottsligheten vill jag säga att det finns lite olika bilder generellt. Det blir också lite olika i olika delar av landet. Jag börjar med Kjell Janssons viktiga frågor om internationella stöldligor, för de står för en väldigt stor del av inbrotten i Sverige i dag. De står för mycket av båtstölderna, och de står för mycket av stölder av byggnadsutrustning och så vidare - de ändrar modus ganska ordentligt utifrån var de får pengar. Det är alltså en organiserad form av kriminalitet.

Vi vet också att de kommer från ett antal länder, så det första ledet i detta är att se till att hindra fler från att komma in i Sverige över huvud taget. Har man begått brott tidigare är man inte per automatik berättigad att komma in i Sverige. Det handlar alltså om att jobba mer med gränspolis och om att stoppa stöldligorna från att komma in. Vi har också haft ett samarbete mellan polis, kustbevakning och tull där de har samarbetat mer underrättelsebaserat för att jobba mot dessa internationella stöldligor. Alla myndigheter säger att de har blivit bättre på att spåra och kartlägga stöldligorna, men samarbeten med båtklubbar och andra har gett jättestora resultat där man har fått det att funka. Vi ska alltså inte underskatta det förebyggande arbetet.

Den konkreta frågan var när tullen kan få nya befogenheter. Det ligger ett sådant förslag ute på remiss just nu. Finansdepartementet har skickat ut ett förslag om att ge tullen nya befogenheter att även kunna stoppa vid gräns. Vi får se vad remissinstanserna säger om detta, men jag ser fram emot att det kan genomföras. Det är en sedan länge eftertraktad förändring av Tullverkets befogenheter att kunna bidra ännu mer konkret i jakten på de internationella stöldligorna.

Fru talman! Jag tänkte återvända till verkligheten i Hälsingland - till verkligheten i Kilafors. Det hade lika gärna kunnat vara en by i Norrbotten eller någon annanstans, men just nu är det Kilafors. Verkligheten ser ju likadan ut på många orter i Sverige.

Vad säger då polisen? De säger till tidningen Ljusnan att oroligheterna i Kilafors är välkända hos polisen. Enligt lokalpolisen är det ett prioriterat ärende, men samtidigt begränsar lagarna vad polisens insatser kan åstadkomma. Lokalpolisen säger att det är lika frustrerande för dem.

Den person som uttalar sig säger vidare att detta inte är något nytt för dem och att de har haft det som något prioriterat under en längre tid. I grunden handlar det om brottslighet kopplad till missbruk, narkotikainnehav, drograttfyllor och stölder. Polisen har ett aktivt samarbete med byavakten och har haft dialogmöten med polis, förundersökningsledare och åklagare.

Den person som uttalar sig säger vidare att det är ett väldigt engagerat samhälle som är bra på att informera polisen. De blir kontaktade nästan dagligen och får rapporter om vad som sker. Problemen kretsar enligt henne kring ett fåtal personer med missbruksproblematik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hon säger också att det trots att polisen verkligen prioriterar det förebyggande och brottsbekämpande arbetet i Kilafors finns gränser för vad polisen kan åstadkomma. Det är lika frustrerande för oss, säger hon.

Hade vi haft en annan typ av lagstiftning skulle vi kunna låsa in dem i dag, säger polisen till tidningen Ljusnan. Det är lika frustrerande för oss, säger polisen. Många gånger är problemet att de brott som begås inte ger skäl för häktning. Även om brotten i sig är allvarliga är de ofta inte tillräckligt grova för att till exempel innebära fängelse. Artikeln fortsätter sedan att berätta vad polisen gör.

Det här, fru talman, är verkligheten i en by i Hälsingland.

Då kan man ju lyssna på ministerns svar. Finns det någonting ministern sa i sitt svar på min fråga som har bäring på vad polisen säger? Jag hittar i alla fall ingenting. Det finns inte ett svar som statsrådet har gett än så länge i denna debatt som har bäring på den problematik som lokalpolisen i Kilafors tar upp.

Polisen varnar i samma artikel för risken för medborgargarden när medborgare känner sig övergivna, ensamma och utsatta och när brotten inte klaras upp. Det vill vi inte ha i Sverige.

Även de som bor i Hälsingland betalar skatt. Även de som bor i Kilafors har rätt till trygghet. Det är klart att det är ett misslyckande för rättssamhället när det kan åka drograttfulla dag efter dag. Jag kan inte ens föreställa mig den frustration jag skulle känna som mamma i Kilafors över att veta att min sjuåriga dotter kan bli överkörd av en drograttfyllerist som samhället och polisen känner till - som alla känner till. Ändå försiggår det dag efter dag.

Den här vardagsbrottsligheten tär sönder Sverige. Den här vardagsbrottsligheten gör att människor känner uppgivenhet. Den här vardagsbrottsligheten måste få en lösning, och då menar jag i verkligheten - inte i retorik i riksdagens talarstol utan i verkligheten, så att även lokalpolisen i Kilafors får samhällets stöd.

Fru talman! Det är jättebra att satsningar görs - jag tackar än en gång Mikael Damberg för detta. Men vi har matvaruaffärer som har tiggare utanför och som vittnar om personer som mer eller mindre bara går in och hämtar varor. Dessa personer kan affärerna inte få portade redan vid dörrarna. I stället kommer de in, och affärerna får lägga ned en massa resurser på att följa efter personerna. Sedan snattar de, och så följer en process där de går ut genom portarna för att sedan plockas in igen medan polisen inväntas. Detta tar ju jättemycket resurser.

Varför får affärerna inte lov att porta dessa människor, som inte har för avsikt att gå in i en affär och handla, betala och göra rätt för sig? Det här belastar ju oss skattebetalare. Dessa resurser borde kunna användas till annat; de borde kunna användas till fler poliser i yttre tjänst.

Fru talman! Jag skickar med det ansvariga statsrådet Mikael Damberg dessa förslag till förbättringar och hoppas att han gör något bra av dem.

Fru talman! Tack, Sofia Westergren och Lars Beckman, för fortsatt diskussion i denna interpellationsdebatt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag blir dock lite förvånad. Det är möjligt att jag talade väldigt otydligt i mitt svar, men till Lars Beckman sa jag så här:

Det är viktigt att de som gång på gång gör sig skyldiga till drograttfylleri och andra trafikbrott kan straffas på ett adekvat sätt och hindras från att begå nya brott. Den här regeringen har ökat möjligheterna att förverka fordon vid upprepad trafikbrottslighet. För närvarande bereds också förslag om en höjning av maximistraffet för bland annat rattfylleri och grov olovlig körning till ett års fängelse. Förutom strängare straff möjliggör dessa förslag att föraren vid behov kan frihetsberövas redan i samband med ett polisingripande.

Jag tycker att detta är ett hyggligt svar på den problematik som beskrevs av interpellanten.

Det är samma sak med Sofia Westergren. Jag sa att regeringen den 24 september beslutade om en lagrådsremiss om just tillträdesförbud till butik. Jag uppfattar att det är exakt det som efterfrågas av riksdagsledamöterna, så det känns som att vi är på gång.

Men även med dessa lagförändringar är det, återigen, så att det blir problem om det inte finns lokala poliser som kan följa upp ett tillträdesförbud eller om man inte kan ingripa mot rattfylleri, till exempel genom att införa nya sållningsprov så att poliserna lokalt verkligen kan se att någon har kört narkotikapåverkad.

När jag lyssnar på ledamöternas inlägg upplever jag att vi har exakt samma dagordning. Förslag ligger antingen redan i lagrådsremisser eller är på gång. Jag tror att vi kan fortsätta denna diskussion och, framför allt, ha ganska stort samförstånd i att dessa brott ska bekämpas. Det kommer att göras i ganska bred politisk enighet, verkar det som när jag lyssnar till debatten.

Fru talman! Retorik är en sak; goda ambitioner är en annan. Men verkligheten för dem som bor i Kilafors är det viktiga, i alla fall för mig som förtroendevald riksdagsledamot för Gävleborg.

Det är bra att regeringen har ambitioner. Moderaterna har tillsammans med andra partier i justitieutskottet riktat tillkännagivande efter tillkännagivande och krävt att regeringen ska agera. Det är när regeringen börjar leverera - när det verkligen händer saker - som lokalpolisen i Kilafors faktiskt kan se till att dessa personer blir häktade och lagförda och att bilar och annat beslagtas. Så är det inte i dag.

Detta har pågått ett antal år, precis som polisen säger i artikeln i tidningen Ljusnan. De säger att de känner till det här. Problemet finns, men ingenting har hänt. Det är verkligheten.

Det finns en stor och bred politisk enighet om att tryggheten i Sverige måste öka, men det är regeringens ansvar att lägga fram en fungerande lagstiftning för Sveriges riksdag. När regeringen gör det ska vi naturligtvis bifalla de förslagen, för var man än bor i Sverige ska man ha rätt till trygghet. Polisen ska känna stöd var de än jobbar i Sverige.

Vi ses väl här igen om ett halvår, så får vi se om just den här situationen är löst eller inte. Jag vet inte vad statsrådet Damberg har för tidsperspektiv, men jag kan ju ställa frågan: När tror statsrådet att de åtgärder som statsrådet har presenterat kommer att ha någon form av effekt för dem som bor i en by i Hälsingland?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tycker att det har varit en klargörande debatt som visar på att regeringen gör väldigt mycket och framför allt har flera förslag på gång, som det verkar finnas en bred riksdagsmajoritet bakom. Det låter ju bra. Att vi bygger ut en så stor myndighet som Polismyndigheten på så kort tid och så kraftfullt som vi gör nu med i princip en tredjedel är exempellöst i modern tid och kommer att ge effekt över hela landet, också i Gävleborg. Men vi får vara försiktiga med att tro att polisen bara kan utreda bort alla brott. Det handlar ju också om vad resten av samhället gör, till exempel i missbrukarvård eller andra insatser som inte bara ser till att kriminaliteten inte befästs och fortgår utan att det också finns förebyggande insatser som gör att polisen inte bara behöver utreda brott.

På de områden som vi har diskuterat i dag är det kraftfull leverans på gång. Jag ser fram emot att fortsätta diskutera detta och framför allt att göra reklam för allt regeringen gör.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.