Vad medborgarna får för sina skattepengar

Fru talman! Anette Åkesson har frågat mig dels om jag upplever att svenska folket är väl insatt i vad de får för skattepengarna, dels hur jag verkar för att öka människors kunskap om skatteuttaget.

Som vi alla känner till genomförde den förra regeringen omfattande ofinansierade skattesänkningar trots att konjunkturläget förbättrades. Dessa skattesänkningar har, tillsammans med den utdragna ekonomiska återhämtningen, bidragit till ett betydande underskott i de offentliga finanserna. Den offentliga sektorn uppvisade 2014 ett underskott på 75 miljarder kronor, vilket var det största underskottet sedan 1990-talskrisen.

Det var inte en hållbar politik.

Sedan regeringen tillträdde har finanspolitiken lagts om i en mer ansvarsfull riktning. Nya reformer i budgetpropositionen finansieras genom utgiftsbesparingar inom vissa områden samt inkomstförstärkningar för att möjliggöra helt nödvändiga satsningar. Det är satsningar för att ungdomar inte ska gå långtidsarbetslösa och satsningar för att vända den negativa utvecklingen i skolan och för att trygga den gemensamma välfärden för de sjuka, de äldre och våra barn.

Vi löser inte arbetslösheten och matchningsproblemen på arbetsmarknaden, de låga resultaten i grundskolan eller klimatutmaningen med ytterligare nedskärningar och kortsiktiga skattesänkningar. För att möta dessa utmaningar behöver vi investera i Sverige: i bostäder, klimatomställning och infrastruktur, i kunskap och konkurrenskraft och i välfärd och jämställdhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret på Anette Åkessons fråga är därför ja. Jag upplever att svenska folket är väl insatt i vad de får för skattepengarna, och jag arbetar ständigt för att tydliggöra skillnaden mellan den förra regeringens skattesänkarpolitik och den här regeringens långsiktiga investeringar för fler jobb och en hållbar finansiering av välfärden.

Fru talman! Till en början vill jag tacka finansministern för svaret, även om vi naturligtvis inte är helt överens i den här frågan liksom vi inte var det i den förra.

När man hör Magdalena Andersson skulle man nästan kunna tro att Socialdemokraterna inte var med på skattesänkningarna, men så har det ju inte varit. Tvärtom. Först har man gått emot, men sedan har man accepterat varje led av skattesänkningarna, och det av goda skäl. Skattesänkningarna har ju fått de efterfrågade effekterna. Jobbskatteavdragen bidrar till fler arbetade timmar och därmed högre skatteintäkter.

Jag tror att finansministern är ganska ensam om uppfattningen att hon tydliggör skillnaden mellan Socialdemokraternas och Alliansens politik i denna fråga. Om de skuggbudgetar som S lade under allianstiden dessutom hade gått igenom hade Sveriges statsskuld varit högre och Sveriges utgångsläge därmed väsentligt sämre än det var när Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över efter Alliansen.

Vad gäller skatteintäkter har de ökat varje år under Alliansens tid, förutom 2009 i direkt anslutning till finanskrisen. Kommuner, regioner, landsting och staten drog in ca 1 500 miljarder kronor i skatteintäkter 2013.

Jag brukar fråga människor jag träffar om de vet vad de betalar för sjukvården. De som är politiskt aktiva brukar kunna svara på det - det är ungefär en tredjedel av den kommunalskatt alla betalar - men ingen annan. Maxtaxor på förskolorna gör att ingen längre har ett hum om vad en förskoleplats kostar. Så nej - svenska folket vet kanske delvis vad skattepengarna går till, men de flesta har ingen aning om detaljer eller proportioner.

När vi politiker pratar om att det behövs skatteintäkter för skolan, sjukvården och äldreomsorgen är de allra flesta införstådda med det. Det är till och med så att människor i olika undersökningar hävdar att de är beredda att betala mer skatt om den går till barn, äldre eller sjuka.

Men när människor inte vet vad saker och ting kostar eller hur stor del av skatterna som går till ett specifikt område blir det svårt att föra diskussioner om prioriteringar. Och det behöver vi göra eftersom det alltid kommer att efterfrågas mer skattefinansierad verksamhet än vad som är möjligt att leverera.

Av de 1 900 miljarder kronor som det offentliga, det vill säga staten, de sociala trygghetsfonderna, kommunerna och landstingen har tillsammans i utgifter, är det cirka en tredjedel som går till skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Visst är det en relativt stor del av utgifterna, men det är inte i närheten av att vara det enda som skattepengarna går till. Försvaret står för 3 procent, den allmänna offentliga förvaltningen som inkluderar bland annat bistånd, EU-avgift och grundforskning för ca 12 procent, polis, räddningstjänst, domstolsväsen och liknande utgör 3 procent och näringslivsfrågor ca 9 procent, varav merparten gäller transporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men hur många vet att det är det sociala skyddet som är den överlägset största posten? Det omfattar hela 42 procent av de offentliga utgifterna, alltså 800 miljarder 2012, vilket var de senaste siffrorna jag fick tag på. Det sociala skyddet omfattar utgifter gällande ålderdom, funktionshinder, föräldraledighet, arbetslöshet, barnbidrag och individ- och familjeomsorg.

Jag undrar om finansministern tänker fortsätta låtsas som om Socialdemokraterna inte stött alla Alliansens skatteavdrag. Nu när S och MP lägger fram en budget som ger färre jobb, kommer man då att vara tydlig mot sina väljare med att det medför lägre skatteintäkter och därmed mindre resurser inte enbart till skola, sjukvård och äldreomsorg utan även till trygghetssystemen?

Fru talman! När man lyssnar till Anette Åkessons inledning får man nästan intrycket av att det blir mer skattepengar om man sänker skatten. Då undrar jag naturligtvis varför Moderaterna inte gick till val på ytterligare skattesänkningar.

Det är naturligtvis så att våra skattemedel går till olika saker, och det är säkert så att medborgare i allmänhet inte vet exakt hur många procent som går till det ena och det andra. Däremot, och det tror jag är viktigt, finns det en mycket stark förankring hos svenska folket när det handlar om att bidra över skattsedeln och på så sätt stötta varandra i livets olika skeden. En del av pengarna går till att stötta varandra under perioder när vi av olika anledningar blir sjuka eller arbetslösa, när vi blir äldre, om vi råkar drabbas av handikapp eller föds handikappad.

En del av skatteintäkterna går till välfärdens verksamheter i form av skola, sjukvård och äldreomsorg. Annat går, precis som Anette Åkesson säger, till polis och försvar. Min bild är att svenska folket har ganska goda kunskaper om vad skattepengarna går till.

Självklart är det viktigt som politiker att kunna prioritera mellan dessa olika utgifter för att se till att vi använder våra skattepengar på ett väl avvägt och bra sätt. Det har regeringen också gjort i de förslag vi har lagt fram, bland annat genom att försöka ta ett samlat ansvar för de offentliga finanserna och stoppa de fortsatt ökande underskotten som den borgerliga regeringen lämnade efter sig. I stället vänder vi den utvecklingen och tar ett ansvar för den offentliga ekonomin. På så sätt säkerställer vi också långsiktigt att vi kan upprätthålla hög kvalitet i våra välfärdssystem.

Fru talman! När det gäller jobbskatteavdragen behöver de finansieras i statsbudgeten, men som finansministern väl vet bidrar de till fler jobb och därmed skatteintäkter till i första hand kommuner och landsting, vilket gör att den totala summan av skatteintäkterna blir större. Men visst, för att kunna föreslå det måste man kunna finansiera det i statsbudgeten.

Vi har i Sverige valt att ha en väl utbyggd välfärd som omfattar många olika delar. För att finansiera detta tas det ut en relativt hög skatt. Det kommer i sin tur bara att accepteras om invånarna känner att de eller människor nära dem får något för det. Detta något kan vara konkreta välfärdstjänster, men det kan också vara känslan av trygghet. Det är som med en försäkring. Man betalar varje månad för att skyddet ska finnas där när det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här betyder att vi som politiker har ett mycket stort ansvar. Vi förvaltar över hälften av människors inkomster. Vart fjärde år ställs vi och våra kollegor i kommuner och landsting till svars för vad vi har gjort och vad vi gärna vill göra.

Därför måste vi vara tydliga med det, liksom invånarna har ett visst ansvar att informera sig. Vi kan göra det svårare eller lättare för dem att göra det, och därför behövs mer transparens och öppenhet. Exempelvis arbetar många kommuner med tjänstegarantier som gör att man är tydlig med vad invånarna kan förvänta sig från kommunen. Det är bra. Det är tydligt för invånarna vad man kan räkna med att kommunens åtagande är och lika tydligt vad man eventuellt behöver säkra upp själv.

Det är ett faktum att det sociala skyddet utgör över 40 procent av utgifterna. Det behöver människor veta. De behöver också veta att när man ökar utgifterna i det sociala skyddet, som exempelvis S och MP gör med borttagandet av den bortre parentesen i sjukförsäkringen i en tid när sjukfrånvaron ökar dramatiskt, då kommer det att få konsekvenser på andra områden.

Befolkningsutvecklingen medför att vi står inför många utmaningar. Från mitten av 2020-talet börjar 60-talisterna gå i pension. 40-talisterna börjar då bli så kallade äldre äldre, och vi lever allt längre. Det är positivt, men de som är i arbetsför ålder kommer att behöva försörja allt fler. Det finns många möjliga åtgärder, av vilka till exempel ny teknik och fler arbetade timmar är de mer okontroversiella förslagen. Men då är det problematiskt att, som S och MP gör, lägga fram en budget som redan i sig själv och enligt externa bedömare kommer att bidra till färre jobb och därmed färre arbetade timmar.

Genereras lägre skatteintäkter får det kompenseras med annat. Då får man till exempel vara öppen med att man får ta bort något som i dag görs av det offentliga med skattemedel men som i stället kommer att få finansieras av den enskilda. Om människor själva får betala alltmer av sådant de anser borde omfattas av skatten kommer så småningom skattesystemets legitimitet att ifrågasättas, för varför ska man betala skatt om man sedan inte upplever att man får det man anser sig betala för?

Hur anser finansministern att transparensen hos det offentliga kan öka? Hur kan vi bli tydligare med vad människor kan förvänta sig och vad de kommer att behöva betala själva? Hur kan vi bevara skattesystemets legitimitet?

Fru talman! Jag delar Anette Åkessons bedömning att det är viktigt att människor känner till vad de får för sina skattepengar. Jag tycker också att det är viktigt att vi politiker är tydliga med vilka avvägningar och tuffa prioriteringar vi behöver göra, inte minst i det läge som den här regeringen befann sig i för ett år sedan när vi ärvde ett underskott på 2 procent av bnp.

Det var uppenbart att det inte var en väg som vi kunde fortsätta på, utan vi var tvungna att lägga om finanspolitiken. Det är klart att det krävde en ganska stor pedagogisk insats att förklara för svenska folket att den tid som hade varit i åtta år när man hade genomfört stora ofinansierade reformer var över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu handlar det om att ta ansvar för statsfinanserna och genomföra reformer som är finansierade. Det har den här regeringen gjort i de budgetar vi har lagt fram. Det gjorde inte den borgerliga regeringen under de år man satt vid makten. Det är klart att det kräver mycket diskussion och pedagogisk verksamhet att förklara vad som görs och varför det är viktigt. Men i grunden är det helt centralt för att på längre sikt säkerställa en god kvalitet och att det går att långsiktigt finansiera vårt gemensamma åtagande.

Vi har olika synsätt på den bortre parentesen. Min uppfattning är att det är orimligt att man i 2015 års Sverige efter att ha drabbats av ett allvarligt sjukdomsbesked och den första chocken har lagt sig ska utsättas för en malande oro för om man i längden kan försörja sig eller kommer att bli utkastad ur sjukförsäkringen. En reform som skapar en trygghet är väl värd att genomföra. Självklart kostar det resurser, och därför har vi finansierat den i budgeten.

Många bedömare har räknat på jobbskatteavdragen. Det går inte att säga att jobbskatteavdragen finansierar sig själva, utan de är en kostnad för det offentliga. Det är viktigt att vara tydlig med detta när man ska förklara dem. Jobbskatteavdrag kostar, och ni har tyckt att det har varit viktigare att genomföra dem än att genomföra andra reformer eller se till att ha lite mer ordning och reda i de offentliga finanserna.

Fru talman! Jobbskatteavdragen kostar för staten, men de bidrar med mer i skatteintäkter till kommuner och landsting. Den totala summan av skatteintäkterna är högre. Jag vet att finansministern vet det, så det är lite dumt att tjata om det.

Det är ingen hemlighet att vi från moderat håll anser att S-MP-regeringens budget är problematisk av många skäl. Vi behöver prata mer om de långsiktiga konsekvenserna budgeten får. Att lägga en budget som minskar antalet jobb får negativa konsekvenser på både kort och lång sikt, inte minst med integrationsutmaningen vi står inför. Att i ett läge med stigande sjukfrånvaro avskaffa den bortre sjukskrivningsgränsen är ogenomtänkt. Det kommer att drabba de svaga i samhället.

Vi pratar för lite om vad som finansieras med hjälp av skatterna. I motsats till finansministern är min uppfattning att det inte är många som vet hur relativt liten del av skatterna det är som går till det man uppfattar vara det offentligas kärnverksamheter, det vill säga sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Det betyder att man inte vet vad skattepengarna används till eller kan ställa rätt krav på politikerna. Ur en demokratisynpunkt är det problematiskt eftersom man måste vara informerad för att kunna välja. Det kommer att bli ett allt större pedagogiskt problem för politiker när det ska prioriteras.

Jag hör till dem som vill se mer öppenhet inom offentlig sektor. Det vore att föredra att människor vet vad en barnomsorgsplats eller ett besök hos läkaren kostar i stället för att alla kostnader döljs och det sägs att det ena eller andra är gratis. Därför borde det inte enbart informeras tydligare om hur mycket skatt man betalar, utan även kostnaderna för det man får för skattepengarna borde redovisas.

Jag vill tacka finansministern för debatterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jobbskatteavdragen, Anette Åkesson, är inte självfinansierande. Man har räknat på detta, och de är inte självfinansierande. Bara det faktum att Moderaterna inte gick till val på ytterligare jobbskatteavdrag visar detta. Om de hade gett så mycket extra skatteintäkter i kommunerna hade man kunnat göra motsvarande justeringar av statsbidragen.

Ett borttagande av den bortre parentesen är inte ogenomtänkt. Däremot har vi olika uppfattningar, och det beror i grunden på våra olika ideologier som påverkar hur vi ser på människor.

Jag delar Anette Åkessons uppfattning att det är viktigt att det finns en tydlig transparens och att människor vet vad skattepengarna går till. Det är ett viktigt upplysningsarbete som alla vi politiskt aktiva delar tillsammans. Där hoppas jag att vi kan ha ett gott samarbete.

Överläggningen var härmed avslutad.