Vaccinationsprogrammet

Herr talman! Sotiris Delis har frågat mig om det finns beredskap och vilja att garantera att vaccinationsprogrammet upprätthålls samt om jag har någon handlingsplan för hur jag och regeringen ämnar hantera denna utmaning.

Jag vill inleda mitt svar med att framhålla vaccinationers betydelse för att upprätthålla folkhälsan i Sverige. Den uppkomna bristen av vissa vacciner är allvarlig. Hitintills har folkhälsan inte påverkats, men situationen måste hanteras för att minimera risken för att det sker. Problemet är dock inte ett isolerat nationellt problem, och orsakssambanden är komplexa då läkemedel till största del hanteras på en global marknad. Frågan är föremål för diskussioner på såväl EU-nivå som global nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn är framgångsrikt och effektivt både i omfattning och täckningsgrad, och det är av största vikt att det även fortsättningsvis ska förbli så.

Enligt smittskyddslagen är landsting och kommuner skyldiga att erbjuda de vacciner som omfattas av nationella vaccinationsprogram. I denna skyldighet ligger även att upphandla och säkerställa tillgången till de vacciner som krävs för att genomföra programmen. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bedriver sedan hösten 2015 ett samarbete med berörda myndigheter i syfte att säkra vaccinationstillgången på såväl kort sikt som på lång sikt.

Myndigheterna på nationell nivå som arbetar med de nationella vaccinationsprogrammen ska bistå landsting och kommuner med att hantera och underlätta i en situation när brist på ett vaccin hotar eller brist redan har uppstått. Folkhälsomyndigheten, som har ett nationellt samordningsansvar, ska till exempel bedöma lämpligheten för alternativa produkter som ersätter vaccin vid brist i programmen och göra anpassningar i nationella vaccinationsprogram i samråd med Läkemedelsverket samt göra prioriteringar för hur vaccin kan användas vid bristsituationer. Läkemedelsverket granskar och beslutar om inkomna licensansökningar. I den mån det framkommer att det finns alternativ till vacciner i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn är det Läkemedelsverket som ska hantera licensansökningar för ersättningsvacciner.

Läkemedelsverket har på regeringens uppdrag kartlagt restnoteringar av läkemedel och analyserat vad de beror på samt hur information om dessa på ett mer systematiskt sätt kan göras tillgänglig för att underlätta hanteringen vid bristsituationer. En rapport lämnades till regeringen i maj 2015. Rapporten remitterades den 12 januari 2016 och ska besvaras senast den 15 april.

SKL har på sin webbsida publicerat vilka åtgärder som de tillsammans med Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket har för att säkra tillgången på vaccin på kort sikt men också på lång sikt. Det är bland annat följande åtgärder:

Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Sveriges Kommuner och Landsting har ställt sig bakom en gemensam rekommendation om att vaccin till spädbarn bör prioriteras.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram rekommendationer för att de barn som löper störst risk att utsättas för tuberkulossmitta ska kunna få vaccin.

För att förbättra förutsättningarna för att säkra tillgången på vaccin på kort sikt har SKL föreslagit att rekommendera landstingen att göra en volymuppskattning inför beställningar av vaccin för 2016 och 2017 så fort som möjligt. SKL påbörjar också en utredning av hur kommande upphandlingar kan genomföras för att långsiktigt säkra tillgången på vacciner.

Min bedömning är att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan aktörerna inom området är tydlig. Jag ser positivt på de åtgärder som vidtagits och som samordnats av SKL med stöd av berörda nationella myndigheter. Syftet med åtgärderna är att hantera följderna av de uppkomna bristerna på vacciner samt motverka att sådana uppstår på nytt. Jag kommer fortsatt att noga följa frågan såväl nationellt som internationellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Egentligen skulle vi ha kunnat avsluta denna debatt här och nu genom att statsrådet här och nu lovade att Folkhälsomyndigheten skulle få ett tydligt mandat att nationellt ansvara för samordning beträffande vaccininköpen.

Men det gör inte statsrådet. I sitt svar delar han min bedömning om det allvarliga i det rådande läget. Han hänvisar till mycket annat, inklusive tillsatta utredningar, internationella bristtrender, utmaningar i hanteringen etcetera. Det som saknas är det som jag och många med mig, såsom föräldrar till ettåringar och femåringar hemma i Jönköping och annorstädes i Sverige, hade väntat oss: kraften och beslutsamheten att agera.

Statsrådet avslutar sitt svar genom att säga: "Jag kommer fortsatt att noga följa frågan såväl nationellt som internationellt." Därmed har statsrådet av egen kraft hänvisat sig själv till åskådarläktaren. Detta tyder på att statsrådet aktar sig för att peka med hela handen, trots att han kanske borde göra det och trots att frågan - om jag spetsar till det - handlar om liv och död. Statsrådet vet att dagens system inte är vare sig hälsoekonomiskt eller kostnadseffektivt.

Mina frågor kvarstår, herr talman. Varför har vi inte ett nationellt beredskapslager för vaccin? Varför hanteras och i praktiken styrs inköpsprocessen av 21 regioner eller landsting? Varför tar inte statsrådet intryck av den norska respektive den finska modellen, som utgår från samordnat nationellt vaccininköp?

Sverige har som bekant fått 160 000 nya människor under 2015. Prognoserna är alltjämt osäkra för innevarande år. Dessa människor har också vaccinationsbehov. Hur tänker statsrådet?

Vi har haft dödsfall i kikhosta i Sverige hos spädbarn. I USA och Storbritannien vaccinerar man sina gravida mammor för att skydda spädbarnen. Vi i Sverige gör inte det.

Det är bråttom, herr talman. Risken för en epidemi ökar medan de byråkratiska kvarnarna rullar. Varje beslut i frågan har enligt initierade bedömare en ledtid på hela två år. När vi fattar ett beslut i dag kommer alltså verkan om två år.

Glädjande nog kommer vaccin mot hepatit B, vilket Världshälsoorganisationen har rekommenderat sedan 1992. Det är på väg in i barnvaccinationsprogrammet, enligt dagens info från Sydsvenskan.

Situationen bedöms som allvarlig. Leveranserna för det kortsiktiga behovet lider av störningar, och för det långsiktiga behovet garanteras inga leveranser. Regeringen har nu vant oss vid mycket långsamma beslutsrörelser, eller än värre: passivitet.

Vacciner räddar liv och skapar skydd. Är ministern utöver löftet om att personligen följa utvecklingen beredd att bli en del av vaccinverkligheten?

Herr talman! Det är en mycket angelägen fråga som vi nu har att diskutera. Som jag sa i mitt interpellationssvar är vacciner många gånger grunden för att upprätthålla en god folkhälsa i Sverige och naturligtvis även globalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men att förenkla problematiken så gravt som Sotiris Delis gör tror jag inte gynnar saken. Det är inte något som kommer att underlätta för oss att hitta lösningar på de problem och utmaningar som vi i dag ser. Som jag försökte säga i mitt svar lever vi i en globaliserad värld. Det här är preparat och vacciner som upphandlas på en global marknad. Det kommer inte att hjälpa om man centraliserar upphandlingen. Det kommer inte att lösa problematiken med att det finns brister i att få fram vacciner.

Det system som vi har i dag och den ansvarsfördelning som råder mellan centrala myndigheter och regioner och landsting är en ordning som i mångt och mycket fungerar. Nu handlar det om att se vad vi kan göra för att förbättra denna genom att till exempel utbyta information i större skala och vara mer förutseende än hittills. Att leka "hela havet stormar" och göra om systemet tror jag inte på. Jag tror att det i värsta fall kommer att ta enormt mycket energi och kraft utan att leda till att vi får fram de nödvändiga vaccinerna för att hjälpa inte minst barn och unga.

Herr talman! Jag tackar statsrådet, men det är just där vi skiljer oss åt.

Jag har i mina händer en rapport från utredningstjänsten beträffande vaccinationer. Jag beställde denna rapport just för att situationen bedömdes som så allvarlig. Jag har även intervjuat en hel del folk, bland annat ordföranden i Smittskyddsläkarföreningen, som är verksam hemma i Jönköping. Han bekräftar att situationen är allvarlig.

Nej, det är inte fråga om "hela havet stormar".

Ansvaret ligger tungt på oss som politiker när det kommer till att skydda medborgarnas liv. Att förhindra att risk för epidemier uppstår och ha en god beredskap är för mig en plikt som kräver direkt handling och inte är någon byråkratisk övning.

Smittskyddslagen har ej individperspektivet, utan fokus ligger på att skydda befolkningen. I dessa sammanhang som berör nationen bör vi se till att systemet och ansvaret är sammanhållet och koncentrerat, så att allt fungerar snabbt och effektivt. I motsats till statsrådet, herr talman, gör jag bedömningen att det finns oklara mandat som leder till brister i programmet och därmed ineffektivitet i programmet.

Det föreligger oklarheter i mandat mellan Folkhälsomyndigheten, regioner och landsting då Folkhälsomyndigheten ansvarar för beredning medan regioner och landsting ansvarar för inköp genom möten med till och med enskilda leverantörer. Den synpunkten delar smittskyddsläkarna i Sverige. De efterlyser också klarspråk i frågan då det föreligger risk för liv. Statsrådet är väl medveten om detta men undviker trots det att ta styrpinnen i sina händer.

Det som är intressant i sammanhanget är att det är en organisationsfråga. Oavsett hur statsrådet eller undertecknad vill se på saker och ting talar verkligheten ett annat språk. Vi har försäljningar och inga garantier att tempot i vaccinationsprogrammen kan upprätthållas 2016 och 2017.

Det som riktigt rejält sätter fart på stresshormonerna i mig är ledtiderna. När statsrådet fattar beslut i dag dröjer det cirka två år till dess att beslutet verkställs i verkligheten. Det handlar om unga liv. Det sas att det är att leka "hela havet stormar", eller hur statsrådet vill formulera det, att lyfta upp frågan här. Men innerst inne tror jag att statsrådet delar bedömningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag beklagar om jag var otydlig i mitt svar. Jag tycker att det är bra att frågan kommer upp. Det är viktigt att det diskuteras. Vaccinationsprogrammet är grunden för en god folkhälsa.

Jag hakade upp mig på resonemanget att man tycker att ledtiderna i dag är alldeles för långa. Jag är den första att skriva under på att vi många gånger har väldigt långa ledtider. Jag skulle önska att det gick fortare med väldigt många processer i det politiska beslutsfattandet.

Det som Sotiris Delis använder som resonemang är att ledtiderna i det nuvarande systemet skulle vara för långa och att man därför måste göra om det från grunden och ha ett centralt inköp av vacciner. Men kan fråga sig hur långa ledtiderna blir för att komma till den ordningen och göra om systemet. Det handlar också om ett par tre år innan man skulle kunna vara i en situation där man kan ha centrala inköp.

Frågan är: Är det inte bättre att se till att dagens system fungerar lite bättre? Vi kan avhjälpa de eventuella avarter som finns och reda ut om det finns eventuella missförstånd eller brister i ansvarsförhållanden mellan olika delar i syfte att snabbare kunna få tillgång till de vacciner som skulle behövas. Vore det inte bättre än att vi ska ställa vår förhoppning till att ett helt nytt system som kanske kan vara på plats om två tre år ska lösa den situation vi står inför just här och nu?

Det tycker jag är huvudfrågan. Det är också därför som mina ansträngningar har handlat om att se över det nuvarande systemet och hur vi från nationell nivå kan understödja den regionala nivån i att möta bristen på vaccin. Det handlar naturligtvis också om att samla in information, vara behjälplig och se över vad vi kan göra för att stärka den svenska positionen på den globala marknaden. Det är en bättre väg att gå än att i en situation med brist börja göra om systemet. Det är bättre att få det system som redan existerar att fungera bättre.

Herr talman! Tack, statsrådet, för diskussionen! Jag tror att statsrådet försöker skapa en genväg. Det handlar inte om att göra om det. Som jag tolkar det är Folkhälsomyndigheten relativt ny i sin roll. Det finns underlag från Sveriges Kommuner och Landsting om vaccinbrist etcetera.

Vad man möjligtvis kan titta på är hur samordningen mellan Folkhälsomyndigheten och de olika regionerna och landstingen fungerar. Med mina ögon och öron konstaterar jag att det kan finnas en form av konkurrens sinsemellan alla dessa 21 myndigheter. När konkurrens kryper in i de situationerna skapar man en viss ineffektivitet.

Jag har hört talas om att varje region eller landsting separat träffar leverantörerna. Då blir det ännu värre. Förmodligen handlar det inte om att göra om hela systemet. Men det gäller att, tillåt mig använda uttrycket, hitta buggarna i systemet.

Jag återkommer till den känsla jag hade. Jag tror innerst inne att statsrådet och jag har en gemensam tankeplattform. Det gäller bara att agera. Det kan vara motiverat med två års ledtid. Men om det är motiverat kan vi tappa kontrollen över situationen. Då kan riskerna för en epidemi dyka upp från ingenstans. Det vore väldigt besvärande och tråkigt för landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är glad att debatten har tagit den vändning som den har gjort. Nu verkar vi börja vara överens om vad som behöver göras. Vi ska inte göra om systemet från grunden, eftersom det tar en massa tid och energi. Vi ska snarare koncentrera oss på att få det nuvarande systemet att fungera bättre.

Det är precis som Sotiris Delis säger. Folkhälsomyndigheten har i dag ett samordningsansvar. Det handlar bland annat om att samla in information och se över hur det egentligen ser ut med behoven de närmaste åren. Det handlar också om att kunna vara behjälplig när man ska göra inköp på en marknad som tyvärr har drabbats av en bristsituation.

Jag tror att den bästa vägen framöver är att jobba i de befintliga strukturerna. Det handlar om att se till att samarbetena eventuellt förbättras på de ställen som de behöver förbättras. Det gäller framför allt att inte leka "hela havet stormar" och att göra om något system från grunden. Det tror jag vore djupt olyckligt.

Jag är glad att kunna konstatera att även om det har varit en svår situation under det senaste året har det aldrig vid något tillfälle hotat folkhälsan, utan man har lyckats bemästra situationen. Det tycker jag visar på robustheten i det nuvarande systemet. Det visar att vi har en bra grund att stå på också för framtiden.

Avslutningsvis vill jag dock säga att även om jag tror på den nuvarande ordningen måste man alltid kunna titta med kritiska ögon. Vi vet att globala hälsohot förmodligen kommer att bli mer vanliga i framtiden. Vi behöver hela tiden ompröva det sätt vi arbetar på och de system vi har för att kunna möta hälsohoten och trygga den svenska folkhälsan.

Överläggningen var härmed avslutad.