Utvisningar till Inre Mongoliet

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att säkerställa att landinformation och beslut hos Migrationsverket tar de återkommande kränkningarna av grundläggande mänskliga rättigheter i Kina i beaktande.

Inledningsvis vill jag klargöra att jag inte får ingripa eller påverka ansvariga myndigheter i deras handläggning av enskilda ärenden. Jag kan alltså inte kommentera de enskilda ärenden som berörs i interpellationen.

Jag vill däremot framhålla att alla personer som söker asyl i Sverige ska få en rättssäker individuell prövning. Det är Migrationsverkets uppgift att efter en sådan prövning i varje enskilt fall ta ställning till om det enligt utlänningslagen finns risk för kränkningar av mänskliga rättigheter eller något annat hinder för beslut om utvisning. Vid denna prövning gör Migrationsverket en bedömning av situationen i det aktuella landet och de individuella skäl som den asylsökande anför. Migrationsverket har här en omfattande utredningsskyldighet.

Migrationsverket har därför tillgång till många olika informationskällor som rör förhållanden i andra länder. En viktig källa är Migrationsverkets rätts- och landinformationssystem, Lifos, som har till uppgift att förse Migrationsverkets handläggare och beslutsfattare med landinformation som är relevant, aktuell och tillförlitlig. Det handlar bland annat om analyser och landrapporter från utlandsmyndigheter och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter men även om lagstiftning och nyhetsrapportering som är relevant för handläggningen av asylansökningar. Migrationsverkets funktion för land- och omvärldsanalys, som ansvarar för att samla in och analysera landinformationen, publicerar även egna rapporter. Utredningsresor görs också till länder där händelseutvecklingen är särskilt viktig att följa. Det mesta av innehållet i Lifos är tillgängligt för allmänheten via Migrationsverkets hemsida.

Den asylsökande har i asylprocessen också möjlighet att själv eller genom sitt offentliga biträde tillföra relevant landinformation, både till Migrationsverket och till migrationsdomstolarna. Eftersom fri bevisprövning gäller hos domstolarna finns inga begränsningar av vad som får åberopas av parterna. Man kan alltså åberopa den landinformation som man anser är relevant.

Jag vill i sammanhanget också hänvisa till mitt svar på en fråga av interpellanten i samma ämne den 16 december 2020. Jag vidhåller den uppfattning som jag då framförde - att den ordning vi har för asylprövning i Sverige har effektiva garantier för att säkerställa en rättssäker process, inklusive principen om non-refoulement. Jag har fullt förtroende för den prövning av riskerna vid ett återvändande som Migrationsverket och domstolarna gör och anser att det inte är lämpligt eller ändamålsenligt att regeringen detaljstyr vilken landinformation som krävs vid handläggningen av asylansökningar.

Jag ser därför inte att det finns behov av något initiativ i det avseende som efterfrågas men fortsätter att noggrant följa frågan om rättssäkerheten i asylprocessen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

Jag är glad för att ministern understryker vikten av att stå upp för asylrättens grundläggande princip om non-refoulement, det vill säga att ingen som riskerar att sättas i fängelse eller förföljas för sitt politiska engagemang i hemlandet ska utvisas. Jag är dock inte helt nöjd med svaret i övrigt.

Sverige har en lång tradition av att stå upp för de mänskliga rättigheterna i världen, inklusive asylrätten. Det är därför med bestörtning och förvåning som jag konstaterar att Sverige nu hotar att utvisa personer till Kina trots att de riskerar att sättas i fängelse och förföljas. Att skicka tillbaka en person till ett land där hen riskerar att avrättas, torteras eller utsättas för andra allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter strider mot både FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.

Kina är en stenhård diktatur som systematiskt kränker en lång rad fundamentala mänskliga rättigheter såsom yttrandefriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten. Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina har under president Xi Jinping förvärrats ytterligare.

Den kinesiska regimens övergrepp och kränkningar drabbar alla delar av det kinesiska samhället, men de etniska och religiösa minoriteterna i Kina är särskilt utsatta. Tusentals uigurer har exempelvis tvångsförflyttats till koncentrationslägerliknande omskolningsläger och slavarbete. Tortyr används systematiskt.

Mindre känt är det växande förtrycket i Inre Mongoliet. Inre Mongoliet är nu på väg att bli ett nytt Tibet eller ett nytt Xinjiang. Den kinesiska regimens politik går ut på att utrota det mongoliska språket och de mongoliska traditionerna. De som protesterar förföljs, trakasseras och fängslas. Enligt Southern Mongolian Human Rights Information Center har mellan 8 000 och 10 000 mongolkineser gripits av polis bara under augusti och september 2020. Väldigt få av dem har blivit offentligt arresterade.

En person som flydde från Inre Mongoliet för tio år sedan har nyligen fått beslut om utvisning från Sverige. Han ska tillsammans med sin familj, inklusive två barn, utvisas till Kina. Detta ska ske trots att han i Sverige aktivt kritiserat den kinesiska regimen, något som man enligt kinesisk lag inte får göra.

Ett annat exempel är en man som flydde från Inre Mongoliet och fick flyktingstatus via UNHCR 2021 men som sedan utvisades från Sverige till Kina, där han fängslades.

Ytterligare ett exempel är de två uiguriska flyktingar som deltog i fredliga protester utanför den kinesiska ambassaden i Stockholm 2012 och som sedan utvisades. Efter att de återvänt till Kina försvann de omedelbart och har sedan dess inte hörts av.

Dessa fall utgör konkreta exempel, bland flera, på hur systemet brister. De kan fungera som utgångspunkt för en mer övergripande diskussion.

Att utvisa någon som riskerar att sättas i fängelse eller förföljas för sitt politiska engagemang strider mot den i asylrätten grundläggande principen om non-refoulement. Därmed ska en sådan utvisning inte vara möjlig i Sverige. Den enda rimliga förklaring jag kan se till Migrationsverkets beslut är brist på tillräckligt fyllig landinformation om situationen i Kina och Inre Mongoliet i synnerhet. Om så är fallet måste detta rättas till. Ingen som riskerar fängelse eller förföljelse ska utvisas från Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Där är Lotta Johnsson Fornarve och jag ense. Det är ju detta som hela asylpolitiken går ut på - om man har ett skyddsbehov ska man också få skydd. Sverige är ett av de länder som gett flest människor skydd i förhållande till olika internationella konflikter de senaste tio åren. Jag påstår också att Sverige är ett av de länder som har den mest rättssäkra processen av alla.

Då är frågan vem det är som ska besluta om detta. Det är nu snart 20 år sedan vi i Sverige gick över till den modell som vi i dag har med att man överklagar till en domstol. Innan dess gjordes prövningen av Migrationsverket, och sedan gjordes den slutliga prövningen av en politiskt tillsatt utlänningsnämnd.

Vi gjorde om hela systemet för 20 år sedan och såg till att det är domstolar som i slutänden beslutar om dessa överklaganden. Vänsterpartiet var vid den tidpunkten starka tillskyndare av en sådan ordning. Man sa att man ville få bort politiken från de enskilda ärendena. Man ville också se till att få bort politiken från hur enskilda länder skulle bedömas; det borde i stället ligga på domstolarna. Jag tycker att det fanns en poäng i detta. Det är en rimlig ordning att det är domstolar som sätter praxis i dessa för människor ofta väldigt ingripande beslut.

Vi ändrade detta system. Av det följer dock också att politiken inte kan överpröva förvaltningsbeslut eller domstolsbeslut, det vill säga hur domstolarna ser på olika situationer i länder. Vänsterpartiet och Lotta Johnsson Fornarve kan ju inte i ena andetaget säga att politiken ska bort från dessa beslut och läggas över till domstolar och sedan i nästa andetag angripa domstolarna för deras beslut och för hur de ser på olika länder. Det hänger i så fall inte ihop; då återtar politiken det ansvar som man menade att man inte skulle ha.

Migrationsverket och migrationsdomstolarna har tillgång till en bred landinformation - mer än någonsin tidigare, vill jag påstå. Dessutom har vi fri bevisprövning så att den sökande kan komma med vilken information som helst till Migrationsverket och till domstolen och få den granskad och prövad.

Jag påstår att vi i grunden, som jag sa, har en rättssäker process i Sverige - faktiskt en av de mest rättssäkra. Av det följer att jag inte kan lägga mig i enskilda ärenden och beslut, och det tycker jag inte att Lotta Johnsson Fornarve heller ska göra.

Sedan kan jag konstatera att andelen asylsökande från Kina som får bifall på sin asylansökan ser ut att ha ökat på senare år. År 2018 var det 66 sökande från Kina, varav 12 fick uppehållstillstånd. År 2019 var det 65 sökande, varav 22 fick uppehållstillstånd - alltså ungefär en tredjedel. År 2020 var det 56 sökande, varav 24 - alltså knappt hälften - fick uppehållstillstånd. Man ska naturligtvis inte dra för långtgående slutsatser av detta, för det är väldigt små tal, men det kan ju tyda på att myndigheterna och domstolarna nu bedömer att läget i Kina har blivit allvarligare. Det kan vara ett av skälen till att beviljandegraden ser ut att öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje fall bedöms dock individuellt, och det är det individuella skyddsbehovet som man ska ta hänsyn till. Det är också den sökande som har bevisbördan och som ska visa domstolen att den har ett skyddsbehov. Den landinformation som man vill hänvisa till kan man som sagt, med den fria bevisprövning vi har, ta till domstol och få granskad.

Fru talman! Jag vill inte ändra på den ordning som Sverige har i dag när det gäller asylrätten, men det är uppenbart att det finns brister i hanteringen av ett antal fall och att Migrationsverket inte har fått tillräcklig information när det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina och i synnerhet inte när det gäller Inre Mongoliet.

Jag håller också med om att varje asylfall självklart måste bedömas från fall till fall och att vi inte ska diskutera enskilda fall i kammaren, men vi kan diskutera de övergripande principerna och grunderna för asylrätten.

Ett tydligt exempel på Migrationsverkets bristande information angående Inre Mongoliet visas i en artikel i Dagens Arena där myndigheten hänvisar till Inre Mongoliet som en självstyrande provins. Detta är helt missvisande - självstyre finns bara på papperet. I själva verket är det den kinesiska regimen som har total makt och kontroll.

Just nu ser vi samma utveckling i Inre Mongoliet som i Xinjiangregionen, där behandlingen av uigurerna betecknas som folkmord av bland andra USA. Den kinesiska regimens politik går ut på att helt assimilera befolkningen och utrota det mongoliska språket och de mongoliska traditionerna. De som protesterar förföljs, trakasseras och fängslas.

Migrationsverket har uppdaterat sin information när det gäller situationen i Xinjiangregionen, vilket lett till att uigurer inte längre utvisas. Men en liknande uppdatering angående Inre Mongoliet har uppenbarligen inte skett. Det är den enda rimliga förklaring jag ser till de utvisningsbeslut som jag hänvisat till.

Jag anser att Sverige bör använda sig av försiktighetsprincipen i samband med utvisningar. Om det finns minsta risk för att en person kommer att fängslas, trakasseras och förföljas på grund av sitt politiska engagemang bör personen inte utvisas. Delar inte ministern den uppfattningen?

Vi har många exempel på vad som kan hända den som öppet vågar kritisera den kinesiska regimen. Den i Kina fängslade svensk-kinesiske bokhandlaren Gui Minhai är ett tydligt exempel på det.

Det existerar ingen yttrandefrihet i Kina. Den kinesiska lagen har nyligen reviderats och gjort ryktesspridning till ett brott med långa fängelsestraff. Allt kan vara ett rykte. Det är uppenbart att den nya lagstiftningen är genomförd för att användas mot politiskt oliktänkande och för att stärka partiets kontroll över informationsflöden.

Det råder heller ingen tvekan om att den kinesiska ambassaden här i Stockholm har total kontroll över vad som sägs och skrivs om Kina i Sverige, inklusive de personer med kinesisk bakgrund som lever här, engagerar sig för mänskliga rättigheter och uttalar kritik mot den kinesiska regimen. Ambassaden kontaktar även svenska journalister för att kommentera vad de har skrivit. Även politiker som uttalar sig kritiskt får ta emot hotfulla brev och mejl från kinesiska ambassaden i Stockholm. Jag är själv en av dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att utvisa en person som aktivt uttalar sig kritiskt mot Kina i offentliga sammanhang innebär med stor sannolikhet att den personen hamnar i fängelse - en uppfattning som delas av en lång rad organisationer för mänskliga rättigheter världen över med koppling till Kina.

I ett öppet brev beskriver dessa organisationer även hur politiska fångar ofta utsatts för extra hård och omänsklig behandling med systematisk mental och fysisk tortyr, samtidigt som de nekats grundläggande medicinsk behandling och grundläggande rättigheter. Ingen som riskerar en sådan behandling ska utvisas från Sverige.

Fru talman! Vi är förstås återigen ense om den grundläggande hållningen att den som behöver skydd ska få skydd. Men problemet är ibland att kunna göra dessa bedömningar, och de ska göras individuellt, det vill säga att varje enskilt fall måste betraktas för sig.

I dag har vi ordningen att Migrationsverket fattar beslut, som man sedan kan överklaga till en migrationsdomstol. Om man också får avslag där kan man i vissa fall överklaga till en migrationsöverdomstol.

Denna ordning inrättade vi för 20 år sedan. Det var ett sätt att se till att politiken inte längre skulle bestämma detta, utan att domstolarna skulle göra det. Det tycker jag i grunden är rätt. Därför vill jag inte gå tillbaka igen till en ordning där det är politiken som ska fatta beslut om detta. Men det som jag upplever att Lotta Johnsson Fornarve med sina frågor far efter är att vi här i riksdagen eller regeringen ska fatta beslut utifrån enskilda länder huruvida man ska få stanna eller inte. Det gör vi inte av skälet att vi tycker att det är bäst att domstolarna hanterar detta.

Den som behöver skydd ska få skydd. Men det är den sökande som har bevisbördan, och så är det i alla asylärenden. För att kunna visa att man behöver skydd tillämpar vi det som vi kallar för fri bevisbörda, det vill säga att man kan hänvisa till egentligen vilken information som helst kring landet för att belägga att man behöver skydd. Det finns inga gränser för detta, utan man kan hänvisa till olika former av information. I Sverige har vi dessutom ett bra system när det gäller juridisk hjälp för alla asylsökande. Sammantaget har Sverige ett rättssäkert system, vill jag påstå.

När det sedan gäller just Kina hänvisar jag här bara till att beviljandegraden de senaste åren ser ut att ha ökat, från ungefär 20 procent 2018 till drygt 30 procent 2019 och till knappt 50 procent 2020. Det kan vara ett tecken på att myndigheterna och domstolarna nu ser på läget i Kina på ett annat sätt, att det har blivit allvarligare.

Det är svårt att dra några långtgående slutsatser, för det kan vara så att de som har kommit till Sverige de senaste åren har personliga bakgrunder som gör att de i ökad utsträckning fått asyl. Men det kan ändå vara en fingervisning.

Jag vill inte tillbaka till den ordning där politiken bestämmer om sådant här, utan det måste trots allt domstolarna göra. Något som också Vänsterpartiet en gång drev väldigt hårt var nämligen att vi skulle ha en domstolsprocess här. Då kan man inte i ena andetaget säga detta och i nästa andetag kritisera Migrationsverket och domstolarna för de beslut som de fattar, utan då måste man respektera politikens gränser i de enskilda fallen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen: Jag kan konstatera hur läget ser ut just nu. Jag ser ingen anledning till att vi ska ändra några lagstiftningar i det här avseendet på grund av detta.

Fru talman! Tack, ministern, för den här debatten!

Jag håller naturligtvis med om att det är domstolarna som ska besluta när det gäller asylrätten. Ministern säger också att den som behöver skydd ska få skydd. Det är mot den bakgrunden som jag blir upprörd och förvånad över att det tydligen brister i Migrationsverkets hantering av fallen från Inre Mongoliet, för det är tydligt att Migrationsverket inte har fått tillräckligt bra landinformation. Detta är ändå något som man måste kunna diskutera och se till att myndigheten får en tillräckligt bra, grundläggande landinformation när det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina och Inre Mongoliet i synnerhet.

Att skicka tillbaka en person till ett land där hen riskerar att avrättas, torteras eller utsättas för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter strider ju mot FN-konventionen och Europakonventionens skrivningar om de mänskliga rättigheterna och mot asylrättens grundläggande principer.

Jag anser att Sverige bör använda sig av försiktighetsprincipen i samband med utvisningar. Här tror jag också att regeringen kan vara tydligare, för om det finns minsta risk för att en person kommer att fängslas, trakasseras eller förföljas på grund av sitt politiska engagemang bör personen inte utvisas.

Jag hoppas att de brister som jag kan se finns inom Migrationsverket när det gäller information om Kina och Inre Mongoliet i synnerhet kommer att rättas till. Det är helt nödvändigt om vi menar allvar med att stå upp för de mänskliga rättigheterna och garantera en rättssäker asylprocess.

Fru talman! Jag kan nog ändå inte se att det finns belägg för att det finns brister i hanteringen från Migrationsverkets sida.

Det är klart att det ibland kan vara väldigt svårt att göra de här bedömningarna. Men om man är missnöjd med den landinformation som Migrationsverket har står det i så fall den sökande helt fritt att hänvisa till egen information och få den granskad och bedömd.

Dessutom är det så att om man får ett avslag från Migrationsverket kan man överklaga beslutet till domstolen. De fall som Lotta Johnsson Fornarve menar präglas av brister antar jag har blivit överklagade och att domstolen i så fall har bekräftat avslaget. Sedan kan man i vissa fall gå ytterligare ett steg, till Migrationsöverdomstolen.

Jag vidhåller nog att den ordning vi har med domstolar, med juridisk hjälp och med fri bevisprövning i grunden är rättssäker. Jag vill påstå att det är ett av de mest rättssäkra system som finns i världen. Innebär det att det aldrig görs några fel? Nej, det går självklart aldrig att garantera. Men man ska se till att ha så mycket information som man behöver ha för att göra bedömningar i det enskilda fallet. Det gäller både Migrationsverket och domstolarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen: Den som behöver skydd ska få skydd. Det är viktigt att vi alltid har den utgångspunkten.

Tack för den här debatten! Som sagt fortsätter jag naturligtvis att följa de här ärendena väldigt noga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.