Utvecklingen i Turkiet

Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Hans Linde och Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag avser att ta initiativ för att Sverige ska verka för att HDP:s fängslade parlamentariker, borgmästare och övriga företrädare friges tillsammans med landets övriga politiska fångar samt för att lyfta frågan om att Turkiet ska börja respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Hans Linde har även frågat om jag avser att ta initiativ för att Sverige ska verka för att frysa Turkiets förhandlingar om EU-medlemskap och för att EU säger upp det avtal med Turkiet som syftar till att förhindra människor på flykt från att ta sig till Europa. Amineh Kakabaveh har även frågat mig om jag är beredd att inom EU ta initiativ till att förmå parterna i konflikten mellan PKK och den turkiska regeringen att återvända till förhandlingsbordet. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Jag delar interpellanternas djupa oro över situationen i Turkiet. Även före kuppförsöket i juli skedde en negativ utveckling beträffande respekten för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. De senaste månadernas utveckling med undantagstillstånd och långtgående dekret samt omfattande suspenderingar, avskedanden och arresteringar - inte minst av politisk opposition och journalister - är extremt bekymmersam.

Fria medier och en livaktig opposition är förutsättningar för ett pluralistiskt demokratiskt samhälle. Situationen för yttrandefriheten i Turkiet, särskilt mediers och akademikers möjligheter att verka fritt, är särskilt oroväckande och har så varit en längre tid. Regeringen ämnar fortsatt aktivt arbeta med och stärka förändringsaktörers möjligheter att fortsätta att verka i Turkiet.

Interpellanterna tar upp arresteringarna av de två partiledarna och andra representanter för partiet HDP. Dessa händelser är extremt oroande, och det är viktigt att HDP:s företrädare släpps fria och att partiet tillåts utföra sitt parlamentariska mandat. Om detta har jag gjort ett uttalande, och regeringen står också bakom EU:s uttalande i frågan. Utrikesdepartementet kallade dessutom upp den turkiska ambassadören. Tillslag mot HDP-företrädare riskerar att underblåsa de redan existerande motsättningarna i landet. Regeringen understryker vikten av en återgång till de steg mot inkluderande dialog i parlamentet som vi såg efter kuppförsöket.

Samtidigt fortsätter stridigheterna i de sydöstra delarna av landet, vilket drabbar den i huvudsak kurdiska civilbefolkningen hårt. En återgång till fredsprocessen med PKK är nödvändig för landets fortsatta demokratisering och regionens stabilitet.

Regeringen verkar för att EU agerar samlat och tydligt för att respekten för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Turkiet upprätthålls. Engagemanget med Turkiet balanseras med tydlig kritik. EU-anslutningsprocessen med sina tydliga villkor är vårt främsta verktyg för att främja en hållbar demokratisk utveckling i Turkiet på lång sikt. Mot denna bakgrund önskar regeringen inte suspendera förhandlingarna. Regeringen bedömer att en suspendering inte är det bästa för att främja en positiv utveckling i Turkiet på sikt. Ett eventuellt återinförande av dödsstraffet är dock inte förenligt med EU-medlemskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Turkiet är en central samarbetspartner för Sverige i viktiga frågor såsom handel, antiterrorism och migration. EU:s och Turkiets migrationsuttalande i mars i år avsåg bland annat att gemensamt hantera situationen med omfattande migrant- och flyktingströmmar. Syftet var att motverka människosmuggling och begränsa den illegala migrationen från Turkiet till Grekland samt skapa lagliga vägar in i EU för skyddsbehövande. Antalet personer som illegalt tar sig till den grekiska övärlden har minskat kraftigt. Migrationsuttalandet understryker även respekt för internationella regler och normer, inklusive rätten till skydd och individuell asylprövning. Det ligger i båda parters intresse att genomförandet fortsätter och att båda sidor lever upp till sina åtaganden.

Regeringen arbetar bilateralt, inom EU och i andra multilaterala forum som Europarådet, OSSE och FN för att få till stånd en förändring. Jag har understrukit för den turkiska regeringen hur vi ser på utvecklingen, och jag ämnar göra så tills situationen förbättras. Regeringen kommer också att fortsätta uttrycka solidaritet och samtala med de grupper i Turkiet som kämpar för fortsatt demokratisering och respekt för grundläggande fri- och rättigheter.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret.

Den här hösten har det knappt gått en enda dag utan att vi fått nya dåliga nyheter från Turkiet. Dag efter dag och steg efter steg nedmonteras demokratin, begränsas de mänskliga rättigheterna och inskränks utrymmet för alla fria och oberoende röster i landet. 110 000 människor har blivit avskedade eller avstängda från sina jobb sedan kuppen i somras. Drygt 30 000 av dem är lärare. 37 000 personer har fängslats. 6 000 av dem tillhör vänster- och oppositionspartiet HDP. 160 tidningar och nyhetskanaler har stängts ned. 19 fackföreningar kan inte längre verka. I helgen har vi sett hur våldsamma mobbar har attackerat kontor som tillhör oppositionspartiet HDP.

Jag måste erkänna att det ibland är svårt att ta in omfattningen av dessa massiva attacker på grundläggande mänskliga rättigheter. Men det är viktigt att komma ihåg att bakom alla de här siffrorna finns det män och kvinnor.

För en månad sedan åkte jag ned till Diyarbakır i norra Kurdistan i östra Turkiet för att möta dem som just nu drabbas av president Erdogans våld och övergrepp. Jag kom till Diyarbakır bara en dryg vecka efter att man fängslat tolv parlamentariker från HDP, bland dem partiledarna Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag. Jag träffade modiga advokater, lokalpolitiker, feminister och människorättsförsvarare i Diyarbakır. Jag skulle vilja berätta om några av de mötena.

Jag träffade Feleknas Uca, den första yazidiska kvinna som valdes in i det turkiska parlamentet. Veckan innan vi träffades hade hon misshandlats på gatan av turkisk polis. Nu riskerar hon 15 års fängelse - trots att hon är folkvald parlamentariker. Hon sa att väskorna redan var packade och stod och väntade i hallen ifall polisen kom.

Jag träffade Gülistan Akel, som 2014 valdes till borgmästare i staden Batman - en stad lika stor som min hemstad Göteborg. I september avsattes hon och fick tillbringa en månad i häkte. Hon är inte ensam - drygt 50 folkvalda borgmästare har avsatts av regeringen i Ankara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag träffade Raci Bilici, ordförande för MR-organisationen IHD. Organisationen är i dag förbjuden att göra uttalanden, och dess medarbetare sover på olika ställen varje natt för att de är så rädda att arresteras. Jag frågade Raci hur stor risken var att han själv skulle gripas. Han svarade: Den risken är 100 procent.

Jag besökte kvinnoorganisationen KJA, den fria kurdiska kvinnokongressen. Dess ordförande är redan fängslad. Dess kontor hade redan då utsatts för razzior. KJA ingår för övrigt i det svenska biståndsprojektet Medlingslabbet som drivs av Operation 1325 och samlar organisationer som jobbar med kvinnor, konflikter och fred.

Dagen efter mitt besök hos KJA stängdes organisationen, tillsammans med 370 andra organisationer i det civila samhället. Två dagar efter mitt besök gick polisen in i de lokaler där jag hade suttit och träffat företrädare för KJA.

Budskapet från alla dessa modiga kvinnor och män jag träffade i Diyarbakır var glasklart. Man sa: Erdogan har inte knäckt oss. Vi ger inte upp. Vi kommer att fortsätta att kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter, men vi behöver ert stöd och er solidaritet.

Många av dem jag träffade välkomnade att Margot Wallström kallat upp Turkiets ambassadör och varit så tydlig i de uttalanden som gjorts, till exempel om att HDP:s företrädare måste friges. Men man var också väldigt tydlig med att ord inte längre räcker. Vi måste sätta press bakom orden och höja priset för president Erdogan för att fängsla folkvalda parlamentariker.

När jag hör Margot Wallströms svar måste jag därför säga att det hade varit ett utmärkt svar för ett år sedan, men i dag krävs det mer; man måste vara beredd att sätta press bakom orden. Jag beklagar att Margot Wallström säger att man nu vill fortsätta medlemskapsförhandlingarna med Turkiet och att man vill fortsätta att betala Turkiet för att vara EU:s gränspolis. Det håller inte!

Herr talman! Jag vill tacka dig, Margot Wallström, för svaret.

Precis som vi diskuterat här, och som Hans också lyfte, kommer det varje dag nyheter om de värsta formerna av kränkningar mot mänskliga rättigheter och folkvalda politiker. I dag fick vi höra att HDP:s kontor i Kayseri blivit nedbränt. Under valrörelsen blev jag själv vittne i två städer, Alanya och Antalya, där Erdogan och AKP-partiet, redan under första valomgången och långt före kuppförsöket, startade ett krig mot oppositionella och det prokurdiska partiet HDP och dess medlemmar.

Turkiet är i dag ett land som det är svårt att betrakta som en rättsstat. Man levererar vapen till terrororganisationen IS, och man fängslar valda partipolitiska företrädare: Demirtas, Figen, tolv andra ledamöter och 50 borgmästare.

Ett land som har fängslat så många journalister kan inte betraktas som demokratiskt. En av de mest omtalade heter Erdogan, en kurdisk journalist som har fått utmärkelser i Sverige och internationellt. Hon sitter i fängelse, tillsammans med många andra journalister. Detta är Turkiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till Sverige och till utrikesministern är därför om man kommer att vara tydlig. Man har ju faktiskt kallat upp ambassadören, men det kanske inte räcker att göra det bara en gång. Man måste vara väldigt tydlig. Sverige måste ta initiativ till att samla parterna och se till att fredsförhandlingar inleds.

Turkiet säger att PKK är terrorister, men detta är ju samma terrororganisation som staten inledde fredsförhandlingar med! Den turkiska staten vet att det är den organisation som har folkligt stöd, och man inledde därför fredsförhandlingar. Sedan bröt man fredsförhandlingarna, och EU gick med på att PKK är en terrororganisation.

Frågan är alltså: Varför inleder staten fredsförhandlingar med denna organisation för att sedan, helt plötsligt, själv i mycket större utsträckning utöva våld mot det kurdiska folket?

Jag blev i våras vittne till detta och blev själv visiterad under belägringarna av staden Diyarbakır. Det fanns inga människor på gator och torg, bara tanks och poliser. Detta hade börjat redan i februari. Jag var som första svenska politiker där den 17 februari, och inga journalister fick då komma till kommunen Sur. Detta krig startade långt före det så kallade kuppförsöket, som Erdogan använder som förevändning för att fängsla ytterligare kurdiska och andra oppositionella. Detta måste vi vara väldigt tydliga med.

Min fråga är om utrikesministern kommer att ta initiativ till att få parterna till fredsförhandlingarna och få stopp på kriget. Turkiet måste stoppas för att någon typ av fred ska kunna åstadkommas i denna region.

Herr talman! Jag vill också säga att detta är två oerhört angelägna interpellationer, och jag tackar utrikesministern för svaret även om jag inte skrivit dem.

Till att börja med vill jag säga att terrorattacker, försök till statskupper med mera aldrig är acceptabelt. Men det sätt på vilket Turkiet har agerat är heller inte acceptabelt: bristande respekt för mänskliga rättigheter och för rättsstatens principer, fängslande av parlamentariker utan legal grund, stängning av medier och bristande respekt för mötesfrihet och politiskt engagemang, för att nämna några exempel.

Samtidigt är det, precis som sagts här tidigare, viktigt att försöka få tillbaka parterna till förhandlingsbordet. Vi har i många länder sett hur konflikter cementeras mer och mer, och det som pågår i Turkiet måste få ett stopp. Jag vet att arbete pågår på alla de politiska arenor som finns, men detta är uppenbarligen inte tillräckligt.

Hade Turkiet ratificerat Romstadgan och deltagit i Internationella brottmålsdomstolen hade det varit en väg att gå för att finna en fredlig lösning som innebär att vanliga människor kan uppleva att det finns en möjlighet att göra sin röst hörd.

Situationen är alarmerande. Vi har alla här kunnat ta del av lagförslag som presenterats av den sittande regeringen i Turkiet. Jag tänker inte minst på förslaget om barnäktenskap, som tack och lov drogs tillbaka. Men jag ser det som ett bevis för att det pågår processer i Turkiet som är allvarliga. Omvärlden måste därför tydligt agera och sätta press på Turkiet för att få Turkiet att sätta sig ned vid förhandlingsbordet och tillämpa rättsstatens principer, finna lösningar som är acceptabla för människorna och sluta förfölja kurderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har också varit i Turkiet ett stort antal gånger, och det som gör mig upprörd är att alla kurder många gånger dras över en kam. Terrorattacker är inte acceptabla, oavsett vem som utför dem. Men att jämställa alla kurder med terrorister är inte heller acceptabelt. En kurd har samma rätt att åtnjuta rättsstatens principer som alla andra människor, och det måste bli ett stopp för förföljelsen av kurder.

Min fråga är: Vad kan Sverige göra mer för att sätta press på Turkiets regering, höja rösten och ena övriga Europa? Här handlar det inte om vad ett enskilt land kan göra utan om att omvärlden måste gå samman och vara väldigt tydlig i sitt fördömande och sitt ställningstagande. Bryt konflikten nu! Stoppa förföljelsen!

Herr talman! Jag vill också börja med att tacka interpellanterna Hans Linde och Amineh Kakabaveh, Margareta Cederfelt för hennes synpunkter och utrikesministern för ett bra svar.

Detta är en väldigt allvarlig och alarmerande situation. Det begås övergrepp mot människor varje dag i Turkiet, framför allt mot dem som verkat för ett demokratiskt Turkiet och velat att landet ska utvecklas i rätt riktning när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter, ett starkt civilsamhälle och så vidare.

Sedan försöket till militärkupp den 15-16 juli ser vi att president Erdogan utnyttjar situationen med förevändningen att man ska stoppa kuppmakare. I stället använder man sig av de medel som står till förfogande för att rikta insatser mot just de människor som verkar i demokratifrämjande syfte.

Vissa rättigheter har ett land som står inför en så allvarlig situation som just en statskupp. Bland annat kan man genom artikel 15 i Europakonventionen använda vissa restriktioner för att inte leva upp till de grundläggande rättigheterna. Men det innebär inte att man får inskränka de absoluta rättigheterna - rätt till liv, förbud mot tortyr, förbud mot slaveri och tvångsarbete liksom rättsprincipen om inget straff utan lag. Den 4 november arresterades ledarna för Turkiets tredje största parti, HDP, Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag, godtyckligt för att de inte hade, som det heter, deltagit i domstolsförhandlingar om påstådda kopplingar till PKK. Samtidigt ser vi att detta används för att kunna arrestera riksdagsledamöter, kommunpolitiker, borgmästare och andra, precis som interpellanterna här har lyft fram.

Vi måste förstå att dessa människor också riskerar att utsättas för andra typer av övergrepp medan de är arresterade. Tortyrkommittén har frekvent sagt att det finns många skeden och fall där företrädare för civilsamhället, advokater och andra när de arresteras också kan utsättas för tortyr och andra övergrepp på plats. Då är min fråga till utrikesministern hur Sverige ytterligare kan kräva att de politiska företrädarna får tillgång till rättvis rättegång i Turkiet och rätt till överklagande i enlighet med Europakonventionens principer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Jag vill tacka Hans, Amineh, Lawen och Margareta för era inlägg, för ert engagemang och för det ni gör. Det ni har gjort i form av resor, kontakter och annat som ni har beskrivit här är inte ofarligt.

Det reflekterar också en politisk styrka att vi har en stor samsyn. Vi ser det också i det svenska samhället, för vi har en stor turkisk diaspora här och ett brett engagemang och mycket debatt om vad som händer i Turkiet. Det är den viktigaste plattform man kan ha också för politisk handling. Samtidigt uttrycker ni väldigt bra det som alla känner: Vad gör vi utöver vad vi hittills har gjort? Finns det något mer vi kan göra för att påverka Turkiet i denna besvärliga situation?

Det är med förfäran vi har sett utvecklingen på sistone. Det finns en bred enighet i riksdagen och inom EU om detta. Det är inga lätta diskussioner vi har haft i EU. Det är vår främsta utrikespolitiska plattform, och det är via EU som vi reglerar mycket av våra återkommande dialoger med Turkiet. Det är där processen finns etablerad.

Från svensk sida har vi ett brett bilateralt samarbete och en god dialog med Turkiet. Det är inte minst genom vårt bilaterala reformstöd som vi kan fortsätta arbeta väldigt brett och med en spännvidd av turkiska aktörer.

Vi samarbetar med parter som driver frågor om yttrandefrihet och rättsstatens principer. De bevakar rättegångar. Det minskande utrymmet för opposition och civilsamhälle gör att detta arbete blir än viktigare. Både bilateralt och inom EU följer vi just denna utveckling nära. Det vi har signalerat är att använda de här kontakterna i ännu högre grad och att se till att vi finns där. Man kan förstås tycka att det skulle vara en kraftfull signal att avbryta det EU-samarbete och den process som nu är etablerad, men baksidan av detta är att tydliga kriterier och en etablerad process i ansökningsförhandlingarna och EU-processen är något som oppositionen och de på marken som vi har talat med är väldigt angelägna om. Det kan därför vara till nackdel att göra det.

Vi har inte tyckt att det viktigaste just nu är att avbryta processen. Däremot pågår, som ni vet, inga förhandlingar för närvarande. Vi tycker att vi måste fortsätta via EU och bilateralt. Vi ska fortsätta med EU-medlemskapsproceduren med dess kriterier som en viktig ram för vår dialog. Däremot tror jag att det ekonomiska priset blir något som den turkiska regeringen och presidenten kommer att få märka mycket tidigt.

Herr talman! Jag måste erkänna att jag flera gånger de senaste åren tänkt att det inte kan bli värre i Turkiet och att Erdogan har nått sin gräns. Men vi måste nog inse att vi har varit naiva. Erdogan har gjort sitt val. Han har slagit in på en väg som leder mot diktatur i Turkiet. Hans maktambitioner har inga gränser. Han har inga begränsningar i sin kamp för att utplåna alla former av opposition i Turkiet. Detta visar exemplen. Det visar siffrorna på hur många som avskedats, fängslats och så vidare.

Ett annat exempel är att Turkiet i somras valde att frånträda Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det är i dag två länder i Europa som inte stöder, arbetar efter och följer Europakonventionen om mänskliga rättigheter fullt ut: Turkiet och Vitryssland. Vitryssland har vi en uppsjö av sanktioner mot, med rätta, men när det gäller Turkiet ser vi inga diskussioner om sanktioner. Då talar man i stället från regeringens sida om Turkiet som en central samarbetspartner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har varit både i Turkiet och i Vitryssland i år. Det är inte identiska styren, men likheterna blir allt fler. Precis som vi har varit beredda att sätta kraft bakom orden när det gäller Vitryssland måste vi göra samma sak när det gäller Turkiet.

Margot Wallström frågar: Finns det något mer vi kan göra? Om det är något jag har lärt mig under de år jag suttit i utrikesutskottet är det att om man ska främja demokrati och mänskliga rättigheter i ett land som har en väldigt odemokratisk eller auktoritär ledning, är det viktigast att lyssna på de människor som finns i det landet och som jobbar för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi måste höra vilka krav de för fram och vad de vill att vi ska göra för att understödja deras arbete.

Det är precis detta vi har gjort i Vänsterpartiet. De krav vi har fört fram här i riksdagen och som vi ställer på regeringen i Sverige och på den turkiska regeringen är krav som vi har formulerat efter dialog med bland andra HDP och företrädare för det civila samhället.

HDP är tydliga med att de vill att EU ska fortsätta ha ett medlemskapsperspektiv för Turkiet. De vill att EU ska hålla dörren öppen för ett EU-medlemskap. Det tycker också vi i Vänsterpartiet. Men alla de HDP-företrädare jag mötte var också glasklara med att man här och nu inte kan sätta sig och förhandla. Här och nu borde förhandlingarna suspenderas och tydligt villkoras med att våldet mot civila ska upphöra, att regeringen i Ankara ska respektera grundläggande mänskliga rättigheter och att Demirtas, Yüksekdag och de andra fängslade politikerna, borgmästarna och företrädarna för HDP ska frisläppas.

Margot Wallström sa här tidigare att EU-anslutningsprocessen är vårt främsta verktyg för att främja en hållbar demokratisk utveckling i Turkiet. Jag skulle då vilja veta hur väl utrikesministern tycker att EU-förhandlingarna fungerar som verktyg för att främja demokrati i Turkiet. Vilka framsteg har uppnåtts i Turkiet tack vare de förhandlingarna? Om man ser tillbaka på de gångna åren tycker jag att man kan se att EU på punkt efter punkt gör eftergifter, öppnar nya kapitel i förhandlingarna och utlovar olika saker - viseringsfrihet och annat - men Erdogan väljer att stoppa alla dessa eftergifter i fickan och inte röra sig en millimeter eller själv göra några eftergifter.

Alla de jag mötte i Turkiet var också djupt kritiska till det flyktingavtal som EU har ingått med Turkiet, både för att det säljer ut flyktingarnas rättigheter och för att det säljer ut oppositionen i Turkiet. Man ser tydligt att resultatet har blivit stängda gränser för flyktingarna och farligare resor för flyktingarna, som i stället tvingas resa till Nordafrika och smugglas över Medelhavet därifrån, och man ser också att detta har försatt president Erdogan i en position där han kan hålla hela EU som gisslan.

Jag har då en fråga till Margot Wallström. Det finns konkreta förslag på vad Sverige kan göra. Varför lyssnar inte Margot Wallström på de krav som man nu reser från bland annat HDP?

Herr talman! Utrikesministern! EU har som sagt erlagt en summa för att Turkiet ska stoppa flyktingar från Asien och Mellanöstern. Det har förstärkt Erdogans position. EU och Sverige belönar ekonomiskt och politiskt en repressiv diktatur, som är på väg att blir ännu mer fruktansvärd, i Mellanöstern och i regionen. Detta är oacceptabelt med tanke på vad som händer i Turkiet. Det har vi hela tiden sagt. Det har HDP sagt. Vi i Vänsterpartiet har hävdat det sedan i början av sommaren när vi såg utvecklingen med våra egna ögon i de städer där vi som valövervakare bevakade både den första och den andra valomgången. Man såg att Turkiet är på väg mot en repressiv diktaturstat, en islamisk stat som vill konkurrera med de andra makterna i regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta förhandlar man med. Detta har han använt också för att ännu mer tysta Sverige och andra länder. Vi i Sverige måste göra någonting. Det förväntas av en socialdemokratisk regering och av Margot. Det är inte bara för att den turkiska diasporan är så stor och för att det finns så många kurder. Kurderna i hela den här regionen och särskilt i Turkiet har blivit den största folkgrupp i världen som inte har sina egna kulturella, politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Detta måste man göra någonting åt.

I Turkiet läggs tidningar och tv-stationer ned. Barnkanalen öppnades i går eller i förrgår. Det finns snart inga tidningar kvar för kurderna att läsa, så att de på egna villkor kan analysera utvecklingen. Det är detta Turkiet som är en EU-kandidat. Det är detta Turkiet som man har belönat ekonomiskt för att stoppa flyktingar.

Enligt svenska medierapporter har ca 500 politiska flyktingar från Turkiet flytt till Sverige bara under de senaste månaderna, sedan i somras. Varje dag får vi information om småbåtar som fylls med flyktingar. Flyktingar som är på väg till Grekland drunknar i havet nära Izmir. Turkiet gör ingenting för att stoppa detta. Man har helt enkelt låtit andra dörrar öppnas för att folk ska fly. Det förstärker Turkiet när EU belönar med miljoner av dollar eller miljarder av euro.

Varför inte en ekonomisk sanktion? Punktsanktioner är bra mot en regim som gör på detta sätt mot sitt eget folk, mot sina egna politiskt valda, mot partier och mot medborgare.

Vi ska inte belöna mer. Jag hoppas att Margot och regeringen tar till sig de här sakerna. Det är faktiskt inte krav som bara vi här i talarstolen hävdar. Det är också de oppositionella och kurdiska och turkiska författare, journalister och andra politiker som vill att vi ska göra någonting. För vi är deras röster när de själva inte kan hävda sig.

Herr talman! I riksdagen arbetar vi ledamöter över partigränserna inom bland annat riksdagens nätverk för mänskliga rättigheter i Turkiet. Vi gör vad vi kan, men det är uppenbarligen inte tillräckligt. Vi skriver brev. Vi för dialoger. Vi arrangerar seminarier. Jag vet att det finns liknande nätverk runt om i Europa i parlamenteten som agerar precis på samma sätt som vi gör. Vi har i riksdagen också en vänskapsgrupp med kurder. Även i detta nätverk arrangerar vi samma form av aktiviteter. Vi är frustrerade över den utveckling som sker. En ändring måste till.

Blockader kanske kan vara något - ekonomiska sanktioner mot enskilda individer, på samma sätt som det finns gentemot Ryssland och som det finns gentemot individer i Vitryssland. Kanske kan det vara någonting. En ändring måste nämligen komma till stånd. Det måste bli ett stopp på det som pågår i Turkiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänker också på de kurder som finns i Sverige. Jag har träffat åtskilliga kurder som inte längre vill fira newroz, den stora högtid som kurder av tradition alltid firar. De uttrycker en oro för sina anhöriga som är kvar. De kommer inte i kontakt med sina anhöriga eftersom internet av och till är avstängt. Det går inte att ringa. Det går inte att ses.

Jag vill inte höra fler av mina kurdiska vänner uppgivet säga: Vad kan man göra? Det är den fråga som kurderna ställer. Vad kan man göra?

Herr talman! Jag delar den frustration som interpellanterna uppvisar i dag. Det är en förödande situation. Vi kommer inte ifrån det. Jag vet att utrikesministern också delar den uppfattningen.

Frågan här handlar om vad som är strategiskt klokt att göra. Vi måste nog fortsätta med det kravfyllda närmandet. Jag är oerhört rädd för hur det skulle bli om vi inte fortsätter att ha en dialog med Turkiet, om vi faktiskt pratar om sanktioner mot ett land med 3 miljoner flyktingar och om vi diskuterar att vi inte ska sitta vid förhandlingsbordet tillsammans med den här parten, hur många övergrepp den än begår. Vilka alternativ är det vi ger Turkiet då?

Jag är rädd för den utvecklingen, för jag vet att Turkiet i viss mån har andra aktörer man kan samarbeta med än ett EU som faktiskt värnar om de demokratiska principerna, om rättsstatens principer och om att vi ska kunna se ett land utvecklas åt rätt håll.

Jag är såklart ännu mer ledsen över att vi faktiskt inte sitter vid ett förhandlingsbord där vi kan göra Turkiet till en ytterligare närmande part på grund av de övergrepp man begår. Men jag vet också vilket alternativ vi kan sätta det här landet i om vi stänger förhandlingarna och om vi inte fortsätter med det kravfyllda närmandet.

Detta är den politiska svårighet vi står inför när vi diskuterar Turkiet. Alla är förbannade och ledsna över den utveckling vi ser. Det är våra vänner som sitter fängslade. Det är våra vänner som befinner sig i den här fruktansvärda situationen. Men jag delar inte uppfattningen att vi nu ska stänga dörren för fortsatta samtal och att vi ska prata i termer av sanktioner. Det handlar också om de mest utsatta människorna. De står då inför en situation där det är deras ekonomi och deras möjligheter att fortsätta ett anständigt liv som står på spel. Det är där jag tror att vi har delade uppfattningar.

Herr talman! Interpellanter och alla som har varit med i debatten! Det är just frustrationen som ni ger uttryck för. Vad mer kan vi göra i dagsläget? Jag tror att det är väldigt viktigt att man håller sig till det som erbjuder en ram och en process för den här typen av samtal, och det är naturligtvis EU-närmandet.

Jag tror att det också för oppositionen och civilsamhället i Turkiet är väldigt viktigt att detta finns, för det handlar om att sätta upp tydliga kriterier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som ni vet pågår det för närvarande inga faktiska förhandlingar. Turkiet gjorde framför allt fram till början av 2000-talet, som svar till Hans, stora framsteg. Vi kunde se att det kom reformer på plats. Det var stora reformansträngningar. Tyvärr har vi sedan dess sett en svår tillbakagång. Man har gjort vissa framsteg i förhållande till akin, alltså det gemensamma regelverket för EU, men tillbakagången har varit på centrala områden, som mänskliga rättigheter. Som läget är just nu pågår det inga förhandlingar.

Men jag tror att det vore förödande för den demokratiska utvecklingen, för oppositionen och för möjligheten att ge stöd till oppositionen att nu markera att EU drar sig ur och att vi stänger den här dörren.

Det är också det som är den största skillnaden mellan Turkiet och ett land som Vitryssland: I alla fall tills nu har det i Turkiet funnits levande medier, press, ett civilsamhälle som är mycket, mycket aktivt och även en livlig debatt. Det är viktigt att fortsatt ge stöd till de krafter i Turkiet som är positiva till en turkisk EU-process och som önskar en annan utveckling och en återgång till reformer som stärker respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Tyvärr kunde inte EU heller enas beträffande slutsatser för utvidgningen. Detta visar att om vi skulle föreslå sanktioner har vi inga möjligheter att få stöd för det. Jag menar att man alltid måste vara beredd att använda hela den politiska och diplomatiska verktygslådan, men det handlar också om valet av strategi och relation till Turkiet framöver. Vad är det som kan ge bästa resultat även på lång sikt?

Vi menar att det är viktigt att göra flera olika saker samtidigt, alltifrån uttalanden som markerar var vi står - som ni kommer ihåg gjorde jag uttalanden om det som Margareta och andra nämnde, det vill säga hur man ändrar lagstiftningen och faktiskt minskar skyddet för barn som har varit utsatta för sexuella övergrepp, vilket gav mycket starka reaktioner från den turkiska regeringen - och om att agera gemensamt i EU-kretsen och förstås i bilaterala kontakter och med vårt reformstöd ge hjälp till de fria och oberoende röster som kan driva debatten också i Turkiet.

Vi måste fortsatt hålla fast vid EU-processen, och jag vill också säga att det är viktigt att man talar på rätt sätt om faciliteten för flyktingar i Turkiet. Avsikten är att dessa 3 miljarder euro ska gå till flyktingarna i Turkiet, och hittills har Turkiet i stora drag levt upp till sina åtaganden och inte minst till exempel erbjudit möjligheter för flyktingar att arbeta. Det mesta av pengarna går ju till FN-organen som är aktiva på marken.

Herr talman! Det är viktigt att påminna om att när Margot Wallström och Lawen Redar här argumenterar för fortsatta EU-förhandlingar och ett fortsatt flyktingavtal mellan EU och Turkiet argumenterar man inte bara mot oss som står här i kammaren, utan man argumenterar även mot väldigt många krafter i Turkiet som nu säger att Sverige och EU måste sätta press bakom orden och agera genom att villkora EU-förhandlingarna med att Erdogan verkligen gör förbättringar och släpper de politiska fångarna fria.

Man säger att EU bör bryta det flyktingavtal som har ingåtts med Turkiet, både därför att det har lett till stängda gränser för flyktingar, vilket har resulterat i mer människosmuggling över Medelhavet, och för att det har resulterat i att oppositionen i Turkiet har försatts i en ännu tuffare situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att en socialdemokratisk utrikesminister inte alltid kan lyssna på Vänsterpartiet - det skulle ju vara konstigt - men jag är lite förvånad över att man inte väljer att lyssna mer på den opposition som finns i Turkiet och deras tydliga krav. De har ju förslag som man skulle kunna gå vidare med.

En av dem jag träffade i Turkiet var parlamentarikern Ziya Pir. Han riskerar nu såklart fängelsestraff, eftersom han tillhör HDP. Han har även ett tyskt medborgarskap, och jag frågade honom varför han är kvar i Turkiet och inte åker till Tyskland och går i exil i stället. Ziya Pir svarade: Det är 6 miljoner människor som har röstat på mig i det här landet. Den dagen ni ger en möjlighet till dessa 6 miljoner och deras familjer att lämna Turkiet och gå i exil i EU, då följer jag efter. Men fram till den dagen kommer jag att fortsätta att finnas här och kämpa.

Det är precis så väldigt många resonerar inom oppositionen och inom det civila samhället: Man kommer att fortsätta att kämpa. Den uppgivenhet vi ibland möter i Sverige är en lyx för oss som befinner oss i en demokrati. Det har man inte råd med i dag i Turkiet.

Då blir frågan: Vad ska vi göra i Sverige för att ge dessa modiga män och kvinnor vårt stöd? Vad kan vi göra för att de ska känna att de har en vän och allierad i Sverige? Jag tror att det första vi måste göra är att lyssna på vad de ber oss göra.

Herr talman! Tack, utrikesministern! Frustrationen är stor, och repressionen mot miljontals människor i Turkiet är totalt oacceptabel. Det måste vi göra någonting åt.

Därför vill jag fråga utrikesministern om hon den närmaste tiden kommer att ta initiativ från Sverige men också inom EU för att de valda HDP-politikerna som sitter fängslade ska frisläppas, liksom journalister, författare och de oppositionella som helt enkelt är kritiska. Det finns även de som är sjuka, till exempel Aslı Erdogan som jag nämnde, en kurdisk författare som sitter i fängelse och är väldigt sjuk och inte får den vård hon behöver.

Jag vill också fråga om utrikesministern och Sverige är beredda att inom EU, eller från Sverige som enskilt land, försöka få parterna att komma till fredsförhandlingar. Det är helt enkelt den enda vägen till en politisk lösning. Det är inte möjligt via det krig som Erdogan har startat; det är bara via dialog och politisk lösning som fred är möjlig för kurderna och för hela regionen i Mellanöstern.

Man måste göra någonting. När någon har startat ett krig mot sitt eget folk måste andra parter lägga sig i, och jag förväntar mig att både Sverige och EU gör någonting skyndsamt och snabbt innan det eskalerar, innan fler attentat sker, innan fler människor fängslas, dödas, mördas och drivs på flykt.

Herr talman! Tack för den här debatten! Den har varit väldigt viktig och speglar engagemanget, kunskaperna och även modet inte bara hos riksdagsledamöter utan alla andra i Sverige som känner samma förtvivlan och frustration som ni alla har nämnt över situationen i Turkiet.

Vad kan vi göra? Vi ska fortsätta att arbeta via internationella och europeiska organ. Vi ska fortsätta att se till att vi får stöd av övriga EU-medlemsländer. Vi har alltid varit där i spetsen och drivit på. Det är en kontinuerlig hållning från svensk sida, och det är väldigt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alla vet dessutom att vi har utmärkta bilaterala kontakter, och även dem använder vi nu för att trycka på. Vi säger väldigt tydligt till våra partner vad vi tycker om situationen när det gäller rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och demokratin, och vi oroar oss förstås på samma sätt som ni gör.

Vi ska dessutom använda vårt reformstöd mycket tydligt, och vi ska ge de modiga männen och kvinnorna i Turkiet hjälp i vetskapen om att EU inte stänger dörren. Vi säger inte att nu slutar vi att förhandla med er, nu inför vi sanktioner, nu drar vi tillbaka allt det som hittills har varit våra möjligheter att påverka processen, för vad skulle då hända i Turkiet?

Det betyder dock inte att vi är engagerade fullt ut i att förhandla just nu. Kom även ihåg att pengarna i flyktinguppgörelsen går till utbildning, hälso- och sjukvård och arbete! Det är pengar som går till mat, rent vatten och tak över huvudet till närmare 1 miljon människor. Detta hjälper Turkiet faktiskt till att leverera just nu. Man ska vara korrekt i hur man beskriver hur dessa pengar används. Drar vi undan det har vi också förlorat väldigt mycket.

Regeringen fortsätter arbetet, och vi kommer också att ge skydd till de människor från Turkiet som behöver det.

Överläggningen var härmed avslutad.