Utvecklingen av privat sjukförsäkring

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig hur jag ser på fenomenet att allt fler tecknar egna sjukvårdsförsäkringar och om det är en utveckling som jag och regeringen strävar efter. Interpellanten har även frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att befolkningen i Sverige ska få större förtroende för offentligt finansierad hälso- och sjukvård.

En grundläggande utgångspunkt för den svenska hälso- och sjukvården är att vården ska ges på lika villkor och efter behov, styras demokratiskt och vara solidariskt finansierad. Att fördela resurserna och vårdinsatserna optimalt är en grundläggande organisatorisk princip i svensk hälso- och sjukvård. Resurserna bör i första hand fördelas till de områden där behoven är störst.

Trots goda förutsättningar i ett internationellt perspektiv har utvärderingar av hälso- och sjukvården i Sverige visat på relativt betydande regionala såväl som olika typer av sociala skillnader i både hälsa och vård.

Att komma till rätta med ojämna villkor för hälsa och sjukvård är en viktig fråga för regeringen. Alla ska ha samma tillgång till vård oavsett bostadsort och social och ekonomisk status. Vårdsystemets resurser och insatser ska således fördelas efter de medicinska behoven och inte efter individers och gruppers betalningsförmåga.

Ett antal initiativ har tagits när det gäller att uppnå en mer jämlik hälso- och sjukvård. Som exempel kan arbetet som utförs på områdena cancer, psykisk ohälsa och kroniska sjukdomar nämnas, liksom insatser för att utveckla kunskapsstöd och styrning med kunskap. För att vi ska få en mer jämlik vård i hela landet behöver de nationella och kunskapsbaserade riktlinjerna i vården få större genomslag.

Det ökande antalet sjukförsäkringar i Sverige gör att det finns behov av att se över lagstiftningen så att privata försäkringspatienter inte kan gå förbi i kön i den offentligt finansierade vården. Den grundläggande principen om att vård ska fördelas efter behov ska hävdas.

Det är viktigt att Sveriges befolkning även fortsättningsvis har förtroende för hälso- och sjukvården. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2016 aviserat ett flertal satsningar på hälso- och sjukvårdsområdet som syftar till att öka välfärden och tryggheten i Sverige. Hälso- och sjukvården tilldelas 1 miljard kronor extra 2016 och 500 miljoner kronor extra per år från och med 2017. Därutöver sker viktiga investeringar i kvinnors hälsa och förbättrad psykisk hälsa för unga. Regeringen avsätter dessutom 1 miljard kronor per år för att stimulera bättre och effektivare användning av kompetensen inom hälso- och sjukvården.

En annan viktig del i att öka förtroendet för hälso- och sjukvården är att säkerställa att skattemedel används på bästa möjliga sätt. Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en utredning om ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster (dir. 2015:22). Syftet med utredningen är att säkerställa dels att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för och på ett sådant sätt att de kommer brukarna till godo, dels att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har dessutom avsatt medel till arbetet med den etiska plattformen för öppenhet och insyn i vård och omsorg. Plattformen bygger på en överenskommelse mellan de kollektivavtalsslutande parterna och syftar till att öka insynen hos vårdens och omsorgens utförare. Insynen ska öka när det gäller verksamheternas kvalitet, ekonomi och anställningsvillkor.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Anledningen till att jag har skrivit interpellationen är att Sveriges Radio nyligen rapporterade om att allt fler tecknar egna sjukvårdsförsäkringar. Ökningen är markant. Under de senaste fem åren har antalet personer med en privat eller arbetsgivarbetald sjukvårdsförsäkring ökat med 50 procent. Nya siffror från försäkringsbranschen visar att det är mer än 10 procent av den arbetsföra befolkningen som har en sådan försäkring. Ökningen sker ständigt.

Sedan lång tid tillbaka har individer tecknat egna sjukvårdsförsäkringar. Men nu ser man att det är många företagsledningar, som tidigare haft dessa för egen del, som tecknar försäkringar för sina anställda. Fackförbund erbjuder de här försäkringarna. Kommuner och branscher som tidigare inte gav sina anställda denna förmån gör numera det. De växer också markant i antal.

Detta är inte så konstigt. Om man får stå i kö och vänta på att få en operation eller en åtgärd längre än de 90 dagar som vårdgarantin föreskriver tappar man inkomst som enskild arbetstagare. Företaget eller kommunen får kanske svårigheter att rekrytera vikarier. Och arbetsbelastningen på dem som finns kvar och som inte är sjukskrivna kan bli mycket tyngre. Därför vill jag uppmärksamma ministern på detta, därav mina frågor.

Egentligen tycker jag att den här frågeställningen är betydligt större än det som anges i svaret. Det handlar om en befolkning i Sverige som inte längre känner att vården är trovärdig för dem och att man måste hitta andra lösningar samtidigt som man betalar världens högsta skatt för att få den här vården eller behandlingen. Då får vi också ett parallellt system som jag vet att framför allt Socialdemokraterna har varit oerhört kritiska emot, men nu tecknar fler och fler privata försäkringar i en väldigt hög hastighet.

Öppna jämförelser till exempel mellan landstingen och hur lång tid det tar att få en operation genomförd visar en skrämmande statistik. Jag är övertygad om att ministern följer det väldigt tydligt. SKL har ju väldigt bra mätinstrument och verktyg både för den enskilda patienten och för oss politiker så att vi ska kunna se hur det ser ut i landstingen och hur länge människor får vänta.

Därför var det förvånande att den proposition som ministern lade fram förra hösten över huvud taget kom fram innan den drogs tillbaka. Det är ju en utveckling som går åt helt fel håll om man sätter det i relation till antalet nytecknade privata försäkringar.

Min fråga blir därför: Hur blir vården mer tillgänglig och patienterna nöjdare om regeringen minskar antalet vårdgivare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan börja med den fråga som Lotta Finstorp ställde på slutet: Det har aldrig funnits någon ambition från regeringens sida att minska antalet vårdgivare.

Däremot är det, precis som Lotta Finstorp är inne på, en oroande utveckling om det är fler människor som känner sig nödgade att teckna privata sjukförsäkringar för att de på olika sätt är missnöjda med den offentligt finansierade vården. Det är en oro som jag tar på allra största allvar, och jag är också väldigt glad över att Lotta Finstorp tycks göra det.

För att kunna motverka den här utvecklingen måste vi koncentrera oss på hur vi kan höja kvaliteten inom den offentligfinansierade vården i Sverige. Då har vi ett antal utmaningar som vi står inför. Den kanske allra största utmaningen är att vi har en åldrande befolkning som redan i dag kräver stora vårdinsatser och kommer att göra det i framtiden. Det gör att en allt större andel av de resurser som är anslagna till hälso- och sjukvården kommer att gå till den äldre delen av befolkningen.

Redan i dag vet vi att ungefär 80-85 procent av sjukvårdsresurserna går till människor som lider av kroniska sjukdomar. Det är en ganska liten grupp av den totala befolkningen i Sverige som den största delen av sjukvårdens resurser faktiskt går till.

Samtidigt vet vi att våra sjukvårdssystem inte alltid är anpassade efter de här gruppernas behov. Många gånger sätts inte patienten i centrum. Olika typer av vårdprocesser och episoder utgår inte från patientens behov och unika förutsättningar.

Om vi ska kunna möta den demografiska utveckling vi står inför, höja kvaliteten inom hälso- och sjukvården och förbättra tillgängligheten tror jag att vi måste ställa om sjukvården till att bli mer patientcentrerad. Då måste vi ställa om sjukvården och genomföra det kulturskifte som behövs för att se de patienter som kanske har de allra största behoven. Mot denna ambition står egentligen utvecklingen med privata sjukförsäkringar.

Vi vet inte minst från rapporter som OECD har släppt att privata sjukförsäkringar många gånger inte, som man skulle kunna tro, leder till en avlastning av den offentligfinansierade vården, att de patienter som kan betala får vård snabbare men att det samtidigt leder till att mer resurser kan riktas till de patienter som är kvar i det offentligfinansierade systemet. I stället leder det till att den totala vårdkonsumtionen ökar utan att, enligt OECD:s rapporter, de patienter som finns kvar i det offentligfinansierade systemet egentligen vinner någonting på det.

Det är såklart också en oroande utveckling om det här skulle visa sig stämma också för svenska förhållanden - att vi ökar konsumtionen av hälso- och sjukvårdstjänster utan att det kommer de patienter som har de största behoven till del eller utan att det egentligen höjer mervärdet generellt.

Jag vill än en gång tacka Lotta Finstorp för interpellationen, för det är en väldigt viktig fråga som vi har att hantera.

Fru talman! Jag tror att hela den här interpellationsdebatten egentligen handlar om svensk hälso- och sjukvård. Det ministern sa nu mot slutet var att överkonsumtionen, om jag drar samman det, är ett problem. Jag delar den uppfattningen, men det kan också ha att göra med att systemet gör att människor inte kommer till eller får tider i sjukvården. I stället åker man till akuten och sitter där, där egentligen främst de demografiskt svagare grupperna, som de äldre utgör, kanske borde finnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Patientcentrerad hälso- och sjukvård har vi pratat om oerhört länge. Jag tror att alla landsting har det i sina värdegrunder, strategier och så vidare. Vad är ministerns uppfattning om varför inte detta fungerar? För mig handlar patientcentrerad vård bland annat om delaktighet, att jag själv kan välja till vilken instans jag vill gå oavsett vem som driver vården.

Det skulle vara intressant att höra vad ministern säger om den patientcentrerade vården och varför den egentligen aldrig kommer till. Vi pratar om det, vi skriver om det, men det blir liksom aldrig riktigt så.

Sedan finns det en annan fråga, tycker jag. Det finns goda ambitioner om jämlik vård och så vidare i regeringens politik. Men var hamnar det kommunala självstyret i detta? Det finns ju väldigt stora skillnader i Sverige när det gäller vård och tillgänglighet, och ju mer en regering ligger på och säger att nu ska det göras på det här sättet desto mer minskas det kommunala självstyret.

Jag har inget svar på den frågan, men jag tycker att det är en intressant diskussion. Till slut hamnar vi ju i att en regering ger så många uppdrag till landstingen att det kanske vore bättre om hälso- och sjukvården i Sverige drevs på nationell nivå - vad vet jag.

Det var några frågor som jag funderar på. Dessutom märker man nu en oro som finns ute framför allt bland de alternativt drivna verksamheterna. Välfärdsutredningen som nu har fått förlängd tid gör också att investering och utveckling har stannat av, eftersom man befinner sig i ett vänteläge. Det gör också att tillgängligheten minskar.

När vi tittar på SKL:s statistik, www.vantetider.se, ser vi att primärvården klarar sig väldigt bra. Om vi tittar på Sverige, i det ögonblick i går när jag drog ut detta, ser vi att det var 90 procent som fick kontakt med primärvården inom sju dagar. Det är otroligt bra. Men att nöjd-patient-index är så högt i primärvården ska man tillskriva hälsovalet. Där har man gjort en riktig reform för att sätta patienten i centrum.

Jag vill alltså höra lite om hur ministern ser på detta med patientfokuserad vård, patientcentreringen och gärna någonting kring det kommunala självstyret.

Fru talman! Jag ska börja i den ända som jag var inne på i mitt tidigare inlägg som handlar just om de patienter som åtnjuter 80-85 procent av sjukvårdens resurser på grund av att man lider av framför allt kroniska sjukdomar.

Problemet är att det hos vårdens professioner, hos politiker och hos allmänheten i stort nog fortfarande är den härskande uppfattningen att sjukvården är till för någon som har fått en infektion, brutit ett ben eller på annat sätt råkat ut för en olycka, kommer till sjukvården, får en behandling och förhoppningsvis går därifrån frisk och sedan inte kommer tillbaka på ett antal decennier. Vi har alltså en annan uppfattning om vem som är normpatient inom hälso- och sjukvården än de som faktiskt är det.

Hela synsättet behöver förändras. Det är grundläggande för att få till en patientcentrerad hälso- och sjukvård på allvar. Det förutsätter en stor kulturförändring. Alla som har jobbat med olika typer av organisationsförändringar förstår att det är svårt att få till en kulturförändring. Den kräver att det finns ett tydligt ledarskap från hierarkin, och det kräver att det finns ett ägandeskap över de förändringar som måste till i hela organisationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är den största förklaringen till att vi kan se att den patientcentrerade vården inte har slagit igenom fullt ut inom hälso- och sjukvårdssystemet.

Regeringen försöker erbjuda det tydliga ledarskapet, dels genom att peka ut ett tydligt mål och en vision om att hälso- och sjukvården i större utsträckning än i dag ska vara centrerad runt patienten, dels genom att peka ut ett antal strategiska frågor som vi måste arbeta med tillsammans med landstingen och andra aktörer inom hälso- och sjukvården för att få en förändring.

Den första och absolut viktigaste förändringen rör kompetensförsörjningen. Vi vet att det i dag finns problem med kompetensförsörjningen. Det är kanske inte alltid en brist generellt sett över landet. Vi har aldrig haft så många läkare eller sjuksköterskor som i dag. Men på sina håll finns en brist på läkare, och på sina håll finns en brist på sjuksköterskor. Det måste vi adressera.

Svaret kan inte bara vara att öka antalet utbildningsplatser. Det gör vi. Svaret måste också sökas i hur vi kan organisera arbetet bättre och avlasta från onödig administration, vidare hur vi kan se till att samverkan mellan olika delar av hälso- och sjukvården förbättras samt hur vi kan se till att patienter genom att ta ett ökat ansvar för sitt eget tillfrisknande, sitt eget sjukdomstillstånd, också på det sättet avlastar hälso- och sjukvården.

Då kommer vi in på den andra prioriteringen som regeringen har ställt upp, nämligen arbetet med e-hälsa. Det är fantastiskt att vi har ett sjukvårdssystem med de mest nyskapande tekniska landvinningarna som mänskligheten har kommit fram till. Samtidigt råder situationen att it-systemen inte pratar med varandra. När man ska byta vårdgivare, vilket man gör allt oftare i dag än tidigare, måste journalerna skrivas ut eller i bästa fall skannas in och skickas över, i stället för att det går automatiskt. Alla förstår att det skapar frustration och tar tid från inte minst vårdens professioner.

Jag hann inte svara på Lotta Finstorps alla frågor, men jag hoppas få återkomma i nästa inlägg. Men det här är några av de frågor vi arbetar med i regeringen.

Fru talman! Det är uppenbart att vi ser samma problem i hälso- och sjukvården i Sverige. Det är bara hur vi ska nå fram som ser olika ut. Definitionen av patientcentrerad vård kan se mycket olika ut utifrån vilken politiker som tillfrågas.

Delaktighet och valfrihet, som är Alliansens arena, samt regeringens och de rödgröna partiernas arena ser ut på ett annat sätt. Vården förtjänar mer samsyn där patientcentrerad vård är i centrum. Den ursprungliga frågan handlar om ökningen av antalet privata sjukförsäkringar. Fine! Det är väl inget problem med dem egentligen. Även de personerna betalar lika mycket skatt som andra gör, men ändå måste de ha en privat försäkring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men om individen kan sättas mer i centrum skulle fler vara nöjda med det som landsting och alternativa vårdgivare ger.

Jag har tittat på uppgifterna om vårdtiderna. Man slås verkligen av att primärvården klarar sitt uppdrag bra, men väntetiden till operation och åtgärd i den specialiserade vården ska vara 90 dagar. I Örebro län, som sticker ut, väntar 51 procent av patienterna mer än 90 dagar på att bli opererade. Det är klart att de som har möjlighet tecknar en privat sjukförsäkring och sedan får vänta kanske i två veckor.

Tack för debatten! Jag tror att den kommer att fortsätta.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi kommer att fortsätta debatten. Det är mycket möjligt att det finns olika definitioner av patientcentrerad vård. Definitionerna kan vara beroende av politisk åskådning eller ideologi.

Ett problem kan vara att de olika definitionerna kan bero på var man befinner sig i sjukvårdssystemet eller vilka perspektiv man har. Oavsett vilket tjänar vi på att göra dessa definitioner, att sätta upp tydliga mål och idéer om hur vi ska närma oss den patientcentrerade vården.

Vi är båda ute efter att skapa ett hälso- och sjukvårdssystem som inte i första hand är till för sig självt eller för sina egna byråkratiska regler utan som är till för de patienter man möter.

Nu förenklar jag, men det kan vara så enkelt som att en patient som besöker sin läkare får besked om att prov måste tas för att sedan komma tillbaka på återbesök. Det kan vara ett antal processer som spänner över många veckor, som föranleder att patienten måste ta ledigt många gånger från jobbet och sedan med oro vänta på provbesked. Men egentligen, rent tekniskt och organisatoriskt, skulle det säkert gå att lösa detta på en och samma dag. Problemet är många gånger inte att det är omöjligt utan att vården bara inte är van vid att tänka på det sättet därför att man i vården inte är van vid att utgå från patientens perspektiv utan från sina egna byråkratiska och organisatoriska företeelser.

Detta är vad vi har att kämpa med. Jag tror inte att lösningen handlar enbart om olika driftsformer, även om det kan vara en del av lösningen. Detta är något vi måste lösa oavsett driftsform. Det föranleder säkert fler debatter och fler diskussioner. Jag välkomnar dem verkligen.

Överläggningen var härmed avslutad.