utredare av näringspolitik
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Bill (M)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Bill (M)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 10
Anf. 27 Leif Pagrotsky (S)
Anf. 28 Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 29 Per Bill (M)
Anf. 30 Leif Pagrotsky (S)
Anf. 31 Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 32 Per Bill (M)
Anf. 33 Leif Pagrotsky (S)
Anf. 34 Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 35 Leif Pagrotsky (S)
Anf. 36 Carl B Hamilton (Fp)
den 27 januari
Interpellation 2003/04:253
av Carl B Hamilton (fp) till statsrådet Pär Nuder om utredare av näringspolitikMakt följer pengar. Det är inte bara i USA som pengar och politisk makt hänger ihop. Det gäller även i Sverige. Regeringen har sålunda utsett LO:s chefsekonom att utreda effekterna av avregleringarna på näringsområdet.
Att sätta en person med ställning som LO:s chefsekonom att utreda för- och nackdelar med ett visst politikområde inom näringspolitiken är komplett fel ur både demokratisk och ekonomisk synpunkt. Dels kan LO:s chefsekonom aldrig förväntas hävda samhällsintresset för bland hans göromål som chefsekonom ingår att hävda LO:s specifika särintresse, dels ska LO-chefsekonomens arbetsgivare och uppdragsgivare, det vill säga LO, varje mandatperiod se till att regeringsbeslut går dess väg, bland annat genom att LO finansierar regeringspartiets valrörelser. LO-chefsekonomens utredning kan därför förväntas leda till att nya beställningssedlar för LO-särintresset lämnas in till Regeringskansliet för vidare befordran som propositioner till riksdagen.
Erfarenheten, även från andra länder än Sverige, är att kortsiktigt fackligt egenintresse slår ut alla andra överväganden i en organisation som LO, och att facket är emot förändringar som på kort sikt hotar jobb för de egna medlemmarna, och att facket inte kan fungera som konsumentintressets beskyddare när egna medlemmar riskerar att påverkas negativt.
LO-chefsekonomen kommer att hamna i orimliga intressekonflikter. Å ena sidan ska han i sin roll som statlig utredare ta till vara hela samhällets intresse, inklusive konsumentintresset, och dessutom hävda betydelsen av en god kapitalavkastning hos bland annat LO:s fackliga motpart, arbetsgivarna och kapitalägarna. Å andra sidan ska chefsekonomen göra jobbet som företrädare för ett urstarkt fackligt särintresse, som i tillägg till ovanstående, dessutom är närmast ensamfinasiär av regeringspartiets valrörelser.
Utredningsresultatet kan förväntas skada dem som inte tillhör den minoritet som inte är både socialdemokrater och LO-medlemmar. Det blir sannolikt en lista på beställningar till regeringen med hotet i bakfickan om minskad valrörelsefinansiering år 2006. Det går knappast att hitta en mera olämplig person som utredare av näringspolitik, och som man inte kan lita på tillvaratar allmänintresset, än någon som likt LO:s chefsekonom har rollen att hävda ett i Sverige närmast dominerande särintresse, och som regeringspartiet står i ekonomisk beroendeställning till. Utnämningen är ett uppenbart otillbörligt gynnande av ett regeringen närstående särintresse.
Mot bakgrund av ovanstående önskar jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet, mot bakgrund av ovanstående, att ingripa mot att ekonomiska särintressen, som LO, styr regeringens arbete?
Avser statsrådet av demokratiskäl att byta ut ensamutredaren av avregleringar på näringspolitikens område mot någon annan än LO:s chefsekonom?
Avser statsrådet att ingripa mot att konsumentintresset och kapitalavkastningskravet bortses ifrån, eller överflyglas av, fackliga intressen i statligt utredningsarbete?