utredare av näringspolitik
Interpellation 2003/04:253 av Hamilton, Carl B (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-01-27
- Anmäld
- 2004-01-27
- Besvarad
- 2004-02-06
- Sista svarsdatum
- 2004-02-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 januari
Interpellation 2003/04:253
av Carl B Hamilton (fp) till statsrådet Pär Nuder om utredare av näringspolitikMakt följer pengar. Det är inte bara i USA som pengar och politisk makt hänger ihop. Det gäller även i Sverige. Regeringen har sålunda utsett LO:s chefsekonom att utreda effekterna av avregleringarna på näringsområdet.
Att sätta en person med ställning som LO:s chefsekonom att utreda för- och nackdelar med ett visst politikområde inom näringspolitiken är komplett fel ur både demokratisk och ekonomisk synpunkt. Dels kan LO:s chefsekonom aldrig förväntas hävda samhällsintresset för bland hans göromål som chefsekonom ingår att hävda LO:s specifika särintresse, dels ska LO-chefsekonomens arbetsgivare och uppdragsgivare, det vill säga LO, varje mandatperiod se till att regeringsbeslut går dess väg, bland annat genom att LO finansierar regeringspartiets valrörelser. LO-chefsekonomens utredning kan därför förväntas leda till att nya beställningssedlar för LO-särintresset lämnas in till Regeringskansliet för vidare befordran som propositioner till riksdagen.
Erfarenheten, även från andra länder än Sverige, är att kortsiktigt fackligt egenintresse slår ut alla andra överväganden i en organisation som LO, och att facket är emot förändringar som på kort sikt hotar jobb för de egna medlemmarna, och att facket inte kan fungera som konsumentintressets beskyddare när egna medlemmar riskerar att påverkas negativt.
LO-chefsekonomen kommer att hamna i orimliga intressekonflikter. Å ena sidan ska han i sin roll som statlig utredare ta till vara hela samhällets intresse, inklusive konsumentintresset, och dessutom hävda betydelsen av en god kapitalavkastning hos bland annat LO:s fackliga motpart, arbetsgivarna och kapitalägarna. Å andra sidan ska chefsekonomen göra jobbet som företrädare för ett urstarkt fackligt särintresse, som i tillägg till ovanstående, dessutom är närmast ensamfinasiär av regeringspartiets valrörelser.
Utredningsresultatet kan förväntas skada dem som inte tillhör den minoritet som inte är både socialdemokrater och LO-medlemmar. Det blir sannolikt en lista på beställningar till regeringen med hotet i bakfickan om minskad valrörelsefinansiering år 2006. Det går knappast att hitta en mera olämplig person som utredare av näringspolitik, och som man inte kan lita på tillvaratar allmänintresset, än någon som likt LO:s chefsekonom har rollen att hävda ett i Sverige närmast dominerande särintresse, och som regeringspartiet står i ekonomisk beroendeställning till. Utnämningen är ett uppenbart otillbörligt gynnande av ett regeringen närstående särintresse.
Mot bakgrund av ovanstående önskar jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet, mot bakgrund av ovanstående, att ingripa mot att ekonomiska särintressen, som LO, styr regeringens arbete?
Avser statsrådet av demokratiskäl att byta ut ensamutredaren av avregleringar på näringspolitikens område mot någon annan än LO:s chefsekonom?
Avser statsrådet att ingripa mot att konsumentintresset och kapitalavkastningskravet bortses ifrån, eller överflyglas av, fackliga intressen i statligt utredningsarbete?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:253
Webb-tv: utredare av näringspolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:65 Fredagen den 6 februariProtokoll 2003/04:65 7 § Svar på interpellation 2003/04:253 om utredare av näringspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 27 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Carl B Hamilton har frågat mig om jag avser att ingripa mot att ekonomiska särintressen, såsom LO, styr regeringens arbete. Vidare har Hamilton frågat om jag av demokratiska skäl avser att byta ut ensamutredaren av avregleringar på näringspolitikens område mot någon annan än LO:s chefsekonom. Som en tredje och sista fråga undrar Hamilton om jag avser att ingripa mot att konsumentintresset och kapitalavkastningskravet bortses ifrån, eller överflyglas av, fackliga intressen i statligt utredningsarbete.
Jag vill inleda med att förtydliga att utredningen syftar till att skapa väl fungerande marknader för framtiden. Det är viktigt att effekterna av de regelreformeringar som genomförs kontinuerligt följs upp och utvärderas för att se om förväntade positiva effekter har uppnåtts och för att möjliggöra förbättringar. Syftet med utredningen är att regeringen vill få en samlad bild av utvecklingen. Vi vill få en samlad bild av både positiva och negativa effekter av regelreformeringarna för konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och samhällsekonomin. Utredaren ska komma med förslag om åtgärder som kan öka de positiva effekterna av avregleringarna.
I fråga om valet av Dan Andersson som utredare, vill jag understryka att beslutet baseras helt och hållet på Anderssons gedigna kunskap och långa erfarenhet. Jag har fullt förtroende för att Dan Andersson kommer att utföra sitt uppdrag på ett professionellt, objektivt och sakligt sätt.
Anf. 28 Carl B Hamilton (Fp)
Godmorgon herr talman! Det här är kanske främst en fråga om demokrati och rollfördelning i ett samhälle som vårt. Därför ställde jag också ursprungligen frågan till demokratiminister Pär Nuder.
Det finns flera skäl att inte använda LO:s chefsekonom eller en person i den positionen som utredningsman av näringspolitik. Chefsekonomen i LO är en mycket betydelsefull person. Det särintresse han företräder är urstarkt och har en väldigt dominerande ställning i svensk samhällsliv. Hans jobb är att ta till vara detta särintresse, inte allmänintresset. En utredningsman ska däremot ta till vara allmänintresset.
Det fackliga särintresset står ofta i strid med konsumentintresset, och det är väldigt tydligt i avregleringsfrågor. Avregleringarna syftar regelmässigt till lägre priser och högre effektivitet. Detta innebär många gånger färre jobb. Samtidigt vet vi att den fackliga organisationens uppgift är att kortsiktigt och långsiktigt, men i praktiken kortsiktigt, slå vakt om jobben. Därför finns det en motsättning här. Jag är helt övertygad om att LO:s chefsekonom kommer att stå på särintressets sida i detta fall, liksom i andra fall.
Han ska också, som företrädare för allmänintresset, som utredningsman bevaka kapitalavkastningen. Det finns också ett berättigat intresse i samhället att kapitalavkastningen hos kapitalägarna, det vill säga den fackliga motparten, är rimlig. Som LO:s företrädare däremot är ju uppgiften att krama ur vinsten och överföra medel från vinst till löner.
Jag tycker att det här valet av utredningsman visar på en total omedvetenhet om rollfördelningen i samhället. Det är lika tokigt att utse LO:s chefsekonom att utreda näringspolitik som det hade varit att utse Svenskt Näringslivs chefsekonom. Båda dessa är inte lämpliga. Det har inte att göra med personfrågan utan med deras position i det svenska samhället.
Herr talman! Till detta kommer så att detta särintresse är nära lierat med regeringen. Regeringspartiets valrörelser finansieras nästan till sista kronan av bidrag från Landsorganisationen. Vi vet sedan många tidigare mandatperioder att Landsorganisationen ska ha betalt för detta. Det är självklart - den som har pengar har makten och vill att makten ska gå dess egen väg. Vi har i det förgångna avdragsrätten för fackföreningsavgifter, vi har de så kallade LO-pengarna, som har funnits i budgeten, och vi har vetorätten i arbetsrätten.
Tydligen ska nu också avregleringen dras in i denna betalningstradition. Jag förväntar mig att det ska komma rekommendationer från utredningsmannen som går LO:s väg. Nya beställningssedlar kommer att lämnas in till beslut före valåret 2006. Det finns många fack som har lyckats vinna på detta och som kan förlora beroende på vad regeringen fortsättningsvis beslutar om avregleringarna. Om man från början inte kan lita på att en utredningsman drivs av oväld och av allmänintresset är denne underkänd.
Anf. 29 Per Bill (M)
Herr talman! Låt mig börja med att in på sista bokstaven få instämma i vad Carl B Hamilton har sagt. Både Carl B Hamilton och jag var samma dag som Dan Andersson tillsattes ute med kritik mot detta. I mitt fall handlade det om två saker: dels om att LO:s chefsekonom har en olämplig position för att vara utredare, dels om att hela systemet med utredningar enligt min mening håller på att gå åt fel håll. Det blir fler och fler ensamutredare med större eller mindre tydlig koppling till Socialdemokraterna, och det blir färre parlamentariska utredningar.
Det här är ett problem. Fördelen med parlamentariska utredningar är ju att man får flera ingångsvinklar och perspektiv och kanske dessutom får en ordentligt ökad kunskap över partigränserna om viktiga frågor. Jag skulle vilja säga att avregleringar och lärdomar om avregleringar verkligen tillhör det som vi allihop, från höger till vänster, borde ta till oss mer av. Vi borde också se till att vi får en bra utredning om detta.
Jag håller med Carl B Hamilton när han säger att oavsett hur bra utredningen är och oavsett hur kompetent Dan Andersson är, är utredningen redan befläckad därför att vi vet att utredaren är en person från ett särintresse.
Herr talman! Många gånger har vi här i kammaren pratat om LO. Det är ju Sveriges i särklass bästa lobbyist. Det vet vi som sitter i riksdagen. Möjligen kan LRF komma i närheten, men det finns ingen lobbyist som är så duktig som LO på att få in sitt budskap i riksdagen och på många andra ställen. Vidare är LO och - låt mig säga så, herr talman - ska också vara ett särintresse. Till LO:s roll hör att det bör vara ett särintresse. Det är inte någonting negativt i det ordet, men det innebär att man måste avstå från en del saker när man inte bara ska företräda en grupp utan hela det svenska folket.
Som Carl B Hamilton mycket riktigt säger är LO också Socialdemokraternas huvudsponsor, eller, som jag tror att Leif Pagrotsky skulle föredra att kalla det, den andra grenen på det vackra träd som ni har gemensamt.
Summa summarum kokar allt detta ned till att Dan Andersson besitter en mycket olämplig position. Jag ifrågasätter inte hans kompetens. Även om jag naturligtvis tror att det finns inte bara en utan även två eller tre i Sverige som är mer kompetenta än LO:s chefsekonom, är det inte hans brist på kompetens som jag ifrågasätter utan det är den position som han har.
Det finns dessutom en historia kring detta. LO har ju varit ganska positivt till vissa avregleringar och ganska ordentligt negativt till andra avregleringar. Det finns en uppenbar risk att Dan Andersson kommer fram till att de saker som LO varit positiv till har gått bra och att de saker som LO har varit negativt till också mycket riktigt inte har varit så bra för Sverige.
Anf. 30 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! När man lyssnar på Per Bill och Carl B Hamilton får man intrycket att regeringen har utsett en domare eller en opartisk rättstillämpare, en person som ska stå fri från allting och bedöma allting från en upphöjd position. Vad vi har gjort är att vi har tillsatt en utredare, en person som ska tänka, fundera och redovisa analyser och kommentarer, och som sedan kan bli föremål för debatt, granskning och kritik - kanske nedgörande kritik om utredningen är dålig. Man kan få se vem som tycker vad, och sista ordet är inte sagt.
Jag har kommit fram till att Dan Andersson är en utomordentlig person för den här uppgiften. Det är en person med stark integritet, som jag tror att ni båda känner till och kan vitsorda. Han är en person med intellektuell kapacitet och bredd för att ta sig an de svåra, väldigt vida och komplexa frågor som regeringen har ställt.
En gemensam nämnare för er kritik är att en person som är knuten till LO är så besudlad av detta att det ska vara omöjligt att använda honom för något ändamål. Det är en så extremt enögd partiskhet i ämnesperspektiv hos till LO knutna personers sätt att se på verkligheten. Jag ser faktiskt detta på ett helt annat sätt.
LO är en sammanslutning som organiserar och ska tillvarata flera miljoner människors intressen också i deras egenskap av konsumenter, skattebetalare och löntagare. Även LO:s medlemmar åker tåg, talar i telefon och kanske till och med en och annan gång åker taxi. Att en person i Dan Anderssons ställning enbart skulle bry sig om de anställda taxichaufförernas arbetsvillkor, att det är det enda som gäller och att allt annat är oviktigt, tycker jag med förlov sagt är en beskyllning som borde vara under Carl B Hamiltons och Per Bills värdighet. Jag tycker att det är lite för lågt.
Sedan över till frågan vad LO:s uppgift är. LO:s uppgift skulle alltså vara att slå vakt om jobben på kort sikt och motsätta sig strukturförändringar i den svenska ekonomin och utveckling som kan innebära något annat än att varje enskilt jobb bevaras. Jag skulle vilja råda Carl B Hamilton att gå hem och läsa historia och försöka studera vad Gösta Rehn och Rudolf Meidner har bidragit med i den svenska samhällsdebatten och inte minst i den internationella fackliga debatten. Jag tror att man då ganska tydligt kommer att finna att svensk fackföreningsrörelse har en tradition av att vara pådrivande i strukturell förändring, av att vara den fackföreningsrörelse som kanske tydligast i hela världen har låtit bli att ta ställning just på detta sätt mot varje förändring och för varje konservering av alla bestående strukturer.
Mitt råd är: Spara på kritiken tills ni ser vad utredningen kommer fram till och vad den kommer att innehålla! Ägna er då åt att analysera slutsatserna i utredningen! Kritisera dem eller beröm dem - som jag tror att ni kommer att göra på en del håll - koncentrera er på det och inte på den typ av personangrepp som jag tycker att dagens inlägg bitvis är ett uttryck för!
Anf. 31 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Som Per Bill och jag har understrukit är det bara struntprat att tala om personangrepp. Vad vi angriper är den strukturella frågan. Man kan inte ha en av cheferna för landets största särintresse för att utreda en näringspolitisk fråga som berör hela folket. Han kommer i slutändan inte att kunna utifrån sin position företräda hela svenska folkets intresse. LO är inte svenska folket, även om det uppenbarligen förefaller så i Rosenbad. Det är en väldig skillnad.
Jag har inte, och jag kan säga att de som sympatiserar med mitt parti aldrig kommer att ha, förtroende för slutsatser som kommer från en utredning som har letts och styrts - analyserat och funderat, som Pagrotsky säger här - av LO:s chefsekonom. Det är dömt från början. Detta är ett stolpskott.
Gösta Rehn varnade alltid för att regeringen skulle försätta fackföreningsrörelsen i den situationen att man inte kunde hantera gräsrötternas krav på högre löner genom att driva en oförnuftig inflationspolitik bland annat. Kom ihåg det! Ni går precis konträrt med vad Gösta Rehn skulle ha tänkt i en sådan här situation. Nu kan vi inte gräla om honom alltför mycket eftersom han inte finns med oss längre.
Sedan vill jag kommentera det här med person. Dan Andersson var ju också statssekreterare under tre år, tror jag, i Näringsdepartementet. Vad ni har gjort är ju att delvis sätta en person att utreda sitt eget fögderi. Det är också olämpligt. Det är på något sätt en total tondövhet som vi här ser inför vad en demokrati innebär. Polisen sätts att utreda sina egna anmälningar. Det är inte bra. Det vet vi allihop. Att sätta Dan Andersson att utreda och utvärdera näringspolitiken, som han delvis själv har varit med om att utforma under flera år - avregleringarna - är ju som att sätta en Skandiadirektör till att undersöka om Finansinspektionen har skött sitt jobb. Det är ju lika fel! Jag begriper mig inte på att Leif Pagrotsky, som inte är någon obegåvad person, inte är obekant med
public choice
och inte är obekant med sådana här intressekonflikter, har kunnat göra detta grundläggande misstag.
Hur kommer det att gå om Dan Anderssons utredning skulle komma på att Näringsdepartementet under hans tid hade gjort grundläggande fel vad gäller hur man genomförde avregleringarna, att kanske hundratals miljoner hade spenderats på fel saker och slösats bort i slutändan och att man med facit i hand kan säga det? Kan man då tro att det här utredningen kommer att undersöka och penetrera detta och att se efter var ansvaret ligger? Nej, det tror jag är väldigt naivt.
Det finns en inbyggd
bias
från början, som Per Bill också var inne på, att den här utredningsmannen aldrig kommer att komma till slutsatsen att de beslut som han själv var med om att utforma under sin tid i grunden var fel eller olämpliga, eller att han själv skulle liksom piska sig med konstaterandet att här kanske hundratals miljoner kronor av skattebetalarnas eller andras pengar har använts på ett felaktigt sätt.
"Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut." Lord Acton sade det, och Leif Pagrotsky - jag ska inte använda ordet korruption, men det är väldigt dåligt omdöme.
Anf. 32 Per Bill (M)
Herr talman! Jag trodde att vi var väldigt tydliga med att det här inte var personkritik. Om det finns en missuppfattning att det här skulle vara personkritik kan jag säga att utifrån det jag har läst och sett av Dan Andersson har jag ingenting att invända mot hans kompetens, och utifrån de få gånger jag har träffat honom tycker jag att han verkar vara en hederlig och trevlig person. Så det här har ingenting med personen att göra, utan det har att göra med att han är chefsekonom på LO.
Jag lovar näringsministern att om näringsministern till någon ny utredning av större vikt sätter någon av Svenskt Näringslivs direktörer som ensamutredare så kommer jag att stå i denna talarstol och kritisera, inte personvalet men att personen har den positionen och ska utreda någonting som hans eller hennes organisation har starka bindningar till. Det skulle inte förvåna mig om Carl B Hamilton kommer att vara uppe i samma debatt med samma kritik.
Herr talman! Svenska utredningar hade länge som ett adelsmärke att de var opartiska. Man kunde nästan använda dem som ett uppslagsverk över vad som hände inom ett specifikt område. Det här är på väg att slarvas bort.
Min sista fråga är egentligen: Varför är det så många ensamutredare? Vad har hänt med traditionen att ha breda parlamentariska utredningar? Eller är frågan om avregleringar så liten att det räcker med en person?
Anf. 33 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag tar först frågan om vad som är personkritik. Ni säger båda att det här inte är personkritik, och genom att ni säger att det inte är personkritik förväntas frågan vara avförd.
Men det ni framför i sak är ju en stark kritik av Dan Anderssons person. Han är inte en person som med integritet och heder kommer att genomföra en analys, för han kommer att vara styrd av helt andra saker än sitt eget intellektuella arbete i de frågor det här gäller. Han kommer att ta så mycket sidohänsyn, och han kommer att vara så förblindad av att bevaka sina intressen, sin egen historia och allt vad det nu är, att han inte kommer att göra ett hederligt jobb.
Det
är enligt mitt sätt att se det personkritik i ordets enda rimliga mening.
Jag tycker, som jag sade förut, att det enda riktiga i det här sammanhanget är att spara på kritiken tills det finns en analys, ett innehåll, att kritisera och ägna debatten åt sakfrågan och inte åt personfrågan. Jag förväntar mig - det framgår klart av direktivets upplägg - en självkritisk och ödmjuk granskning av den politik som vi har bedrivit, som den borgerliga regeringen bedrev och som den tidigare socialdemokratiska regeringen före 1991 bedrev.
Jag själv har ägnat en betydande del av mitt yrkesliv åt avregleringar som har misslyckats. Jag har aldrig gjort några försök till självförsvar och överslätande av detta. Jag tänker på kreditavregleringen på 80-talet, som inte fick alla de välsignelsebringande effekter som man hade väntat sig - några av dem, men inte andra. Jag förväntar mig att Dan Andersson har samma attityd till det dagsverke han uträttade i Näringsdepartementet, och som inom parentes inte handlade om just de områden i departementets stora portfölj som just det här koncentrerar sig på.
Per Bill frågar: Varför är det så många ensamutredare? Det svenska utredningsväsendets adelsmärke var ju tidigare ett annat. Man hade parlamentariska beredningar av frågor där man stötte och blötte, kompromissade och kände partierna på pulsen. Så var det tidigare, och det var ett utredningsväsende som användes i frågor där man hade gott om tid på sig. Det gällde långsiktigt reformarbete: ATP-reformer, författningsreformer och mycket annat.
När Ingvar Carlsson blev framtidsminister 1982 gjordes ett vägval, och man bestämde sig för att snabba upp utredningsväsendet. Politikens tempo hade höjts, och man drog slutsatsen att utredningsväsendet måste moderniseras, effektiviseras, bli mer läsligt och tillgängligt för allmänheten och också bli snabbare, alertare och aktuellare. Jag tror att sedan dess har tendensen blivit att man prioriterar att också tillsätta utredningar som är snabba i frågor som man tidigare kanske hanterade enbart internt i departementen.
Jag tycker inte att vi ska ha departement av en storlek som gör att man har kapacitet att gå på djupet i enskilda frågor på heltid under till exempel ett halvårs eller ett års tid. Jag tycker att det här är en bättre form. Det ersätter inte behovet av parlamentariska utredningar på andra områden, men det får inte vara uteslutande på det viset.
Det är min principuppfattning i den här för beslutsprocessen väldigt viktiga frågan. Det är därför jag gör den utvikningen.
I det här sammanhanget passar det väldigt bra, tycker jag, att göra på det här sättet jämfört med att till exempel göra det internt inom departementet eller ge en statlig myndighet en kort tid för ett sådant här uppdrag.
Anf. 34 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag ska vara snäll, till att börja med, och säga att jag faktiskt håller med Leif Pagrotsky i fråga om att det här med parlamentariska utredningar ska man vara mera sparsam med.
Min huvudkritik har alltså varit för det första: En person - därvid finns det ingen personkritik, men en strukturell kritik - som är chef för LO:s utredningsavdelning kan inte vara en person som man kan förutsätta kan ta till vara allmänintresset.
För det andra: Just Dan Andersson - där är det personkritik - är olämplig därför att han tidigare har varit statssekreterare i Näringsdepartementet och varit djupt involverad i och ansvarig för departementets politiska styrning. Han är satt att utvärdera sitt eget fögderi. Som jag sade: Det är som att sätta en Skandiadirektör att kolla om Finansinspektionen har skött sitt jobb. Det är fel, det är fel, det är tredubbelt fel.
Anf. 35 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag drar slutsatsen av Carl Hamiltons kritik att socialdemokrater aldrig kan betros med några uppdrag av betydelse eftersom de är partiska. Har de därutöver ett ursprung i LO eller någon gång haft ett förtroendeuppdrag inom socialdemokratin eller inom den politiska maktutövning som väljarna ibland lägger i vårt partis händer är de diskvalificerade från offentliga utredningsuppdrag. Då förstår jag inte varför de inte också ska vara diskvalificerade från offentliga tjänster i övrigt? Ska de någonsin kunna bli landshövdingar? Ska de någonsin få utreda någonting?
Gäller det här bara socialdemokratiska personer? Hur är det med sådana som Mats Svegfors, statssekreterare i borgerliga regeringar? Det är en person med mycket tydliga borgerliga värderingar som har anförtrotts utredningsuppdrag. Ska det över huvud taget utsträckas till partipolitiskt belastade personer eller gäller det just en särskild diskvalifikation av socialdemokrater? Jag tycker att det blir orimliga konsekvenser av Carls Hamiltons principiella uppfattning.
Anf. 36 Carl B Hamilton (Fp)
Jag ger Carl B Hamilton möjligheten till en replik eftersom statsrådet gick in på saker som inte tidigare varit uppe i debatten.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.