Utförsäljningen av Vasakronan

Fru talman! Thomas Östros har frågat mig om jag har några skäl för att vänta med försäljningen av Vasakronan. Svaret är kort: Nej, inte för närvarande. Jag vill dock passa på att förklara vissa av de samband Thomas Östros använder i sin interpellation. Det är helt rätt att de fastigheter som Vasakronan AB äger värderades till ca 39 miljarder kronor vid utgången av första kvartalet. Jag kan tillägga att vid utgången av tredje kvartalet 2007 värderades fastigheterna till ca 43 miljarder. Ett börsnoterat fastighetsbolag värderas med hänsyn tagen till de skulder bolaget har. Det är det egna kapitalets värde och framtidsutsikterna för det specifika bolaget som avspeglar sig i börsvärdet. Thomas Östros gör misstaget att blanda ihop ett bolags börsvärde med värdet på de fastigheter som ägs av ett bolag. Med tanke på att Thomas Östros under flera år varit ansvarig för statens förvaltning av Vasakronan AB är jag lite förvånad över detta missförstånd. Som jag har sagt ett flertal gånger här i kammaren finns ingen fastställd tidsplan för de försäljningar av statligt ägda bolag som vi kommer att genomföra. Ett förberedelsearbete pågår, och jag ser inga skäl att nu avbryta detta.

Fru talman! Den förra interpellationsdebatten gav inte svar på de centrala frågorna om hur Mats Odell kan hantera statligt ägande så olika om det är svenska staten som äger eller om det är andra länders statliga organ som äger. Då hade jag ändå hoppats att man när vi kommer till en interpellationsdebatt om fastighetsbolaget Vasakronan skulle kunna känna av en viss oro hos statsrådet. Det är trots allt så att vi är i en situation av turbulens på de finansiella marknaderna. Roten till detta finns i den amerikanska subprime -krisen. Den har spridit sig till de europeiska finansiella marknaderna. Det märks i form av fallande börser. Vi har också haft en fallande Stockholmsbörs under en längre tid. Bara det här bör ju få ett ansvarigt statsråd på utförsäljningsstråt att tänka efter en smula. Ingenting av det ser vi i svaret från Mats Odell. Där syns bara den här sturska inställningen att här ska säljas. Tittar man lite närmare på vad som händer på aktiemarknaden ser man att fastighetsbolagen verkar vara företag och bolag som har tagit särskilt mycket stryk under de senaste sex-nio månaderna, säkert påverkade av den effekt vi har fått från de finansiella marknaderna. Man har bland annat sett svårigheter för banker att finansiera lån sinsemellan. Vi har sett diskussioner om det går att finansiera stora affärer på ett effektivt sätt så länge finansoron pågår. När Mats Odell har fått kritik för detta - hur han kan gå framåt med en försäljning av Vasakronan när fastighetsbolagen har minskat med 30 procent i värde på Stockholmsbörsen sedan april - sade han i möte med riksdagsjournalisterna: Ja, men det där har ni missförstått. Det är bara de fastighetsbolag som har bostäder i sitt innehav som har gått ned så kraftigt. Vasakronan, som i huvudsak innehåller kommersiella fastigheter, är inte berört. Vi bad riksdagens utredningstjänst att försöka gå in bakom index och titta hur det ser ut för de fastighetsbolag som i huvudsak har kommersiella fastigheter, och vi kan i dag presentera den rapporten. Den visar att för de fastighetsbolagen på börsen har värdet minskat med 22 procent sedan april. Det handlar alltså om mycket stora värdeminskningar. Det handlar om en signal till statsrådet och till hela regeringen om att här bör man vara på sin vakt. Det handlar om aktier som med stor sannolikhet är starkt påverkade av konjunkturläget. Vi är på väg in i en avmattning av konjunkturen. Sysselsättningsökningen, som var väldigt stark under vårt sista år - 150 000 - blev halverad förra året - 80 000. Prognoserna detta år talar om 40 000. Vi ser hur det påverkar ekonomin i övrigt. Låt oss hoppas att konjunkturen inte mattas av för starkt, men det är en signal till den som säljer att det inte verkar vara rätt läge. Nu kommer nästa finurlighet från statsrådet: Om man räknar fastigheterna för sig så kan man sälja. Är det nu plötsligt så att Vasakronan alltså ska styckas? Ett framgångsrikt fastighetsbolag, som har fått topplaceringar när det gäller service till dem som har hyrt hos Vasakronan och som har ett helt integrerat koncept med fastigheter, service och bra villkor för hyresgäster, ska styckas ut och säljas fastighet för fastighet. I så fall är det ett sensationellt uttalande. När fastighetsbolagen rasar på börsen med 22 procent för dem som har kommersiella fastigheter tycker jag att det är en enkel och högst ansvarsfull sak för statsrådet att säga till riksdagen: Vi lägger utförsäljningen av Vasakronan på is och väntar tills konjunkturläget är sådant att man återigen värderar fastighetsbolagen på ett sätt som gör att skattebetalarna kan få ut de pengar som ligger i bolaget.

Fru talman! Statsrådet Mats Odell! Thomas Östros! Thomas Östros ställer i sin interpellation frågan om statsrådet har några skäl för att vänta med försäljningen av Vasakronan. Jag tycker att det är glädjande att Mats Odell här till kammaren ger ett väldigt tydligt och klart svar, fru talman: Nej, inte för närvarande. Jag tycker att det är bra. Jag tycker också att det är bra att man kanske i den här debatten och också i en del av de tidigare inläggen drar sig till minnes varför regeringen har valt den här politiken och just pekat ut sex helt eller delvis statligt ägda företag. Man säger att staten inte bör samtidigt vara ägare till företag som finns på en konkurrensutsatt marknad. Å ena sidan har staten genom regering och riksdag uppgiften att lagstifta och sätta upp spelreglerna. Å andra sidan är vi en del av en koncern som har företag som opererar på denna fria marknad. Är det någon marknad som jag ändå tycker utmärks av att vi har många olika aktörer så är det just fastighetsmarknaden, och därför tycker jag att det är ett särskilt väl valt objekt för staten att sälja ut, nämligen ett helägt statligt fastighetsbolag. Sedan tycker jag att det kloka och finurliga i statsrådet Mats Odells svar är att han säger att det inte finns någon fixerad tidtabell, utan detta görs när det blir läge för det. Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt svar som statsrådet Mats Odell har avgett, nämligen "Nej, inte för närvarande." Jag skulle dessutom kunna ge ett tips till regeringen och Mats Odell om att det finns fler statliga fastighetsbolag som man skulle kunna titta på. När väl Vasakronan på ett succéfullt sätt har sålts finns till exempel Vasallen, som också opererar inom den här marknaden där man har kommersiella lokaler och där det finns flera andra aktörer som håller på med kommersiella lokaler - dessutom, skulle jag vilja säga, sannolikt mer framgångsrikt än det helstatliga Vasallen. Fru talman! Jag tycker att det när man lyssnar på Thomas Östros argument gentemot regeringen och Mats Odell är något av den obotfärdiges bortförklaringar man får höra: Nej, vi kan inte sälja nu. Nej, vi borde inte ha sålt då. Nej, vi ska inte sälja i framtiden. Jag tror att det är så, fru talman, Thomas Östros hela tiden försöker hitta argumenten för varför man inte ska sälja till de statliga företagen oavsett om det handlar om då, nu eller sedan. I själva verket är det inte så att Thomas Östros ifrågasätter Mats Odells försäljning av Vasakronan, utan det gäller försäljningen som sådan. Han vill behålla de statliga företagen. Jag tycker att regeringen har en helt annan och mycket mer dynamisk syn, nämligen att man inte bör ha statliga företag på väl fungerande kommersiella marknader där staten också sätter upp spelreglerna. Det var grunden till att regeringen har valt den politik som Mats Odell nu på ett bra sätt genomför.

Fru talman! Jag vill börja med att dementera en uppgift från Thomas Östros, nämligen att jag till riksdagsjournalisterna skulle ha sagt att det fanns skillnader mellan fastigheter som innehåller bostäder och fastigheter som innehåller kommersiella lokaler. Det är fel. Det jag sade var att det är skillnad på börsnoterade fastighetsaktier och kommersiella fastigheter. Det är mycket enkelt. Thomas Östros har ju redan tittat på aktiekurserna, men han kan också göra sig besväret att gå ut och titta på värdet på kommersiella fastigheter. Detta gäller Vasakronan. Vasakronan är inte börsnoterat. Det är självklart en möjlighet som vi överväger att börsnotera Vasakronan. Hela Thomas Östros resonemang bygger på att vi först ska ha börsnoterat Vasakronan. Det är där som jag är häpen över att en tidigare näringsminister och, tror jag, skatteminister visar på en sådan smal uppfattning om den här typen av problematik, nämligen att utgå från att det är en börsnotering som är utgångspunkt. Det finns med. Vi har fått riksdagens bemyndigande att minska statens ägande i de här bolagen, och vi undersöker nu på vilket sätt detta kan ske för bästa möjliga värde för skattebetalarna och för bästa möjliga utvecklingspotential för de här fina bolagen. Vad det handlar om är naturligtvis att vi också tittar på ägarna. Vad har de för planer? Hur ser de på det här? Vilken metod ska användas? Ska det vara en börsintroduktion eller ska det vara en försäljning av Vasakronans aktier direkt till någon annan eller ett konsortium av tänkbara långsiktiga ägare - pensionsfonder, försäkringsbolag, fastighetsbolag eller vad det nu kan vara. Där måste jag, Thomas Östros, be dig att mer titta på verkligheten än på den bakgrund som redovisas i interpellationen och i inlägget här. Det som enligt Thomas Östros är ideologiskt för mig är när han själv gör samma sak pragmatiskt. Jag tycker nog att Thomas Östros ska tänka igenom detta. Det finns, precis som Hans Wallmark var inne på, ett antal goda skäl för att staten inte ska vara den största företagsägaren i ett välfärdsland. Välfärden växer inte ur statligt ägande. Vi tror att det är bättre att dessa företag får privata ägare som har bättre möjligheter än staten att utveckla dem och se till att de också kan få nytt kapital om så behövs. Jag tror inte att Thomas Östros tycker att vi ska ta pengar från sådant som annars skulle gå till äldrevård eller sjukvård, eller vad det nu kan vara, och satsa på att köpa ytterligare vodkaproduktion. När ni hade makten under den förra mandatperioden försvann 18 000 platser i äldreboendet i Sverige. Samtidigt investerade ni 1,5 miljarder för att köpa romproduktion på amerikanska Jungfruöarna. Är det en ansvarsfull politik, Thomas Östros? Vin & Sprit fick förra året den högsta utdelningen till staten någonsin - 723 miljoner kronor. Låt oss säga att företaget skulle vara värt - vi tar ett lågt värde - 40 miljarder. Om vi då jämför räntan på statsskulden med de 723 miljonerna, som alltså var den högsta utdelningen någonsin till staten, förlorar vi enbart på driften över ½ miljard varje år genom att fortsätta att vara den största statliga vodkaproducenten i världen. Thomas Östros, gå hem och tänk över detta! De pengar som finns bundna i dessa bolag vill vi få loss i stället för att ha dem bundna i produktion av vodka och uthyrning av kontorsfastigheter, till att kunna satsa på välfärdsinvesteringar, det vill säga sådant som inga andra av de aktörer som vill köpa dessa bolag är beredda att göra. Det är en ansvarsfull långsiktig välfärdspolitik, Thomas Östros.

Fru talman! Statsrådet Odells argumentation havererar alltmer. Vi har under det senaste året haft en ordentlig diskussion om de ekonomiska förutsättningarna. Det råder ingen tvekan om att de statliga bolagen varit mycket goda maskiner när det gällt att leverera utdelning till statskassan. Bara under det senaste året handlar det om 16-17 miljarder. Detta kan jämföras med vad det skulle ge om man sålde dem och betalade av på statsskulden. Det visar på en förskräckande dålig kalkyl. Den diskussionen har vi alltså klarat; det är inte av ekonomiska skäl man kan sälja. Det andra har varit det starka ideologiska skälet, alltså att staten icke ska vara ägare. Därför återkommer jag till frågan, Mats Odell, och jag ber dig lyssna: Varför är det okej att andra stater kan lägga bud på de del- eller helstatliga bolagen medan det av principiella och ideologiska skäl är omöjligt för den svenska staten att vara delägare? Vad händer om Quatar, Dubai, den norska oljefonden eller någon annan statlig eller delstatlig aktör lägger bud på fastighetsinnehavet i Vasakronan? Nu säger Mats Odell att det ska gå till privata ägare. Kommer du att säga nej om en statlig aktör lägger det högsta budet? Det är så en modern marknadsekonomi ser ut i dag. Vi har en ackumulering av kapital från stater. Det handlar om rika oljestater som Dubai, Qatar och Norge. Stora bolag på den europeiska kontinenten är delägda av stater, och de kommer att vara aktörer kring Vasakronan, Telia Sonera och andra av våra företag. Varför kan den svenska staten icke äga när du samtidigt verkar vara beredd att sälja till andra stater som därmed skulle bli ägare eller delägare? Sedan har vi det som ekonomer ibland kallar för voodooekonomi, det vill säga att värdet på fastigheter inte skulle ha något som helst samband med värdet av ett fastighetsbolag på börsen. Jag ser att Wallmarks ögonbryn åker upp. Hur skulle det gå till? Hur skulle det se ut på lång sikt om börsvärdet av ett fastighetsbolag bara är en mängd förväntningar och hokuspokus men inte har något att göra med nuvärdet av en fastighet som rimligtvis är värdet av de framtida hyresintäkter man kan få genom att hyra ut fastigheten? Självklart finns det sambandet. Om den första försvarslinjen var att det bara är bostadsbolagen som fallit, inte de som har kommersiella fastigheter, är den nu raserad. Bolagen med kommersiella fastigheter har fallit med 22 procent. Det borde innebära att värdet på Vasakronan rasat ordentligt. Då ska tydligen fastigheterna i stället säljas ut styckevis. Man ska alltså strunta i det värde som finns i det bolag som under det senaste decenniet vuxit och utvecklats starkt vad gäller service och marknadsvärde och som ligger i topp i kundundersökningar. Man ska tydligen sälja enskilda fastigheter. Vad tror Mats Odell händer med Vasakronan när det budskapet rullar ut från riksdagen? Vad händer med kompetensen, med nyckelpersoner, med utvecklingen av bolaget? Det är ett fint och viktigt bolag, och naturligtvis kan även staten vara ägare av fastigheter. Det är en klassisk långsiktig placering för medborgarna att ha de gemensamma tillgångarna i fastigheter. Återigen: Varför kan andra stater vara ägare men inte den svenska staten? Varför sälja när värdet på fastighetsbolagen rasar? Det handlar om 8-10 miljarder i förlust för skattebetalarna. Och varför stycka Vasakronan och sälja fastighet för fastighet, som statsrådet antyder?

Fru talman! Thomas Östros sade i sitt förra inlägg att ögonbrynen åkte upp på undertecknad när han tog upp ett av sina argument. Det var inte ögonbrynen, fru talman, utan mungiporna. Det som Thomas Östros avslöjade var just det som är den grundläggande frågan, nämligen att Socialdemokraterna inte vill sälja statliga företag. Tvärtom får vi, genom den argumentering som Thomas Östros har, intrycket att vi borde expandera. Det är inte så att vi har för många statliga företag, utan snarast är de för få. Kanske borde vi till och med förvärva snarare än sälja företag. När man lyssnar på Thomas Östros i replikväxlingen med Mats Odell känner man sig lite grann som Emil i Lönneberga när han diskuterar köpet av sockerdricka med sin far. När han har pengar får han inte köpa sockerdricka, och när han får köpa sockerdricka har han inga pengar. Min fråga, baserad på den replikväxling som varit här, är: När tycker Thomas Östros att det är ett bra tillfälle att sälja statliga företag såsom Vasakronan och exempelvis - mitt lilla ödmjuka tips till regeringen och Mats Odell - Vasallen? När borde det vara rätt? Vi förstår att det inte är rätt att sälja nu, och av replikväxlingen förstår vi att det inte heller är rätt sedan. Då måste svaret på frågan om man vill sälja någon gång vara att det borde ha gjorts tidigare. Men av vem då, fru talman?

Fru talman! Jag ska inte svara för Thomas Östros del, men jag tror att svaret på Hans Wallmarks fråga är enkelt. Man ska sälja respektive köpa statliga företag när det finns skäl att göra det. Man ska ha det som en del av en långsiktig politik, inte bara som en del av en ideologisk övertygelse. Att man säljer av ideologisk övertygelse innebär att det hela är ganska dåligt förankrat hos svenska folket. Folk uppger rätt ofta att de är emot den typen av utförsäljningar. Det har, åtminstone så här långt, också visat sig vara riktigt. Jag begärde ordet eftersom jag tyckte att Mats Odells argumentation beträffande fastighetsbolagen var något underlig. Om det är någon sanning som är tydlig så är det den att just fastighetsbolagens värde och fastigheternas värde brukar följas åt rätt så bra. Det är ett faktum som alla med minsta inblick i fastighetsvärlden kunnat konstatera. Visst, vi har sett att aktiekurserna börjat sjunka. Vi är i början av en sådan period. Förhoppningsvis blir den inte särskilt långvarig eller djup, men allt faller ändå inte på plats. Vi har haft fler exempel på detta. Vi hade fastighetsbubblan och IT-bubblan, som minst sagt var ett sätt att skjuta upp värdena på någonting som inte fanns. Av den anledningen bör man fundera över vad det är för konstigt resonemang som regeringen har i just den här frågan. Jag kan heller inte låta bli att kommentera något annat. Mats Odell säger flera gånger här i kammaren att det inte finns någon fastställd tidsplan för försäljning av de statligt ägda bolagen. Ändå stod Mats Odell i den tidigare interpellationsdebatten och hävdade med emfas att någon tidsplan inte hade blivit ruckad. Hur kan en tidsplan som inte finns vare sig ruckas framåt eller bakåt? Det är för mig en fullständig gåta som jag gärna vill ha svar på. Den tidsplanen redovisas tydligen inte för någon annan än för Mats Odell själv och hans kansli. Det vore väldigt intressant att någon gång få veta hur man tänker i samband med detta. Den finns inte, men ändå har den inte ruckats. Det resonemanget går i varje fall i mina öron inte ihop.

Fru talman! Inte heller jag hade egentligen tänkt anmäla mig till debatten. Men även jag har frågor där jag anser att Mats Odell inte är riktigt tydlig i sina svar. Det finns ingen fastställd tidsplan för försäljningen av bolagen, säger Mats Odell. I budgeten för staten har regeringen räknat in årliga inkomster av just försäljningen. Det måste innebära att man har någon form av tidsplan eftersom man beräknar att få in inkomster av försäljningen. En budget är per år. Därför borde det rimligtvis också finnas en årlig tidsplan. Min första fråga är: Finns det en tidsplan, eller finns det inte en tidsplan? Statsrådet Odell har tidigare här nämnt äldreboende och så vidare. Jag kan förstå det, eftersom han också är kommunminister. I den här hanteringen handlar det om finansmarknadsfrågor. Det gäller bland annat de statliga bolagen. Här öppnar Hans Wallmark upp för försäljning av även Vasallen. Min andra fråga blir då: Är det någonting som statsrådet Odell också har planer på, det vill säga att utöka bolagen till sju, åtta eller nio? Vattenfall, Sveaskog och även LKAB har varit uppe till diskussion. Är det de bolagen som också Mats Odell refererar till här om statligt ägda bolag, eller gäller det bara de specifika bolagen? Finns det en tidsplan? Budgeten för staten har visat att det i varje fall finns pengar beräknade som inkomster.

Fru talman! Låt mig börja med Börje Vestlunds och Eva-Lena Janssons frågor. Det finns ingen tidsplan för försäljningar. Däremot finns det en tidsplan för analysfasen och hur analysen ska gå till, och den har vi följt. När det gäller det budgetmässiga antagandet att under den här mandatperioden sälja för ca 200 miljarder har vi lagt ut det med ca 50 miljarder per år. Eva-Lena Jansson kan fundera på de 15 miljarder per år som den socialdemokratiska regeringen lade ut under tio års tid för den plan man hade att sälja statliga bolag. Jag tror att vår plan är mer realistisk än vad den socialdemokratiska var mot bakgrund av de problem och samarbetspartner man hade och som såvitt jag vet lade krokben för några försök som den regeringen gjorde att sälja olika bolag. Vad gör vi om den norska oljefonden lägger ett bud? Jag tycker att Thomas Östros ska titta på den norska oljefondens regler. Vi uppfattar det på ungefär samma sätt som om en AP-fond skulle lägga ett bud. Vi kan inte hindra någon att lägga ett bud. Men vi kommer att granska olika tänkbara ägares planer, förväntningar och tankar om framtiden för dessa bolag. På samma sätt granskar vi alla de parametrar som vi ska granska och som grundlagen kräver. Vi ska göra konsekvensanalyser. De konsekvensanalyserna görs nu väldigt noggrant innan transaktionerna kommer att genomföras. Det är till skillnad mot vad den förra regeringen gjorde. Den hade uppenbarligen inte särskilt många tankar på konsekvensanalyser när man begärde sina bemyndiganden och gjorde sina transaktioner. Låt mig komma tillbaka till Hans Wallmarks diskussion om när man ska sälja. Det räcker med att titta på det enskilda bolaget och den enskilda debattören, Vasakronan och Thomas Östros. I våras skulle vi inte sälja, eftersom värdet då var på väg uppåt. Nu ska vi inte sälja, eftersom värdet är på väg nedåt. Det är väldigt svårt. Om man varje morgon vaknar upp och söker efter argument att inte göra det man själv tidigare gjorde har man ett visst bekymmer i detta. Fru talman! Vi har begärt och fått riksdagens bemyndigande att minska statens ägande i sex fina bolag. De är värda väldigt mycket. Vi analyserar detta väldigt noggrant. En av de saker som självklart analyseras mycket noggrant är om det är rätt tidpunkt att sälja. Jag kan försäkra Thomas Östros, mot bakgrund av hans fråga om Vasakronan, att det kanske är den viktigaste frågan. Den kommer vi att ta ställning till innan vi genomför en transaktion. Men det finns däremot ingen anledning att nu avbryta just den analysfas vi är inne i. Det gäller också de övriga bolagen. Vi genomför konsekvensanalyserna och tittar på olika tänkbara köpare. Vi går igenom detta väldigt noggrant för att sedan göra en samlad bedömning. Därefter överlämnar vi förslaget till transaktion till rådet som sedan ska komma med en second opinion . Är detta det mest affärsmässiga och det bästa för det svenska folkhushållet? Är det rätt tidpunkt? Det är en omfattande process. Den går enligt planerna och fungerar. Det har bytts ut personer. Men det har kommit in nya personer som är minst lika kompetenta som de som har lämnat. Thomas Östros behöver i den delen inte känna sig orolig. Han kommer att få utvärdera vad vi har gjort när transaktionerna är genomförda. Då finns det något att utvärdera. Visst kan man utvärdera förberedelseprocessen. Den har varit behäftad med bekymmer av Carnegieskandalen och av andra saker. Men det är själva transaktionen som kommer att utvärderas. Då kommer Thomas Östros att kunna bedöma om den var genomförd på ett bra sätt.

Fru talman! Min uppmaning till statsrådet är att det nu handlar om ett läge där statsrådet inte bör genomföra transaktionen. Det är ett väldigt dystert budskap från regeringen om man säger att man är så fastlåst vid utförsäljningen av Vasakronan att det bara kan utvärderas efter en transaktion. Utvecklingen för fastighetsbolagen är nu så pass dramatisk som den är. Det är en minskning generellt på fastighetsindex på 30 procent och en minskning på 22 procent för de bolag som har kommersiella fastigheter sedan april förra året enligt riksdagens utredningstjänst. Det är väl ett budskap som räcker för regeringen för att säga: Den här transaktionen bör inte genomföras. Utvärderingen innan transaktionen visar att detta icke är rimligt att göra. Det är sannolikt att värdena är starkt kopplade till konjunkturutvecklingen. Vi ser den avmattning som sker i hela världen och också i Sverige. Det gäller inte minst avmattningen på arbetsmarknaden som är så remarkabel i Sverige. Vi har gått från 150 000 i sysselsättningsutveckling vårt sista år till kanske 40 000 i år. Det är läge att säga: Vänta med denna transaktion. Jag har inga bekymmer att säga att mitt budskap under valrörelsen var att staten kan vara en klok och långsiktig ägare och komplettera andra ägare på marknaden. Så gör man i övriga världen. Jag är stolt över detta. Jag tolkar Mats Odell som att han är beredd att sälja till utländska stater men att svenska staten inte får äga. Jag tolkar Mats Odell som att han har låst sig vid en utförsäljning av Vasakronan trots att signalerna nu säger att vi har en mycket kraftig minskning av värden på fastighetsbolagen. De två beskeden gör att jag inte känner något förtroende för regeringens sätt att hantera denna oerhört viktiga fråga.

Fru talman! Vi vet fortfarande egentligen ingenting om hur det är med tidsplanen. Den har ju inte redovisats för någon annan än Mats Odell själv och hans kansli. Vi har faktiskt ingen aning om hur det ligger till med den. Mats Odell kan i princip säga vad som helst i talarstolen här; ingen kan kontrollera vad han säger. Det är en del av det som gör det lite frustrerande att debattera det här. Det är något som ingen människa kan kontrollera. Jag lovar Mats Odell att regeringen kan vara fullständigt lugn; vi kommer att bevaka och sätta blåslampa på regeringen i de här frågorna. Det gjorde vi innan man fick uppdraget, och det kommer vi att göra fram till dess att man säljer och efter det att man har sålt. Mats Odell kan var fullständigt lugn när det gäller att frågan är viktig för oss. Man hanterar frågorna som om de vore hemliga. Ingen får veta något. Ingen mer än Mats Odell själv, och möjligen delar av regeringen, får veta något om tidsplanen. Det är det som gör att det här känns så osäkert. Med anledning av vad jag sade i mitt förra inlägg vill jag påminna Mats Odell om att reglerna för hur man värderar fastighetsbolag till och med ändrades efter den stora fastighetskraschen i början av 90-talet. Det gjordes för att man inte skulle kunna blåsa upp värdena på fastigheterna och därmed göra så här. Detta hänger ihop. Om andra fastighetsbolag har fått en värdeminskning på 22 procent är det sannolikt att också Vasakronan följer med i det sammanhanget. Tar inte Mats Odell intryck av att det finns problem på marknaden för de kommersiella fastigheterna? Det förvånar mig i det här sammanhanget att man inte tar de signaler som just nu finns på marknaden på allvar.

Fru talman! I debatten har Mats Odell gång på gång påpekat att han och den borgerliga regeringen har fått mandat för utförsäljning. Ja, det har de fått. De har fått det av den borgerliga majoriteten i riksdagen - inte av oppositionen och uppenbarligen inte heller av en majoritet av det svenska folket. Det enda vi vet när vi ser på den här processen är nämligen att statsrådet Odell och regeringen säger att svenska folket inte ska få äga. Andra kan få äga, men inte det svenska folket. Genom de olika staterna kan andra människor få äga. Men svenska folket ska inte vara inblandat vare sig i ägandet eller i köp av bolagen. När det gäller förhållandet att det inte finns någon fastställd tidplan säger statsrådet att det finns en tidsplan för analysfasen. Jag har en fråga. Kopplat till budgeten har regeringen fastslagit att man ska ta in 50 miljarder kronor per år. Om man inte klarar av det måste man ju på något sätt ha sinkat en tidsplan, i alla fall den budgetplan som finns. Min fråga är: Betyder inte den budgeten någonting? Betyder det ingenting att man har budgeterat med 50 miljarder i inkomst? Kommer budgeten också att innebära att man är beredd att sälja till vilket pris som helst, det vill säga det Thomas Östros hela tiden har konstaterat? Det är ingen bra affär att sälja. Ändå vill ni göra det. Beror det på att budgeten och tidsplanen ligger som de gör? Jag tycker att vi förtjänar att få ett ordentligt svar på den frågan.

Fru talman! Jag utgår från att diskussionen förs med omtanke om att slå vakt om de stora värden som de här bolagen representerar. Jag tror att vi i grunden har ett gemensamt intresse av att hitta bästa möjliga processer. Vi har en långsiktig politik som vi har redovisat före valet. Vi tror att det är viktigt att staten inte både är den som sätter spelreglerna och övervakar verksamheten i näringslivet och samtidigt är en deltagare på planen. De resurser som finns bundna är stora pengar, 700-800 miljarder, och de är i ett produktionskapital i dag. Vi har inga planer på att sälja annat än för de 200 miljarder kronor som Eva-Lena Jansson är inne på och som vi har sagt att vi ska sälja för under den här mandatperioden. Däremot utvärderar vi när det gäller samtliga bolag om det fortfarande finns ett starkt intresse av att de ska vara kvar i statligt ägande. Det är också vad vi sade före valet. Den utvärderingen pågår. Vi har begärt mandat av riksdagen att sälja de här sex företagen. Jag tror inte, fru talman, att vi här i dag kommer att kunna utröna vad värdet på Vasakronan är. Thomas Östros nämner värdet 39 miljarder i sin interpellation. Jag konstaterar att sedan han tog fram den siffran har det värderats till 43 miljarder vid utgången av tredje kvartalet. Hur värdet ser ut den dagen vi är beredda att genomföra en transaktion kommer självfallet att vara helt avgörande för om transaktionen då ska genomföras eller om vi ska vänta med den till en annan tidpunkt som är bättre. Det är en av grundbultarna i vår analysfas. Jag hoppas att Thomas Östros ändå kan känna ett visst förtroende för att regeringen kommer att utvärdera om det är rätt tidpunkt när vi är färdiga med analysen och framme vid och beredda att genomföra en transaktion. Det är nämligen detta som hela processen är uppbyggd kring: Är det affärsmässigt, och är det rätt tidpunkt?