USA:s blockad av Kuba

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag anser att USA:s blockad av Kuba är förenlig med internationell rätt. Lorena Delgado Varas har också frågat mig om jag och regeringen har fattat några beslut om att skicka humanitärt, medicinskt eller tekniskt stöd till Kuba med anledning av den förvärrade situation som blockaden orsakar.

Vidare har Lorena Delgado Varas frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att leva upp till Sveriges åtaganden enligt FN-stadgan och internationella människorättskonventioner när det gäller att motsätta sig olagliga ensidiga tvångsåtgärder. Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat mig om jag och regeringen avser att inom EU och FN aktivt verka för att blockaden upphör, inklusive att tydligt markera mot USA:s extraterritoriella sanktioner, som även drabbar svenska och europeiska aktörer.

Regeringen ser allvarligt på situationen i Kuba och på bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Regeringen är djupt oroad över den kubanska statens repressiva behandling av oliktänkande och förekomsten av politiska fångar. Regeringen är också angelägen om att landets svåra humanitära, ekonomiska och politiska situation förbättras. Regeringen känner oro för det kubanska folkets brist på välmående och rättigheter, som i första hand är en följd av den kubanska ledningens repressiva politik och kommunistiska ideologi.

Sverige, liksom EU, anser att sanktioner ska vara tillfälliga, riktade och proportionerliga. Sverige röstade förra året, liksom tidigare år, tillsammans med en majoritet av EU:s medlemsstater i FN:s generalförsamling för den resolution som uppmanar till ett hävande av USA:s handelsembargo mot Kuba. Regeringen motsätter sig embargots extraterritoriella tillämpning, som strider mot internationella handelsregler. För Sveriges välstånd är det avgörande att det internationella handelssystemet upprätthålls.

Sverige har för närvarande inget humanitärt stöd till Kuba på landsnivå. Däremot ger Sverige kärnstöd till flera FN-organisationer som är verksamma i Kuba och som bedriver humanitärt arbete i landet. Regeringen stöder exempelvis FN:s katastroffond CERF, som möjliggör snabba insatser för att bistå människor i plötsligt uppkomna eller förvärrade humanitära kriser. Fonden allokerade bland annat 4 miljoner US-dollar till Kuba för tidiga livräddande insatser i samband med orkanen Melissa i oktober 2025. Därutöver har Sidas partner tillgång till flexibla medel genom en snabbfinansieringsmekanism, men hittills har inga förfrågningar kommit in från Kuba.

Regeringen kommer att fortsätta understryka vikten av att det regelbaserade internationella handelssystemet upprätthålls och att EU:s ekonomiska intressen skyddas. Samtidigt kommer regeringen tillsammans med EU att fortsätta verka för att främja en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Kuba.

Fru talman! Jag måste börja med att konstatera att ministerns svar visar en historielöshet som förvånar mig. Jag vill passa på att påminna kammaren om ett dokument som är mer än 60 år gammalt men ändå högaktuellt. I april 1960 skrev USA:s tjänsteman Lester Mallory ett hemligt memorandum som ligger till grund för den politik USA för i dag. Där stod det svart på vitt att målet med USA:s politik är att framkalla hunger och desperation och störta regeringen. Det här är inte en biverkning av blockaden utan själva syftet med blockaden. Man vill neka Kuba pengar och förnödenheter för att slå sönder samhället.

För bara några veckor sedan, den 29 januari, undertecknade Trump en exekutiv order där man deklarerar nationellt nödläge och hotar alla länder som levererar olja till Kuba med tullar. Syftet är helt enkelt att stoppa Kubas energiförsörjning, oavsett konsekvenserna.

Ministern säger i sitt svar att Sverige röstade för FN-resolutionen om att häva blockaden. Det är sant, och det är bra. Men ministern glömmer att nämna att USA nu har skärpt blockaden till en nivå som får konsekvenser för svenska företag och svenska intressen genom Helms-Burton Acts extraterritoriella anspråk.

Min fråga kvarstår, för jag tycker inte att jag fick svar på den: Anser ministern att USA:s blockad är förenlig med internationell rätt? Och hur rimmar den med Sveriges åtagande enligt FN-stadgan?

Jag vill passa på att fråga ministern varför det alltid är så tyst om de diktaturer som USA stöder. När ministern talar om mänskliga rättigheter, varför nämns då aldrig Saudiarabien? Och varför nämns aldrig Israel, som dagligen kränker palestiniers rättigheter med USA:s vapen och begår folkmord med hjälp av dessa vapen?

Egentligen handlar det inte om huruvida ministern tycker att Kuba är en diktatur eller inte utan om vilka vägar som är bäst om vi vill stötta den demokratiska utvecklingen i en stat och fortsätta respektera folkets självbestämmande oavsett vilket ekonomiskt system det väljer. Om nu Kuba har ett så dåligt system, är inte då den smartaste vägen att öppna upp för dialog och stötta relationer genom både civilsamhället och näringslivet?

Sverige har fortfarande inte ratificerat PDCA-avtalet med Kuba, och den här regeringen vill avsluta det. Man säger att dialogen inte fungerar. Men då undrar jag vad alternativet är. Är det att låta USA fortsätta med blockaden, hota andra länder och isolera Kuba ytterligare? Det är ju det USA vill åstadkomma. Avtalet är inte perfekt, men det är just nu den enda plattform vi har för politisk dialog.

Fru talman! Den kubanska regimen kränker systematiskt mänskliga rättigheter. Det saknas yttrandefrihet, pressfrihet och rätt till fredliga sammankomster. Oppositionella journalister och aktivister för mänskliga rättigheter utsätts för övervakning, trakasserier och godtyckliga frihetsberövanden. Regeringen ser ingen anledning att försvara en sådan regim.

Samtidigt har jag och regeringen genomgående betonat vikten av att folkrätten respekteras. Folkrätten är en hörnsten i svensk utrikespolitik och ett långsiktigt säkerhetsintresse för Sverige. Alla stater har ett ansvar att respektera och agera i enlighet med folkrätten oavsett eventuella andra politiska eller säkerhetspolitiska överväganden. Det gäller även i fråga om sanktioner.

Vi har genom den årliga omröstningen i FN:s generalförsamling upprepat att vi motsätter oss USA:s handelsembargo mot Kuba, som drabbar den kubanska befolkningen på ett oproportionerligt sätt. Jag gick in på det här i mitt interpellationssvar, men det måste ha gått ledamoten förbi. Jag upprepar: Regeringen motsätter sig embargots extraterritoriella tillämpning, som strider mot internationella handelsregler.

Kuba har länge befunnit sig i en svår ekonomisk kris, där långa elavbrott har varit vardag. Denna kris kommer med största sannolikhet att förvärras om oljeleveranserna helt stoppas. På sikt kan en humanitär kris inte uteslutas. Den amerikanska lagstiftningen innehåller som sagt också delar som av EU och andra tidigare bedömts innehålla otillåten extraterritoriell tillämpning.

Lorena Delgado Varas frågar om PDCA-avtalet och undrar varför regeringen är kritisk mot detta EU-avtal, som innebär en politisk dialog och samarbete med Kuba. Regeringen värnar den kubanska befolkningen men inte den kubanska regimen. Regeringen har kritiserat avtalet för att det inte ger resultat på demokratiområdet och när det gäller mänskliga rättigheter på det sätt som man hade hoppats på. Vi anser att EU behöver sätta mer press på den kubanska regimen för att främja en demokratisk utveckling. Det är genom demokrati, mänskliga rättigheter och ett fritt och marknadsanpassat ekonomiskt system som ett välmående samhälle kan byggas även på Kuba.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Återigen handlar det om ord. Men vad gör man egentligen för att åstadkomma handling för det som man säger sig stötta?

Ministern talar om demokrati, vilket även jag gärna pratar om. Men jag vill också prata om demokratins fiender. USA:s blockad är inte passiv. Det är fråga om ekonomisk krigföring. Detta är ett brott mot folkrätten. Det är kolonialism i dess modernaste form. Man säger sig vilja befria det kubanska folket, men det man gör är att svälta dem genom att stoppa hela energiförsörjningen till landet. Man använder samma logik som kolonialmakterna hade när länder ville frigöra sig från dem.

Det är här PDCA kommer in i bilden. Man vill avsluta samarbetsavtalet med Kuba. Men det är ju inte så att ett avtal kommer att leda till en stor förbättring av sig självt, utan det måste till aktiva åtgärder. Nu finns det svenska företag som är verksamma i Kuba men tyvärr stoppas. Som jag ser det kan svenska företag ägna sig åt väldigt många andra saker i ett land än bara näringsliv. De kan skapa vågor i samhället.

Det vore välkommet om man upprätthöll en öppen dialog. Om man har följt Kubas utveckling de senaste 20–30 åren har man kunnat se förändringar, speciellt innan USA verkligen satte hårt mot hårt i Kuba. Då fanns det en öppenhet för att internationella företag skulle vara verksamma i Kuba. Man öppnade broar även från olika typer av svenska partier till olika politiska organisationer i Kuba.

Det är viktigt att tänka på vad detta innebär. Just nu pågår en humanitär katastrof i Kuba. Man har rapporterat att blockaden har orsakat materiella skador för över 7,5 miljarder dollar. Nu har man strypt oljetillförseln. Det innebär att sjukhus står utan bränsle. Det ger såklart konsekvenser för människor. Livsmedel ruttnar i hamnar, och människor tvingas leva i mörker.

Det gör också att man avbryter den interna demokratiska dialogen mellan människorna i Kuba. Det har ganska stora effekter. Om man inte vänder sig hårt mot det som USA nu gör underminerar man de internationella lagarna. USA har tagit på sig rollen att bestämma och verka precis som de vill överallt i världen.

Det gäller inte bara Kuba. Det gäller Venezuela, Iran och Grönland. Vi kan inte fortsätta att låta ett land som USA självt bestämma hur det verkar i olika länder och självt bestämma vilka länder som ska formas på vilket sätt. Det är varje lands självbestämmanderätt att göra det.

Fru talman! När det till att börja med gäller PDCA-avtalet stämmer det inte att vi inte har ratificerat det eller att vi tycker att det ska avbrytas. Men vi vill se en översyn eftersom vi tycker att det inte fungerar som det ska. Det har vi också fått gehör för inom EU.

Det viktiga nu är att tillsammans verka för ett demokratiskt Kuba där mänskliga rättigheter respekteras. Det är den kubanska regimen som är ytterst ansvarig för att säkerställa att så faktiskt sker.

Regeringen har röstat för FN-resolutionen om att häva USA:s handelsembargo. Men vi vet också att den kubanska regimen rutinmässigt skyller Kubas samhällsproblem på just embargot och använder embargot som en ursäkt för att inte genomföra nödvändiga reformer och öppna landet.

Det kubanska folket måste ges möjlighet att leva i ett fritt samhälle och att fritt utöva civila politiska och ekonomiska fri- och rättigheter. För att detta ska ske måste också den kubanska regimen omedelbart och villkorslöst frige alla politiska fångar, och regimen måste tillåta fria och rättvisa val.

Regeringen utvärderar löpande de humanitära behov som finns i världen, vilket även innefattar Kuba. Vi följer utvecklingen i landet noga genom vår ambassad på plats i Havanna och i samråd med övriga EU-länder. Vi har kontakt med de humanitära FN-organisationer som är verksamma i Kuba.

Sveriges bistånd uppgick till 17 miljoner kronor under 2025. Biståndet har ett tydligt fokus på mänskliga rättigheter och att stödja en ekonomisk reformprocess, decentralisering och privat småföretagande, apropå företagens vikt. Alla är viktiga insatser för att öppna den kubanska ekonomin och därigenom också förbättra levnadsvillkoren för vanliga kubaner.

Fru talman! Jag tänkte ta upp frågan om kubanernas levnadsvillkor. Kuba har visat en otrolig motståndskraft. Trots 60 år av blockad har man en läskunnighet som är högre än USA:s. Man har ett hälsosystem som trots brist på medicin skickar läkare till andra länder i nöd. Vi ser att det protesteras i många länder för att man börjar dra tillbaka de kubanska läkarna.

Jag kan ta ett exempel på varför embargot är så problematiskt. Under coronaperioden nekades Kuba vaccin. Man fick inte tillgång till vaccin och apparater som kunde underlätta människors möjligheter att andas och så vidare. Kuba tvingades skapa och producera sina egna vaccin.

Varför gör man detta? Hur tror man att den vägen och de påtryckningarna på något sätt kommer att leda till demokrati? Det kommer inte att göra det. De enda som kommer att lida är Kubas folk.

Det är bra att ministern håller med om att blockaden bör hävas. Det är mindre bra att man inte förstår vikten av att Kubas folk har rätt till självbestämmande. Vi måste hitta andra vägar för att stötta.

Om man nu tycker att de demokratiska organisationerna i Kuba behöver stöttning behöver man hitta andra konkreta vägar, konkreta handlingar, som inte gör att Kubas folk får lida på grund av att ett annat land, USA, vill att de ska göra det.

Fru talman! Regeringen vill se en förändring som kommer det kubanska folket till gagn. Vi är övertygade om att en sådan förändring kräver ett förändrat styrelseskick i landet. Kubas befolkning har rätt till självbestämmande. Det är därför man måste hålla fria och rättvisa val och det är därför politiska fångar måste släppas ut ur fängelse.

Låt oss inte glömma att situationen i Kuba i första hand är en följd av den kubanska ledningens repressiva politik och kommunistiska ideologi. Det är en ideologi som såväl Lorena Delgado Varas som Vänsterpartiet så länge har omfamnat.

Hur Magdalena Anderssons regeringsalternativ över huvud taget ska kunna bedriva en rimlig utrikespolitik på de premisserna är något som jag ställer mig mycket frågande till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.