uppklaring av våldtäktsbrott
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Sjösten (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Linander (C)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Sjösten (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Linander (C)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Sjösten (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Linander (C)
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 12
Anf. 51 Thomas Bodström (S)
Anf. 52 Ulf Sjösten (M)
Anf. 53 Johan Linander (C)
Anf. 54 Cecilia Magnusson (M)
Anf. 55 Thomas Bodström (S)
Anf. 56 Ulf Sjösten (M)
Anf. 57 Johan Linander (C)
Anf. 58 Cecilia Magnusson (M)
Anf. 59 Thomas Bodström (S)
Anf. 60 Ulf Sjösten (M)
Anf. 61 Johan Linander (C)
Anf. 62 Thomas Bodström (S)
Interpellation 2003/04:343
av Ulf Sjösten (m) till justitieminister Thomas Bodström om uppklaring av våldtäktsbrottEn nyligen publicerad undersökning pekar på att 95 av 100 kvinnor som gjort anmälan om våldtäkt får beskedet att deras ärende lagts ned. Enligt undersökningen anmäldes 67 våldtäkter i Stockholms city under 2001, men endast tre fall ledde till åtal. Under perioden 1999@2002 anmäldes 125 våldtäkter i Uppsala, men endast sju fall ledde till åtal. Studien pekar också på brister i den offentliga statistiken, där brott betecknas som uppklarade trots att motsatsen ibland är fallet.
Nedläggningsgrunden "brott kan ej styrkas" används i ca 30 % av alla sexualbrottsutredningar, vilket med automatik inte innebär att fallet är uppklarat.
Av de våldtagna kvinnor som vänder sig till Centrum för våldtagna kvinnor i Stockholm har endast 20 % anmält våldtäkten till rättsvårdande myndigheter.
I de fall där kvinnor vänder sig till Centrum för våldtagna kvinnor rör det sig i stor utsträckning om relationsvåldtäkter, där spärren mot att polisanmäla är stor hos många kvinnor. Många uttrycker också en rädsla för att inte bli trodda som orsak till att våldtäkten inte har polisanmälts. Detta tyder på att det kan finnas ett betydande mörkertal när det gäller antalet begångna våldtäkter i förhållande till de som polisanmäls.
Många pekar på vikten av att arbeta med bemötandefrågor som rör brottsoffer i allmänhet och brottsoffer som utsatts för sexualbrottslighet i synnerhet.
Det har skett utbildningsinsatser för dem som arbetar med utredningar om sexualbrott hos de rättsvårdande myndigheterna, men det är viktigt att detta arbete fortsätter med högre intensitet.
Resursknappheten hos i första hand polisen gör sig också påmind när det gäller utredningar om sexualbrott.
Det kan finnas skillnader mellan den relaterade utredningen och den officiella statistiken, men den visar på vikten av att få en samlad och väl underbyggd bild av hur rättsväsendet hanterar anmälda grova sexualbrott.
Attityder och värderingar spelar en central roll i hur samhället ser på dessa brott i sig, men kanske ännu mer hur man ser på dem som drabbas av brotten och hur man ser på gärningsmännen.
Vilka åtgärder avser det ansvariga statsrådet vidta
- för att förbättra möjligheterna till att höja den faktiska uppklaringsprocenten av anmälda våldtäkter,
- för att stimulera förändringsarbete kring attityder och värderingar av sexualbrott?