Upphandling av kompletterande aktörer i jobb- och utvecklingsgarantin

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag är beredd att avvakta med omstöpningen av Arbetsförmedlingens verksamhet tills utvärdering genomförts av försöksverksamheten med privata aktörer. Han har också frågat om jag har för avsikt att införa några nya åtgärder för deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin nu när det förväntade stödet från kompletterande aktörer uteblir. Regeringens ambition om att fler kompletterande aktörers kunskap och kompetens ska vara en naturlig del i den offentliga arbetsförmedlingen är tydlig och klar. Det finns absolut inga tankar om att förändra denna ambition och viljeinriktning. Enligt Arbetsförmedlingen är samtliga upphandlade tjänster inom jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar i gång sedan halvårsskiftet. Arbetsförmedlingen har tecknat avtal med tolv olika aktörer för aktiviteter inom jobb- och utvecklingsgarantin och med elva företag för aktiviteter inom jobbgarantin för ungdomar. Till detta kommer också upphandlade aktörer för bland annat förstärkt jobbcoachning, insatser för målgruppen utrikes födda och ungdomar som står långt från arbetsmarknaden samt aktiviteter för sjukskrivna. Enligt uppgifter från Arbetsförmedlingen har man också ett särskilt projekt som ska bidra till att kompletterande aktörer blir en del av Arbetsförmedlingens tjänsteutbud. I detta arbete ingår bland annat att utveckla beställarfunktionen. Jag har fullt förtroende för att Arbetsförmedlingens arbete leder till att kompletterande aktörer blir den viktiga del av tjänsteutbudet som regeringen har satt som mål. Jag har därför inte för avsikt att göra några förändringar avseende uppsatta mål eller att vidta några åtgärder utifrån Luciano Astudillos frågeställningar.

Herr talman! Littorin har visat sig vara den borgerliga regeringens slarver också på det här området. Jag ska ändå inleda med att tacka för svaret. Jag måste säga att det snarare bekräftar och förstärker den bilden än ger hopp om något annat. Vi har sett på andra områden - jag ska inte upprepa dem här, men det är a-kassan och arbetsmarknadspolitiken - hur man har slarvat. Nu håller man på att slarva bort en annan viktig insats, de kompletterande aktörerna för de människor som står långt från arbetsmarknaden. Vi har haft två debatter om samma fråga. Den första var när regeringen annonserade att man skulle pröva på att handla upp 1 000 försöksplatser på det här området. Debatten kom att handla om att det egentligen inte fanns någon skillnad i vår syn på att det är bra med kompletterande aktörer. Då lovade arbetsmarknadsministern att det här inte handlade om någon privatisering av Ams. Han sade också att han noga skulle följa utvecklingen och den utvärdering av det här som IFAU gör. Sedan helt plötsligt gick det från 1 000 till 10 000 platser. Littorin var otålig. Detta gjordes utan att IFAU var klar med sin utvärdering, utan att man tog reda på om det verkligen är så att de kompletterande aktörerna faktiskt bidrar till målet, som är det viktigaste, att se till att fler som står långt från arbetsmarknaden får ett arbete. Det är slarv, tycker jag. Detta är ett uttryck för det Littorin står för i den borgerliga regeringen. Nu står vi där, med en upphandlingsprocess som väldigt få är nöjda med. Det var rättsprocesser. Det blev förseningar. Jag har träffat representanter för bemanningsbranschen och många andra viktiga aktörer som inte alls är nöjda. Det är inte minst sociala företag, som skulle kunna vara med och bidra till det här. Också här försöker Littorin ge sken av att det nu är så många fler som är de kompletterande aktörerna. Men i praktiken vet Littorin att en stor del av resurserna går till ett företag, som att man i praktiken går från ett offentligt monopol till ett delvis privat. Det är inte mycket av mångfaldens möjligheter där. Jag får tydliga signaler från Arbetsförmedlingen att man inte alls är nöjd med processen. Och ytterst - det är det som är det riktigt allvarliga - är det de arbetslösa som drabbas, de som är i jobb- och utvecklingsgarantin. Vi är kritiska till att man inte har avvaktat utredningen och effekterna av den. Jag hade hoppats på ett lite bättre svar på det här området, Littorin. Du får en chans till.

Herr talman! Luciano Astudillo fortsätter med sina invektiv snarare än att diskutera sakfrågan. Nu är det slarvigt, hemskt och allting. Tolv företag har handlats upp i jobb- och utvecklingsgarantin och elva företag i jobbgarantin för unga. Det är över 13 000 personer på månadsbasis som omfattas, och målet var 10 000. Jag kan naturligtvis inte kommentera eller diskutera exakt hur upphandlingen har fungerat eftersom det är en myndighets beslut, och det är en myndighet som har hanterat det. Men jag har pratat till exempel med min australiensiske kollega om hur man gjorde där för tio år sedan när man började med upphandling av kompletterande aktörer, och jag kan konstatera att det tog några år innan det satte sig. Upphandlingsrutiner måste utformas. De måste omprövas. Det måste hanteras. Det är klart att bemanningsföretagen, som Luciano Astudillo pratade sig så varm för alldeles nyss, hade velat se en helt annan utveckling. De ville ju lägga ned Arbetsförmedlingen och i stället privatisera alltihop. Det vill inte jag. Men jag vill bjuda in de kompletterande aktörer som har en erfarenhet av att arbeta med utsatta grupper, som aldrig går att anställa, som inte går att få in på annat sätt än att de jobbar tillsammans med någon. Det kan gälla Fontänhusen för personer med psykiska funktionshinder, som har så otroligt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det kan handla om Basta i Nykvarn, som jag har besökt några gånger och som är ett oerhört intressant exempel på hur man arbetar med grupper och personer som har långvarigt drogmissbruk i bakgrunden. Det kan handla om olika ideella organisationer. Det kan också handla om fackföreningar, kyrkor eller vad det nu kan vara. Exakt vem som i det här första skedet har fått själva kontrakten kan inte jag kommentera, annat än att nämna de siffror som finns och den omfattning som detta gäller. Poängen är att det inte bara handlar om att konkurrensutsätta verksamheten. Det är inte det som det handlar om. Det handlar om att få in kompetens och bemötande som det inte går att anställa på eller på annat sätt få fatt i, erfarenhet av att arbeta med personer som har mycket svåra problem, som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är också bemötandet, att när man kommer till Basta möta personer som arbetar med en, tillsammans med en, som själv har gått igenom samma problematik. När man tittar på Basta, som ett exempel, ser man att över hälften av de personer som genomgår Basta kommer ut i antingen anställning eller egenföretagande. Den andra halvan är ju där, och inte på Plattan eller någon annanstans. Låt oss ta till vara de erfarenheterna! Kan upphandlingsprocesserna bli bättre utformade? Ja, säkert. Kan det bli ännu fler kompletterande aktörer? Ja, säkert. Vi har en ny ledning för Arbetsförmedlingen som börjar på måndag, och jag utgår från att detta kommer att vara en av de absolut viktigaste uppgifterna framöver. Att det behövs tror jag att vi kan vara överens om.

Herr talman! Littorin väljer att inte prata om det som den här interpellationen handlar om. Målet är ju att få människor tillbaka på arbetsmarknaden som står långt från arbetsmarknaden, att kompletterande aktörer kan vara ett viktigt komplement i det här. Basta är säkert bra, och många andra kompletterande aktörer, inte minst sociala företag. Det är viktigt att slå fast att vi socialdemokrater inte är några ideologiska motståndare till en mångfald av aktörer - tvärtom. Vi tror att de är ett viktigt komplement. Det finns ingen skiljelinje där. Men vi är inte heller några ideologiska förespråkare av en öppen marknad på det här området, som en del i bemanningsföretagen. Även om de är missnöjda vill en del av de företagen ha en helt öppen marknad. Det är bra att Littorin är tydlig i den frågan. Men också många av Littorins partivänner i mitt utskott, arbetsmarknadsutskottet, vill helt avreglera förmedlingsverksamheten. Det är väl bra att vi har Littorin som arbetsmarknadsminister och inte någon av de moderater som sitter i arbetsmarknadsutskottet. Det är viktigt att följa utvecklingen kring de här frågorna. Nu senast gjordes en jämförande studie i Danmark av Thomas Bredgaard och Flemming Larsen på Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning vid Ålborgs universitet, och de konstaterar att införandet av en marknad för arbetsförmedlingen eller att öppna upp inte helt klart har inneburit förändringar som har gått till det bättre - man är till och med tveksam till det. De har jämfört med bland annat Australien, som Littorin lyfter fram här, men också med Nederländerna och Danmark. De konstaterar att kostnaden till och med var högre. Det är inte säkert att servicen var bättre för dem som står långt från arbetsmarknaden, och byråkratin har inte heller minskat. Det är där kritiken från oss socialdemokrater kommer. Littorin må ogilla det, men vi säger att Littorin är slarvig. Vi har en utredning och en utvärdering på gång där man skulle utvärdera de tusen första platserna. Men Littorin valde att inte avvakta den, utan att veta om det är bättre eller sämre eller om det kostar mer eller mindre. För mig blir det då att man slarvar och inte hushållar med de gemensamma resurserna. Man vet inte om det faktiskt bidrar till att föra fler människor som står långt från arbetsmarknaden närmare ett arbete. Det är slarv. Det må Littorin inte alls gilla, men så är det. Det vi däremot som socialdemokrater är ideologiska motståndare till är arbetslösheten. Vi vill ha arbete åt alla och full sysselsättning. Därför ser vi kompletterande aktörer som ett viktigt instrument för att nå det viktiga målet. Kanske skulle de kunna bidra nu när vi ser att konjunkturen vänder och arbetslösheten ökar. Men vi kommer inte att veta, för vi fick en upphandlingsprocess som ingen var nöjd med.

Herr talman! Jag tror att de som var mest missnöjda var de som inte blev upphandlade. Det är väl kanske inte alldeles märkligt. Luciano Astudillo refererar till de danska forskarna. Jag tror att vi var på samma seminarium, Luciano Astudillo och jag, i våras och lyssnade på deras föredragning av just de tre exempel som Luciano Astudillo nämner, nämligen det danska, det holländska och det australiensiska. Det har varit en del av bakgrunden till varför vi valde att göra på det sätt vi gjorde - inte en fri upphandling, inte något slags voucher för arbetsmarknadspolitiska insatser som sedan kan lösas in lite överallt och inte en totalt fri marknad. Vi valde i stället just en upphandlingsmodell. När man inför en sådan modell blir det naturligtvis möjligen inte alldeles som önskat det första året. Det kan jag hålla med om. Arbetsförmedlingen är ju ovan att göra den här typen av upphandlingar. Det är också därför man nu analyserar hur upphandlingen gick till för att försöka förbättra det hela nästa gång det blir av. Men jag vänder mig återigen mot att Luciano Astudillo kallar detta för slarv. Med all respekt - ni slarvade bort högkonjunkturen åren före 2006 när vi hade en jobless growth och när ni lämnade var femte bakom er precis som jag har sagt så många gånger förut. Vad vi nu ska göra är att se till att vi får så god utväxling som möjligt av de upphandlade kompletterande aktörerna. Vi ska se till att vi drar fördel av den kompetens som finns där och det bemötande som vi vet finns där. Det gäller just de fördelar som jag med glädje noterar att Luciano Astudillo också omfattar och omsluter.

Herr talman! När det blir jobbigt ägnar sig Littorin åt politisk retorik. Då blir det så att han börjar prata om dem som vi socialdemokrater lämnar bakom oss. Men i praktiken var det ni, den borgerliga regeringen, som slarvade bort den konjunktur vi hade. Tillväxten av jobb var i själva verket högre 2005 och 2006, våra sista år, än under ert första år. Och nu vänder det. Dessutom är det så att förra gången vi hade den konjunktur vi är i nu var sysselsättningen högre - någon gång i mitten på år 2000. Men det är skönt ändå. I allt det här, med all den politiska retorik och all den kraft som Littorin här använder sig av medger han på sitt sätt att han har slarvat. Han säger att han måhända borde ha avvaktat och att det blir lite så här när man prövar sig fram. Han kunde ju ha sagt att man kunde ha avvaktat utvärderingen. Men det ville han inte. Han vet i själva verket inte om detta kommer att vara bättre eller sämre för de arbetslösa och om det kommer att kosta mindre eller mer för våra gemensamma resurser. Det är slarv, och det är bra att Littorin ändå medger det på sitt sätt.

Herr talman! Det är alltid intressant att debattera med Luciano Astudillo. Invektiven flyger omkring, och oförskämdheterna likaså. Jag önskar att Luciano Astudillo i stället för att ha den debattekniken kunde ägna sig åt att debattera sakfrågan. Jag tänker försöka hålla mig till den. När vi går in i grunden och tittar på hur det faktiskt förhåller sig säger Luciano Astudillo att ni inte är ideologiskt förblindade i socialdemokratin för kompletterande aktörer. Varför har ni då konsekvent under alla de år då ni hade ansvar stängt dörren för just dessa? Alla de organisationer som har stått där utanför och har velat ta sig in och velat hjälpa till har ni konsekvent stängt utanför. När vi pratar om utanförskapet säger jag återigen att i januari 2006 var det breda utanförskapet 1 705 000 personer. I januari 2008 - om vi ska jämföra helårssiffror - var det 1 501 000. Mer än 200 000 personer hade lämnat utanförskapet och kommit tillbaka i arbete om vi bara jämför under den perioden. Om vi jämför andra siffror med samma beräkningsunderlag ser vi på samma sätt hur många det är som har kommit tillbaka. Det är glädjande. Vi ska fortsätta jobba med det. Det är mitt löfte. Vi ska fortsätta nu, när det ser lite ljummare ut på arbetsmarknaden. Vi ska sätta extra fokus på dem som står längst ifrån. Det är precis de som nu behöver mest hjälp med sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Jag skulle önska att Luciano Astudillo och Socialdemokraterna i stället för att ideologiskt hela tiden kämpa emot var med på detta arbete och såg till att fler kom in på arbetsmarknaden. Det vore trevligt.