Uppenbart ogrundade ansökningar

Herr talman! Johan Forssell har frågat mig vad jag avser att göra för att minska antalet uppenbart ogrundade ansökningar.

Jag delar Johan Forssells uppfattning att det är viktigt att minska antalet ogrundade ansökningar. Regeringen har därför i regleringsbrevet 2015 för Migrationsverket gett ett uppdrag till verket att se till att ärenden där avvisning med omedelbar verkställighet kan ske handläggs så snabbt som möjligt. Detsamma gäller ärenden där sökande kommer från länder dit avvisning med omedelbar verkställighet sker i hög utsträckning.

Från januari till juni i år avslog Migrationsverket totalt 9 018 asylansökningar. Av dessa var 1 992 beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. För länderna Albanien, Serbien samt Bosnien och Hercegovina avslog Migrationsverket 1 457 asylansökningar, och av dessa var 1 044 beslut om avvisning med omedelbar verkställighet.

När det gäller möjligheten att upprätta listor över säkra ursprungsländer regleras det i det EU-gemensamma asylprocedurdirektivet. Av direktivet framgår att det ska ske en individuell prövning av asylansökningar. Europeiska unionens råd har under sommaren antagit slutsatser som rör säkra ursprungsländer. Slutsatserna understryker vikten av en enhetlig och koordinerad hantering i EU. Sverige har hittills valt att inte införa ett system med listor utan har satsat på att få till en snabbare asylprocess.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Det finns en bunt interpellationer liggande sedan före sommaren där de ohyggliga fasor som nu drabbar vår omvärld beskrivs på ett förtjänstfullt sätt och vilja följder de har. Söktrycket till Sverige nu är väldigt omfattande.

Vi kan också se att det finns omfattande problem i vårt mottagningssystem med långa handläggningstider och med en stor brist på bostäder samtidigt som kostnaderna skjuter i höjden. Från 2014 till 2019 kommer kostnaderna öka med närmare 15 miljarder kronor, om man summerar migration och integration.

Jag vill göra en sak tydlig i den här diskussionen, och det är att Sverige ska fortsätta att ta ett stort ansvar för att hjälpa människor på flykt. Det gör vi i dag, och det ska vi också fortsätta att göra. Vi ska värna asylrätten.

Men man måste också komma ihåg att det är långt ifrån alla som söker asyl i Sverige i dag som har skyddsskäl. För mig som moderat är det viktigt att Sverige har en generös men reglerad invandring. Vi ska ge skydd till dem som flyr från krig och alla ofattbara grymheter. Men de som saknar skyddsskäl ska inte ges uppehållstillstånd och bör därför lämna landet.

Det innebär inte alltid att livet är enkelt för den som får återvända till sitt hemland, tvärtom. Men för att kunna upprätthålla ett generöst system måste vi alltid vara konsekventa med att den som saknar skyddsskäl ska återvända till hemlandet.

Under 2014 var Georgien, Kosovo, Serbien och Albanien bland topp 10 i Sverige när det gällde antalet asylsökande. Prognosen för 2015 är att det kommer att vara 7 000 sökande från dessa länder. Under nästa år förväntas antalet stiga till 9 000. Förra årets ansökningar kan delas upp i två delar. Den ena gruppen bedömdes som uppenbart ogrundade ansökningar med relativt kort handläggningstid, 33 dagar. I den andra gruppen var handläggningstiden drygt tre månader.

Personer från Kosovo fick uppehållstillstånd i 3 procent av fallen, personer från Albanien fick uppehållstillstånd i 3 procent av fallen, personer från Serbien fick uppehållstillstånd i 1 procent av fallen, personer från Bosnien fick uppehållstillstånd i 1 procent av fallen och personer från Makedonien fick uppehållstillstånd i 1 procent av fallen.

I dag finns det ett snabbspår, och det gäller uppenbart ogrundade ansökningar, men det rör sig om knappt hälften av fallen. När det gäller flera av dessa länder var det förra året 30-40 procent av ansökningarna som var uppenbart ogrundade. I andra fall tar det betydligt längre tid, eftersom det kan följa ett antal överklaganden. Man måste också räkna med tiden för verkställighet.

Många andra länder har ett system med säkra länder. Det innebär i korthet att man prioriterar sökande från länder där beviljandegraden är låg och att dessa fall ska påskyndas och betas av så fort som möjligt.

Nu har den här diskussionen tagit fart i EU-kretsen; det har nog ingen missat. Jag föreslog det här för några veckor sedan, och då uttalade Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson att detta var "ett oseriöst förslag". Vederbörande sa också hon talade för hela regeringen.

Nu är det här kanske inte så mycket att hetsa upp sig över, men det råkar faktiskt vara så att Miljöpartiet är ett regeringsparti, och hållningen är rakt motsatt mot det som nu sker i stora länder som Tyskland och Frankrike, där socialdemokrater dessutom är med och styr.

Jag undrar därför om detta är hela regeringens hållning. Jag undrar också ifall regeringen framöver är beredd att införa ett system med säkra länder i Sverige.

Herr talman! Det är jag som företräder regeringen i dessa frågor, ingen annan.

Min grundhållning är precis densamma som Johan Forssell ger uttryck för. Den som har asylskäl får stanna, den som inte har asylskäl får inte stanna. Fattigdom i sig är ett helsike, men det är inte grund för uppehållstillstånd, utan då krävs det någonting mer. Så är det.

Det är inte längre krig på Balkan som det var för 20 år sedan, då vi hade den förra stora ökningen av asylsökande till Sverige. Nästan 90 000 asylsökande kom då till Sverige under ett år, 1992. Förra året kom det 81 000 asylsökande till Sverige. Siffran är alltså ungefär densamma.

Det är inte krig på Balkan. Ändå kommer det många asylsökande därifrån. Men det kommer inte så särskilt många till just Sverige. Förra året var det 7 procent av alla asylsökande som kom från västra Balkan. Det är alltså inte den stora migrationspolitiska frågan för svenskt vidkommande. Men i Tyskland pratar man om att av dem som kommer dit är 40 procent från västra Balkan, så den här diskussionen är mycket större där än vad den är här. Tyskland har ett system med säkra länder, men det verkar ju inte ha hjälpt. Förmodligen måste man använda sig av andra metoder i Tyskland.

Andelen som under förra året kom från västra Balkan till Sverige var 7 procent. Av allt att döma kommer antalet att ligga under 10 procent i år. Som Johan Forssell var inne på är det bara 1-3 procent av dem som ansöker som får uppehållstillstånd. Så det är inte det största problemet vi har att hantera i dag, men det är ändå ett problem, och det måste vi försöka att åtgärda. Därför skrev vi in i Migrationsverkets regleringsbrev för i år att handläggningstiderna och de genomsnittliga vistelsetiderna måste kortas för dem som söker asyl från den här gruppen av länder.

Det har faktiskt skett en ganska snabb och positiv förändring. År 2014 var det 47 procent av dessa ärenden som handlades i snabbspåret. I år är det 77 procent. 2014 var det 53 procent som handlades i normalprocessen. Nu är det 23 procent. Det är alltså betydligt fler ärenden som rör västra Balkan som handläggs i snabbprocessen i år än vad som var fallet tidigare.

Samma sak gäller när man tittar på vistelsetiderna. Den genomsnittliga vistelsetiden 2014 från det att man kom hit till dess att man var ute ur landet uppgick till 190 dagar. Nu har tiden minskat till 120 dagar. Det är en minskning med över 30 procent. Det är bra, men vi måste naturligtvis fortsätta att pressa ned tiderna ytterligare.

Till följd av Migrationsverkets arbete handläggs betydligt fler i snabbspåret, och vi ska fortsätta på den linjen.

Ska vi införa en lista med säkra länder? Jag ser det mer som en symbolfråga. Det är en annan teknisk lösning för att försöka uppnå samma sak som vi vill uppnå.

Jag kan bara konstatera att hittills har vårt system varit mer lyckosamt än det tyska systemet.

Herr talman! Migrationsministern säger återkommande att det här inte är den stora frågan. Så kanske det är, men samtidigt tror jag att just för att vi nu har den situation vi har måste vi kunna göra flera saker samtidigt. Det finns inga enkla lösningar. Det finns ingen knapp att trycka på för att korta handläggningstiderna. Det handlar om ett gnetande överallt för att få systemet att fungera.

Det är bra att handläggningstiderna har kortats, men det tar fortfarande alltför lång tid. Dessutom ser vi hur gruppen med antalet asylsökande förväntas öka under nästa år från 7 000 till 9 000, detta utöver den reella flyktingkatastrof vi ser, människor som flyr och som verkligen har skyddsskäl.

Jag betvivlar inte att många människor från dessa länder väljer att lämna landet för att de har problem, men Sverige som ett litet land med begränsade resurser måste inrikta resurserna på de människor som faktiskt har skyddsskäl. Därför menar jag att det är viktigt att ta tag i detta. Vi ser att det bidrar till att förlänga handläggningstiderna. Det handlar om kostnader och det handlar om bostäder. Det är viktigt att ta tag i det, inte minst för de människors skull som flyr från krig och förtryck.

Nu sker diskussionen på EU-nivå. Den kommer säkerligen att accelerera, för utmaningarna är stora i Europa. Inte minst gäller det Tyskland, som migrationsministern nämner. Även om handläggningstiderna i Sverige har kortats tidigare år hoppas jag att vi kan vara ense om att det inte fungerar tillräckligt bra. Det tar fortfarande 130 dagar till första beslut, och sedan har man tid för överklagande och verkställighet. Det blir ganska många månader.

Jag vill upprepa det som jag sa i mitt första anförande. Andelen människor från dessa länder som får asyl är nere på 1 procent i flera fall. Det innebär att 99 procent inte har skyddsskäl. Om frågan trots allt dyker upp på EU-toppmötet vill jag fråga migrationsministern: Vilken linje anser migrationsministern att Sverige bör driva i de sammanhangen?

Herr talman! Jag brukar beskriva skillnaden mellan vårt system med uppenbart ogrundade ansökningar och systemet med säkra länder mer som en symbolfråga, mer av teknisk karaktär. Vi får väl se vad EU-kommissionen kommer fram till i form av konkreta förslag, och så får vi utifrån det bedöma om det är något som vi ska gå in i. Frågan är lite väl tidigt väckt eftersom vi ännu inte har sett något förslag från EU-kommissionen. Samtidigt vet jag att de diskussionerna förs inom EU-kretsen, inte minst mot bakgrund av att Tyskland har en så stor andel av sina asylsökande från västra Balkan.

Jag skulle inte bli överraskad om det kommer ett sådant förslag, men då tar vi den frågan när den kommer. Den lär komma redan nästa vecka, för om vi ska ha ett RIF-möte den 14 september lär frågan komma upp på EU-nämnden. Var sak har sin tid, tycker jag.

Återigen och i sak: Tänk på att detta berör mindre än 10 procent av våra asylsökande. Det var 7 procent förra året. Det blir kanske 8-9 procent i år. Vi har redan kortat tiderna för dem som kommer med 30 procent. Det innebär att det vi sa till Migrationsverket förra året nu har genomförts på ett mycket bra sätt. Det är viktigt att det sker, för vi behöver alla tillgängliga resurser till dem som verkligen är flyktingar. Vi behöver alla asylboendeplatser, vi behöver alla platser i våra skolor, vi behöver vika allting till dem som verkligen är flyktingar.

Här har vi en bifallsgrad på endast 1-3 procent. Samtidigt är det viktigt att säga att även om vi inför ett system med säkra länder måste vi ändå titta på alla ansökningar individuellt. Vi kan inte avföra dem i klump, för då bryter vi mot våra konventioner på området. Även om vi har en sådan lista måste vi alltså titta på varje fall för sig. Säkra länder är en annan teknisk lösning för att uppnå det som vi vill, men det är inget trollspö som man kan svinga och tro att man därmed får omedelbar effekt.

Herr talman! Migrationsministern hade vänligheten att be mig vara förberedd inför den här debatten. Jag tror att det även gäller för migrationsministern om frågan kommer upp på EU-toppmötet nästa vecka. Det kan vara bra att vara förberedd och inte bara ta det då, eller hur det nu var statsrådet uttryckte sig. Det kanske är bra att fundera igenom vad den svenska regeringens hållning egentligen är. Om man vill vara med och påverka förslagen från kommissionen kanske det är bra att skaffa sig en idé.

Handläggningstiderna har kortats, det är bra, men de är fortfarande för långa. Det tar 130 dagar, och vi ser hur antalet asylansökningar från dessa länder ökar. Man kan fundera på hur spridd kunskapen är i de länderna beträffande vad som krävs för att få asyl. Nu informerar man om det på ett mycket tydligt sätt över parti- och blockgränserna i till exempel Tyskland. Man vet att det ofta finns förutfattade meningar om vad som faktiskt krävs för att få asyl och vad som inte är tillräckliga skäl. Uppenbarligen finns det en brist på kunskap eftersom 99 procent i Sverige inte bedöms ha asylskäl.

I det mycket ansträngda läge vi nu har tror jag att vi måste vrida på alla rattar, trycka på alla knappar, göra allt vi kan för att få systemet att fungera. Vi ska såklart inte slarva. Vi ska vara noggranna. Vi ska göra rätt saker. Det här är ett mycket konkret förslag. Jag tror att det skulle vara verkningsfullt. Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar runt om i Europa gör liknande bedömningar. Jag tycker att det är värt att titta på, och jag hoppas att regeringen inte slår sig till ro med hur utvecklingen har varit utan fortsätter att driva frågorna om hur vi kan korta handläggningstiderna, till gagn inte minst för de människor som faktiskt har asylskäl, de som flyr från krig och förtryck.

Herr talman! När vi får förslaget i dess helhet kan vi ta ställning och också analysera vilka effekter det skulle ha på svensk lagstiftning. Som jag sa är det inget trollspö man bara kan svinga och tro att det omedelbart kommer att lösa problemet. Det vi ägnat tiden åt är att enträget gå igenom och se om det finns möjligheter att påverka rutinerna på ett sådant sätt att vi kan pressa tiderna. Det har vi gjort. Vi har minskat vistelsetiden med 30 procent under det här året, vilket jag tycker är ganska bra.

Jag kan konstatera att för några år sedan, när vi hade en annan regering, var andelen flyktingar som kom från västra Balkan högre än de 7 eller 8 procent som vi nu talar om, men då gick inte den regeringen fram med några listor över säkra länder utan höll fast vid den ordning som vi har. Det är alltså en omsvängning som Moderaterna gjort på sistone.

Vi kommer att fortsätta jobbet med att försöka korta handläggningstiderna. Vi kommer att tillsammans med övriga länder i Europa försöka hitta ännu fler konkreta och konstruktiva lösningar till det som nu sker. Det är angeläget för oss att kunna koncentrera resurserna på dem som verkligen är flyktingar och inte på dem som inte är det. Det är vår linje.

Som jag sagt vid ett annat tillfälle är den här typen av frågor sådana där jag tycker att vi bör hitta en dialog över blockgränsen. Därför samverkar vi gärna med de borgerliga partierna i de här frågorna framdeles.

Överläggningen var härmed avslutad.