Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stävja utvecklingen av våldsbrott mot unga, om orsakerna till utvecklingen och hur regeringen har agerat för att motverka förakt mot svenskar som grupp.
Allvarliga våldsbrott kan aldrig accepteras, oavsett med vilka motiv de begås och vem gärningsmannen är. Därför har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att stävja gängkriminaliteten och brott mot barn och unga.
Polismyndigheten byggs ut kraftigt, med målet om 10 000 fler anställda mellan 2016 och 2024. Hittills har Polismyndigheten ökat med ca 3 500 anställda, och på bara ett år har antalet poliser ökat med nästan 400.
Regeringen fortsätter att genomföra åtgärder inom ramen för 34-punktsprogrammet mot gängkriminalitet.
Det handlar till exempel om förbättrade utredningsåtgärder när barn misstänks för brott, ökade resurser till LVU-placeringar och tidiga sociala insatser för barn och unga i riskzonen.
Ett lagförslag om en ny påföljd för unga lagöverträdare, så kallad ungdomsövervakning, har lämnats till riksdagen. Det ska beslutas här i kammaren nästa vecka. Ett förslag om slopad ungdomsreduktion för 18-20-åringar för brott med minimistraff ett års fängelse kommer att remitteras. 34-punktsprogrammet omfattar även skärpta straff bland annat för rekrytering av unga till kriminalitet och för överlåtelse av narkotika. Det är åtgärder som syftar till att stoppa tillväxten av kriminella gäng och miljöer.
Men för att få bukt med ungdomsbrottsligheten krävs också insatser från många andra aktörer, däribland socialtjänst och skola. Det effektivaste sättet att hindra barn och unga från att välja eller hamna i kriminalitet är att erbjuda något bättre, till exempel en bra utbildning. Under förra mandatperioden sköt regeringen till över 35 miljarder kronor till vård, skola och omsorg. 100 000 fler arbetar nu i välfärden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sverige ska vara ett land fritt från rasism och hatbrott, oavsett vem det riktar sig mot.
97 procent av anmälningarna när det gäller hatbrott med främlingsfientliga eller rasistiska motiv avser brott mot minoritetsgrupper i samhället. Men lagstiftningen gör inte skillnad på svenskar och invandrare i det avseendet. Om ett rån eller annat brott har som motiv att kränka offret på grund av hans eller hennes svenska ursprung gäller samma straffrättsliga bestämmelser som om brottet riktats mot en person ur en minoritetsgrupp.
Avslutningsvis kan det också konstateras att utvecklingen i ungdomsgruppen inte är entydig. Antalet unga som lagförs för brott har minskat med 30 procent på tio år, och antalet unga som vårdas på sjukhus på grund av våld har minskat med drygt 50 procent. Mycket tyder alltså på att vi har att göra med brott som begås av en begränsad grupp ungdomar, vilket också talar för att utvecklingen bör kunna vändas med rätt insatser riktade till dessa personer.