Ungdomsanställningar

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig på vilka grunder jag avser att verka för en fortsättning av en politik som inte leder till att fler ungdomar kommer i arbete. Vidare har han frågat om jag avser att verka för att resurserna används för att fylla jobbgarantin för ungdomar med ett reellt innehåll. Slutligen undrar han vilka andra åtgärder jag avser att vidta för att stärka och förbättra ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Att vår politik inte leder till att ungdomar får arbete är fel. 55 000 fler i åldern 15-24 år var sysselsatta andra kvartalet i år jämfört med andra kvartalet 2006. Extra glädjande är att det är personer med tillsvidareanställningar som har ökat, medan antalet personer med tidsbegränsade anställningar i princip är oförändrat. I jobbgarantin för ungdomar är fokus på jobbsökaraktiviteter eftersom forskning samt erfarenheter från andra länder visar att detta är ett mycket effektivt sätt att få ut ungdomar i jobb. Sedan starten i december har nästan 24 000 personer påbörjat jobbgarantin. Av dessa har drygt hälften lämnat garantin. Över 70 procent av ungdomarna har lämnat för ett arbete eller för en reguljär utbildning. Den relativt höga kostnaden för att anställa en ungdom anges ofta som en förklaring till den höga ungdomsarbetslösheten. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att göra det billigare att anställa ungdomar. Personer mellan 20 och 24 år kvalificerar sig till nystartsjobb redan efter sex månaders arbetslöshet. I dag har drygt 1 200 ungdomar ett nystartsjobb. Regeringen har dessutom infört en nedsättning av socialavgifterna för dem som anställer personer mellan 18 och 24 år. Vi avser nu att ytterligare sänka socialavgifterna för ungdomar från och med den 1 januari 2009. Kombinerat med nystartsjobb kommer då nedsättningen att uppgå till nästan 40 procent av lönekostnaden. Målsättningen är att det ska bli lättare för yngre att komma in på arbetsmarknaden. Fler unga får arbetslivserfarenhet, vilket minskar risken för långvarig arbetslöshet senare i livet. Samtidigt pågår ett omfattade reformarbete som berör alla delar av utbildningssystemet. Ett av regeringens mål är att fler ungdomar ska välja utbildningar som ger dem kvalifikationer som efterfrågas på arbetsmarknaden. Vi fortsätter således att bekämpa utanförskapet bland ungdomar genom flera olika insatser, som förstärker varandra. På så vis ökar vi ungdomarnas förutsättningar att få arbete.

Herr talman! Egentligen går det att sammanfatta arbetsmarknadsministerns svar med den rubrik som tidningen Arbetsmarknad i september använde för att beskriva den höst vi går till mötes när det gäller ungdomars situation på arbetsmarknaden: "Orolig höst för unga". Den borgerliga regeringens politik har faktiskt inte löst det för de ungdomar som har det svårast att komma in på arbetsmarknaden. Så är det. Nu går vi in i en lågkonjunktur, och vi vet att ungdomar är de som först drabbas. Det svar som Littorin ger här i dag är ett uttryck för den handlingsförlamning och den försummelse som deras politik har varit de första två åren. Vad händer i en lågkonjunktur? Det första som händer är att rekryteringarna minskar. Det är ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden. De tillfälliga jobben förlängs inte. Vi vet att andelen ungdomar som har otrygga anställningar är väldigt stor. Ofta kommer man in på en ny arbetsplats just genom en otrygg anställning. Sedan kommer varslen, och då är det oftast ungdomar som varslas, för det är de som har haft de kortaste anställningarna. Nu kommer lågkonjunkturen. Det siffertricksande som Littorin ägnar sig åt lämnar ingen trygg. Det är ju så. Både han och jag vet att mycket av den sysselsättningsökning som vi har haft - både under vårt sista år i majoritet och under Littorins första år vid makten - har varit en effekt av konjunkturen. Vad säger då Littorin? Han hänvisar till lärlingsutbildningen, som har kritiserats av både näringslivet och fackföreningsrörelsen för att man eventuellt håller på att skapa ett A-lag och ett B-lag, där yrkesutbildning inte kommer att kräva fullgoda kunskaper i svenska, engelska och matte. Littorin hänvisar till jobbgarantin. Precis som han säger har det visat sig i forskning att jobbsökaraktiviteter är viktiga. Men hans egen utredning, Flexibel arbetsmarknadsutbildning , konstaterade att ett stort problem bland dagens ungdomar som inte får jobb är att de saknar utbildning. Hur ser då jobbgarantin ut? Först händer ingenting de tre första månaderna. Sedan, efter tre månader, kommer den ökade jobbsökaraktiviteten, och först efter sex månader finns det möjlighet att få en arbetspraktik eller utbildning. I juni var det så lite som 12 procent av de ungdomar som fanns i garantin som hade detta. I praktiken är det en inlåsning för ungdomar. Alla ungdomar, oavsett bakgrund, behov och utbildningsnivå, behandlas lika. Vi vet genom forskning att det bästa är individuellt bemötande för att få ut unga människor i arbete. Den generella skattesänkningen för företag som har ungdomar anställda är ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Det är inte vi som säger det, utan det har kritiserats av forskningen. Till och med Littorins och regeringens eget finanspolitiska råd har sagt att den är ett ekonomiskt slöseri och att den inte borde fullföljas. Riksrevisionen kritiserar den vägen. Men detta är det enda nya i budgeten. Vem kommer Littorin och den borgerliga regeringen att lyssna på om de inte lyssnar på experterna eller praktikerna? Vem kan övertyga dem om att den politik de hittills har fört inte hjälper de ungdomar som står längst från arbetsmarknaden?

Herr talman! Låt mig travestera ett uttryck: Det där med att kasta gurka i eget växthus kanske inte är så bra. Mitt i konjunkturuppgången 2006 lämnade ni efter er 100 000 ungdomar i utanförskap. Vi hade den tredje värsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. Ni hade tolv år på er att försöka hantera det, men ni misslyckades alldeles fruktansvärt. Det är viktigt att komma ihåg att den uppgång som vi har sett mellan 2005 och 2007 innebar 77 000 fler i sysselsättning bland de unga. Jämför man det med den tidigare högkonjunkturen - då var siffran 46 000 - kan man se att den senaste högkonjunkturen har varit betydligt bättre för ungdomar. Det är naturligtvis glädjande att det är så. Då kan man naturligtvis, ungefär som det finanspolitiska rådet gör, sluta sig till att det har gått bättre för ungdomar under den här konjunkturuppgången än under den förra. Det tycker jag är glädjande, och det visar att politik faktiskt gör skillnad. Man kan naturligtvis diskutera olika typer av nedsättningar av sociala avgifter och annat. Men låt oss komma ihåg en sak: När man diskuterar insider- och outsiderproblematik på arbetsmarknaden, till exempel när det gäller flexicurity , är min uppfattning att det finns en rätt bra omsättningsförmåga när man väl är inne på arbetsmarknaden i Sverige jämfört med många andra länder. Förra året var det 820 000 förmedlade jobb på Arbetsförmedlingen, och det brukar vara ungefär hälften av de jobb som byter innehavare under ett högkonjunkturår. Det skulle alltså antyda att ungefär en och en halv miljon jobb bytte händer, och det är mycket för en ekonomi av Sveriges storlek. Flexibiliteten på arbetsmarknaden fungerar alltså bra när man är inne på arbetsmarknaden, men den fungerar betydligt sämre när man står utanför, om man har invandrarbakgrund, är ungdom eller har varit borta länge i sjukdom eller av annat skäl. Då har man svårt att ta sig in eller komma tillbaka. Det vet jag att Luciano Astudillo också känner till. Då är frågan: Hur kan man komma till rätta med detta? Hur kan man göra det lite enklare för ungdomar att ta sig in? Vi vet att en av orsakerna till att ungdomar har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden är att vi har ett ganska sammanpressat löneläge i Sverige. En del personer - kanske inte härinne, men på andra håll - skulle säga att arbetsrätten är ett problem. Att den är för stelbent har vi ju hört sägas i debatten. Mitt svar på frågan är att vi inte ska ändra i arbetsrätten. Däremot ska vi sänka de totala lönekostnaderna för att anställa dem som än så länge inte har någon arbetslivserfarenhet. Ungdomar är ett typexempel. Man kan vända på frågan och ställa en retorisk motfråga: Om man gör det 20 miljarder dyrare att anställa ungdomar i det här konjunkturläget, som ju Socialdemokraterna vill, blir det då fler eller färre ungdomar anställda? Man behöver inte vara hjärnkirurg för att inse svaret. Låt oss ha lite funderingar på vilka alternativ som finns. Interpellationen handlar om jobbgarantin för unga. När vi införde den var det faktiskt högkonjunktur, och vi vet att det viktigaste man kan göra för ungdomar är att hjälpa dem att söka och hitta jobb, alltså att förbättra matchningsfunktionen i ett tidigt skede. Det har varit en av de viktigaste åtgärderna. Därför har det första steget i jobbgarantin för unga handlat mycket om detta: att validera utbildning och se till att man hittar ett jobb så snabbt som möjligt. Samtidigt kräver andra tider lite annan beredskap. Jag är helt överens med Luciano Astudillo om att när vi nu kommer in i ett läge där det blir tuffare på arbetsmarknaden är det förmodligen mer av den typen av åtgärder som behövs, alltså sådant som syftar till att komplettera utbildning och annat. Därför finns också den typen av resurser och beredskap för de år som kommer.

Herr talman! Littorin pratar mycket och snabbt, men han säger ingenting. Man kanske blir lite groggy, men problemet kvarstår. Den här interpellationen handlar om den oroliga höst som många ungdomar går till mötes. Vi går in i en lågkonjunktur, och vi vet att ungdomar är de som först drabbas. Sedan diskuterar vi helheten av politiken, både jobbgarantin, som inte leder till jobb, och de skattesänkningar som man strör ut över företag utan att försäkra sig om att insatserna går till de ungdomar som står längst från arbetsmarknaden. Så skämtar han till det hela med lite retorik. Han vänder på frågan och säger: Men ni vill ju höja skatten och så vidare. Nu debatterar vi faktiskt er politik, budgeten 2009 och den dystra höst som många unga människor möter. Det kan ni inte komma undan. Vad är det vi ser? För en tid sedan hade vi en debatt om att 7 000 hade varslats. Det var inget problem, tyckte ni. Det var bara socialdemokratin som förstorade det hela och utnyttjade människors rädsla och oro. Nu är det 16 000 som varslas. Är det ett stort problem nu, enligt Littorins sätt att se det? Vi vet att det är ungdomar som får gå först. Konjunkturinstitutet förutspår en arbetslöshet på 7 procent nästa år, Littorin. Ni borde vara lite mer oroliga för den utveckling vi ser framöver. Hur är det då med resultaten för er politik? Jag tänker på jobbgarantin för ungdomar. I juni var det 11 500 i jobbgarantin. 4 000 hade hunnit lämna den. Av dem hade 2 500 fått jobb. Och som jag sade hade väldigt få, 12 procent, praktik eller utbildning. Nystartsjobben är den andra delen. 4 500 har hunnit få nystartsjobb av de unga. Av dem är det 2 400 som har lämnat. 1 100 har fått jobb. Allt detta har skett i en situation när det har gått väldigt bra för vårt land, när konjunkturen har varit på vår sida. Det gynnar ungdomar som oftast är de som kommer in först på arbetsmarknaden när det går bra. Nu vänder det. Då säger Littorin: Ja, vi fortsätter att göra det som inte ger någon effekt. Det enda nya, i praktiken, är ju den här fortsättningen med att sänka skatten för företag som har ungdomar anställda. Så här sade Riksrevisionen senast om det här: Sysselsättningseffekterna är obetydliga och dödviktseffekterna stora. Det är ett stort slöseri och ett stort svek mot de ungdomar som är på väg att hamna utanför och de ungdomar som trots den goda konjunktur vi har haft inte har kommit in på arbetsmarknaden. För ni väljer att fortsätta att göra samma sak. Vi har i praktiken en helt annan politik. Det vet Littorin. Och vi är väl bättre på att beskriva den än Littorin? Vi ser, precis som utredaren av en flexibel arbetsmarknadsutbildning sade, att det behövs rejäla investeringar i utbildning för många av de här ungdomarna, som inte kommit in. Vi vet också att det ibland kan behövas riktade skattesänkningar, inte minst för de ungdomar som fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Det är vårt alternativ till politik. Men ni sviker i praktiken alla de ungdomar som nu går en höst till mötes som är ganska orolig och kall.

Herr talman! Vilken tur då att 55 000 fler ungdomar är i sysselsättning nu än när vi tillträdde! Det tycker jag är alldeles utmärkt. Helt annan politik, säger Luciano Astudillo. Ja, ni vill göra det mindre lönsamt att jobba och dyrare att anställa. Sedan ska ni skyla över bristerna i jobbpolitiken med 9 000 fler Amsplatser. Ja, det var en omprövning. Med all respekt, men vi för en politik som leder till att det blir mer över när man jobbar. Det blir billigare att anställa, 20 miljarder billigare att ha ungdomar anställda. Det är klart som korvspad att det blir fler ungdomar anställda när det blir billigare att anställa. Det tycker jag är en självklarhet. Jag hör i olika debatter att det inte finns någon arbetsmarknadspolitik kvar, att vi har raserat allt och allt det som ni brukar säga. I år finns det 7 000 platser. Nästa år finns det 15 000 platser utanför garantierna, bara som ett exempel. Sedan kan man naturligtvis diskutera det som vore extra intressant, och det handlar om: Hur gör vi avvägningar i jobbgarantin för unga? Kan man inte börja med insatser lite tidigare där? Ska man inte börja med den lite tidigare? Den typen av diskussioner förtjänar att lyftas fram. Det kan man diskutera. För det är klart att vi möter ett annat läge nu än vi gjorde tidigare. Sedan vill jag påpeka att utredningen om en flexibel arbetsmarknadsutbildning talar om precis detta, en kontracyklisk dimensionering av volymerna, det vill säga i högkonjunktur drar man ned och i lågkonjunktur drar man upp. Det är precis så som ni har gjort i alla tider. Det var väl inte så konstigt att också vi gjorde så, om jag ska vara helt ärlig. Är det goda tider - och det visar ju statistiken med att 55 000 fler ungdomar har fått arbete - är det klart att det är det man ska göra och inte sitta på skolbänken. Men nu är det lite andra tider, och vi möter lite andra tider framöver. Ja, då får man väl vara beredd att dra upp, och det är precis det vi gör.

Herr talman! Littorin, arbetsmarknadsministern, sade i slutet av augusti: Nej, vi går inte alls in i en lågkonjunktur. Och så lade man en budget utifrån de bedömningarna. Trots att man lade en budget utifrån de bedömningarna är man inte villig att nu se att varselvågen är här. När det var 7 000 var det inte ett stort problem för Littorin. Nu är vi uppe i 16 000. Det är fortfarande inget problem för Littorin. För han säger här och nu att han inte tänker göra något nytt. Han ser inte detta som ett stort problem. Med all respekt, Littorin, är vi bättre på att formulera vår politik. Ja, det är bra att ungdomar är de som dragit fördel av den konjunktur som vi varit inne i. Nu kommer en bister höst med varsel och lågkonjunktur, och det är ungdomar som drabbas först. Vi har en politik för det. Vi har en aktiv näringspolitik, företagarpolitik, entreprenörspolitik. Vi är självkritiska - ja, absolut. Vi har förnyat och förbättrat. Vi har också sett till att vässa vår arbetsmarknadspolitik. Det handlar om att se till att den håller bättre kvalitet. Men vi är beredda att satsa pengar på det här, investera resurser i det, för det kostar att få in ungdomar som saknar ett fullständigt gymnasiebetyg. Det är klart att de inte får de jobb som kommer, när de kräver mer. Där finns en skillnad. Nej, vi kommer inte så mycket längre i den här diskussionen, men vi kommer sannolikt att tvingas ta den här diskussionen igen framöver. För Littorin säger här och nu att han inte är beredd att göra någonting. Det är 16 000 varslade. Det är lugnt. Det fixar sig självt, och den politik som man lade fram innan detta hände löser det.

Herr talman! Det är märkligt att Luciano Astudillo inte lyssnar på det jag säger utan lägger orden i munnen och konstruerar egna verkligheter. Med all respekt, men det är 55 000 fler ungdomar anställda nu än när vi tillträdde. Det är bara ett exempel på att politiken fungerar och levererar. Sedan gäller det kontrasten. Ni säger att ni har en politik. Ja, det är 20 miljarder dyrare att ha ungdomar anställda. 20 miljarder - det är ungdomsskatten, som ni vill införa. Det är ändå de kontraster vi måste ställa mot varandra. En politik som har levererat, fortsätter att leverera och där vi jobbar med jobbgarantin för unga för att se till att de får rätt matchning och rätt insatser ska stå mot en politik där det blir 20 miljarder dyrare att anställa och några riktade skattesänkningar på ett par hundra miljoner. Det är liksom det som är ert alternativ. Låt oss gärna ta debatten om ungdomsjobben, för den kommer ni inte att vinna! Ni lämnade 100 000 efter er. Man ska inte kasta gurka i eget växthus.