Ungas möjligheter till bostad

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig om jag delar uppfattningen att det är viktigt att många har möjlighet att äga sin egen bostad. Vidare har han frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen har vidtagit under de senaste åren för att underlätta för fler unga att äga sin bostad och vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att fler unga ska kunna flytta hemifrån och in i sin första bostad. Lars Beckman har också frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att möjliggöra för fler unga att äga sin bostad och vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta för att det ska byggas fler bostäder till unga. Slutligen har han frågat mig vad de viktigaste förklaringarna är till att bostadsbyggandet - enligt Lars Beckman - beräknas rasa under 2019, när det skulle behöva byggas 800 000 fler bostäder för att lösa bostadsbehovet till 2030.

Det är viktigt att tillsammans med kommunerna hjälpas åt att skapa en bostadsförsörjning som möter såväl behov som efterfrågan runt om i landet. Utöver fortsatt nyproduktion av bostäder med olika upplåtelseformer behöver rörligheten öka på bostadsmarknaden. Detta för att det ska finnas en variation av bostäder som passar alla. Jag ser givetvis frågor som rör ungas inträde på bostadsmarknaden som centrala, något som jag har framhållit i ett tidigare interpellationssvar.

Bostadsbyggandet har ökat kraftigt sedan 2012. Enligt SCB och Boverket påbörjades under 2017 ca 67 500 bostäder, vilket är den högsta siffran sedan 1990. Enligt preliminära siffror påbörjades 56 000 bostäder 2018. Det är regeringens bedömning att ungefär 50 000 bostäder kommer att påbörjas under 2019. Antalet bygglov har ökat de senaste två kvartalen, och bostadsbyggandet fortsätter att ligga på höga nivåer historiskt sett. Efter flera år av kraftigt stigande priser bör den stabilisering av prisutvecklingen vi nu ser vara positiv för de hushåll som träder in på bostadsmarknaden.

För att skapa långsiktiga förutsättningar för ett bostadsbyggande i balans behövs ett helhetsgrepp. Januariavtalet har ett tydligt fokus på bostadsfrågorna, och jag vill betona att punkterna i avtalet hänger ihop när det gäller att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra det snabbare och billigare att bygga ska genomföras. Därutöver ska räntebeläggningen på uppskovsbelopp tas bort och en omfattande skattereform göras.

I enlighet med januariavtalet behövs fler bostäder för att underlätta för ungdomar att få sin första bostad. Jag vill i detta sammanhang nämna investeringsstödet för hyresbostäder och bostäder för studerande, som infördes under förra mandatperioden. Det investeringsstöd för hyreslägenheter som infördes under förra mandatperioden har beviljats för drygt 20 000 lägenheter. Stödet är ett viktigt verktyg för att skapa förutsättningar för byggande av hyreslägenheter i hela landet med rimliga hyror som fler kan efterfråga, däribland unga. Regeringen avser att återkomma med förslag på hur investeringsstödet kan utformas fortsättningsvis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag har alltså ställt en interpellation till statsrådet med anledning av Boinstitutets undersökning, där man frågade ungefär 3 000 unga mellan 15 och 24 år i Sverige hur de skulle vilja bo i framtiden. 40 procent av Sveriges unga svarade att de ville bo i ägd villa, 31 procent svarade att de ville bo i bostadsrätt och ungefär 17 procent svarade att de ville bo i hyresrätt. Det var 1 procent som sa att de ville bo med en kompis i en lägenhet, och det är väl bra.

Det är detta som är bakgrunden till interpellationen. Det framgår av statsrådets svar att regeringen verkar sakna en politik för att fler unga ska få äga sin bostad.

Jag kan tycka att det är orättvist mot dagens unga att de inte får möjlighet att äga sin bostad. I den här interpellationen har jag frågat vad regeringen gör för att underlätta för fler att äga sin bostad, men de senaste åren har man tvärtom vidtagit ett antal olika åtgärder som har försvårat för unga att äga sin bostad. Stockholms Handelskammare kom med en viktig rapport förra veckan - jag är säker på att bostadsministern redan har läst rapporten - där en erfaren professor talar om att det senaste amorteringskravet är en missriktad politik som har försvårat för unga att köpa ens en etta i Stockholm.

Fru talman! I väldigt många bostadsområden i Sverige var det 40-talister som i 25- eller 30-årsåldern byggde villor. Jag är uppvuxen i Boden, där det finns sådana bostadsområden som heter Heden och Sävast. Där var det unga 25- eller 30-åringar som bildade familj och köpte sin bostad. I Gävle finns bostadsområden som Sätra, Bomhus, Valbo och andra, där många 40-talister i 25-årsåldern hade möjlighet att bygga bostad och flytta till villa. Deras barn växte upp i villaområden. Jag kan tycka att det är orättvist att 40-talisternas barnbarn nu inte har samma möjlighet utan stängs ute från bostadsmarknaden och möjligheten att äga sitt boende.

Jag noterar att statsrådet i svaret hänvisar till det investeringsstöd för hyresrätter som regeringen avser att återkomma med. Men det var inte den frågan jag ställde, utan min fråga handlade om hur fler ska ha möjlighet att äga sitt boende.

Vi moderater har sagt så här: Varje regelförenklingsförslag från regeringen som gör det lättare, bättre och billigare att bygga kommer vi att ställa oss bakom. Jag noterar att det förslag som regeringen har lagt fram inför våren handlar om att underlätta bygge av altaner. Man ska bygglovsbefria altaner. Det kommer vi moderater självklart att ställa oss bakom. Man jag tror inte att den åtgärden för ett ögonblick hjälper för fler unga att få sin första bostad eller att kunna äga sin bostad.

Här krävs en aktiv politik från regeringen. Det krävs aktiva åtgärder. Jag tror inte att man kan göra det så enkelt för sig som statsrådet gör, då han i interpellationssvaret säger att det är kommunernas ansvar. Det är i alla fall inte till exempel Gävle kommun som inför amorteringskrav, utan det handlar om beslut som är tagna av statliga myndigheter och i viss mån av regeringen.

Visst ska det vara ett samspel mellan kommuner och stat, men huvudansvaret för att se till att 40-talisternas barnbarn kan få flytta till sin villa har faktiskt regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för enträget interpellerande i bostadsfrågor! Det uppskattar jag. Det är frågor som behöver debatteras, och jag hoppas att vi kan fortsätta att debattera dem.

Det är ju så, Lars Beckman, att bostadsmarknaden hänger ihop. Förändringar inom ett segment påverkar även andra segment på bostadsmarknaden. Blir det fler hyreslägenheter tillgängliga genom en aktiv bostadspolitik, vilket ju regeringen nu har, till skillnad från hur det under lång tid har varit i Sverige, då man har haft en väldigt passiv bostadspolitik och hållit händerna borta, påverkar det också utbudet och prisutvecklingen på det ägda beståndet.

När Boverket gör enkäter hos kommunerna om hur bostadsbristen ser ut är det framför allt bristen på hyreslägenheter som kommunerna pekar på. Att stå här i riksdagens talarstol och påstå att det inte finns något problem på hyresmarknaden tycker jag är felriktat. Det finns, välomvittnat, en stor brist på hyreslägenheter. När det kommer tiotusentals nya hyresrätter med rimliga hyror genom att vi har ett investeringsstöd påverkar det hela bostadsmarknaden.

De åtgärder som Lars Beckman kritiserar och kallar för missriktad politik är sådant som många andra ekonomiska bedömare ger starkt understöd för. Det finns en omfattande kritik mot den höga skuldsättningen i Sverige. Man pekar på det som den största risken för hela det finansiella systemet och ekonomin i Sverige. Finansinspektionen, Riksbanken, Riksgäldskontoret, EU-kommissionen och Internationella valutafonden - jag kan fortsätta att räkna upp instanser både i Sverige och internationellt - pekar på detta som en stor riskfaktor. Att bara blunda för det och låtsas som om ingenting händer som att man kan vara alla goda gåvors givare och ge krediter hur som helst till vem som helst tycker jag inte är ett seriöst sätt att tackla vare sig ekonomin eller bostadsfrågan.

Lars Beckman är gammal nog att kunna påminna sig 90-talskrisen, då det finansiella systemet inte bar, och vilken effekt det fick på bostadsmarknaden. Då sjönk bostadsbyggandet dramatiskt. Jag hoppas att vi ändå är överens om att vi ska försöka undvika en sådan situation, och då är det inte bra att låtsas som om det inte finns anledning att faktiskt ha någon form av kreditrestriktioner. Det är sådant som kan skapa stabilitet över tid i det finansiella systemet.

Däremot vill jag vända mig emot en del uttryck som Lars Beckman använder. Han säger att unga stängs ute från bostadsmarknaden. Det är inte vad som kommer fram när man tittar på statistiken. I Finansinspektionens bolåneundersökning, där man gör enkäter med dem som tar bolån och är ute på marknaden, framgår det att det i dag är lika stor andel bolånetagare som är unga som det var 2012. Där har det alltså inte skett någon förändring. Däremot lånar de lite mindre och köper helt enkelt en bostad som har lite lägre pris. Den kanske ligger lite längre utanför stadskärnan eller är lite mindre i kvadratmeter räknat. Det gör att man minskar sin skuldsättning och därmed de finansiella riskerna för en själv och ens familj men också för det ekonomiska systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns också ett väldigt aktuellt exempel där man kan se vad Lars Beckmans politik får för effekter. I Danmark, där man införde amorteringsfria lån i början av 2000-talet med argumentet att det skulle underlätta för unga att ta sig in på bostadsmarknaden, blev effekten inte alls den som Lars Beckman hävdar. Tvärtom gjorde det ingen skillnad för unga. Det var inte fler unga som kom ut på bostadsmarknaden. Däremot kunde alla grupper låna mer, och det gjorde att priserna på bostadsmarknaden steg, allt annat lika, vilket såklart inte underlättade för dem som är unga och vill in på bostadsmarknaden.

Jag tycker att vi behöver ha en diskussion. Vi är beredda att diskutera olika förslag för att ge unga bättre möjligheter att komma in på bostadsmarknaden. Jag har redovisat några i mitt interpellationssvar. Jag hoppas att vi kan fortsätta att föra diskussionen, men seriöst.

Fru talman! Uppenbarligen har bostadsministern inte läst rapporten från Stockholms Handelskammare. Jag rekommenderar den. Den är bra läsning. Där konstaterar man att 80 procent av dem som bor i Stockholm stängs ute från bostadsmarknaden på grund av att de inte har den lön som behövs för att kunna köpa en etta i Stockholm.

Varför engagerar sig Svenskt Näringsliv, handelskammaren och andra företagarorganisationer i den här frågan? Jo, naturligtvis för att det inte går att rekrytera folk. Det finns behov, och man har tjänster som ska tillsättas, men det är inte möjligt att tillsätta dem med någon som ska flytta till Stockholm, för det går inte att få tag i bostad. Detta är ett reellt samhällsproblem.

Jag tycker att min fråga var rak och enkel: Vilka åtgärder har statsrådet och regeringen vidtagit under de senaste åren för att underlätta för fler unga att äga sin bostad? Menar bostadsministern att de kraftiga förändringarna av kreditrestriktionerna har underlättat för unga att få bostad? Jag är inte säker på att det är detta som är svaret, men statsrådet får gärna utveckla vilken politik man har drivit för att underlätta för unga att äga sin bostad.

Jag tycker att det är rimligt att även 40-talisternas barnbarn ska ha möjlighet att flytta till villa. Om fyra av tio unga faktiskt vill bo i villa tycker jag att politiken ska arbeta för det. Om 30 procent vill bo i bostadsrätt tycker jag att politiken ska ägna kraft åt det, inte åt att bekämpa möjligheten att bo i ägt boende. Det tycker jag är en felaktig utgångspunkt i politiken.

Man kan se att detta är en stad- och landfråga. Den som bor i storstad föredrar enligt Boinstitutets undersökning bostadsrätt, medan den som bor i landsort, som Gävle, vill bo i villa. Och jag tycker faktiskt att politiken har ett ansvar för detta. Jag tycker att politiken har ett ansvar att underlätta för fler att äga sitt boende, precis som man gjorde när 40-talisternas bostadsområden byggdes. I Gävle, i Boden och i Åkersberga - runt om i Sverige byggdes det bostadsområden i början av 70-talet. Jag förstår inte varför man inte skulle kunna driva en politik som gör det möjligt för människor att äga sitt boende även i dag, framför allt med tanke på att det är så unga vill bo.

Jag har all respekt för att altaner ska bygglovsbefrias. Det är säkert en viktig fråga, och vi moderater kommer att stödja varje regelförenkling som bostadsministern lägger fram. Problemet är bara att man har lagt fram ett förslag under hela våren. Man har lagt fram ett enda förslag, nämligen det om bygglovsfria altaner. Jag har inte sett några andra förslag från regeringen om att underlätta för fler unga att äga sin bostad. Det vore väl lämpligt om statsrådet tog tillfället i akt och presenterade vad man har gjort för att underlätta för fler unga att äga sitt boende, vilket enligt alla undersökningar som finns är den boendeform som de unga själva väljer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vi moderater ingenting emot hyresrätter. Tvärtom, vi behöver självklart en mångfald - en palett - av olika boendeformer. Men det kanske är så att regeringen har haft så starkt fokus på hyresrätter att den möjligtvis har glömt bort den boendeform som unga och andra själva vill prioritera. När det gäller sparandet är det dessutom så att ett ägt boende ofta är ett hushålls enda långsiktiga sparande. Ur alla synpunkter är det alltså bra om människor har möjlighet att äga sitt boende, inte minst av de statsfinansiella orsaker som statsrådet i andra sammanhang brukar vara orolig över.

Presentera nu gärna: Vad har bostadsministern gjort för att underlätta för fler unga att äga sin bostad?

Herr talman! Jag berättar gärna vad vi har gjort. Vi är stolta över att vi för en mycket mer aktiv bostadspolitik än Sverige har haft på lång tid, inte minst om man jämför med alliansregeringens åtta år i Regeringskansliet.

Detta visar sig nu även i att vi har en rejält mycket högre byggtakt än Sverige har haft på lång tid. Nu är det över 50 000 bostäder som kommer ut årligen, jämfört med i genomsnitt ungefär hälften under Alliansens tid vid makten. Det har varit så intensivt att SCB nyligen kom med ett pressmeddelande om att det år 2018 färdigställdes 42 844 bostadslägenheter i nybyggda flerbostadshus. Det är 20 procent fler än året före och det högsta antalet sedan 1973. Man får alltså gå tillbaka 45 år för att hitta samma nivå av bostadsbyggande, i alla fall i det segmentet. Detta är självklart väldigt glädjande, för en del av lösningen är att bygga mer än man gjort historiskt.

Lars Beckman raljerar en hel del om bygglovsbefriade altaner. Det handlar om ett tillkännagivande från riksdagen som vi nu levererar på, så riksdagen kunde ju ha låtit bli att göra det tillkännagivandet om man tyckte att detta var oviktigt. Detta är dock bara ett litet steg - vi har en stor utredning om modernare byggregler som håller på att se över hela regelverket och kommer att leverera förslag under året. Då har vi möjlighet att gå vidare och komma med just de omfattande regelförenklingar vi har kommit överens om i januariavtalet. Det kommer alltså att levereras framöver.

Lars Beckman frågar efter åtgärder, och vi har vidtagit åtgärder. Vi har sett till att handläggningen av ärenden tar kortare tid - bland annat har tidsfristerna för bygglov skärpts - vilket gör att processerna blir effektivare. Vi har sänkt kraven när det gäller buller utanför nya bostäder, och det gör att fler områden i tätorter är möjliga att bebygga. Vi har inventerat statlig mark och sett till att till exempel Akademiska Hus använder den mark man sitter på för att bygga. Man har planer på 28 000 nya bostäder fram till 2026, som ett exempel.

Vi har även försökt förbättra konkurrensen på byggmarknaden genom att ge bättre information till utländska byggherrar, så att de också kan lansera sig på den svenska marknaden och därmed öka konkurrensen och sänka prisbilden. Dessutom har vi ett investeringsstöd för hyreslägenheter, vilket självklart är en viktig komponent för alla de unga som inte vill skuldsätta sig kraftigt i en osäker tid i livet då de kanske vill ha flexibilitet. Fler hyreslägenheter på marknaden ger ett större utbud, vilket gör prisutvecklingen lägre jämfört med det ägda beståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser också att vi nu har en stabil prisutveckling, vilket även det skiljer sig från hur det såg ut under alliansregeringens tid vid makten. I stället för att bostadspriserna stiger med 10-15 procent per år, vilket gjorde att tröskeln in på bostadsmarknaden bara blev högre och högre under alliansregeringen, är utvecklingen nu stabil. Med ökade ekonomiska intäkter, till exempel ökade löner, gör detta att det blir lättare att komma in på bostadsmarknaden - snarare än svårare, som det var under Alliansens tid i Regeringskansliet.

Den här regeringen har alltså arbetat intensivt och kommer att fortsätta att arbeta intensivt för att skapa bättre förutsättningar. Det är dock viktigt att komma ihåg att vi har ett delat ansvar. Regeringen har ett ansvar för delar av bostadspolitiken, men kommunerna har också väldigt stort ansvar. De innehar markkontrollen och planmonopolet.

Om Lars Beckman tycker att det byggs för lite villor i Gävle föreslår jag att han tar upp det med Gävles kommunledning; det är ju de som har ansvar för att planera och se över hur marken används. Har vi stor bostadsbrist är det dock bättre att använda marken så effektivt som möjligt, så att man får ut störst antal bostäder per kvadratmeter, men hur man använder den lokala marken är som sagt inte en fråga för regeringen att avgöra. Det är i stället en kommunal fråga, och alla som har åsikter har möjlighet att arbeta kommunalt för att göra sin röst hörd.

Herr talman! Jag tror att många hörde att statsrådet talade länge och mycket men att det var få saker i svaret som visade att regeringen vidtagit åtgärder för att fler unga ska få äga sin bostad.

När man besöker till exempel dem som säljer villor och frågar vad det är som gör att de inte kan matcha en kund mot en villa får man naturligtvis svaret att det delvis beror på brist på tomter. Det måste vi vara ärliga och säga. Kommunerna har varit alldeles för sävliga, inte minst Gävle. Men med det sagt beror det även mycket på amorteringskravet. Trots att du har två relativt välbetalda personer i ett hushåll får du helt enkelt inte låna pengar, om du inte har ägt någonting innan och därmed har en stor kontantinsats.

Det är i dag väldigt svårt för ett par i 25-årsåldern som håller på att bilda familj att köpa ett hus. Det är i princip omöjligt om de inte har föräldrar som går in och borgar eller hjälper till med kontantinsatsen. Vill vi ha ett sådant samhälle? Är det inte rimligt att 40-talisternas barnbarn ska ha samma möjlighet som 40-talisterna hade? De fick i början av 70-talet bygga sina villor, flytta in och bilda familj. Med all respekt för att det är viktigt med kortare handläggningstider: Det är inte handläggningstiderna som husfabrikanterna tar upp när man är runt och besöker dem. De pratar i stället strikt om amorteringskravet som det som har orsakat en tvärnit för möjligheten att köpa en villa, och det är faktiskt ett nationellt beslut som ingen kommunpolitiker någonstans i hela Sverige kan påverka.

Jag hoppas att regeringen lägger fram förslag, och jag är helt säker på att vi moderater kommer att bejaka en palett av åtgärder om man bara lägger fram den. Fokus måste ligga på hur fler unga ska ha möjlighet att äga sin bostad. Vi tycker nämligen att det är rimligt att människor har möjlighet att göra det, och det är också den boendeform som människor själva vill bo i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att vi ska ha ett stort bostadsbyggande och bra valfrihet för människor som kommer in på bostadsmarknaden i dag, i morgon och om fem år - och gärna om tio år och längre in i framtiden än så.

Då kan man inte som Lars Beckman bara lättvindigt låtsas som att det inte finns några utmaningar när det gäller finansiell stabilitet och låtsas att vi bara kan fortsätta att elda på hur som helst. Det har vi sett effekterna av. Vi har sett effekterna i Sverige under 90-talet och effekterna i många länder runt om i Europa under finanskrisen. Jag tycker att en ansvarsfull politiker ska vilja vidta åtgärder för att undvika det ras i bostadsbyggandet som blir följden, för det skulle skapa stora svårigheter för de unga som kommer ut på bostadsmarknaden i den situationen - när marknaden inte längre fungerar och levererar.

Jag tycker också att det är viktigt att gå tillbaka till fakta när vi diskuterar. Slänga ur sig åsikter kan vem som helst göra, men den som har fakta bakom sig är lite mer trovärdig. Finansinspektionen gör varje år en bolåneundersökning där man tittar på hur marknaden ser ut för bostadslån. Den visar att andelen unga i undersökningen har varit stabil sedan 2016, men jämfört med 2012 har den faktiskt dubblerats - från 10 till 20 procentenheter. Det visar att de förstärkta amorteringskraven inte har fått den effekt som Lars Beckman utmålar. Det har inte blivit svårare i genomsnitt att köpa en bostad. Däremot lånar människor mindre än de gjorde tidigare, och därmed köper de en lite billigare bostad. Det är dock inte så att de unga har blivit utestängda, som Lars Beckman försöker påstå.

Lars Beckmans recept har prövats i till exempel Danmark. Där införde man amorteringsfria lån just med argumentationen att unga skulle komma in på bostadsmarknaden. Det fick inte den effekten, och då är det väl dumt att föreslå att vi ska göra samma sak som i Danmark. Däremot tycker jag att vi behöver göra mer, och vi kommer att komma med förslag kring modernare byggregler när den utredningen har levererats. Vi kommer att föra en aktiv bostadspolitik. Det har vi kommit överens om i januariavtalet, och det kommer vi att leverera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.