Turkiska angrepp mot Manbij och närliggande områden

Herr talman! har frågat mig varför regeringen uttrycker sitt stöd till samma grupp som ansvarar för offensiven i Afrinprovinsen och om regeringen kan komma att agera på ett liknande sätt vid ett eventuellt turkstött anfall av Manbij, på vilket sätt regeringen menar att ett stöd till den turkstödda så kallade syriska interimsregeringen förbättrar kurdernas situation i norra Syrien samt på vilket sätt regeringen menar att ett stöd till den syriska interimsregeringen underlättar för målet om vapenvila i hela Syrien, inklusive Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag tidigare svarat Markus Wiechel (2017/18:570) i de här frågorna har regeringen varit tydlig i sin kritik av Turkiets militära operation i Afrinprovinsen. Vi förväntar oss att Turkiet respekterar folkrätten. Vi förväntar oss specifikt att Turkiet respekterar FN:s säkerhetsrådsresolution 2401 om vapenvila, som omfattar hela Syrien, inklusive Afrin och Manbij. Detta har förmedlats till företrädare för den turkiska regeringen, i EU och i FN. Inte minst återfinns denna kritik i EU:s rådsslutsatser om Syrien, som Wiechel hänvisar till. I slutet av december förra året kallade vi även till ett extrainsatt möte på expertnivå i säkerhetsrådskretsen i FN i syfte att bidra till nedtrappning och undvika en militär offensiv mot de kurdiskkontrollerade områdena i norra Syrien.

Konflikten i Syrien har orsakat ett enormt lidande för miljontals människor. Omfattande kränkningar av internationell rätt, inklusive den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna, har begåtts. För detta bär den syriska regimen och dess allierade huvudansvaret. Regimen har, trots upprepade krav från FN:s säkerhetsråd och det internationella samfundet, konsekvent förhalat och förhindrat de FN-ledda politiska samtalen med den politiska oppositionen. I stället har de valt att i snart åtta år fortsätta med det grova och urskillningslösa våldet, som framför allt har drabbat den syriska civilbefolkningen.

I avsaknad av en politisk lösning har EU valt att stödja insatser i oppositionskontrollerade områden som rör utbildning och jobbskapande samt upprätthållandet av civila strukturer och myndigheter. Ytterst handlar detta om att ge människor i alla delar av Syrien en möjlighet till att försörja sig själva och att leva ett värdigt liv trots den fruktansvärda konflikt som pågår. I den kontexten är den så kallade syriska interimsregeringen en av många aktörer som EU samarbetar med.

Återigen vill jag understryka att hållbar fred i Syrien inte går att nå så länge regimen och dess allierade håller kvar vid sin ambition att genomföra en militär lösning. Våld kan aldrig ge den legitimitet som krävs för att läka de sår och överbrygga den splittring som framför allt regimen orsakat sedan konflikten bröt ut 2011. Den enda vägen att möjliggöra detta är en FN-ledd politisk process. Det är därför regeringen stöder den FN-ledda politiska processen och generalsekreterarens särskilda sändebud, för närvarande Geir Pedersen.

Herr talman! Min interpellation berör oerhört viktiga frågor. Det pågår just nu mer eller mindre en etnisk rensning av kurder i norra Syrien. Det är en etnisk rensning som riskerar att förvärras om Turkiets president Erdogan får som han vill.

Av den anledningen blir jag lite förvånad över hur utrikesministern svarar med hänvisningar till den syriska regimen. Det är en helt annan fråga som över huvud taget inte har med situationen i vare sig Manbij eller Afrin att göra. Jag förstår naturligtvis att utrikesministern vill väl, så jag tänker inte lägga fadäsen på henne. Däremot trodde jag ärligt talat att UD skulle ha bättre koll på läget i Syrien än så här.

Jag tänkte som hjälp på traven försöka att kort berätta om vad som har hänt i den här delen av världen. I början av Syrienkriget drog sig de syriska trupperna tillbaka från området. Den 21 januari 2014 valde en advokat och partilös person vid namn Akram Hossum att utropa sig som interimsledare för den kurdiska delen. Det är en person som hade som syfte och mål att inte samarbeta med al-Asad och hårdföra islamister som al-Qaida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan dess har kurderna i den här delen haft det ganska stillsamt. Det har varit fred, och man har haft vapenvila med bland annat regimen. Man har fokuserat sin kamp mot Islamiska staten och andra islamistrebeller. Det har gjort kurderna till den mest effektiva gruppen i Syrien i kampen mot bland annat Islamiska staten.

Vapenvilan mellan kurderna och den syriska regimen har i ett eller ett par år fungerat väldigt väl. Det har gjort att hela området har varit stabilt. Nu pågår dessutom samtal, precis som utrikesministern vill att det ska göra, mellan kurderna och regimen i syfte att försöka få en fredlig lösning.

Samtidigt har Afrinprovinsen som bekant blivit ockuperad av turkstödda rebeller med kopplingar till just den syriska interimsregering som den svenska regeringen med andra EU-länder stöder. Där har civila drivits ut. Det är så illa att kurderna nu föredrar al-Asadregimen, den regim som regeringen också har som ambition att inte stödja.

Det gör det hela väldigt motsägelsefullt. Jag kan inte förstå hur regeringen har tänkt, om man över huvud taget har satt sig in i situationen. Av svaret att döma är det tyvärr ganska tydligt att det finns en enorm brist på kunskap inom Regeringskansliet med tanke på att man säger emot sig själv hela tiden.

När man stöder interimsregeringen innebär det med andra ord att man dels sviker kurderna, dels uttalar stöd till förövarna i konflikten. Samtidigt tvingar man kurderna till ett militärt samarbete med al-Asadregimen, som de faktiskt har i dag. Det är bland annat trupper från al-Asadregimen som nu vaktar gränsen mot turkarna och turkstödda islamister, de som regeringen nu står bakom.

Jag blir mållös, herr talman, med tanke på den inkonsekvens som regeringen visar.

Herr talman! Regeringen har vid upprepade tillfällen alltsedan Turkiets militära insats som kallades Operation olivkvist påbörjades i Afrinprovinsen för mer än ett år sedan kritiserat Turkiet för dess militära agerande. Det har framförts till företrädare för den turkiska regeringen vid flera tillfällen på olika nivåer i FN:s säkerhetsråd och inom EU.

I EU:s senaste rådsslutsatser om Syrien, som Wiechel hänvisar till i sin interpellation, uttrycker EU:s utrikesministrar tydlig kritik mot operationen och oro för dess humanitära konsekvenser. Vi har också uppmärksammat den folkrättsliga dimensionen av Turkiets agerande, och vi har betonat vikten av att respektera rättsliga skyldigheter.

På initiativ av Sverige och Kuwait antog FN:s säkerhetsråd enhälligt resolutionen 2401 förra året. Där kräver rådet vapenvila i hela Syrien för att möjliggöra humanitärt tillträde. Vi har varit tydliga med att detta också gäller Afrin och uttryckt kritik när resolutionen inte efterlevs.

Regeringen har också varit tydlig med att de människor som har tvingats fly på grund av Turkiets militära operation måste ges möjlighet att återvända till sina hem på ett säkert, frivilligt och värdigt sätt. Vi har sett med stort allvar på att rebellgrupper stödda av Turkiet ska ha plundrat flyktingars hem i Afrin. Detta har vi fördömt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag beskrev konflikten i Syrien som en av vår tids längsta och största humanitära katastrofer och vad vår uppfattning är vad gäller den politiska nödvändigheten av en politisk process. I EU:s rådsslutsatser, som ledamoten Wiechel hänvisar till, står det tydligt att EU ska fortsätta att stödja civilbefolkningen i oppositionskontrollerade områden genom att bidra till utbildning, jobbskapande och upprätthållande av lokala myndighetsstrukturer.

En av de organisationer som man ska göra det genom är den så kallade syriska interimsregeringen, SIG, som inte är en militär organisation. Att EU bidrar till att barn i Syrien ska kunna gå i skolan och att människor ska ha ett arbete att gå till är något som vi välkomnar.

I grund och botten handlar det om att försöka bidra till en viss värdighet för hårt drabbade människor i krigets Syrien och att ge dem förutsättningar för att när konflikten väl har tagit slut skapa sig en framtid.

Herr talman! Det är naturligtvis glädjande att regeringen har lyft fram kurdernas situation under internationella samtal, inte minst inom FN men också inom EU-kretsen. Det är väldigt viktigt. Men det blir fortfarande väldigt motsägelsefullt.

Interpellationen handlar om på vilket sätt stödet till den så kallade syriska interimsregeringen gynnar kurderna. Det gynnar inte kurderna över huvud taget. Faktum är att den grupp som man nu stöder har bildat det som kallas för den syriska nationella armén. Det är närmast att betrakta som en hårdför islamistisk rebellallians. Det är precis de som ockuperar områden som tidigare bebotts av civila kurder.

Själva sätet för den finns i den kurdiska byn Azaz. Där har en mängd civila tvingats från sina hem på grund av den turkstödda offensiven, som nu EU har valt att stödja. Det blir väldigt märkligt när man samtidigt talar om att man försöker underlätta för kurderna. Anledningen till att jag hänvisar till rådsslutsatsen är att man i samma slutsats ger stöd till både förövare och offer. Jag förstår inte hur det går ihop.

Jag förstår att utrikesministern och regeringen vill vara enade inom EU. Men utrikesministern är en egen person som företräder Sveriges intressen. Jag trodde att Sverige skulle föregå med gott exempel och visa att man står för den humanitära rätten även för kurdiska civila. Stöd för den här gruppen gynnar inte kurder för fem öre. Det gynnar ingen av de kurder som har tvingats fly på grund av Turkiets angrepp. Det är vad jag försöker fokusera på i interpellationen.

Av den anledningen önskar jag att utrikesministern på nytt kan förklara på vilket sätt stöd till den gruppering som till stor del har ansvarat för offensiven mot kurderna gynnar civila kurder.

Herr talman! Markus Wiechel vill ge sken av att den så kallade syriska interimsregeringen bär ansvaret för Turkiets militära operation i Afrinprovinsen och att det stöds aktivt av EU. Det stämmer helt enkelt inte.

SIG etablerades 2013 för att huvudsakligen förse civilbefolkningen i oppositionskontrollerade områden med nödhjälp och samhällstjänster. På så sätt skulle inte människor behöva vända sig till Daish eller al-Qaida-affilierade Nusrafronten för att få sina basbehov tillgodosedda. För det arbetet har organisationen getts internationellt stöd bland annat från EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan konstatera att SIG likt övriga delar av den syriska oppositionen konsekvent har bemötts av militära medel från den syriska regimen. Alltsedan fredliga demonstrationer bröt ut 2011 har regimen svarat med brutalt våld. I snart åtta år har den bombat och belägrat sin egen befolkning med stöd från Ryssland och Iran. President Bashar al-Asad har vid upprepade tillfällen visat att det inte finns några medel som han och hans regim tvekar att använda för att få sitta kvar vid makten, inklusive kemiska vapen.

Vi är i ett läge då man ändå måste beskriva att 5,6 miljoner syrier har tvingats att lämna sitt land och att 6,2 miljoner människor har tvingats att fly till andra delar av Syrien. Det är en ogreppbar tragedi, som den syriska regimen bär huvudansvaret för.

Trots detta valde Markus Wiechel att i november 2017 resa till Syrien för att träffa företrädare för den syriska regimen. Sverige, EU och större delen av världssamfundet har från början fördömt den syriska regimens grova och urskillningslösa våld. Det har skett omfattande och upprepade kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Vi har krävt en vapenvila och en politisk förhandlingslösning, och det fortsätter vi att insistera på. Säkerhetsrådet har pekat ut den syriska regimen och den politiska oppositionen som de två parter som bör förhandla. Som jag sa tidigare stöder vi den politiska processen och Geir Pedersens ansträngningar att få en FN-ledd politisk lösning.

Vi har markerat mot Turkiets attacker, och vi fortsätter att stå fast vid det som vi har sagt om detta.

Herr talman! Än en gång fokuserar utrikesministern väldigt mycket på regimen i det här sammanhanget. Interpellationen handlar inte om regimen. Regimen har ingenting med den här konflikten att göra, utan det är kurder mot de rebeller som har stöd från Turkiet som det handlar om.

Om vi nu ändå ska diskutera regimen: Vilka är det då som utrikesministern vill ska förhandla med regimen? Är det al-Zenki? Är det Jaish alIslam eller al-Sham? Är det Nusrafronten? Är det Islamiska staten? Ärligt talat är de rebellgrupper utöver kurderna som finns kvar olika nyanser av salafism. Det är brutala islamistgrupper. Är det dem man ska sitta ned och förhandla med?

Jag tänker över huvud taget inte försvara alla de brott som regimen har begått, och faktum är att ett av skälen till den resa jag gjorde med en partikamrat hösten 2017 var att jag ville träffa civila och att jag ville träffa FN. Målet var inte att träffa regimen, som vissa hävdar. Sedan är det klart att om man blir insläppt i ett land får man ibland även träffa personer som man kanske inte har som mål att träffa. Men faktum är att vi gjorde resan för att studera situationen och se hur man kunde förbättra den för vanliga civila i Syrien.

Jag läser upp vad interimsledaren för kurderna har sagt: Vi strävar efter en demokratisk stat med en demokratisk författning, där kurder, araber, syrianer och alla andra har sina rättigheter. Varken Asad eller al-Qaida kommer att ha en plats i en sådan stat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Oppositionen mot dem, det vill säga de turkstödda rebellerna och även den så kallade syriska nationella armén med koppling till den syriska interimsregeringen, kanske inte accepterar Asad, men de accepterar al-Qaida.

Herr talman! Jag upprepar vad jag tidigare svarade Markus Wiechel: I de här frågorna har regeringen varit väldigt tydlig i sin kritik av Turkiets militära operation i Afrinprovisen. Vi förväntar oss, och vi kräver, att Turkiet ska respektera folkrätten, och vi förväntar oss specifikt att man ska respektera resolution 2401 om vapenvila, inklusive Manbij. Det har också förmedlats till företrädare för den turkiska regeringen.

Som alla vet värnar vi förstås också kurderna i det här fallet. Vi vill att man ska bidra till en nedtrappning och att man ska undvika en militär offensiv mot kurdiskkontrollerade områden. Det behövs en politisk process. Det är ingen som har påstått att den på något sätt är lätt, men man måste ha klart för sig vilka det är som har gjort sig skyldiga till extrema övergrepp på sin egen befolkning i det här fallet och hur regimen agerar. Den visar inget som helst intresse för att få till en politisk lösning, utan man fortsätter att förespråka en militär lösning.

Detta är mycket bekymmersamt. Jag skulle föreslå att man också satte kvinnor vid förhandlingsbordet och lät de syriska kvinnorna delta i förhandlingsdelegationer. Så skulle civilsamhällets röst bli hörd. Våra ansträngningar för detta fortsätter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.