Turkiets utträde ur Europarådets konvention mot våld mot kvinnor

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig hur jag tänker stå upp för och lyfta konventionen mot våld mot kvinnor internationellt, hur jag avser att arbeta med konventionen bilateralt och genom EU gentemot Turkiet, om regeringen kommer att stärka det svenska stödet till kvinnorättsorganisationer och andra civilsamhällesorganisationer som kämpar för jämställdhet och kvinnors rättigheter i Turkiet och hur jag avser att arbeta i min roll som ordförande i OSSE för att de länder som närmar sig att lämna konventionen i stället ska ratificera den.

Turkiets beslut att frånträda Istanbulkonventionen är djupt beklagligt. Att förhindra alla former av våld mot kvinnor och att tillförsäkra kvinnor och flickor fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter är och förblir en prioritering av yttersta vikt för regeringen. Regeringen är pådrivande i EU och i internationella forum för att uppmärksamma kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Sveriges feministiska utrikespolitik innebär att utrikesförvaltningen genomgående arbetar med att uppmärksamma och bidra till jämställdhet och en bättre situation för kvinnor och flickor. Att stoppa alla typer av våld mot kvinnor och flickor är en central målsättning i den feministiska utrikespolitiken. I linje med detta har regeringen offentligt uppmärksammat Turkiets frånträde från Istanbulkonventionen. Vi har också tagit upp saken inom ramen för EU-samarbetet, i dialog med likasinnade och med organisationer som arbetar för kvinnors mänskliga rättigheter i Turkiet samt i internationella organisationer, senast i Europarådet.

Regeringen har inom OECD, EU, FN och Europarådet deltagit i flera uttalanden om Turkiets beslut om utträde ur Istanbulkonventionen.

De svenska utlandsmyndigheterna i Turkiet verkar för ökad respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer som en viktig del av det diplomatiska uppdraget. Inom ramen för Sveriges bilaterala reformstöd stöder vi det civila samhället, medier och andra förändringsaktörer, inte minst för att förbättra kvinnors situation i Turkiet. Sverige stöder till exempel Association for Struggle against Sexual Violence, som arbetar för att uppmärksamma och motverka sexuellt våld och sexuella trakasserier i det turkiska samhället.

Såväl mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer som jämställdhet utgör prioriteringar för det svenska ordförandeskapet i OSSE. Detta är något som Sverige på olika sätt lyfter fram under året. Som ordförande uppmanar vi OSSE:s deltagande stater att implementera de åtaganden och principer som vi gemensamt kommit överens om. Det gäller även för detta område. Sverige stod även i nationell kapacitet bakom ett uttalande i OSSE:s permanenta råd i mars om Turkiets frånträde från Istanbulkonventionen.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för det positiva svaret på min interpellation! Jag är fullt medveten om att både ministern och regeringen jobbar aktivt med jämställdhet, och jag är också glad över att Sverige redan har agerat gentemot Turkiets olyckliga beslut att lämna Istanbulkonventionen. Jag tycker dock att Istanbulkonventionen är så viktig att vi bör lyfta detta till debatt här i kammaren. Jag hoppas även att ministern och regeringen kommer att fortsätta att stärka sitt arbete med konventionen ytterligare.

När Europarådet antog Istanbulkonventionen 2011 var det ett stort framsteg för världens kvinnor. Det var en seger för jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Konventionens syfte är att skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld och att förebygga, lagföra och avskaffa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Den slår fast att våld mot kvinnor är ett uttryck för historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män.

Äntligen fanns det ett juridiskt bindande avtal som förbjuder alla former av våld mot kvinnor både i hemmet och i samhället - en efterlängtad konvention som sätter fokus på det faktum att kvinnor och flickor i världen ofta utsätts för olika former av våld, trakasserier och förtryck bara för att de är kvinnor. Enligt UN Women utsätts en av tre kvinnor i världen under sin livstid för fysiskt eller sexuellt våld. Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och drabbar kvinnor oavsett religiös eller etnisk tillhörighet, social status eller geografisk plats.

Fru talman! Turkiets beslut att lämna Istanbulkonventionen är naturligtvis ett stort svek och ett bakslag för alla världens kvinnor och i synnerhet för de turkiska kvinnorna. Turkiet var med och tog initiativ till konventionen och var också första land att ratificera den.

Konventionen har undertecknats av hela EU och ett stort antal länder inklusive Sverige. Nu väljer Turkiet att lämna konventionen och fjärmar sig därmed än mer från det europeiska samarbetet.

Turkiet väljer att lämna Istanbulkonventionen i en situation när förtrycket mot kvinnor i Turkiet ökar. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Våld mot kvinnor är ständigt närvarande i Turkiet, och under pandemin har våldet ökat. Enligt WHO utsätts 38 procent av landets kvinnor för våld från en partner. Det är hårresande!

Kvinnors situation i Turkiet är svår. Bara i februari i år mördades 33 kvinnor av män. Regeringen i Turkiet visar inga tecken på att försöka vända den negativa utvecklingen, utan tvärtom spär man på och legitimerar våldet och förtrycket. Det sker exempelvis genom gripande av kvinnorättsaktivister som demonstrerar för kvinnors rättigheter och genom legitimering i statliga medier av våld mot kvinnor. Politiker i konservativa partier, inklusive AKP, menar att konventionen underminerar turkiska familjevärderingar.

Sverige måste fortsätta att stå upp för och försvara Istanbulkonventionen i alla sammanhang där det är möjligt. Sverige måste också med ännu större kraft framföra sin kritik till Turkiets regim angående beslutet att lämna denna viktiga konvention. Vi måste göra helt klart för den turkiska regimen att det är helt uteslutet för Turkiet att ansöka om medlemskap i EU så länge landet inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter inom alla områden.

Istanbulkonventionen om att bekämpa alla former av våld mot kvinnor är självklart en fundamental del av dessa grundläggande mänskliga rättigheter.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för att du tar upp den här frågan i en interpellation! Jag håller helt med om att det bör föras en debatt om detta i riksdagens kammare.

Sverige har ett starkt engagemang för jämställdhet och kvinnors rättigheter i Turkiet. Vi har uppmärksammat att utvecklingen nu går i fel riktning. Vi har tagit upp frågorna direkt med våra turkiska motparter och samarbetar med organisationer som arbetar för att stärka kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Under mitt besök i Ankara i höstas träffade jag bland annat UN Women, FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt, för att diskutera specifika utmaningar när det gäller respekt för kvinnors mänskliga rättigheter i Turkiet. När jag mötte utrikesminister Çavusoglu tog jag självfallet också upp vikten av respekten för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

När vi nåddes av beskedet om Turkiets frånträde från Istanbulkonventionen framförde vi i vår bilaterala dialog både i Stockholm och i Ankara vår oro över beslutet och betonade konventionens betydelse. Detta kommer vi att fortsätta att göra.

Våra utlandsmyndigheter i Turkiet är sedan många år tillbaka engagerade för att uppmärksamma och bidra till jämställdhet och kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter. Det gör de bland annat genom politisk dialog, kommunikation och samverkan inom EU och FN på plats i Turkiet.

Sverige har samarbete med flera aktörer i landet som på olika sätt verkar för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter. Samarbetet sker inte minst genom vårt bilaterala reformstöd, som prioriterar fristående civilsamhällesorganisationer. I ett läge där utrymmet för civilsamhället är begränsat och fortsätter att krympa blir detta arbete ännu viktigare. Reformstödet har en stark jämställdhetsprofil, och det möjliggör påverkansarbete liksom konkret stöd till de mest utsatta genom civilsamhällets organisationer.

Sverige samarbetar med organisationer som stöder våldsutsatta kvinnor och flickor i Turkiet, bland annat genom rådgivning och skyddade boenden. Under 2020 gav Sverige också stöd till framtagandet av en särskild manual som vänder sig till män och lyfter frågeställningar om maskulinitet och könsbaserat våld. Ett annat exempel är stöd till en organisation som löpande publicerar statistik om mord på kvinnor i Turkiet på sin hemsida. Dessa uppgifter utgör en viktig referens för aktörer som arbetar med kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, och det är uppenbart att vi är överens i denna fråga.

Det är bra att ministern har haft en direkt kontakt med motparten. Det är också bra att på plats i Turkiet träffa de olika organisationer som jobbar mot kvinnovåld och för jämställdhet. Jag har också besökt Turkiet vid flera tillfällen och träffat denna typ av organisationer, och jag vet hur viktigt det är att de får höra att de inte är ensamma och att de har ett stöd. Detta arbete måste därför fortsätta och intensifieras.

Turkiets beslut att lämna Istanbulkonventionen har upprört en hel värld, och protester har kommit från en rad länder och internationella organisationer, självklart även från de turkiska kvinnorna och deras organisationer.

Just nu pågår en rättsvidrig rättegång mot 108 politiker från vänsterpartiet HDP, varav 50 är kvinnor. I dag finns tusentals politiska fångar i Turkiet. HDP uppskattar att fler än 4 000 är medlemmar av HDP och att fler än 1 500 av dessa är kvinnor. Kvinnliga politiker upplever att de är mer utsatta.

Erdogan verkar anse att kvinnor inte ska ägna sig åt politik och helst inte förvärvsarbeta över huvud taget. Erdogan anser att kvinnor i stället ska stanna hemma och föda barn, helst fem. Erdogan vill helt enkelt införa ett mer konservativt islamiskt samhälle, och där passar Istanbulkonventionen inte in.

Vänsterpartiet HDP har under decennier konsekvent jobbat för ett mer jämställt Turkiet och kallas ofta för kvinnopartiet. HDP har i sina stadgar att en man och en kvinna måste väljas till alla ledande positioner. HDP:s arbete för jämställdhet och kvinnors rättigheter ses av den turkiska regimen som ett hot och är en av anledningarna till att partiet har utsetts till måltavla av regimen.

Kvinnoorganisationer i Turkiet får allt svårare att verka och blir ofta utsatta för trakasserier. Omkring hundra kvinnoorganisationer, det är svårt att säga exakt, har stängts ned. Många fortsätter ändå trots hot om fängelse och trakasserier. Allt färre kvinnor förvärvsarbetar.

Turkiet lämnar Istanbulkonventionen när den behövs som allra mest sett ur de turkiska kvinnornas perspektiv. Våldet mot kvinnor i Turkiet ökar för varje dag. Förra året dödades över 300 kvinnor av män, och, som jag sa tidigare, enligt Amnesty och kvinnorättsorganisationer i landet dödades 33 kvinnor bara i februari i år.

Det är uppenbart att de turkiska kvinnorna behöver mer skydd, inte mindre. Men om regimen får sin vilja igenom kommer Turkiets kvinnor att sakna ett effektivt skydd.

Men Turkiets kvinnor finner sig inte i detta. Efter att Turkiet drog sig ur konventionen har stora demonstrationer genomförts i flera delar av landet med tusentals deltagare. Även om det är hoppfullt riskerar det samtidigt att våldsamheter ökar mellan demonstranter och polis. Flera av demonstranterna menar att Istanbulkonventionens vara eller inte vara är en fråga om liv och död.

Flera oppositionspartier har glädjande nog överklagat beslutet till högsta domstolen mot bakgrund av att den turkiska författningen säger att landet enbart kan lämna internationella åtaganden med parlamentets goda minne. Beslutet att lämna konventionen fattades utan att parlamentet konsulterades, och det är i högsta grad anmärkningsvärt.

Det är otroligt viktigt att Sverige stöder de krafter i Turkiet som står upp för Istanbulkonventionen, jämställdhet och kvinnors rättigheter. De partier och de kvinnoorganisationer som vågar trotsa regimen är värda allt vårt stöd, både politiskt och ekonomiskt.

Det är bra att Sverige redan har ett stöd till kvinnoorganisationer i Turkiet, vilket ministern redogjorde för. Men anser ministern att detta stöd behöver utökas mot bakgrund av den allvarliga situation som Turkiets kvinnor befinner sig i och mot bakgrund av att Turkiet lämnat Istanbulkonventionen?

Fru talman! Vi är överens om utvecklingen i Turkiet, och jag redogjorde precis för alla de kontakter vi har i Turkiet, inte minst med kvinnoorganisationer. Det finns en bred enighet om detta.

I vår feministiska utrikespolitik arbetar vi kontinuerligt med frågan om avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor. Det handlar inte bara om individer, utan det påverkar hela samhället. Vi har som mål att uppmärksamma våld i nära relationer och verka för att fler länder ansluter sig till bindande konventioner som Istanbulkonventionen för att detta mål ska uppnås. Då måste vi verka för att den inte undergrävs eller ifrågasätts och använda samarbeten med lokala FN-aktörer och politisk dialog och så vidare för detta.

När Istanbulkonventionen ifrågasätts och inte minst när Turkiet bestämmer sig för att lämna konventionen måste vi agera, och det har vi också gjort. Vi har till exempel bidragit med ett starkt uttalande i Europarådet, och vi var pådrivande i EU för en stark reaktion. Europeiska rådet gjorde klart i dialogen med Turkiet i mars att respekten för mänskliga rättigheter är central i relationen mellan EU och Turkiet. Att Turkiet har skyldighet att respektera kvinnors mänskliga rättigheter framhölls specifikt.

Jag kan också berätta att jag i onsdags höll tal inför ministerkommittén i Europarådet i Strasbourg. Jag hade då också ett långt samtal med generalsekreterare Marija Buric, som tidigare var min utrikesministerkollega i Kroatien, och vi pratade mycket om Istanbulkonventionen och hur vi ska göra för att få fler länder att ratificera den. Det finns ett par länder som behöver pushas lite till så att de verkligen gör det.

Hon sa faktiskt att den sorgligaste dagen hittills i hennes roll som generalsekreterare för Europarådet var när hon fick detta meddelande, så jag vet att Europarådet har en oerhört dedikerad generalsekreterare, särskilt i denna fråga.

Vårt engagemang för Istanbulkonventionen är en del i ett bredare perspektiv på Turkiet som handlar om mänskliga rättigheter och demokrati.

Vad gäller HDP noterar jag att Lotta Johnsson Fornarve kallar det för ett vänsterparti. HDP betyder Folkens demokratiska parti, och jag vet att de inte är lyckliga över att antingen kallas kurdiskt eller vänster, men låt gå. Även socialdemokrater, liberaler och säkert centerpartier har också samarbete med Folkens demokratiska parti. Alla dessa fängslanden är hur som helst helt oacceptabla. Det är rent politiska processer som pågår, och även detta bör vi protestera emot.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det är utmärkt att ministern har diskuterat med Europarådets generalsekreterare eftersom det är Europarådets konvention vi pratar om.

Istanbulkonventionen är den mest omfattande konventionen för kvinnors rättigheter som tagits fram, och den har ratificerats av näst intill samtliga länder i Europa.

Konventionens styrka och potential ligger i att den innehåller bestämmelser och krav på åtgärder, lagstiftning och förebyggande arbete som en stat har ansvar att uppfylla. I slutänden har konventionen som syfte att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och att främja faktisk jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta är fantastiskt.

Nu ser vi tyvärr att jämställdheten går tillbaka i många länder, särskilt i länder där högernationalistiska regimer kommit till makten.

Turkiets beslut att lämna konventionen får självklart oerhört negativa konsekvenser för kvinnor världen över, men särskilt för de turkiska kvinnorna.

Jag är djupt orolig för att det turkiska exemplet sprider sig till fler länder så att vi får se fler länder lämna denna viktiga konvention.

Det är därför oerhört viktigt att Sverige och andra demokratiska länder fortsätter att stå upp för Istanbulkonventionen med full kraft, stärker arbetet med att försvara konventionen och förmår fler länder, inte färre, att ratificera den. Ordförandeskapet i OSSE är ett utmärkt tillfälle att intensifiera arbetet med Istanbulkonventionen och andra jämställdhetsfrågor.

Till de kämpande kvinnorna i Turkiet och till de partier och organisationer som oförtrutet fortsätter att försvara Istanbulkonventionen om att stoppa våld mot kvinnor i hemmet och i samhället och står upp för kvinnors rättigheter vill jag säga: Ni är inte ensamma. Vi är många som står bakom er.

Tack för debatten!

Fru talman! Att motverka våld i alla former är en viktig fråga för regeringen. När det gäller arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer utgör Istanbulkonventionen ett centralt instrument. Vårt engagemang för konventionen innefattar att fortsätta att bidra till påverkansarbetet för att fler länder ska ratificera konventionen.

Turkiets frånträde från Istanbulkonventionen är mycket beklagligt. Detta har vi framfört till Turkiet, och i internationella sammanhang har vi arbetat för att brett uppmärksamma beslutet. På plats i Turkiet kommer vi att fortsätta vårt långvariga engagemang för kvinnors och flickors fullständiga åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Tyvärr ser vi en negativ utveckling på flera områden när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Turkiet. Sverige kommer att fortsätta att verka för att EU på lämpligt sätt ska använda de verktyg som vi har till vårt förfogande. Regeringen menar att det är genom dialog, inklusive tydlig kritik, som EU bäst kan påverka Turkiet.

Sverige kommer även fortsättningsvis att i multilaterala forum, inklusive som ordförandeland i OSSE, verka för kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Därmed tackar jag interpellanten för debatten och önskar en trevlig första maj.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.