Tullverkets kontroller av yrkesförare

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig om jag avser att skyndsamt vidta åtgärder för att öka Tullverkets befogenheter samt om regeringen avser att ge Tullverket ökade resurser för att intensifiera kontrollen av yrkesförare som kommer in i landet.

Att köra påverkad av alkohol eller narkotika innebär att man utsätter andra människor för stora risker. Det kan inte tolereras, vare sig det sker i yrkestrafik eller i annan trafik. Det är därför viktigt att det finns regler som motverkar rattfylleri och att det finns goda möjligheter att upptäcka brottslighet på våra vägar.

Tjänstemän vid Tullverket har på samma sätt som en polisman befogenhet att gripa den som misstänks för grovt rattfylleri.

Tulltjänstemän kan utöver att gripa en misstänkt person också omhänderta fordonsnycklar och fordon, söka igenom fordonet och besluta om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Tulltjänstemän kan även omhänderta körkort.

Vid misstanke om att en förare kör drogpåverkad kan en tulltjänsteman i dag också genomföra en ögonundersökning och tvinga personen att lämna ett blodprov.

Det finns även ett utredningsförslag om att införa sållningsprov för narkotika, det vill säga att det på samma sätt som för alkohol ska vara möjligt med provtagning även utan en brottsmisstanke. Förslaget bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

Frågan om att tilldela Tullverket mer resurser hanteras inom ramen för den ordinarie budgetprocessen, och regeringen har i budgetpropositionen föreslagit en förstärkning av Tullverkets förvaltningsanslag med 70 miljoner kronor för 2022. Hur de anslagna medlen används är i första hand en fråga för Tullverket inom ramen för deras uppdrag. Jag kan även tillägga att Tullverket de senaste åren har fått kraftigt ökade anslag för att bland annat kunna växla upp i det brottsbekämpande arbetet. Tullverket genomför en stor mängd rattfyllerikontroller.

Antalet genomförda rattfyllerikontroller under de senaste åren ligger i snitt på mellan 50 000 och 60 000, dock med undantag för 2020 då det skedde en kraftig minskning som berodde på en minskad trafik under pandemin.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Trafiksäkerhet är en oerhört viktig fråga, och det är någonting som jag har jobbat med under i stort sett hela mitt vuxna liv. Trafikolyckor med dödlig utgång kan drabba vem som helst av oss precis när som helst. Ingen av oss som befinner sig i denna kammare i dag vet ens om vi kommer hem i kväll. Vi vet inte heller om polisen kommer att stå på trappan och meddela att en nära anhörig har gått bort i en trafikolycka.

Under de tolv år som jag jobbade vid trafikpolisen tog vi i vår enhet tre drogpåverkade förare i tunga fordon. Nu säger Tullverket att de tar ungefär två förare i veckan nere i Skåne som är påverkade av narkotika. Det är i huvudsak utländska förare som kommer in i landet som har narkotika med sig för att kunna genomföra de tuffa körpass som de förväntas utföra. Vad det innebär för oss andra är lätt att räkna ut.

Om en lastbil framförs i 80 kilometer i timmen och kommer över på fel sida och kolliderar med en personbil sjunker hastigheten på lastbilen i kollisionsögonblicket från 80 kilometer i timmen till 73 kilometer i timmen. Vad som händer med dem som sitter i personbilen är lätt att räkna ut.

Jag vill påstå att vi har haft en tradition i Sverige som innebär att vi har en förarkår i Norden som har en väldigt hög standard när det gäller att vara nykter bakom ratten. Men vad vi nu ser är att vi får in människor som sitter i tunga fordon och som har en annan syn på detta. De använder narkotika för att kunna köra omänskligt mycket.

Denna situation har skapats på grund av att man inte har haft tillräckligt med kontroller på vägarna, och åklagarna har inte varit riktigt med i matchen. Det har inneburit att ärenden som gäller förare som har blivit stoppade och rapporterade för brott mot kör- och vilotider, manipulerade färdskrivare och flera förarkort har lagts ned eftersom man har ansett att straffet inte har stått i proportion till det brott som har begåtts. Detta har skapat situationen att det har blivit fritt fram att köra eftersom förarna riskerar så lite vid en kontroll. Och det krävs av de förare som ska köra in i Sverige att de i princip ska köra dygnet runt. För att klara det måste de använda sig av droger av olika slag. Detta är en kuslig utveckling.

Jag har i många år utbildat förare, och jag har själv varit aktiv bakom ratten. Man försöker ständigt bli bättre och minimera riskerna i trafiken. Speciellt om man är förare av ett tungt fordon är det än viktigare att man är nykter, utvilad och kör med omdöme. En förare som tar till exempel amfetamin lever inte upp till någonting av detta. Varje meter som dessa fordon rullar på vägen utsätter de andra för fara.

Under mina tolv år vid trafikpolisen utredde jag ungefär 300 dödsolyckor för att se om det var fordon, förare eller väg som var orsaken. Och jag har träffat anhöriga som har förlorat barn, föräldrar, syskon och så vidare i en trafikolycka och sett deras bottenlösa sorg.

Jag är djupt oroad över den utveckling som sker, och jag tycker att regeringen måste ta detta på större allvar och se till att få ut mer kontroller och skarpare verktyg på vägarna.

Fru talman! Thomas Morell lyfter en oerhört viktig fråga, nämligen hur det står till på våra vägar.

Jag tycker att det är bra att vi har en nollvision vad gäller trafikdödlighet i Sverige och att det är någonting vi jobbar för - att det är en tydlig målsättning och det som styr regeringens arbete med säkerheten på våra vägar. Jag delar Thomas Morells tankar om att det är oerhört bekymmersamt om det är så att vi har en ökad andel drogpåverkade förare bakom ratten på de tunga fordon som trafikerar våra vägar.

Thomas Morell säger att detta har uppstått på grund av att vi har för få kontroller. Jag delar uppfattningen att det är oerhört viktigt att vi har mycket kontroller, men jag tror nog att vi ska lyfta blicken och även ha en större diskussion i samhället om varför svenska företag anlitar åkerifirmor som har förare som kör drogpåverkade eller ställer krav på att förarna ska manipulera färdskrivare så att de kan köra mer än man får - och därför tar droger för att orka med det. Varför anlitar svenska företag sådana åkerier? Den frågan behöver också diskuteras i samhället, för det är ett val företagen gör. Jag förstår också att det handlar om en konkurrenssituation, men branschen kanske skulle ta en diskussion samlat - inte bara åkeribranschen utan även svenskt näringsliv som helhet. Så här ska vi nämligen inte ha det på våra vägar.

Med det sagt är det viktigt att det finns verktyg och kontroller. Det ska finnas många och noggranna kontroller samt verktyg för myndigheterna när de påträffar förare som kör drogpåverkade eller onyktra. Där finns det två utredningar som nu bereds i Regeringskansliet. Den ena handlar om att man ska kunna göra en sållning på samma sätt som man i dag kan göra med alkohol - i dag kan man slumpmässigt testa förare för alkoholpåverkan, och man ska kunna göra slumpmässiga tester också för drogpåverkan. Även en skärpt straffskala för rattfylleri och för att köra drogpåverkad har tittats över.

Dessa förslag bereds alltså just nu i Regeringskansliet. Det är nämligen väldigt viktigt att vi kan ha en hög säkerhet på våra svenska vägar.

Fru talman! Tack för svaret, finansminister Magdalena Andersson!

Man kan ju räkna i pengar vad en trafikolycka kostar samhället. När jag lämnade trafikpolisen räknade man med att en dödsolycka kostar samhället ungefär 17 miljoner, och jag lämnade trafikpolisen 2007. Att den siffran är betydligt högre i dag är ganska sannolikt. Men när det gäller att människor dödas och skadas i trafikolyckor går det inte att räkna i pengar. Ett förlorat människoliv går det inte att sätta en prislapp på; det är ju en fullständig katastrof för familjen.

Vad som hände natten till den 24 augusti var att ett lastbilsekipage gick av vägen på E4:an vid Gränna. Den var lastad med bland annat 26 ton stålbalkar, och bruttovikten för ekipaget låg på ungefär 45 ton. Har finansministern åkt E4:an förbi Gränna vet hon att det är nivåskillnad mellan färdriktningarna. Den här bilen gick alltså av, ned mot mötande, for nedför en slänt - det var en nivåskillnad där - och landade ute på vägbanan för mötande. Om det hade kommit en personbil där är det lätt att räkna ut vad resultatet hade blivit. Hela ekipaget landade nämligen på den motsatta körbanan.

Eftersom det är motorväg är det väl troligt att en personbil skulle ha hållit 110 kilometer i timmen, och lastbilen höll sannolikt 80. Det visade sig vara en utländsk förare som var drogpåverkad. Nu har domen fallit, och det blev fängelse. Det tycker jag är jättebra, för det är där man ska sitta om man inte kan hålla sig borta från droger när man kör tunga fordon.

Bara ett litet tag efter detta gick en bil av vägen igen, på nästan exakt samma plats. Även denna gång var det en utländsk drogpåverkad förare. Om man lyssnar på vad Tullverket säger vet man att de tar ungefär två förare i veckan, och sedan har vi de här olyckorna på E4:an som kunde ha fått oerhörda konsekvenser om det hade blivit en träff med mötande fordon. Mörkertalet är alltså stort. Hur många är det där ute som sitter och kör påverkade?

Jag noterade i svaret från finansministern att det finns ett förslag som bereds vidare inom Regeringskansliet. Det är naturligtvis bra, men som vi har sagt i så många andra debatter: Varför tar det så sagolikt lång tid? Den här frågan har nämligen inte dykt upp så där poff, som en nyårsraket, utan detta har pågått under ganska lång tid. Det är många som har påtalat den utveckling vi har sett på vägen. Det har alltså funnits god tid att göra någonting fram till nu, och man borde ha kommit längre än att man bereder en utredning. Det måste jag faktiskt säga.

Jag hoppas innerligt att finansministern nu försöker skynda på detta så att vi får ut verktyg och mer resurser. Det handlar om att åtminstone stoppa dem vid gränsen så att de inte kommer in. De är ju så fräcka att de till och med har narkotikan upplagd på bordet inne i hytten så att de kan ta en dos då och då för att orka köra. De skäms inte ens för att det ligger narkotika i hytten! Det hade ju varit en sak om de stoppade undan den så att den inte ska synas, men den ligger helt öppet. Det finns bilder från Tullverket där man ser hur de har lagt upp linor för att det ska gå snabbt och enkelt att stärka sig för att fortsätta köra.

Fru talman! Thomas Morell frågar varför vi inte har gjort någonting. Det är ju inte så att regeringen inte har gjort någonting, utan vi har arbetat aktivt på en lång rad olika områden för att öka säkerheten på våra vägar - så också när det handlar om den tunga trafiken och det faktum att man ska vara pigg, nykter och inte drogpåverkad när man kör tung trafik i Sverige.

Det har tillförts ökade resurser till Tullverket under de senaste åren; sedan vi klev in i regeringsställning har vi gång på gång ökat Tullverkets resurser för att de ska kunna vara mer aktiva. Jag tycker också att det är bra att Tullverket gör många kontroller. Vi har även ökat möjligheten att göra slumpmässiga utandningsprov, och vi tittar nu på hur detta ska göras när det gäller droger.

Därutöver har vi stärkt Tullverkets befogenheter på det brottsbekämpande området på en lång rad sätt. Så sent som i augusti i år fick Tullverket rätt att, när de vidtar åtgärder i samband med rattfylleri eller drograttfylleri, inleda förundersökning om innehav och bruk av narkotika och andra hälsofarliga varor.

Vi har alltså tagit en lång rad steg, och jag vill väldigt gärna få möjlighet att fortsätta arbetet för att öka säkerheten på våra vägar. Men ska detta vara möjligt är det också viktigt att det blir en diskussion i det svenska näringslivet om vilka åkare det är man anlitar och vilka arbetsvillkor de åkarna har. Här måste också företagen i Sverige ta ett ansvar. Vi ska såklart göra allt vi kan från regeringens sida för att det ska finnas noggranna kontroller, men näringslivet måste också ta ett ansvar för vilka som anställs.

Fru talman! Tack för svaret, finansminister Magdalena Andersson!

När det gäller näringslivet och deras sätt att utnyttja den här typen av transporter är det också någonting som har varit föremål för ett antal debatter här i kammaren. Man måste se till att få ett tydligt beställaransvar där den som utnyttjar den här typen av transporter också straffas när regelverket inte följs. Regeringen gjorde ett försök att skärpa beställaransvaret i juli 2018, men det höll inte i en juridisk prövning. Där friades i stället de misstänkta.

Det är ju pengen som styr i slutändan. Det är därför vi har den situation vi har. Om näringslivet står inför valet att betala kanske 90-100 kronor milen för en transport som inte följer regelverket eller att betala 200-250 kronor milen för en transport där åkeriet faktiskt betalar både skatter och avgifter samt ger förarna rimliga arbetsvillkor och en lön de kan leva på väljer näringslivet inte den dyrare transporten. Man väljer den som är billig och blundar för alla konsekvenser runt omkring.

Nu pratar vi om droger, som finns med i bilden, men det finns ju också mycket annat i detta, som smuggling av vapen och narkotika. Det här hänger ju samman. Jag har haft diskussioner med finansministern, med Damberg och med Tomas Eneroth. Det är flera olika departement inblandade i detta, och jag känner att man inte får något övergripande grepp för att komma åt problemet. Jag hoppas innerligt att finansminister Magdalena Andersson i sin nya roll kan driva på det här så att vi får någon ordning till slut.

Jag får också passa på att tacka för debatten, för det här är väl sannolikt sista gången som vi två debatterar.

Fru talman! Jag tycker att det är bra med alla de åtgärder som regeringen har vidtagit för att öka säkerheten på våra vägar och förbättra arbetsvillkoren för dem som arbetar på våra vägar. Det är precis som Thomas Morell säger: Det handlar om åtgärder som har vidtagits på mitt område och inom Justitiedepartementet - på Morgan Johanssons område - samt om infrastrukturfrågor, som är Tomas Eneroths område. Här finns ett samlat ansvar, men vi jobbar alla tre för att på olika sätt stärka säkerheten på vägarna.

Regeringen kommer såklart att fortsätta det arbetet med full kraft. Det är viktigt både att det är säkert och tryggt på våra vägar och att det finns möjlighet för svenska lastbilschaufförer att ha ett tryggt arbete med sjysta arbetsvillkor. Då måste vi komma till rätta med de avarter som vi ser i dag, när människor får arbeta under helt orimliga arbetsvillkor som förutsätter att de manipulerar färdskrivaren och när de har sådana arbetstider att de använder droger för att orka med.

Detta är ett helt orimligt förfarande, och de företag som anlitar åkerier som har förare anställda på dessa arbetsvillkor har ett mycket stort ansvar som de behöver ta. Precis som Thomas Morell talar om handlar det såklart om pengar. Mot detta ska ställas alla de exempel som Thomas Morell har tagit upp med personer som har förlorat nära och kära i en trafikolycka på grund av att en förare har varit påverkad.

Här behöver vi från regeringens sida fortsätta att arbeta stenhårt, men det svenska näringslivet måste också ta ansvar för arbetsvillkoren för de förare som man anställer. Det är bara så vi kan få trygghet på våra vägar och sjysta arbetsvillkor för svenska förare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.