Traineejobb för nyanlända

Fru talman! Hanif Bali har frågat mig hur många traineejobb för nyanlända jag kommer att få till stånd under mandatperioden.

Som Hanif Bali påpekar finns det endast något hundratal traineejobb i dagsläget. Traineejobb innebär en kombination av arbete och reguljär utbildning. Flera parter är involverade i denna insats, och hur många traineejobb som kommer till stånd är därför beroende av dessa parters aktiva agerande. Traineejobben måste få växa fram kontinuerligt för att säkerställa god kvalitet i både anställning och utbildning.

Samtidigt finns det ett tydligt behov av att säkra generationsväxlingen inom en rad olika branscher. För att säkerställa kompetensbehovet i generationsväxlingen har regeringen gjort bedömningen att målgruppen för traineejobben behöver utvidgas till att även omfatta långtidsarbetslösa och nyanlända. Möjligheten att komplettera en grundskoleutbildning eller gymnasieutbildning med en mer yrkesinriktad utbildning, som svarar mot de krav som arbetsgivare ställer, kan underlätta inträdet på arbetsmarknaden för dessa grupper.

Det är också viktigt att komma ihåg att traineejobben är en av många insatser för att korta tiden från nyanländas ankomst till arbete. Regeringen har i 2016 års budgetproposition föreslagit ett antal satsningar som ska leda till en snabbare etablering på arbetsmarknaden, däribland förstärkta arbetsmarknadsinriktade insatser, validering och en rejäl höjning av ersättningen till kommunerna för mottagande av nyanlända. Regeringen har även gjort satsningar som innebär både en kraftig utökning av antalet utbildningsplatser och åtgärder som syftar till högre kvalitet inom utbildning för vuxna.

Regeringens samtal med arbetsmarknadens parter, Arbetsförmedlingen och andra berörda myndigheter har lett till att flera så kallade snabbspår in på arbetsmarknaden, bland annat för kockar, slaktare/styckare, hälso- och sjukvårdsyrken samt lärare och förskollärare, har införts. Regeringen har även tagit initiativ till den så kallade 100-klubben, som är en satsning där näringsliv och statliga myndigheter erbjuder jobb och praktik för nyanlända.

Arbetsförmedlingen har en central roll för att uppnå regeringens mål om en snabbare etablering av nyanlända på arbetsmarknaden. Myndigheten ska ha väl uppbyggda arbetsgivarkontakter och ge ett professionellt stöd till arbetsgivare som rekryterar. Alla arbetssökande, oavsett yrkesbakgrund och utbildningsnivå, ska ges stöd och vägledning i ett aktivt arbetssökande. Arbetsförmedlingen befinner sig i ett omfattande förnyelsearbete där arbetsgivararbetet är i fokus.

Fru talman! Traineejobben blev kända i valrörelsen. Då hade arbetsmarknadsministern inga problem över huvud taget att sätta siffror på dem. Just i valrörelser går det väldigt fint att sätta siffror på sina ambitioner. Trots det lyckas arbetsmarknadsministern inte ange en siffra som svar på min enkla fråga: Hur många traineejobb för nyanlända planerar regeringen? Inte någonstans i svaret ges det en enda siffra på hur många man planerar. Man konstaterar att det bara finns ett hundratal nu. Det är väl en någorlunda nedskrivning av de tusentals traineejobb som utlovades av regeringen.

Man får väl ändå tacka för svaret. Och då får man prova exemplet en gång till. Vi ger den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern en chans till att sätta en siffra på hur många nyanlända som kommer att omfattas av traineejobben.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiska insatser är inte ett självändamål utan är till för att människor ska komma i arbete och för att arbetsgivare ska få tag i rätt kompetens. Vi står mitt uppe i en stor generationsväxling på arbetsmarknaden. En betydande del av de matchningsproblem som vi har i dag är att personer lämnar arbetsmarknaden och går i pension inom yrken där vi under många års tid inte har haft tillräckliga volymer av utbildning av nya till de yrken där det finns stor efterfrågan.

I skenet av detta har regeringen föreslagit traineejobb, som just är ett svar på detta. Men det är inte det enda svaret. Det finns också andra sätt att klara generationsväxlingen och se till att man får rätt kompetens.

Mitt uppdrag är inte kopplat till hur många personer som är i varje arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Mitt uppdrag är kopplat till att klara arbetslösheten, matchningen och tillväxten på arbetsmarknaden. Vi får använda de instrument som krävs för att nå dit.

En regering och inte minst ett oppositionsparti måste självklart finansiera sina förslag. Då beräknar man hur mycket resurser som behövs, för att tydliggöra att man har avsatt de pengar som krävs i sin budget. Men jag har i styrningen av Arbetsförmedlingen varit tydlig med att vi är flexibla. Är det så att vissa åtgärder inte fungerar lika bra som de borde får vi ändra i dem eller styra om till andra åtgärder som fungerar bättre. Det är så man bör styra arbetsmarknadspolitiken, tycker jag.

Så gör vi till exempel med traineejobben nu. De togs fram i en situation där vi hade mycket hög ungdomsarbetslöshet. Nu sjunker ungdomsarbetslösheten mycket snabbt, och då gör vi förändringar för att öppna mot andra grupper och ställa en del annorlunda krav på vilka som kan vara berättigade till den typen av stöd.

Det finns också andra insatser som krävs för att vi ska klara kompetensförsörjningen. Jag besökte i går IFI i Stockholm, där personer som har en utbildningsbakgrund motsvarande sex till nio års grundskola kombinerar sfi med yrkesutbildning. Jag var oerhört imponerad över både de goda resultaten och den stora målmedvetenheten hos de studerande. De får en helt annan motivation när det är kopplat till yrkesutbildningen, och man räknar med att kunna korta utbildningstiden med flera år, samtidigt som man kan få fram undersköterskor, kockar och byggnadsarbetare till arbetsmarknaden i Stockholm, som har stor efterfrågan på detta.

Detta är sådant som jag också gärna stöder. Vi behöver vara flexibla och hitta vägar där man kombinerar utbildning och arbete för att kunna klara de kompetensbehov som finns och för att se till att arbetslösa kommer i arbete.

Fru talman! Tack för denna sifferlösa exercis igen! Min fråga var ju hur många traineejobb som regeringen planerade. Men inte ens mellan tummen och pekfingret lyckas arbetsmarknadsministern framföra en enda siffra.

Däremot lyckas hon dra upp en massa andra intressanta exempel. Jag ifrågasätter inte om de är intressanta eller inte, men nu ställde jag den här interpellationen i Sveriges riksdag just för att få svar på en viss fråga - som jag inte lyckas få svar på.

Regeringen har däremot som princip inte något problem med att utlova ett visst antal när det gäller arbetsmarknadsinsatser. Den socialdemokratiska partiledaren Stefan Löfven utlovade första maj 5 000 beredskapsjobb. Där hade man inga problem med att sätta siffror på arbetsmarknadspolitiska insatser. Men när jag ställer en rak fråga om hur många nyanlända som ska omfattas av traineejobben får jag inget svar.

Då går arbetsmarknadsministerns förklaring inte ihop. Man påstår sig inte vilja jobba efter siffror över antal när det gäller arbetsmarknadsinsatser, men samtidigt har statsministern själv inga problem med att stå på första maj och utlova tusen hit och tusen dit. Någonstans får regeringen bestämma sig - sätter man siffror eller inte på sina insatser? Och varför gör man det i vissa fall men inte i andra?

Här blir traineejobben väldigt intressanta. Det utlovades ju tiotusentals traineejobb, och det blev några hundra. Kan vi förvänta oss liknande resultat med beredskapsjobb och traineejobb för nyanlända också, nämligen att de tusentals jobb som utlovas blir ett hundratal i slutändan? Då kan man fråga sig vilken effekt det får på svensk arbetsmarknad om några hundra ska ges insatser, när vi har ett problem där ungefär 50 000 av de arbetslösa endast har grundskoleutbildning eller lägre. Då kan man fråga sig hur stor effekt det ger.

De hundra som får den insatsen unnar jag verkligen detta. Men någonstans måste vi väl få lida med de tiotusentals som inte får det.

Fru talman! Jag vill fylla i lite beträffande det min kollega Hanif pratade om.

Ministern sa att antalet arbetslösa ungdomar sjunker, och det är korrekt. Det är bra, och det gläds vi väl alla åt. Vi har en bra konjunktur, och vi hade en alliansregering som lade fokus på jobben. Men nu kommer det säkert någon klyscha tillbaka om att det var den förra regeringens fel, för det brukar det göra.

Om man ska gräva i detta och se hur siffrorna ser ut: Antalet långtidsarbetslösa ungdomar inskrivna på Arbetsförmedlingen har ökat sedan Ylva Johansson tillträdde sin ministerpost. Traineejobben är väl inte minst tänkta för dem som står allra längst från arbetsmarknaden. De 32 000 traineejobben var Stefan Löfvens och Ylva Johanssons viktigaste valfråga, att se till att leverera de 32 000 jobben. Nu har halva mandatperioden gått. Om man fortsätter i samma tempo kanske man lyckas leverera 200 av de 32 000 under mandatperioden.

Det skulle också införas extratjänster. Jag har inte hört så mycket om dem sedan valrörelsen. Men det är intressant att det i en valrörelse är väldigt lätt att svänga sig med siffror - gärna väldigt höga siffror, höga ambitioner och en hög svansföring - men uppenbarligen är enormt mycket svårare när jobben ska levereras.

Det kan vara så att man måste se över sin politik - förändras verkligheten kan man göra förändringar. Men frågan är: Har verkligheten förändrats så enormt mycket sedan Ylva Johansson tillträdde sin ministerpost gällande att vi knappt har några arbetslösa i det läget? Traineejobben, som jag i och för sig inte trodde på, var ändå paradfrågan för regeringen. Om man nu ansåg att traineejobb var så viktiga för att ungdomar och andra som stod långt från arbetsmarknaden skulle komma in på arbetsmarknaden, lyckas man ändå inte leverera detta sitt tydligaste vallöfte.

Vad är det som gör att man i dag inte vågar säga en siffra? Jag kan förstå att man inte vågar det utifrån fakta och erfarenhet just nu. Men det är ändå lite anmärkningsvärt att det är så enkelt och tydligt i en valrörelse men inte när man sedan sitter i regeringen.

Fru talman! Mina moderata motdebattörer lyssnade tydligen dåligt i valrörelsen. Socialdemokraternas viktigaste vallöfte handlade om jobben och arbetslösheten - ungdomsarbetslösheten specifikt och arbetslösheten allmänt. Jag tror faktiskt att väljarna uppfattade det. Det var ett av skälen till att det blev ett byte av regering, eftersom den tidigare regeringen hade misslyckats med jobben.

Jobben och arbetslösheten är fortsatt regeringens viktigaste prioritering. Jag tänker inte gå i fällan att styra mot särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser och låta det skymma sikten för det viktigaste, nämligen jobbtillväxten och att lediga jobb kan tillsättas, att arbetslösa får jobb och att arbetslösheten sjunker.

Det behövs en flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken, och det tänker jag leverera.

Den gamla regeringen styrde hårdare mot specifika insatser. Det var inte något lyckosamt sätt att styra. Nu har vi ändrat styrningen av Arbetsförmedlingen. Vi styr inte mot ett specifikt antal i fråga om varje arbetsmarknadspolitisk insats, utan vi styr mot de övergripande målen om låg arbetslöshet och god matchning.

Fru talman! Vi har ett läge där sysselsättningsgraden är högre än den någonsin var för ungdomar under den gamla regeringen. Jag hoppas att vi alla gläds åt att det är på det sättet. Det stämmer inte att långtidsarbetslösheten bland ungdomar skulle ha ökat; tvärtom sjunker den.

Moderaterna har använt sådana siffror tidigare. Om man jämför olika månader olika år kan man ge intryck av att det skulle vara på det sättet. Men det är inte så om man tittar på de totala siffrorna eller säsongsrensade siffror.

Långtidsarbetslösheten bland ungdomar sjunker alltså rätt tydligt, vilket är mycket glädjande. Det betyder inte att alla problem är lösta. Det finns fortfarande stora utmaningar.

Min erfarenhet är att ju svårare utmaningar vi har och ju mer komplex problematik som de arbetslösa har, desto större flexibilitet behövs i de insatser som man kan göra för att de arbetslösa ska komma i arbete. Det är bland annat därför som vi har öppnat för ett mycket nära samarbete med hjälp av Dua mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna för att kunna göra mer skräddarsydda insatser.

Vi behöver flera olika verktyg i arbetsmarknadspolitiken. Men vi behöver inte en stark styrning när det gäller vilka verktyg som ska användas och i vilka lägen. Det ska avgöras av vilka behov som finns och möjligheterna att komma i arbete.

Fru talman! Det blir lite märkligt när arbetsmarknadsministern står här och säger att man styr mot mål och inte mot hur många som ska vara i vissa insatser. Det kan låta sympatiskt. Det blir då lite märkligt att statsministern går ut och utlovar 5 000 beredskapsjobb. Varför gör han det? Om Socialdemokraterna är emot principen att ange siffror för det antal personer som de vill ha i åtgärder, varför anger de då i sin kommunikation med väljare och sin egen rörelse siffror? Varför använder Socialdemokraterna i valrörelsen just siffror - 32 000 traineejobb - om de redan från dag ett planerade att avveckla eller avreglera, som de kallar det, Arbetsförmedlingens styrning och inte ha siffersatta mål?

Detta går inte ihop. Antingen ljuger Stefan Löfven när han talar om 5 000 beredskapsjobb eller också stämmer inte det som Ylva Johansson säger om att man inte jobbar med siffersatta mål. Någonstans får regeringen bestämma sig.

Om man har siffersatta mål, vad är de siffersatta målen för traineejobben för nyanlända? Det är min enkla fråga.

Ylva Johansson åberopar principer om att man inte jobbar med siffersatta mål, trots att man anger det i sin kommunikation utåt. Detta går helt enkelt inte ihop.

Sedan kan vi tala om alla andra frågor. Men den fråga som jag har ställt här är enkel, nämligen: Finns det en sådan siffra, eller finns det inte en sådan siffra? Ni kan då svara genom att ange en siffra eller genom att säga nej. Ni kan säga: Det finns ingen sådan siffra. I just detta fall väljer vi att inte ha en siffra, trots att vi har det för beredskapsjobb och annat.

Fru talman! Jag ska börja med att säga att jag tycker att det är bra att man har förstärkt och jobbar med att förstärka kontakterna mellan kommuner och Arbetsförmedlingen. Det tror jag är riktigt. Jag är kritisk till mycket, men detta tycker jag är en bra sak som ministern har gjort. Där har vi nog en samsyn.

Men det hindrar inte det som vi talade om i den förra debatten, nämligen att man ändå försöker utreda och se till att Arbetsförmedlingens organisation fungerar bättre och att man kan leverera mer. Det är klart att samarbetet mellan kommuner och Arbetsförmedlingen är enklare om båda parter känner förtroende för varandra och känner att den ena och den andra kan tillföra något och leverera.

Som Hanif Bali sa blir det konstigt när vi diskuterar detta. Det som sas i valrörelsen om 32 000 traineejobb men som blev 100 måste uppenbarligen ha varit valfläsk. Och nu vill man uppenbarligen inte ange någon siffra för detta.

Beredskapsjobben får väl ses som någon form av första maj-löfte till LO-koncernen, så att de också är nöjda ett tag med regeringens insatser. Men då är frågan: När blir de av, och kommer det att bli ungefär samma procentuella utfall av beredskapsjobben som det har blivit av traineejobben? I så fall blir det inte så många som kommer att ta del av dem. Hur ser ansvarig minister på beredskapsjobben?

Förvisso har ministern i tidigare inlägg kommenterat traineejobben, men visst är det anmärkningsvärt att man så tydligt går ut med ett av sina absolut viktigaste vallöften - 32 000 traineejobb - och sedan visar det sig att det blev 100. Det är inte en så jättebra leverans.

Fru talman! Det är nästan lite rörande med denna omsorg från Christian Holm Barenfeld och Hanif Bali om de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Som socialdemokrat tycker jag att det är viktigt med arbetsmarknadspolitiska insatser. Från Moderaterna brukar det låta tvärtom. De brukar inte tycka att det är så viktigt. De brukar i stället tala om riktiga jobb.

Men min och regeringens mål är att vi ska klara jobbtillväxten och arbetslösheten. För att göra detta behöver vi verktyg. Arbetsmarknadspolitiska insatser är ett sådant verktyg. Utbildningspolitiken är ett annat sådant verktyg. Investeringar är ett tredje sådant verktyg. Vi behöver använda de verktyg som krävs för att vi ska nå de högt uppsatta målen när det gäller jobben och arbetslösheten. Men det är inte ett självändamål att ha så många som möjligt i arbetsmarknadspolitiska insatser. Dessa insatser ska användas för att man ska klara att få människor i arbete, och de behövs.

Överläggningen var härmed avslutad.