Tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet

Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vad jag avser att göra för att miljöprövning enligt miljöbalken ska beslutas så nära de berörda som möjligt. En prövningsorganisation för miljömål ska ha förutsättningar för en effektiv ärendehantering med hög kvalitet. För att skapa en prövningsorganisation för fastighetsmål, miljömål och mål enligt plan- och bygglagen som har förutsättningar att avgöra ärenden snabbt och med hög kvalitet föreslog regeringen i april 2010 i propositionen Mark- och miljödomstolar att nya mark- och miljödomstolar skulle inrättas. Regeringen bedömde också att länsstyrelsernas tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet skulle koncentreras. Riksdagen har därefter beslutat i enlighet med regeringens förslag. Jag delar Carina Adolfsson Elgestams uppfattning att tillståndsprövningen kräver bred och djup granskning samt goda kunskaper i tekniska, naturvetenskapliga och juridiska frågor. En förutsättning för att ärenden ska kunna avgöras snabbt och med god kvalitet är att prövningsmyndigheterna har hög kompetens. Information om lokala förhållanden är en viktig del av beslutsunderlaget i en miljöprövning. Det är i första hand kommunerna och länsstyrelserna som har kunskap om de lokala förhållandena. Att deras kunskap tillförs miljöprövningen säkerställs genom, för det första, det utredningsansvar som prövningsmyndigheten har och, för det andra, det remissförfarande som genomförs med kommuner, länsstyrelser och statliga sektorsmyndigheter. Samtliga länsstyrelser kommer även fortsättningsvis att ha rollen som remissinstans samt som företrädare för miljöintressen och andra allmänna intressen. Arbetet med att förbättra och effektivisera länsstyrelsernas tillståndsprövning av B-verksamheter pågår. Som Carina Adolfsson Elgestam väl förstår kan jag i dag inte föregripa detta kommande ställningstagande. Det övergripande syftet med en sådan reform är i så fall att åstadkomma en mer effektiv prövning, kortare handläggningstider och högre kvalitet. Jag kommer därför att verka för att de länsstyrelser till vilka koncentration eventuellt sker - som jag sade är vi i en beredningsfas - ska redovisa vilka åtgärder de avser att genomföra i syfte att uppnå sådan kvalitet. Jag vill samtidigt understryka att frågorna om närheten för dem som berörs av besluten och det pågående arbetet med översynen av den statliga regionala förvaltningen också utgör viktiga pusselbitar i det nu pågående arbetet.

Herr talman! Det är ett intressant svar från miljöministern i en så viktig fråga. Jag har uppfattat att regeringen, och framför allt Centerpartiet, gärna vill skapa en bild av att de vill att hela landet ska leva, att vi ska ha folk som bor i hela landet, att vi på det sättet ska ha god service och så vidare. Jag har också uppfattat att regeringen och Centerpartiet vill arbeta för att skapa enklare regler för företagen. Mot bakgrund av det kan jag inte låta bli att känna att det blir lite som med Magnus och Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter . Det blir bara fel, fel, fel. Om man centraliserar, för det är faktiskt det man gör, finns det då inte risk för att administrationen ökar? Det finns i svaret från miljöministern inte antydan till att man över huvud taget funderat över det, utom möjligtvis lite grann i slutet där det sägs att regeringen, efter att förändringen gjorts, ska begära en redovisning av hur man ska arbeta snabbt, som det heter. Jag har funderat på detta med att arbeta snabbt. Om vi träffar ett företag som bedriver det som i detta fall betraktas som B-verksamhet - vi kan för enkelhetens skull säga att det är fråga om halvstora industrier; våra allra största industrier är A-företag och de små industrierna är C-företag som kommunerna beslutar om - och talar om snabb handläggning är jag övertygad om att de har olika bilder av vad som är snabb handläggning. Mot bakgrund av det kunde det vara intressant att höra miljöministern lite närmare utveckla vad hon avser med snabb handläggning. Redan i dag, utan en extra remissomgång som det är tänkt i framtiden när man centraliserat det hela, kan det ta upp till ett år. Det är nog ingen som betraktar det som snabb handläggning. Kommer man med den nya organisationen att komma ned till kanske tre månader eller något sådant? Har man gjort någon form av utvärdering så att man kan säga det till företagen? Jag kan inte låta bli att fundera över kopplingen till den urbanisering som pågår i samhället. Om man, såsom regeringen tänkt, centraliserar ytterligare tänker jag på det ur ett Kronobergsperspektiv. Vi har i dag sju personer - vi har tyvärr tappat en och en halv för att länsstyrelsen fått mindre pengar i och med de besparingar som regeringen gjort vad gäller länsstyrelserna - och då kommer den typen av kompetenta personer, med den utbildningen, kanske inte längre att vilja bo där utan kommer att lämna Kronobergs län. I ställt blir boendet mer och mer koncentrerat med inflyttning till ett antal orter eller städer runt om i landet. Innebär inte ett sådant beslut att man påskyndar den centralisering och urbanisering som vi ser pågår i samhället - när man i stället borde göra tvärtom? På vilket sätt kan vi lägga så många beslut som möjligt ute på de enskilda länsstyrelserna så att besluten kommer nära människorna och företagen, nära dem som de berör i vardagen?

Herr talman! Vi lever i en ironisk värld, eller hur? Interpellanten argumenterar mot ett förslag som ännu inte är lagt utan bereds. Det är det första. När det gäller miljöprövningen av B-ärenden är det fortfarande en diskussion på Miljödepartementet. Det är faktum nummer ett. Det andra ironiska faktum som jag skulle vilja ta upp är hur man ibland byter åsikter. Jag vet inte om ni har tänkt på var de olika partierna har stått när det gäller koncentration av domstolsorganisationen. Socialdemokraterna har stått för en extrem koncentrationslinje. Jag måste säga att jag verkligen uppskattar om Socialdemokraterna byter politik och står för decentralisering, lokal närvaro och kvalitet. Det vore en revolutionär förändring som skulle gynna många bygder i Sverige. Vad gäller de så kallade B-verksamheterna eller mellanstora besluten finns det ungefär 6 400 sådana i Sverige i dag. Det är väldigt många. Under 2008 och 2009 fattade länsstyrelserna ungefär 1 300 sådana beslut per år. Det är ganska många. Men det är en väldig skillnad i antalet beroende på var de fattades. Det finns en skillnad i ärendehandläggningen, från 20 ärenden hos dem som hade minst antal och upp till 130 eller 150 ärenden med ett snitt någonstans däremellan. Det är en utmaning att behålla kvaliteten i ärendehandläggningen när man har 20 ärenden per år. Det som jag funderar över just nu är kvalitetsfrågan. I kvalitetsfrågan lägger jag in både hur besluten bereds och fattas och handläggningstiderna. Jag ger interpellanten rätt i att det är viktigt att ärenden av denna typ inte drar ut på tiden för mycket. De som lägger in ärenden och vill ha dem miljöprövade är oftast entreprenörer som vill utveckla sin verksamhet och har mycket planer på investering och engagerade människor som vill göra något för sin bygd. Det är klart att det är irriterande att miljöprövningen ska dra ut på tiden. Det som jag upplever är att man inte är irriterad över att det miljöprövas, för på ett korrekt sätt kan en dialog ge stöd, göra själva byggnationen bättre och spara kostnader för företagarna i ett längre perspektiv. Men tidsaspekten och bemötandet fyller inte alltid högt ställda kvalitetskrav. Hur vi ska lösa detta med små och stora länsstyrelser med en liten respektive stor ärendemängd och hålla kompetensen uppe hos handläggarna funderar jag just nu över. Som sagt bereds ärendet just nu på Miljödepartementet. Det finns ännu inget framlagt förslag.

Herr talman! Jag kan börja med att trösta Lena Ek med att jag också var mot centraliseringen av domstolarna, fast vi hade regeringsmakten, precis som ministern sade. Det som ministern redogör för i sitt andra inlägg känns betydligt bättre än det som var i svaret. Nu kan man ändå känna och uppleva att det finns en öppning och att ministern förstår vad frågan i grund och botten handlar om. Dörren är alltså ännu inte stängd när det gäller centralisering till sju olika platser i landet. Det blir särskilt intressant när ministern talar om hur man ska lösa till exempel det som är kopplat till kompetens. Ja, lösningen är utbildning och att man ser till att de som jobbar med prövning av miljöfarlig verksamhet får möjlighet till kompetenshöjande utbildningar med jämna mellanrum, så att man på det sättet kan hålla kompetensen uppe i hela landet, inte bara centraliserat på några få platser. Tidsaspekten går det att arbeta med. Delvis gäller det att sätta till resurser, så att man på länsstyrelserna har de pengar man behöver, det vill säga att man kan anställa tillräckligt många personer för att hålla ärendehanteringen nere och att man har resurser i förhållande till hur många ärenden man har. Det går inte att bara säga att en del länsstyrelser har 20 ärenden, andra upp till 120, kanske upp till 150. Delvis beror det på hur stor länsstyrelsen är. Det beror också på hur många handläggare man har som arbetar med frågorna. Har man bara tillräckligt många är inte detta något bekymmer. Kronobergs län är fortfarande i mångt och mycket ett industrilän. Därtill har vi en hel del som är kopplat till vindkraften, som också går under miljöprövningen för B-företag. Vi handlägger mellan 30 och 45 ärenden per år. Det är ändå hyfsat många i förhållande till de siffror som ministern redogjorde för. Om beslutsfattandet inte ska ligga kvar i Kronobergs län utan flytta till ett annat län kommer besluten längre från såväl företagarna som invånarna. Det kan kännas oroväckande, precis som det som handlar om helheten i miljöarbetet. Det ansvaret har man på länsstyrelsen: att leda miljöarbetet för att få ett mer hållbart samhälle. En viktig del i detta är det som är kopplat till miljöprövning. Där kommer man åter tillbaka till kompetensfrågan när det gäller att ha en hög volym utifrån att det ska vara intressant och givande att ha den här kompetensen och vilja arbeta på länsstyrelsen. Är ministern beredd att göra en omprövning, så att företagen ska kunna ha detta nära sig och så att det inte blir en centralisering till sju olika platser i landet?

Herr talman! Man ska inte förenkla en sådan här diskussion. Ibland finns det en tendens att vilja göra det. Man ska försöka vara tydlig och förstå bra ändå. Det finns en skillnad mellan antalet ärenden och ärendenas komplexitet. Få svåra och långa ärenden kan kräva många handläggare under lång tid. Många små och korta ärenden kanske inte kräver det på samma sätt. Det är viktigt att behålla den lokala kontakten. Det finns olika förslag på hur man ska göra det. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att man har hela ärendelängden på den lokala länsstyrelsen. Man kan göra så att man har delar av ärendehanteringen nära och bevarar lokalkännedomen, som jag håller med om är väldigt viktig. Det som vi tittar på är handläggningstider, kvalitet i avgörandet och bemötandet av de företag som behöver de här tillstånden. Det är stora variationer mellan länsstyrelserna vad gäller antalet ärenden, komplexiteten i ärendena, handläggningstiderna och också vilka kategorier av ärenden som ingår i de olika B-verksamheter som vi pratar om nu. Totalt sett är det ändå inte så väldigt många utan ett sextiotal handläggare och sakkunniga i hela Sverige som hanterar ärendemängden på 1 300 ärenden per år, som det har varit de senaste åren. Det är ett sextiotal årsarbeten, ska jag säga för att vara korrekt. Därmed blir det också en fråga om hur man upprätthåller kompetensen. Det är också viktigt för en företagare att få inte bara ett snabbt och vänligt bemötande utan också ett korrekt bemötande. Detta är viktigt att fundera över. En modell som kan vara bra är den som Gotland och Stockholm har. Man har ett avtal. Man gör det lokala på Gotland, och sedan görs själva slutprövningen i en gruppering som just nu råkar sitta i Stockholm. Det finns olika varianter att titta på. Att vi trots denna komplexitet ändå måste vara snabba med att försöka komma till ett avslut i denna fråga beror på att detta handlar om människor. De måste veta hur länsstyrelsernas verksamheter ska planeras i framtiden. Därför vill jag heller inte dra ut på denna fråga alltför länge. Som sagt var: Vi värderar frågan i departementet med utgångspunkten att en reform, om den ska genomföras, ska höja kvaliteten i sådana här ärenden.

Herr talman! Ministern säger att det är ett sextiotal personer - eller årsarbetskrafter - i hela landet som jobbar med detta. I Kronoberg har vi 7 av de 60. Jag undrar hur det är med den där siffran egentligen. Det finns ju länsstyrelser som är betydligt större, men det är väl också olika hur mycket B-verksamhet man har. Med tanke på hur mycket industri med verkligt miljöfarlig verksamhet som vi har kvar i Småland vet jag inte om Gotland och Stockholm är de bästa länen att jämföra med. Det ser olika ut i olika delar av Sverige, och just därför behöver vi en organisation på länsstyrelserna som är anpassad utifrån hur det ser ut i närområdet. Ministerns andra inlägg kunde uppfattas som ganska positivt, som om hon eventuellt var beredd att backa om det dåliga förslaget, men i hennes senaste inlägg kändes det som om hon hade bytt åsikt. Hon verkade skruva på sig och vara osäker om hur det skulle bli. Detta med att det är stora skillnader, olika kategorier och så vidare går ju att lösa. Svaret är utbildning till dem som är handläggare. Det måste bli stopp på centraliseringen. Man tror att ärendena går fortare bara för att man buntar ihop dem och handlägger dem lite längre bort. Om ärendena ska passera ytterligare en instans ökar väl tvärtom sannolikheten för att det kommer att ta ännu längre tid innan den enskilde företagaren får besked om hur det blir med miljöprövningen av farlig verksamhet? Min fråga angående urbaniseringen och centraliseringen kvarstår.

Herr talman! Som interpellanten väl vet finns det inga färdiga svar under den tid man bereder en fråga. Så är det, och ska man vara intellektuellt hederlig med beredningen av en fråga ska det inte heller finnas några färdiga svar. Under beredningen ska man ta in åsikter, titta på den statistik som finns och försöka skaffa sig kunskap i frågan. Jag ser att det finns olika alternativ. Min ambition är att hanteringen av miljöprövning i B-ärenden ska bli snabbare, effektivare och ha en bättre kvalitet. Utifrån detta tänker jag arbeta som miljöminister.