Tillgången till specialistsjuksköterskor

Fru talman! Lotta Olsson har frågat socialministern vilka konkreta åtgärder som ministern avser att vidta för att det ska bli betydligt fler specialistsjuksköterskor i den svenska vården. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag instämmer med interpellanten om att tillgången till tillräckligt många vårdutbildade är grundläggande för att hälso- och sjukvården ska kunna fullfölja sitt uppdrag. Jag instämmer också i att vi står inför stora utmaningar vad gäller att hantera det vårdbehov som uppstått, samtidigt som coronapandemin fortgår. En stärkt bemanning i hälso- och sjukvården är därför en prioriterad fråga för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Behovet av specialistsjuksköterskor i vården är stort och förväntades redan före pandemin också öka under kommande år. Därför är det viktigt att fler sjuksköterskor vidareutbildar sig till specialistsjuksköterskor. Regeringen inledde 2015 en utbyggnad av utbildningarna till sjuksköterska, barnmorska och specialistsjuksköterska. Utbyggnaden av specialistsjuksköterskeutbildningen innebär att universitet och högskolor har tillförts resurser som motsvarar ytterligare 600 studenter på heltid varje år.

Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner har ingått en överenskommelse som ska stödja utvecklingen av hälso- och sjukvården, med särskild inriktning på den nära vården. Satsningen omfattar totalt drygt 6,2 miljarder kronor för 2020. Inom ramen för överenskommelsen har 2,9 miljarder kronor avsatts för att stärka förutsättningarna för vårdens medarbetare. Av dessa ska 500 miljoner kronor gå till regionerna för att fler sjuksköterskor ska ges möjlighet att läsa till specialistsjuksköterska och kunna kombinera studier med arbete. Detta kan ske genom utbildningsanställningar och olika former av utbildningsförmåner, som delvis eller full lön under studierna. Det avsätts också 100 miljoner kronor till regionerna för att bidra till deras arbete med att utveckla kompetens- och karriärmodeller för specialistsjuksköterskor med fördjupad kompetens inom centrala områden.

För att möta vårdens utmaningar med kompetensförsörjningen krävs ett effektivt samarbete mellan regioner, kommuner och lärosäten. Det krävs också dialog med andra aktörer. För att universitet och högskolor ska kunna utbilda fler specialistsjuksköterskor måste det till exempel finnas tillgång till VFU-platser i hälso- och sjukvården. Det krävs också att de sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig faktiskt får tjänstledigt. Detta är frågor som lärosätena inte själva kan lösa.

Regeringen inrättade den 1 januari 2020 ett nationellt vårdkompetensråd, som bland annat ska kartlägga, samordna och effektivisera kompetensförsörjningen när det gäller personal inom vården. Syftet med rådet är att stärka och formalisera samverkan om kompetensförsörjningsfrågor i hälso- och sjukvården. Jag ser fram emot att ta del av rådets arbete och förväntar mig att arbetet ska ha en positiv effekt på kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Den svenska högspecialiserade vården är i världsklass. Resultat och kapacitet är höga, och de ingrepp man kan göra för de mycket svårt sjuka vars liv man kan rädda har aldrig varit så framgångsrika som nu. Detta är tack vare den forskning som drivit utvecklingen framåt, modern teknik och nya läkemedel.

Detta hade inte varit möjligt utan välutbildad och erfaren personal. Svensk intensivvård har högutbildad personal på alla befattningar. Vi har specialkunnig personal som sköter material och lokalvård. Vi har specialutbildade undersköterskor och specialutbildade läkare. All personal som bemannar svensk sjukvård normalt är välutbildad, men jag tänker koncentrera mig på intensivvårdssjuksköterskorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under coronapandemin har våra intensivvårdsavdelningar ställt om och utökat sina platser. Sjukhusen har stängt planerad kirurgi och i stället flyttat resurser till intensivvården - en intensivvård som i våras, då läget var som mest akut, vårdade 500 patienter med covid-19 i Sverige.

Fru talman! Detta är extraordinärt och har pågått under lång tid. Alla resurser koncentrerades, och man fick byta både arbetsuppgifter och arbetsort. Scheman fick läggas om och semestrar skjutas på framtiden.

Jag är mycket stolt och faktiskt lite rörd över vad svensk intensivvård kan prestera och har presterat. Det finns en arbetsmoral och en flexibilitet som är fantastisk. Vi har heller inte hört att man skulle välja att avstå från att göra sin plikt i jobbet på grund av rädsla för att bli smittad. Man har arbetat på.

Allt detta som har skapat trygghet för oss mitt i stormens öga, att intensivvården finns, är inte en självklarhet. Det är något som vi kan förlora. Det kräver att det finns tillräckligt många specialutbildade sjuksköterskor som organiserar, leder och utför arbetet med de svårast sjuka och som har kompetens att riskbedöma, prioritera och vårda.

Fru talman! Att skaffa sig denna kompetens tar tid. Den faktiska utbildningstiden är nästan fem år på universitet. Dessutom krävs erfarenhet som allmän sjuksköterska före specialistutbildningen och år av erfarenhet som färdigutbildad för att nå så hög kompetens. Det är en kompetens som många i dag har men en kompetens och kapacitet som vi inte kommer att ha tillgång till om några år om inget radikalt görs.

Kåren intensivvårdssjuksköterskor har en hög medelålder. En stor del av den erfarna kåren i dag går inom en snar framtid i pension. Då kommer vi inte att ha tillgång till deras kompetens och erfarenhet i vården. Vi kommer heller inte att ha tillgång till dem som mentorer och utbildare av nya specialistsjuksköterskor.

Specialistsjuksköterskorna behöver inte bara ha en hög akademisk kompetens hos sina utbildare i teoridelen; de behöver också en hög praktisk kompetens hos sina utbildare i den praktiska delen av utbildningen. Bara genom detta har det varit möjligt att få kanske världens bästa intensivvård - något som vi ska vara väldigt stolta över.

Fru talman! Lotta Olsson har frågat mig hur vi får tillräckligt många specialistsjuksköterskor i vården, och det är det som jag tänker att vi får föra det här samtalet kring.

Specialistsjuksköterskeutbildningen har elva fasta inriktningar, och det finns en utbildning med öppen inriktning som lärosätena själva kan bestämma över utifrån vårdens behov.

Grundläggande är att regeringen är väldigt tydlig med - och detta vill jag också vara tydlig med i den här debatten - att tillräckligt mycket utbildad personal i vården är en av de viktigaste förutsättningarna för att vi även i fortsättningen ska ha en välfärd i världsklass. Och jag är glad att se Lotta Olssons engagemang i denna fråga och för vårdens kompetensförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska säga någonting om coronapandemin. Det är klart att den har varit och fortfarande är en utmaning för hela vårt samhälle. Vårdpersonalen har stått i fokus. Man har arbetat hårt för att hjälpa de drabbade och samtidigt upprätthålla den ordinarie vården. Det har varit och är fortfarande extremt tufft och utmanande.

Det som jag kan se utifrån mitt perspektiv när det gäller kompetensförsörjningen är att en positiv effekt som vi kan se under denna pandemi är att det är fler än tidigare som har valt att söka sig till våra vårdutbildningar. Exempelvis är det en stor ökning till sjuksköterskeprogrammet - 34 procent fler som söker till sjuksköterskeprogrammet. Och det är ju mycket bra i spåren av pandemin att ännu fler ser vilket oerhört viktigt jobb det är och att fler söker sig dit, för om vi utbildar fler sjuksköterskor kan vi i nästa steg också utbilda fler specialistsjuksköterskor.

Ansvaret för kompetensförsörjningen delas mellan lärosätena och sjukvårdshuvudmännen. Som jag sa krävs det ett väldigt effektivt samarbete mellan regioner, kommuner och andra aktörer.

Från regeringens sida har vi tillfört medel och träffat en överenskommelse med SKR för att utveckla arbetets organisering, öka bemanningen, utveckla arbetssätt och verksamhetsstöd. Allt detta bidrar till att attrahera, bibehålla och utveckla medarbetare inom hälso- och sjukvården. Vi har också tillfört pengar så att regionerna kan ge fler sjuksköterskor möjlighet att få en betald specialistutbildning. Både Lotta och jag är ju från Region Örebro län, en S-ledd sådan, som har gått före i detta och som införde detta för 12-15 år sedan. Nu har resten av landet följt med, och det är väldigt bra. Den här satsningen har inneburit en ökning av antalet individer som har studerat till specialistsjuksköterska eller barnmorska med något slags ersättning.

Vi fortsätter det här arbetet för att öka attraktiviteten för att bli specialistsjuksköterska. För bättre utvecklings- och karriärmöjligheter föreslår regeringen också en fortsatt satsning på karriärtjänster om 100 miljoner årligen från 2020. Vi tar verkligen kompetensförsörjningen på absolut största allvar. Men vi inser att det är utmaningar som vi behöver vara många som hjälps åt att lösa. Av den anledningen har vi också instiftat Vårdkompetensrådet. Det har en väldigt viktig roll att fylla när det gäller att göra de samlade bedömningar av behov inom vården som beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå behöver göra för att fatta beslut i de här frågorna.

Det är viktigt att vi har tillräckligt många utbildade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor i den svenska sjukvården.

Fru talman! Som svar på min fråga har statsrådet Ernkrans redovisat de resurser som man i form av pengar vill satsa - gott så. Men vem har ansvaret för att allt detta kommer på plats?

Låt mig ta ett exempel också från Örebro, eftersom vi båda som sagt kommer därifrån. Där har man lagt ned utbildningen till intensivvårdssjuksköterska beroende på att man inte hade tillräckligt många sökande lektorer med tillräckligt hög akademisk kompetens. Då är frågan: Kan ett universitet självt bestämma om man ska lägga ned eller inte lägga ned en utbildning, om nu regeringen satsar väldigt mycket pengar? Vems ansvar är det? Har inte våra universitet något ansvar för att anordna utbildningen, utan kan de helt enkelt lägga ned den?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en utbildning som universiteten visserligen får bra betalt för. Utbildningsplatserna är några av de absolut dyraste utbildningarna på universiteten. Men det är relativt få platser. Det blir därför inte en mängd pengar på det sättet, så det påverkar inte så mycket ett universitets ekonomi om man lägger ned den typen av utbildning. Det finns ingen stor ekonomisk vinst att göra för ett universitet av att bedriva den här utbildningen.

Skulle man översätta det här förhållningssättet till den högspecialiserade vården skulle man kunna säga så här: Ursäkta, men din diagnos är inte så vanlig, så vi tar inte emot dig. Raljant, men var ligger samhällsansvaret? Sjukvården kan inte ensam ta samhällsansvaret om inte våra universitet och vår regering trycker på i de här frågorna.

Fru talman! Det är förkastligt att våra universitet inte har ett samhällsansvar för att tillräckligt många utbildas. Här kan man bara styra från ministernivå genom regleringsbrev till våra universitet. Det finns i dag ingen annan samordning, och våra regioner styr inte över utbildningsplatserna.

Därför är statsrådets svar till mig på min fråga, som jag ser det, svagt. Om detta utreds under lång tid kan det vara för sent. Många i en kompetent yrkeskår kommer strax att gå i pension och lämna vården, och då kommer vi inte att kunna ta hand om en pandemi om det kommer en ny våg.

Antalet sjuksköterskor som utbildar sig till specialistsjuksköterskor måste öka snabbt och radikalt, annars får vi räkna med att de svårast sjuka i framtiden inte kan få den högspecialiserade vård vi har i dag. Är vi beredda på detta? Är vi beredda på att förlora nära och kära som hade kunnat räddas om vi inte hade haft dagens utbildningsproblem?

Nej, både statsrådet och våra universitet skulle behöva gå en lång kurs i svensk intensivvård och där lära sig hur de löser sina uppdrag - uppdrag de fått svenska folkets förtroende att sköta och som de precis som intensivvården ska sköta ända in i kaklet och inte dra i långbänk med förödande konsekvenser.

Betänk att det skulle kunna vara din mamma, din man eller ditt barn som inte får den bästa vården när de behöver den.

Fru talman! Jag tycker att vårdens kompetensförsörjning, respekten för alla yrkesgrupper inom vården och respekten för att vi är ett samhälle där vi behöver hjälpas åt för att klara inte minst vårdens kompetensförsörjning, som coronapandemin har satt ytterligare fokus på, kräver ett helt annat ledarskap än den populism som Moderaterna just gav uttryck för i sitt inlägg.

Jag står för att detta är ett delat ansvar mellan sjukvårdshuvudmän, lärosäten och politiker. Det är många aktörer som behöver samlas för att klara vårdens kompetensförsörjning. Detta vet vi sedan tidigare, och det understryks ytterligare under coronapandemin.

Regeringen har vidtagit åtgärder för att stärka upp ekonomin och göra det möjligt att fortsätta att vidareutbilda specialistsjuksköterskor. Vi har instiftat ett vårdkompetensråd och utökat antalet heltidsutbildningsplatser med 600. Eftersom många studerar på deltid innebär det fler än 600 studerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är viktiga ansträngningar, men vi behöver anstränga oss ytterligare för att klara vårdens kompetensförsörjning. Det kräver ett ledarskap som bär samverkan och ansvar från olika aktörer. Det krävs mer av ledarskap och samverkan och mycket mindre ingen-alls-populism.

Låt mig påminna om att Moderaterna är med och styr i 13 av landets regioner, och i 9 av dem har Moderaterna ordförandeposten. När det gäller hälso- och sjukvårdens möjlighet att rekrytera och behålla kunniga sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor har arbetsgivaren ett stort ansvar för att säkerställa att dessa vill stanna i yrket och får vidareutbildning. Det handlar om ansvar i relation till kompetens, god arbetsmiljö, löneutveckling och stimulerande arbetsuppgifter.

Regionerna, där som sagt Moderaterna är med och styr i 13 och har ordförandeposten i 9, spelar en viktig roll för att fler ska vilja stanna kvar i yrket och vidareutbilda sig.

Det krävs ett ledarskap som ser att det handlar om samverkan mellan många olika parter för att vi ska få ut det allra bästa och få så många som möjligt att både utbilda sig till sjuksköterskor och få möjlighet att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterskor.

Behoven finns. Nu gäller det att samla ihop sig, ta ledarskapet och lösa detta, och jag är beredd att ta detta ledarskap.

Fru talman! Matilda Ernkrans kallar det populism.

Jag har tidigare i den här talarstolen tagit upp detta problem med socialministern. Visst finns det människor som lämnar sin profession för tidigt, men det jag talar om har legat i pipeline länge. Kåren är gammal, och många kommer snart att gå i pension. Den kompetens som finns och som det under pandemin har varit möjligt att växla upp bygger på att personalen har lång erfarenhet.

Det spelar ingen roll hur mycket resurser Matilda Ernkrans och hennes socialdemokratiska regering ger om det inte de facto gör att tillräckligt många utbildas nu. Även om regionerna skapar en bra arbetsmiljö och människor är kvar kommer denna möjlighet inte att finnas senare eftersom mentorerna och kompetensen går i pension.

Det är tråkigt att det ska kallas populism när jag påtalar ett problem som kommer att få enorma konsekvenser. Ja, det får konsekvenser under en pandemi. Men både du och jag kan behöva större operationer i framtiden, och då gör det stor skillnad om det finns högkompetent personal som kan ta emot oss eller inte.

Det handlar inte om snabbutbildningar, utan detta tar lång tid. För länge sedan jobbade jag själv i intensivvården och samtalade med en italiensk läkare, och han beskrev hur man på den tiden kunde göra fantastiska operationer i Italien. Men om det sedan inte fanns någon som kunde ta hand om dessa patienter fick man inget bra resultat.

Jag vill bara rödflagga för att situationen är akut. Det är inte populism.

Fru talman! Detta engagemang har funnits länge, och som ledamoten påpekade tar det tid att utbilda sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor.

Då var det väl för väl att den socialdemokratiskt ledda regeringen som tillträdde 2014 redan 2015 inledde en utbyggnad av utbildningarna till sjuksköterska, barnmorska och specialistsjuksköterska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väl för väl nu när 34 procent fler söker till sjuksköterskeprogrammet att vi har byggt ut antalet utbildningsplatser på våra universitet och högskolor så att vi kan anta 10 procent fler till högskolan i höst.

Det är väl för väl att vi har riktat in utbyggnaden på bristyrkesutbildningar.

Det är väl för väl att den S-ledda regeringen tog fram pengar så att fler än bara de i Region Örebro län fick möjlighet att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska.

Det har också visat sig att sedan detta kom på plats på nationell nivå utbildar sig fler till specialistsjuksköterska. Sett över två år har 550 personer fler studerat vidare till specialistsjuksköterska och barnmorska.

Jag hoppas att regering, riksdag, regioner och kommuner, också moderatledda sådana, kan fortsätta ett konstruktivt samarbete för kompetensförsörjningen i vården. Jag välkomnar Moderaterna i detta arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.