Tillgången till byggbar mark

Fru talman! Larry Söder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska det strukturella underskottet på byggbar mark.

Behovet av nya bostäder är stort och väl känt. Enligt min uppfattning är det angeläget att vi skapar förutsättningar för att konsumenternas efterfrågan på bostäder ska kunna mötas av ett utbud som svarar mot behoven, i linje med det mål för bostadsmarknaden som riksdagen har fastställt.

Primärt är det kommunen som bestämmer vilken mark som får bebyggas och hur bebyggelsen kan utformas. Detta innebär bland annat att det är kommunen som bestämmer om ett visst område får bebyggas med flerbostadshus eller med småhus.

Att småhusbyggandets andel av bostadsproduktionen minskar beror bland annat på att exploateringsgraden generellt sett är lägre för småhus än för flerbostadshus. Enligt Boverket är kommunerna generellt sett mindre benägna att prioritera planläggning för småhusändamål, delvis till följd av att tillgången på mark i centrala lägen är begränsad. För kommunerna ger planering för flerbostadshus ofta bättre avkastning i termer av nya byggrätter per arbetad tidsenhet än om området används för småhusbyggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Konkurrensen om marken i kombination med de starka preferenserna för centralt boende är en viktig förklaring till att urbaniseringen leder till en lägre andel småhusbyggande. Ofta är det även ekonomiskt fördelaktigt för kommunen att planlägga för nya flerbostadshus jämfört med nya småhus. Detta beror på att fler boende kan dela på de investeringar som behövs i form av gator, vatten, avlopp och liknande. I centrala lägen konkurreras alltså småhusen ut ekonomiskt av bostadsrättshus eller hyreshus.

Enligt Boverket har konsumenternas preferenser delvis förändrats över tid i riktning mot en ökad efterfrågan på centrala lägen. De tomter som kommunerna tillhandahåller motsvarar därmed inte alltid köparnas önskemål om vilka kvaliteter en småhustomt bör ha. Trots att det i många kommuner finns färdiga byggrätter leder dessa inte alltid till nya småhus.

Jag kan även konstatera att förutsättningarna för att bygga småhus skiljer sig åt över landet. I många kommuner är det inte markpriserna eller bristen på byggrätter som är orsaken till att det inte byggs småhus. När priset för att köpa ett befintligt hus är väsentligt lägre än kostnaden för att bygga nytt är det många som avstår från att bygga.

Med tanke på bristen på bostäder tycker jag att det är klokt att kommunerna planerar på ett sätt som ger många nya bostäder. Det gäller även om kommunernas val att prioritera byggandet av flerbostadshus i viss mån leder till att förutsättningarna för att bygga nya småhus påverkas negativt.

Det förhållandevis låga småhusbyggandet kan naturligtvis ses som en konsekvens av det gällande regelverket i kombination med kommunernas tillämpning av planmonopolet. Samtidigt är det kommunerna som har bäst förutsättningar för att utforma våra städer på ett sätt som är långsiktigt hållbart. Kommunerna har alltså en viktig roll för att skapa förutsättningar för ett klimatsmart, hälsosamt och tryggt boende.

I detta sammanhang bör även nämnas att regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att se över möjligheterna att använda statlig mark för bostadsbyggande. I vissa fall kan alltså även staten bidra till att förbättra förutsättningarna för att öka tillgången till byggbar mark.

Av januariavtalet framgår att regeringen avser att genomföra omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. Ett viktigt led i detta är att ge kommunerna bättre förutsättningar för att planlägga för ny bebyggelse. Därmed ger vi även förutsättningar för att konsumenternas efterfrågan på bostäder ska möta ett utbud som svarar mot behoven.

Fru talman! Tack, ministern, för det fylliga svaret! Det visar att vi tycker att frågan är viktig.

Ministern säger i sitt svar att det är angeläget att bygga utifrån konsumenternas efterfrågan och kunna möta ett utbud som svarar mot behoven. Låt oss bena ut detta! Vi kan konstatera att det i dagsläget byggs alldeles för lite i Sverige, då vi inte klarar av att bygga utifrån det behov som finns. Vi klarar inte heller av att bygga utifrån efterfrågan. Vi vet att sju av tio vill äga sin bostad. Då borde vi rimligtvis bygga sju av tio bostäder i ägda bostadsformer av något slag. Det kan vara bostadsrätt eller egnahem. Vi är alltså långt ifrån både bostadsministerns och min önskesituation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hävdar att regeringen och samarbetspartierna med iver motarbetar medborgarnas önskemål genom att ha ett investeringsstöd som är riktat mot hyresrätter och därmed snedvrider bostadsbyggandet ännu mer. Man ska komma ihåg att investeringsstödet, enligt mitt sätt att se det, inte har skapat en enda bostad som inte skulle ha kommit till ändå. Det gör bara att marknaden ser nyttan av att bygga hyresrätter i stället för annan form.

Ministern säger i sitt svar att fler vill bo centralt, och därmed väljer kommunerna på grund av både platsskäl och ekonomisk effektivitet att bygga flerbostadshus. Jag har all förståelse för att man centralt bygger hyresrätter och bostadsrätter, men runt om centrum finns stora möjligheter att bygga nya områden med småhus. Jag hävdar att kapacitetsbristen att planlägga gör att kommunerna väljer att bygga de större centrala områdena, och då får övriga områden stå tillbaka. Visserligen är det inte samma ekonomi för kommunen att bygga småhusområden, men en kommun ska se till andra värden än ekonomi. Faktum är ju att fler vill äga sin bostad.

Ministern säger i sitt svar att det är kommunerna som har planmonopolet och att det är de som har ansvaret, vilket är riktigt, men de äger inte processen själva. Vi i riksdagen kan inte slå ut med armarna och säga: "Sorry, det är inte vårt bord." Vi måste använda de möjligheter vi har. Därför tror jag på att man från länsstyrelsehåll, i samarbete med kommunerna, skulle kunna peka ut områden man anser är bra för nytt bostadsbyggande.

På så sätt vet vi att planprocessen inte kommer att stoppas av länsstyrelsen, och kommunerna kan med gott hopp starta planprocesserna. Detta tillsammans med att låta byggherrarna ta över processen och leverera in det material som behövs ger kommunerna en möjlighet att lägga sina resurser på det som är viktigast, nämligen att kontrollera och besluta.

Min uppfattning är att markens kostnader styrs av marknadskrafter, det vill säga priset beror på tillgång och efterfrågan. Just nu är vi dåliga på att leverera tillgång på byggbar mark, och vi är dåliga på att bygga så att efterfrågan mattas av. Vi kanske kan säga att vi ligger i sämsta läget för båda dessa saker. Som lök på laxen har vi kreditrestriktioner som gör att människor inte kan ta lån till sin bostad.

Den mest effektiva vägen är att sätta tryck på kommunerna att planera mer mark för bostadsbyggande och ge dem en del alternativ för att få hjälp med detta. Byggherrestyrd planprocess är något vi kan göra. Med en stabilare planprocess där man minskar antalet överklaganden genom att ta ut avgift för dem samtidigt som man förenklar processen skulle även effektivisera kommunernas arbete. Då kan de göra det de är bäst på, det vill säga kontrollera och besluta.

En annan del är att låta länsstyrelsen i samförstånd med kommunerna peka ut områden som är lämpliga för bostadsbyggande, så att processen blir stabilare och går snabbare. Vägen till mer och billigare byggbar mark går bara genom piska och morot. Piskan är att ställa krav på kommunerna om hur mycket bostäder som ska byggas - ett mål - vilket även bostadsministern har varit inne på. Moroten är att staten i form av länsstyrelsen pekar ut områden som får grönt ljus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar vad bostadsministern säger om detta.

Fru talman! Tack, Larry Söder, för interpellationen!

Som vi båda konstaterar är det angeläget att vi får ett ökat byggande och en bättre balans på bostadsmarknaden mellan tillgång och efterfrågan. Därför är det glädjande att det byggs mer än på mycket länge. Det är väldigt bra att vi nu har en hög aktivitet i byggandet. Men vi är förstås aldrig nöjda, utan vi vill gärna att det ska öka ännu mer. Det är dock tydligt att det blir en bättre balans mellan exempelvis ägt boende och hyrt boende. Det hyrda boendet har hållit sig på fortsatt höga nivåer. När kommunerna får frågan om detta av Boverket pekar de på att det är där många brister finns när det gäller tillgången till bostäder. Man pekar på hyreslägenheterna som en väsentlig faktor att hålla fokus på.

Jag delar inte Larry Söders bedömning att de lägenheter som kommer till på grund av vårt investeringsstöd skulle ha byggts ändå. Det är verkligen inte den bild jag får när jag besöker kommuner runt om i landet. De säger att utan detta stöd hade de aldrig kunnat bygga dessa bostäder, som riktar sig till målgrupper som nu har möjlighet att få en bostad på bostadsmarknaden. De hade heller aldrig byggts i de områden där man annars inte ser några marknadsförutsättningar för att bygga hyreslägenheter.

Vår bedömning är entydig. Utan stödet skulle dessa lägenheter inte ha kommit till. Det handlar om tiotusentals lägenheter som nu kommer ut på marknaden.

Det är väsentligt att titta på hur vi kan skapa incitament och möjligheter för kommunerna att ta sin del av ansvaret. Ansvaret är ju delat, och vi behöver jobba tillsammans. Vi har därför arbetat fram en proposition om en utvecklad översiktsplanering för att lite större incitament ska skapas så att man tar ett övergripande ansvar. Man behöver försöka arbeta tillsammans i en region snarare än att varje kommun jobbar i sitt lilla stuprör. Denna proposition kommer att överlämnas till riksdagen i september. Det här kan vara åtminstone en dellösning på det som Larry Söder efterfrågar.

Jag är däremot inte säker på att man kan ha ett siffersatt mål för varje kommun som skulle leda till det resultat som Larry Söder efterfrågar, det vill säga att fler småhus byggs. Vad vi nu ser är att urbaniseringen och den inflyttning som sker leder till att kommunerna snarare prioriterar flerbostadshus, eftersom man då får fler bostäder för det arbete som kommunen lägger ned. Man får även större möjligheter att täcka de kostnader som uppstår när man planlägger ett område och exempelvis börjar anlägga gator, elledningar, avlopp och liknande. Min bedömning är att vi med ett sådant recept snarare skulle se en ökad överflyttning till flerbostadshus.

Jag är heller inte säker på att Larry Söder sätter fingret på rätt ställe när han talar om att det bara handlar om tillgången till mark och att det är den faktor som är begränsande för att fler småhus ska byggas.

Den senaste femårsperioden har nivån legat relativt konstant vad gäller småhus. Mellan 8 400 och 12 450 per år har byggts under de senaste fem åren. Denna utveckling har varit ganska stabil ända sedan mitten av 90talet. Det ligger på runt 10 000 småhus per år. Däremot har nu antalet flerbostadshus ökat väldigt mycket. Där har det gått upp från ungefär 20 000 till över 40 000 under samma period. Där har det alltså varit en snabb ökning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi har tittat på tillgången till mark har det visat sig att det finns en hel del tomter för småhus som inte har bebyggts. Lantmäteriet konstaterar att det finns ungefär 115 000 tomter, varav 60 000 gäller permanenthus och 55 000 gäller fritidshus. Tillgången till mark verkar därför finnas. Även i storstadsregionerna finns 14 000 obebyggda tomter för permanenthus.

Frågan är om man inte snarare borde titta på marknadsförutsättningarna än att fokusera på tillgången till byggbar mark. Det är kanske ett bättre sätt att nå framgång.

Fru talman! Jag håller med ministern om att bostadsbyggandet ökade under början av förra mandatperioden. Orsakerna till det kan vi alltid diskutera. Men vi ser också att det är en nedgång nu. Vi kanske får någonstans mellan 40 000 och 45 000 nya bostäder under 2019. Jag tycker att det är alarmerande när vi säger att vi behöver 75 000 nya bostäder. Då pratar vi inte om boendeform över huvud taget, utan det är antalet bostäder som byggs. Jag tycker att det är alarmerande.

Detta gör att ungdomar fortfarande får bo kvar hos föräldrarna. Det är över 100 000 ungdomar som bor kvar och som inte får ett eget boende. Jag tycker att det är en bostadskris. Det har jag sagt till ministern förut, och jag hävdar det fortfarande.

Bostadsministern berättade att det kommer en remiss i september som kanske är lite grann åt det håll som jag faktiskt vill. Det är glädjande.

Om du frågar kommunpolitiker och byggherrar tror jag att du får höra att det ibland är länsstyrelsen som lägger krokben för bostadsbyggandet. Länsstyrelsen gör alltså så att processerna kanske blir flera år längre. Det är därför vi vill vända på kuttingen och säga: Länsstyrelsen kan tillsammans med kommuner tala om var det är rimligt att bygga någonstans, så att man slipper den här oron i byggprocessen och planprocessen. Då tror jag att man som kommun vågar satsa pengar, tid och kraft på detta.

Sedan tror jag fortfarande att mängden byggbar mark som finns är beroende av vilket marknadsvärde det är. Det är klart att det är mer viktigt att använda marken på mest effektiva sätt om den kostar 3 miljoner i stället för 2 miljoner eller 1 miljon. Jag menar att det är så här: Om man lyckas få till mer byggbar mark minskar priset på den marken, och då kan vi få till fler småhus, vilket jag tror är bra. Det visar egentligen all statistik. Sju av tio vill bo i egnahem. Fyra av tio ungdomar vill faktiskt bo i villa. Det är behovet som ska styra, inte alltid pengarna. Behovet måste styra även för kommunerna, och det är faktiskt ett behov av småhus i kommunerna.

Låt oss se om det har legat stilla ganska länge! Det tror jag också, men jag tror att vi måste öka det. När vi ökar det totala bostadsbyggandet måste småhusbyggandet öka i samma omfattning.

Sedan kan bostadsministern och jag slåss om huruvida investeringsstödet har givit fler bostäder eller inte, men jag hävdar fortfarande att det inte har det. Som byggare ser man givetvis vad som är mest ekonomiskt att bygga. Det är hyresrätter i dagsläget, eftersom det finns ett investeringsstöd. Hade man inte haft investeringsstödet hade man kanske byggt bostadsrätter eller till och med småhus. Det hade blivit samma antal bostäder, och staten hade inte behövt lägga ut de pengarna över huvud taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan tror jag fortfarande att vi skulle behöva en bredare diskussion om hur vi får upp bostadsbyggandet. Jag tycker nämligen att 40 000-45 000 bostäder är alldeles för lite. Vi måste våga sätta oss ned och bryta arm lite grann om vad vi vill och inte vill. Vi har pratat om kreditrestriktioner och sådant som gör att ungdomar inte kommer in på marknaden för ägda bostäder. Jag tror att vi skulle kunna komma överens i den frågan om vi sätter oss ned tillsammans.

Jag frågade finansministern om sådant var på gång. Hon ville inte svara på den frågan. Jag frågar bostadsministern: Finns det några bostadspolitiska samtal på gång, och är i så fall alla partier inblandade?

Fru talman! När det gäller den sista frågan har vi nu intensiva samtal i den krets som står bakom januariavtalet. Där ingår en aktiv bostadspolitik, och vi håller på att genomföra alla de punkter som finns i fråga om bostadssektorn. Det handlar om hyresregelverken. Det handlar om investeringsstöden, som vi ska effektivisera. Det handlar också till exempel om att ställa krav på hållbarhet i byggsektorn. Det finns alltså många olika komponenter som kommer att leda fram till en hög aktivitet på bostadsmarknaden framöver.

Sedan välkomnar vi om det finns intresse även från andra partier att ha förhandlingar och diskussioner som kan leda fram till resultat. Vi bjöd in till sådana förhandlingar redan under den förra mandatperioden. De resulterade tyvärr inte i att vi kom överens, utan de borgerliga partierna lämnade samtalen. Nu är det framför allt de fyra partier som står bakom januariavtalet som fokuserar på att gå framåt. Men skulle förutsättningarna finnas är vår dörr öppen för att föra samtal kring bostadspolitiken framöver.

Jag blir lite frågande när det gäller Larry Söders syn på vem som egentligen bär ansvaret för att ta fram planer. Vi har ju ett kommunalt självstyre. Det är en ganska fastslagen struktur i det svenska samhället att det är kommunerna som har planmonopolet och som också har ansvar för markanvändningen. Det låter lite grann som att Larry Söder vill luckra upp den principen. Det skulle då vara länsstyrelserna som är aktiva. Larry Söder säger att man ska vända på kuttingen. Länsstyrelsen skulle då komma med förslag på var man ska bygga.

Det kan vara värt att fråga Larry Söder: Ifrågasätter Larry Söder det kommunala självstyret? Tycker han att staten i stället ska ta över delar av eller hela ansvaret för bostadsplaneringen och för planeringen när det gäller bostadssektorn?

Det tror jag skulle vara ett väldigt stort steg att ta. Det skulle snarare leda till mycket mer av konflikter på detta område än till att man hittar lösningar framåt. Jag är inte alls säker på att jag tycker att det är ett recept som skulle leda till det resultat som Larry Söder säger sig vilja uppnå.

Sedan räcker det inte med att bara vilja. I en marknadsekonomi, som vi ändå lever i, är det inte bara viljan utan också betalningsviljan som är avgörande för vad som åstadkoms på marknader. Frågan som man bör ställa är inte: Vill man bo i villa? Frågan som man bör ställa är: Vill man också betala kostnaden för att bo i en villa?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det här fallet, särskilt i centrala områden, är det en väldigt stor betalningsvilja, eftersom det finns förutsättningar för att bygga flerfamiljshus, där flera kan dela på kostnaderna. Man får ned kostnaden per bostad, så att säga.

Kommunerna gör uppenbarligen bedömningen att betalningsviljan är större när det gäller bostadsrätter och hyreslägenheter än när det gäller småhus. Det finns också en grundläggande princip om att man ska ha en likställighet från kommunens sida. Man ska alltså inte från kommunens sida subventionera vissa kommunmedlemmar på bekostnad av andra, till exempel genom att sälja marken billigare till den som vill bygga en villa än till den som vill bygga en annan typ av boende.

Även där måste jag ställa en fråga till Larry Söder: Tycker Larry Söder att kommunerna aktivt ska subventionera genom att erbjuda marken till ett lägre pris för att det just ska vara småhus som ska byggas, eller står Larry Söder bakom likställighetsprincipen?

Sedan handlar det om marknadsförutsättningar. Där finns det också en utmaning i stora delar av landet. Det finns helt enkelt inte marknadsförutsättningar för att bygga. Man får många gånger inte heller krediter från bankerna för att bygga eftersom priset på fastigheterna, när de är färdigbyggda, inte motsvarar byggkostnaderna.

Vi har begärt och fått en rapport från Boverket om hur man kan finansiera egnahem på landsbygden och hur den finansieringen kan utvecklas. Där har man också föreslagit statliga topplån. Det är ett förslag som vi nu bereder vidare i Regeringskansliet. Detta skulle kunna göra att det kommer att finnas förutsättningar för att bygga småhus i fler delar av landet än i dag.

Fru talman! Givetvis är det kommunala självstyret viktigt, men jag tror också att vi i riksdagen måste ha ett helikopterseende. Om det byggs 40 000-45 000 nya bostäder i Sverige är det alldeles för lite. Då måste vi hitta incitament som gör att vi kan hjälpa kommunerna i detta syfte. Då tror jag att länsstyrelsen tillsammans med kommunerna faktiskt kan vända på kuttingen. I stället för att länsstyrelsen är den som hela tiden stoppar kan länsstyrelsen säga: Här kan vi gemensamt komma överens om att det är bra att bygga. Då är det kommunerna som fortfarande har planmonopol och är drivande.

Precis som jag sa förut kan vi inte bara säga: Det är inte vårt problem. Det är riksdagens problem att det inte byggs tillräckligt med bostäder i Sverige. Det är vårt problem, och vi måste lösa det på ett eller annat sätt. Då menar jag att vi måste se till att vi ger kommunerna de redskap som behövs.

Sedan talar ministern om betalningsviljan när det gäller bostäderna. Det är klart att betalningsviljan finns, men inte hos de ungdomar som jag pratar om. Där har vi lagt upp kreditrestriktioner som gör att de faktiskt inte kan låna pengar till en bostad. Alldeles oavsett hur mycket vi skulle subventionera är bostadskostnaden alldeles för hög. Mycket beror på att markkostnaden är så hög som den är. Det är därför jag säger: Mer tillgång till mark gör att markpriset minskar. Då blir det billigare att bygga. Då blir det enklare att låna. Då blir det enklare för ungdomar att komma in.

Det är en kedjereaktion som vi måste se. Jag tror att man måste se att kommuner tillsammans kan göra mycket, men vi måste också hjälpa till med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om sju människor av tio vill bo i eget boende är det vår uppgift att se till att det finns en möjlighet att möta det behovet. Vi ska inte bara säga: Det är inte vårt bord.

Jag hinner inte med att komplettera med januariavtalet, men det är skrämmande att det faktiskt inte står någonting där om det ägda boendet som gör att jag ser att vi ökar byggandet.

Fru talman! Vi har ett byggande som ligger på nivåer som vi inte har sett på decennier. Det gäller det hyrda boendet, som har ökat väldigt kraftigt. Det gäller även det ägda boendet, som ligger på nivåer som är långt utöver det som vi såg byggas även under Alliansens åtta år vid regeringsmakten. Det är någonting som vi tillsammans borde kunna glädjas över.

Vi vill såklart ha ännu högre byggande, och detta är också något som vi arbetar för, även tillsammans med kommunerna i Sverige. Därför har vi en mer aktiv bostadspolitik än vi har haft på många år. Vi har ett januariavtal med ett stort antal punkter som rör just bostadsmarknaden, och vi har pratat om att vi behöver se över hyresstrukturen för både nybyggnation och det befintliga men också investeringsstöden, som leder till att vi bygger ett segment som inte har byggts under lång tid, det vill säga små hyreslägenheter med rimliga hyror. Vi har även kommit överens om att vi ska göra en skatteöversyn där bostadsmarknaden kommer att vara i blickfånget, för att få en bättre fungerande bostadsmarknad och också minska riskerna med hushållens skuldsättning.

Detta är bara ett axplock. Vi arbetar också aktivt med att korta handläggningstiderna på Lantmäteriet och samverka med kommunerna och även få dem att samverka regionalt, för det gäller ofta en regional bostadsmarknad där vi inte kan ha en situation där vissa kommuner tar sitt ansvar för bostadsförsörjningen medan andra inte gör det.

Vi har även en pågående inventering av statlig mark där vi ser hur staten som markägare kan bidra till att det byggs fler hus. Till exempel har Akademiska Hus inventerat sina marker och kommit med förslag på 28 000 bostäder som kan bidra till att minska bostadsbristen, särskilt bland unga och studenter. Vi tittar också på annan statlig mark, och en utredning arbetar nu med att titta på om staten kan bidra med sina markinnehav för att ytterligare minska bostadsbristen och bidra till ökat byggande.

Vi har alltså en aktiv bostadspolitik, och jag är övertygad om att den kommer att leda till att vi får en fortsatt dynamisk bostadsmarknad där vi ser en hög nivå på byggandet. Detta är något som vi välkomnar, och jag hoppas att vi kan arbeta tillsammans för att få en ännu högre nivå framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.