Sveriges utvecklingssamarbete med Burkina Faso

Fru talman! Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige ska ta fram en ny och aktuell strategi för utvecklingssamarbete med Burkina Faso, vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige ska förstärka sitt utvecklingssamarbete med Burkina Faso och om jag avser att besöka Burkina Faso under kommande år.

Som Hans Linde konstaterar beslutade regeringen i oktober 2014 att den utfasning av utvecklingssamarbetet med Burkina Faso som den förra regeringen beslutat om i december 2012 skulle avbrytas och biståndet återupptas. Således råder ingen tvekan om att regeringen värnar vårt engagemang i Burkina Faso.

Burkina Faso har genomgått en demokratisk omvandling de senaste två åren. Som Hans Linde nämner har Burkina Faso sedan december 2015 en ny folkligt vald president för första gången på 27 år. Landet hade dessförinnan slagit tillbaka ett kuppförsök genom ett massivt folkligt motstånd.

Att vi avvaktat med beslut om formerna för fortsatt bistånd till Burkina Faso beror bland annat på att vi ville invänta utgången av presidentvalet i november 2015. Valets genomförande och dess utgång har alltså inte medfört några hinder för oss att gå vidare med processen; tvärtom finns anledning att fördjupa stödet.

Möjligheterna att fortsatt uppnå resultat i biståndet är goda i Burkina Faso. Demokrati- och rättighetsfrågor är centrala för samhällets utveckling mot inklusivitet och bättre samhällsstyrning. Svenskt stöd har bidragit till viktiga resultat på dessa områden. På demokratins område visade sig detta i samband med den i huvudsak fredliga övergången mot demokrati 2014-2015, i övervakning och genomförande av val under 2015-2016 och i det pågående arbete med att ta fram en ny konstitution.

Burkina Faso har också uppnått viktiga resultat på miljö- och klimatområdet, bland annat i bekämpning av ökenspridning och förbättrad klimatanpassning. Det svenska stödet inom miljö, vatten och klimatanpassning är innovativt, visar bra resultat och har god potential för expansion.

Regeringen avser att utarbeta en ny samarbetsstrategi för Burkina Faso. Detta kommer att ske enligt gällande praxis där UD tar fram en anvisning till Sida som sedan kommer med förslag till strategin. Inom ramen för denna process kommer vi att ha en dialog med civilsamhället för att vi tillsammans ska kunna säkerställa att vårt framtida engagemang i Burkina Faso ska bli så bra som möjligt.

Utrikesdepartementet arbetar kontinuerligt med reseplanering och inkommande och utgående besök. Vi har kontakt med Burkina Fasos regering på olika sätt, och jag lovar att meddela om ett besök i landet står för dörren.

Fru talman! Jag vill tacka Isabella Lövin för svaret. Man kan verkligen fråga sig varför jag väljer att ställa en interpellation om Sveriges utvecklingssamarbete med Burkina Faso.

Bland alla de länder som Sverige bedriver ett bilateralt utvecklingssamarbete med har Burkina Faso ett av de allra minsta programmen. Vi kan konstatera att Burkina Faso, till skillnad från många andra länder, inte befinner sig i akut kris eller i en stor humanitär katastrof. Det massmediala intresset i Sverige för Burkina Faso får betraktas som icke-existerande. Och det saknas starka aktörer eller folkrörelser i Sverige som aktivt arbetar för Burkina Faso - jag vill ändå understryka att det finns ambassadörer här i Sverige för Burkina Faso och att det finns starka Sverigevänner i Burkina Faso.

Men det är kanske just därför som vi behöver ha en debatt i kammaren om Sveriges utvecklingssamarbete med Burkina Faso. Svensk biståndspolitik kan inte bara handla om kortsiktig krishantering. Vi måste ibland höja blicken och fråga oss: Var kan vi bidra till långsiktig förändring? Och svenskt bistånd måste styras av vårt mervärde, av var vi allra bäst kan göra skillnad och av var behoven finns - inte av vilka länder som CNN eller Svenska Dagbladet för tillfället rapporterar om.

Vi kan konstatera att vi under de senaste åren har sett en rad bakslag när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter i stora delar av världen. Vi ser att utrymmet för det civila samhället minskar. I flera länder undergrävs demokratin. Auktoritära ledare lyckas bita sig fast vid makten. Vi ser att den arabiska våren inte ledde till den frihetsvåg som vi hade hoppats på.

Men här går faktiskt Burkina Faso tydligt mot strömmen. Efter 55 år av självständighet genomförde Burkina Faso sitt första demokratiska val, den 29 november 2015. Det kom till efter att befolkningen genom till stora delar fredliga protester hade avsatt landets auktoritära president Blaise Compaoré, som i 27 år suttit vid makten. Trots att den gamla eliten försökte återta makten, bland annat genom en militärkupp, lyckades befolkningen med fredliga medel försvara sin demokrati. Jag tycker att det visar på att det inte finns någon starkare kraft än män och kvinnor som går ihop tillsammans för förändring, och jag tycker att befolkningen i Burkina Faso på många sätt är ett föredöme. Med fredliga medel har man lyckats försvara demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag kan uppleva att vi ofta i den här kammaren pratar om kriser, katastrofer och bakslag och om hur vi ska bemöta dem. Men vi måste också ibland fundera på: Hur kan framstegen understödjas? Hur kan vi använda de olika resurser som Sverige har som land för att förstärka och driva på en i grunden positiv utveckling i ett land, till exempel Burkina Faso? Hur kan vi bidra till att bygga demokratiska institutioner? Hur kan vi bidra till att understödja framväxten av en fri och oberoende press? Hur kan vi stödja de sociala rörelser som nu varje dag i Burkina Faso förstärker respekten för de mänskliga rättigheterna? Och hur kan vi använda både vårt bistånd och våra politiska kontakter med Burkina Faso till att driva på för reformer?

På alla dessa områden handlar det egentligen om gamla svenska paradgrenar. Detta är vi duktiga på inom svenskt bistånd. Här har vi gjort resultat i åtskilliga länder. Men vi vet också av erfarenhet av mer än 50 år av svenskt bistånd att ska vi nå resultat krävs det tydliga strategier, och det krävs att vårt arbete är långsiktigt och förutsägbart.

Jag tycker därför att det är bra att Isabella Lövin är tydlig med att regeringen avser att utarbeta en ny samarbetsstrategi för Burkina Faso. Men det är ett arbete som hastar. Den strategi man använder sig av i dag skrevs för 13 år sedan. Det var i ett läge när Burkina Faso nog fick betraktas som en diktatur. Det var i ett läge där vi saknade dagens kunskap om klimatförändringarna och deras konsekvenser. Nu ser vi att den här strategin bara liksom förlängs med ett år i taget. Det är inte hållbart. Det leder inte till långsiktighet och inte till förutsägbarhet. Därför vill jag fråga Isabella Lövin: När kan vi förvänta oss en ny strategi? När kommer ett regeringsbeslut? Kan vi hoppas på att vi får en ny svensk strategi redan under nästa år, 2017?

Fru talman! Tack, Hans Linde, för att du tar upp detta viktiga perspektiv - att vi måste jobba långsiktigt och att vi måste jobba konfliktförebyggande och med fredliga samhällen och statsbyggande innan det är för sent!

Burkina Faso är ett av de mest positiva exemplen i Afrika just nu. Där har man kunnat stå emot en utveckling där presidenten Compaoré, som suttit i 27 år vid makten, var villig att ändra konstitutionen för att kunna sitta vid makten ytterligare tid. Folket vände det hotet, och nu har man faktiskt haft ett demokratiskt val.

Jag kan berätta om en av de saker som jag är väldigt glad över. Vi hade ett besök i Sverige av den övergångsregering som tillträdde i samband med det här kuppförsöket. Jag träffade både utrikesministern och ministern för kvinnofrågor och jämställdhet. De bad om en speciell sak. För att kvinnor skulle kunna delta i det kommande valet behövdes det en viktig sak. De måste nämligen ha id-handlingar. Annars kan de inte rösta, och de kan inte registrera sig för att rösta.

Genom svenskt stöd till bland annat Diakonia och en annan organisation kunde Sverige vara med och bidra till att 17 000 id-handlingar utfärdades till kvinnor som tidigare saknat rösträtt. Detta är en grundläggande typ av bistånd när det är som allra bäst. Det ger faktiskt människor möjlighet att uttrycka sin egen makt och att ta makt över sin egen situation i sitt eget land. Det är väldigt bra. Just nu håller man också på och skriver en ny konstitution.

Den gamla strategin var och är, som sagt, inriktad på demokrati och mänskliga rättigheter. Det är fortsatt viktigt att vi stöder det. Det svenska stödet har också varit väldigt avgörande i fråga om att det fanns en folklig kraft när det gällde att protestera i samband med kuppförsöket. Det är externa bedömare som har bekräftat att det är så.

Vi är väldigt glada åt att vi i regeringen tillsammans med Vänsterpartiet var överens om att förlänga strategin i Burkina Faso. När det gäller den direkta frågan, om vi kommer att ha en ny strategi klar till nästa år, kan jag säga: Det är definitivt regeringens avsikt att Sida ska kunna presentera förslag till en strategi och att vi ska kunna gå till beslut om det under 2017. Det är naturligtvis för tidigt att säga exakt vad den strategin kommer att innehålla. Det handlar om ägarskap, så vi måste lyssna till aktörer i landet och till civilsamhället och göra en bedömning utifrån var Sverige har just ett mervärde.

Vi ser i och för sig att det i den existerande strategin finns betydande inslag kring klimat- och jordbruksfrågor och vatten. Det är en gissning att de frågorna fortsatt är väldigt viktiga just med tanke på klimatförändringarna.

Vi ger nu också stöd till förbättrad statistikproduktion. Det är väldigt viktigt att man vet vilka barn som föds och att man helt enkelt har tillförlitliga data så att man kan göra en ordentlig samhällsplanering. Det är en typ av bistånd som sker i det tysta och som kanske är mycket mer verksamt i det långa loppet än det här med vatten och filtar och den humanitära nödhjälpen.

Fru talman! Jag välkomnar beskedet från Isabella Lövin att vi kan hoppas på att det finns en ny svensk strategi på plats under nästa år. Jag välkomnar också att Lövin är så tydlig med att det behövs ett lokalt ägarskap, för Burkina Faso är ett sådant land där det finns ett väldigt aktivt och starkt civilt samhälle och det är viktigt att lyssna på dem och utgå från deras prioriteringar.

Jag kan konstatera att de utmaningar man står inför i Burkina Faso i dag ligger väldigt väl i linje med de prioriteringar som Isabella Lövins regering har lagt fast, med fokus på klimat och miljö, mänskliga rättigheter och jämställdhet, konfliktförebyggande och sköra stater. Allt detta är i högsta grad aktuellt i ett land som Burkina Faso, i synnerhet om man tittar på frågor om miljö och klimatförändringar.

När Isabella Lövin pratar om klimatförändringarna pratar hon ofta om små östater i bland annat Stilla havet. Men klimatförändringarna i Sahel i utkanten av Sahara är minst lika dramatiska. Seychellerna och Fiji riskerar att dränkas i havet, men Burkina Faso riskerar att dränkas i sand om vi inte gör någonting åt de klimatförändringar vi ser.

Jag besökte Burkina Faso 2012, och vid det besöket var det alldeles uppenbart att man inte pratar om vad man gör den dagen klimatförändringarna är här, utan man pratar om vad man gör nu i dag för att möta de klimatförändringar som redan märks.

Klimatförändringarna är nämligen tydliga och uppenbara. Regnen blir alltmer oregelbundna, tillgången till vatten är alltmer osäker och för många småbönder blir det allt tuffare att odla marken, föda upp boskap och kunna se till att den egna familjen har mat i magen för dagen. Man ser i Burkina Faso och i grannländerna hur folk tvingas flytta på grund av klimatförändringarna. Det är människor som i tusentals år har odlat marken och fött upp boskap, men de kan inte längre bo kvar eftersom regnen har slutat falla och brunnarna har torkat ut.

Det som jag också tyckte var så imponerande i Burkina Faso var dock att man så målmedvetet och organiserat, med mycket begränsade resurser, arbetade för att möta dessa förändringar. Småbrukare utnyttjade sina resurser mer effektivt för att ta till vara vatten, och vi kunde se att man i Burkina Faso faktiskt har lyckats öka matproduktionen. Man har ökat tillgången till rent vatten för fler delar av befolkningen. Vi ser hur ökenutbredningen har hejdats. Jag såg siffror på hur man bara under de tre senaste decennierna har lyckats återerövra och återgröna 300 000 hektar mark - i ett av världens fattigaste länder. Det är ett remarkabelt framsteg.

Samtidigt är Burkina Faso ett av världens absolut fattigaste länder. Man finns på plats 183 av 188 i UNDP:s Human Development Index, och man kommer inte ensamt att fixa det här. Det är också viktigt att komma ihåg att det knappast är befolkningen i Burkina Faso som har skapat de klimatförändringar som redan drabbar landet så hårt, utan det är vi i Nord. Vi har orsakat de klimatförändringar som nu drabbar just de småbönder som allra minst har skapat klimatförändringarna på jordklotet.

Detta understryker verkligen vikten av att vi får en ny strategi på plats, för det går inte att hantera klimatförändringar och klimatomställning genom ettåriga projekt. Det krävs långsiktighet, och därför välkomnar jag det besked jag har fått från Isabella Lövin i dag.

Jag vill också understryka vikten av att göra en resa till Burkina Faso. Min egen erfarenhet är att det var extremt lärorikt att se både utmaningen och framgången i Burkina Faso. Det finns gott om goda exempel när det gäller demokratisering och klimatarbete som vi kan ta till vara och sprida till andra länder som vi har ett internationellt utvecklingssamarbete med.

Det vore också en viktig politisk markering med ett högnivåbesök från Sverige som ger stöd till en nyvald demokratisk ledning och till de sociala rörelser som på ett modigt sätt drivit på och genomfört en demokratisering av sitt land.

Fru talman! Jag har faktiskt besökt Burkina Faso i min tidigare kapacitet som EU-parlamentariker. Jag var där på ett AVS-möte i Ouagadougou och gjorde lite fältbesök utanför staden och såg de enorma utmaningar man har när det handlar om torka och om att kunna odla mark. De resultat som Hans Linde berättar om är därför fantastiska.

Förutom mänskliga rättigheter och demokrati har som sagt var det svenska stödet hittills varit inriktat på miljömässigt hållbar utveckling. Det handlar om integrerad vattenresurshantering, tillgång till vatten och sanitet, klimatanpassning och hållbart skogsbruk, så i viss mån har Sverige också kunnat bidra till denna positiva utveckling.

Detta är i sanning väldigt glädjande, för om öknarna breder ut sig förstörs överlevnadsmöjligheterna för människor fullständigt. Därför ska man aldrig se miljöfrågan som något slags isolerad fråga som handlar om djur och natur eller biologisk mångfald: Det handlar om människors möjligheter till ekonomisk utkomst och att planera för sin framtid.

Jag instämmer i att det är väldigt viktigt att ha en långsiktighet i planeringen också av utvecklingssamarbetet. Här kommer vi alltså att ta fram en ny strategi för att göra det möjligt. Det är också viktigt att man kan göra det utifrån de rätta politiska förutsättningarna på marken i Burkina Faso, och av den anledningen har vi inväntat valet för att se hur det skulle falla ut.

Nu finns det verkligen en dialogpartner i landet som vi också måste kunna koordinera oss med, och då ska vi titta på Burkina Fasos nya femåriga nationella utvecklingsstrategi som de själva har tagit fram. De räknar med att täcka nästan 65 procent av kostnaderna ur egen budget, och utöver det söker de stöd i form av lån, investeringar och ökat bistånd.

Det är en mycket ambitiös ansats för att utveckla landet. Man har identifierat flera prioriterade områden som har beröringspunkter med vårt utvecklingssamarbete, däribland miljö- och klimatfrågor, demokrati- och rättighetsfrågor, jämställdhet och inte minst ett stabilt och hållbart statsbyggande.

Det är alltså viktigt att vi verkligen gör detta i ett sant partnerskap och med ägarskap i landet, vilket också är en förutsättning för ett långsiktigt framgångsrikt utvecklingssamarbete, eller om vi ska kalla det för bistånd. Det är en nyansskillnad som jag tycker kan vara intressant att framhålla: Vi ska göra detta i samarbete och för att stabilisera dessa länder. Precis som Hans Linde säger är Burkina Faso i dag på plats 183 av 188 i UNDP:s Human Development Index, och man är väldigt beroende av småskaligt jordbruk och bistånd.

Avslutningsvis vill jag säga att jag definitivt inte avfärdar ett kommande besök i Burkina Faso. Det finns flera länder i regionen där Sverige också har ett utvecklingssamarbete och som är väl värda ett besök, till exempel grannlandet Mali som är plågat av terrorism och al-Qaida i Maghreb. Vi vill verkligen gynna dem som fortfarande har fred och stabilitet, och här är det viktigt att vi behåller vårt partnerskap.

Fru talman! Jag välkomnar återigen de besked jag fått från Isabella Lövin i dag. Jag hade en debatt med en av hennes föregångare om Burkina Faso, och då var tongångarna lite annorlunda. Jag är glad att även Isabella Lövin ser det svenska mervärdet i Burkina Faso.

Ett annat starkt argument för svenskt engagemang är att det knappast råder någon trängsel bland givarna i Ouagadougou. Tyvärr har vi sett att det globala arbetet sedan Parisagendan 2005 om att givare ska samordna sig och ha en tydlig rollfördelning ibland har lett till det rakt motsatta.

Det har blivit en följa-John-lek där man följer varandra ut ur länder och in i länder, och Burkina Faso är ett av de länder som har drabbats av det. Trots att behoven är uppenbara och trots att vi ser att biståndet ger väldigt goda resultat trots svåra förutsättningar är det väldigt få länder eller multilaterala organisationer som är på plats. Andra länder, till exempel Holland, har de senaste åren valt att fasa ut sitt bistånd. Jag tror därför att Sverige verkligen kan göra skillnad.

Det är bra att det kommer en strategi på plats, men regeringen måste inte invänta en ny strategi för att skala upp de svenska insatserna i Burkina Faso. I den budget som nu ligger på riksdagens bord och som jag förutsätter att riksdagen kommer att anta föreslår regeringen att det bilaterala biståndet till Afrika ska öka med 800 miljoner kronor nästa år.

Detta skapar ett utrymme för regeringen att genom regleringsbrev och regeringsbeslut redan i dag öka och skala upp våra insatser i Burkina Faso till exempel när det gäller skogsbruk, jordbruk, forskningsstatistik, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Där skulle vi ganska snabbt kunna göra mer, för vi ser i backspegeln att biståndet till Burkina Faso har mer än halverats de senaste åren. Sida har även tagit hem personal.

Det finns alltså en möjlighet att snabbt skala upp, och därför blir min sista fråga till Isabella Lövin: Kan vi hoppas på att regeringen så fort nästa budget är på plats ser till att skala upp de svenska biståndsinsatserna i Burkina Faso?

Fru talman! Jag vill fortsatt understryka att det är viktigt att vi bereder den nya strategin i vanlig ordning, som går ut på att regeringen först ber Sida att komma med en analys och att vi utifrån den ber dem att ta fram ett förslag till strategi som sedan kan beslutas av regeringen. När vi fått mer kött på benen måste vi naturligtvis fatta ett beslut om volymerna och om de kan öka eller inte. Det är svårt att öka biståndsvolymerna utifrån den nu gällande strategin när planeringen ligger som den ligger. Vi måste också värna om, som Hans Linde sa, att det ska finnas långsiktighet i de insatser som vi gör. Vi kan inte börja med någonting nu som kanske ska avslutas inom ett år eller så.

Via den regionala strategin kan också humanitära insatser vara aktuella i vissa fall och även globala insatser. Det är alltså även andra insatser som är möjliga utanför den bilaterala biståndsstrategin. Det är ingenting som utesluter att det kan finnas särskilda insatser som kan stödjas via svenskt bistånd som inte sker inom ramen för den bilaterala strategin.

Avslutningsvis beklagar jag att det finns en flockmentalitet hos biståndsgivare och att man så snabbt går på tidningsrubriker och glömmer bort de som kanske gör lite bättre ifrån sig men behöver ett stöd långsiktigt för att få en fredlig utveckling. I det arbetet ska Sverige stå stadigt och vara en pålitlig partner för de här länderna.

Överläggningen var härmed avslutad.