Sveriges transporter till de nya EU-länderna runt Östersjön
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
- Hoppa till i videospelarenJohnny Gylling (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Andrén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
- Hoppa till i videospelarenJohnny Gylling (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Andrén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
- Hoppa till i videospelarenJohnny Gylling (Kd)
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 1 Ulrica Messing (S)
Anf. 2 Johnny Gylling (Kd)
Anf. 3 Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 4 Ulrica Messing (S)
Anf. 5 Johnny Gylling (Kd)
Anf. 6 Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 7 Ulrica Messing (S)
Anf. 8 Johnny Gylling (Kd)
Anf. 9 Ulrica Messing (S)
den 28 januari
Interpellation 2003/04:256
av Johnny Gylling (kd) till statsrådet Ulrica Messing om Sveriges transporter till de nya EU-länderna runt ÖstersjönDen 1 maj 2004 får EU tio nya medlemsstater. Några av dessa är våra grannar kring Östersjön @ Estland, Lettland, Litauen och Polen med en sammanlagd folkmängd på närmare 50 miljoner människor.
En viktig del i det utvecklade integrationsarbete som behövs, är förbättrade kommunikationsleder och transportmöjligheter. Sverige behöver, på samma sätt som de baltiska staterna, en förbättrad infrastruktur för att minska avståndshandikappet till övriga Europa. Detta är i många fall en förutsättning för att våra nordliga företag ska vara konkurrenskraftiga i ett europeiskt perspektiv. De gemensamma intressena att förbättra vägarna och järnvägarna mellan Östersjöländerna och mot kontinenten är alltså betydande.
I den regeringsförklaring statsministern avgav i september 2003 framhölls de nya tillväxtmöjligheter i Östersjöregionen som Polens och de baltiska staternas inträde i EU medför. Tyvärr har regeringen hittills inte agerat på infrastruktursområdet för att förbättra transportmöjligheterna till de delar av Sverige som vetter mot den nya delen av EU.
Regeringen har inte behövt sakna information om utvecklingen. Ett antal projekt finns som kartlägger problem och möjligheter. Ett sådant projekt är SEB Trans Link (South East Transport Baltic Link) som engagerar fem länder för att förbättra transportkorridorer. Exempelvis kan nämnas stråket Oslo@Göteborg@Borås@Växjö@Karlskrona/Karlshamn över till Polen, Litauen samt Kaliningrad. I Polen läggs stor kraft på att bygga ut motorväg A 1 mellan Gdynia och Lodz medan anslutningen i Sverige är minst sagt lågt prioriterad.
En självklar del i den svenska väg- och järnvägsutbyggnaden borde därför vara att infrastrukturen i sydöstra Sverige, i synnerhet E 22, förbättras med sikte på att skapa bättre transportförutsättningar gentemot övriga Östersjöregionen.
Den 12 september 2001 lade Europeiska kommissionen fram vitboken om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden.
Vid riksdagsbehandlingen av vitboken betonade trafikutskottet i sitt yttrande till EU-nämnden, 2001/02:TU2y, vikten av att de dåvarande kandidatländerna, nu inom kort fullvärdiga medlemmar i EU, snarast kan anslutas till Sveriges och övriga EU-länders infrastruktur.
Utskottet betonade det angelägna i att EU:s transportpolitik innehåller en nordlig dimension, eftersom Barents- och Östersjöområdena förväntas få en ökad betydelse i transporthänseende. Utskottet framhöll de behov som finns av godsstråk i öst@västlig riktning och förbättrade möjligheter till effektiva transporter @ till exempel i form av tågfärjor och anslutande järnvägsförbindelser.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i Sverige för att infrastrukturellt ansluta Sverige till de nya EU-länderna kring Östersjön?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillgodose behovet av förbättrade transportkorridorer i öst@västlig riktning?