Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges transporter till de nya EU-länderna runt Östersjön

Interpellation 2003/04:256 av Gylling, Johnny (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-28
Anmäld
2004-01-28
Besvarad
2004-02-10
Sista svarsdatum
2004-02-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 januari

Interpellation 2003/04:256

 av Johnny Gylling (kd) till statsrådet Ulrica Messing om Sveriges transporter till de nya EU-länderna runt Östersjön

Den 1 maj 2004 får EU tio nya medlemsstater. Några av dessa är våra grannar kring Östersjön @ Estland, Lettland, Litauen och Polen med en sammanlagd folkmängd på närmare 50 miljoner människor.

En viktig del i det utvecklade integrationsarbete som behövs, är förbättrade kommunikationsleder och transportmöjligheter. Sverige behöver, på samma sätt som de baltiska staterna, en förbättrad infrastruktur för att minska avståndshandikappet till övriga Europa. Detta är i många fall en förutsättning för att våra nordliga företag ska vara konkurrenskraftiga i ett europeiskt perspektiv. De gemensamma intressena att förbättra vägarna och järnvägarna mellan Östersjöländerna och mot kontinenten är alltså betydande.

I den regeringsförklaring statsministern avgav i september 2003 framhölls de nya tillväxtmöjligheter i Östersjöregionen som Polens och de baltiska staternas inträde i EU medför. Tyvärr har regeringen hittills inte agerat på infrastruktursområdet för att förbättra transportmöjligheterna till de delar av Sverige som vetter mot den nya delen av EU.

Regeringen har inte behövt sakna information om utvecklingen. Ett antal projekt finns som kartlägger problem och möjligheter. Ett sådant projekt är SEB Trans Link (South East Transport Baltic Link) som engagerar fem länder för att förbättra transportkorridorer. Exempelvis kan nämnas stråket Oslo@Göteborg@Borås@Växjö@Karlskrona/Karlshamn över till Polen, Litauen samt Kaliningrad. I Polen läggs stor kraft på att bygga ut motorväg A 1 mellan Gdynia och Lodz medan anslutningen i Sverige är minst sagt lågt prioriterad.

En självklar del i den svenska väg- och järnvägsutbyggnaden borde därför vara att infrastrukturen i sydöstra Sverige, i synnerhet E 22, förbättras med sikte på att skapa bättre transportförutsättningar gentemot övriga Östersjöregionen.

Den 12 september 2001 lade Europeiska kommissionen fram vitboken om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden.

Vid riksdagsbehandlingen av vitboken betonade trafikutskottet i sitt yttrande till EU-nämnden, 2001/02:TU2y, vikten av att de dåvarande kandidatländerna, nu inom kort fullvärdiga medlemmar i EU, snarast kan anslutas till Sveriges och övriga EU-länders infrastruktur.

Utskottet betonade det angelägna i att EU:s transportpolitik innehåller en nordlig dimension, eftersom Barents- och Östersjöområdena förväntas få en ökad betydelse i transporthänseende. Utskottet framhöll de behov som finns av godsstråk i öst@västlig riktning och förbättrade möjligheter till effektiva transporter @ till exempel i form av tågfärjor och anslutande järnvägsförbindelser.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i Sverige för att infrastrukturellt ansluta Sverige till de nya EU-länderna kring Östersjön?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillgodose behovet av förbättrade transportkorridorer i öst@västlig riktning?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:256, Sveriges transporter till de nya EU-länderna runt Östersjön

Interpellationsdebatt 2003/04:256

Webb-tv: Sveriges transporter till de nya EU-länderna runt Östersjön

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 1 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Johnny Gylling har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att infrastrukturellt ansluta Sverige till de nya EU-länderna kring Östersjön och för att tillgodose behovet av förbättrade transportkorridorer i öst-västlig riktning. Den förestående utvidgningen av EU kommer att förändra transportmönstren i Europa. Infrastrukturens kapacitet kommer på sikt att ställas på prov, och vi ser framför oss behov av omfattande investeringar i Europa för att möta den förväntade tillväxten. Det är därför angelägna frågor som Johnny Gylling tar upp, och jag delar hans bedömning att vi i Sverige, liksom de baltiska staterna, har ett avståndshandikapp till övriga Europa som måste hanteras. Sverige är beroende av bra kommunikationer till alla våra handelspartner i nuvarande EU och i ett utvidgat EU. I dag är det tyvärr så att svenska transportörer ofta drabbas av trafikstockningar och andra hinder i det europeiska väg- och järnvägsnätet. Det leder till förseningar och i slutänden till extra kostnader för kunderna. Det problemet är en av utgångspunkterna för regeringen när de svenska positionerna i den gemensamma transportpolitiken nu tas fram. En annan utgångspunkt är att de perifera regionerna ska knytas till de mer centrala regionerna och att vi ska ta hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i Norden med långa avstånd, många glest befolkade områden och snö, is och kyla på vintern. Inom EU pågår just nu en revidering av riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten, TEN-T. I december 2003 träffade transportministrarna en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt. Förslaget syftar bland annat till att anpassa riktlinjerna för arbetet till de nya förhållanden som utvidgningen innebär. Förslaget har förberetts av en så kallad högnivågrupp som analyserat vilka infrastrukturprojekt som ska vara prioriterade i TEN-T fram till år 2020. I det arbetet har Sverige föreslagit att den nordiska triangeln, sjömotorvägar på Östersjön och Haparandabanan ska vara prioriterade TEN-T-projekt. Av dessa uppfyller tyvärr inte Haparandabanan urvalskriterierna, men den finns ändå med i TEN-T-nätet. Sverige har även betonat vikten av att en fast förbindelse över Fehmarn bält byggs, liksom att nord-sydliga väg- och järnvägskorridorer byggs genom Polen samt att järnvägen mellan Berlin och Neapel byggs ut. När det gäller de baltiska länderna har Sverige framhållit de öst-västliga förbindelserna. Merparten av den svenska utrikeshandeln är i dag beroende av sjötransporter. Sjöfarten är självklart det viktigaste transportmedlet mellan Östersjöländerna. Sverige deltar därför aktivt i det nyligen påbörjade samarbetet mellan Östersjöländerna om så kallade sjömotorvägar. Den svenska ståndpunkten är att sjömotorvägarna ska omfatta all den infrastruktur som behövs för att det ska gå att bedriva en effektiv, säker och miljövänlig sjöfart året om. Vi har fått gehör i ministerrådet för den ståndpunkten, och förslaget omfattar nu bland annat hamnar, anslutningar på land och till sjöss, IT-system och isbrytare.
Johnny Gylling (Kd)
Anf. 2 Johnny Gylling (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka transportminister Ulrica Messing för svaret. Jag kan hålla med om att mycket av det regeringen prioriterat är riktigt och bra när det gäller det utvidgade EU och vilka transporter vi ska ha mellan länderna. Det är bra med den nordiska triangeln. Det behövs satsningar som förbinder de stora städerna i Skandinavien. Haparandabanan är ett jättebra projekt. Det är viktigt att det får stöd. Regeringen poängterar att man bygger bort trängsel i Europa. Det är också viktigt. Våra svenska företag är beroende av snabba transporter. Regeringen har också prioriterat väg- och järnvägsprojekt genom Polen och påpekat att det är viktigt att de byggs. Allt detta är bra och riktigt. Men min fråga handlade mycket om var åtgärderna finns i Sverige. Det är ingen som skulle kunna komma på tanken att bygga Öresundsbron och sedan inte ha några vägar eller järnvägar som anslöt till bron på landsidan. Det är en helt orimlig tanke. Sedan Östersjön blev ett öppet hav och kommunismen fallit på andra sidan Östersjön växer i dag sjötransporterna kraftigt. Det är positivt. Men det fordrar att vi satsar på anslutningar på vägar och järnvägar också på vår sida i Sverige. Nästan 50 miljoner människor runt Östersjön kommer att bli medlemmar i EU den 1 maj. Det är då lätt att gissa att när man river ned tullmurar och handelshinder kommer handeln att öka, och tillväxten kommer förhoppningsvis att öka på båda sidor av Östersjön. Men det betyder att vi får mer transporter. Jag träffade i går Håkan Dahlqvist, som är chef för Stena Lines rederi för linjen mellan Karlskrona och Gdynia. Stena Line är för övrigt världens största passagerarrederi. Han berättade att de flesta prognoser som gjorts om Polentrafiken av svenska trafikverk och andra myndigheter har kommit på skam. Man har räknat för lågt på hur mycket resande och frakter kommer att öka. Han berättade också att om man ser till den trend som finns i dag för godstrafiken mellan Sverige och Polen som ökar så kraftigt kommer den inom 13 år att ha passerat till och med godsflödena till och från Tyskland. Det tycker jag är tänkvärt. Statistiken visar att ökningen varit väldigt kraftig framför allt på lastbilssidan. Det har gått från 70 000 lastbilar till 165 000 sedan 1995. Det gäller alltså hela Sverige. I just Karlskrona, som jag besökte i går, har man fördubblat lastbilstrafiken de senaste åren. Min fråga kvarstår. Trafiken växer alltmer. Men i de planer som Vägverket och Banverket har lagt fram kan jag inte se att man tar hänsyn till detta när det gäller vägarna och järnvägarna i sydöstra Sverige. Jag undrar om ministern kommer att ta hänsyn till det nu när planerna fastställs.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 3 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Även jag som bor i den här delen av Sverige kan ha lite synpunkter på Östersjön. Vi kan börja med att konstatera att Sverige ligger där det ligger omgivet av vatten och dessutom ganska centralt i denna delen av världen. Om man tittar geografiskt har vi en mycket stor och befolkningsstark region strax intill oss, nämligen Sankt Petersburgsregionen. Den är i storleksordningen 8-15 miljoner, beroende på hur man räknar. Den är enorm. Det bor lika många människor i den regionen som det bor i Sverige och Finland tillsammans. Man kan titta på den svenska sidan och förutsätta att trafiken av framför allt varor kommer att öka dramatiskt när det en gång slumrande Ryssland vaknar och blir ett stort export- och importland. Jag tycker att Johnny Gylling har ställt en väsentlig interpellation om hur vi ska ha det med transporterna i framtiden. Det handlar naturligtvis mycket om transporter i sydlig riktning för Johnny Gylling, men här uppe blir det transporter över Sverige. Det kommer att ta sin tid att köra runt hela Skåne, och det kommer att vara konkurrenskraftigt att kunna köra genom Sverige. Lyckligtvis har vi fått en situation där hamnen i Göteborg av US Customs, som det heter på andra sidan - den amerikanska tullen - har blivit en certifierad hamn. Det innebär att man kan förvänta sig att trafiken kommer att öka mycket från Göteborg, som redan har en hyfsat stor europeisk hamn utan att den är jättestor. Det blir den enda hamnen i norra Europa, norr om Tyskland, som har den situationen. Jag var nyligen och tittade på hamnen i Göteborg. Man bygger ut väldigt mycket där, och det tror jag är bra för både Sverige, Norge och Finland. Kanske kan vi också lägga beslag på stora - om man nu använder det ordet - delar av den trafik som jag tror kommer att genereras från det nuvarande Ryssland. Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet. Det är precis som Johnny Gylling säger; när man ser på detta måste man också se på vad de nya transportvägarna kräver på den svenska sidan. Då ser jag att de Östersjöhamnar som vi har här, från Karlskrona i söder till Gävle i norr, har dålig kapacitet när det gäller container- och järnvägstransporter. På den väg som jag numera bor i närheten av, nämligen Norrtälje-Stockholm och söderut, går det nu 60 000 långtradare per år. Det blir några hundra om dagen. Om detta kunde föras över helt eller delvis till spårbunden trafik skulle det vara inte minst trafiksäkerhetsmässigt bra. Men som vi kommer att höra i nästa interpellation av Sven Bergström är det också fråga om en miljöinvestering av stora mått. Jag vill fråga statsrådet om det i Regeringskansliet finns funderingar över att åtminstone låta utreda om man kan förlänga det som vi nu kallar för Arlandabanan ända bort till Norrtälje och Kapellskär för att möjliggöra den här typen av transporter. Jag tror inte att vi kan få den här sjövägen om vi inte förbereder oss på den svenska sidan. Då skulle transporterna kunna gå över svenskt landterritorium och gå ut via Göteborgs hamn, som nog är den enda hamnen i regionen som kommer att bli certifierad med amerikanska mått mätt under de närmaste decennierna.
Ulrica Messing (S)
Anf. 4 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Jag får tacka Gunnar Andrén för att han tog Gävle hamn som ett exempel. Skämt åsido är detta oerhört angelägna frågor. Det som Johnny Gylling har frågat mig, nämligen vilken hänsyn vi tar nationellt till den utveckling som vi ser runtomkring oss i Europa när vi nu ska fatta beslut om planerna, är verkligen centralt. Vi försöker ta så mycket hänsyn som möjligt utifrån de siffror och den kunskap som vi har i dag. SIKA har gjort ett planeringsunderlag åt oss inför de diskussioner som vi nu sitter i. Där är man är ganska övertygad om att den positiva utveckling som vi har sett av svensk utrikeshandel under en rad år tillbaka kommer att hålla i sig. Men den kommer att öka i omfattning på det sätt att det nu också öppnas nya marknader. Västeuropa kommer fortfarande att vara en stor hemmamarknad för våra svenska företag, men nu kommer också de gamla traditionella östeuropeiska länderna. Det innebär bara ännu större möjligheter. Detta har vi med oss i det arbete som vi nu utför när vi ska fatta beslut om pengar till väginvesteringar och järnvägsinvesteringar de kommande tolv åren. Jag vill också nämna den särskilda hänsyn som vi har ålagt oss att ta eftersom vi nu är med i ett arbete där vi pekar ut viktiga TEN-projekt. Ungefär 90 % av den svenska utrikeshandeln i dag går via sjöfarten. Det är stora volymer. Även långtradare färdas ofta en del av sträckan till sjöss. Vi vet att i Östersjön fraktades 700 miljoner ton gods förra året. De prognoser som SIKA och många andra har gjort visade att den volymen kommer att fördubblas fram till år 2010. Jag är ganska säker på att den beräkningen är korrekt. Därför är också vårt arbete i TEN-gruppen, som ju finns inom EU, oerhört viktigt. Vi har 24 svenska hamnar som är klassade som så kallade TEN-A-hamnar. Det finns en sådan grupp nämnd där. Av dessa 24 står 10 hamnar för mellan 80 och 90 % av vår utrikeshandel. Vi har ett antal stora hamnar för sjötransporter. Några av dem kommer säkert att växa med anledning av den utvidgning som vi nu ser runtomkring Östersjön. Det som Gunnar Andrén beskriver när det gäller Göteborg är en viktig och imponerande utveckling. Staten har ju också gått in via Sjöfartsverket och hjälper till med utbyggnaden. Som avslutning vill jag också passa på att nämna det julpaket som regeringen tillsammans med representanter för Vänsterpartiet och Miljöpartiet har offentliggjort och som handlar om en infrastruktursatsning i Stockholm via Citybanan och en godstågssatsning i Hallsberg men också en stor investering på väg- och järnvägsstråk i Göteborg. Detta hade bland annat som utgångspunkt att titta på vilken betydelse hamnen har för gods och för människor runtomkring i Västra Götaland, men inte bara där. Detta gjordes också i ett nationellt perspektiv för att se på helheten i infrastrukturen.
Johnny Gylling (Kd)
Anf. 5 Johnny Gylling (Kd)
Fru talman! Jag kan hålla med om mycket som Gunnar Andrén var inne på, och understryka att Göteborgs hamn är viktig för hela Sverige och stora delar av Norden. Det som jag nämnde i min interpellation var att man också behöver tänka på stråk i riktningen sydost från Göteborg. Den nordiska triangeln missar den biten. Det gods som kommer in till Göteborg behöver också komma vidare ned till Polen och andra länder bortom Polen. I trafikutskottet har vi lärt oss att det även i Norge finns starka önskningar om att förbättra godsstråken via Göteborg och sydost ut. Det finns projekt där man jobbar med det här. Jag vill beklaga att de regionala projekten sällan syns i Banverkets och Vägverkets planer, och för den delen inte heller hos regeringen. Jag tänker på ett projekt som jag har nämnt som heter SEB Trans-Link och som kartlägger stråket från Göteborg över Växjö och Karlskrona och ned till Polen. I Polen jobbar man för fullt nu med att prioritera motorväg mellan Gdynia och Lódz. Allt detta som vi pratar om finns med i TEN-nätet. För att inte glömma bort det ska jag också nämna att det finns trafik från Karlshamn som går både till Litauen, Lettland och faktiskt till Kaliningrad. Det var inte riktigt tänkbart för 10-15 år sedan. Men det utvecklas nu, och det är positivt. Jag vill komma in på konkreta projekt. Det första som jag kan nämna är väg E 22, där man har flaskhalsar genom Blekinge. Där har långtradartrafiken växt kraftigt under de senaste sju åtta åren. Det finns sträckor där man måste köra genom samhällen och där hastigheten är nedsatt till 30 kilometer i timmen. Trots detta säger Vägverket i sitt planförslag att man inte ska åtgärda dessa sträckor inom planen. Efter 2015 kan man ta itu med det samhälle som jag talade om som heter Jämjö. Det finns också andra sträckor som visserligen finns i planen men som ligger sent - efter 2010. Om trafiken fortsätter att växa som den har gjort kommer det att bli kaos. Vi ska inte ha allt gods på väg, utan naturligtvis också på järnväg. Detta var ju Gunnar Andrén också inne på. Vi har Kust-till-kust-banan, som också Banverket har tagit fram planer för. Men spårupprustningen där dröjer till 2010; det är alltså sex år till. Man har nu börjat försöka köra gods på järnväg. Det fungerar hjälpligt, men det skulle gå mycket bättre om man fick spårupprustningen tidigare. Vilka kartor man än tittar på hos myndigheter och trafikverk är tyvärr sydöstra Sverige ofta en vit fläck när det gäller kommunikation. Det är detta jag vill uppmärksamma ministern på nu när Polen och de baltiska länderna kommer med i EU. Förmodligen kommer trafiken därmed att öka kraftigt.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 6 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Statsrådet talar om ett julpaket som man tagit fram tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag vet inte om detta var ett julpaket med eller utan h framför. Det kom vid jultid och omfattade många hjul. Jag tycker att det här paketet i huvudsak är mycket bra. För den region som jag råkar befinna mig och som till och med riksdagen råkar ligga i är ju frågan om utbyggnaden av Citybanan i Stockholm det allra viktigaste ur persontransportsynpunkt. Jag utgår ifrån att vi kommer att få alla anslutningar där betalda av staten, men det får vi väl snart besked om. Jag anser att det är det viktigaste transportprojektet i hela landet. Det kommer att påverka all persontransport i hela landet. Jag tycker också att det verkar väldigt bra med godstågen i Hallsberg. Men min fråga är fortfarande den som statsrådet inte riktigt hade tid att svara på, och tid är ju pengar som bekant. Det gäller att fundera på hur vi har det med hamnarna på hela Östersjökusten. Var ligger de bästa hamnarna när det gäller att hantera förväntade kraftiga ökningar av godstransportvolymer österifrån? Jag utesluter inte att Gävle skulle kunna bidra där. Min tro är att många stora speditionsföretag mycket skulle välkomna att slippa gå inomskärs till Stockholms hamn. Jag har inget emot Stockholms hamn, men jag tror att det skulle vara väldigt bra om andra hamnar hade en väl fungerande spårtrafik. Min konkreta fråga är: Avser statsrådet att tillsätta en utredning som speciellt kan fundera på förhållandena i Kapellskär som ju saknar järnväg i dag?
Ulrica Messing (S)
Anf. 7 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Eftersom jag glömde Gunnar Andréns fråga börjar jag med den nu. Den handlar om huruvida det är möjligt att förlänga Arlandabanan och titta på hamnarna i Kapellskär och Norrtälje. Jag har inte mött den frågan tidigare, och jag har inget konkret svar. Det är en svår balansgång eftersom hamnarna är kommunala i dag samtidigt som de är oerhört beroende av den nationella infrastrukturen. Som jag nämnde är ställningstagandena i julpaketet att stötta den utveckling som sker i Göteborgs hamn till gagn för hela regionen och nationen. Jag får ta med mig Gunnar Andréns fråga och fundera på vad detta kan innebära för utvecklingen i framtiden. Jag har inget mer konkret svar på den frågan än så i dag. Johnny Gylling har många kloka synpunkter när det gäller infrastrukturen i sydöstra Sverige. Det är en balansgång som vi ska gå när vi ska fördela pengarna. Riksdagen har också fattat beslut om sex delmål för transportpolitiken. Alla dem ska vi väga av mot varandra. Ett av delmålen är ju regional utveckling. Vi vet alla tre att det är oerhört viktigt, både för enskilda personer och för näringslivet, att infrastrukturen fungerar. Jag är medveten om att det finns stora förväntningar på den överenskommelse som vi nu ska göra om planerna. De objekt som är utpekade i TEN-arbetet förpliktar, och det gäller inte minst i den nordiska triangeln. En förutsättning för att vara utpekat som ett prioriterat projekt och en förutsättning för att dessutom komma upp på en så kallad quick-start -lista är ju att vi nationellt också lovar att gå in med en egen medfinansiering. Där kommer den nordiska triangeln att väga tungt i det arbete vi nu gör med de nationella planerna. Det gäller att ha ett helhetstänkande, att titta i stråk och stötta den utveckling som är oerhört positiv, inte minst i Östersjöregionen.
Johnny Gylling (Kd)
Anf. 8 Johnny Gylling (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det är positivt att ministern visar förståelse för att även sydöstra Sverige bör få del av en förbättrad infrastruktur, särskilt med tanke på att Polen och de baltiska staterna nu kommer med i EU. Det är positivt. Sedan får vi se vad ministern redovisar när planerna läggs fram. Jag förmodar att vi får ta en ny debatt då. Vi får se om det blir positivt eller negativt. Jag tycker inte att det finns någon motsättning mellan detta och att satsa på det paket som regeringen har presenterat med storstadssatsningar. Jag håller helt med Gunnar Andrén om att Citybanan här i Stockholm är oerhört viktig för en fungerande järnväg i hela Sverige. Men det hindrar inte att man också tittar på andra delar av landet. Jag skulle vilja avsluta med att ta upp en järnvägsfråga till. I Blekinge finns Kustbanan som går mellan Karlskrona och Malmö, eller den går rättare sagt ända till Köpenhamn. Den är naturligtvis väldigt viktig ur regional synvinkel, och nu också i anslutning till färjetrafiken till bland annat Polen. Regeringen har beslutat att den ska elektrifieras, och man är naturligtvis väldigt glad i regionen för att detta kommer till stånd efter många års diskussion. Men en tanke är ju: Vore det inte bättre att först räta ut den här krokiga banan så att den blir snabbt framkomlig innan man kopplar ström till den?
Ulrica Messing (S)
Anf. 9 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Ibland får man börja med det som ligger längst fram i planeringen för att underlätta för enskilda personer. Det utesluter inte att man efter det kanske också måste göra andra saker. I de uppvaktningar som vi har fått från kommunen och regionen har det kommit många propåer om att det nu är angeläget att vi kan fullfölja elektrifieringen för att påskynda transporterna. Det har jag med mig i det arbete som vi ska slutföra inom några veckor för att regeringen ska kunna fatta beslut om de nationella planerna.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.