Sveriges stöd till Vitryssland
Interpellationsdebatt 5 april 2005
Protokoll från debatten
Anföranden: 18
Anf. 54 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Cecilia Wigström har ställt ett antal frågor som alla berör Sveriges agerande för att främja demokratiutveckling i Vitryssland.
Låt mig inleda med att säga att jag till fullo delar Cecilia Wigströms oro för den nedåtgående spiral som präglar respekten för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter i Vitryssland. I Europa av i dag borde inget land behöva bevittna att dess journalister försvinner till följd av att de publicerat för regimen misshagliga artiklar eller att dess politiskt aktiva fängslas efter grundlösa anklagelser. I ett land som gränsar till EU borde icke-statliga organisationer få verka fritt, oberoende fackföreningar få existera och yttrandefriheten vara helgad. Det borde vara en självklarhet för varje medborgare att kunna göra sin röst hörd i rättvisa och demokratiska val.
Det är mot denna bakgrund som regeringen driver att Vitryssland bör ges större uppmärksamhet inom EU. Inom unionen har vi drivit kravet på ett långsiktigt och flexibelt agerande gentemot Vitryssland för att få största möjliga effekt. Stöd till stärkandet av det civila samhället är en central punkt. Ett fortsatt tryck på regimen utesluter inte upprätthållandet av en dialog, inom de fastställda ramarna. Sverige driver aktivt en rad konkreta förslag, i linje med slutsatserna från Europeiska rådet i december, som på sikt skulle kunna bidra till en demokratisk utveckling i Vitryssland.
Jag är övertygad om att den senaste tidens politiska utveckling i framför allt Ukraina kan inverka positivt också på situationen i Vitryssland. Bland länderna i Vitrysslands närområde, tillika nya EU-stater, som Polen och Litauen, finns en påtaglig vilja att påverka situationen i Vitryssland i demokratisk riktning. Från svensk sida vill vi i största möjliga utsträckning samarbeta med dessa länder för att påverka situationen i Vitryssland.
Det nedslående resultatet av höstens parlamentsval respektive folkomröstning utmynnade i rådsslutsatser om Vitryssland i november 2004. I dessa bekräftades att EU:s föreliggande riktlinjer avseende Vitryssland skulle ligga fast, inte minst vad gäller en fortsatt inriktning av biståndet på humanitärt, regionalt och demokratistödjande stöd, samt att EU:s medlemsstater bör avhålla sig från bilaterala ministerkontakter.
En handlingsplan inom ramen för EU:s grannskapspolitik ENP är inte ett ensidigt initiativ från EU:s sida. Handlingsplaner ska vara differentierade och ta hänsyn till olika länders skilda behov och ambitioner. Men en grundläggande förutsättning för att det ska bli aktuellt att inleda förhandlingar om en handlingsplan är att landet i fråga ansluter sig till de grundläggande värden som bland annat uttrycks i den europeiska grannskapspolitikens grunddokument. Den nuvarande vitryska regimen visar inga tecken på att hysa en sådan vilja.
Värdet av det samlade svenska utvecklingssamarbetet med Vitryssland uppgick i fjol till drygt 40 miljoner kronor, vilket gör Sverige till en av de största bilaterala biståndsgivarna i kretsen av EU-stater. Vi kan på sikt förutse en utvidgning och utveckling av samarbetet med Vitryssland. Det långsiktiga målet för våra insatser i Vitryssland är en modernisering och demokratisering av det vitryska samhället. Respekten för de mänskliga rättigheterna präglar på alla plan våra relationer med Vitryssland.
Till de prioriterade målgrupperna för det svenska reformstödet hör studenterna. Det är angeläget att unga människor ges möjlighet att på nära håll få möta de grundläggande värden som förenar de europeiska rättsstaterna.
Svenska institutets Visbyprogram för studentutbyte gör åtskillnad mellan gruppansökningar respektive individuella stipendier. Ser man således till totalen har antalet stipendier för studentutbyte med Vitryssland ökat betydligt över tiden, och Svenska institutet gör betydande ansträngningar för att öka utbytet med Vitryssland. Jag har fått försäkringar från Svenska institutet att inga ansökningar av godtagbar standard som rör Vitryssland för närvarande avslås. Väl så viktigt som stipendier till enskilda vitryssar är den verksamhet inom Svenska institutet som går ut på att stödja forskningsnätverk mellan svenska och vitryska institutioner.
Avseende egeninsatsen för svenska icke-statliga organisationer involverade i biståndssamarbete utomlands är detta en sedan länge vedertagen princip som gäller i samma grad för Vitryssland som för andra länder. När den politiska situationen i Vitryssland försämrades under andra hälften av 1990-talet gjordes under några år ett tillfälligt avsteg från denna princip, i syfte att stimulera svenska folkrörelser att engagera sig i landet. Det torde från början ha stått klart för alla att detta endast var att betrakta som en tillfällig lösning. Nu har man således återgått till det gängse förfarandet, det vill säga att organisationer som får svenska biståndsmedel till en mindre del måste ha egen finansiering.
Syftet med egeninsatsen är att det inte ska råda några tvivel om att det är organisationen i fråga som äger programmet och därmed ges möjlighet till inflytande över det. Kravet på en egeninsats torde också kunna borga för ett större mått av långsiktighet i engagemanget.
Anf. 54 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Cecilia Wigström har ställt ett antal frågor som alla berör Sveriges agerande för att främja demokratiutveckling i Vitryssland.
Låt mig inleda med att säga att jag till fullo delar Cecilia Wigströms oro för den nedåtgående spiral som präglar respekten för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter i Vitryssland. I Europa av i dag borde inget land behöva bevittna att dess journalister försvinner till följd av att de publicerat för regimen misshagliga artiklar eller att dess politiskt aktiva fängslas efter grundlösa anklagelser. I ett land som gränsar till EU borde icke-statliga organisationer få verka fritt, oberoende fackföreningar få existera och yttrandefriheten vara helgad. Det borde vara en självklarhet för varje medborgare att kunna göra sin röst hörd i rättvisa och demokratiska val.
Det är mot denna bakgrund som regeringen driver att Vitryssland bör ges större uppmärksamhet inom EU. Inom unionen har vi drivit kravet på ett långsiktigt och flexibelt agerande gentemot Vitryssland för att få största möjliga effekt. Stöd till stärkandet av det civila samhället är en central punkt. Ett fortsatt tryck på regimen utesluter inte upprätthållandet av en dialog, inom de fastställda ramarna. Sverige driver aktivt en rad konkreta förslag, i linje med slutsatserna från Europeiska rådet i december, som på sikt skulle kunna bidra till en demokratisk utveckling i Vitryssland.
Jag är övertygad om att den senaste tidens politiska utveckling i framför allt Ukraina kan inverka positivt också på situationen i Vitryssland. Bland länderna i Vitrysslands närområde, tillika nya EU-stater, som Polen och Litauen, finns en påtaglig vilja att påverka situationen i Vitryssland i demokratisk riktning. Från svensk sida vill vi i största möjliga utsträckning samarbeta med dessa länder för att påverka situationen i Vitryssland.
Det nedslående resultatet av höstens parlamentsval respektive folkomröstning utmynnade i rådsslutsatser om Vitryssland i november 2004. I dessa bekräftades att EU:s föreliggande riktlinjer avseende Vitryssland skulle ligga fast, inte minst vad gäller en fortsatt inriktning av biståndet på humanitärt, regionalt och demokratistödjande stöd, samt att EU:s medlemsstater bör avhålla sig från bilaterala ministerkontakter.
En handlingsplan inom ramen för EU:s grannskapspolitik ENP är inte ett ensidigt initiativ från EU:s sida. Handlingsplaner ska vara differentierade och ta hänsyn till olika länders skilda behov och ambitioner. Men en grundläggande förutsättning för att det ska bli aktuellt att inleda förhandlingar om en handlingsplan är att landet i fråga ansluter sig till de grundläggande värden som bland annat uttrycks i den europeiska grannskapspolitikens grunddokument. Den nuvarande vitryska regimen visar inga tecken på att hysa en sådan vilja.
Värdet av det samlade svenska utvecklingssamarbetet med Vitryssland uppgick i fjol till drygt 40 miljoner kronor, vilket gör Sverige till en av de största bilaterala biståndsgivarna i kretsen av EU-stater. Vi kan på sikt förutse en utvidgning och utveckling av samarbetet med Vitryssland. Det långsiktiga målet för våra insatser i Vitryssland är en modernisering och demokratisering av det vitryska samhället. Respekten för de mänskliga rättigheterna präglar på alla plan våra relationer med Vitryssland.
Till de prioriterade målgrupperna för det svenska reformstödet hör studenterna. Det är angeläget att unga människor ges möjlighet att på nära håll få möta de grundläggande värden som förenar de europeiska rättsstaterna.
Svenska institutets Visbyprogram för studentutbyte gör åtskillnad mellan gruppansökningar respektive individuella stipendier. Ser man således till totalen har antalet stipendier för studentutbyte med Vitryssland ökat betydligt över tiden, och Svenska institutet gör betydande ansträngningar för att öka utbytet med Vitryssland. Jag har fått försäkringar från Svenska institutet att inga ansökningar av godtagbar standard som rör Vitryssland för närvarande avslås. Väl så viktigt som stipendier till enskilda vitryssar är den verksamhet inom Svenska institutet som går ut på att stödja forskningsnätverk mellan svenska och vitryska institutioner.
Avseende egeninsatsen för svenska icke-statliga organisationer involverade i biståndssamarbete utomlands är detta en sedan länge vedertagen princip som gäller i samma grad för Vitryssland som för andra länder. När den politiska situationen i Vitryssland försämrades under andra hälften av 1990-talet gjordes under några år ett tillfälligt avsteg från denna princip, i syfte att stimulera svenska folkrörelser att engagera sig i landet. Det torde från början ha stått klart för alla att detta endast var att betrakta som en tillfällig lösning. Nu har man således återgått till det gängse förfarandet, det vill säga att organisationer som får svenska biståndsmedel till en mindre del måste ha egen finansiering.
Syftet med egeninsatsen är att det inte ska råda några tvivel om att det är organisationen i fråga som äger programmet och därmed ges möjlighet till inflytande över det. Kravet på en egeninsats torde också kunna borga för ett större mått av långsiktighet i engagemanget.
Anf. 54 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Cecilia Wigström har ställt ett antal frågor som alla berör Sveriges agerande för att främja demokratiutveckling i Vitryssland.
Låt mig inleda med att säga att jag till fullo delar Cecilia Wigströms oro för den nedåtgående spiral som präglar respekten för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter i Vitryssland. I Europa av i dag borde inget land behöva bevittna att dess journalister försvinner till följd av att de publicerat för regimen misshagliga artiklar eller att dess politiskt aktiva fängslas efter grundlösa anklagelser. I ett land som gränsar till EU borde icke-statliga organisationer få verka fritt, oberoende fackföreningar få existera och yttrandefriheten vara helgad. Det borde vara en självklarhet för varje medborgare att kunna göra sin röst hörd i rättvisa och demokratiska val.
Det är mot denna bakgrund som regeringen driver att Vitryssland bör ges större uppmärksamhet inom EU. Inom unionen har vi drivit kravet på ett långsiktigt och flexibelt agerande gentemot Vitryssland för att få största möjliga effekt. Stöd till stärkandet av det civila samhället är en central punkt. Ett fortsatt tryck på regimen utesluter inte upprätthållandet av en dialog, inom de fastställda ramarna. Sverige driver aktivt en rad konkreta förslag, i linje med slutsatserna från Europeiska rådet i december, som på sikt skulle kunna bidra till en demokratisk utveckling i Vitryssland.
Jag är övertygad om att den senaste tidens politiska utveckling i framför allt Ukraina kan inverka positivt också på situationen i Vitryssland. Bland länderna i Vitrysslands närområde, tillika nya EU-stater, som Polen och Litauen, finns en påtaglig vilja att påverka situationen i Vitryssland i demokratisk riktning. Från svensk sida vill vi i största möjliga utsträckning samarbeta med dessa länder för att påverka situationen i Vitryssland.
Det nedslående resultatet av höstens parlamentsval respektive folkomröstning utmynnade i rådsslutsatser om Vitryssland i november 2004. I dessa bekräftades att EU:s föreliggande riktlinjer avseende Vitryssland skulle ligga fast, inte minst vad gäller en fortsatt inriktning av biståndet på humanitärt, regionalt och demokratistödjande stöd, samt att EU:s medlemsstater bör avhålla sig från bilaterala ministerkontakter.
En handlingsplan inom ramen för EU:s grannskapspolitik ENP är inte ett ensidigt initiativ från EU:s sida. Handlingsplaner ska vara differentierade och ta hänsyn till olika länders skilda behov och ambitioner. Men en grundläggande förutsättning för att det ska bli aktuellt att inleda förhandlingar om en handlingsplan är att landet i fråga ansluter sig till de grundläggande värden som bland annat uttrycks i den europeiska grannskapspolitikens grunddokument. Den nuvarande vitryska regimen visar inga tecken på att hysa en sådan vilja.
Värdet av det samlade svenska utvecklingssamarbetet med Vitryssland uppgick i fjol till drygt 40 miljoner kronor, vilket gör Sverige till en av de största bilaterala biståndsgivarna i kretsen av EU-stater. Vi kan på sikt förutse en utvidgning och utveckling av samarbetet med Vitryssland. Det långsiktiga målet för våra insatser i Vitryssland är en modernisering och demokratisering av det vitryska samhället. Respekten för de mänskliga rättigheterna präglar på alla plan våra relationer med Vitryssland.
Till de prioriterade målgrupperna för det svenska reformstödet hör studenterna. Det är angeläget att unga människor ges möjlighet att på nära håll få möta de grundläggande värden som förenar de europeiska rättsstaterna.
Svenska institutets Visbyprogram för studentutbyte gör åtskillnad mellan gruppansökningar respektive individuella stipendier. Ser man således till totalen har antalet stipendier för studentutbyte med Vitryssland ökat betydligt över tiden, och Svenska institutet gör betydande ansträngningar för att öka utbytet med Vitryssland. Jag har fått försäkringar från Svenska institutet att inga ansökningar av godtagbar standard som rör Vitryssland för närvarande avslås. Väl så viktigt som stipendier till enskilda vitryssar är den verksamhet inom Svenska institutet som går ut på att stödja forskningsnätverk mellan svenska och vitryska institutioner.
Avseende egeninsatsen för svenska icke-statliga organisationer involverade i biståndssamarbete utomlands är detta en sedan länge vedertagen princip som gäller i samma grad för Vitryssland som för andra länder. När den politiska situationen i Vitryssland försämrades under andra hälften av 1990-talet gjordes under några år ett tillfälligt avsteg från denna princip, i syfte att stimulera svenska folkrörelser att engagera sig i landet. Det torde från början ha stått klart för alla att detta endast var att betrakta som en tillfällig lösning. Nu har man således återgått till det gängse förfarandet, det vill säga att organisationer som får svenska biståndsmedel till en mindre del måste ha egen finansiering.
Syftet med egeninsatsen är att det inte ska råda några tvivel om att det är organisationen i fråga som äger programmet och därmed ges möjlighet till inflytande över det. Kravet på en egeninsats torde också kunna borga för ett större mått av långsiktighet i engagemanget.
Anf. 55 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret.
Jag har väckt interpellationen om Vitryssland och om situationen för de mänskliga rättigheterna där därför att jag är väldigt bekymrad, som många människor är, över vad som händer i ett land som ligger så nära oss men mentalt ändå så långt borta. Diktatorn Lukasjenko håller på att isolera sitt folk från den positiva utveckling som annars sker runtom i Europa med ökad demokrati och ökat samarbete mellan länder.
I mars kom OSSE:s medierepresentant med en starkt kritisk rapport om situationen vad gäller de fria medierna i landet. År 2003 fanns det 50 försäljningsställen för fria tidningar. År 2004 var antalet försäljningsställen i landet nere i 18. Det finns en oroande tendens att "suspendera" tidningar och till och med lägga ned dem. 20 stycken fria och oberoende tidningar "suspenderades" inför valet i höstas.
Inte heller NGO-föreningar tillåts att verka. 1 500 föreningar ansökte förra året om att få registrera sig, så som föreningar bör göra i Vitryssland, men bara 100 föreningar, alltså knappt 1 %, fick rätt att registrera sig.
De politiska partier som finns i landet har nu ålagts ett nytt dekret om att de måste omregistrera sig. Det vet vi för Folkpartiets liberala systerparti som bildades för ett år sedan fick inte registrera sig. De nya kraven kommer säkert att innebära att de oppositionspartier som finns också kommer att bli illegala.
Listan på försämringar som sker i landet kan göras lång. En oerhört skrämmande utveckling är, tycker jag, ett nytt presidentdekret som nu kommer att träda i kraft. Man säger att man vill skydda befolkningen från
trafficking
, slavhandel. Det innebär att alla studenter eller människor som arbetar utomlands eller vill åka utomlands måste ansöka om tillstånd hos ett regeringsdepartement. Man säger att det är för att skydda människor från
trafficking
, men det är ju egentligen ett sätt att stänga inne och kontrollera människor.
Vi behöver göra mycket från svensk sida för att hjälpa demokratirörelsen och försöka få till stånd en bättre utveckling i Vitryssland. Jag har tagit upp fyra områden i min interpellation där vi kan göra mycket.
Först gäller det EU. Vitryssland är ju ett grannland till EU, och det är viktigt att vi använder EU för att jobba tillsammans vad gäller Vitryssland. Där behöver Sverige ligga på mer. EU har till exempel inget representationskontor i Minsk. Det skulle vara väldigt viktigt att finnas på plats och bygga upp kontakter med människor, visa att EU inte är så farligt.
Vi behöver också stödja demokratirörelsen mer med biståndsmedel.
Studentutbytet är ett annat sätt att från svensk sida främja demokratiutvecklingen i Vitryssland. Utrikesministern säger i sitt svar att antalet studentutbyten har ökat. Det är möjligt, men i så fall är det därför att man mer har övergått från långtidsstipendier till korttidsstipendier om två veckor. Det totala belopp som avsätts för det så kallade Visbyprogrammet för studentutbyten har minskat med 25 % sedan år 2001. Det är en drastisk nedskärning som inte borde ske i dessa tider.
Jag får återkomma i mina kommande inlägg vad gäller vad vi kan göra för att använda svenskt demokratibistånd bättre och sluta importera vapen från denna diktatur. Det är två andra sätt att hjälpa till att få utvecklingen på rätt väg.
Men jag vill höra lite mer konkret vad utrikesministern vill göra inom EU. Det nämns i svaret att ni driver frågor. Men vad konkret vill ni att EU ska göra?
Anf. 55 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret.
Jag har väckt interpellationen om Vitryssland och om situationen för de mänskliga rättigheterna där därför att jag är väldigt bekymrad, som många människor är, över vad som händer i ett land som ligger så nära oss men mentalt ändå så långt borta. Diktatorn Lukasjenko håller på att isolera sitt folk från den positiva utveckling som annars sker runtom i Europa med ökad demokrati och ökat samarbete mellan länder.
I mars kom OSSE:s medierepresentant med en starkt kritisk rapport om situationen vad gäller de fria medierna i landet. År 2003 fanns det 50 försäljningsställen för fria tidningar. År 2004 var antalet försäljningsställen i landet nere i 18. Det finns en oroande tendens att "suspendera" tidningar och till och med lägga ned dem. 20 stycken fria och oberoende tidningar "suspenderades" inför valet i höstas.
Inte heller NGO-föreningar tillåts att verka. 1 500 föreningar ansökte förra året om att få registrera sig, så som föreningar bör göra i Vitryssland, men bara 100 föreningar, alltså knappt 1 %, fick rätt att registrera sig.
De politiska partier som finns i landet har nu ålagts ett nytt dekret om att de måste omregistrera sig. Det vet vi för Folkpartiets liberala systerparti som bildades för ett år sedan fick inte registrera sig. De nya kraven kommer säkert att innebära att de oppositionspartier som finns också kommer att bli illegala.
Listan på försämringar som sker i landet kan göras lång. En oerhört skrämmande utveckling är, tycker jag, ett nytt presidentdekret som nu kommer att träda i kraft. Man säger att man vill skydda befolkningen från
trafficking
, slavhandel. Det innebär att alla studenter eller människor som arbetar utomlands eller vill åka utomlands måste ansöka om tillstånd hos ett regeringsdepartement. Man säger att det är för att skydda människor från
trafficking
, men det är ju egentligen ett sätt att stänga inne och kontrollera människor.
Vi behöver göra mycket från svensk sida för att hjälpa demokratirörelsen och försöka få till stånd en bättre utveckling i Vitryssland. Jag har tagit upp fyra områden i min interpellation där vi kan göra mycket.
Först gäller det EU. Vitryssland är ju ett grannland till EU, och det är viktigt att vi använder EU för att jobba tillsammans vad gäller Vitryssland. Där behöver Sverige ligga på mer. EU har till exempel inget representationskontor i Minsk. Det skulle vara väldigt viktigt att finnas på plats och bygga upp kontakter med människor, visa att EU inte är så farligt.
Vi behöver också stödja demokratirörelsen mer med biståndsmedel.
Studentutbytet är ett annat sätt att från svensk sida främja demokratiutvecklingen i Vitryssland. Utrikesministern säger i sitt svar att antalet studentutbyten har ökat. Det är möjligt, men i så fall är det därför att man mer har övergått från långtidsstipendier till korttidsstipendier om två veckor. Det totala belopp som avsätts för det så kallade Visbyprogrammet för studentutbyten har minskat med 25 % sedan år 2001. Det är en drastisk nedskärning som inte borde ske i dessa tider.
Jag får återkomma i mina kommande inlägg vad gäller vad vi kan göra för att använda svenskt demokratibistånd bättre och sluta importera vapen från denna diktatur. Det är två andra sätt att hjälpa till att få utvecklingen på rätt väg.
Men jag vill höra lite mer konkret vad utrikesministern vill göra inom EU. Det nämns i svaret att ni driver frågor. Men vad konkret vill ni att EU ska göra?
Anf. 56 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Cecilia Wigström tog upp några konkreta förslag. Och jag har ingen anledning att kommentera den beskrivning som Cecilia Wigström gör av tillståndet i Vitryssland. Det är precis så illa ställt som jag försökte beskriva i mitt interpellationssvar och som Cecilia Wigström också lägger ut texten om. Det är en svår situation. Det innebär inte desto mindre att vi måste öka våra ansträngningar att påverka utvecklingen i Vitryssland, och som situationen är i dag är det framför allt genom att stödja demokratirörelsen och genom att skapa kontakter med befolkningen. Även om vi har svårigheter att påverka regimen har vi möjligheter till ett inflytande för att öka medvetenheten och viljan till en demokratisering i landet på många olika sätt.
Cecilia Wigström frågar om ett representationskontor för EU i Minsk. Jag tror att när det känns möjligt att över huvud taget etablera ett sådant kontor och bedriva meningsfull verksamhet, så blir det en viktig åtgärd. EU försöker ju vara närvarande i alla de länder där vi försöker påverka utvecklingen och där vi har ett omfattande samarbete. När det gäller Vitryssland befinner vi oss fortfarande i det läget att vi har svårt att ha ett direkt samarbete med regimen, så det är via andra kanaler som påverkan sker. Men när det blir meningsfullt och möjligt för EU att ha ett representationskontor kommer det att etableras.
När det gäller studentutbytet har Svenska institutets Visbyprogram för i år beviljat samma anslag som för förra året, nämligen 45 miljoner kronor. Enligt uppgift från Svenska institutet ökade utbytet med Vitryssland under fjolåret.
Detta gäller särskilt antalet individuella stipendier i Sverige. Det är någonting som man särskilt har eftersträvat från Svenska institutets sida.
Till de betydande ansträngningar som görs för att öka utbytet med Vitryssland hör också anordnandet av kontaktseminarier på plats i Vitryssland. Det gäller både utbildnings- och forskningsinstitutioner och också enskilda studenter. Detta är ett viktigt arbete, och det satsar vi mycket på.
Därutöver vill jag ytterligare framhålla det som jag sade i mitt svar, nämligen att vi ser det som särskilt meningsfullt att etablera ett samarbete med Vitrysslands närmaste grannar, särskilt dem som har blivit nya medlemmar i EU. De har en egen erfarenhet av vad förändringar av ett samhälle i demokratisk riktning innebär. De har dessutom ett väldigt starkt eget intresse för att få en förändring till stånd hos sin närmaste granne.
Anf. 56 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Cecilia Wigström tog upp några konkreta förslag. Och jag har ingen anledning att kommentera den beskrivning som Cecilia Wigström gör av tillståndet i Vitryssland. Det är precis så illa ställt som jag försökte beskriva i mitt interpellationssvar och som Cecilia Wigström också lägger ut texten om. Det är en svår situation. Det innebär inte desto mindre att vi måste öka våra ansträngningar att påverka utvecklingen i Vitryssland, och som situationen är i dag är det framför allt genom att stödja demokratirörelsen och genom att skapa kontakter med befolkningen. Även om vi har svårigheter att påverka regimen har vi möjligheter till ett inflytande för att öka medvetenheten och viljan till en demokratisering i landet på många olika sätt.
Cecilia Wigström frågar om ett representationskontor för EU i Minsk. Jag tror att när det känns möjligt att över huvud taget etablera ett sådant kontor och bedriva meningsfull verksamhet, så blir det en viktig åtgärd. EU försöker ju vara närvarande i alla de länder där vi försöker påverka utvecklingen och där vi har ett omfattande samarbete. När det gäller Vitryssland befinner vi oss fortfarande i det läget att vi har svårt att ha ett direkt samarbete med regimen, så det är via andra kanaler som påverkan sker. Men när det blir meningsfullt och möjligt för EU att ha ett representationskontor kommer det att etableras.
När det gäller studentutbytet har Svenska institutets Visbyprogram för i år beviljat samma anslag som för förra året, nämligen 45 miljoner kronor. Enligt uppgift från Svenska institutet ökade utbytet med Vitryssland under fjolåret.
Detta gäller särskilt antalet individuella stipendier i Sverige. Det är någonting som man särskilt har eftersträvat från Svenska institutets sida.
Till de betydande ansträngningar som görs för att öka utbytet med Vitryssland hör också anordnandet av kontaktseminarier på plats i Vitryssland. Det gäller både utbildnings- och forskningsinstitutioner och också enskilda studenter. Detta är ett viktigt arbete, och det satsar vi mycket på.
Därutöver vill jag ytterligare framhålla det som jag sade i mitt svar, nämligen att vi ser det som särskilt meningsfullt att etablera ett samarbete med Vitrysslands närmaste grannar, särskilt dem som har blivit nya medlemmar i EU. De har en egen erfarenhet av vad förändringar av ett samhälle i demokratisk riktning innebär. De har dessutom ett väldigt starkt eget intresse för att få en förändring till stånd hos sin närmaste granne.
Anf. 56 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Cecilia Wigström tog upp några konkreta förslag. Och jag har ingen anledning att kommentera den beskrivning som Cecilia Wigström gör av tillståndet i Vitryssland. Det är precis så illa ställt som jag försökte beskriva i mitt interpellationssvar och som Cecilia Wigström också lägger ut texten om. Det är en svår situation. Det innebär inte desto mindre att vi måste öka våra ansträngningar att påverka utvecklingen i Vitryssland, och som situationen är i dag är det framför allt genom att stödja demokratirörelsen och genom att skapa kontakter med befolkningen. Även om vi har svårigheter att påverka regimen har vi möjligheter till ett inflytande för att öka medvetenheten och viljan till en demokratisering i landet på många olika sätt.
Cecilia Wigström frågar om ett representationskontor för EU i Minsk. Jag tror att när det känns möjligt att över huvud taget etablera ett sådant kontor och bedriva meningsfull verksamhet, så blir det en viktig åtgärd. EU försöker ju vara närvarande i alla de länder där vi försöker påverka utvecklingen och där vi har ett omfattande samarbete. När det gäller Vitryssland befinner vi oss fortfarande i det läget att vi har svårt att ha ett direkt samarbete med regimen, så det är via andra kanaler som påverkan sker. Men när det blir meningsfullt och möjligt för EU att ha ett representationskontor kommer det att etableras.
När det gäller studentutbytet har Svenska institutets Visbyprogram för i år beviljat samma anslag som för förra året, nämligen 45 miljoner kronor. Enligt uppgift från Svenska institutet ökade utbytet med Vitryssland under fjolåret.
Detta gäller särskilt antalet individuella stipendier i Sverige. Det är någonting som man särskilt har eftersträvat från Svenska institutets sida.
Till de betydande ansträngningar som görs för att öka utbytet med Vitryssland hör också anordnandet av kontaktseminarier på plats i Vitryssland. Det gäller både utbildnings- och forskningsinstitutioner och också enskilda studenter. Detta är ett viktigt arbete, och det satsar vi mycket på.
Därutöver vill jag ytterligare framhålla det som jag sade i mitt svar, nämligen att vi ser det som särskilt meningsfullt att etablera ett samarbete med Vitrysslands närmaste grannar, särskilt dem som har blivit nya medlemmar i EU. De har en egen erfarenhet av vad förändringar av ett samhälle i demokratisk riktning innebär. De har dessutom ett väldigt starkt eget intresse för att få en förändring till stånd hos sin närmaste granne.
Anf. 57 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag kan instämma i det som utrikesministern sade om att det är viktigt att vi samarbetar med de närmaste grannländerna som har väldigt bra kontakter med Vitryssland. Det är bra.
När det gäller EU-samarbetet tycker jag att det faktiskt är meningsfullt för EU att redan i dag etablera ett kontor. Det skulle vara en viktig politisk signal till de demokratiska krafterna att vi vill vara aktiva i landet. Redan i dag finns det alltså anledning att etablera detta kontor.
Jag vill också höra lite om vad Sverige driver mer i EU. Jag funderar till exempel på vad som nu kommer att hända med den europeiska grannskapspolitiken och ENPI-programmet som ska sättas upp. Vi etablerar nu handlingsplaner för olika länder men inte för Vitryssland. Hur kommer detta att påverka demokratibiståndet till Vitryssland när alla andra program ska läggas ned och allt ska kanaliseras via ENPI? Det är oerhört viktigt att stödet till Vitryssland ökar i detta ögonblick.
När det gäller stipendierna stämmer det att det i budgeten under de senaste två åren har varit samma belopp, nämligen 45 miljoner kronor. Men år 2000 och 2001 var det faktiskt 60 miljoner kronor som satsades på Visbyprogrammet. Att gå från 60 miljoner till 45 miljoner är en minskning på 25 % som vi har sett. Det är väldigt olyckligt.
Jag vill komma in på två andra saker som jag också har tagit upp och som vi från svensk sida kan göra, och det är att bättra på det svenska demokratibiståndet till Vitryssland. Där har det skett en försämring från förra året i och med att alla projekt i Vitryssland nu måste betala 10 % i egenavgift. Jag tycker att det är en rimlig hållning för demokratiprojekt att föreningar som har projekt i olika länder är beredda att betala en viss del själva.
Men just när det gäller Vitryssland tycker jag inte att det är rimligt därför att Vitryssland är en diktatur där NGO:er och föreningar får svårare och svårare att verka. Väldigt många får inte ens registrera sig. De jobbar olagligt, och det gör att det blir en svår situation för svenska föreningar att verka under. Vi vet till exempel att Svenska Freds sedan detta krav infördes från Sida har avbrutit sitt projekt i Vitryssland.
Från Folkpartiets sida tycker vi att det är naturligt att man när man jobbar med diktaturer har hundraprocentig finansiering från Sida för att återspegla vår politiska vilja att stödja demokratirörelserna i dessa länder. Jag tycker att en egenavgift inte behövs för att man ska kunna känna ägarskap för ett projekt. Jag tror att föreningarna mycket väl vet att de äger projekten. Det är på samma sätt med socialbidragstagare som inte ska tro att någon ska komma och ta deras tv ifrån dem. De äger tv-apparaten ändå. Man kan känna ägarskap, om utrikesministern förstod denna parallell.
Jag ska ställa en sista fråga som gäller det faktum att vi importerar vapen från Vitryssland. Vi importerar lasersikten från denna diktatur. Det innebär faktiskt att vi stöder den här regimen finansiellt. Jag tycker att det är vidrigt att våra skattepengar går till Lukasjenko. Det är dessutom så att just vapenexporten och de inkomster som den inbringar inte går in i statsbudgeten, utan den går in i hemliga presidentfonder som det inte finns någon parlamentarisk kontroll över, utan det är Lukasjenkos egen domän. Och dit går svenska skattebetalares pengar när vi köper in lasersikten.
Jag är besviken på utrikesministerns svar där hon hävdar att vi köper in de billigaste produkterna som vi kan hitta. Men vi måste ju vara aktiva konsumenter. Likväl som vi kan ställa krav som konsumenter på att det ska vara miljövänligt tycker jag också att vi ska ha ett demokratikriterium. Inte är det rimligt att vi ska köpa vapen från en diktatur?
Anf. 57 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag kan instämma i det som utrikesministern sade om att det är viktigt att vi samarbetar med de närmaste grannländerna som har väldigt bra kontakter med Vitryssland. Det är bra.
När det gäller EU-samarbetet tycker jag att det faktiskt är meningsfullt för EU att redan i dag etablera ett kontor. Det skulle vara en viktig politisk signal till de demokratiska krafterna att vi vill vara aktiva i landet. Redan i dag finns det alltså anledning att etablera detta kontor.
Jag vill också höra lite om vad Sverige driver mer i EU. Jag funderar till exempel på vad som nu kommer att hända med den europeiska grannskapspolitiken och ENPI-programmet som ska sättas upp. Vi etablerar nu handlingsplaner för olika länder men inte för Vitryssland. Hur kommer detta att påverka demokratibiståndet till Vitryssland när alla andra program ska läggas ned och allt ska kanaliseras via ENPI? Det är oerhört viktigt att stödet till Vitryssland ökar i detta ögonblick.
När det gäller stipendierna stämmer det att det i budgeten under de senaste två åren har varit samma belopp, nämligen 45 miljoner kronor. Men år 2000 och 2001 var det faktiskt 60 miljoner kronor som satsades på Visbyprogrammet. Att gå från 60 miljoner till 45 miljoner är en minskning på 25 % som vi har sett. Det är väldigt olyckligt.
Jag vill komma in på två andra saker som jag också har tagit upp och som vi från svensk sida kan göra, och det är att bättra på det svenska demokratibiståndet till Vitryssland. Där har det skett en försämring från förra året i och med att alla projekt i Vitryssland nu måste betala 10 % i egenavgift. Jag tycker att det är en rimlig hållning för demokratiprojekt att föreningar som har projekt i olika länder är beredda att betala en viss del själva.
Men just när det gäller Vitryssland tycker jag inte att det är rimligt därför att Vitryssland är en diktatur där NGO:er och föreningar får svårare och svårare att verka. Väldigt många får inte ens registrera sig. De jobbar olagligt, och det gör att det blir en svår situation för svenska föreningar att verka under. Vi vet till exempel att Svenska Freds sedan detta krav infördes från Sida har avbrutit sitt projekt i Vitryssland.
Från Folkpartiets sida tycker vi att det är naturligt att man när man jobbar med diktaturer har hundraprocentig finansiering från Sida för att återspegla vår politiska vilja att stödja demokratirörelserna i dessa länder. Jag tycker att en egenavgift inte behövs för att man ska kunna känna ägarskap för ett projekt. Jag tror att föreningarna mycket väl vet att de äger projekten. Det är på samma sätt med socialbidragstagare som inte ska tro att någon ska komma och ta deras tv ifrån dem. De äger tv-apparaten ändå. Man kan känna ägarskap, om utrikesministern förstod denna parallell.
Jag ska ställa en sista fråga som gäller det faktum att vi importerar vapen från Vitryssland. Vi importerar lasersikten från denna diktatur. Det innebär faktiskt att vi stöder den här regimen finansiellt. Jag tycker att det är vidrigt att våra skattepengar går till Lukasjenko. Det är dessutom så att just vapenexporten och de inkomster som den inbringar inte går in i statsbudgeten, utan den går in i hemliga presidentfonder som det inte finns någon parlamentarisk kontroll över, utan det är Lukasjenkos egen domän. Och dit går svenska skattebetalares pengar när vi köper in lasersikten.
Jag är besviken på utrikesministerns svar där hon hävdar att vi köper in de billigaste produkterna som vi kan hitta. Men vi måste ju vara aktiva konsumenter. Likväl som vi kan ställa krav som konsumenter på att det ska vara miljövänligt tycker jag också att vi ska ha ett demokratikriterium. Inte är det rimligt att vi ska köpa vapen från en diktatur?
Anf. 58 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Vi har en grannskapssamverkan med Vitryssland från EU:s sida. Men när det gäller den handlingsplan som jag nämnde i mitt svar förutsätter ett framförhandlande av en handlingsplan för det fortsatta gemensamma samarbetet att man har en gemensam värdegrund, för annars är det inte möjligt att bedriva det nära samarbete som en handlingsplan innebär. Och situationen är för närvarande inte sådan i Vitryssland att vi ser att vi kan ha en gemensam värdegrund att utgå från i dessa förhandlingar.
När det gäller egenavgifter för de organisationer som verkar i Vitryssland kan jag inte se att det finns någon anledning att ha någon annan ordning än den som vi har för alla andra organisationer som arbetar i andra länder. Och jag kan inte förstå att det skulle bli lättare att agera under de onekligen svåra förhållanden som finns i Vitryssland bara för att man får full finansiering och inte själv behöver bidra med någon finansiering.
Den svenska vapenexporten motiveras av Sveriges försvarsintressen, och upphandlingen av försvarsmateriel sker på strikt affärsmässiga grunder. Vi köper inte material från länder som är föremål för internationella sanktioner, embargon eller liknande. Och Vitryssland är inte föremål för någon sådan sanktion. I övrigt vill jag hänvisa interpellanten till att fortsätta den diskussionen med försvarsministern.
Anf. 58 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Vi har en grannskapssamverkan med Vitryssland från EU:s sida. Men när det gäller den handlingsplan som jag nämnde i mitt svar förutsätter ett framförhandlande av en handlingsplan för det fortsatta gemensamma samarbetet att man har en gemensam värdegrund, för annars är det inte möjligt att bedriva det nära samarbete som en handlingsplan innebär. Och situationen är för närvarande inte sådan i Vitryssland att vi ser att vi kan ha en gemensam värdegrund att utgå från i dessa förhandlingar.
När det gäller egenavgifter för de organisationer som verkar i Vitryssland kan jag inte se att det finns någon anledning att ha någon annan ordning än den som vi har för alla andra organisationer som arbetar i andra länder. Och jag kan inte förstå att det skulle bli lättare att agera under de onekligen svåra förhållanden som finns i Vitryssland bara för att man får full finansiering och inte själv behöver bidra med någon finansiering.
Den svenska vapenexporten motiveras av Sveriges försvarsintressen, och upphandlingen av försvarsmateriel sker på strikt affärsmässiga grunder. Vi köper inte material från länder som är föremål för internationella sanktioner, embargon eller liknande. Och Vitryssland är inte föremål för någon sådan sanktion. I övrigt vill jag hänvisa interpellanten till att fortsätta den diskussionen med försvarsministern.
Anf. 58 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Vi har en grannskapssamverkan med Vitryssland från EU:s sida. Men när det gäller den handlingsplan som jag nämnde i mitt svar förutsätter ett framförhandlande av en handlingsplan för det fortsatta gemensamma samarbetet att man har en gemensam värdegrund, för annars är det inte möjligt att bedriva det nära samarbete som en handlingsplan innebär. Och situationen är för närvarande inte sådan i Vitryssland att vi ser att vi kan ha en gemensam värdegrund att utgå från i dessa förhandlingar.
När det gäller egenavgifter för de organisationer som verkar i Vitryssland kan jag inte se att det finns någon anledning att ha någon annan ordning än den som vi har för alla andra organisationer som arbetar i andra länder. Och jag kan inte förstå att det skulle bli lättare att agera under de onekligen svåra förhållanden som finns i Vitryssland bara för att man får full finansiering och inte själv behöver bidra med någon finansiering.
Den svenska vapenexporten motiveras av Sveriges försvarsintressen, och upphandlingen av försvarsmateriel sker på strikt affärsmässiga grunder. Vi köper inte material från länder som är föremål för internationella sanktioner, embargon eller liknande. Och Vitryssland är inte föremål för någon sådan sanktion. I övrigt vill jag hänvisa interpellanten till att fortsätta den diskussionen med försvarsministern.
Anf. 58 Laila Freivalds (S)
Herr talman! Vi har en grannskapssamverkan med Vitryssland från EU:s sida. Men när det gäller den handlingsplan som jag nämnde i mitt svar förutsätter ett framförhandlande av en handlingsplan för det fortsatta gemensamma samarbetet att man har en gemensam värdegrund, för annars är det inte möjligt att bedriva det nära samarbete som en handlingsplan innebär. Och situationen är för närvarande inte sådan i Vitryssland att vi ser att vi kan ha en gemensam värdegrund att utgå från i dessa förhandlingar.
När det gäller egenavgifter för de organisationer som verkar i Vitryssland kan jag inte se att det finns någon anledning att ha någon annan ordning än den som vi har för alla andra organisationer som arbetar i andra länder. Och jag kan inte förstå att det skulle bli lättare att agera under de onekligen svåra förhållanden som finns i Vitryssland bara för att man får full finansiering och inte själv behöver bidra med någon finansiering.
Den svenska vapenexporten motiveras av Sveriges försvarsintressen, och upphandlingen av försvarsmateriel sker på strikt affärsmässiga grunder. Vi köper inte material från länder som är föremål för internationella sanktioner, embargon eller liknande. Och Vitryssland är inte föremål för någon sådan sanktion. I övrigt vill jag hänvisa interpellanten till att fortsätta den diskussionen med försvarsministern.
Anf. 59 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag är självklart medveten om att EU:s handlingsplaner bygger på att två länder vill göra dem tillsammans och att det inte kan vara aktuellt för Vitryssland i detta fall. Men när jag efterlyser en handlingsplan menade jag inte en EU-handlingsplan eller
action plan
, utan jag menade att EU har antagit deklarationer om hur man vill hantera Vitryssland. Men jag tycker att om man ska jobba på ett strukturerat och strategiskt sätt gentemot Vitryssland kan man behöva ha en egen handlingsplan för vad man ska göra. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi ökar våra ansträngningar när Vitryssland nu går i helt radikalt motsatt riktning än övriga Europa.
Jag såg till exempel i dag ett TT-telegram där det sades att Lukasjenko nu planerar ett nytt dekret som innebär att företagsledare som inte kan uppnå fastställda mål kan riskera inte bara böter utan till och med fängelse i framtiden. Det är alltså en ökad terrorisering av befolkningen som är på väg.
Jag tycker därför att det är dags att vi öppnar ett Minskkontor.
Trots att vi inte har en EU-handlingsplan med Vitryssland ska vi när det gäller ENP, den nya grannskapspolitiken, se till att det finns öronmärkta pengar för demokratirörelsen i EU.
Det är oerhört viktigt att utöka studentutbytet. Vi har sett en trend att regeringen sedan år 2000 har minskat detta med 25 %. Det är mycket olyckligt.
Vi bör se till att alla föreningar som verkar i diktaturer inte själva ska ta den risken som det innebär, utan där ska staten kunna gå in med hundraprocentig finansiering.
Slutligen vill jag säga att vi måste sluta importera vapen. Jag hade förväntat mig, även om det inte ligger på utrikesministerns bord, ett annat svar. Jag tog upp denna fråga med Leni Björklund för ett år sedan. Men nu har vi ändå haft denna utredning, Krut, som talar om att vi kanske ska ha tillstånd för import av vapen till Sverige. Då är det väl lämpligt att också i detta sammanhang faktiskt se till att vi inte importerar vapen från diktaturer?
Anf. 59 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag är självklart medveten om att EU:s handlingsplaner bygger på att två länder vill göra dem tillsammans och att det inte kan vara aktuellt för Vitryssland i detta fall. Men när jag efterlyser en handlingsplan menade jag inte en EU-handlingsplan eller
action plan
, utan jag menade att EU har antagit deklarationer om hur man vill hantera Vitryssland. Men jag tycker att om man ska jobba på ett strukturerat och strategiskt sätt gentemot Vitryssland kan man behöva ha en egen handlingsplan för vad man ska göra. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi ökar våra ansträngningar när Vitryssland nu går i helt radikalt motsatt riktning än övriga Europa.
Jag såg till exempel i dag ett TT-telegram där det sades att Lukasjenko nu planerar ett nytt dekret som innebär att företagsledare som inte kan uppnå fastställda mål kan riskera inte bara böter utan till och med fängelse i framtiden. Det är alltså en ökad terrorisering av befolkningen som är på väg.
Jag tycker därför att det är dags att vi öppnar ett Minskkontor.
Trots att vi inte har en EU-handlingsplan med Vitryssland ska vi när det gäller ENP, den nya grannskapspolitiken, se till att det finns öronmärkta pengar för demokratirörelsen i EU.
Det är oerhört viktigt att utöka studentutbytet. Vi har sett en trend att regeringen sedan år 2000 har minskat detta med 25 %. Det är mycket olyckligt.
Vi bör se till att alla föreningar som verkar i diktaturer inte själva ska ta den risken som det innebär, utan där ska staten kunna gå in med hundraprocentig finansiering.
Slutligen vill jag säga att vi måste sluta importera vapen. Jag hade förväntat mig, även om det inte ligger på utrikesministerns bord, ett annat svar. Jag tog upp denna fråga med Leni Björklund för ett år sedan. Men nu har vi ändå haft denna utredning, Krut, som talar om att vi kanske ska ha tillstånd för import av vapen till Sverige. Då är det väl lämpligt att också i detta sammanhang faktiskt se till att vi inte importerar vapen från diktaturer?
Anf. 59 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag är självklart medveten om att EU:s handlingsplaner bygger på att två länder vill göra dem tillsammans och att det inte kan vara aktuellt för Vitryssland i detta fall. Men när jag efterlyser en handlingsplan menade jag inte en EU-handlingsplan eller
action plan
, utan jag menade att EU har antagit deklarationer om hur man vill hantera Vitryssland. Men jag tycker att om man ska jobba på ett strukturerat och strategiskt sätt gentemot Vitryssland kan man behöva ha en egen handlingsplan för vad man ska göra. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi ökar våra ansträngningar när Vitryssland nu går i helt radikalt motsatt riktning än övriga Europa.
Jag såg till exempel i dag ett TT-telegram där det sades att Lukasjenko nu planerar ett nytt dekret som innebär att företagsledare som inte kan uppnå fastställda mål kan riskera inte bara böter utan till och med fängelse i framtiden. Det är alltså en ökad terrorisering av befolkningen som är på väg.
Jag tycker därför att det är dags att vi öppnar ett Minskkontor.
Trots att vi inte har en EU-handlingsplan med Vitryssland ska vi när det gäller ENP, den nya grannskapspolitiken, se till att det finns öronmärkta pengar för demokratirörelsen i EU.
Det är oerhört viktigt att utöka studentutbytet. Vi har sett en trend att regeringen sedan år 2000 har minskat detta med 25 %. Det är mycket olyckligt.
Vi bör se till att alla föreningar som verkar i diktaturer inte själva ska ta den risken som det innebär, utan där ska staten kunna gå in med hundraprocentig finansiering.
Slutligen vill jag säga att vi måste sluta importera vapen. Jag hade förväntat mig, även om det inte ligger på utrikesministerns bord, ett annat svar. Jag tog upp denna fråga med Leni Björklund för ett år sedan. Men nu har vi ändå haft denna utredning, Krut, som talar om att vi kanske ska ha tillstånd för import av vapen till Sverige. Då är det väl lämpligt att också i detta sammanhang faktiskt se till att vi inte importerar vapen från diktaturer?
Anf. 59 Cecilia Wigström (Fp)
Herr talman! Jag är självklart medveten om att EU:s handlingsplaner bygger på att två länder vill göra dem tillsammans och att det inte kan vara aktuellt för Vitryssland i detta fall. Men när jag efterlyser en handlingsplan menade jag inte en EU-handlingsplan eller
action plan
, utan jag menade att EU har antagit deklarationer om hur man vill hantera Vitryssland. Men jag tycker att om man ska jobba på ett strukturerat och strategiskt sätt gentemot Vitryssland kan man behöva ha en egen handlingsplan för vad man ska göra. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi ökar våra ansträngningar när Vitryssland nu går i helt radikalt motsatt riktning än övriga Europa.
Jag såg till exempel i dag ett TT-telegram där det sades att Lukasjenko nu planerar ett nytt dekret som innebär att företagsledare som inte kan uppnå fastställda mål kan riskera inte bara böter utan till och med fängelse i framtiden. Det är alltså en ökad terrorisering av befolkningen som är på väg.
Jag tycker därför att det är dags att vi öppnar ett Minskkontor.
Trots att vi inte har en EU-handlingsplan med Vitryssland ska vi när det gäller ENP, den nya grannskapspolitiken, se till att det finns öronmärkta pengar för demokratirörelsen i EU.
Det är oerhört viktigt att utöka studentutbytet. Vi har sett en trend att regeringen sedan år 2000 har minskat detta med 25 %. Det är mycket olyckligt.
Vi bör se till att alla föreningar som verkar i diktaturer inte själva ska ta den risken som det innebär, utan där ska staten kunna gå in med hundraprocentig finansiering.
Slutligen vill jag säga att vi måste sluta importera vapen. Jag hade förväntat mig, även om det inte ligger på utrikesministerns bord, ett annat svar. Jag tog upp denna fråga med Leni Björklund för ett år sedan. Men nu har vi ändå haft denna utredning, Krut, som talar om att vi kanske ska ha tillstånd för import av vapen till Sverige. Då är det väl lämpligt att också i detta sammanhang faktiskt se till att vi inte importerar vapen från diktaturer?
den 9 mars
Interpellation 2004/05:452
av Cecilia Wigström (fp) till utrikesminister Laila Freivalds om Sveriges stöd till VitrysslandVitryssland är den enda kvarvarande diktaturen i Europa. I oktober 2004 hölls parlamentsval och en folkomröstning om avskaffandet av den begränsning som innebär att en president bara kan inneha posten under två mandatperioder. Inte oväntat röstades inga oppositionella in i parlamentet och Lukasjenko vann folkomröstningen med stor majoritet. Det innebär sålunda att resultatet i folkomröstningen öppnar för obegränsad tid vid makten för Vitrysslands diktator.
OSSE riktade anklagelser om valfusk både vad gäller parlamentsvalet och folkomröstningen. Efter valet har förtrycket ökat: Fackligt engagerade har gripits för att ha hållit möte hemma och ett nytt presidentdekret mot människohandel håller på att tas fram med förslag om ökad kontroll av människor som vill arbeta eller studera utomlands.
EU och Vitryssland
Från och med maj 2004 blev Vitryssland ett av EU:s nya grannländer efter det att de nya medlemsländerna trätt in i unionen. Eftersom Vitryssland utvecklats mot en diktatur har EU sedan 1997 lagt det ingångna partnerskaps- och samarbetsavtalet på is och landet deltar inte fullt ut i den nya grannskapspolitiken. Eftersom utvecklingen stadigt går åt fel håll i Vitryssland är det inte sannolikt att Vitryssland inom en snar framtid kommer att omfattas av programmet. Samtidigt är vi medvetna om att den internationella isoleringen av den vitryska politiska ledningen lätt leder till en isolering av hela landet och därmed försvårar en förändring.
EU är en viktig aktör i tillskapandet av en utveckling i demokratisk riktning i Vitryssland. I slutsatserna från EU-toppmötet den 16@17 december uttalar Europeiska rådet att EU ska stödja demokratiutvecklingen i Vitryssland. Av detta följer emellertid inte att EU formulerat några nya målsättningar eller något program för Vitryssland. Folkpartiet menar dock att EU:s relation till Vitryssland måste ses över och att det är viktigt att det engagemang för demokratiutvecklingen som EU:s stats- och regeringschefer uttalat följs upp av en konkret handlingsplan. I den strategin bör till exempel ingå upprättandet av ett EU-kontor i Minsk, genom vilket stöd till organisationer som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter kan kanaliseras.
Sveriges stöd till studentutbyte
Vi lever i en globaliserad värld, där värden som demokrati och frihet sprids även till jordens mörkaste hörn. Ett sätt att sprida demokrati är att skapa möjligheter för människor att studera i ett annat land för att utbyta erfarenheter, idéer och värderingar. En viktig byggsten i detta arbete är Svenska institutets så kallade Visbyprogram där studenter från bland annat Vitryssland har möjlighet att på kort- och långtidsstipendier resa till Sverige för att gå kurser i demokrati, mänskliga rättigheter och internationella relationer. Studenterna erhåller därmed en unik erfarenhet att få en inblick i demokratisk samhällsbyggnad. Erfarenheter som de vitryska studenterna i sin tur kan föra vidare till det vitryska samhället.
Emellertid har regeringen under de senaste fyra åren konsekvent dragit ned på anslagen till långtidsstipendier för studenter från Vitryssland, Ryssland och Ukraina. Detta i en tid då omvärldens tydliga stöd för demokrati och mänskliga rättigheter, framför allt till det vitryska samhället, är viktigare än någonsin tidigare.
Slopa egeninsatsen för svenska organisationer som verkar i diktaturer
Vad Vitryssland behöver i det här läget är ökade satsningar på demokratiutveckling. I stället har det motsatta skett. Från och med 2004 försämras villkoren för det svenska demokratibiståndet till Vitryssland då Vitrysslandsprogrammet avskaffades. Det innebar att svenska föreningar fick möjlighet att tillsammans med vitryska samarbetspartner genomföra demokratifrämjande projekt med full finansiering från Sida. Utvärderingen visade att många kontakter hade upparbetats mellan svenska och vitryska ideella organisationer sedan programmet började. Trots det ökande förtrycket i Vitryssland avskaffades programmet och föreningar måste nu, i likhet med föreningssamarbeten med andra länder, betala 10 % av projektens omsättning.
Detta har inneburit att vissa organisationer avbrutit sitt biståndssamarbete med landet. Folkpartiet anser att den så kallade egna insatsen för enskilda organisationers demokratiprojekt i diktaturregimer som Vitryssland helt bör tas bort.
Den svenska vapenimporten
I TV 4:s samhällsmagasin Kalla Fakta måndagen den 7 mars framkom återigen att Sverige importerar krigsmateriel från Vitryssland. Vid flera tillfällen har svensk militär flugit till Vitryssland och köpt lasersikten till den svenska armén. Det är svårt att tänka sig en mindre lämplig handelspartner till Sverige än Vitryssland och att just Vitryssland har en så exklusiv vapenutrustning som tvingar oss att importera krigsmateriel därifrån. Handelsutbytet visar på en skrämmande okunnighet om den vitryska diktaturen.
Med anledning av det ovan sagda vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:
1. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att en handlingsplan med konkreta satsningar på demokratiutveckling i Vitryssland ska utarbetas på EU-nivå?
2. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att stödja ett ökat studentutbyte, framför allt utbytet från Vitryssland till Sverige, så att fler långtidsstipendier kan inrättas?
3. Hur avser utrikesministern att verka för att underlätta enskilda organisationers arbete för demokrati och mänskliga rättigheter i diktaturer i allmänhet och Vitryssland i synnerhet?
4. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att mänskliga rättigheter, särskilt press- och mötesfrihet, ska respekteras i Vitryssland?
5. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att den svenska vapenimporten från Vitryssland ska upphöra?