Sveriges säkerhetspolitiska linje

Fru talman! Pål Jonson har frågat mig om jag kan förklara om formuleringen i totalförsvarspropositionen om att Sverige inte är med i någon militär allians numera även utgör regeringens säkerhetspolitiska linje. Jonson har också frågat hur jag avser att informera svenska myndigheter, och särskilt de svenska ambassaderna utomlands, kring den nya formuleringen. Avslutningsvis har Jonson frågat mig om jag anser att Sveriges säkerhetspolitiska linje bör vara förankrad och framförhandlad med riksdagens partier.

Sveriges säkerhetspolitiska linje, som den uttrycks i regeringsförklaringen och i regeringens utrikesdeklaration till riksdagen, ligger fast. Det faktum att regeringen i propositionen Totalförsvaret 2021-2025 konstaterar att Sverige inte är med i någon militär allians innebär ingen förändring i förhållande till innevarande försvarsbeslutsperiod. Samma formulering återfinns även i propositionen 2014/15:109 Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020.

Låt mig vara tydlig: Den militära alliansfriheten tjänar Sverige väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga. Det är ingen politisk riktning som den här regeringen kommer att förändra.

Anslagen till det militära försvaret kommer under perioden 2021-2025 att öka med cirka 45 procent. Det är den största ökningen på 70 år.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp drabbar ett annat land i Norden eller i EU. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Information om totalförsvarspropositionen har på sedvanligt sätt och i enlighet med de rutiner som finns inom Regeringskansliet delgivits berörda, inklusive våra svenska utlandsmyndigheter.

I ett osäkert omvärldsläge är en bred samsyn om svensk utrikes- och säkerhetspolitik en styrka.

De omvärldsanalyser och säkerhetspolitiska bedömningar som Försvarsberedningen gör har stor betydelse för utformningen av inte bara det militära försvaret utan också för säkerhetspolitiken som helhet.

Försvarsberedningens arbete har en bred partipolitisk förankring och utgör därmed ett viktigt underlag för utformningen av försvars- och säkerhetspolitiken.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation!

Den 15 december ska kammaren ta ställning till ett nytt försvarsbeslut. Det är egentligen slutet på en resa som började för tre år sedan, när försvarsministern gav i uppdrag till Försvarsberedningen att ta fram ett nytt underlag till ett kommande försvarsbeslut.

Försvarsberedningen är ju regeringens organ för att i samråd med oppositionen utforma den långsiktiga försvars- och säkerhetspolitiken. Därför är det viktigt att värna Försvarsberedningen, både i form och i innehåll, om man vill hitta breda lösningar i Sveriges riksdag. De politiska överenskommelser som ingås i Försvarsberedningen måste ju också honoreras och antas av regeringen om Försvarsberedningen verkligen ska få ett värde som forum för att hitta breda lösningar.

Fru talman! Jag tror att det var många som uppskattade Ann Lindes första framträdande på Folk och Försvar i Sälen 2019, där hon tydligt deklarerade och ställde sig bakom Försvarsberedningens analys att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Det gjorde inte hennes företrädare, vilket skapade en spricka mellan riksdagens partier om vilken hotbildsnivå som Sverige är utsatt för, vilket i grunden är mycket allvarligt. Men om jag var positivt överraskad av Ann Lindes framträdande i Sälen kan jag tyvärr inte säga samma sak om svaret på interpellationen, för jag uppfattar att det är motsägelsefullt. Å ena sidan nämns i försvarspropositionen, som omfattar 181 sidor, den militära alliansfriheten en gång, fru talman. Men det är faktiskt i referens till Finlands säkerhetspolitiska linje, inte till den svenska säkerhetspolitiska linjen. Där står det bara att Sverige inte är medlem av någon militär allians. Men i Ann Lindes svar säger hon: "Låt mig vara tydlig: Den militära alliansfriheten tjänar Sverige väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa."

Fru talman! Jag upplever att det finns två problem med den formuleringen, både i sak och i innehåll.

För det första har den säkerhetspolitiska linjen inte varit framförhandlad i vare sig Försvarsberedningen eller mellan riksdagens partier. Jag vill också påminna om att den linje som alliansregeringen hade under sju år faktiskt var framförhandlad i Försvarsberedningen. Det var 2007 års försvarsberedning som införde den svenska solidaritetsförklaringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra, fru talman, råder det i sak ingen samsyn om att den militära alliansfriheten tjänar oss väl. Vår bedömning är tvärtom att den militära alliansfriheten inte tjänar Sverige väl, eftersom den skapar mer osäkerhet än säkerhet kring Sveriges agerande, framför allt vid höjd beredskap och ytterst krig. Detta är vi, fru talman, inte heller ensamma om att tycka. Regeringens säkerhetspolitiska utredare Krister Bringéus skrev nämligen i sin säkerhetspolitiska omvärldsanalys på uppdrag av regeringen att den mest påtagliga militära effekten av ett svenskt Natomedlemskap vore att den osäkerhet som i dag råder om ett gemensamt uppträdande i Östersjön och hur det skulle gestalta sig undanröjs och västs samlade militära förmåga ökar. På ren svenska: Om Sverige gick med i Nato skulle säkerheten och stabiliteten i närområdet öka, inte minska, och det är precis tvärtemot regeringens säkerhetspolitiska linje.

Jag vill avslutningsvis ställa en fråga till utrikesministern som jag tycker är principiellt viktig. I svaret står det att Försvarsberedningens underlag utgör ett viktigt bidrag till utformningen av den samlade säkerhetspolitiska linjen i Sverige. Jag undrar då om regeringen inte känner sig bunden av de överenskommelser som ingås i Försvarsberedningen mellan de åtta partier som faktiskt sitter och förhandlar där. Jag tror att svaret på frågan om hur djup regeringens intention att hitta breda lösningar inom säkerhets- och försvarspolitiken är kommer att tolkas av oss.

Fru talman! Som jag anförde inledningsvis, och till skillnad från vad Pål Jonson påstår, innebär inte den formulering som Pål Jonson hänvisar till en förändring i förhållande till innevarande försvarsbeslutsperiod. Även i inriktningspropositionen för 2016-2019 står det: "Hot mot fred och säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer." "Sverige är inte med i någon militär allians."

Att regeringen i den aktuella totalförsvarspropositionen åter konstaterar att Sverige inte är med i någon militär allians innebär alltså inget nytt. Det understryks även av den mening som föregår detta konstaterande, som lyder: "Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast." Någon ändring av den svenska säkerhetspolitiska linjen kan således inte utläsas av propositionen. Interpellantens tolkning att det är en tydlig vindkantring i linjen är inte korrekt.

Jag upprepar gärna att det är en bra svensk tradition att besluten om den säkerhets- och försvarspolitiska inriktningen för den kommande femårsperioden kan antas med brett stöd i denna kammare. Samtidigt är det ingen hemlighet att det inom ramen för den säkerhetspolitiska debatten råder olika syn i vissa frågor bland riksdagens partier, inte minst när det gäller frågan om ett Natomedlemskap, som vi nyss hörde Pål Jonson ta upp.

Likväl har vi i Försvarsberedningen och i andra sammanhang kunnat samlas kring huvudriktningen i Sveriges säkerhets- och försvarspolitik över blockgränserna. Detta är en styrka för Sverige.

Fru talman! Tack, utrikesministern! Det ledde ju till svaret på interpellationen. Till och med jag förstår ju att den säkerhetspolitiska linjen uppenbarligen ligger fast och att man då inte ska läsa in alltför mycket i den linje som jag ändå tolkar framgår i inriktningspropositionen för försvaret. Det är ju faktiskt en skillnad mellan att bara konstatera att vi inte tillhör någon militär allians och att höja upp den militära alliansfriheten till ett egenvärde och en dygd, som jag tycker att man gör i regeringens säkerhetspolitiska linje när man säger att alliansfriheten tjänar oss väl. Men, som sagt, jag förstår budskapet i detta och att regeringen har en specifik uppfattning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För två veckor sedan skrev journalisten Eva Stenberg i Dagens Nyheter att den sista illusionen om Sveriges alliansfrihet faller med det kommande försvarsbeslutet. Jag tycker att det är en mycket pricksäker beskrivning av den militära alliansfrihetens reträtt i svensk säkerhetspolitik.

Det försvarsbeslutet står inför är i många stycken spiken i kistan för den militära alliansfriheten som ett trovärdigt krigsavhållande, säkerhetspolitiskt arrangemang vid kris eller konflikt i vårt närområde. I grunden handlar ju allt detta om att den militära alliansfriheten inte längre är dimensionerande för utformningen av vårt försvar. Den är inte heller definierande för vår säkerhetspolitiska inriktning. Därmed anser jag att det inte heller går att säga att den militära alliansfriheten tjänar oss väl.

Låt mig ta några exempel ur propositionen som kan belysa det som jag beskriver som motsägelsefullt vad gäller den militära alliansfriheten och vad regeringen faktiskt gör i praktiken.

För det första står det i försvarspropositionen att Sverige ska ha förmåga att klara sig i en kris eller konflikt upp till tre månader. Efter detta förväntar vi oss hjälp från någon, och denna någon är naturligtvis Natoländer. Stödet kan bara komma från väster.

För det andra har ju regeringen nu beslutat att förlägga de nya organisationsenheterna eller de nya regementena till Sollefteå, Östersund, Falun och Kristinehamn med utgångspunkt i varifrån man kan få stöd av andra länder, det vill säga att man ska främja stödet från väster till öster.

För det tredje säger vi nu att vi ska samordna vår försvarsplanering med andra Natoländer. Det vill säga att vi naturligtvis ska ha en parallell försvarsplanering, men vi går ju in i ett mycket djupare militärt samarbete med Nato.

Fru talman! Jag stöder alla dessa initiativ och tycker att de är bra för svensk säkerhet. Men jag tycker att det är motsägelsefullt när utrikesministern säger att den militära alliansfriheten tjänar oss väl när vi i praktiken gör en massa saker som snarare distanserar oss från den militära alliansfriheten.

För det fjärde säger också regeringen att om ett nordiskt land blir angripet kommer de andra nordiska länderna att påverkas och sannolikt dras in i en konflikt. Detta är den nordiska säkerhetspolitiska ödesgemenskapen. Men om vi accepterar den tesen, utrikesministern, borde vi fråga oss varför vi inte har ett gemensamt försvar, gemensamma försvarsförpliktelser eller ingår i en försvarsallians.

Det är just här som begränsningen i den militära alliansfriheten blir tydlig, för alla de åtgärder jag rabblade upp kopplade till samarbeten med andra länder bygger ju inte på några gemensamma försvarsförpliktelser. Detta innebär att vi till exempel inte kan fördjupa samarbetet med Norge, Danmark och andra Natoländer fullt ut så att vi ingår i en gemensam försvarsplanering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis ska jag ta upp en annan utredare, ambassadör Tomas Bertelman. Han pekade på problemet med att vi nu ligger så nära Nato att vi i det närmaste uppfattas som en Natomedlem men att vi inte åtnjuter de fördelar som ett Natomedlemskap skulle medföra genom att vi skulle få försvarsgarantier och ingå i en gemensam försvarsplanering.

Jag skulle vara tacksam om jag kunde få utrikesministerns kommentar på regeringens utredare i dessa frågor.

Fru talman! Den svenska säkerhetspolitiska linjen är inte bara välkänd utan också respekterad i vår omvärld. Den militära alliansfriheten och den svenska säkerhetspolitiska linjen är inget man ändrar i en handvändning.

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att garantera vårt lands oberoende och självständighet, värna suveräniteten, värna Sveriges intressen och grundläggande värderingar och säkerställa att vi har en handlingsfrihet inför politiska, militära eller andra påtryckningar.

För regeringen är det viktigt att Sverige bidrar till stabilitet, avspänning och förutsägbarhet. Att förändra den svenska säkerhetspolitiska doktrinen skulle få en direkt effekt på vårt säkerhetspolitiska läge i vår del av världen och i Europa. Det skulle bidra till att öka spänningarna i vårt närområde.

Därför har regeringen varit mycket tydlig med att det inte är aktuellt med några tvära kast i den svenska säkerhetspolitiken. Omvärldsutvecklingen ställer allt högre krav på en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik. Det är en politik som bygger på sammanhållning i EU och på samarbete på bred front såväl i Norden och Östersjöområdet som inom FN, OSSE och partnerskapet med Nato. Det är viktigt med en stark transatlantisk länk både för europeisk och för global säkerhet.

Vidare krävs att försvarspolitiken fortsätter att utvecklas med ett stärkt totalförsvar och fördjupade bilaterala och multilaterala försvarssamarbeten. De internationella försvarssamarbetena bidrar till att höja det nationella försvarets förmåga och förmågan att agera tillsammans med andra, vilket är ett viktigt säkerhetspolitiskt syfte.

Som jag tidigare nämnde har informationen om totalförsvarspropositionen, som är sammanställd av Försvarsdepartementet, delgivits alla våra utlandsmyndigheter.

Jag vill återkomma till det som Pål Jonson tog upp om att hoten mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst gemensamt och i samverkan med andra länder. Vi har ingen annan åsikt om det. Det ligger i svenskt intresse att stärka solidariteten och integrationen inom EU, att upprätthålla fred, stabilitet och förutsägbarhet i vårt närområde och att förankra detta i europeiska och euroatlantiska strukturer. Det går inte att se militära konflikter i Sveriges närområde som skulle påverka bara ett land. Sverige har därför en solidarisk säkerhetspolitik.

Denna säkerhetspolitiska inriktning tjänar fortfarande vårt land väl, och regeringen kommer inte att förändra den. Vår säkerhetspolitik ska ha en bred parlamentarisk förankring och präglas av långsiktighet och förutsägbarhet, inte av tvära kast.

Fru talman! Utrikesministern säger att den svenska militära alliansfriheten väcker respekt och uppskattas i vårt närområde. Jag tror i och för sig att ett svenskt Natomedlemskap också skulle uppfattas positivt av till exempel de baltiska länderna men även av till exempel Norge, Danmark och Tyskland. Det skulle ge oss nya möjligheter att integrera vårt försvarssamarbete mycket djupare än i dag om vi hade inte bara ett fredstida samarbete utan till och med gemensamma försvarsförpliktelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig återgå till grunden för min interpellation, nämligen Sveriges säkerhetspolitiska linje. Själva syftet med en sådan linje är att deklarera för länder i närområdet vilka intentioner vi har med säkerhetspolitiken i fredstid men också hur vi avser att agera vid höjd beredskap och krig. Min uppfattning är därför att vi behöver en djup och grundlig diskussion om vår säkerhetspolitiska linje inklusive den militära alliansfriheten och vår relation till Nato.

Fru talman! En sådan diskussion får inte låsas i någon form av utrikespolitisk identitetspolitik eller fastna i historiska referensramar utan måste utgå från en seriös analys av vårt militärgeografiska läge i norra Europa, de realiteter som detta medför och de intressen vi har att förvalta i ljuset av detta.

Här leder faktiskt Försvarspropositionen saker och ting framåt. Den är klarsynt i analysen av att vi alla ingår i ett gemensamt militärgeografiskt område.

En sådan analys måste dock också beakta det försämrade säkerhetspolitiska omvärldsläget: Rysslands illegala annektering av Krim, dess angrepp på Ukraina och Georgien, dess låga tröskel för militär våldsanvändning, dess aggressiva övningsmönster i närområdet och dess hybridkrigföring. Detta är också viktigt för Sveriges säkerhetspolitiska linje, varför man enligt min mening bör utveckla den till att också innefatta ett svenskt Natomedlemskap.

Jag tackar utrikesministern för debatten.

Fru talman! Jag sa inledningsvis att den svenska säkerhetspolitiska linjen är välkänd och respekterad i vår omvärld. I september hade jag ett möte med Natos högsta politiska organ, Nordatlantiska rådet. Det var ett flera timmar långt möte med en massa frågor. Jag fick då ett kvitto på den uppskattning vår säkerhetspolitik och vår roll i närområdet röner. Inte minst gäller det de kommande årens upprustning av försvaret.

Att det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet med många av våra grannländer fortsätter att fördjupas visar också att vi ses som en både värdefull och pålitlig partner av dem vi samarbetar med.

Regeringen strävar givetvis efter en bred förankring av säkerhets- och försvarspolitiken, självfallet i förhållande till riksdagen men också i förhållande till den svenska allmänheten. Det är också viktigt för vår säkerhetspolitiska linje att den är konsekvent och förutsägbar, även i förhållande till vår omvärld. Därför följer regeringen en konsekvent säkerhetspolitisk linje och undviker tvära kast. Att den säkerhetspolitiska linjen under en följd av år har uttryckts på ett likalydande sätt i både regeringsförklaring och utrikesdeklaration bidrar till detta.

Jag tackar Pål Jonson för att han har tagit upp denna viktiga fråga till debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.