Sveriges roll i den växande civila drönarindustrin

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder i syfte att attrahera fler drönarföretag till Sverige. Erik Ottoson har även frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder för att främja svensk innovation inom drönarteknik.

Drönare används i dag exempelvis av mäklare, skogsbolag, fotografer, filmbolag, räddningstjänst och polis. Svenska företag utvecklar och tillverkar också drönare för såväl en svensk som en internationell marknad.

Regeringen arbetar med att stärka förutsättningarna för både svenska och utländska företag att bedriva en konkurrenskraftig verksamhet med bas i Sverige oavsett bransch.

Sedan oktober 2014 har 200 000 fler människor ett jobb att gå till. Industriföretagens framtidstro har inte varit så här stark på över 20 år, och inte sedan innan finanskrisen har svensk industri investerat så mycket på ett år i Sverige som 2016. De utländska direktinvesteringarna i Sverige ökar stadigt.

Ett av de främsta tillväxthindren i detta läge är kompetensförsörjningen, och regeringen genomför därför ett kunskapslyft med 50 000 nya utbildningsplatser redan i år. För att stärka svenska företags långsiktiga konkurrenskraft genomförs också en kraftsamling för innovation i forsknings- och innovationspropositionen. Vidare finansierar Vinnovas program flygforskning, forskning och innovation om nya material och andra ämnesområden som är viktiga för drönarutvecklingen. Det inrättas nu också ett testcenter för drönare i Västervik i samarbete mellan kommunen, företag och staten genom RISE och Vinnova.

Regeringen har även reformerat de svenska industriforskningsinstituten och det statliga riskkapitalet samt presenterat en strategi för nyindustrialisering av Sverige, Smart industri.

Regeringen lade fram en flygstrategi i januari i år. Av den strategin framgår tydligt att Sverige ska upprätthålla sin position som stark flygindustrination, och genom de strategiska samverkansprogrammen tillförs från och med i år nya medel till innovationsprojekt inom en rad områden av betydelse för flygindustrin.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Frågan om drönare inom civil luftfart har blivit alltmer aktuell de senaste åren i och med att det har blivit mer lättillgängligt för vanliga medborgare men också för företag att använda sig av tekniken, precis som ministern redogör för.

Min fråga tog främst sitt avstamp i ett besök vid testbädden i Västervik som statsrådet beskriver. Det jag tog med mig därifrån var att vi har en hel del problem i svenska regelverk och svensk lagstiftning och i förutsättningarna i Sverige att tillvarata den här branschen på absolut bästa sätt. Det rör sig till exempel om hur vi hanterar luftrummet och om de regulatoriska delarna vid svenska myndigheter.

Det är en ny bransch som olikt mer etablerade branscher fortfarande befinner sig i sin linda och där många barnsjukdomar uppstår i en myndighetsstruktur som är ovan vid att hantera frågorna och det också finns ett regelverk som kanske inte riktigt hade drönarna för ögonen när det skapades. Det var lite grann i det jag tog min utgångspunkt när jag ställde frågan.

Statsrådet ger ett svar på en mer generell nivå, och jag har full respekt för det. Det kan vara lämpligt ibland. Men jag skulle ändå vilja ställa några följdfrågor till ministern gällande just hur vi använder vårt luftrum och hur vi kan skapa möjligheter för den här industrin att växa och frodas i Sverige när vi har så utomordentligt bra förutsättningar att göra det i vårt avlånga, glesa land.

Testbädden i Västervik är bra på många sätt och vis. Inom ramen för den kan man hitta i princip varje terräng som finns i Sverige med undantag av till exempel fjällmiljö. Men fjällmiljö är en icke oväsentlig del av ett sådant här utvecklingsarbete. I stället för att befinna sig i Västervik, där det är billigt för till exempel startup-företag att ta del av den här tekniken, måste man då ta sig till vad som i huvudsak är militära testområden där det kan kosta upp till 1 miljon om dagen att få bedriva sin testverksamhet - någonting som självfallet är förbjudande dyrt för de här inte alltid kapitalstinna startup-företagen och forskningsgrupperingarna som arbetar med detta.

Det beskrivs också mycket hur det skiljer sig markant hur olika svenska myndigheter väljer att hantera detta. Till exempel Transportstyrelsen har ett väldigt gott rykte. Man försöker där knöla in det här i ett regelverk som inte är anpassat för verksamheten, medan uppfattningen är att Datainspektionen snarare söker problem än lösningar.

Jag skulle vilja fråga ministern om det finns någon tanke kring hur man för den här framväxande industrin kan skapa ett paket för att se till att sådana här hinder undanröjs. Riksdagen har trots allt lämnat ett tillkännagivande till regeringen om att man ska ta fram en strategi just för att främja drönarteknikens civila tillämpningar och skapa ett nyare regelverk. Jag vet inte hur regeringen har bestämt sig för att tillvarata detta, men om jag har lite tur kan näringsministern kanske ge en inblick i hur man kan försöka gifta samman detta.

Herr talman! Tack, Erik Ottoson, för en viktig interpellation! Jag tror att det är viktigt att vi är fler som talar om aktiva åtgärder för att inte bara stimulera innovation i Sverige utan också attrahera internationella aktörer till Sverige som vill vara med och utveckla verksamhet i vårt land. Jag tycker verkligen att Sverige på det här området har goda förutsättningar att jobba med de här frågorna.

Jag ska tala lite övergripande först. Investeringsfrämjandet är en fråga som vi har prioriterat upp i den här regeringen. När man konstruerade Business Sweden en gång i tiden blev fokus mycket på exportfrågor. Exportfrågor är viktiga för Sverige, men investeringsfrämjandet tonades ned lite. Vi försöker skapa en bättre balans nu. Vi satsar mer på exportfrämjandet men försöker också bygga upp den kompetens vi har när det gäller investeringsfrämjande i Sverige på ett bättre sätt inom ramen för Business Sweden och i samarbete med inte minst regionala investeringsfrämjande organisationer runt om i Sverige.

Vi tror att politiskt tryck behövs för att öka investeringsfrämjandet och sälja Sverige runt om i världen. Jag är aktiv i det här arbetet och välkomnar verkligen att fler partier och fler ledamöter i riksdagen är aktiva i det här arbetet.

När det gäller vad som kan leda till ett ökat investeringsfrämjande är en del frågan om testbäddar. I den senaste forskningspropositionen pekade vi ut Testbädd Sverige som ett begrepp och som ett sätt att få ut mer impact av de forskningssatsningar som vi gör i Sverige. Hur kan man transformera all den kunskap som finns, inte minst på universitet och högskolor i Sverige, till praktisk användning både för nya företag och i förändrade sätt att arbeta i offentliga organisationer, kommuner och landsting och myndigheter i övrigt?

Den testbädd i Västervik som Vinnova har varit med om att stödja och där RISE också är en aktör är unik. Man tittar bland annat på miljöteknik och på certifiering och utbildning för flygande förarlösa och ibland autonoma farkoster. Det är intressant att se vad det blir av det här. Hur kan man attrahera fler aktörer hit, till exempel startup-bolag som vi var inne på och som kanske inte har de fetaste plånböckerna men ändå kan skapa ett kluster av kompetens som är tillräckligt attraktivt för att driva den här verksamheten vidare?

Den 4 maj gav vi Vinnova i uppdrag att samordna arbetet med Testbädd Sverige som en nationell samordnande funktion i Sverige.

Vårt mål är också att myndigheter ska bli engagerade i testbäddsverksamhet på ett tidigt stadium. Testbäddar kan vara lärorika för myndigheter när det gäller vilka utmaningar som finns för tolkningar av regelverk och förordningar. Vilka kreativa möjligheter finns det att tolka förordningar och regelverk så att innovation och utveckling medges? Jag hoppas verkligen att den här modellen kan leda till att myndigheter kanske inte behöver ett nytt regeringsuppdrag varje gång utan att de jobbar kontinuerligt med att utveckla regelverk i sina verksamheter.

Det är svårt. Drönarteknik används på en massa olika områden, vilket vi var inne på. I dag kan den användas i jordbruket, för att använda bekämpningsmedel på ett smartare sätt. Vinnova stöder möjligheter till det. Den kan också användas för miljöövervakning över hav och land. Drönarteknik kan användas vid eftersökningar av försvunna personer, till exempel för att hjälpa Missing People. Och man har börjat titta på hur man skulle kunna använda den vid farliga uppdrag inom gruvnäringen.

Det är alltså inte ett regelverk som behöver ändras. Ofta är det väldigt olika regelverk. Det här är en teknik som kommer att gå in i många olika typer av verksamheter. Det är en möjlighet, men om vi ska vara ärliga innebär det också en utmaning för just frågan om regelverk.

Herr talman! Jag tänker ta vid där ministern slutade. Det är precis så!

Det var också lite mot den bakgrunden som riksdagen, på ett alliansinitiativ, lämnade tillkännagivandet om att det behövs en drönarstrategi. Det behövs en överblick och översyn av de olika regelverken. De kan behöva kompletteras eller förändras. Man kan behöva göra nya, mer strömlinjeformade tolkningar - om jag får uttrycka det på det viset.

Jag hoppas att regeringen tar riksdagens tillkännagivande på allvar och tar detta vidare, så att vi får en strategi som omfattar hela det här nya transportslaget, den här nya tekniken. Det är en disruptiv teknik, en disruptiv innovation som ställer mycket på ända.

Jag och ministern är kanske överens om att inte alla användningsområden för den här tekniken är önskvärda. Därför behövs det också en diskussion om var gränsen går. Den diskussionen ska inte bara föras i Sverige. Den förs självfallet också på europeisk och internationell nivå. Men i de diskussionerna måste Sverige ha en tydlig linje i fråga om var vi drar gränsen.

Just investeringsfrämjandet och Testbädd Sverige, som ministern talade om, är såklart lovvärda initiativ. Men jag måste meddela statsrådet att vi ligger en bit efter. Under ett antal år, vid det här laget, har folk som arbetar med den här tekniken samlats vid olika samlingar runt om i världen. Det har då pågått en huggsexa, mer eller mindre, mellan olika länder, delstater och regioner som försöker dra till sig den här tekniken och de jobb som kommer med den teknikutvecklingen och fortfarande ganska kraftiga innovationen. Där har Sverige inte deltagit. Vi skulle egentligen ha behövt delta.

Min förhoppning är att de besked som jag får från ministern i dag innebär att vi kommer att finnas på plats, i olika format - kanske inte som nationen Sverige, men genom företrädare för olika svenska intressen. Sverige har nära nog unika förutsättningar att vara testbädd och utvecklingscentrum för den här sortens teknik. Det har bland annat att göra med utrymmet i vårt land. Vi har plats för den formen av testverksamhet. Men Sverige besitter också ganska mycket kompetens som man kan använda för detta. Det måste komma ut i världen.

Vi riskerar annars att bli "bara" testbädden. Då besöker internationella företag Sverige. De testar sin verksamhet här och åker sedan hem och fortsätter att skapa värdena hemma. Jag upplevde att det finns en liten risk för det, när jag var i Västervik och fick höra att fransoser är på väg dit. De vill titta på testbädden. Men de kommer alltså att skapa värdet i Frankrike. De kommer att besöka Sverige men skapa jobben i Frankrike. Då tar vi inte del av jobbutvecklingen på samma sätt som vi hade kunnat göra.

Det är väl lite mer generella kommentarer.

Min fråga till statsrådet blir: Ska jag tolka det som att vi kanske kan se en mer aktiv roll för Sverige när det gäller att flytta de jobben hit? Det gäller att se till att visa att vi har de här fantastiska förutsättningarna, så att man inte bara besöker och testar i vår testbädd utan också etablerar sig i Sverige. Vi har attraktiva villkor när det gäller löneläge och andra goda förutsättningar för företag att landa här i Sverige.

Herr talman! Det är sant att riksdagen har gett ett tillkännagivande. Det bereds naturligtvis i Regeringskansliet. Vi tar tillkännagivanden på allvar.

Regeringskansliets arbete är indelat i flera olika delar. Vi följer inte minst det arbete som nu sker på EU-nivå. Det är också viktigt. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet presenterade alldeles nyligen ett förslag om säker introduktion av drönarverksamhet i luftrummet. Det är nu ute på offentlig konsultation. Regeringen och dess myndigheter bidrar i det arbetet. Men jag uppmanar också andra aktörer som är aktiva i sektorn att vara på hugget nu - det är viktigt att framhålla det - och se till att den europeiska lagstiftningen blir korrekt och bra även om det kommer att ta några år innan den finns på plats.

I fråga om vår egen lagstiftning kom det största bakslaget för branschen när Högsta förvaltningsdomstolen tittade på kamerafrågan. Vi fick då ett bakslag och en tolkning som jag inte tror att någon av oss hade förväntat oss egentligen.

Den här regeringen tillsatte redan hösten 2015 en utredning för att se över kameraövervakningslagen, som den förra regeringen tog fram. Men den fick ett annat utfall än ni hade tänkt. Det visar att det här med reglering inte är enkelt. Tekniken springer framåt, och utvecklingen går väldigt fort. Och vår roll är att skapa lagstiftning som är långsiktig och robust och helst teknikneutral i så stor utsträckning som möjligt.

Eftersom riksdagen för den diskussionen vill jag påminna om att vi i propositionen om kameraövervakningslagen föreslog att privat sektors användning av drönare inte ska omfattas av kameraövervakningslagen. Det har öppnat upp en stor del av verksamheten igen. Jag tror att det var viktigt att vi kunde agera snabbt och visa att vi tog regel- och lagstiftningstolkningsfrågorna på allvar.

Jag säger inte att det är klart i och med det och att vi inte behöver göra förändringar i andra lagar och regelverk. Det kommer vi säkert att behöva göra med tiden. Det här är en ny typ av företeelse som kommer att påverka ganska många olika sektorer.

När det gäller testverksamheten i Västervik, men också andra länders intresse för frågan, måste vi vara realistiska. Jag tror inte att Sverige kommer att vara bäst på allt när det gäller drönarverksamhet. Många länder har gjort kraftfulla satsningar under lång tid och är därmed väldigt duktiga på några områden. Om några av de länder som har gjort satsningar och som är framgångsrika vill komma till Sverige och testa i en testverksamhet kan vi inte bara tjäna lite pengar på testverksamheten; det innebär också att vi har chans att bygga mer kunskap i Sverige, kopplat till internationella aktörer som är här.

Det är alltså viktigt att internationella aktörer är i Sverige och bidrar till vårt kluster och till utvecklingen av kompetens på området, även om de inte bedriver produktion i Sverige. Även i de fall där internationella företag har kommit längre eller gör större satsningar tror jag att det finns ett intresse för oss att få den testverksamheten till Sverige i så stor utsträckning som möjligt. Det bygger ett kluster och en kunskap över tid som vi har nytta av.

Jag hoppas också att svenska företag och organisationer håller sig framme i internationella sammanhang. Jag hoppas inte minst att de marknadsför de möjligheter som vi har att bedriva test- och demonstrationsverksamhet i Sverige, för att testa ny teknik men under väldigt olika förutsättningar.

Jag hoppas att testbädden i Västervik ska bli en framgång. Och jag ser fram emot att fortsätta diskutera de här frågorna fler gånger i kammaren.

Herr talman! Tack, statsrådet!

Jag vill börja med att hålla med om att det stora dråpslaget kom med Högsta förvaltningsdomstolens dom i kameraövervakningslagfrågan. Där tycker jag att regeringen har lagt fram ett bra förslag som kan behöva ses över. Utöver integritetsaspekter bör man se till att allting funkar. I grunden är det viktigt att den här verksamheten kan fortsätta på ett bra sätt.

Sedan vill jag uttrycka en liten besvikelse över att ministern signalerar att vi kan vara ganska nöjda med att man kommer hit och testar saker även om man inte tillverkar dem här. I sitt svar säger ministern för övrigt att svenska företag utvecklar och tillverkar drönare också i Sverige, vilket är nytt för mig. All tillverkning som jag har sett har varit på hobbynivå eller möjligen enskilda luftfartyg. Jag känner inte till att det ännu existerar någon mer reguljär tillverkning, men det kan vara så att ministern sitter på annan information.

Jag konstaterar att vi har en lång väg att vandra, och jag krokar gärna arm med ministern och andra företrädare för att se till att det blir en så bra diskussion och ett sådant konstruktivt arbete med detta som möjligt. Jag ser fram emot resultatet av tillkännagivandet om en drönarstrategi. Det är nödvändigt för att man ska kunna ta till vara på de olika aspekterna på regelverk och lagstiftning.

Sedan delar jag ministerns uppfattning om att teknikneutral lagstiftning är nödvändig, men den är inte alltid möjlig. Det är bara att inse, men vi får väl göra så gott vi kan. Där tror jag att vi har en läxa att lära inom väldigt många av de nya tekniksprång som sker, och då måste man nog också vara på hugget och inte bara se hur saker möjliggörs långsiktigt. Man måste också se hur nya möjligheter som kan bli hot hanteras.

Herr talman! Jag vill avsluta med att tacka Erik Ottoson för en viktig interpellationsdebatt om innovation, om Sveriges möjligheter att flytta fram positionerna på det här området och om vårt gemensamma ansvar för att marknadsföra de förutsättningar som finns i Sverige. Det är ett arbete som måste bedrivas kontinuerligt.

Ibland ser man drönarverksamhet som en enskild liten verksamhet och att den är separat. Men den här tekniken möjliggör just samverkan med andra industrier och verksamheter. Det är där som jag tror att den stora potentialen finns för utveckling. Ett exempel är när traditionell svensk gruvindustri använder drönarverksamhet i sin verksamhet. Då skapas det en interaktion när våra stora företag som har stora ekonomiska muskler kan bidra till en utveckling av drönarverksamhet.

Ett ytterligare exempel är byggföretag som fortsätter att utveckla drönarverksamhet i sin produktion och sin planeringsprocess. Andra exempel är jordbruket och skogsbruket. Det är där de ekonomiska drivkrafterna för en växande marknad finns. Sverige har en del unika branscher och sektorer där drönarteknik kan komma att spela en väldigt stor roll.

Jag ser fram emot att mycket av utvecklingen och produktionen i framtiden också kan förläggas till Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.