Sveriges förhållningssätt till nya grödor

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig om regeringen anammat nya principer för den svenska ståndpunkten i frågor som rör begränsningar av farliga ämnen och vilka dessa principer i så fall är.

Jag vill inleda med att tacka Jesper Skalberg Karlsson för att han lyfter fram frågan om hur man ska se på växtförädling och begränsning av spridning av farliga ämnen.

Jag måste förtydliga att glufosinatammonium och glyfosat är två olika verksamma ämnen.

När det gäller Echas utlåtande om klassificeringen av det verksamma ämnet glyfosat är det först när EU-kommissionen föreslår en ny godkännandeförordning för glyfosat i den föreskrivande kommittén för växtskyddsmedel som det går att bedöma om det beslutet kommer att påverka Sveriges agerande i EU avseende glyfosat och glyfosatresistenta GMO.

Glufosinatammonium är ett särskilt farligt ämne och har klassificerats som fortplantningsstörande. Det innebär att ämnet inte längre uppfyller kraven för ett godkännande enligt EU:s förordning 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Ämnet får dock användas under det godkännande som finns enligt den gamla lagstiftningen tills det har omprövats enligt den nya.

Ett godkännande av en GMO-gröda som är resistent mot glufosinatammonium innebär en risk för ökad användning av detta farliga växtskyddsmedel. Ett godkännande av GMO som möjliggör användningen av glufosinatammonium skulle således stå i strid med regeringens miljöpolitik, särskilt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, och motverka uppfyllandet av EU:s miljöhandlingsprogram.

Regeringen har under 2016 röstat nej till odling av två genmodifierade majssorter som är resistenta mot glufosinatammonium. Detta gjordes i enlighet med den GMO-politik som förankrades i riksdagen 2015, regeringens proposition 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag - plattform för kemikaliepolitiken och regeringens skrivelse Giftfri vardag.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Sveriges bedömning fortsätter att vara att genmodifierade grödor som är resistenta mot det giftiga ogräsmedlet glufosinatammonium inte ska godkännas för odling inom EU. Regeringens bedömning baseras på en sammanvägning av samtliga expertmyndigheters synpunkter och regeringens kemikaliepolitik.

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret.

Låt mig inledningsvis säga att Miljöpartiet verkligen är ett parti med flera ansikten. Som ungdomsförbundare och sedan riksdagsledamot har jag rest runt i landet på bokbord, debatter och olika panelsamtal och träffat miljöpartister och medlemmar i Grön Ungdom. Då har det slagit mig att de är nyfikna, visionära, klarsynta och konstruktiva unga som på riktigt vill prata om hur vi bygger en hållbar framtid, såväl kopplat till miljöutmaningen och miljömålen som till integrationen av första generationens svenskar i detta land.

Det är ingen hemlighet att jag tycker så här. Vore Miljöpartiet enbart uppbyggt av dessa människor, som har visioner och är konstruktiva, hade Miljöpartiet kunnat vara en del av en annan regering än den som man nu ingår i med Socialdemokraterna.

Sedan har Miljöpartiet ett annat ansikte, och det ser vi tyvärr mer och mer av. Det är ett miljöparti som vill införa ett nytt nationellt styrmedel i form av flygskatt, vilket inte är särskilt effektivt. Man vill också genomdriva storskaliga förbud av till exempel trålning, vilket är ganska näringsfientligt för västkustregionen. Man driver också på för mål om 100 procent ekologiskt i EU, trots att man vet att det leder till mindre skördar och att världen har begränsat med mat. Detta är en nyans, minst sagt.

Sedan finns det också en liten klick i Miljöpartiet som har ännu mer extrema åsikter och som verkligen vänder sig bort från vetenskapen och i stället förlitar sig på konspirationsteorier och egensnickrad politik. Det handlar bland annat om chemtrails, elallergier och ett rädslobaserat motstånd mot till exempel genetiskt modifierade grödor.

Det är tråkigt för ett parti som Sverige på något vis skulle behöva som ett konstruktivt och framtidsinriktat miljöparti.

När vi talar om GMO talar vi om vetenskap. Det är den mest avancerade växtförädlingsteknik vi har just nu. Jag tror att vi behöver tillvarata denna potential om vi ska möta den globala livsmedelsutmaningen.

Det kan sägas om vetenskapen generellt att den under ganska lång tid och i allt större utsträckning har fått stå tillbaka för mer eller mindre löst tyckande. Samtidigt har känslor och fördomar tillmätts samma betydelse som objektiva fakta.

Mot bakgrund av det tycker jag att det är positivt att regeringen - och inte minst statsrådet Karolina Skog - under de senaste veckorna har lyft fram vikten av vetenskapens och forskningens centrala roll för det politiska beslutsfattandet och för den samhälleliga utvecklingen, bland annat i March for Science.

Då är det ju ännu viktigare att man inte bara skriver en välformulerad och fin debattartikel utan att man också genomför detta i praktisk politik och har det som ledord i alla beslut som man fattar.

Det är intressant att fråga miljöminister Karolina Skog om man verkligen har följt vetenskapliga råd och expertis när man har fattat beslut om bland annat nya grödor som är GMO-grödor. Både svenska Jordbruksverket och Europeiska unionens expertmyndighet Efsa har bedömt dessa två majssorter som säkra. Varför har då regeringen röstat nej? Följer regeringen då verkligen expertmyndigheternas råd?

Herr talman! Det händer att man gör misstag i politiken. Ett sätt att undvika fokus på detta är att rikta frågor till sin motståndare. Jag har fått en interpellation som helt enkelt bygger på ett missförstånd.

Det handlar om två olika ämnen som har vissa likheter i benämningen, men som inte är samma ämne. Detta bygger på ett resonemang om glyfosat, men frågan handlar om glufosinatammonium som är ett annat ämne, som är konstaterat farligt.

Regeringens kemikaliepolitik är väldigt tydlig. Det finns ämnen som vi vet är farliga - och glufosinatammonium är ett farligt ämne. Det har tillkommit ny information som visar att det verkligen är ett farligt ämne. Det ska alltså fasas ut ur EU. När vi har fått den informationen ska vi inte tillåta tester av grödor som är kopplade till och som ska odlas tillsammans med just det farliga ämnet.

Det handlar alltså om att introducera nya grödor på marknaden, som är beroende av det här farliga ämnet som håller på att fasas ut. Den nya information som vi har fått om glufosinatammoniums farlighet ska självklart vara en del i de beslut som vi fattar, även i GMO-frågan. Det är det som vi har gjort i det här fallet. Vi har röstat nej till test av två majssorter som är resistenta mot glufosinatammonium som är bevisat farligt.

Sedan har ledamoten helt enkelt blandat ihop detta med en annan diskussion som rör ett annat ämne, glyfosat. Det är lätt hänt.

På ett sätt är det en fråga om hur man ska förhålla sig till information och rekommendationer från myndigheter. Regeringens strategi för hur man ska ställa sig i GMO-frågor är att man ska fatta beslut i fall till fall baserat på en sammantagen bedömning av expertmyndigheternas information, och det har vi gjort också i det här fallet.

När vi vet att glufosinatammonium verkligen är farligt ska vi inte agera på ett sätt som ökar användningen av just det ämnet. Det är väldigt logiskt och också i linje med den politik som vi har förankrat i kammaren.

Jag är självfallet glad över få möjlighet att återigen understryka vikten av samverkan mellan politik, forskning och vetenskap. När vi politiker fattar beslut är det viktigt att ställa frågan: Hur vet man det? Vad baseras det på? Går det att göra en redovisning bakåt?

Men jag märker att den här diskussionen och relationen mellan vetenskap och politik väldigt snabbt har hamnat fel. Det verkar bygga på en bild av att forskarsamhället är en homogen grupp där alla tycker likadant och kan göra en automatisk överföring av information som ger automatiska svar till politiken. Hade det varit så hade vi inte behövt ha ett politiskt system över huvud taget.

Vi politiker ska samla in information och värdera den och utifrån vår politiska agenda och målsättning fatta beslut. Så har vi gjort i det här fallet.

Vi har nu en politik för att fasa ut dokumenterat farliga ämnen, bland annat glufosinatammonium, och vi fattar beslut i den riktningen.

Herr talman! Tack, miljöministern, för det svaret!

Miljöministern säger att det finns olika forskare som tycker olika saker. Det är viktigt att slå fast att det är lite av en chimär i många avseenden. Jag har haft en del debatter med sverigedemokrater som i klimatfrågan säger: Nej, det finns faktiskt två olika sidor av myntet. Det finns forskare som säger olika saker.

Det är sant att det finns forskare som inte tror på global uppvärmning, men då ska man vara ärligt med att det kan vara 99 procent mot 1 procent. Bara för att det finns två sidor är de inte automatiskt lika stora. Det ska man vara tydlig med.

Som miljöministern säger ska man hålla isär glufosinatammonium och glyfosat. Glyfosat är ett ämne som har funnits sedan 1970 under en rad olika varumärken. Det ämnet har bedömts som säkert av Efsa, av FAO och av Echa. Det är ju ändå tre expertmyndigheter på området. De är inte allvetande på något sätt, men de är de expertmyndigheter som vi vanligtvis baserar den vetenskapliga bedömningen på.

När det gäller glyfosat har ju regeringen vacklat. Även när dispensen skulle förlängas för ett år sedan var man emot det, även om Efsa hade sagt att glyfosater inte utgör en cancerrisk med de mängder som man utsätts för. Det är klart att saker kan vara farliga, men det mesta är farligt om bara koncentrationen är tillräckligt stor. Det handlar om hur mycket man utsätts och exponeras för ämnet.

Det kan vara korrekt att dessa majssorter kan vara resistenta mot glufosinatammonium, men likväl har Efsa och svenska Jordbruksverket rekommenderat att de ska godkännas. Någonstans pratar vi om olika saker. Glufosinatammonium har en dokumenterad skadlig effekt, så det finns kanske skäl att fasa ut det, det är jag inte emot. Men när det gäller de grödor som man har röstat emot har expertmyndigheterna sagt att de bör godkännas. Då kan man fundera på om expertmyndigheterna från början har fått rätt styrmedel av politiken.

Ministern använder ord som alternativa fakta, och hon har gjort det även i tidigare debatter. Det är ett modeord som används ganska flitigt. Att Donald Trump har flyttat in i Vita huset betyder kanske inte att det fenomenet är så nytt. All relativisering av vetenskap och att föra in små kilar för att så misstro är ju sådant som har funnits sedan franska intellektuella som Derrida och Foucault och som fick slå rot i Sverige i samband med 68-rörelsen då vänstern tog över på universiteten.

Sammantaget tycker jag att det är oroande om Sverige flyttar mer och mer av bedömningen av nya grödor till politiken. Jag tycker att det är rimligt att man lyssnar på expertmyndigheternas utlåtanden, som ska ligga grund för vår bedömning. Det finns många krafter i vårt samhälle just nu som försöker att påverka politiken i olika frågor och i olika riktningar. Det är lätt att förvilla sig, för det handlar inte om några små krafter i görningen utan det gäller stora ekonomiska och demokratiska intressen.

Herr talman! När man bygger en interpellation på ett resonemang om att man ska lyssna på myndigheterna och på vetenskap är det svagt att man inte kan erkänna när det har blivit tydligt att interpellationen bygger på ett missförstånd. I texten argumenterar ledamoten som att vi skulle ha röstat emot de aktuella majssorterna därför att de är resistenta mot glyfosat. Det som stämmer är att vi har röstat emot dem för att de är resistenta mot glufosinatammonium.

Jesper Skalberg håller med mig om att ämnet ska fasas ut eftersom det är dokumenterat farligt, men han drar inte slutsatsen att vi därmed inte ska släppa ut nya grödor. Dessa finns inte ens på marknaden i dag utan är på väg att utvecklas. De ska ut på marknaden senare. För att använda dem måste man också använda det här skadliga ämnet. Detta hänger inte ihop. Om vi ska fasa ut ett farligt ämne ska vi självklart inte bidra till att det används mer. Det är olika saker. Man kan inte få båda samtidigt.

Det har tillkommit ny information om det farliga med glufosinatammonium, och den har inte helt och hållet slagit igenom än i det europeiska regelverket. Regelverket säger också att när man har ny information och vet att det inte skulle bli tillåtet vid en ny prövning ska man agera enligt den informationen även om den administrativa prövningen ännu inte har gjorts, vilket den inte har i detta fall. Myndigheterna är självklart bundna av det som finns på papper.

Detta är en av anledningarna till att vi vill ta politisk ställning även till de frågor som behandlas av expertkommittéerna, och vi förankrar det. Regeringen skriver en instruktion som sedan förankras i riksdagen. I detta fall har vi tagit till oss den nya informationen om det aktuella ämnets farlighet, och vi anpassar oss efter det när vi röstar. Detta är inget nytt och innebär ingen förändring, utan nu tillämpas den politik som regeringen har framfört och förankrat i riksdagen.

GMO är en viktig och positiv teknik för att lösa utmaningar och använda växtförädling mer effektivt. Men det ska inte vara en smitväg för att föra ut och öka användningen av farliga kemikalier. Vi måste kunna använda detta redskap till nytta och inte motverka en aktiv kemikaliepolitik.

Jesper Skalberg tycks vilja klistra på en växtförädlingsfientlig agenda på mig, men det tror jag att han misslyckas med ordentligt. Jag har faktiskt arbetat med växtförädling och är nära släkt till en av Sveriges mest kända växtförädlare. Jag är väldigt väl insatt och tror mycket på kraften i växtförädling, och jag ser att GMO är en naturlig utveckling. Det är klart att det är bra att vara effektiv i växtförädlingen så att vi kan använda detta redskap ännu bättre. Då kan vi möta inte minst klimatförändringarna och förändringar i naturen med bättre grödor i framtiden, och vi får därmed ett effektivare jordbruk.

Jag står dock fast vid att vi måste ha en tydlig strategi för att fasa ut farliga bekämpningsmedel från användning i EU. Detta får och ska ha konsekvenser för vilka nya grödor vi släpper ut på marknaden.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Här säger hon precis det som jag vill att en svensk miljöminister ska säga i kammaren och det som jag vill att en svensk miljöminister inte ska känna några tvivel om, det vill säga att GMO är en viktig och positiv teknik. Det instämmer jag i till fullo.

Därför hoppas jag att regeringen även fortsättningsvis kan basera godkännandet av nya grödor på vetenskap. När det gäller de två majssorter som var uppe för behandling för ett antal månader sedan har både det svenska Jordbruksverket och Europeiska unionens expertmyndighet Efsa bedömt dem som säkra.

Avslutningsvis vill jag återkomma till det jag sa i början av debatten. Det finns flera olika sidor av Miljöpartiet och dess företrädare. Det finns konstruktiva och klarsynta människor som vill se en hållbar utveckling och som fokuserar på ordet "utveckling".

Snarare än att stå still och säga nej till teknikutveckling, växtförädling och sådant som kan lösa våra framtidsutmaningar ska man bejaka ny teknik och forskning. Jag tycker inte att det är hållbart att stå still, utan samhället behöver ha en hållbar utveckling, inte en ohållbar stagnation. Då behövs tillväxt och fler människor som kommer hit och bygger sig en framtid. Därigenom stärks vårt lands konkurrenskraft och framtidsmöjligheter.

Jag är glad att miljöministern slår fast att GMO är en viktig och positiv teknik. Jag önskar henne också en trevlig helg.

Herr talman! Det är faktiskt ganska enkelt. I svensk politik är vi i dag eniga om att hållbar utveckling handlar om just utveckling. Jag är oerhört glad att denna bild har fått starkt fotfäste i svensk politik och i det svenska samhället. Den delas också av näringslivet. En viktig del i detta är att se möjligheterna med ny teknik inom olika områden, bland annat inom jordbrukssektorn. Då kan vi arbeta effektivare och möta de utmaningar som finns.

Detta ska dock inte leda till att politiken ska stå vid sidan om och ta på sig något slags nattväktarroll. Om vi talar om partier finns det olika sidor inom alla partier. Jag ser stora faror för miljöpolitiken när det gäller de som försöker krympa politikens roll till att vara minimal, okritisk och passiv. Ska vi ha en fungerande kemikaliepolitik i Sverige och EU behöver vi en fast hand och tydlig implementering av de principer som vi har lagt fast för kemikaliepolitiken och den kunskap som kommer till oss vartefter.

Om vi vet att ett bekämpningsmedel är farligt kan vi inte samtidigt godkänna och släppa ut nya grödor på marknaden som är beroende av det farliga bekämpningsmedlet. Detta hänger inte ihop, utan det är att avskaffa kemikaliepolitiken. Det skulle göra att vi inte kan fasa ut ämnen som är farliga. Detta är väldigt långt ifrån principen att implementera det vi är överens om i Europa och i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.