Sveriges export- och investeringsstrategi

Herr talman! Tobias Andersson har i ljuset av den nya export- och investeringsstrategin och regeringens ambition att vara pådrivande för en fri och rättvis internationell handel frågat mig hur regeringen ämnar agera för att påverka Kina i den riktningen, såväl i arbetet inom multilaterala organisationer likt WTO som i bilaterala och diplomatiska samtal.

Jag vill inleda med att instämma i Tobias Anderssons bild av att Kinas agerande i dag utmanar det internationella handelssystemet. Det förekommer exempelvis en betydande statlig inblandning i den kinesiska ekonomin, och det finns problem med brist på transparens och otillräckligt skydd för immateriella rättigheter.

Dessa utmaningar har också redan framhållits i regeringens skrivelse Arbetet i frågor som rör Kina (2018/19:18), som debatterades här i riksdagen i december. Skrivelsen utgör det första tillfälle då en svensk regering har lagt fram ett samlat förhållningssätt i fråga om Kina. Att vi har lagt fram skrivelsen är ett uttryck för den vikt regeringen fäster vid Sveriges förbindelser med Kina och vad Kinas framväxt betyder för oss.

Som vi påpekar i skrivelsen vill vi från regeringens sida utveckla handeln med Kina. Samtidigt är respekten för det multilaterala handelssystemet i WTO grundläggande för Sveriges och EU:s handelspolitik. Att vi har ett fungerande handelssystem är över huvud taget grundläggande för Sverige som handelsberoende land.

Regeringen stöder därför EU:s strävan att modernisera WTO. För detta krävs att samtliga WTO-medlemmar, bland dem Kina, engageras i processen. Regeringen kommer därför att vara pådrivande för att EU och likasinnade ska engagera Kina i reformeringen av WTO.

När det gäller statusen som utvecklingsland brukar man inom WTO tala om särskild och differentierad behandling, och det är regeringens bedömning att Kinas användning av särskild och differentierad behandling måste anpassas bättre till landets utvecklingsnivå.

Vi ser också att systemet med särskild och differentierad behandling behöver reformeras av flera skäl. Utvecklade länder ska inte kunna utnyttja systemet på ett orättfärdigt sätt, men samtidigt måste självfallet de behov som länder med en låg utvecklingsgrad har beaktas. Kina är en viktig aktör i denna process, men det gäller att finna ett system som är rimligt för WTO:s samtliga medlemsstater.

Inom ramen för EU:s marknadstillträdesstrategi arbetar regeringen löpande med att identifiera och undanröja handelshinder för svenska företag i andra länder, inklusive Kina. Regeringen stöder även att EU inom ramen för WTO:s reguljära kommittéarbete konsekvent bevakar viktiga handelspartners, särskilt Kinas, efterlevnad av reglerna och använder sig av WTO:s tvistlösning när det är påkallat. För att detta arbete ska fungera är det avgörande att man finner en lösning vad gäller WTO:s överprövningsorgan. Även här är dialog med Kina viktigt.

Med detta sagt finns det många inslag i Kinas ekonomiska politik som ännu inte regleras av WTO-avtal eller något annat avtal som EU har med Kina. Därför är det viktigt att vi driver på för att EU exempelvis ska färdigställa ett avtal om investeringar med Kina. Ett sådant avtal bör även innehålla regler om statligt ägda företag. Därtill verkar Sverige och EU aktivt för att engagera Kina i ett konstruktivt samarbete i den internationella arbetsgruppen för exportkrediter.

Regeringen lyfter konsekvent dessa utmaningar i den bilaterala dialogen med kinesiska företrädare på olika nivåer.

Herr talman! Jag vill tacka för svaret från statsrådet Anna Hallberg.

Inledningsvis vill jag uttrycka uppskattning för att Anna Hallberg och därmed regeringen tycks dela min och Sverigedemokraternas uppfattning att Kina utmanar det internationella handelssystemet. Själv är jag redo att gå så långt som till att säga att om Kina tillåts fortsätta riskerar vi att hamna i en situation där de inte bara utmanar utan även riskerar att rasera det internationella handelssystemet.

Jag uppmärksammade även att Anna Hallberg i samband med mötet med ett par av sina europeiska motparter nu i veckan gav uttryck för vikten av att lyssna på den kritik som USA återkommande lyft mot Världshandelsorganisationen. Det gäller inte minst möjligheten att definiera sig själv som utvecklingsekonomi, vilket frågeställningen i denna interpellation delvis berör.

Samtidigt kan konstateras att Anna Hallberg inte ger ett tydligt svar på frågeställningarna i min interpellation. Statsrådet nämner att systemet behöver förändras men undviker att svart på vitt påpeka att definitionen av Kina i WTO-sammanhang per se borde förändras.

Herr talman! Statsrådet får gärna utveckla sin ställning i den frågan i sitt nästkommande inlägg.

Jag vill dock i detta inlägg också beröra att Anna Hallberg i sitt initiala svar förtydligade regeringens önskan om att utveckla handeln med Kina, vilket tidigare har framförts bland annat i skrivelsen om arbetet i frågor som rör Kina.

Sverigedemokraterna ser naturligtvis inga problem med detta så länge handeln äger rum på rättvisa villkor. Dessvärre går det inte att påstå att så är fallet i dag. Av den anledningen finner jag det bekymmersamt att regeringen i export- och investeringsstrategin har som en av fem huvudmålsättningar att öka utländska investeringar i Sverige, helt utan att en klok lagstiftning finns på plats för att kontrollera de säkerhetspolitiska aspekterna eller för att garantera att inte kinesiska staten genom diverse direkt eller indirekt statliga bolag konkurrerar ut svenska aktörer på osjysta villkor.

Detta är aktuellt inte minst mot bakgrund av Totalförsvarets forskningsinstituts kartläggning av kinesiska bolagsförvärv i Sverige. I denna beskrevs ett tydligt mönster då de förvärvade bolagens verksamhetsområden stämde väl överens med de områden som den kinesiska regimen uttalat som viktiga i sina stormaktsambitioner.

Givet denna uppenbara problematik finner jag det märkligt att i export- och investeringsstrategin ha en tydligt uttalad ambition om ytterligare utländska investeringar när man vet med sig att ingen klok kontroll sker på området. Det minsta man kan begära är att regeringen åtminstone hade problematiserat detta i export- och investeringsstrategin. Det kanske statsrådet kan göra i den här interpellationsdebatten?

Regeringen har förvisso tillsatt en utredning, men den ska först i november 2021 lämna förslag på hur ett svenskt system för granskning av utländska direktinvesteringar inom skyddsvärda områden skulle kunna se ut. Med anledning av detta skulle jag vilja fråga statsrådet om hon ser en risk med att vi tills vidare inte har en adekvat lagstiftning på plats för att granska och begränsa utländska direktinvesteringar i de fall dessa skulle kunna vara av problematisk karaktär.

Herr talman! I den nya export- och investeringsstrategin redogör vi för synen på det globala handelssystemet. Jag kan börja på det området. Vår prioritet är att främja och vara en stark röst för fri, rättvis och hållbar världshandel. Det var också därför jag sammankallade ett antal likasinnade länder här i veckan, som Tobias Andersson nämnde.

Vi kan se på Kina i det sammanhanget. I skrivelsen om arbetet med frågor som rör Kina - vi välkomnar också riksdagens enighet om den skrivelsen - har vi också beskrivit hur vi avser att arbeta inom EU med handelspolitik gentemot Kina. Det är här som på så många andra områden viktigt att vi samlar EU och försöker vara en stark röst. Vi blir så mycket starkare om vi gör det tillsammans i EU och också har en handelspolitik som vi kan samlas kring.

I det regelbaserade handelssystemet är WTO en bas och en central utgångspunkt. Kinas efterlevnad av WTO:s regelverk är av särskild vikt. När det gäller en så stor ekonomi som Kina är det för tilltron till hela det globala handelssystemet av särskild vikt att man också efterlever WTO:s regelverk. Därför måste vi engagera Kina i WTO-arbetet och den nödvändiga reformering och modernisering av WTO som måste ske.

Kina brister. Där är vi överens med USA, och jag tror att jag också är överens med Tobias Andersson här. Det finns brister i transparens vad gäller att anmäla sina subventioner enligt WTO:s subventionsavtal. Det har vid flera tillfällen tagits upp av EU. WTO-sekretariatet har också noterat brister när det gäller Kinas anmälningar av jordbruksstöd, statshandelsföretag och så vidare.

EU har lagt fram ett antal förslag till WTO om hur regelverket och efterlevnaden ska kunna stärkas.

Jag vill också ta upp ett annat område som är viktigt och som kommenteras i export- och investeringsstrategin, och det är exportkreditinstrumenten. Det är ett oerhört viktigt verktyg och konkurrensmedel. Där kan man också ifrågasätta Kinas efterlevnad av WTO-regelverket. Det finns alltså ett antal områden där jag inte vill backa från att problematisera Kinas efterlevnad.

Vad gör vi då från Sveriges sida? Vi har ju under en längre tid arbetat för att få Kina att engagera sig i den internationella gruppen, till exempel för exportkrediter men också generellt för reformeringen av WTO. Vi har varit särskilt pådrivande, inte minst jag själv som handelsminister, i diskussionen om WTO:s system för särskild och differentierad behandling av utvecklingsländer som Tobias Andersson tar upp.

Vi har verkligen varit pådrivande där och tog senast i veckan upp hur vi ska kunna reformera detta. Sverige har dessutom finansierat en studie på området för att kunna hitta en väg framåt. Det är en känslig och svår fråga, och den berör också många utvecklingsländer som har behov av denna definition.

Även om denna studie inte specifikt berör Kina är det självklart Kinas skyldigheter enligt undantaget, och deras rättigheter och skyldigheter är en viktig del av diskussionen. Man ska absolut kunna resonera också om Kinas användning av denna särskilda och differentierade behandling. Den måste anpassas till dagens utvecklingsnivå i Kina. Där är vi helt överens.

Samtidigt ska man komma ihåg att vi inte bara kan lita på WTO. WTO reglerar långt ifrån allt som kan påverka internationell handel och konkurrens, och det är många delar i Kinas ekonomiska politik som regleras utanför WTO. Därför är det viktigt att EU driver på i ett antal frågor, bland annat investeringsavtal. Jag kommer inte att hinna gå in på detta i det här inlägget, men jag kommer tillbaka till detta med investeringar, för det är väldigt viktigt att kunna hålla balansen mellan utländska investeringar och våra säkerhetsaspekter.

Herr talman! Jag kan konstatera att ministern och jag i mångt och mycket delar synen på global handel och vikten av reformation av WTO. Jag ser också fram emot handelsministerns svar om direktinvesteringar. Jag väljer att inte fortsätta på den kulan nu utan ger ministern möjlighet att utveckla detta vid ett senare tillfälle.

I stället tänkte jag beröra en annan del av export- och investeringsstrategin. Under målsättning 2, Fler små och medelstora företag ska exportera, skriver regeringen följande:

"Mångfald i arbetskraften har betydelse för internationaliseringen av svenska företag. Många utrikesfödda företagare har nätverk, kontakter och kunskap i sina hemländer. Dessa utgör en resurs för exportsatsningar och bör tas tillvara."

Detta är en formulering som är värd att granska. Det säger sig självt att handel och ekonomiskt utbyte följer i kölvattnet av mänsklig förflyttning. Nyanlända kanske importerar viss mat från sina hemländer, och pengar skickas hem och så vidare.

Man kan även tänka sig att några upprättar verksamheter i Sverige vilka inriktar sig specifikt på att bedriva någon form av handel med parter i hemlandet. Detta är självklart bra i den mån det sker, men att det skulle utgöra en resurs för exportsatsningar, som regeringen menar, ställer jag mig något kritisk till.

Med detta sagt är det inte omöjligt att regeringen har kunnat urskilja någon form av korrelationssamband mellan handel och invandring och, enligt min mening, felaktigt tolkat detta kausalt.

Förmodligen har regeringen sett att den svenska exporten till stater som USA, Kina och Indien är förhållandevis stor, samtidigt som andelen uppehållstillstånd tilldelade medborgare från dessa stater är hög. Indier var till exempel den grupp som tilldelades flest svenska uppehållstillstånd under 2019, och både Kina och USA återfinns bland topp 15.

Efter denna observation har regeringen kanske dragit en slutsats utan att granska sifforna noggrannare och utan att utesluta övriga variabler.

Andra faktorer i sammanhanget skulle ju kunna vara att USA, Indien och Kina tillhör de största ekonomierna i världen och att det länge har funnits djupgående affärsmässiga relationer mellan våra stater. I min mening är det avsevärt mer sannolikt att handelsutbytet har genererat migrationen från dessa stater än det omvända förhållandet.

Det går naturligtvis att ytterligare motbevisa regeringens tes. Utöver kineser och indier återfanns medborgare från följande stater på topp-tio-listan över beviljade uppehållstillstånd under 2019: Syrien, Afghanistan, Thailand, Pakistan, Eritrea, Irak, Iran och Turkiet. Bland dessa återfinns endast Turkiet bland Sveriges 30 största handelspartner sett till exporten år 2019. Andelen av Sveriges varuexport som går till dessa åtta stater uppgår till ungefär 1,3 procent. Subtraherar man Turkiet från ekvationen är vi nere på runt en halv procent av den totala varuexporten.

Samtidigt utgör enbart Tyskland och Norge själva över 21 procent av vår varuexport, trots att de hamnar på plats 103 respektive 163 sett till antalet utdelade uppehållstillstånd under 2019.

Herr talman! Detta är förhoppningsvis inte okända siffror och förhållanden för Sveriges handelsminister. Därför ställer jag mig frågande till den skrivning i export- och investeringsstrategin som indikerar att invandring genererar export. Jag vill gärna att Anna Hallberg förtydligar vad regeringen åsyftar med detta och bemöter de sakförhållanden jag belyst.

Herr talman! Jag börjar med att kommentera frågeställningen om kinesiska direktinvesteringar i Sverige. Jag vill börja med att säga att Sverige har en öppen ekonomi och stark betoning på frihandel. Det har jag betonat tidigare. I detta ligger också att bejaka värdet av utländska investeringar i Sverige.

Det är oerhört viktigt för att hela Sverige ska leva och för att vi ska få fler jobb i Sverige och också att vi ska attrahera kapital och kompetens till hela landet. Jag hoppas att det finns ett brett stöd för det synsättet i riksdagen.

Med det sagt får vi inte vara naiva. Vi måste balansera viljan att attrahera investeringar och talanger med en säkerhetsaspekt på området. Det gäller inte bara Kina, som vi diskuterar här i dag, utan det gäller alla länder och alla investeringar. Vi är naturligtvis medvetna från regeringens sida om säkerhetsproblem som kan uppstå vid förvärv, framför allt förvärv av känslig infrastruktur och känsliga teknologier.

På EU-nivå har en förordning nu förhandlats fram om att inrätta en ram för granskning av utländska direktinvesteringar, och förordningen ska börja tillämpas i oktober i år, 2020. Vi ställer oss från regeringens sida positiva till den förordningen. Detta klargör också medlemsstaternas rätt att införa nationella granskningsmekanismer enligt WTO:s regelverk.

Vi ser också nyttan inom EU av att utbyta information om investeringar i känslig infrastruktur och teknologi. Här är EU återigen centralt.

Som Tobias Andersson nämnde gav regeringen i augusti förra året Sten Heckscher i uppdrag att lämna förslag om hur ett specifikt svenskt system för granskning av utländska direktinvesteringar i skyddsvärda områden ska kunna utformas.

Vi kan då gå till frågan om handel med hemlandet, om vi uttrycker oss så. Antalet beviljade uppehållstillstånd för personer från ett antal nu nämnda länder är ju inte ett resultat av den migrationspolitik vi har haft utifrån att det ska vara exportmöjligheter. Det är en helt annan drivkraft eller ett helt annat synsätt som har gjort att ett antal personer från länder som vi normalt inte har, och tidigare kanske inte har haft, en omfattande handel med har beviljats uppehållstillstånd i Sverige.

Vad jag menar, som handelsminister och utifrån min erfarenhet från mitt tidigare yrkesliv, är att det finns fantastiska möjligheter att använda de kulturella kunskaperna och de broar som vi kan bygga för att handla med andra länder, i den mån det är möjligt och i den mån det i den politiska kontexten är möjligt.

Jag ser en fantastisk möjlighet med de nyanlända i Sverige. De kan användas i ett handelsfrämjande syfte. Man ska komma ihåg att det främsta tillväxthindret för svenska företag i dag är bristen på kompetens och talang. Det är därför ingen slump att de länder som nämndes ligger högt på listan över beviljade uppehållstillstånd. Vi behöver nämligen den kompetensen. Men sedan finns det andra uppehållstillstånd som inte i första hand har beviljats av kompetensskäl utan av helt andra skäl, nämligen skyddsskäl, som vi mycket väl känner till. De personerna ska vi ändå kunna ha nytta av i Sverige. De har en kulturell kunskap och en kunskap om sina hemländer. Det vore rent felaktigt om vi inte skulle använda oss av det i vår handels- och främjandepolitik.

Herr talman! Jag tackar åter för svaret från handelsministern. Jag kan bara hålla tummarna för att vi ska få en välfungerande mekanism för att granska utländska direktinvesteringar i Sverige - för att avsluta debatten på det området.

Jag återkommer till skrivningen i export- och investeringsstrategin. Där säger man uttryckligen att dessa personer utgör en resurs för exportsatsningar och bör tas till vara. Och handelsministern själv uttrycker att det är en fantastisk möjlighet, givet alla nyanlända i Sverige.

Samtidigt kan i alla fall inte jag urskilja någon form av rörelse. Vi har haft nyanlända under många år, och jag har inte kunnat se att vi avsevärt har stärkt vår handel med eller vår export till de berörda staterna. Men regeringen hävdar detta. Om regeringen inte hade upplevt ett sådant samband hade man rimligtvis inte lyft in detta i det strategiska dokument som ska vara vägledande för svensk handelspolitik. Därför finner jag det direkt anmärkningsvärt att handelsministern inte kan förtydliga och förklara ett i sammanhanget någorlunda kontroversiellt påstående.

När jag kollar igenom SCB:s siffror för svensk export och de samlade siffrorna över beviljade uppehållstillstånd kan jag inte urskilja något tydligt samband. Och i den mån det skulle återfinnas bedömer jag att det är allt annat än kausalt.

Herr talman! Här har handelsministern inte kunnat motbevisa mig, och det leder väl till min slutgiltiga fråga. Regeringen har ändå valt att lyfta in detta. Man ser det som centralt i sin export- och investeringspolitik. Då är frågan varför man lyfter in en sådan formulering i export- och investeringsstrategin om man inte har, enligt mig, ett rimligt underlag som bekräftar påståendet. Det har inte framkommit i debatten här.

Herr talman! Vi började med att prata om Kina. Det känns som att vi är ganska överens om att det finns utmaningar och stora möjligheter vad gäller Kina och att Sverige ska vara en stark röst för att upprätthålla det globala handelssystemet och att vi ska få med Kina i den dialogen. Vi är också överens om att vi behöver ha en balans mellan investeringsfrämjande och ett säkerhetstänk kring våra investeringar.

Jag återkommer till att det i mitt tycke vore mycket olyckligt om vi inte skulle använda de fantastiska resurserna och den kunskap som finns om andra länders handelskultur. Det handlar om möjligheter att exportera till andra länder och om det entreprenörskap som har kommit in med en stor del av de nyanlända i Sverige under de senaste åren. Jag är övertygad om att vi kan ha stor nytta av detta i vårt handelsfrämjande på exportsidan men också när det gäller att förstå hur vi ska kunna locka investeringar till Sverige i högre utsträckning, som vi så väl behöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.