Sveriges engagemang i OSSE

Fru talman! Johan Büser har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av OSSE:s betydelse i dag för europeisk säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Vidare har Johan Büser frågat mig om jag avser att förändra Sveriges framtida engagemang inom OSSE.

OSSE är en unik organisation med ett brett säkerhetsbegrepp som omfattar bland annat militär säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Suveränitet, territoriell integritet och respekt för mänskliga rättigheter, som betonas i Helsingforsslutakten och Parisstadgan, utgör grunden för den europeiska säkerhetsordningen.

OSSE är en integrerad del av vår säkerhetspolitik och ett instrument för att värna våra intressen. OSSE är ett viktigt komplement till Nato och EU som en arena för ansvarsutkrävande och samarbete och med egna verktyg för att granska hur stater lever upp till sina åtaganden. Det är också ett viktigt forum för att interagera med de länder utanför Nato och EU som söker alternativ till Ryssland, genom samarbetet i Wien men också genom organisationens fältnärvaro. Detta gör organisationen unik och värdefull.

Regeringskansliet gör löpande bedömningar i samarbete med våra utlandsmyndigheter av OSSE:s roll i dagens säkerhetspolitiska läge. Detta arbete är en integrerad del av regeringens styrning av Sveriges OSSE-arbete.

I en tid där det ryska agerandet blir alltmer aggressivt spelar OSSE en viktig roll. Organisationen utgör i dag en mötesplats där två av Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioriteringar drivs: motverkanspolitiken mot Ryssland och stödet för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

Regeringen var representerad vid OSSE:s ministerrådsmöte i december på hög nivå, deltog aktivt i förberedelserna och är engagerad i uppföljningen. Närvaro vid dessa möten är viktigt för att sätta riktningen, men det är framför allt det dagliga arbetet som gör skillnad. Sverige deltar varje vecka i OSSE:s beslutande organ och driver konsekvent linjen för efterlevnad av åtaganden, respekt för demokratiska principer och ett starkt civilsamhälle. Under 2025 ledde Sverige på uppdrag av dåvarande finska ordförandeskapet OSSE:s kommitté för den mänskliga dimensionen.

Sverige är en aktiv och konstruktiv deltagarstat med ett engagemang som präglas av tydlighet, uthållighet och ett konsekvent försvar av OSSE:s grundläggande värden. Regeringen fortsätter att stå upp för organisationens unika mervärden, med utgångspunkt i våra samlade utrikes- och säkerhetspolitiska prioriteringar.

Fru talman! Vi lever i en säkerhetspolitisk brytningstid. Förra året fyllde OSSE 50 år, och den europeiska säkerhetsordning som byggts upp sedan Helsingforskonferensen 1975 och som vilar på principerna om suveränitet, territoriell integritet och respekt för mänskliga rättigheter utmanas i grunden.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är det mest brutala uttrycket för detta, men vi ser också hur demokratier försvagas inifrån, hur auktoritära krafter samordnar sig, hur internationell rätt relativiseras och hur högerextrema partier växer och i flera fall samarbetar med andra klassiska högerpartier runt om i Europa. Exempelvis stod ju Moderaterna här i Sveriges riksdag bakom att Sverigedemokraternas Björn Söder blev vald till ordförandeposten i den svenska OSSE-delegationen.

Det är i det läget vi i dag står här och diskuterar Sveriges roll i OSSE. OSSE är inte endast en mötesplats för konferenser, utan det är en av de institutioner som bär upp den europeiska säkerhetsarkitekturen. Det är där säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter hålls samman.

Fru talman! När jag var valobservatör i Georgien såg jag hur makten används för att manipulera val, försvaga opposition och tysta civilsamhället. Demokratin där är inte under utveckling; den befinner sig i reträtt. Sverige var med och aktiverade Moskvamekanismen tillsammans med över 20 länder för att utreda situationen i Georgien. Det var viktigt, och det var bra. Men det räcker inte att reagera, utan Sverige måste också leda.

I en artikel i Dagens Arena förra året frågar sig den mångårigt OSSE-aktive Olof Kleberg: ”Har Moderaterna gett upp OSSE?” Han skriver att Sverige tidigare har varit en drivande kraft men att engagemanget nu uppfattas som nedtonat, passivt och tyst.

Jag tycker att det är en allvarlig fråga som Kleberg sätter fingret på, fru talman, för samtidigt som ett minskande engagemang för OSSE verkar vara fallet för regeringens del ser vi ett bredare mönster än så i svensk utrikespolitik. Vi ser att ambassader stängs. Vi ser att biståndet minskar kraftigt. Vi ser också att närvaron på hög nivå minskar i internationella sammanhang.

I den utrikespolitiska debatten för ett par veckor sedan uppmärksammade Morgan Johansson att Sveriges utrikesminister missar många möten. Det gäller även det senaste ministerrådsmötet i OSSE, som ägde rum i Wien för ett par månader sedan. I stället för att lyssna på Sveriges utrikesminister fick jag, som var på plats, höra på kabinettssekreteraren, medan många andra av OSSE:s medlemsstaters utrikesministrar fanns på plats. Och en vanlig fråga som många av oss som arbetar med utrikespolitik numera möter när vi reser är: Var är Sverige?

Utrikesministern säger i sitt svar på min interpellation att OSSE är en integrerad del av vår säkerhetspolitik, att Sverige deltar varje vecka och att löpande bedömningar görs. I en tid där världsordningen skakas i grunden räcker det inte att bara delta. Det krävs initiativ, det krävs politiskt driv och det krävs att man knyter kontakter med andra, likasinnade. Det krävs en vilja att forma utvecklingen.

Jag vill därför fråga utrikesministern: Hur rimmar regeringens bredare tillbakadragande internationellt med ambitionen att vara en ledande kraft i den organisation som ska försvara den europeiska säkerhetsordningen – samtidigt som utrikesministern så tydligt prioriterar ned de internationella mötena?

(Applåder)

Fru talman! Jag riktar ett tack till utrikesministern, som är här och debatterar viktiga frågor med oss i dag.

Som ministern framhåller är OSSE en unik organisation som bygger på ett brett säkerhetsbegrepp där militär säkerhet, demokrati, klimatfrågor och mänskliga rättigheter inte kan isoleras från varandra. Det var en banbrytande insikt i Helsingfors 1975, och den är väl om möjligt ännu mer relevant i dag när vi ser ut över världen och dess utveckling.

Den mänskliga dimensionen av OSSE:s uppdrag är inte ett sidospår, utan det är själva kärnan. I flera medlemsländer ser vi dock tyvärr hur rättigheter steg för steg monteras ned. Vi ser hur lagstiftning riktad mot hbtqi-personer införs eller skärps och hur dessa människor blir politiska måltavlor. Vi ser hur kvinnor nekas rätten till sin egen kropp och makten över sitt eget liv. Vi ser hur religiösa och etniska minoriteter utsätts för diskriminering och hatretorik, och vi ser hur civilsamhällets utrymme krymper.

Det här är inte en slumpmässig utveckling, utan det är en del av en auktoritär utveckling där mänskliga rättigheter framställs som hot mot nationell identitet eller traditionella värderingar.

Det är därför det inte räcker att säga att Sverige är en aktiv medlemsstat, utan vi måste också använda de verktyg som faktiskt finns. Moskvamekanismen, som Johan Büser nämnde, är ett sådant verktyg som möjliggör oberoende expertgranskningar på plats i länder där allvarliga och systematiska kränkningar sker.

Jag vill också instämma i att välkomna att Sverige tillsammans med andra medlemsstater i januari till slut valde att aktivera Moskvamekanismen för att agera mot den allvarliga utvecklingen i Georgien. Jag var själv på plats som internationell valobservatör under parlamentsvalet. Vi såg oegentligheter runt om i landet och mötte civilsamhällesorganisationer, oppositionsföreträdare och journalister som uttryckte en djup oro.

Den så kallade ryska lagen hade då redan antagits, och den användes för att pressa oberoende organisationer och medier. Och sedan dess har vi sett att situationen bara förvärrats. Särskilt hbtqi-personer har attackerats genom hatretorik och laginitiativ som begränsar deras rättigheter och möjligheter att få synas i samhället och ens finnas till.

Att Moskvamekanismen nu används visar att OSSE:s åtaganden inte är symboliska. Men det får inte vara ett undantag. Det måste vara en naturlig del av hur vi värnar om organisationens normer och de värden som medlemsstaterna är skyldiga att följa.

Vi socialdemokrater menar att Sverige måste vara beredda att driva på för att aktivera Moskvamekanismen oftare. Vi ser ju att allt fler överträdelser sker. Därför behöver vi också tala klarspråk om den systematiska nedmonteringen av demokratin i Ungern, som också har en variant av den ryska agentlagen. De förbjuder prideparader, inskränker hbtqi-personers rättigheter i lag, har urholkat rättsstaten och har tystat civilsamhälle och politisk opposition.

Inom EU pågår processer utifrån att Ungern inte lever upp till unionens grundläggande värden. Men Ungern är också en medlemsstat i OSSE. Jag undrar om den svenska regeringen är beredd att driva på för att aktivera Moskvamekanismen också när det gäller Ungern och om regeringen anser att utvecklingen i Ungern i dag har nått en sådan nivå att det är ett verktyg som nu behöver användas. Om det inte är så, fru talman, undrar jag var regeringens gräns går.

(Applåder)

Fru talman! Jag var på OSSE:s vintermöte i Wien för två veckor sedan. Och i förra veckan var jag, som särskilt sändebud för OSSE:s parlamentariska församling när det gäller de ukrainska deporterade barnen, inbjuden till Berlin. Där hade jag förmånen att få tala på en av de största tyska konferenserna, Café Kyiv, om de ukrainska barnen. Det kändes viktigt att vara där och att kunna knyta kontakter med andra som jobbar med frågan.

Jag vill tacka Johan Büser för att han lyfter upp den här viktiga frågan. Precis som Johan och Linnéa nämner är detta otroligt viktiga frågor. Jag är rapportör för mänskliga rättigheter och demokrati i OSSE:s tredje kommitté. Vi ser, precis som nämnts här, att demokratin inte bara utmanas utan faktiskt är under attack. Det gäller både hbtqi-personer och religiösa minoriteter. Och kvinnors rättigheter trycks inte bara tillbaka, utan vi ser en tydlig misogyni, fru talman, ett kvinnohat och ett hat mot hbtqi-personer.

ODIHR:s representant för mediefrihet talade på vintermötet om mediernas roll i dag. Man blir alltmer utsatt för hot, trakasserier, förminskande och förlöjligande. Det drabbar särskilt kvinnor. Det är otroligt allvarligt. Då är OSSE – precis som har nämnts här – plattformen där vi kan agera, inte bara reagera.

Fru talman! I riksdagshuset i Berlin – jag har aldrig varit på insidan som gäst – möttes jag av massor av klotter på väggarna, inne i riksdagshuset. Det är klotter som de sovjetiska soldaterna hade klottrat på väggarna på insidan i samband med andra världskriget. Det är kvar.

Fru talman! Det blir en brutal påminnelse om hur nära vi är de oerhörda grymheter som skedde för inte särskilt länge sedan. När muren föll uppstod ett slags positiv anda för att bidra och förändra. Men nu ser vi en brutal tillbakagång med auktoritära ledare som använder demokratin för att förgöra demokratin.

Enligt min uppfattning har Sverige varit en humanitär stormakt, och jag tycker att vi ska vara en humanitär stormakt även i framtiden. Men det är otroligt viktigt att inte bara reagera utan att faktiskt också vara aktiv och agera.

Till de frågor som redan är ställda kan jag bara tillföra att det är viktigt att Sveriges regering nu stakar ut en strategi för framtiden. Det gäller att inte bara följa och göra löpande bedömningar. Man måste också ha en politisk inriktning.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänker uppehålla mig lite vid frågan om analys, som togs upp i interpellationen. Jag vill förtydliga att regeringen följer och analyserar OSSE:s roll och utveckling som en del av vårt löpande arbete.

Regeringskansliet tar regelbundet fram underlag baserade på rapporter från bland annat Utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och OSSE:s egna institutioner och mekanismer. Som en del av detta arbete har Regeringskansliet även låtit ta fram ett särskilt analysstöd, genom Centrum för Östeuropastudier, om svensk OSSE-politik 50 år efter Helsingforsslutakten, vilket används i det fortsatta arbetet.

De här underlagen belyser hur organisationens olika delar, som fältmissionerna, de konfliktförebyggande mekanismerna och de autonoma institutionerna inom den mänskliga dimensionen, fungerar och ligger till grund för Sveriges agerande i OSSE:s beslutsfattande forum samt i frågor som rör budget och styrning. Mot den bakgrunden drar regeringen tydliga strategiska slutsatser.

OSSE är en unik plattform för politiskt ansvarsutkrävande baserat på gemensamma principer och åtaganden. När den europeiska säkerhetsordningen utmanas på ett sätt som saknar motstycke sedan kalla kriget prioriterar Sverige att försvara OSSE:s kärnuppdrag inom demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande arbete. Vårt stöd för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet liksom för OSSE:s grundläggande värden ligger fast.

Jag tänker även uppehålla mig lite vid det här med närvaro i världen, som Johan Büser var inne på. Han undvek mycket skickligt att berätta att han och jag träffades på OSSE:s ministermöte på Malta för något år sedan. Men det var kanske högst medvetet.

Jag prioriterar inte alls ned de internationella mötena, Johan Büser. Men mina prioriteringar ser absolut annorlunda ut jämfört med de socialdemokratiska. En gång under Socialdemokraternas regeringsår 2014–2022 gjorde den socialdemokratiske statsministern ett bilateralt besök till Baltikum – en enda gång på åtta år.

Vad gjorde man då i stället? Jo, man åkte världen runt för att driva sin FN-kandidatur. Då var Tahiti mycket viktigare än Tallinn. Är det verkligen så som Johan Büser menar att vi gör avtryck i världen?

(Applåder)

Fru talman! Det råder ingen tvekan om var Socialdemokraterna står när det kommer till den europeiska säkerhetsordningen och engagemanget för vårt närområde. Men vi är också engagerade i fler delar av världen. Utrikesministern nämnde Tahiti, men FN är ju så mycket större än Tahiti. FN rymmer nästan alla världens nationer. Där är det förstås viktigt med ett starkt engagemang.

Bara för ett par veckor sedan var jag själv med vid mötet mellan de nordisk-baltiska delegationerna och den amerikanska delegationen i Wien i samband med OSSE:s parlamentariska församlings vintermöte. Vi diskuterade Arktis och Grönland. Mötet var ärligt och tydligt – och i slutändan också positivt, hoppas jag. Vi har blivit smärtsamt medvetna om att inget längre är självklart i dagens värld. För att kunna tala om vad som är fel och markera mot det krävs det att vi möts över nationsgränser och deltar på de möten som vi har inom ramen för våra uppdrag.

Att Danmark tydligt markerar att Grönlands suveränitet inte är förhandlingsbar är ett sätt att visa politiskt ledarskap. Det är så man försvarar principer. Den principfastheten såg jag glädjande nog också hos Danmarks talman när jag mötte honom i Köpenhamn i januari för att diskutera just Grönland. OSSE är ett forum där dessa principer ska försvaras.

Fru talman! Jag tror att jag och utrikesministern har en del gemensamt, inte minst i fråga om Georgien. Det stämmer att vi möttes vid OSSE:s ministerrådsmöte för ett par år sedan på Malta. Men jag saknade utrikesministerns deltagande i Wien, där jag i stället fick lyssna på kabinettssekreteraren. Jag hoppas att vi ses på nästa ministerrådsmöte i stället.

Min kollega Linnéa Wickman nämnde Moskvamekanismen. Att Sverige aktiverade den i fallet Georgien tycker vi är bra. En fråga som vi socialdemokrater driver är att det är viktigt att man kan tillämpa Moskvamekanismen även i fråga om hbtqi-personers rättigheter. Detta har vi också motionerat om. Jag undrar hur utrikesministern ser på detta. Moskvamekanismen måste kunna användas när allvarliga och systematiska brott mot denna grupp begås, till exempel när pride förbjuds eller när lagstiftning riktas mot människor på grund av vilka de är.

Jag frågar därför utrikesministern vilka nya konkreta initiativ som har tagits för att stärka OSSE:s roll samt om regeringen är beredd att driva på för att Moskvamekanismen ska kunna användas vid grova och systematiska brott mot hbtqi-personer.

Fru talman! Utrikesministern svarade inte på min fråga om Moskvamekanismen. Bör den aktiveras när det gäller nedmonteringen av demokratin i Ungern och attackerna på hbtqi-personers rättigheter, och i så fall i vilket läge? Jag hoppas att hon kan ge besked i sitt nästa inlägg, för Sveriges röst på det här området är otroligt viktig.

Jag skulle också vilja passa på att lyfta fram en annan utveckling som oroar mig. I OSSE:s parlamentariska församling ser vi hur tongivande företrädare inom den partigrupp där utrikesministerns parti ingår i ökande grad driver en agenda som fokuserar på så kallad demografisk vinter. Det innebär att man ifrågasätter aborträtten och etablerade åtaganden gällande SRHR – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Jag tvivlar inte på utrikesministerns egna övertygelser här, men jag undrar vad utrikesministern gör gentemot sina egna systerpartier när det öppet sker en allt tydligare glidning åt det här hållet. När kvinnors självbestämmande reduceras till en demografisk fråga i stället för att handla om rättigheter börjar vi komma farligt nära att urholka de normer som OSSE är satt att försvara. OSSE får inte bli en arena där värdekonservativa krafter flyttar fram sina positioner på bekostnad av mänskliga rättigheter. Men just nu ser vi en allvarlig normförskjutning.

Därför undrar jag om utrikesministern avser att agera på något sätt. Jag undrar också om hon känner oro för de förslag som läggs fram och den debatt som förs. Vi ser hur värdekonservativa idéer som attackerar kvinnors rättigheter förkläds i ett språk av oro för den demografiska utvecklingen i OSSE-regionen.

Fru talman! I mitt förra inlägg riktade jag ett tack till Johan Büser för att han ställt denna viktiga interpellation. Jag vill också passa på att rikta ett tack till utrikesministern för att vi har den här debatten i dag. Jag och utrikesministern har haft flera debatter, och jag respekterar ministerns engagemang. De debatter vi haft har i allt väsentligt rört de ukrainska deporterade barnen, stödet till Ukraina och frågan om de tre OSSE-anställda ukrainska medborgare som i dag sitter fängslade i Ryssland; deras anhöriga har ingen eller väldigt lite kunskap om hur de mår och var de befinner sig. Vi har haft bra debatter, och dessa frågor är vi i allt väsentligt överens om i riksdagen. Det är otroligt viktigt, känner jag, att stödet till Ukraina när det gäller Rysslands anfallskrig är enat, solitt och väldigt tydligt.

Men precis som Linnéa Wickman tog upp ser vi oroande tendenser. Kvinnors rättigheter rullas tillbaka eller ifrågasätts. Det sker en normförskjutning. Jag tycker att det är en väldigt oroande utveckling. På en rad områden som jag har berört – medier, mänskliga rättigheter, demokrati – är det viktigt att vi står upp och är aktiva. Vi ska agera och inte bara reagera. Regeringen och utrikesministern skulle kunna vara ännu tydligare. Detta är otroligt viktigt.

Fru talman! I nära samarbete med EU och likasinnade försvarar Sverige konsekvent OSSE:s kärnuppdrag. Efterlevnad av mänskliga rättigheter är en säkerhetsfråga. Historien visar också att intern repression ofta leder till extern aggression. Därför är OSSE:s arbete med konfliktförebyggande demokratiska institutioner och rättsstatens principer en investering i fred och stabilitet. Sverige verkar också för att OSSE:s öppna förhållningssätt gentemot civilsamhället ska värnas. Utöver politiska insatser bidrar Sverige ekonomiskt genom extra budgetärt stöd till OSSE:s verksamhet med demokrati och mänskliga rättigheter.

I somras var vi pådrivande för att aktivera den så kallade Moskvamekanismen, som möjliggör oberoende expertgranskningar av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och som tagits upp här av interpellanterna, med fokus på Rysslands behandling av ukrainska krigsfångar. Där var dessutom en av experterna svensk. Det är ytterligare ett exempel på hur vi bidrar. I januari i år var vi drivande för att aktivera Moskvamekanismen till följd av den försämrade MR-situationen i Georgien.

Vi skickar lång- och korttidsobservatörer till ODIHR:s valobservationsinsatser. I fjol kunde Sverige som ordförande i MR-kommittén styra fokus mot de allra viktigaste frågorna, med stödet till Ukraina i centrum, eftersom det är vår viktigaste utrikespolitiska prioritering. Sverige har en drivande roll i flera informella grupperingar, däribland vängruppen för ett demokratiskt Belarus.

Det råder inga tvivel om att situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Ungern, inte minst hbtqi-personers rättigheter, verkligen är på väg åt fel håll. Det är någonting som vi har diskuterat många gånger i denna kammare och där det också pågår många processer, bland annat på EU-nivå.

Regeringens inriktning är att Sverige ska vara en konstruktiv och pålitlig partner i OSSE med tydligt engagemang och försvar för OSSE:s grundläggande värden. Budskapet är enkelt: Sverige står fast vid Helsingforsprinciperna och Parisstadgan, försvarar Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, står för ansvarsutkrävande och värnar OSSE:s autonoma institutioner.

Johan Büser tog här upp frågan om Grönland och stödet för den territoriella integriteten. Jag hoppas att det inte har gått någon förbi att den svenska regeringen har varit mycket tydlig i sitt stöd. Det var också någonting som Danmarks utrikesminister uttryckte stor tacksamhet för när han var här för någon vecka sedan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt och Ann-Sofie Alm (båda M).

Fru talman! Tack, utrikesministern, för dagens interpellationsdebatt!

Den här debatten har ytterst handlat om vilket Sverige vi vill vara och förstås om Sveriges roll i världen. Det är självklart fokus på Ukraina, som är vår största säkerhetspolitiska utmaning. När unga människor i Ukraina dör för den europeiska säkerhetsordningen och för sitt land måste Sverige tydligt stå upp för det som är rätt.

Jag glömmer aldrig när jag besökte Kiev och Ukraina under förra året samtidigt som Kiev attackerades. Jag glömmer inte när vi satt i skyddsrummet. Jag glömmer inte heller när vi stod vid minnesplatsen för unga soldater födda 2003 och döda 2022, endast 19 år gamla. De försvarade inte bara sitt territorium. De försvarade också den europeiska säkerhetsordningen.

När demokratin backar i Georgien ska Sverige vara en högljudd röst för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten. När minoriteter tystas i flera medlemsstater ska Sverige stå upp för civilsamhället och alla människors lika värde.

OSSE bygger på insikten om att säkerhet och mänskliga rättigheter hänger samman. Om vi försvagar den mänskliga dimensionen försvagar vi också säkerheten. Sverige har historiskt varit en drivande kraft i detta arbete. Jag hoppas att vi också kommer att vara det framöver.

När vi socialdemokrater tänker på OSSE tänker vi också ofta på vår tidigare utrikesminister Ann Linde. Hon tog sig an OSSE med stort engagemang när hon som Chairperson-in-Office och Sverige ledde OSSE:s arbete. Här är jag övertygad om att inspiration finns att hämta för den nuvarande svenska regeringen.

Jag hoppas också att utrikesministern kan ta med sig frågan om att driva att Moskvamekanismen också kan aktiveras för att stå upp för hbtqi-personer. Det är ett förslag som vi skickar med. Tack för dagens debatt!

(Applåder)

Fru talman! OSSE är egentligen den enda plattform där alla europeiska stater deltar, inklusive Ryssland. Organisationens arbete baseras på gemensamt överenskomna principer och åtaganden, och den har verktyg för ansvarsutkrävande. Det gör OSSE tämligen unikt för att säkerställa politiskt tryck och ansvar och för att försvara grundläggande normer.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina är ett brott mot folkrätten och FN-stadgan och går emot grunden för den europeiska säkerhetsordning som OSSE vilar på. Det gör inte OSSE irrelevant, tvärtom. OSSE är i dag ett viktigt forum för att dokumentera övergrepp, försvara demokrati och ge stöd till länder som hotas av rysk aggression. Sverige använder OSSE där organisationen gör störst skillnad för att stå upp för mänskliga rättigheter och för att ställa Ryssland till svars för dess övergrepp.

Avslutningsvis vill jag säga någonting om kritiken mot min frånvaro vid ett möte i OSSE. Varje år får jag flera inbjudningar till möten i OSSE, FN, EU, CBSS, NB8, N5 och Nato. De fyra sistnämnda är mötesformat där socialdemokratiska utrikesministrar i princip aldrig deltog. Det var delvis för att de inte fanns och delvis för att vi inte var medlemmar.

Det visar någonting om hur mycket vi har att göra därute i världen. I en värld med i princip obegränsat med möjligheter att jobba måste man prioritera. Då prioriterar vi det som verkligen är allra viktigast för svenskarnas säkerhet.

Som bekant kan man inte som utrikesminister resa hela tiden. Man måste också vara här i kammaren för att delta i interpellationsdebatter. Jag vill tacka för den här debatten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.