Sverigeförhandlingens avgränsning av storstadsåtgärderna

Fru talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig om jag anser att regeringen har gjort en avgränsning av Sverigeförhandlingens mandat som utelämnar pågatågen eller ej och om jag är beredd, och i så fall på vilket sätt, att tydliggöra att Sverigeförhandlingen även kan omfatta frågor kopplade till kollektivtrafik som framförs på statlig infrastruktur, exempelvis pågatågen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Direktiv och tilläggsdirektiv till Sverigeförhandlingen beslutades av den förra regeringen den 1 juli 2014 respektive den 17 juli 2014. Nuvarande regering har inte ändrat i direktiven. Av direktiven framgår, angående uppdraget med koppling till åtgärder i storstäderna, att förhandlingspersonen ska ingå överenskommelser med berörda kommuner, landsting och andra berörda aktörer om åtgärder där ett statligt engagemang kan motiveras som komplement till lokala och regionala åtgärder.

Jag ser ingen anledning att i detta skede föregripa resultatet av förhandlingarna. Såvitt jag känner till har förhandlingarna med kommuner och regioner precis inletts, och de objekt som förhandlingspersonen i det här skedet fört fram kan tillsammans med lokala och regionala aktörer komma att diskuteras och prövas fram till dess att överenskommelser har träffats. En delredovisning om storstadsåtgärderna ska lämnas den 1 juni 2016. Hela uppdraget ska slutredovisas den 31 december 2017.

Fru talman! Denna interpellationsdebatt handlar om Sverigeförhandlingen, som från början hette Sverigebygget. Sverigeförhandlingen omfattar sex olika delar, där delen om storstadsåtgärderna är en.

Syftet med dessa åtgärder är att åstadkomma bättre kollektivtrafik, förbättrad tillgänglighet och ökat bostadsbyggande i Sveriges tre storstadsregioner: Stockholm, Göteborg och Öresundsregionen, eller snarare den svenska delen av Öresundsregionen, alltså Skåne. Staten ska här vara medfinansiär för kollektivtrafiksatsningar i utbyte mot att motparten åtar sig att bygga ett visst antal bostäder.

I de bud som nu finns från Sverigeförhandlingen får Stockholm satsningar i storleksordningen 25 miljarder. Ovanpå det kan man lägga vägprojektet Östlig förbindelse, och då handlar det om ytterligare 18-19 miljarder. För Skånes del är budet satsningar som motsvarar ungefär 6,5 miljarder för spårväg. Det är i och för sig välkomna satsningar i Lund, Malmö och Helsingborg. Göteborgs bud är på omkring 6 miljarder, också för olika spårvägar. Man kan notera att de bud som rör Stockholmsregionen i runda slängar är åtminstone dubbelt så stora som för Göteborg och Skåne tillsammans.

När det gäller Skåne specifikt heter vår - jag kommer själv från Skåne - motsvarighet till tunnelbanan pågatåg. Skåne har en flerkärnig struktur. Det innebär att Skåne inte är centrerat kring en enda storstad, som fallet är med Stockholm och Göteborg. Vi har i stället flera större centrum, och arbetsmarknaden ser därmed lite annorlunda ut. Pendlingen sker på olika håll. Logiken blir lite annorlunda. I Skåne motsvarar alltså pågatågen tunnelbanan. Därmed är det relevant att göra en jämförelse med Stockholmssatsningarna, där man väljer att prioritera tre olika tunnelbanelinjer samt spårväg.

Avgörande i frågan är huruvida det i förhandlingarna finns möjligheter att göra pågatågssatsningar. Jag tycker att infrastrukturministern är lite otydlig om detta i sitt svar. Å ena sidan anger ministern att det inte finns några begränsningar i mandatet. Å andra sidan påstås det i Sverigeförhandlingen att en sådan avgränsning finns. Ministern säger då att hon inte vill föregripa resultatet från förhandlingarna, för nya förslag kan tillkomma och prövas fram till att överenskommelser har träffats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men om frågan om pågatågen inte ens får komma upp på förhandlingsbordet blir det lite svårt att förhandla om dessa projekt. Jag tycker att det är angeläget att infrastrukturministern faktiskt tydliggör vad som gäller.

Jag kan hålla med om att direktivet är tydligt. Men om den som arbetar med Sverigeförhandlingen inte uppfattar att det är tydligt och använder argumentet att detta slags statliga infrastruktur inte ska ingå i förhandlingen har vi ändå ett problem. Om infrastrukturministern håller med mig har jag svårt att se varför det skulle vara ett problem för henne att tydliggöra detta.

Fru talman! Jag tror inte att jag var särskilt otydlig i mitt svar. Svaret är tydligt: Det finns ingen sådan begränsning i direktivet till förhandlingspersonen.

Jag kan läsa högt ur direktivet. Det står så här: Inom ramen för uppdraget ska förhandlingspersonen identifiera och analysera behoven av åtgärder i infrastrukturen i Skåne län som kostnadseffektivt förbättrar tillgängligheten och kapaciteten i transportsystemet och leder till ökat bostadsbyggande med fokus på resurseffektivitet, hållbarhet och förtätning. Även trimningsåtgärder och andra åtgärder än investeringsåtgärder kan ingå i analysen. Större åtgärder ska i huvudsak kunna genomföras under perioden 2025-2035.

Vidare står det att förhandlingspersonen ska ingå överenskommelser med berörda kommuner, landsting och andra berörda aktörer respektive län om åtgärder med ovan nämnda syfte och i sammanhang där ett statligt engagemang kan motiveras som komplement till lokala och regionala åtgärder. Fokus ska ligga på att hantera de utmaningar som den snabba befolkningstillväxten medför. Överenskommelserna ska inkludera ansvarsfördelning vid eventuella kostnadsökningar utöver indexreglerade ökningar. Överenskommelserna ska ingås med förbehåll för efterföljande rättsliga prövningar samt regeringens och i förekommande fall riksdagens godkännande.

Svaret är alltså tydligt. Med all respekt ifrågasätter jag nog påståendet att förhandlingspersonerna har hävdat att det finns en sådan uttryckt begränsning i uppdraget. Däremot har förhandlingspersonerna själva, med det uppdrag de har, gjort en avvägning och bedömning av vad som är en lämplig ingång i en förhandling. Vad som fortsatt kommer att finnas möjlighet att förhandla om blir en diskussion för just förhandlingen eftersom det alltid finns minst två parter i en förhandling. I det här fallet är det två parter. Vad de parterna väljer att lägga på bordet att förhandla om är det naturligtvis upp till dem att förhålla sig till inom ramen för det uppdrag som Sverigeförhandlingen har.

Man kan också tänka sig att motparten kommer med inspel, och då är det upp till förhandlingspersonerna att ta ställning till om de är intresserade av att fortsätta diskutera sådana lösningar eller inte.

Jag vill också ifrågasätta om hela Skåne är ett storstadsområde. Det är förvisso sant att Skåne är en flerkärnig region, men det som framför allt är pågatågens förtjänst är att de knyter ihop mer glesbefolkade delar av Skåne med de stora möjligheter till arbetstillfällen som finns i storstadsregionerna och därmed tillgängliggör både jobb och andra möjligheter för fler. Det är det som har varit det positiva med utvecklingen av pågatågen över tid. Det innebär dock inte att alla delar av Skåne kan sägas vara storstad. Det hoppas jag att vi kan vara överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag känner fullt förtroende för att förhandlingspersonerna och motparterna i form av kommuner och landsting kommer att kunna komma till kloka överenskommelser med en bra avvägning av statlig medfinansiering, statligt åtagande och kommunalt eller regionalt dito.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret och förtydligandet! Det riskerar att bli lite ord mot ord här, men de besked som jag får från Skåne är att man inte kan lägga in pågatågen i den här diskussionen med hänvisning till att den typen av statlig infrastruktur inte ska vara med i den här förhandlingen.

Infrastrukturministern kan välja att säga att hon inte tror på det. En annan väg är att vara mycket tydlig och tala om att nu är det så här att den här typen av åtgärder visst kan ingå i förhandlingen. Då tycker jag att man gör vad man kan från regeringens sida. Om de som sköter förhandlingen inte anpassar sig efter det får man väl dra nya slutsatser i nästa steg.

Det blir lite märkligt, kan jag tycka, när infrastrukturministern går in på en diskussion kring det här med storstadsområde. Självklart är Skåne som helhet inte en storstad. Det är inte hela Stockholms- eller Göteborgsregionen heller. Det är klart att det finns centrum i de här delarna, men skillnaden mellan Skåne, Göteborg och Stockholm är att Skåne har flera olika tätorter och att pendlingen sker på ett lite annat sätt. Men visst går det att jämföra tunnelbanan och pågatågen, alltså möjligheten att pendla in till centrala delar, och i Skånes fall råkar det vara flera olika centrum och inte bara ett.

Jag har fortfarande lite svårt att förstå varför regeringen duckar i frågan om att tydliggöra det mandat som finns här. Om vi är överens om att mandatet finns borde regeringen kunna vara tydlig och säga det också. Är det tillåtet eller är det inte tillåtet att ha med pågatågen i den här diskussionen? Jag tycker att det vore bra att få ett rakt svar på detta från infrastrukturministern.

Den här frågan har varit uppe i någon diskussion här tidigare i år. Då handlade det om vilka begränsningar som finns eller inte finns i Sverigeförhandlingen. Jag citerar gärna infrastrukturministern: "Om det skulle visa sig att det här inte bara är förhandlingsbudet utan att man även i det fortsatta samtalet har vissa uppfattningar om vilka mandat man har respektive inte har är jag naturligtvis beredd att se över mandatet." Det är vad infrastrukturministern har sagt i en tidigare debatt i frågan.

Jag uppfattar tydligt att det är så i diskussionen i Skåne att det finns olika uppfattningar om vad som får och inte får finnas med i de här förhandlingarna. Just därför vore det tacknämligt om infrastrukturministern ville vara tydlig och svara rakt på frågan: Är det tillåtet eller inte tillåtet att ha med pågatågen i den här förhandlingen?

Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare svar och som det står i det skriftliga svaret finns det inga sådana begränsningar i uppdraget till Sverigeförhandlingen. Det bör då rimligen innebära att det är tillåtet att diskutera många olika varianter. Steget därifrån till att regeringen med ett regeringsbeslut skulle definiera vilka åtgärder som kan komma i fråga för förhandlingen är ganska stort. Det steget är jag inte beredd att ta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har inte fått några signaler från vare sig Sverigeförhandlingen eller dess motparter om att det skulle finnas en otydlighet i vilket uppdrag förhandlingen har. Att jag är beredd att eventuellt se över mandatet för Sverigeförhandlingen bygger på att jag i så fall får en tydlig signal från dem som är involverade i diskussionerna - och naturligtvis i första hand från förhandlingen själv. Om de skulle begära att få ett förtydligande av sitt mandat är jag naturligtvis beredd att göra det.

Jag har inte fått någon sådan framställan, och jag tror att det kan bero på att det är ganska tydligt att det inte finns någon sådan begränsning i uppdraget.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern! Jag väljer att tolka det här positivt. Jag tycker att det är ett ganska tydligt besked jag får från infrastrukturministern. Jag begär inte att regeringen ska peka ut de specifika objekten, utan det viktiga är att tydliggöra att det inte finns någon sådan begränsning som enligt de uppgifter jag har framförs i Sverigeförhandlingen. Där uppfattar jag att infrastrukturministern är tydlig. Hon får gärna understryka detta en gång till i sitt sista svar. Det är alltså tillåtet att låta den här delen som handlar om pågatågen ingå i förhandlingen. Om det kan vara tydligt är jag väldigt nöjd.

Det här är förstås viktigt, för det handlar om att möjliggöra bostadsbyggande, och det är ju extra angeläget i den situation som Sverige befinner sig i. Vi räknar med att det sker en omfattande befolkningsökning i Skåne under kommande år, så det är mycket angeläget att det här kan komma på plats.

Jag tackar infrastrukturministern för svaret och för debatten och önskar gärna att ministern än en gång är tydlig med att de här projekten är tillåtna att föra in i förhandlingarna.

Fru talman! Till att börja med kan man konstatera att behovet av att bygga fler bostäder har förevarit under ganska lång tid. Nu ser vi att bostadsbyggandet äntligen tar fart och att vi når de högsta nivåerna på flera decennier. Det är mycket glädjande. Det är inte tillräckligt, för bostadsbristen är ännu större än vad också den högre byggtakten klarar av att mätta, men det är i alla fall en tydlig trend som går åt rätt håll. Det tycker jag är oerhört glädjande.

Jag kan vara tydlig igen. Det finns ingen sådan begränsning i uppdraget. Det är inte detsamma som att Sverigeförhandlingen är intresserad av att diskutera alla de saker som inte formellt är otillåtna att diskutera. Men Sverigeförhandlingen har mandat att själv göra en avgränsning av vad man anser vara lämpliga objekt eller lämpliga åtgärder att diskutera inom ramen för en sådan förhandling. Det jag svarar på är vad direktivet säger, och direktivet ger inga sådana begränsningar.

Jag har fullt förtroende för såväl Sverigeförhandlingen och förhandlingspersonerna där som deras motparter. De kommer att komma fram till de bästa lösningarna för både framtida bostadsbyggande och mobilitet i storstadsområdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.