Svenskt demokratibistånd till Iran

Fru talman! Innan jag går in på min formella del av svaret skulle jag verkligen vilja tacka för denna mycket viktiga interpellation. Vi är många här hemma i Sverige – och vi är två i den här kammaren – som verkligen bryr oss om helt vanliga, fredliga aktivister och demonstranter i Iran som nu blir utsatta för mycket hård repression. Så stort tack för interpellationen!

Azadeh Rojhan har frågat mig om jag har gjort någon analys av hur svenskt demokratibistånd kan användas för att stärka internetfrihet, tillgång till oberoende information och skydd mot digital repression och vad den analysen i så fall har visat samt om regeringen avser att inom det svenska demokratibiståndet, genom Sida och multilaterala samarbeten, prioritera och finansiera långsiktigt bistånd till insatser som stärker internetfriheten i Iran.

Sverige fördömer den iranska regimens attacker på sin egen befolkning, och vi stöttar det iranska folket i deras rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Regeringen har tydligt understrukit att Irans regering har en skyldighet att respektera yttrande- och mötesfriheten. Utrikesdepartementet har kallat upp den iranska ambassadören för att kraftigt markera detta. Vi har också uppmanat Iran att omedelbart återställa tillgången till internet.

Regeringen har länge stött det iranska folket i deras krav på respekt för mänskliga rättigheter inklusive rätten att få uttrycka sina åsikter. Enskilt och tillsammans med likasinnade, exempelvis inom EU, ser vi kontinuerligt över hur vi på bästa sätt kan stödja den iranska befolkningen.

I ljuset av de behov vi nu har sett beslutade regeringen den 5 februari om 10 miljoner kronor till stöd för människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Stödet kanaliseras via Sida, och regeringen har en fortlöpande dialog med Sida om dessa insatser.

Fru talman och biståndsministern! Mellan den 28 december och den 9 januari utbröt omfattande protester över hela Iran. Det som började som folkliga uttryck för frustration och ilska över 45 år av förtryck, ekonomisk misär och brist på grundläggande friheter möttes av en regim som svarade med urskillningslöst våld. Närmare 30 000 människor uppges ha dödats och tusentals arresterats. Rapporter om påskyndade avrättningar kommer varje dag, och situationen för politiska fångar har förvärrats – om det ens var möjligt.

Den 8 januari genomförde regimen en total nedsläckning av internet. Den kom att pågå i två veckor, och än i dag är internet delvis nedsläckt. Allt detta syftade till att förhindra folket i Iran från att organisera sig, kommunicera med varandra och dokumentera de brutala övergrepp som väntade. Den digitala nedsläckningen blev helt enkelt ett verktyg för att dölja våldet och isolera befolkningen från omvärlden.

Det är mot bakgrund av hur internetnedsläckningen kom att användas som ett verktyg för att kväva motstånd och dölja övergrepp som jag skrev denna interpellation till biståndsministern. Jag vill verkligen passa på att här tacka biståndsministern för den satsning som regeringen beslutat om och nu gör. Det riktade stödet på 10 miljoner till bland annat människorättsförsvarare och demokratiförespråkare i Iran är viktigt och sänder en tydlig signal om solidaritet med det iranska folket. Det är viktigt med sådana tydliga signaler i dessa tider.

Fru talman! Demokratirörelsen i Iran är i praktiken helt beroende av internet. Regimen har dock under lång tid försökt bygga upp ett så kallat nationellt informationsnätverk, ett statligt kontrollerat intranät som syftar till att isolera befolkningen från det globala internet och stärka övervakningen.

Men vi vet att det i dag finns fungerande lösningar, säkra VPN-tjänster, som kringgår censur och övervakning och bryter den digitala isoleringen. Det är kommunikationsverktyg och lösningar som ligger bortom regimens kontroll och kan kringgå det som regimen vill åstadkomma. Det är också därför jag vill ställa min fråga om hur regeringen kan säkerställa att satsningen på 10 miljoner riktas just mot dessa evidensbaserade och beprövade effektiva tekniska lösningar, så att vi vet att internetfriheten faktiskt hjälps med det här stödet.

Fru talman! Detta kommer jag inte att säga ofta, men just här håller jag helt och hållet med interpellanten. Jag är väldigt glad över att det i många av riksdagens partier finns ett stort engagemang för det iranska folket.

Vi brukar säga att ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting. Här har Sverige verkligen tagit på sig ledartröjan. Vi har varit ett av de mest pådrivande länderna inom ramen för EU-samarbetet när det har gällt nya sanktioner, till exempel.

Vi har löpande under de gångna veckorna sett över hela handelspolitiken och ställt oss frågan om det finns mer vi kan göra där. Men den största delen av det som det teoretiskt skulle kunna handla om är redan i dag föremål för sanktioner från EU gentemot Iran, med stor kraft. Vi ser löpande över om det är någonting ytterligare vi kan göra. Där tar vi gladeligen emot inspel och idéer, för vi vill ju i grund och botten alla samma sak. Vi vill se ett Iran med mötes- och yttrandefrihet, ett demokratiskt Iran.

Utöver beslutet om det särskilda stödet genom Sida har regeringen vidtagit en rad andra åtgärder för att bemöta iranska myndigheters digitala repression och verka för att tillgången till internet ska återställas. EU:s 27 medlemsstater har gjort ett gemensamt uttalande där vi bland annat uttryckt vår solidaritet med det iranska folket och uppmanat myndigheterna att återställa tillgången till internet för alla.

Vid utrikesministermötet den 29 januari antogs också, utöver en rad andra sanktionsåtgärder, nya listningar under EU:s särskilda sanktionsregim med anledning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, vilket regeringen länge har verkat för. Listningarna inkluderar flera statliga och privata aktörer som varit involverade i onlinecensur och övervakning eller bistått i störningarna av tillgången till internet.

Vi gör verkligen vad vi kan, både ekonomiskt och på annat sätt. Utan att i detalj gå in på vilka aktörer och personer som får ta del av pengarna vill jag säga att jag är en av dem som starkast har drivit på för att vi ska ha ett transparent bistånd. Under dessa mycket särskilda omständigheter är det omöjligt för oss att redogöra för alla biståndsmottagare utan att ytterst riskera deras liv. Därför har vi lite mindre transparens i just det här biståndet.

Vi gör vad vi kan för att stötta de aktörer som på ett fredligt sätt bidrar till mer yttrandefrihet i Iran, liksom genom att sätta hårt mot hårt när det gäller den iranska regimen, till exempel med nya sanktioner.

Fru talman! Tack, biståndsministern, för svaret! Jag har all respekt för att det är svårt att gå in på detaljer här.

Detta är inte första gången som protester i Iran möts med brutalt våld eller digital isolering. Vi minns protesterna efter Jina Mahsa Aminis död. Vi minns också den iranska gröna rörelsen 2009. Efter det som då skedde i Iran och efter den arabiska våren året därpå valde Sverige att agera mer strukturerat. Den dåvarande utrikesministern Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson avsatte genom biståndet betydande medel, omkring 150 miljoner kronor årligen, till särskilda stöd för demokrati, yttrandefrihet och internetfrihet. Utgångspunkten för den dåvarande regeringen var väldigt tydlig: Friheten på nätet måste försvaras.

Den särskilda satsningen permanentades senare och integrerades i den globala strategin för stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är jättebra, för det gav stabilitet och långsiktighet. Det är alltså väldigt positivt. Men erfarenheten visar också att när riktade satsningar går upp i bredare strategier finns det en risk för att fokus blir mindre skarpt. När många viktiga områden ska rymmas inom samma ram kan särskilt känsliga och tekniskt krävande insatser, till exempel stöd till internetfrihet, under pågående repression tappa den prioritering som krävs i den rådande situationen.

Därför tycker jag att det är viktigt att säkerställa att det även framöver finns tydligt prioriterade och öronmärkta medel inom biståndet för denna typ av insatser. Internetfrihet och skydd mot digital repression är inte ett sidospår inom demokratistödet utan en av dess mest centrala dimensioner.

Det är också av denna anledning jag undrar hur regeringen avser att säkerställa att stödet till internetfrihet och digital säkerhet i Iran inte blir bara någonting tillfälligt – en reaktion här och nu på en akut kris – utan en långsiktig prioritering och att det finns en tydlig och avgränsad del av det svenska demokratibiståndet som faktiskt riktas till detta.

Fru talman! Komplexiteten i svenskt bistånd kan vi diskutera mycket om. Ett av de problem vi har är att vi har både geografiska och tematiska strategier. Därmed är det mycket svårt för regeringen att direkt styra, och också för svenska folket och riksdagens ledamöter att följa, exakt var man finansierar olika insatser. Men jag kan vara tydlig med att detta är en prioriterad fråga för hela regeringen.

Detta handlar inte specifikt bara om Iran, utan vi vet att internet och olika digitala instrument för MR-aktivister och demokratikämpar i hela världen ofta är de verktyg som står till buds när man vill visa på till exempel korruption eller repression i ett land. Det är viktigt att få berättelser från de geografierna. Det handlar ofta om länder som det är mycket svårt att som journalist på ett fritt och öppet sätt rapportera från.

Detta är alltså en oerhört prioriterad fråga, inte bara när det gäller Iran utan också i andra kontexter som liknar den vi ser i Iran. Vi kommer att fortsätta att följa detta. Naturligtvis ska det finnas medel för den här typen av insatser. Det kan handla om konkreta tekniska instrument. Det kan handla om stöd till organisationer som jobbar för detta. Det kan handla om att förbättra säkerhetsarbetet kopplat till människor och organisationer som jobbar för detta.

Det här är en otroligt viktig fråga, både när det gäller Iran och när det gäller andra länder och kontexter som liknar det vi ser i Iran. Regeringen driver detta på alla plan. Vi driver det bilateralt gentemot Iran – vi kallade som sagt upp ambassadören. Vi gör det inom EU, och vad som nu är positivt är att fler EU-länder ansluter sig till den svenska mycket strama positionen gentemot Iran. Vi driver det också i FN, där det finns en rad olika initiativ. Vi gör det på alla sätt vi bara kan.

Nu är det viktigt att inte bara vi i riksdag och regering utan hela det internationella samfundet inte släpper den här frågan. Vi ser tyvärr att det mediala intresset redan är mindre nu än för bara någon vecka sedan.

Vi måste fortsätta att hålla trycket uppe när det gäller att stötta organisationer och personer som gör viktiga insatser och också när det gäller att sätta press på den iranska regimen. Vi lovar att vi kommer att göra allt vi kan.

Fru talman! Tack, biståndsministern, för löftet! Jag hoppas egentligen att vi inte ska ha anledning att mötas här för att diskutera de här frågorna framöver, för det skulle ju innebära att repressionen och förtrycket av det iranska folket fortsätter. Jag hoppas också att vi snart kan bevittna att det iranska folket får demokrati, mänskliga rättigheter och frihet, att folkets vilja hörsammas och att det internationella samfundet kan vara med och bidra till det.

Jag vill verkligen tacka biståndsministern för den satsning som regeringen nu gör och det som man har beslutat. Jag hoppas också att vi med det här stödet faktiskt kan nå dem som kan göra skillnad och som kan använda digitala verktyg för att vara en röst för det iranska folket, så att omvärlden också är medveten om vad som pågår i landet.

Vi har ett ansvar. Jag är tacksam över att det från regeringens sida har vidtagits en hel del åtgärder utöver de som har presenterats här. Vi kommer att fortsätta att följa det arbete som regeringen gör här, och finns det anledning lär vi väl få ses här igen och diskutera och se hur vi kan hitta möjligheter och hur vi över partigränserna kan stå upp för det iranska folkets vilja till frihet och demokrati.

Fru talman! Jag tar gärna den utsträckta handen och samarbetar jättegärna kring dessa frågor, för det finns, som sagt, mycket att göra här.

Det finns ändå någonting optimistiskt i allt det här: att det är hundratusentals människor som, med risk för sina egna liv, fredligt har demonstrerat för ett Iran med mer frihet och mer demokrati. Jag tycker att den mobilisering man har sett i hela Europa bland exiliranier också visar på den urkraft som finns i den iranska och persiska diasporan i vårt eget land men också i andra delar av världen. Det finns mycket vi kan göra tillsammans med diasporan men också för att hjälpa de krafter som är mycket konstruktiva på plats i Iran.

Vi samarbetar gärna över blockgränsen, och när det kommer till Europaparlamentet hoppas vi att vi får med oss de stora länderna på att göra mer kopplat till detta. Som sagt: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vi samarbetar gärna om det här.

Förhoppningsvis får vi inte anledning att återkomma kring de här frågorna utan kan diskutera andra problem som finns i världen och i Sverige, men tyvärr pekar ganska lite i den riktningen just nu.

Stort tack för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.