Svenska kommuners skatteintäkter

Herr talman! Anette Åkesson har frågat mig om utvecklingen av skatteintäkterna till kommuner och landsting samt om regeringens underlag skiljer sig från Skatteverkets.

När det gäller information om kommunalskatter och totala skatteintäkter baseras regeringens uppgifter likaväl som Skatteverkets på nationalräkenskapernas utfall. Regeringens information om skatteutfallet för kommunalskatter skiljer sig därmed inte från Skatteverkets.

Under den förra regeringen ökade de totala skatteintäkterna med i genomsnitt 2,1 procent per år medan ekonomin växte betydligt mer med i genomsnitt 3,0 procent per år. Att skatteintäkterna växte i en lägre takt än ekonomin i stort förklaras främst av de ofinansierade skattesänkningar som den förra regeringen vidtog om drygt 140 miljarder kronor.

Att intäkterna från kommunalskatterna ökade varje år förklaras till stor del av att kommunalskatten höjdes i 265 av landets 290 kommuner under perioden. I snitt höjdes den kommunala skattesatsen med 31 öre från 31,55 till 31,86 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Totala skatteintäkter per capita uppvisar en svag utveckling under perioden 2006-2014. Den genomsnittliga ökningen uppgick under perioden till 1,2 procent per år. Samtidigt beräknades kommunernas verksamhetskostnader per individ för perioden öka med i genomsnitt 3,0 procent per år. Ökningen av skatteintäkter per individ var alltså mindre än den växande befolkningens behov av välfärdstjänster. Antalet anställda i offentligt finansierad välfärd, vilket inkluderar både offentliga och privata utförare, minskade även med 5 procent i förhållande till befolkningens storlek under perioden.

Många verksamheter i kommuner och landsting är ansträngda. Därför gör regeringen den största enskilda förstärkningen av statsbidragen till kommunerna någonsin för att utveckla välfärdens verksamheter. Det permanenta tillskottet på 10 miljarder kronor ger tillsammans med övriga välfärdssatsningar kommuner och landsting möjlighet att anställa fler personer.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för ett intressant svar. Det var visserligen inte komplett, men det är något att utgå från. Till en början kan jag konstatera att finansministern mellan raderna bekräftar att det inte finns något motsatsförhållande mellan sänkta skatter och prioritering av välfärden och att statsministern hade fel i bland annat partiledardebatten. Alliansens politik fungerar: Skatteintäkterna ökade under Alliansens tid.

Förstärkningen av statsbidragen till kommuner och landsting var nödvändig, inte minst på grund av de ökade kostnader som invandringen medför för kommunerna. Finansministern glömde dock att tala om att en stor del av denna förstärkning äts upp av ökade sjuktal och regeringens beslut om bland annat ökade kostnader för att anställa äldre och unga. Det är alltså inte säkert att pengarna kommer att gå till det vi betecknar som välfärd: skola, vård och omsorg.

Sedan måste jag ändå in och gräva lite i detaljerna. Nationalräkenskaperna har underlaget för skatteintäkterna, men vad gäller antalet anställda i den offentligt finansierade välfärden måste finansministern ha fått uppgiften någon annanstans ifrån. Dessutom undrar jag om det inte saknas en mening i svaret.

Uppgiften oroar mig, för den stämmer inte överens med de uppgifter jag har, i detta fall från Sveriges Kommuner och Landstings rapport Köp av verksamhet 2014. Jag ifrågasätter därför uppgiften att antalet anställda i offentligt finansierad välfärd ska ha minskat med 5 procent. Kanske hänger det ihop med terminologin; det får finansministern snart förklara. Tittar man på den faktiska utvecklingen av antalet sysselsatta i vård, skola och omsorg - alltså både i kommuner och landsting samt i privat sektor - ser man att antalet ökade från 1 160 000 år 2007 till 1 230 000 år 2013, enligt den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken från SCB.

Även med hänsyn tagen till invånarantalet ökade antalet anställda inom vård, skola och omsorg från 12,65 procent till 12,75 procent. Ökningen av antalet sysselsatta i den privata sektorn var stabil 2007-2013, medan antalet minskade i offentlig sektor fram till 2012 för att därefter öka svagt. Totalt sett arbetar fortfarande flest i den offentliga sektorn. Ungefär en femtedel av de sysselsatta inom välfärden arbetar för en privat arbetsgivare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I SKL:s rapport gör man en djupare analys av år 2013, där man även låter de personliga assistenterna ingå. De flesta är väl överens om att deras arbete hör till välfärden, men enligt normal statistik finansieras de via Försäkringskassan, vilket har uppmärksammats de senaste veckorna. De ingår därför inte. År 2013 arbetade 225 000 personer i privata företag inom den offentligt finansierade välfärden.

Jag undrar därför varifrån finansministern har fått uppgiften, som enligt de uppgifter jag har redovisat är fel, att antalet anställda i den offentligt finansierade välfärden ska ha minskat - vilket saknas men antyds i svaret - respektive minskat i förhållande till befolkningens storlek.

Herr talman! Anette Åkesson driver som så många gånger förr tesen att sänkta skatter leder till bättre välfärd. Det är något lite George Orwellskt över det hela. Jag tror att de flesta förstår att när man sänker skatten minskar skatteintäkterna. Det är klart att det finns en idé med Lafferkurvan, som de allra mest högerextrema republikanerna ibland hänvisar till. Man tror att sänkta skatter också ska leda till högre intäkter.

Med högerextrema menar jag alltså att man står långt till höger, inte att man har högerextrema, rasistiska åsikter. Det är inte det jag menar utan att man står extremt långt till höger i det republikanska partiet; jag såg en reaktion i kammaren. Det är viktigt att påpeka: Jag hänvisar inte till några högerextrema åsikter utan har respekt för Anette Åkessons syn på demokrati.

Däremot delar jag inte hennes uppfattning, och jag tror att de flesta som tittar och lyssnar också förstår att när man sänker skatten minskar naturligtvis intäkterna. De ökade skatteintäkterna i kommunerna har sin grund i att man tvingades höja kommunalskatten. Det var den moderatledda regeringens politik: Skatterna sänktes på statlig nivå, och statsfinanserna urgröptes. Samtidigt som behoven i kommunerna ökade skedde inte den ökning av statsbidragen som behövdes för deras verksamheter. I stället höjdes kommunalskatten, så det blev till viss del en skatteväxling från statlig inkomstskatt till höjd kommunalskatt.

Herr talman! Finansministern och jag har haft liknande debatter tidigare, men när man pekar på fakta hamnar vi ändå någon annanstans. De 10 miljarder i statsbidrag som regeringen nu kommer att överföra till kommunerna ska dessutom gå till väldigt många olika saker.

Kommuner och landsting står inför stora utmaningar framöver, på grund av invandringen som vi var inne på men framför allt på grund av en åldrande befolkning. Det senare påverkar på flera sätt: Färre arbetande ska försörja allt fler, och fler kommer att behöva nyttja välfärdstjänsterna samtidigt som personalförsörjningen inom vården, skolan och omsorgen inte är säkrad.

Därför är det av stor vikt att vi politiskt arbetar för att resurserna till kommunerna och landstingen säkras. Det gör de genom skatteintäkter. Dagens kommunala skattebaser är huvudsakligen inkomstskatter som genereras av att människor arbetar. Hur det ser ut i framtiden vet vi inte riktigt. Det finns signaler om att digitaliseringen och automatiseringen hotar många jobb framöver, men om vi utgår från dagens situation handlar välfärdens finansiering i Sverige rent krasst om att antalet arbetade timmar måste öka. Då gäller det att vi politiskt fokuserar på hur det ska gå till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska ju i olika partier skilja oss åt när det gäller hur vi vill lösa utmaningarna. Moderaterna och Alliansen förespråkar arbetslinjen; vi vill att kakan som fördelas ska bli större. Socialdemokraterna och övriga vänsterpartier lägger större fokus vid själva fördelningen. Enligt mitt sätt att se det är det olyckligt, men det är ju ert ansvar.

Däremot behöver vi vara överens om faktauppgifter och om att motståndarsidan, även om vi inte tror på varandras politiska förslag, rent faktiskt handlar i god tro: att varje regering agerar på det sätt man tror blir bäst för Sverige.

Under allianstiden ökade skatteintäkterna för kommuner och landsting varje år, med ett kort avbräck för staten i anslutning till finanskrisen. Det är fakta. Varje år under alliansregeringen ökade således både resurserna till välfärden och antalet anställda, visserligen inte i kommunerna eller landstingen men i den offentligt finansierade välfärden. Att bnp växte ännu mer än skatteintäkterna är också fakta och kan vara intressant att diskutera i ett annat sammanhang, liksom även att kommunernas kostnader per invånare ökade mer än skatteintäkterna. Det gör dock inte statsministerns utsagor korrekta.

Sammanfattningsvis ökade alltså skatteintäkterna i kommuner och landsting under allianstiden, både i absoluta tal och i förhållande till befolkningen. Likaså ökade antalet anställda inom den skattefinansierade välfärden, både i absoluta tal och i förhållande till befolkningen. Alliansens reformer innebar alltså att Alliansen prioriterade välfärden.

Den nuvarande regeringen har tyvärr valt att inte bibehålla alla alliansreformer, vilket jag tror kommer att innebära att Sverige inte kommer att gå så bra som det skulle kunna göra. Men den nuvarande regeringen borde åtminstone vara hederlig nog att erkänna ovannämnda fakta, alternativt att inte komma med osanna påståenden om motsatsen.

Herr talman! Självklart ökar skatteintäkterna när skatten höjs i kommunerna. Att kommunalskatten ökade under de borgerliga åren berodde till stor del på att man höjde kommunalskatterna.

Det är självklart så att när ekonomin växer - när vi blir fler invånare - ökar skatteintäkterna till viss del. Men vill man upprätthålla en bra kvalitet i välfärden behöver naturligtvis skatteintäkterna växa mer i takt med bnp än vad de gjorde under den moderatledda regeringen. Framför allt ska det kanske inte ske bara genom kommunalskattehöjningar eller i stor utsträckning genom kommunalskattehöjningar.

Siffran för antalet anställda i offentligt finansierad välfärd är från Finansdepartementets beräkningar. De visar att antalet anställda minskade med 5 procent i förhållande till befolkningens storlek. Samtidigt visar det sig att behoven under den här perioden ökade. Ålderssammansättningen i befolkningen var nämligen på ett sådant sätt att behoven ökade. Man skulle alltså ha behövt betydligt mer skatteintäkter än vad man fick.

Detta tror jag ligger i linje med hur de flesta uppfattade verksamheten under dessa år. Man ser dagispersonal, skolpersonal och personal på äldreomsorgen som sliter hårt för att kunna upprätthålla kvaliteten. De skulle behöva fler arbetskamrater. Därför har vi i den här regeringen sedan vi tog över regeringsmakten satsat på kommuner och landsting. Det är särskilt riktade stöd till skolan på hela 10 miljarder. Det är riktat stöd till äldreomsorgen på 2 miljarder. Och nu i den senaste budgeten är det ett särskilt riktat stöd i de generella statsbidragen på hela 10 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är naturligtvis tråkigt att se att Moderaterna i sin budgetmotion inte lever upp till den samlade satsning som vi gör på kommunerna.

Herr talman! Att det var 360 000 fler i jobb gjorde att de kommunala skatteintäkterna ökade. Det var 360 000 fler i jobb trots finanskris och lågkonjunktur.

Sedan måste jag säga att det är en förvånansvärt stor skillnad mellan de siffror som Finansdepartementet har och de andra, så detta kommer man att behöva gräva djupare i - jag ser att finansministern nickar; det är positivt.

Allt fler personer och en allt större del av de sysselsatta i Sverige arbetar inom den offentligt finansierade välfärden, mycket tack vare att allt fler av de sysselsatta arbetar i privata välfärdsföretag. Det kanske regeringen också borde fundera på, med tanke på den utredning om vinster i välfärden som lades fram i veckan. Det är en utredning som skrämmer av många olika skäl, inte bara för att anställda riskerar jobben och att kunder, brukare, elever och patienter i dessa företag drabbas utan kanske framför allt för att den innebär att effektivitet inte ska premieras. Det ska straffa sig att leverera samma eller bättre kvalitet om det samtidigt innebär lägre kostnad. I ett läge med utmaningar inför hur vi ska klara finansieringen av framtidens välfärd är det extremt olyckligt.

Vi har under veckan sett resultatet av ett val efter en ovanligt smutsig valkampanj. Själv uppmärksammade jag ordet faktaresistent, som använts för att beskriva hur särskilt den ena kandidaten mer eller mindre varsamt hanterade fakta. Det är min förhoppning att vi i Sverige ska slippa den utvecklingen. Jag hoppas att vi kan vara utan statsråd som inte bara politiskt vinklar budskap - det hör i viss grad till våra roller som politiker - utan också medvetet hävdar osanningar.

Jag kan konstatera: Under Alliansens tid ökade både skatteintäkterna till välfärden och antalet sysselsatta som utförde det arbetet. Det betyder att alliansregeringen prioriterade välfärden.

Med detta vill jag tacka finansministern för debatten.

Herr talman! Apropå faktaresistens: Anette Åkesson ifrågasätter att Moderaternas mycket omfattande skattesänkningar under de förra mandatperioderna gick ut över välfärden. Men tyvärr är det så: Sänker man skatten minskar naturligtvis möjligheten att investera i vårt gemensamma samhällsbygge. Då försvinner resurser till vården, skolan och omsorgen. Man urholkar den svenska modellen.

Den moderatledda regeringen valde konsekvent att sänka skatten framför att investera i välfärden. Ni sänkte skatten med 140 miljarder kronor. Det var så ni prioriterade under åtta år vid makten. Vi har sett resultatet av politiken: skyhög arbetslöshet och försämrad välfärd.

Svar på interpellationer

När ni sänkte skatten tog ni inte bara resurser från välfärden här och nu. Ni grävde också stora hål i statsfinanserna. Ni lämnade efter er stora budgetunderskott som minskar framtida generationers möjlighet att investera. Ni lämnade efter er en skuld som kommande generationer kommer att få betala. Dessutom införde ni en pensionärsskatt som gör att pensionärer får betala högre skatt än de som arbetar. Man tar från dem som har byggt Sverige starkt.

Den största satsningen Moderaterna gör i den här budgeten är på ett ytterligare jobbskatteavdrag, på 9 miljarder kronor. Den största satsningen regeringen gör är på 10 miljarder till välfärden. Vår uppfattning är att det inte är ytterligare jobbskatteavdrag som kommer att bygga Sverige starkt. Vi behöver fler anställda i vården, i skolan och i omsorgen för att på så sätt stärka den svenska modellen och bygga Sverige starkt för framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.