Svensk finansiering av brasilianska vapen

Fru talman! Allan Widman har frågat försvarsminister Peter Hultqvist om vilka åtgärder försvarsministern är beredd att vidta för att god ordning vidmakthålls i avtalet om Brasiliens anskaffning av 36 JAS Gripen E och för anskaffning av vapen och sensorer med anledning av detta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

AB Svensk Exportkredit har i uppdrag att på kommersiella och hållbara grunder bedriva kreditverksamhet i syfte att främja svensk exportnäring genom att erbjuda finansieringslösningar som direkt eller indirekt främjar svensk export. Begreppet "svensk exportnäring" innebär att krediterna inte endast kan gälla för varor och tjänster med ursprung i Sverige utan kan ges en bredare tillämpning till andra leveranser som gynnar svensk export, sysselsättning eller andra intressen. I detta avseende görs ingen skillnad mellan olika branscher så länge nödvändiga tillstånd finns.

AB Svensk Exportkredits motpart i det aktuella kreditavtalet är den brasilianska staten. Alla utbetalningar inom ramen för kreditavtalet förutsätter att erforderliga tillstånd finns.

Fru talman! Tack, statsrådet Damberg, för svaret på min interpellation!

Jag är generellt sett inte någon vän av att svenska skattebetalare går i borgen för Sveriges export av krigsmateriel. Ändå har jag genom åren vant mig vid att just svenska produkter blir föremål för exportkrediter i olika utsträckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan konstatera, fru talman, att redan när man blott och bart tittar på våra svenska Gripenflygplan är det utländska innehållet i dessa flygplan i dag mycket omfattande. Minst hälften av förädlingsvärdet i JAS 39 Gripen har utländska leverantörer. Det gäller USA, det gäller Storbritannien men också flera andra länder. Bara den motor som planeras sitta i den nya versionen av JAS 39 Gripen E motsvarar en femtedel av det samlande anskaffningsvärdet.

Min interpellation handlar dock inte om de 36 miljarder i exportgaranti som ställs ut för de svenska Gripenflygplanen, utan den handlar i stället om de 2 miljarder som Sverige lånar ut till den brasilianska staten för att de ska anskaffa vapen och sensorer från Sydafrika respektive Israel. Det faktum att dessa 2 miljarder ligger i ett separat finansieringsavtal talar, enligt mitt förmenande, för att det logiska sammanhanget med huvudleveransen av stridsflygplan är ganska tungt.

Jag undrar naturligtvis, statsrådet Damberg, vilka arbetstillfällen här i Sverige som gynnas av att vi nu finansierar leveransen från sydafrikansk och israelisk försvarsindustri. Jag vill gärna betona att skälet för min interpellation kanske inte så mycket handlar om exportkrediterna i sig som om hur regeringen avser att bringa en god ordning i de förehavanden som vi nu ser framför oss.

Är det klokt av svenska myndigheter och svenska statliga tjänstemän att de ska attestera fakturor som avser leveranser som vare sig utgår från Sverige eller har Sverige som slutmål?

Fru talman! Tack, Allan Widman, för frågan!

Först vill jag bara konstatera att exportkrediter och garantier i den här formen har förekommit ganska länge i Sverige och är vanligt förekommande i väldigt många branscher. Inte minst under finanskrisen hade det en enorm betydelse för svenska företags möjligheter att bedriva handel och export när kreditsituationen såg ut som den gjorde.

Hela dessa myndigheters verksamhet baseras på att definiera vad som är viktigt för svensk export och vad som ligger i svenskt intresse. Jag har faktiskt svårt att se någon affär som på ett så tydligt sätt gynnar svenskt intresse som försäljningen av Gripen till Brasilien.

Det är Sveriges största exportaffär någonsin och omfattar 36 plan. Det är en affär som uppgår till 39,3 miljarder kronor. Bara Saab räknar med att affären skapar kanske 1 000 jobb inom produktion och utveckling i Linköpingsregionen. Det är ett samarbete som med Brasilien sträcker sig långt framåt i tiden. Det är ett samarbete som vi nu bygger med Brasilien på 30-40 års sikt och som handlar om både fördjupning och breddning av Sveriges bilaterala samarbete med Brasilien inom en rad områden.

Vi är ganska stolta över att Brasilien har pekat ut Sverige som en av ett fåtal strategiska partner internationellt sett. Tittar man på faktorerna till varför Brasilien valde att köpa Gripensystemet från Saab i den hårda konkurrensen med franska Rafale och amerikanska F18 var det framför allt det långtgående industriella samarbetet med teknologiöverföring, attraktiva ekonomiska komponenter och en konkurrenskraftig finansiering som bidrog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det definitivt går att argumentera för att finansieringen var en viktig del av helhetsaffären som bidrog till att den också kom till stånd. Jag tycker också att det är otroligt viktigt att det är ordning och reda i inte minst affärer som har med försvarsmateriel att göra. Det finns ju en särskild lagstiftning som reglerar den här typen av verksamhet. Jag vill vara tydlig med att även om ett antal utrustningar i det här systemet inte kommer att passera Sveriges gränser är det samma kontroll som ska göras av produkterna och samma godkännanden som ska lämnas från svensk sida i den här affären. Det är alltså samma regelverk som ska gälla.

Om man breddar diskussionen lite grann, som Allan Widman var inne på själv, producerar stora företag i dag sällan allting av en produkt själva eller i ett land, utan man är del av globala värdekedjor där import och export blir en helhet. Framför allt blir det, i sådana här väldigt avancerade teknologiprojekt som handlar om stridsflygplan, olika system som måste fungera ihop. Det köparen köper är de facto ett fungerande stridsflygplan med alla dess komponenter. Allan Widman vet att vi inte producerar alla de system som ett JAS-plan kan bära. Det är ytterst köparen, i detta fall Brasilien, som måste definiera vilken typ av försvarssystem som är lämpliga att ha på ett stridsflygplan om man väljer att köpa det.

Det förefaller väl ganska rimligt att om en stat köper ett stridsflygplan kan de också köpa de system som hänger ihop med det stridsflygplanet för att det ska kunna användas för sina syften.

Fru talman! Statsrådet har helt rätt i att ett stridsflygplan är ett system av system. Saabs specialitet är inte att tillverka komponenter utan att sammanhålla komponenterna till ett fungerande system av system. Samtidigt vill jag nog ändå hävda att det hör till ovanligheterna just på vapensidan att parallellt med plattformarna garantera betalningen också för vapen som inte alls har med svensk industri och tillverkning att göra.

Om man gör alltför vida tolkningar av de områden som kan bli föremål för exportkredit kommer man ut lite på ett sluttande plan där skattebetalarna i slutändan riskerar att svara för mycket omfattande åtaganden. Jag tror att jag kan dra mig till minnes att Riksrevisionen också har haft synpunkter på Svensk Exportkredit och att gränserna för inom vilka områden krediten kan tillämpas enligt Riksrevisionens mening är alltför otydliga.

Det blir en fråga till statsrådet: Avser han att medverka till en mer tydlig gränsdragning?

Fru talman! Vi ska vara oerhört stolta över att ett så litet land som Sverige förmår att vara slutleverantör av något så avancerat och komplext som ett stridsflygssystem. Men vi ska inte heller sticka under stol med att vi har givit ett mycket generöst erbjudande, inte minst avseende finansieringen till Brasilien. Staten Brasilien brukar låna upp på den internationella kapitalmarknaden till räntenivåer som ligger en bra bit över 10 procent, och de lån vi erbjuder har nu givits till 2,5 procent och löper över en så lång tid som 25 år. Det är mycket förmånliga villkor, och det ska vi inte sticka under stol med.

Efter det som förevarit de senaste åren när det gäller tillstånd enligt krigsmateriellagen och export av krigsmateriel anser jag det självklart att regeringen har ordnat med alla de tillstånd som behövs från ISP. Men min frågeställning handlar om de risker som normalt ingår i internationella vapenaffärer, inte minst med avseende på korruption. Hur avser regeringen att ordna den här affären och finansieringen på ett sätt så att god ordning uppstår och eventuell korruption utesluts?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet antydde att svenska tjänstemän fysiskt kommer att inventera leveranserna. Om det är beskedet känner jag mig väsentligt mycket tryggare. Men jag tror att det är vanskligt att på det här sättet agera mellanhand när det inte är Sverige som skickar iväg produkterna och det inte är Sverige som tar emot dem.

Fru talman! SEK har i uppdrag att stötta svensk exportnäring med exportkrediter. Det är deras uppdrag att göra det. Det kan betyda att man finansierar en kunds inköp av komponenter som levererats från ett annat land. Allan Widman antyder här att vi borde ha ett helt annat uppdrag för både EKN och SEK. Det är en politisk diskussion man kan ha, men det går lite grann emot den logik som både Allan Widman och jag har förfäktat och som innebär att stora företag och stora affärer i dag blir alltmer av systemdiskussioner. Om vi tror att de här myndigheternas roll är att stödja svensk exportindustri och möjligheten att göra affärer internationellt borde det snarare tala för att det blir vanligare att alla komponenter inte kommer från Sverige men att det finns ett uppenbart svenskt intresse för affären.

Ibland beskrivs den här affären bara som ett ekonomiskt risktagande. Jag skulle säga att det är enormt bra för svenska skattebetalare att JAS-projektet klarar av att exportera. Kostnaderna för svenska skattebetalare blir avsevärt mycket högre om vi inte gör internationella affärer med vårt stridsflygplan. Det delar de facto utvecklingskostnaderna och kostnaderna för det svenska försvaret, vilket är viktigt.

Dessutom får vi royaltyer för varje sålt plan, och det är inte en försumbar ekonomisk fråga för svenska staten. Därtill kan man lägga de indirekta effekterna som jag inte vill räkna på, men alla kan ju fundera på vad det innebär för Sverige som stat att 1 000 jobb skapas bara i Linköping och att Saabs andra verksamheter runt om i Sverige får ett lyft av detta. Det blir alltså fler som får jobb och som dessutom betalar skatt.

När vi talar om kostnader och risker ska vi också fundera på vad som hade hänt med kostnaderna för JAS-projektet om det inte hade blivit någon affär med Brasilien. Man måste ändå ha båda de delarna med sig när man diskuterar de här frågorna.

Det är en principiell fråga som Allan Widman lyfter fram och som handlar om huruvida svenskt intresse bara kan definieras som allt det som bara produceras eller har sitt ursprung i Sverige. Det vore att ta Svensk Exportkredits men också EKN:s verksamhet ganska långt tillbaka i tiden. Fundera på en värld som fungerar på det sättet! Kan Allan Widman reda ut lite grann hur det skulle fungera om man inte får leverera system och våra stora lastbilstillverkare till exempel inte kan leverera en lastbil där chassit har tillverkats i ett annat land som är beställare eller där man har ett samarbete? I det här fallet skulle det handla om en del utrustning som vi inte kan producera till JAS-projektet därför att vi inte har den produktionen. Jag tror att köparen av ett stridsflygplan vill göra en affär med ett stridsflygplan som går att använda för de syften man köper det till, vilket gör att det väl är rimligt att det är en viktig affär för svenska intressen. Det är en del av diskussionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan handlar det om information. Jag är tydlig med att det är otroligt viktigt att svenska staten i alla de delar där vi medverkar - om det är Försvarsmakten eller våra andra myndigheter - är tydliga med att vi inte har någon tolerans för korruption, mutor och sådant som historiskt sett har drabbat försvarsindustrin i olika omgångar också i vårt land.

Jag uppfattar det som att Saab, som är den avtalsslutande parten gentemot Brasilien, har ett öppet förhållningssätt och är tydliga med att man inte bedriver affärer på det sättet. Sedan måste svenska myndigheter kontrollera den här affären på precis samma grundliga sätt som alla andra affärer. Vi accepterar nämligen inte mutbrott och korruption med lastbilar eller någon annan verksamhet där statens myndigheter är involverade.

Fru talman! Om någon skulle ha sagt till mig att nämna typiska komponenter på ett stridsflygplan hade jag börjat prata om katapultstolar, pivotrör, styrsystem, kanske till och med stridsledningssystem och kommunikationsutrustning. Men jag hade nog inte omedelbart sagt att vapen, enskilda robotar, är komponenter.

Att statsrådet Damberg exemplifierar på det sättet får mig att tänka på ett förlängt resonemang. Är det så att Sverige, inom ramen för export av stridsplan, också kan ta ansvar för att bygga upp infrastruktur och landningsbanor? Kan vi ta ansvar för bygga att upp nationella stridsledningssystem i de länderna?

Någonstans måste man dra en gräns när svenska intressen och det som vi vill gynna, i form av svenska arbetstillfällen, inte är tillräckligt tydliga för att skattebetalarna ska gå i borgen. Jag tror att det vore bra om vi tillsammans eller regeringen enskilt kunde specificera och tydliggöra de gränserna. De kommer nämligen att sättas på prov. Därom är jag helt övertygad.

Ja, det kostar när exportkunder kliver av. Schweiz klev av Gripen E för ett par år sedan. Kostnaden blev omedelbart 2,5 miljarder för den svenska staten. Så visst finns det kostnader förenat med detta.

Vi ska dock även komma ihåg att när vi exporterar innebär det andra konsekvenser, till exempel för det svenska flygvapnet. Det innebär ökad brist på reservdelar, brist på flygtekniker med mera. Där tenderar exportkunderna att prioriteras.

Fru talman! Jag är övertygad om att företaget Saab sköter sig alldeles exemplariskt i de här affärerna. Men min frågeställning gäller hela tiden vad regeringen avser att göra, nu när svenska myndigheter kommer in som en mellanhand, för att inte svenska myndigheter ska ägna sig åt någonting som i efterhand kan betraktas som mindre lämpligt?

Fru talman! Jag är säker på att det här är en diskussion som kommer att fortsätta även framöver. Jag tror nämligen att vi kommer att få se fler stora strategiska affärer där svenska intressen kommer att definieras som att det finns en huvudleverantör men där internationella aktörer kommer att vara involverade i affärerna.

Inom mitt område talar vi till exempel ofta om att länder är intresserade av att bygga smart cities. Indien säger att de ska bygga 100 smart cities. Jag vet att många stora svenska företag skulle vara intresserade av att medverka till en sådan affär. Det är väldigt osannolikt att svenska företag ensamma skulle bygga en smart city. Man gör det i så fall ihop med andra. Är det då en affär som vi tycker att det finns svenska intressen för att medverka till, att till exempel bygga upp kollektivtrafiksystem i andra delar världen, vilket gynnar svenska industri?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att frågorna kommer att återkomma. Det kommer att bli mer systemtänk och mer globala värdekedjor. Men då är det, precis som Allan Widman säger, viktigt att hålla ordning och reda, att man följer regelverk och att man inte blir inlurad i något som man inte har kontroll över. De delarna är viktiga att följa hela vägen.

Men när vi talar om risker med de här affärerna ska man också nämna de möjligheter som de ändå kan leda till. Bara den här affären är Sveriges största exportaffär genom tiderna, vilket jag nämnde förut. I det första skedet är det 36 plan. Men i nästa steg är det mycket troligt att Brasilien kommer att vilja införskaffa fler plan. Då får vårt strategiska samarbete med Brasilien en helt annan dimension. En del av utvecklingsarbetet kommer då att växa i Sverige, men annat kommer att växa i Brasilien.

Det vi gör i affären är att bygga ett strategiskt partnerskap mellan Sverige och Brasilien. Brasilien är ett stort land, men också ett land som Sverige har stora möjligheter att jobba strategiskt med på världsmarknaderna.

Jag ser i grunden positivt på den här affären, vilket jag vet att Allan Widman också gör. Och jag tror att man måste vara noga med att säga att de affärer som nu har slutits sker inom det regelverk och de statuter som både SEK och EKN har. Det var nog en förutsättning för att affären skulle bli av.

Överläggningen var härmed avslutad.