Svarthandel

Fru talman! Ewa Thalén Finné har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att avskaffa svarthandeln med hyreskontrakt. Till att börja med vill jag framhålla att den olagliga handel med hyreskontrakt som förekommer i framför allt Stockholmsregionen är ett allvarligt problem. Att märka är dock att gällande rätt innehåller regler som ska motverka svarthandel. Enligt hyreslagen är det nämligen straffbart för både hyresvärd och hyresgäst att kräva ersättning av någon för att upplåta eller överlåta hyresrätten till en bostadslägenhet. Det är också, utom vid yrkesmässig hyresförmedling, olagligt att ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av en hyressökande för förmedling av en bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål. Den som bryter mot bestämmelserna kan dömas till böter eller fängelse. Den som har tagit emot otillåten ersättning är också skyldig att betala tillbaka den. För att motverka olagliga lägenhetsaffärer är det viktigt att det byggs nya lägenheter i de områden där det råder bostadsbrist. Regeringen har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att öka bostadsbyggandet. Bland annat har ett särskilt investeringsstöd för byggnation av hyreslägenheter i orter med bostadsbrist införts. En särskild investeringsstimulans i syfte att främja byggande av mindre hyreslägenheter och studentbostäder har också införts. Regeringen har vidare gett en särskild utredning, Hyressättningsutredningen, i uppdrag att se över vissa delar av hyressättningssystemet. Ett av syftena med att tillsätta utredningen var att förbättra förutsättningarna för nybyggnation av hyreslägenheter. Ett uppmärksammat problem i samband med svarthandel är också oseriösa bostadsförmedlare. För att komma till rätta med oegentligheter vid bostadsförmedling infördes förra året regler som gör det obligatoriskt även för fastighetsmäklare som förmedlar enbart hyresrätter att registrera sig hos Fastighetsmäklarnämnden. Jag räknar med att svarthandeln kommer att begränsas till följd av de nämnda åtgärderna. Regeringen kommer också att noggrant följa utvecklingen på området. Vad gäller de förslag som Hyressättningsutredningen har lämnat, kommer regeringen att ta ställning till dem sedan remissbehandlingen har avslutats.

Fru talman! Jag får väl börja med att tacka för svaret. Jag kan också konstatera att vi delvis har samma åsikter om skälet till att olaglig handel med hyreskontrakt förekommer, det vill säga att det finns för få lägenheter i områden med bostadsbrist. Men jag vill också poängtera att hyressättningssystemets okänslighet för läget i attraktiva områden är ett annat skäl. Sedan kan jag konstatera att våra åsikter går delvis isär. För att börja med fakta vill jag påpeka att svarthandel också börjar bli utbrett i Malmö-Lund-området, och om jag får gissa skulle jag tro att det här förekommer i alla områden med bostadsbrist. Att sedan problemet är störst i Stockholm kan vi vara överens om. Här var det problem redan på 60-talet, och här är de största beloppen i omlopp. Samhällsbyggnadsminister Sahlin pekar sedan på den rätt som gäller vid svarthandel, det vill säga att det är olagligt och kan generera böter och fängelse, och det är ju bra. Men det finns ju inte många fall i våra domstolar med svarthandel med hyreskontrakt, så utifrån det måttet har ju inte lagstiftningen så stor verkan. Jag vill i den här debatten diskutera åtgärder som skulle kunna lösa problemen, det vill säga: Hur får vi lagstiftning och regler som ökar byggandet av bostäder, framför allt hyresbostäder? Jag kan konstatera att statsrådet anser att regeringen under de senaste åren har vidtagit en rad åtgärder. För min del tycker jag att dessa är olika investeringsstöd och investeringsstimulanser. Det är den enda lösningen som Socialdemokraterna har - olika sorters subventioner. Det intressanta är att alla aktörer på bostadsmarknaden ganska samstämt pekar i samma riktning. Hyressättningssystemet är ett problem. Den långsamma plan- och byggprocessen är ett annat. Regler för buller är ett tredje. Delar av målet God bebyggd miljö är ett fjärde. Reglerna för beskattning av hyresrätter är ett femte. Uteblivna infrastrukturinvesteringar är ett sjätte. Det generella skattetrycket är ett sjunde. Listan kan göras längre. Problemet som jag ser det är att det enda regeringen gör är att sätta till olika utredningar - byggsamordnare, arbetsgrupper, kommittéer - men inga förslag kommer till riksdagen. Under hösten har inte bostadsutskottet mottagit någon proposition som behandlar problemen. Det är nu inte unikt för den här hösten, utan det har varit så här de sista sex åren. Problemställningarna är ju inte heller nya, utan samma kritik framfördes och samma problem fanns även 1998. Det är nu dags att komma med förslag. Socialdemokraterna och regeringen har haft tio år på sig. Från Moderaterna vill vi genomföra flera förändringar om vi skulle komma i regeringsställning för att lösa några av problemen. Här är några förslag som skulle öka byggandet. Hyressättningssystemet måste ändras så att hyressättningen i nybyggnation blir fri, det vill säga att hyresgäst och hyresvärd kan avtala om en hyra utan att den sedan kan överklagas. Plan- och bygglovsprocessen måste förkortas. Infrastrukturinvesteringarna måste öka. Reglerna för strandskydd måste ändras. Fastighetsskatten måste avvecklas. Bullernormer och övriga regler måste förändras. Det generella skattetrycket måste sänkas och konkurrensen förbättras. Från moderat håll ser vi problemen och är beredda att göra förändringar. Är Socialdemokraterna det, eller ska bostadspolitiken fortsätta utan förslag till förändringar? I den bostadspolitiska debatten låter det som om Socialdemokraterna anser att det inte finns några problem. Frågan som jag nu måste ställa till bostadsministern är: Vilka problem ser ministern? Och om hon ser problem: Vilka förslag kommer till riksdagen för att förbättra förutsättningarna?

Fru talman! Debatten om svarthandel med hyresrätter har jag fört här med tidigare statsråd. Folkpartiet har också under tidigare riksmöten lagt fram flertalet förslag, inte bara vad gäller att öka produktionen av bostäder, vilket är en lösning, utan det finns faktiskt andra lösningar man borde kunna pröva. Vi har föreslagit att man skulle titta på de lösningar som Riksdagens revisorer och många andra har fört fram. Det finns också andra metoder. Det finns ju faktiskt en lag som innebär att det inte är tillåtet att sälja kontrakt. Försäljningen sker både från mäklare, rent organiserat, och mellan privatpersoner. Preskriptionstiden för handel mellan privatpersoner är två år och mellan professionella mäklare fem år. Samtidigt kan vi konstatera att en del av problemet är att de aktörer som både köper och säljer inte har något incitament för att anmäla de här brotten. Det är väldigt svårt för polisen att göra någonting, och det finns också en svår bevisningsproblematik med att påvisa att denna handel pågår. Jag kan konstatera att fallen där man faktiskt har gått vidare till åtal är ytterst få under de senaste tio åren. Vad skulle man då kunna göra? Ja, man skulle bland annat kunna se över de rättigheter och skyldigheter som finns reglerade i 12 kap. jordabalken, det vill säga att det är straffbart att sälja men inte köpa. Man kunde överväga att titta även på den delen och därmed alltså kriminalisera svarthandeln både vad gäller köp och försäljning. Naturligtvis borde man se över också andra frågor. Exempelvis skulle man vid prövning i hyresnämnd alltid kunna ställa frågan om det finns olaglig ersättning inkopplad. Man kunde till och med överväga möjligheten att ge amnesti åt köparna så att de inte förlorar hyresrätten. Det vore en mycket drastisk åtgärd, men frågan har varit uppe till diskussion. Från Folkpartiets sida känner vi dock stor tveksamhet inför detta. Vi kan emellertid konstatera att lösningen på lång sikt är en ökad nyproduktion av hyreslägenheter och bostäder i stort samt en översyn av hyressättningssystemet. Nu pågår en konstant svarthandel, varje vecka. Den omsätter ungefär 1 miljard per år. Det är alltså fråga om hiskliga summor, och precis som tidigare talare var inne på är detta inte en Stockholmsproblematik, utan det pågår också på andra håll i landet. Den långsiktiga lösningen är naturligtvis att öka produktionen och se över hyressättningssystemet, men den kortsiktiga lösningen, och den lösning som borde komma nu, är att faktiskt göra någonting åt denna handel som ju inte är tillåten. Jag kan också konstatera att det finns människor i dag som anser att svarthandeln är ett brott som egentligen inte finns. Det allmänna rättsmedvetandet har på något sätt accepterat den i ett läge när det är oerhört svårt att få tag på bostäder. Det är få som anmäler, och få är kanske ens medvetna om att detta faktiskt inte är tillåtet. Mitt råd till statsrådet skulle vara att nu sätta i gång ett arbete kring detta. Jag har varit uppe i debatter också tidigare år och konstaterat att regeringen överväger och överväger. Varför inte ta tillfället i akt och se på de förslag som kom från Riksdagens revisorer i den förstudie som gjordes och kanske samtidigt hitta de verktyg som behövs för att snabbt kunna stämma i bäcken? Som det nu är passerar mängder av bostäder på bostadsmarknaden på ett olagligt sätt, och det är inte bra för det allmänna rättsmedvetandet.

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att vi i grundfrågeställningen är väldigt överens, vilket jag tycker är viktigt. Det säger också något om att det är viktigt att hålla uppe det allmänna rättsmedvetandet när det gäller de frågeställningar som Ewa Thalén Finné tagit upp i riksdagen i dag. En sådan frågeställning är att vi måste vara oerhört aktiva och bygga framför allt i bristområdena. Nu ökar byggandet, visserligen långt ifrån så snabbt att jag kan säga att jag är nöjd, men det är den frågeställningen som verkligen måste stå i fokus under de år vi nu har framför oss. Ewa Thalén Finné säger att Moderaterna föreslår många förändringar som skulle medföra att vi kunde komma till rätta med bristen. Men att i stort sett ta bort allt stöd till bostadsmarknaden skulle inte, enligt min uppfattning, förbättra situationen utan tvärtom förvärra den. Ewa Thalén Finné tycker också att vi bara håller på och utreder. Nu är gången sådan att innan man lägger fram förslag görs en utredning, och på detta område är åtskilliga utredningar på väg in. Några har nämnts i både frågan och svaret, bland annat Hyressättningskommittén. Där går remisstiden ut den här veckan, om jag inte missminner mig. Ärendet ska sedan förberedas och förslag läggas fram för riksdagen. Vi har också den i detta sammanhang oerhört viktiga PBL-kommittén, som ska vara färdig under nästa halvår. I tidigare debatter har vi aviserat ett annat område som jag tror skulle ha betydelse även för detta, nämligen att se om vi ytterligare kan underlätta andrahandsuthyrning av såväl lägenheter som delar av egnahem. Jag tror att också detta skulle spela en viss roll. Det pågår alltså inte bara utredningar och överväganden utan också ett konkret arbete med att ta fram ytterligare förslag som borde underlätta frågeställningen. Därmed har jag väl något berört det som Nina Lundström var inne på, nämligen att vi verkligen inte hela tiden bara överväger och överväger utan också försöker agera. Som jag redogjorde för i svaret har det på ett antal områden ganska nyligen skett förändringar, och jag hoppas och utgår från att de kommer att ha effekt på svarthandeln. Jag tänker verkligen på allvar och mycket noga se på utvecklingen och utesluter inte alls, tvärtom, att vi behöver återkomma med ytterligare konkreta förslag till riksdagen. En del av de förslag som vi då bör överväga har Nina Lundström varit inne på. Grundfrågeställningen handlar om bristen, tillgängligheten och förstås den allmänna moraluppfattningen, om jag får kalla den så. Hyressättningskommitténs och PBL-kommitténs pågående arbeten samt att verkligen se över förutsättningarna för att kunna utöka andrahandsuthyrningen ordentligt tror jag är tre viktiga besked, vid sidan av de förändringar som redan är på plats, som jag hoppas också kommer att påverka situationen. Men återigen, fru talman: Jag är absolut beredd att i annat fall återkomma med ytterligare överväganden.

Fru talman! Självklart måste man utreda förslag innan man lägger fram propositioner i riksdagen. Men dessa frågeställningar har funnits under lång tid, och det tog lång tid innan man ens tillsatte utredningen. Därför kan det kännas som att tålamodet avtar när det inte kommer förslag. Vi får väl hoppas att det kommer lite förslag till exempel om hyressättningen nu i vår. Jag kan också se andra frågor som är oerhört väsentliga. Till exempel gäller alla subventionssystemen till 2006 enligt budgeten. Vad kommer sedan? Om bostäder ska stå klara 2007 måste planeringen vara i gång redan nu, annars blir det inget. Vi var inne på PBL och hyressättningen. Jag hoppas jag kan få besked av bostadsministern om när hon planerar att lägga fram förslag för riksdagen. En liten fråga som tillkommer handlar om det som samhällsbyggnadsminister Sahlin pratat om - det gröna folkhemmet. Jag vet inte riktigt vad det innebär, och jag kan känna en oro för att det kommer att skapa både fördyrande och fler hindrande regler för byggnation. Det vore mycket olyckligt. Jag skulle vilja ta upp ytterligare en sak med bostadsministern. 1968 avskaffades lagen om prisregleringar av bostadsrätter. Den infördes under efterkrigstiden eftersom vi då befann oss i en väldigt prekär situation. Under 60-talet ansåg man att den kunde tas bort. Frågan hade börjat utredas redan under 50-talet. Ett av skälen till att lagen avskaffades var att det förekom svarthandel med bostadsrätter, och den började bli utbredd. Det är ju så, vilket vi också kan se i andra samhällssystem, att prisreglering och svarthandel går hand i hand eftersom det skapar brist och är okänsligt för människors efterfrågan. Därför skulle jag vilja fråga: Kan statsrådet se några samband med att vi i dag inte har någon svarthandel med bostadsrätter men däremot med hyresrätter?

Fru talman! De frågeställningar som jag ville väcka kring svarthandeln var: Hur ska vi öka antalet anmälningar? Hur ser vi till att människor börjar agera så att problematiken synliggörs och kan lagföras? Polisen kan nämligen inte agera i och med att brotten inte anmäls. Ett sätt som jag var inne på, och som jag inte är säker på att vi i Folkpartiet övervägt fullt ut ännu, var amnesti. När frågan om amnesti för köparen uppstår, alltså om det skulle underlätta genom att synliggöra problematiken, är vi beredda att till och med fundera över en sådan åtgärd. Jag vill skicka frågan vidare till statsrådet och undrar om det är något som statsrådet kan tänka sig att överväga i det allmänna batteriet av åtgärder som man måste ta till. När det gäller en fullständig avreglering av hyresmarknaden kan jag beträffande hyressättningssystemet konstatera en sak, nämligen att från Folkpartiets sida är vi för en rejäl reformering av hyressättningssystemet, vi är för att lägesfaktorn också ska påverka prissättningen, men jag vill ändå varna för vad som skulle kunna hända på hyresmarknaden om man genom ett alexanderhugg släppte marknaden totalt fri i ett läge då vi har ett enormt efterfrågeöverskott. Jag tror att vi verkligen måste fundera över de sociala konsekvenserna. Vi har också följt vad som hänt på olika marknader internationellt. Vi tror på en reformering av hyressättningssystemet. Vi måste se till att människors värderingar får genomslag, men vi ska också reformera så att vi tar ett socialt ansvar. Det är Folkpartiets hållning i dessa frågor. Jag skulle gärna vilja höra om också amnestifrågan är något som statsrådet kan tänka sig att överväga som en bland övriga frågor om kriminalisering av både köpare och säljare.

Fru talman! I svaret till Ewa Thalén Finné säger Mona Sahlin att bostadsbyggandet nu ökar och att det beror på regeringens insatser. Bland annat tar hon upp investeringsstimulanser och olika investeringsstöd. Jag skulle vilja påstå att det nog inte är tack vare detta som bostadsbyggandet ökar. Vi kan Stockholm som exempel. Landshövdingen i Stockholm fick 1 miljard öronmärkta kronor för att använda till bostadsbyggande i Stockholm och Stockholms län. Han gjorde en utredning där han visade att ungefär 56 000 lägenheter skulle kunna byggas, och 40 000 av dessa lägenheter var beroende av infrastruktursatsningar. Hittills har av denna miljard kronor 14 miljoner kronor betalats ut. Det är ganska lite pengar om man tittar på vad landshövdingen fick. Det kan knappast bero på det. Det byggs inte tack vare regeringen utan trots regeringen. Sedan har vi investeringsstimulansen. Redan när den infördes sade Boverket att två tredjedelar av lägenheterna skulle byggas ändå. Det betyder att man egentligen kastar pengar, skattebetalarnas pengar, i sjön med investeringsstimulansen. Bostäderna skulle byggas ändå. När man ser facit kommer det att vara så. Det som behövs är egentligen långsiktighet och inte denna kortsiktighet och ryckighet i olika bidrag. Bidragen för lägenheter på 70 kvadratmeter gjorde att marknaden stod totalt stilla i ungefär ett, ett och ett halvt år innan bidraget kom på plats. Sedan skulle alla planera om för att få dessa lägenheter på 70 kvadratmeter, eftersom det var vad som bestämdes. Jag vet att Mona Sahlin har sagt att man kanske kan göra det på något intelligentare sätt. Det ska bli väldigt spännande att se hur man kommer med detta lite intelligentare sätt. Nu kommer jag till mina tre frågor om svarthandel. Jag vill veta om Mona Sahlin ser något orsakssamband när det gäller bristen på lägenheter och varför det byggs så få hyresrätter. Det görs det i till exempel Stockholm. Finns det något orsakssamband till att det är en väldigt reglerad marknad? Hyrorna är i princip politikerstyrda. Vi behöver bara nämna S:t Eriksmålet, där Annika Billström i Stockholm i ett klubbslag gjorde att hyran sänktes med en tredjedel. Vem vågar bygga i en sådan reglerad marknad? Finns det möjligen ett orsakssamband mellan hyresregleringen och att det byggs så få lägenheter? Den andra frågan är: Finns det möjligtvis ett orsakssamband mellan en väldigt reglerad marknad - och det har flera varit inne på - och denna svart- och mygelmarknad som har uppstått när det gäller hyresrätter? Nu har man talat mycket om att man kanske ska skärpa lagstiftningen ännu mer. Frågan är om det hjälper att lindra problemet i stället för att gå till roten. Min tredje fråga är följande. När det gäller småhus och bostadsrätter finns det ingen svart marknad, utan där fungerar det utan en svart marknad. Kan man se något orsakssamband där också? Det är min tredje fråga. Till sist vill jag säga något om det Mona Sahlin tog upp om att det ska vara lättare att hyra ut kanske en del av lägenhet. Det tycker jag är väldigt bra. Det har vi motionerat om i många år, och vi har hela tiden fått avslag på det. Vi ser det som ett sätt att kunna utnyttja bostäder mycket mer och få tillgängliga bostäder till exempel för studenter, där det också finns en bostadsbrist.

Fru talman! Ewa Thalén Finné beskrev precis som jag också gjorde att planeringsförutsättningarna är oerhört viktiga. Beskeden om bostadsstöden och framtiden är förstås oerhört väsentliga för hur bostadsbyggandet kommer att se ut åren som kommer. Självklart ska regeringen precis som jag har sagt hela tiden lämna besked i mycket god tid. Vi ser nu över hela bostadsfinansieringssystemet för att verkligen komma till rätta med det och se om det till fullo är effektivt och främjar de syften som jag tror de flesta av oss här är överens om. Moderaterna vill också lämna besked på lång sikt. Ni vill i princip ta bort alla stödformerna. Det är ett tydligt besked. Men det är inte ett besked som skulle hjälpa bostadsmarknaden ett endaste dugg, absolut inte i Stockholmsregionen. Den stora skillnaden är en fråga om värderingar. Jag och delvis Nina Lundström har en annan grundsyn. Det vore vansinne att släppa marknaden helt fri om man har andra ambitioner när det gäller bostadspolitik än att det bara är marknaden som ska styra. Bostadsrätten och hyresrätten har en väldig skillnad. Ewa Thalén Finné frågade om det. Bostadsrätten är en handelsvara. Vill man sälja en bostadsrätt är det den som betalar mest som köper den. Hyresrätten är inte en handelsvara. Den ska heller inte vara det. Det är min utgångspunkt för hela diskussionen. Däremot behöver vi förändra ett antal förutsättningar när det gäller hyresrätten. Hyressättningsformerna är ett exempel på det. Där upprepar jag igen att remisstiden nu går ut. Jag tror att det är i morgon. Vi bereder frågan skyndsamt. Vi ska självklart återkomma med förslag till riksdagen under nästa år. Jag kan inte i dag svara på vilket datum. Nina Lundström tog upp frågeställningen om amnesti. Spontant känner jag mig mycket tveksam till om det verkligen är både ett rimligt och ett effektivt sätt. Jag har inte hört frågeställningen på det sättet förut som Nina Lundström nu tog upp. Vill hon ha ett spontant besked blir det: Nej, jag tror inte att det är rätt väg att gå. Ett antal av de andra sakerna som Nina Lundström nämnde tycker jag är intressanta att gå vidare med. Det får vi återkomma till i andra sammanhang.

Fru talman! Jag ska börja med att säga att det i dagsläget väl inte finns något parti i riksdagen som vill släppa allting helt fritt. Däremot finns det en problematisering av hyressättningssystemet. Hyressättningsutredningen har tagit upp det, och vi har skrivit om det i våra motioner. Det mest väsentliga är att man gör en nyproduktion. Det har man även lagt fram förslag om. Det är enigt med till och med Hyresgästföreningen. Sedan tycker jag att man kanske går lite för långt. Det finns i dag inte någon som säger: Nu tar vi bort alla regler. En sådan marknad finns inte. Vi lever i ett rättssamhälle. Sedan blir jag förvånad när bostadsministern säger att det kommer besked om framtiden i mycket god tid. Vi har system som gäller till 2006. Det är snart nästa år. Hur kan man då tycka att man är ute i god tid? Sådant som ska vara klart 2007 och 2008 har man redan börjat planera för nu. Om man inte vet någonting om framtiden kommer man inte så långt i sin planering. Det brådskar, bostadsministern, om vi ska komma vidare.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick svar på några av mina tre frågor om orsakssambanden. Den första gällde att det byggs så få lägenheter och att det finns en bostadsbrist, och att det möjligtvis kan bero på att det finns en hyresreglering. Nu talar jag om hyresrätter. Den andra frågan gällde om det finns ett orsakssamband mellan att det finns svarthandel när det gäller hyresrätter och att hyran är reglerad. Människor är egentligen beredda att betala mer än vad man kan ta ut i hyra. Människor betalar de facto mycket mer. De betalar hundratusentals kronor svart. Lägger man ut det per månad är det ganska mycket mer de betalar för att komma över ett kontrakt. Den tredje frågan gällde varför det inte finns svarthandel med bostadsrätter och småhus. Hyran ligger under vad människor är beredda att betala; annars skulle människor inte betala svart. Det finns också en annan sida av det. Hyran ligger kanske för högt på vissa ställen. Hyresregleringen gör att de som förmodligen betalar för hög hyra får fortsätta att betala en alldeles för hög hyra. Vi moderater vill inte ha vilda västern. Vi vill fortfarande ha några regler som ska styra det hela. Men i dag är det mer eller mindre vilda västern med denna svart- och mygelmarknad. Det enda sättet att få en hyreslägenhet i Stockholm är i princip om man har kontanter eller har kontakter. Det är så man får en lägenhet. Så vill inte jag att det ska vara. Man måste faktiskt titta på orsakerna till detta. Hyresregleringen är den stora orsaken till det. Det är politikerstyrda hyror som ligger lägre än vad människor är beredda att betala. Därför måste något göras åt det. Vi hoppas att det när remissvaren på utredningen kommer in snabbt kommer ett förslag som ändrar på hyresregleringen. Jag är medveten om att vi moderater kanske vill gå lite längre än vad Mona Sahlin vill gå. Hon talar bara om nyproduktion. Jag tror att man måste göra någonting lite mer. Det måste man ta i en takt så att de som redan bor inte drabbas. Där tycker jag att man ska försöka hitta en lösning tillsammans där många partier är med. Det är vi beredda att medverka till från moderat håll.

Fru talman! Det är intressant att hela den frågeställning som nu upprepas av de två moderata riksdagsledamöterna, varför det är en sådan skillnad på marknaden när det gäller bostadsrätter och egnahem och när det gäller hyreslägenheter, visar att man i grunden tycker att det här ska vara en marknad. Vi har en marknad där man köper och säljer bostadsrätter och egnahem, men vi har det inte när det gäller hyreslägenheter - och vill heller inte ha det. Det är det som är grundskillnaden i detta. Moderaterna säger att det enda sättet i dag är att ha kontanter eller kontakter. Ja, vi har en annan diskussion här i kammaren om att stärka möjligheten till förmedling av lägenheter där Moderaterna säger blankt nej. Då är det en intressant fråga: Är ni beredda att vara med i diskussionen om att göra det mer möjligt att förmedla lägenheter också till dem som inte har vare sig kontanter eller kontakter men däremot har ett behov? Det byggs faktiskt hyreslägenheter. Jag vill påpeka det, för det låter här som om ingen av de nybyggnationer som nu sker är hyreslägenheter. Det är inte sant. Det byggs hyreslägenheter. Men vi måste få fram fler, och det är ännu viktigare i de orter som vi nu pratar om. Grundförutsättningen för hela denna handel med svarta lägenheter är förstås bristsituationen. Är det något vi är överens om är det detta. När det däremot gäller metoderna för att komma till rätta med bristen är det samma skillnad som det har varit i alla diskussioner vi har haft här i kammaren de senaste veckorna. Vi tycker i grunden olika. På frågan om vi behöver förändra hyressättningssystemet är svaret tveklöst ja. Det hoppas jag få återkomma till så snart som möjligt under nästa år. Jag tycker att grundtankarna i Hyressättningskommitténs förslag är mycket intressanta. Det kommer ändå att bli möjligt att sätta en annan form av hyra när det gäller både gammalt bestånd och framför allt nyproduktionen. Den synen delar jag. Det är viktigt.