Surrogatmoderskap i Sverige

Herr talman! Sofia Fölster har frågat statsrådet Åsa Regnér om hon och regeringen ämnar ta något initiativ för att reda upp det oklara rättsläget för svenska barn som tillkommit med hjälp av surrogatmoderskap utomlands.

Hon har även frågat om Åsa Regnér är beredd att ta ett lagstiftningsinitiativ för att göra det möjligt för par att ta hjälp av en närstående som altruistisk surrogatmoder och, om så inte är fallet, vilka skälen är för detta.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Att bli förälder är en viktig del av livet för många människor, och det är angeläget att det finns möjligheter även för ofrivilligt barnlösa att få barn. Lagstiftningen måste vara utformad för olika sätt att få barn och bilda familj. Regeringen bedriver därför ett aktivt och nödvändigt arbete på detta område.

Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet har lämnat flera förslag som rör förutsättningarna att få barn och bilda familj. Bland annat föreslås att kravet på genetisk koppling mellan barnet och den eller de tilltänkta föräldrarna avskaffas. Det skulle göra det möjligt för par och ensamstående kvinnor att inom svensk hälso- och sjukvård genomgå assisterad befruktning med enbart donerade könsceller.

I strävan att tillgodose önskan att få barn måste alltid barnets bästa vara i fokus. Frågor om surrogatmoderskap aktualiserar många komplicerade etiska och juridiska frågeställningar och intresseavvägningar. Barnets och den födande kvinnans intressen måste i det sammanhanget väga tungt.

Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet har arbetat i flera år med frågorna och har tagit fram ett gediget underlag. Med tanke på de svåra avvägningar som utredningen haft att göra är det förståeligt att utredningen landat i att inte lämna något förslag om att tillåta surrogatmoderskap i Sverige.

Genom utredningens arbete har vi också fått en analys av de rättsliga problem som kan uppkomma för barn som har tillkommit genom surrogatmoderskap i utlandet. Utredningen har lämnat förslag till lösningar av de problem som identifierats.

Betänkandet bereds nu inom Regeringskansliet. Målsättningen är att återkomma med en lagrådsremiss under nästa vår.

Herr talman! Jag tackar för svaret, även om jag är ganska missnöjd med det.

Det finns två skäl till att valde att skriva denna interpellation, och jag kommer att ta upp båda två under debatten.

Det ena skälet är kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Det andra skälet är barnets bästa och situationen för de barn som finns i Sverige i dag som tillkommer via surrogatmoderskap.

Jag ska börja med det senare skälet, för detta är inte någon hypotetisk debatt om hur det skulle vara om det fanns barn i Sverige som hade tillkommit genom surrogatmoderskap. Tvärtom tillkommer ungefär 50 barn per år genom surrogatmoderskap där svenska föräldrar har åkt utomlands för att ta hjälp av en surrogatmoder.

Dessa barn vilar i ett oklart rättsligt läge när de kommer hem. Man är direkt statslös och föräldralös till dess att föräldraskapet har etablerats.

Detta var en av de viktiga punkterna som utredningen skulle gå till botten med. Hur gör man det enklare för barnen - för barnens bästa - så att det aldrig finns barn som svävar i något slags statslöshet? Hur gör man så att det alltid är tydligt vem som är förälder och så att barnen kan komma hem?

När ministern svarar att utredningen har tittat på hur det ska bli enklare för dessa barn och att regeringen kommer att komma med förslag om det undrar jag om han har läst utredningen. Vad utredningen landar i är ju att göra det svårare för föräldrar som får barn via surrogatmoderskap utomlands.

Utredningen föreslår att det ska bli svårare för de här barnen att få svenskt medborgarskap och att det ska ta längre tid att erkänna föräldraskap. I och med det här förslaget finns det till och med en risk att dessa barn blir statslösa.

Förslagen som utredningen presenterar för dessa barn går helt i strid med Europadomstolens beslut om hur man ska behandla barn som har tillkommit via surrogatmoderskap. Europadomstolen menar att det handlar om mänskliga rättigheter - självklart ska alla barn ha ett medborgarskap. Här har utredningen gått åt ett helt annat håll än vad som var syftet.

Jag vill ta barnperspektivet som utgångspunkt. Ministern står här och talar om barnperspektivet, men varför vill regeringen göra det svårare för de svenska barn som tillkommer via surrogatmoderskap att bli svenska medborgare? Varför vill regeringen stämpla deras föräldrar som brottslingar?

Och hur ser regeringen framför sig situationen när barn som föds via surrogatmoderskap utomlands ska sväva i något slags oklart, rättslöst läge? De här barnen erkänns som svenska medborgare i landet där de tillkommer. Ska då den svenska staten inte erkänna dem som svenska medborgare? Det är för mig helt befängt, och det är konsekvensen av dessa förslag.

Jag kommer att återkomma till själva förslaget vad gäller den stora frågan om att legalisera altruistiskt surrogatmoderskap i Sverige. Den frågan handlar om mycket mer än ofrivilligt barnlösas möjlighet att kunna skaffa barn. Den handlar om kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Den handlar om att fler människor än de som har råd att betala 600 000 kronor utomlands ska kunna ta hjälp av en surrogatmoder. Den handlar också om att kunna göra det som redan sker i dag på ett rättssäkert sätt i Sverige.

Men jag skulle först vilja ha svar på vad ministern tänker göra för att hjälpa de barn, som är ganska många, som tillkommer via surrogatmoderskap utomlands.

Herr talman! Längtan att skaffa barn är stark hos oss människor. Men det är inte den enskilda människans längtan som är allt, för att det tillkommer barn i samhället är något som gagnar oss alla.

Herr talman! Jag befinner mig i den ålder då många, åtminstone här i Stockholmsområdet, skaffar barn och möter till vardags all den ångest som för vissa är förknippad med detta att bilda familj. Det är inte så enkelt för alla människor.

Många i den kvinnliga bekantskapskretsen, och givetvis de män som de är tillsammans med, brottas med frågor kring graviditet och familjebildning. Man har ångest över cancersjukdomar, en livmoder som inte fungerar eller äggstockar som inte längre finns kvar. Det är givetvis ångestladdade problem, samtidigt som det finns en stark längtan att kunna skaffa barn och bilda familj.

Herr talman! Jag är väldigt konfunderad över varför Morgan Johansson och regeringen är så avogt och negativt inställda till att lätta på ångesten för den 25-åriga kvinna som drabbas av någon form av cancersjukdom i underlivet. Varför ska en sådan person nödvändigtvis dömas till barnlöshet när det finns lösningar på den typen av problem? Räcker det inte med den ångest som sjukdomen i sig själv laddar? Måste det nödvändigtvis, enligt ministern, leda till barnlöshet? Varför döma denna familj eller denna kvinna till evig barnlöshet när det finns metoder som gör att man med lite hjälp, eller rätt mycket hjälp som det handlar om, i framtiden skulle kunna bilda en vanlig familj?

Hur kan ministern anse att den cancersjuka unga kvinnans möjlighet att i framtiden bilda familj är ett hot på något sätt? Hur skulle det kunna vara dåligt att åtminstone lätta på denna börda för den som ligger där i sjuksängen med oro för att inte kunna bli mamma och för att hennes pojkvän inte ska kunna bli pappa?

Varför har ministern låtit extremfeminister med politiska agendor bortom Feministiskt initiativ kapa frågan, i stället för att ha ett mer verklighetsnära anslag och möta de unga människor i svåra situationer i livet som regeringen i dag dömer till barnlöshet för att man med feministiska vänsterideologiska förtecken vill döma ut denna möjlighet? Det är inte begripligt.

Morgan Johansson! Skulle ändå inte regeringen kunna öppna denna möjlighet? Det vore ett välkommet besked för många, inte minst unga kvinnor som har stark ångest över sin reproduktiva hälsa. Varför är det så viktigt att med feministiska förtecken döma de här människorna till barnlöshet? Jag kan inte förstå det.

Herr talman! Bakgrunden är förstås att det finns många etiska överväganden som man måste göra och fler hänsyn att ta än bara till den som vill ha barn.

Jag har stor förståelse för att ofrivillig barnlöshet kan vara en källa till stor sorg, för jag vet att barn skänker en enorm glädje och en känsla av mening med livet, som vi kanske inte kunde föreställa oss innan vi blev föräldrar - så var det i vart fall för min del. Jag har också stor respekt för dem som vill driva på för att hjälpa dem som har svårt att få barn av olika skäl.

Den socialdemokratiska regeringen öppnade därför för ett antal år sedan till exempel möjligheten för homosexuella att adoptera. Det var en förändring som vi gjorde. Och för bara ett par år sedan lade jag själv fram förslag om att öppna möjligheten för ensamstående kvinnor att få assisterad befruktning, också det en omstridd fråga.

Inget av dessa förslag skulle ha kunnat läggas fram av en borgerlig regering, eftersom Kristdemokraterna, som ni vet, var emot. Min poäng är, när ni nu gör politik av det här, att det är socialdemokratiska och rödgröna regeringar som har utökat möjligheterna för dem som av olika skäl haft svårt att få barn. Det är vi som har gjort det, inte ni.

Ett förslag som jag nu har på mitt bord handlar om att ytterligare utöka möjligheterna genom att slopa kravet på genetisk koppling till någon av föräldrarna vid just assisterad befruktning. Det skulle innebära att man kan genomföra assisterad befruktning med både donerade spermier och donerade ägg, vilket också skulle kunna underlätta för en del par. Vi tittar noga på den möjligheten, och förslaget finns i den utredning som jag hänvisar till.

Men detta är ni förstås inte nöjda med, utan ni vill ha rätt till surrogatmoderskap i Sverige, det vill säga att en kvinna föder barn åt ett annat par. Också denna fråga splittrar Alliansen, och därför lade ni aldrig fram något sådant förslag när ni satt i regering i åtta år. Men ni tillsatte en utredning på beställning av riksdagen, och det är den som jag nu har tagit emot. Det är er utredare som jag har tagit emot förslaget från, ingen annan.

Utredningen kom fram till att surrogatmoderskap inte ska tillåtas i Sverige, och argumenten för detta är flera. Ett argument, som jag vill inleda med, är att man måste ta hänsyn inte bara till det barnlösa paret utan också till barnet och till den kvinna som ska föda barnet, surrogatmodern.

Det finns som sagt en rad etiska problem som är förknippade med detta. Vad händer till exempel om kvinnan ångrar sig efter födseln och vill behålla barnet? Ska staten då tvinga henne att lämna ifrån sig barnet som hon själv har fött?

Vad händer om barnet är sjukt, kanske funktionshindrat, och paret inte vill ta emot det? Det har varit ett antal sådana fall i Indien och Thailand, där par inte velat ta emot ett barn som fötts med funktionshinder, och det var därför som man där upphörde med surrogatmoderskap.

Vad händer med kvinnans aborträtt om hon ångrar sig? Är hon då bunden av något slags avtal om att inte använda aborträtten.

Herr talman! Det finns uppenbara risker att kvinnor kommer i beroendeställning, även om det handlar om altruistiska arrangemang. Dessutom finns alltid risken för dolda kommersiella surrogatmoderskap.

Vi har inte helt satt ned foten, men en majoritet av remissinstanserna delar utredningens bedömning i just denna fråga.

Det finns också förslag i utredningen som, tvärtemot vad Sofia Fölster påstår, underlättar den rättsliga ställningen för barn som tillkommer i utlandet, men det kan jag återkomma till i nästa inlägg.

Herr talman! Jag blir oerhört besviken när ministern använder majoriteten av tiden i sitt debattinlägg till att prata om helt andra frågor än surrogatmoderskap, till exempel om assisterad befruktning och en massa andra frågor. Han lägger sedan också tid på att prata om vems fel det är att det här inte är infört och besvarar inte ens min fråga om vad som händer med de barn som nu, tack vare utredningen om det här går vidare, kommer att få svårare att få svenskt medborgarskap godkänt.

Jag är här för att jag vill debattera surrogatmoderskap, ingenting annat, och jag hoppas att vi kan hålla debatten till just detta.

När det gäller själva sakfrågan handlar det för mig om kvinnors rätt till sin egen kropp, rätten att bestämma över sin egen kropp. På samma sätt som man får bestämma om man ska göra abort eller inte och om man ska ha assisterad befruktning eller inte ska man också få bestämma om man ska vara surrogatmoder eller inte. Det är kärnan i den här frågan.

Ministern hänvisar till en massa etiska skäl för att vi inte skulle kunna tillåta surrogatmoderskap i Sverige.

Jag vill först göra några förtydliganden. Indien har inte förbjudit surrogatmoderskap. Det är rent felaktigt. Man har ett reglerat surrogatmoderskap, vilket är bra. Surrogatmoderskap borde regleras, och ett reglerat surrogatmoderskap är precis det vi föreslår. Vi föreslår till och med ett altruistiskt surrogatmoderskap, vilket är ett än mer reglerat surrogatmoderskap.

Att det skulle vara många som ångrar sig och att det inte finns forskning om detta stämmer inte. Det finns mycket forskning på detta område. I USA har surrogatmoderskap varit tillåtet sedan 80-talet, och det finns extremt få fall där kvinnan har ångrat sig. Det har skett i mindre än 1 promille av fallen, och alla var på 80-talet innan man reglerade ordentligt. Nu finns inga fall med sådana tvister.

Vad gäller etiska överväganden har till exempel Statens medicinsk-etiska råd satt ned foten och talat för surrogatmoderskap.

Det var inte det utredningen talade om. Den talade om rättsliga problem - rättsliga problem som många andra länder har löst och det ganska enkelt. Man kan skydda alla involverade parter och framför allt ge kvinnan som bär barnet en stark ställning.

Då kommer vi till grundfrågan. Det finns forskning, det finns goda erfarenheter och framför allt finns det många svenska föräldrar som redan får barn på detta sätt. Vill vi att detta ska fortsätta att ske i andra länder, eller vill vi att det ska bli enklare och ännu mer rättssäkert i Sverige? Vill regeringen stå fast vid ståndpunkten att det ska vara politiker som beslutar om kvinnors kroppar i stället för kvinnor själva?

Låt mig återkomma till det som ministern sa om att man även med ett altruistiskt surrogatmoderskap inte kan veta om kvinnor blir utsatta för påtryckning eller inte. Jag tycker att det är en taskig kvinnosyn att hävda att kvinnor inte är kapabla att fatta beslut om sin egen kropp. Självklart gör man en bedömning där det säkerställs att kvinnan vill detta och tittar på psykiska faktorer så att man vet att kvinnan är stabil. Men efter det måste det vara upp till varje människa själv att besluta om sin egen kropp.

Men ministern säger att kvinnor inte är kapabla att fatta beslut om sin egen kropp och att om de fattar fel beslut, enligt regeringen, är de utsatta för påtryckning. Står ni fast vid denna ståndpunkt? Det är en ganska dålig syn på kvinnors rätt och möjlighet att fatta beslut om sin egen kropp.

Herr talman! Det är bekymmersamt att det alltid ska finnas så många svåra etiska överväganden just när det kommer till homosexuellas möjligheter eller rättigheter i samhället.

Jag kan berätta för justitieministern att livet är fullt av svåra överväganden för vem som helst. Att gifta sig och att skaffa barn och bilda familj är sådana svåra överväganden. I vilken familjekonstellation som helst kan det uppkomma en mängd olika problem: vårdnadstvister, vem som ska ta hand om barnet, hur man ska fördela olika tillgångar eller arbetsbördan i hemmet. Det är alltså inget unikt för homosexuella par som vill skaffa barn, adoptera, gifta sig eller på annat sätt leva ihop.

Detta är alltså problem för alla oss människor, men av någon anledning finns det vissa politiker som alltid väljer att lyfta fram dessa olika så kallade etiska problem när det kommer till just hbt-personer. Är det inte lite märkligt, justitieministern, när dessa problem finns överallt hela tiden?

Att det föds ett barn med funktionsnedsättning är ett problem för vilken familj som helst. Det finns föräldrar som inte är kapabla att ta detta ansvar. Skillnaden med ett surrogatmoderskap är att det skulle kunna prövas innan i en ordnad process.

Om justitieministern inte vet om det: Det skaffas en hel del barn på det vanliga, gängse sättet av föräldrar som inte är redo. Det finns ingen garanti att de är bättre skickade.

Som justitieministern vet har vi format regelverk och trygghet för detta, och det är fullt möjligt att forma regelverk och trygghet också för de fall som nu diskuteras. Det är bara det, herr talman, att justitieministern inte vill utforma dessa regelverk utan vill att de etiska problemen ska kvarstå.

Det är ditt ansvar, Morgan Johansson.

Herr talman! Jag reagerade på tonläget inledningsvis i debatten, och det har bara fortsatt. Det är ni som försöker göra partipolitik av detta, inte jag.

Jag pekade på att om det är några som har flyttat fram positionerna och möjliggjort för fler ofrivilligt barnlösa att få barn är det vi - med förslaget om homosexuellas rätt att adoptera, med förslaget om assisterad befruktning också för ensamstående och med det förslag vi nu tittar på: att bryta kravet på den genetiska kopplingen när det gäller assisterad befruktning.

Det är vi som lägger fram förslagen. När ni sitter i regering gör ni ingenting. Det är min invändning när ni anklagar oss för att inte vilja göra något i denna fråga. Det är precis tvärtom.

När det kommer till surrogatmoderskap måste vi också ta hänsyn till den som riskerar att utnyttjas i olika situationer. Det är precis det som utredaren pekar på.

Indien och Thailand har stramat åt rejält. I Thailand har man i praktiken stoppat detta efter ett fall där tvillingar föddes och paret som hade beställt barnen bara tog det ena eftersom det andra var sjukt.

Det är knappast sista gången man råkar ut för en sådan situation. Vad gör man när kvinnan ångrar sig? Ska en domstol bestämma att hon måste skiljas från det barn hon fött? Är det så vi ska lösa det? Hur ska man göra när barnet blir sjukt och paret inte vill ha det? Hur ska man göra när kvinnan vill avbryta graviditeten? Har hon rätt till abort eller inte?

Alla dessa frågeställningar och risken för kommersialisering - vi kan tala om altruism, men det finns en risk för dold kommersialisering - är starkt vägande argument mot en sådan reglering i Sverige.

Detta tyckte också utredaren, och en majoritet av remissinstanserna delade denna uppfattning.

Sofia Fölster frågar hur man gör med den rättsliga regleringen för dem som tillkommer i andra länder och kommer hit. Utredningen tittade på det också, och jag delar inte uppfattningen att det skulle försvåras. Tvärtom. Det finns ett förslag om att underlätta för att fastställa faderskap i dessa situationer. Det förslaget stöds också av remissinstanserna.

Vi har inte satt ned foten i den frågan heller än så länge. Vi kommer med en lagrådsremiss om ett år. Men jag delar inte uppfattningen att förslagen går ut på att man skulle försvåra för dem som tillkommer utomlands.

I grund och botten tror jag att det handlar om hur man ser på risken att människor utnyttjas. Man kan inte bara se till den ena partens intressen, utan man måste se till allas intressen. Det kanske delvis är en ideologisk fråga. Ni ser bara till den starkare parten och inte till den svagare parten i en relation. Men från statsmakternas sida måste man hela tiden vara beredd att ha olika skyddsmekanismer som gör att en eventuellt svagare part kan skyddas.

Herr talman! Ministern anklagar mig för högt tonläge. Ja, det är ganska lätt att tonläget blir högt, för det här handlar om riktiga människor. Det handlar om barn som bor i Sverige i dag, barn som är på fotbollsklubben, i skolan eller på förskolan. Dessa barns föräldrar vill dina partikollegor nu stämpla som brottslingar. Det är nämligen det utredningen kommer fram till.

Jag blir ganska upprörd, för det framstår ibland som att ministern inte har läst utredningen. Utredningen talar om en så kallad vägransgrund där man ska kunna vägra att erkänna föräldraskapet hos föräldrar som har använt en surrogatmoder utomlands.

Detta går helt emot Europadomstolens tydliga ställningstagande om mänskliga rättigheter, men ändå öppnar utredningen för detta förslag.

Skulle man genomföra förslaget blir dessa barn de facto statslösa och föräldralösa, och man stämplar deras föräldrar som brottslingar.

Det här gör mig mycket upprörd. Det rör inte ett hypotetiskt scenario, utan det rör barn och föräldrar som befinner sig i Sverige i dag. Då är det legitimt att ha ett högt tonläge.

Alla de frågor som ministern nämner om hur man löser saker rättsligt har lösts i våra grannländer, till exempel i Storbritannien. Den forskning som utredningen själv hänvisar till landar därför i att man ska tillåta surrogatmoderskap.

Ytterst får man fråga sig om man tycker att kvinnor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp eller inte, om man tycker att kvinnor är offer som inte är kapabla att fatta beslut - rätt eller fel, genom påtryckningar eller inte - eller om man tycker att kvinnor på samma sätt som män ska vara kapabla och ha möjlighet och rätt att bestämma om sin egen kropp. Då är det självklart att vara för att legalisera surrogatmoderskap.

Herr talman! Jag tycker nog att man får vara noggrann med orden här. Bara för att man ifrågasätter om vi ska ha surrogatmoderskap i Sverige innebär inte det att man vill stämpla folk som brottslingar. Det är faktiskt detta tonläge som Sofia Fölster har använt sig av.

Vi vill inte kriminalisera något. Det finns inga sådana förslag. Det är trots allt detta vi talar om. Det som utredningen invänder emot och lyfter fram är riskerna med surrogatmoderskap och de etiska övervägandena. Den diskussionen tycker jag att man får ha respekt för.

Sofia Fölster vill bara vifta bort oss här. Hon säger att det inte finns något sådant, utan det har man reglerat. Men vad vet hon om de problem som trots allt kan uppkomma och som har uppkommit? Det är riktiga människor som ställs inför en situation där de kanske inte vill lämna bort sitt barn i slutänden och där de känner tvekan kring om de kan avbryta graviditeten om de ångrar sig. De kanske ställs inför en situation där barnet föds med funktionshinder och paret tvekar inför att ta emot det. Även om detta är rättsligt reglerat leder det till svåra etiska överväganden och problem.

Till syvende och sist har vi utvidgat möjligheterna för dem som är drabbade av ofrivillig barnlöshet på ett sätt som inga andra regeringar har gjort. Ni gjorde inte något på den punkten när ni satt i regeringen, Sofia Fölster, men vi har gjort det.

Jag måste peka på att det i slutänden finns en väl beprövad metod för den som drabbas av ofrivillig barnlöshet, och det är att adoptera. Den möjligheten finns trots allt för alla.

Överläggningen var härmed avslutad.