Striderna i Nagorno-Karabach

Fru talman! Arin Karapet har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att uppnå vapenstillestånd och återuppta förhandlingar inom OSSE:s Minskgrupp. Han har frågat om jag avser att fördöma den turkiska inblandningen i konflikten och vilka konsekvenser jag anser att det bör få om uppgifterna angående inblandning av turkiska stridsflyg och islamistiska jihadister i konflikten stämmer.

Regeringen följer noggrant och med oro den allvarliga upptrappning i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan som skett sedan sommaren och ytterligare intensifierats de senaste veckorna. Som Arin Karapet nämner är det svårt att med säkerhet fastställa vem som har eskalerat konflikten, och båda parterna lägger skulden på varandra.

Europeiska rådet uppmanade den 1 oktober till omedelbart eldupphör och underströk att det inte finns någon militär lösning på krisen. Europeiska rådet uttalade sig även tydligt mot extern inblandning i konflikten och har gett sitt fulla stöd till OSSE:s Minskgrupp. Sverige står till fullo bakom detta uttalande.

Den svenska ståndpunkten är tydlig: omedelbart eldupphör och en återgång till förhandlingar under OSSE:s Minskgrupp. Det finns inget alternativ till en fredlig förhandlingslösning på konflikten. Detta har jag framfört personligen till utrikesministrarna i Armenien och Azerbajdzjan. Jag har också haft ett videomöte med de tre samordförandena i Minskgruppen - de kommer från USA, Frankrike och Ryssland - och OSSE-ordförandens personlige representant. Jag har under mina samtal uttryckt mitt fulla stöd till ansträngningarna från Minskgruppens samordförande för att få slut på striderna och uppmanat till återupptagna samtal i detta format.

Armeniens och Azerbajdzjans utrikesministrar träffades i Moskva den 9 oktober på inbjudan av Ryssland och kom där överens om en humanitär vapenvila. Båda sidor måste nu visa att denna överenskommelse respekteras. Sverige uppmanar alla aktörer, däribland Turkiet, att agera konstruktivt för att få till stånd ett eldupphör och en återgång till förhandlingar under samordförandena för OSSE:s Minskgrupp.

Inblandning av regionala aktörer i konflikten kan tyvärr inte uteslutas. Detta skulle utgöra ett allvarligt hot mot stabiliteten i regionen.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Den 27 september gick en diktatur tillsammans med en större diktatur till attack mot en liten demokrati. När jag skrev denna interpellation var det väldigt oklart vem som inledde striderna. Det har snart gått tre veckor. Det hela är nu väldigt tydligt. Utrikesministerns företrädare Carl Bildt skrev på sin blogg att allting tyder på att det är Azerbajdzjan som har tagit initiativet om man ser till den breda koordinerade attacken längs hela kontaktlinjen. Det gäller inte bara mot Nagorno-Karabach utan även mot övriga distrikt som binder ihop området och utgör en säkerhetskorridor för Armenien för att Nagorno-Karabach inte ska bli omringat. Nu talar vi ren geopolitik. Men vad händer på fältet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan se på Turkiets uttalanden och dess militära leveranser under kvartal tre, som har tiodubblats till Azerbajdzjan. Man kan också se på de turkiska drönare som har skjutits ned. Det handlar om Bayraktar TB2. Vd:n för tillverkaren råkar vara president Erdogans svärson. Det är detta vi ser.

Utrikesministerns franske kollega liksom president Macron har, fru talman, sagt att Turkiet har sänt över islamistiska terrorister från norra Syrien till Azerbajdzjan. Det finns videofilmer som visar detta. Det verifieras även av Reuters. Syrian Observatory for Human Rights rapporterade i veckan att stupade islamister har flugits tillbaka till Syrien.

Låt oss tala klarspråk! Turkiet har inte bara ställt till med problem i Kaukasus, utan de har också ställt till med problem i Libyen, i norra Syrien och i Greklands och Cyperns ekonomiska zon. De har gått till direkt attack mot vår EU-gemenskap. De respekterar inte mänskliga rättigheter över huvud taget.

Samtidigt har vi ett Ryssland som står med armarna i kors för att man vill utpressa Armenien. Det finns nämligen ingen annan stormakt som Armenien kan vända sig till. Vad man gör från Europa är att skicka några pappersprodukter. Så funkar det inte i krig.

Vad man gör är att som Lukasjenko gå ned på sina bara knän och säga: Var så goda och ta Belarus! Låt mig bara få sitta kvar vid makten. Exakt samma sak gör Alijev i Baku. Han har ärvt makten av sin far och suttit i 30 år. Han har till sitt folk sagt: Låt mig bara sitt kvar vid makten. Under tiden har han tömt landet på alla resurser. Allting är koncentrerat till hans familj. Han säger: Jag ska befria Karabach.

Men ett löfte kan man inte hålla hur länge som helst. Man försökte den 12 juli. Turkiet insåg då att Azerbajdzjans militär inte har någon förmåga. Då gick man in. Man har tagit över deras luftförsvar.

Amnesty rapporterar att israeliska klusterbomber har använts mot civilbefolkningen i Nagorno-Karabach - i Artsach - och huvudstaden Stepanakert.

Alla källor som jag refererar till är inte armeniska, utan det är internationella pålitliga och oberoende källor.

Utrikesministern talar om konstruktiva åtgärder. Vilka menar hon då?

Fru talman! Det fasansfulla som nu sker i och omkring Armenien och Republiken Artsach har knappast kunnat undgå någon. Azerbajdzjans handlingar, uppbackade av Turkiet, utgör allvarliga kränkningar av de grundläggande principerna i internationell rätt och går direkt emot tidigare uppmaningar om eldupphör från FN:s generalsekreterare. Azerbajdzjans återkommande våldshandlingar och militära eskalering är helt oacceptabla och måste fördömas av omvärlden.

Jag har tidigare ställt frågor till utrikesministern om vilka åtgärder hon vidtar gentemot Azerbajdzjan och Turkiet och om man avser att utarbeta en strategi för att förmå Azerbajdzjan att lägga ned vapnen. Det senare frågade jag särskilt med anledning av att Sverige övertar ordförandeklubban i OSSE vid årsskiftet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är väl medveten om att Sveriges regering inledningsvis har varit tvungen att spela en viss diplomatisk roll i konflikten för att inte störa kommande möjligheter att påverka som ordförandeland. Det är också något som utrikesministern pekar på i sitt svar på min fråga. Men det duger inte längre. Situationen är nu ytterst allvarlig.

Det lilla kristna landet med 3 miljoner invånare är omgivet av militärt mäktiga muslimska grannar med tillsammans över 90 miljoner invånare som nu försöker avsluta det de påbörjade för hundra år sedan genom folkmordet 1915. Den azeriske diktatorn Alijev påhejas av Turkiets despot Erdogan i detta försök. Turkiet har förutom att väsentligt ha ökat sin vapenexport till Azerbajdzjan och själv deltagit i anfall också forslat tusentals jihadister från Syrien till Azerbajdzjan för att de ska strida mot Armenien.

Sveriges regering kan inte längre inta en passiv roll och bara, som det heter, "noggrant och med oro följa utvecklingen". I utrikesministerns svar till interpellanten säger hon att "båda sidor måste nu visa att denna överenskommelse respekteras" med hänvisning till den överenskommelse som slöts den 9 oktober i Moskva.

Sluta behandla parterna som likvärdiga! Det är de inte. De är inte likvärdiga. De har inte samma ansvar för den konflikt som nu äger rum. Vi har å ena sidan, fru talman, två diktaturer som med hjälp av islamistiska terrorister går till våldsamt angrepp mot både militära och civila mål där oskyldiga människor dödas. Å andra sidan har vi, fru talman, den lilla kristna demokratin som ligger mitt emellan och som försvarar sin nation mot till synes militärt övermäktiga fiender. De är inte likvärdiga och ska heller inte behandlas som det.

Azerbajdzjan slutade att följa överenskommelsen om humanitärt eldupphör för att ta hand om kroppar och utväxla fångar endast fem minuter efter att eldupphör skulle börja gälla. Det gjorde man genom att attackera mål i både Armenien och Artsach.

Jag menar att omvärlden, och därmed Sveriges regering, inte bara kan stå och titta på. Regeringen måste sätta ned foten och agera resolut i sitt fördömande av dessa diktaturers aggressioner. Alltför många gånger genom historien har omvärlden valt att stilla titta på när stater och nationer förintas. Låt oss inte upprepa detta! Azerbajdzjan och Turkiet måste tvingas upphöra med sina aggressioner, och Azerbajdzjan måste tvingas tillbaka till förhandlingsbordet inom ramen av OSSE:s Minskgrupp för att man ska försöka få till stånd en fredlig långsiktig lösning på konflikten.

Socialdemokraterna har tidigare och i andra sammanhang uttryckt att det gäller att stå på rätt sida av historien. Gör det nu, utrikesministern! Visa att ni också menar det! Annars är det bara tomma ord.

Fru talman! Regeringen är djupt oroad över rapporterna om fortsatta stridigheter i Nagorno-Karabach-konflikten, trots överenskommelsen om humanitärt eldupphör som parterna kom överens om i Moskva den 10 oktober. Utvecklingen är djupt tragisk, i synnerhet med tanke på alla civila som har dödats eller drabbats på olika sätt liksom riskerna för en fortsatt eskalation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige stöder Minskgruppens samordförandeskap och OSSE-ordförandeskapets personliga representant i deras uppmaningar till omedelbar vapenvila och återupptagna förhandlingar. Som jag tidigare nämnt är den svenska ståndpunkten tydlig: omedelbart eldupphör och återupptagna förhandlingar under samordförandeskapet för Minskgruppen. Det finns inget alternativ till en fredlig lösning på konflikten.

Sveriges engagemang för OSSE och dess viktiga roll för att bidra till säkerhet och samarbete i Europa är väl känt. Alltsedan vi utsågs till ordförande för OSSE 2021 har vi varit tydliga med att våra prioriteringar handlar om att föra de utdragna konflikterna i regionen närmare lösningar inom ramen för den europeiska säkerhetsordningen.

När det gäller konflikten om Nagorno-Karabach står vi bakom Minskgruppens samordförande och OSSE-ordförandeskapets personliga representant. Alla initiativ som kan föra konflikten närmare en lösning har vårt fulla stöd. Jag välkomnar att Armeniens och Azerbajdzjans utrikesministrar accepterade Rysslands inbjudan att träffas i Moskva och kunde komma överens om ett humanitärt eldupphör. Men uppgifterna om överträdelser av vapenvilan är självklart mycket oroande. Det är nu upp till sidorna att visa en genuin respekt för överenskommelsen och för internationell humanitär rätt. Jag har uppmanat Armenien och Azerbajdzjan att använda detta eldupphör till att engagera sig i en konstruktiv dialog med sikte på en långsiktig och politiskt hållbar fredlig lösning på konflikten.

Europeiska rådet och EU:s höga representant Borrell har uttalat sig mot extern inblandning i konflikten. Sverige står bakom detta uttalande till fullo. Externa aktörer, inklusive Turkiet, måste bidra till nedtrappning av konflikten och till att överenskommelsen om eldupphör respekteras och att parterna återgår till förhandlingsbordet. Jag framförde också detta direkt till min turkiska utrikesministerkollega när jag tidigare i veckan besökte Ankara.

Om uppgifterna om klusterbomber riktade mot civila är korrekta är det oacceptabelt och i strid med den internationella humanitära rätten. Regeringen har en tydlig syn på användningen av klusterammunition och arbetar för att fler länder ska ansluta sig till konventionen om sådan ammunition. Vi vill också att de största tillverkarna och användarna av klusterammunition ansluter sig till konventionen, så att ett förbud mot användning blir effektivt.

Fru talman! Jag förstår att man har en diplomatisk begränsning om man ska in i ett ordförandeskap. Men nu är det fråga om en stormakt som ställer till det inte bara för ett litet land utan för hela sin region.

Man rekryterar islamistiska terrorister som har begått de värsta övergreppen mot civilbefolkningen i norra Syrien - förslavat yazidiska kvinnor, mördat och våldtagit. Allt det värsta människan kan åstadkomma har de gjort. Man rekryterar dem och sänder över dem till Azerbajdzjan. Vi kan ta ett annat exempel: Turkiet har stängt sitt luftrum för humanitärt bistånd till Armenien. Är detta att vara konstruktiv? Är det att vara konstruktiv att sälja drönare? Vi vet mycket väl vad Turkiet vill. De vill bli ett av medordförandeländerna. Just nu är det Ryssland, USA och Frankrike.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår inte varför regeringens ståndpunkt är lindad i ord. Om Frankrike, som är ett av de tre medordförandeländerna och hör till våra allierade inom Europeiska unionen, vågar gå framåt, varför kan då inte lilla Sverige göra det? Är det så att vi i Sverige är väldigt duktiga på att använda fina ord men att de inte betyder någonting när det väl kommer till handling?

Ja, uppmana till eldupphör! Man har en av Natos största arméer och en befolkning på 82 miljoner människor. Azerbajdzjan har en befolkning på 10 miljoner människor. Armenien har redan sagt att de vill ha vapenvila. Armenien har ingen ekonomi. De är på defensiven. De har inte lika mycket mankraft.

I Baku har vi en diktator som sedan han ärvde makten av sin pappa Gejdar Alijev har lovat att han ska befria Nagorno-Karabach. Retoriken är denna: Den 27 september säger Azerbajdzjan att de blev attackerade. Samma dag säger de att de ska befria hela Nagorno-Karabach. Den retoriken går inte ihop.

Amnesty, som jag högaktar, en oberoende part och en NGO, säger att de har dokumenterat att klusterbomber har använts. De har till och med angivit namnet på vem som har tillverkat dem och vilken typ av klusterbomber det är fråga om.

Jag förstår att utrikesministern har ett svar som handlar om hur det var för två veckor sedan, för det var då interpellationen skrevs. Konflikten har förändrats. Retoriken från Turkiet är annorlunda. Det är bara för utrikesministern att själv läsa - eller be någon i sin stab göra det - Facebookinlägg från sin motsvarighet Çavusoglu: Fight against terrorism! Samtidigt har de sänt över al-Hamza-brigaden. Nu finns det uppgifter om att de kanske har gått in i Ryssland eller Iran.

Fru talman! Det som Ryssland vill är att Armenien ska gå på knäna, precis som Lukasjenko har gjort. Armenien genomgick en sammetsrevolution. Utrikesministern vet det. Talmanspresidiet vet det. Sedan Armenien blev en demokrati 2018 har Sveriges bilaterala relationer med Armenien fördjupats.

Varför kan inte utrikesministern bara fördöma Turkiets agerande?

Fru talman! Utrikesministern sa i sitt förra inlägg att det inte finns några alternativ till fredliga förhandlingslösningar på konflikten och att hon framfört detta personligen till utrikesministrarna i Armenien och Azerbajdzjan. Jag håller med om att konflikten måste lösas vid förhandlingsbordet, inte genom vapen. Man ska dock i sammanhanget komma ihåg att det för den armeniska sidan inte har funnits några skäl till någonting annat. De som har allt att vinna på att starta ett krig nu är Azerbajdzjan och dess diktator. Diktaturer brukar nämligen historiskt få stort stöd internt när de går till militär aggression mot en extern fiende. Detta är vad som nu sker i Azerbajdzjan.

Det är viktigt att Sveriges regering, förutom att kraftfullt fördöma Azerbajdzjan och Turkiet, också vidtar en rad andra åtgärder. För det första bör man internationellt verka för att en utredning tillsätts för att ställa de ansvariga bakom attackerna till svars för brotten mot internationell rätt. De ska inte få komma undan. Det finns nu dessutom åtskilliga uppgifter om rena krigsbrott som måste utredas. För det andra bör Sverige inom EU verka för att alla medlemsförhandlingar med Turkiet omgående avslutas - inte bara "stand still", som det är nu, utan helt avslutas. Despoten Erdogan har ju dessutom själv sagt att Turkiet inte behöver EU. För det tredje bör Sverige inom ramen för EU verka för att införa kraftiga sanktioner mot både Azerbajdzjan och Turkiet, både personsanktioner och handelssanktioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är dags att regeringen agerar kraftfullt, oavsett det kommande ordförandeskapet. Det har gått så långt nu att vi inte längre kan sitta stilla och titta på. Deras agerande måste kraftfullt fördömas, och det hoppas jag att utrikesministern kan ta till sig.

Fru talman! Vägledande för mitt agerande som Sveriges utrikesminister är främjande av dialog och samarbete för att vi ska kunna få en långsiktig och politiskt hållbar lösning på konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan. Vår ståndpunkt är väldigt tydlig. Det måste vara ett omedelbart eldupphör. Det måste ske en återgång till förhandlingarna under OSSE:s Minskgrupp. Det finns inget alternativ till en fredlig förhandlingslösning på konflikten. Vi uppmanar alla aktörer med koppling till konflikten att agera konstruktivt för att få till stånd ett eldupphör och en återgång till förhandlingar under OSSE:s Minskgrupp. Detta gäller inte minst Turkiet.

Europeiska rådet uppmanade den 1 oktober till omedelbart eldupphör och underströk att det inte finns någon militär lösning på krisen. Europeiska rådet uttalade sig också mot extern inblandning i konflikten. Man har även gett sitt fulla stöd till OSSE:s Minskgrupp. Vi står till fullo bakom detta uttalande.

Fru talman! Tack, utrikesministern, även om jag inte är nöjd med svaret!

Jag vill bara meddela utrikesministern att på Mynttorget står nu ungefär 500 svenska armenier. Var och en av dem är barnbarn eller barnbarnsbarn till människor som utsattes för det armeniska folkmordet. Erdogan sa själv i somras: Vi ska slutföra det våra förfäder inte slutförde.

Var och en av dem som står där ute har någon släkting just nu nere i Armenien. Armenien är ett litet land. Det är 3 miljoner människor. Jag tänker inte ta upp frågan nu varför regeringen inte har erkänt det armeniska folkmordet 1915, utan jag vill upplysa om någonting annat.

Regeringen är väldigt stolt över att den för en feministisk utrikespolitik. Det finns en bild av en svensk hjältinna i de goda gärningarnas rum. Hon hette Alma Johansson. Hon vigde hela sitt liv till att ta hand om föräldralösa barn under och efter armeniska folkmordet. Hon var 1900-talets hjältinna.

Någon gång ska vi också nämnas i historieböckerna. Utrikesministern har två val. Det första valet är att hon blir 2000-talets Alma Johansson, en svensk hjältinna som såg till att förhindra ett nytt folkmord på armenier. Det andra valet är att man som många andra gånger stod där med armarna i kors och inte gjorde allt som stod i ens makt. Valet är helt och hållet i utrikesministerns händer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vid mitt besök i Ankara tidigare i veckan tog jag självfallet upp stridigheterna i Nagorno-Karabach med min turkiske motpart. Jag framförde min oro för att stridigheterna fortsatte trots att vapenvilan kommit till stånd dagarna före och att vi var emot en extern inblandning.

Som inkommande ordförande i OSSE framförde jag också mitt stöd till samordförandena i Minskgruppen och deras ansträngningar för att få slut på konflikten. I mitt samtal med den turkiske utrikesministern underströk jag också det synnerligen allvarliga i att civila offer för konflikten fortsätter att skördas.

Alla aktörer med koppling till konflikten måste agera konstruktivt för att få till stånd ett eldupphör och för att återgå till förhandlingarna. EU har också tydligt uttalat sig mot extern inblandning i konflikten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.