Strandskyddsregler som inskränker äganderätten

Herr talman! Jeff Ahl har frågat mig om hur jag avser att korrigera den diplomatiska skymfen mot Finland i samband med den nye finske utrikesministerns besök i Stockholm.

Jag förstår ärligt talat inte vad interpellanten syftar på. Jag hade ett mycket bra möte med Finlands nye utrikesminister Timo Soini den 2 juni. Vid mötet befästes den nära relationen och det speciella förhållandet mellan Sverige och Finland. Vikten av fortsatt nära samarbete underströks från båda håll. När statsminister Stefan Löfven tog emot Finlands nye statsminister Juha Sipilä den 8 juni framhöll statsministern på nytt regeringens önskan om ett fortsatt nära samarbete med den finska regeringen.

Sedan vårt första möte den 2 juni har jag träffat och fört samtal med min finländske kollega på en rad olika möten och konferenser, bland annat i Bryssel, Luxemburg, Köpenhamn och Alaska. Sveriges relation till Finland är också unik. Våra länder har en lång gemensam historia. Samarbetet och integrationen mellan Sverige och Finland är mycket nära inom samhällets alla områden. De politiska kontakterna och samarbetet mellan våra myndigheter är omfattande. Kulturutbytet är rikt och mångfacetterat. Turistströmmarna i båda riktningar är betydande.

Allra mest slående är kanske bredden och djupet i integrationen mellan våra näringsliv. Våra länder är varandras viktigaste exportmarknader. Finland och Sverige delar många liknande utmaningar och har i stor utsträckning sammanfallande intressen. Vi fördjupar även våra redan utmärkta bilaterala samarbeten inom en rad områden, till exempel det prioriterade fördjupade finsk-svenska försvarssamarbetet. Banden mellan våra länder är och ska förbli mycket nära och starka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag håller med utrikesministern om vikten av att bibehålla det goda samarbetet med Finland. Det är av just den anledningen som jag har väckt denna interpellation.

Jag vet att regeringen för samtal för att stärka det bilaterala avtalet mellan Sverige och Finland, och det hoppas jag att man fortsätter att göra.

Jag håller med utrikesministern om att vi har mycket gemensamt med Finland. Inte minst har vi en månghundraårig historia tillsammans. Vi har stora kulturella likheter och ett stort kulturellt utbyte. Som utrikesministern även nämner har vi inte minst en del handel gemensamt, både export och import samt turistströmningar och annat. Inte minst delar vi de geopolitiska och säkerhetspolitiska realiteter som finns kring Östersjön. Där tror jag att vi har en samsyn.

Innan jag fortsätter vill jag poängtera att jag förstår att det är svårt att vara utrikesminister. Den internationella arenan är ett minfält. Men av just denna anledning är det oerhört viktigt att man tänker till både en och två gånger vilka steg man tar.

Jag ska inte påstå att jag är expert på detta område, för det är jag verkligen inte. Jag skulle säkerligen absolut inte passa som utrikesminister på grund av mitt sätt att framföra saker och ting. Men så pass mycket förstår jag av det internationella spelet att signalpolitik är av största vikt. Och den här gången upplever jag att utrikesministern och hennes medarbetare har misslyckats fullkomligt. I svenska och finska medier framstod nämligen det första mötet mellan utrikesministrarna som oerhört kyligt. Därav mitt ordval att det känns som en skymf mot Finland. Ordvalet kan man kanske diskutera, men det var så jag upplevde det där och då. Det var också ett tag sedan detta inträffade, så det har runnit en del vatten under broarna.

Tyvärr förstärks bilden av att det finns en viss motsättning av partipolitisk karaktär med hänsyn till att utrikesministern för bara några veckor sedan, i början av denna månad, hade ett utspel kring Finlands val i fråga om det flyktingmottagande som vi ser i dag. Jag kan tycka att det är lite problematiskt att man ger sig in i denna känslomässiga debatt med ett land som man avser att samarbeta nära med på detta öppna sätt. Det finns kanske andra sätt att uttrycka sig på då, och i så fall kanske bakom stängda dörrar.

Det som jag inte riktigt förstår av detta möte är varför inte någon presskonferens hölls. Det finns de som säger att det var ett pressat tidsschema. Men rimligen borde man ha kunnat göra ett kort utspel tillsammans bara för att förstärka bilden av enighet. Jag är nämligen oroad över att om det uppstår, eller tycks uppstå, sprickor mellan Sverige och Finland finns det intressenter inte minst runt Östersjön, men tyvärr även en del inhemska lobbyister, som mycket väl kan utnyttja detta när det gäller olika frågor.

Med hänsyn till att utrikesministern har ett långt förflutet på den internationella arenan vill jag fråga följande: Förstår utrikesministern vikten av signalpolitik och vikten av att uppvisa enighet? Jag undrar om inte utrikesministern förstår att det riskerar att uppfattas så pass negativt som det ändå har gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är bra, Jeff Ahl, att vi kan lägga den här frågan till vila nu. Du ska få klart besked om precis hur detta gick till. Man kanske kan säga att du i alla fall har en stark känsla för melodrama. Om det sedan hör hemma i utrikespolitiken eller inte får väl andra ta ställning till. Men jag ska berätta hur det var.

Timo Soini ville åka vidare så fort som möjligt och besöka de baltiska länderna. Vi var överens om att han skulle få komma till Sverige så fort som möjligt på det första besök han gjorde. Därför hade vi telefonkontakt om hur vi skulle arrangera detta på bästa möjliga sätt. Då sa han att den enda chansen är att han kommer sent på kvällen. Samtidigt var jag med på statsbesöket med den indiska presidenten. Vi resonerade om hur vi skulle få in detta i varandras respektive agendor. Då erbjöd vi ett möte på Arlanda, som var den enda tid som kvarstod. Men vi sa att vi skulle ordna det så trevligt som det över huvud taget gick. Det finns en bra restaurang där vi skulle kunna äta en måltid tillsammans och ha en arbetsmiddag. Vi sa att om han accepterade det kunde vi ordna det på detta sätt. Och han sa att det passade honom alldeles utmärkt.

Vi tyckte inte heller att vi hann med någonting annat än ett fototillfälle, vilket vi hade. Vi var helt överens om detta upplägg.

Man ska inte tro allt som skrivs i tidningarna. Jag talade med Timo Soini på telefon så sent som häromdagen. Vi var överens om att vi faktiskt måste lägga detta till rätta och förklara för alla inblandade, inklusive finska medier och vilka det nu är som har intresse av att sprida denna bild, att denna bild är alldeles felaktig. Vi var helt överens om att detta var den bästa lösningen. Han ville åka hit på det första bilaterala besöket, precis som jag besökte Finland. Men tiden medgav inte annat än detta, eftersom han direkt åkte vidare till Baltikum.

Jag har inte heller på något sätt tillrättavisat. Jeff Ahl, om du vill kan du få lyssna på uppspelningen av det som jag har sagt när det gäller vårt samarbete kring att ta emot flyktingar och så vidare. Jag har inte förolämpat någon, utan tvärtom har vi mycket nära kontakt och regelbundna diskussioner på alla möten där vi ses. Vi träffas verkligen återkommande, men inte bara det. Vi har också, precis som det var med Timo Soinis företrädare Erkki Tuomioja, bestämt att vi ska ringa varandra så fort någonting händer i våra respektive länder som de andra har ett intresse av att känna till. Då ringer vi och talar om det på telefon. Den vanan har vi återupptagit, och vi har ett utmärkt och respektfullt samarbete och ser verkligen till att inte förolämpa varandra utan i stället diskutera och tala med varandra. Det gör vi. Jag kan påstå att jag på sistone nog har träffat Timo Soini oftare än vad jag har träffat min egen man.

Därför tror jag att vi nu kan lägga detta till vila och säga att vi har ett utmärkt gott samarbete. Detta är tidningsankor som man inte alltid ska tro på, Jeff Ahl.

Herr talman! Först och främst tror jag inte att jag använde ordet förolämpa när jag menade att utrikesministern hade uttalat sig om de migrationspolitiska händelserna i vårt närområde och i vår omvärld. Jag poängterade bara att jag tror att man med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget runt Östersjön ska vara oerhört försiktig med hur man väljer att framställa detta just därför att vi har medier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är den första att skriva under på att man inte ska tro på allt som medierna säger. Men jag konstaterar att det som signaleras ut är precis det som jag tog upp i min interpellation, och jag tycker att det är olyckligt. Jag tycker att man borde förstå hur medierna agerar. Men jag kan skriva under på det som utrikesministern säger. Men man borde veta så pass mycket om svenska medier att det kan bli denna typ av historier vare sig de är sanna eller inte.

Återigen tycker jag att det känns positivt att det är en öppen och konstant dialog mellan våra länder. Det känns tryggt, inte minst med hänsyn till att Sverigedemokraterna stöttar närmandet till Finland. Vi vill även ta detta betydligt längre än regeringen vill. Vi önskar att försvarssamarbetet blir ett fullvärdigt försvarsförbund, och det vet utrikesministern.

Men jag blir ändå oroad. Med hänsyn till utrikesministerns uttalande i dag är det en något mildrad oro. Men jag konstaterar också att det finns regeringstjänstemän som har uttalat sig negativt om just Sannfinländarna. Jag hoppas att regeringen ser till att hålla god ton även internt mot dem som eventuellt kan bli motparter i en förhandling. Därav finns det fortfarande en oro hos mig för att det eventuellt kan framstå som att det finns sprickor. De kanske inte finns. Men det kan framstå som att de gör det. Och det är nog så allvarligt.

Om ni båda uppfattade det som att det inte fanns möjlighet till något uttalande så okej. Jag var inte där och kan därför inte veta exakt. Men det kan ändå finnas behov av ett sådant för att helt och hållet ta död på diskussionen och för att bevisa att det inte finns något sådant problem.

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för tydliggörandet. Det var bra och konstruktivt och inte alls oväntat. Vi som vet hur det gick till, hur mötet var, inser att detta var rena medieankor. Medierna väljer ibland att tolka uppgifter på ett helt självständigt sätt så att det inte alltid blir helt korrekt återgivet. Det är därför jättebra att utrikesministern säger hur det var.

Inom diplomatin är ordet skymf ganska hårt, ledamot Ahl. Det är inget uttryck som man använder lättvindigt inom utrikespolitiken. Då går man ganska hårt fram i de samtal man för nationellt men även mellan länder.

Det svensk-finska samarbetet är väldigt bra. Jag har förmånen att vara med i bland annat Nordiska rådet. Där har vi de absolut bästa samtalen med våra finska vänner och delegater, på alla nivåer. Där skapas också de absolut bästa förutsättningarna för samtal och dialog, näringspolitiskt, försvarspolitiskt och inte minst turismpolitiskt, vilket utrikesministern var inne på.

Det skulle förvåna mig mycket om det vid ett möte då utrikesministrarna träffas för första gången skulle hamna i något annat läge. Mötena handlar många gånger om samförstånd. I vissa lägen kan man naturligtvis kritisera varandra internt för olika saker. Men i huvudsak är Finland vår närmaste granne i öster, liksom Norge är i väster. De relationerna måste och ska förstärkas och utvecklas i alla dimensioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det förvånar mig därför att den här interpellationen har kommit upp. Jag hörde att Jeff Ahl backade en aning från ordet skymf. Det är bra att han gjorde det. Det är ett så pass starkt ord. Det skapar också konstiga förväntningar och ger signaler om att Sverige, Sveriges riksdag men framför allt regeringen skulle ha ett annorlunda förhållningssätt till Finland. Det har vi absolut inte. Vi står upp för den relationen. Det kommer vi alltid att göra, i olika sammanhang.

Det var olyckligt att just det ordet blev en del av rubriken på Jeff Ahls interpellation. Jag hade kunnat förstå interpellationen lite bättre om den hade haft en lite sakligare rubrik. Men nu har det väl löst sig ganska väl. Jag uppskattar verkligen utrikesministerns förtydligande. Jag uppfattar också att Jeff Ahl har backat en aning i sin uppfattning och mildrat tonen i sin interpellation.

Jag ser fram emot att regeringen även i fortsättningen kommer att ha en fortsatt mycket god och konstruktiv dialog med våra finska vänner, inte minst den finske utrikesministern.

Herr talman! Tack, Pyry Niemi och Jeff Ahl, för synpunkter! Det är bra att vi fick lägga till rätta att jag och den finske utrikesministern var helt överens om upplägget av vårt första möte. Det handlade i sedvanlig ordning om hur vi ska samarbeta länder emellan förstås, vårt bilaterala samarbete, men också om hur vi ska agera i EU-sammanhang. Vi gick igenom en rad aktuella frågor för att känna på varandras positioner. Jag lyssnade också på vad han hade att säga om deras inställning till olika aktuella politiska frågeställningar.

Mötet var mycket konstruktivt och mycket bra. Jag tycker faktiskt att man ska döma folk efter vad de gör. Även om vi ibland har haft olika åsikter, vilket vi har inom politiken, har det visat sig att vi har kunnat samarbeta mycket konstruktivt. Vi har kunnat ha en dialog även då vi kanske inte har haft exakt samma utgångspunkter. Men vi har stor respekt för varandra. Det är även i fortsättningen det närmaste samarbetet vi har. Det innebär att vi kan ringa till varandra och stämma av olika aktuella frågor.

Jag skyller alltså detta mer på det melodramatiska draget hos Jeff Ahl än på att det skulle motsvaras av någon konflikt mellan Sverige och Finland. Det är inte alls på det sättet. Vi fortsätter att ha ett gott samarbete.

När det gäller den andra frågan vet jag inte var den kommer ifrån heller. Vi har haft en diskussion om hur vi ska lösa de praktiska utmaningarna med de stora flyktingströmmarna. Min enda kommentar har rört vad vi själva lärde oss, historiskt, av att ta emot så många finska krigsbarn. Det handlade inte om att försöka undervisa någon annan. Jag sa: Det är viktiga lärdomar för oss. Vad kan vi lära oss av att vi klarade av det då, och hur ska vi kunna använda de kunskaperna nu?

Så här är det i hela EU-samarbetet. Vi får kollegor som kan tillhöra ett parti som jag kan tycka har extrema åsikter ibland eller åsikter som står väldigt långt ifrån mina egna partisympatier. Men vi samarbetar. Vi måste samarbeta med varandra. Vi försöker upprätthålla en respektfull dialog. Det sker regelbundet. Det sker förstås också med Sannfinländarna nu.

Jag har ett bra och nära samarbete med Timo Soini.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Man ska inse sina misstag. Med hänsyn till det som utrikesministern har sagt i dag fanns det absolut viss befogad kritik för att det var ett överdrivet ordval. Men med hänsyn till vad statsministern kallar mig och mina partikollegor och med hänsyn till de utspel som har gjorts av ledande partiföreträdare för utrikesministerns parti var jag rädd och orolig för att det på något sätt skulle spilla över på det som skedde och skrevs. Det var anledningen till ordvalet.

Men jag är som sagt inte den som är den. Jag inser mina misstag. Som jag sa inledningsvis kommer jag aldrig att bli utrikesminister just på grund av att jag ibland kan agera lite väl mycket med ryggmärgsreflexerna. Men jag kan ändå be om ursäkt.

Jag tror att även utrikesministern och regeringen bör lära av de misstag som de också gör. Det spelar ingen roll om det är medierna som gör en grej av det och att det är fel. Om de gör det och misstolkar det är det också ett problem. Då måste man inse att man kanske gjorde fel och att det kanske finns behov av att tänka till en extra gång på hur man ska göra nästa gång.

Som jag också sa inledningsvis har jag, nu när jag sitter i utrikesutskottet, förstått och i allra högsta grad märkt av att den internationella arenan är ett minfält. Man måste vara varsam med hur man agerar.

Jag är oerhört oroad över hur det ser ut runt Östersjön och ser därför ett behov av att vara övertydlig så att det inte utnyttjas av dem som kanske har intresse av att så split eller framför allt av att få det att framstå som att det skulle finnas några meningsskiljaktigheter oss emellan.

Herr talman! Jag vill rikta ett tack också till Jeff Ahl som backade lite här. Det är värt respekt i ett sådant här sammanhang.

Utrikespolitik är sannerligen inte lätt. Utrikesministern är ute och reser väldigt mycket och träffar många olika kollegor. Jag är övertygad om att diplomatin kräver att man många gånger är tydlig men ibland också försiktig. Det beror självklart på i vilka sammanhang man pratar och framför sina budskap.

Visst är det så att också vi i utrikesutskottet måste träna på att säga rätt saker vid rätt tillfälle. Det är ingen som är ofelbar. Det sker misstag från alla håll och kanter. Regeringen kan göra misstag och riksdagsledamöter kan göra misstag. Andra länders dignitärer och regeringsrepresentanter kan också göra misstag och säga konstiga saker vid fel valda tillfällen. De kan kanske också ibland säga saker i affekt vid olika tillfällen.

I huvudsak ska vi ändå vara försiktiga med språkbruket. Vi måste värna och vårda det. Jag tycker att det är viktigt att vi är tydliga. Vi ska också ha en sådan relation att vi ska kunna säga saker till varandra som vi står upp och brinner för. Men just språkbruket är viktigt, inte minst inom diplomatin, i de sociala relationerna och här i plenisalen.

Jag uppskattar att Jeff Ahl sa det som han sa här från talarstolen, och jag uppskattar definitivt utrikesministerns tydlighet och hennes fortsatt förstärkta intresse för att hålla en god kontakt med den finska utrikesministern framöver för att förstärka de finsk-svenska relationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! I slutet blev det här en stund för bikt som jag inte vet om jag har lust att bidra till så mycket mer än att säga att det här rör vid en större fråga som ibland också handlar om hur saker framställs och hur medierna beskriver saken. Men vi kan ju också hjälpa till genom att i varje fall lägga den här frågan till handlingarna. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Gunilla Nordgren har frågat mig hur det säkerställs att strandskyddet i det enskilda fallet utgör ett sådant allmänt intresse som motiverar en inskränkning av användningen av mark. Gunilla Nordgren hänvisar här till regeringsformen.

Gunilla Nordgren har vidare frågat mig om jag är villig att verka för att förbättra dialogen mellan parterna så att det blir just en dialog, som hon förtydligar är en mer jämlik process mellan parterna där beslut inte endast meddelas genom en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svenska strandskyddet är tillsammans med allemansrätten unikt i ett internationellt perspektiv. Strandskyddsreglerna syftar till att skapa förutsättningar för allmänhetens tillgång till naturupplevelser och för bevarandet av biologisk mångfald i strandnära områden. Strandzonen är också särskilt viktig för biologisk mångfald. Samtidigt finns vissa möjligheter i reglerna att främja landsbygdsutveckling och lokalt beslutsfattande.

Det generella strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Det är möjligt att utvidga ett strandskyddsområde till att gälla utöver 100 meter från strandlinjen, enligt nu gällande regler upp till 300 meter. Det är länsstyrelsen som beslutar om utvidgat strandskydd.

Genom 2009 års ändring av strandskyddsreglerna skärptes kravet för att få utvidga ett strandskyddsområde. Nu får det enbart ske om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften, det vill säga att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden eller bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.

I samband med 2009 års lagändring infördes även en övergångsbestämmelse som innebär att alla beslut om att utvidga ett strandskyddsområde som fattats med stöd av äldre bestämmelser upphörde att gälla från och med den 1 januari 2015. Syftet med övergångsbestämmelserna var att initiera en översyn av de utvidgade strandskyddsområdena för att bättre anpassa dem till strandskyddets båda syften.

Naturvårdsverket har genomfört en analys av resultatet av länsstyrelsernas översyn. För landet som helhet har arealerna utvidgat strandskydd minskat både på land och i vatten. Största delen av det utvidgade strandskyddet efter översynen överlappar dessutom områden som redan tidigare omfattades av utvidgat strandskydd.

Länsstyrelsen har en skyldighet att i respektive ärende om utvidgat strandskydd genomföra en intresseprövning där hänsyn tas till enskilda intressen. En inskränkning i den enskildes rätt får inte gå längre än vad som krävs med hänsyn till vad som behövs för att syftet med skyddet ska tillfredsställas.

I syfte att säkerställa ett samråd måste länsstyrelsen inför ett beslut om utvidgat strandskydd ge berörda markägare och rättighetsinnehavare möjlighet att yttra sig över ett förslag till utvidgning. Det ska alltså ske innan länsstyrelsen fattar det slutliga beslutet, och tiden för möjligheten att yttra sig får inte sättas kortare än en månad. Berörda parter har genom ett sådant utförande getts tillfälle att redan i ett tidigt skede komma till tals i processen. När det slutliga beslutet om utvidgningen sedan meddelas räcker det att beslutet kungörs.

Att länsstyrelsernas översyn och beslut om utvidgat strandskydd följer kraven på samråd och intresseprövning är av stor vikt för regeringen.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag ställde frågan för att det förekommer en hel del uppgifter om översittarattityd hos länsstyrelserna, inte minst i vår del av landet. Man gör inte syn. Man har väldigt breda penslar. Man tar fram en karta, och det är inte alltid den stämmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har praktiska fall. Man pekar ut ett område, och markägaren säger: Kan vi inte samlas några stycken och åka ut och titta där det är extra känsligt? Men man gör inte det. Jag brukar hämta exempel ur verkligheten. Det är så det går till. Sedan kommer ett beslut som ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Det kan jag tycka är lite omodernt, för det är inte så att man läser den.

Det står i delgivningslagen att kungörelse ska ske om det är en mängd markägare, om det är intressenter som håller sig undan eller om det är för jobbigt att delge alla. Men i de fall som jag tänker på är det kanske fyra fem markägare vi pratar om. Och ändå kan man inte komma ut och prata.

Det är därför jag åberopar regeringsformen. Man får skydda, men då ska man få ersättning. I miljöbalken finns i och för sig en rätt att inte behöva ge ersättning, men det ska i alla fall vara i proportion, alltså enligt proportionalitetsprincipen. Det ska vara rim och reson.

Det finns även andra exempel som kanske inte har med just strandskyddet att göra. En skogsägare fick inte avverka för att man hittade bombmurklor - hur sådana nu ser ut - på hans ägor. Då får han ingen ersättning, men han får inte avverka. Då börjar man tänka: Vart tar den enskilda äganderätten vägen?

Det är riktigt att de får minst en månad på sig att svara. Men sedan kommer beslutet, och då är det bara att överklaga till regeringen som gäller. Det kostar pengar, för de får anlita advokater och andra till detta - det är svår materia för markägarna.

Jag tycker att det hade varit trevligare med en annan process. Man kanske säger: Här är det rätt okej att öka till 300, men det behöver kanske inte vara runt alla. Man kanske inte ska definiera vad ett vattendrag är. Vi har exempel där det är en gammal bäck som är två meter bred med vass överallt, och då är det fortfarande 300 meter. Var finns proportionaliteten?

Vi är överens om att det kan behöva skyddas. Vi behöver mångfald. Även jag tycker att allemansrätten är bra. Återigen: Vi är överens om vissa grunder, men jag tycker att tillvägagångssättet utmanar. Det känns som att länsstyrelsen tror att markägarna tänker bygga och bete sig hur som helst. De har ofta vårdat sin mark under ett antal år och är naturligtvis rädda om den.

Det hade varit trevligare med en lite bättre dialog i ärendet.

Herr talman! Välkommen till denna kammare, miljöminister Karolina Skog!

Jag tänkte också ge en bild ur verkligheten, av Anna-Greta, en av mina politiska förebilder. Jag har ett tidningsurklipp hemma på kylskåpet där hon som 85-åring sitter gränsle över en låst grind med en skylt som det står "Privat" på. Den grinden, precis där stranden började, klättrade Anna-Greta över varje morgon på väg ned till stranden från sitt hus. Hon hade gått samma väg sedan hon var liten. Men grinden och skylten som skar av bybornas stig ned till vattnet var ny. Och Anna-Greta var rasande. Hon inte bara klättrade, utan hon anmälde husägaren, samlade in namnunderskrifter och hamnade i tidningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vår allemansrätt och vårt strandskydd är inget som vi ska rucka på. Det är både en rättvisefråga och en naturvårdsfråga, sa Anna-Greta i artikeln. Som folkpartist hade hon engagerat sig i dessa frågor i hela sitt liv.

Hon förklarade för mig redan när jag var liten hur viktigt det är att stränderna är allas. Vi reste tillsammans i Europa, och hon visade mig sjöarna där husen och de privata stränderna låg som ett pärlband runt hela sjön. Ingenstans gick det att komma ned till vattnet. Ingenstans kunde vi som besökare ta oss ett dopp i den heta sommardagen. Så såg det ut då, och så ser det också ut i dag.

Detta har vi lyckats stoppa i Sverige. Det gjorde vi redan på 50-talet med vår strandskyddslagstiftning. Och det gjorde vi i politiskt samförstånd. Strandskyddet är en effektiv naturvårdsreform och en fin rättvisefråga.

Herr talman! Sedan 2000-talets början har det funnits ett tryck på att få bygga mer längs stränderna. Den borgerliga regeringen började lätta upp strandskyddet 2009. Förra året redovisade Naturvårdsverket att arealen med utökat strandskydd har minskat till ca 75 procent jämfört med före ändringen. Precis som miljöministern nämnde har arealen skyddad mark minskat, inte ökat.

Dispensmöjligheter har alltid funnits, men de har blivit generösa. Kommunerna har i dag möjlighet att vid sidan av att ge dispenser i enskilda fall även peka ut hela områden innanför strandskyddat område, så kallade LIS-områden, som står för landsbygdsutveckling i sjönära områden.

Nu finns det starka krafter som ytterligare vill försvaga strandskyddet. Argumenten varierar. Landsbygdsutveckling har länge varit mantrat. Nu är det lite spännande, för Gunilla Nordgren vill hänvisa till äganderätten. Jag uppfattar att hon ifrågasätter strandskyddet som allmänt intresse. Men Miljöpartiet anser att hänsynen till djurens och växternas barnkammare och människors lika rätt att vistas vid vatten är ett allmänt intresse av stor vikt.

Att freda stränderna handlar också om att freda landsbygden och göra den mer attraktiv för åretruntboende. För vem vill bo på landet eller i de mindre tätorterna om inte sjön, åkanten och tjärnen går att vistas vid för att de är privata? Vi ser nu också att många av de här LIS-områdena har blivit sommarstugeområden. Inget ont i det, men det var väl ändå inte Alliansens mening med den reformen?

För mig handlar landsbygdsutveckling om helt andra saker. Det handlar om mer jobb och mer service på landsbygden. Dagis, skola, affär, bra kollektivtrafik och fina naturupplevelser är saker som är viktiga för ett bra åretruntboende.

Miljöpartiet vill värna strandskyddet och de syften som det skyddar. Vi tycker att äganderätten, bevarande av biologisk mångfald och människors lika rätt till stränderna är viktiga både i staden och på landet, både nu och för framtida generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Balanseringen mellan det enskilda intresset och det allmänna intresset är kärnan i all miljölagstiftning. I den här frågan är det tydligt att länsstyrelsen har en skyldighet att i respektive ärende om utvidgat strandskydd genomföra en intresseprövning där hänsyn tas till det enskilda intresset. En inskränkning i den enskildes rätt får inte gå längre än vad som krävs med hänsyn till vad som behövs för syftet att skyddet ska säkerställas.

Lagen är tydlig, men behovet av att ha ett ordentligt strandskydd är lika tydligt. De exempel som ledamot Stina Bergström från Miljöpartiet anförde är viktiga att bära med sig. Den långsiktighet som vi har haft i Sverige i den här lagstiftningen har en tydlig effekt i vårt land när det gäller tillgängligheten till stränderna och skyddet av de känsliga områdena just i strandkanten. Det är ett allmänt intresse som är av väsentlig betydelse.

När det gäller ersättning dyker de här frågorna ofta upp på regeringens bord. Vi prövar och överklagar beslut av statliga myndigheter i frågor som rör utvidgat strandskydd. Men i denna prövning ingår inte frågan om ersättning. Det är rätt att det är komplicerade ärenden. Vi har flertalet ärenden uppe, och vi har fått ett antal av dem återförvisade på formella grunder. Det är ett bevis på att det är en svår materia.

Att det gjorts en översyn av alla fattade beslut om utvidgat strandskydd hoppas jag kan leda till att vi kan komma bort från mytbildningen som finns om att de har varit onödiga och det här är förlegat. Nu har vi ett antal välgrundade beslut om skydd, och jag hoppas att det här då kan få finnas över tid och vara tydligt för markägaren och för allmänheten. Inte minst för respektive kommun är det av betydande vikt när man planerar att detta är tydligt för alla.

Herr talman! Jag har inte sagt att jag vill försvaga strandskyddet, Stina Bergström. Det var faktiskt inte det jag sa. Jag sa också att jag respekterar allemansrätten och att den är unik och bra.

Vi ska inte ha några låsta grindar. Vi behöver bara åka över vattnet och se hur det är i Danmark där de inte har någon allemansrätt. Det jag pratar om är att man ska ha respekt för varandra. Visst återförvisas en del ärenden. Vi hade kommuner nere hos oss där det hände, men det var för att länsstyrelsen hade glömt att skicka kungörelsen till Post- och Inrikes Tidningar. De gick då ut och sa att de skulle fatta samma beslut en gång till och också kungöra det. Det var ett fall som regeringen hade förvisat tillbaka.

Det är inte det jag är ute efter. Jag är ute efter att man ska ha respekt för varandra. Det står också att det ska vara i proportion. Det finns sex särskilda hänsyn, och de är mycket speciella. Jag tycker att man skulle kunna visa en större respekt för markägare. Är det 200 markägare och det är oskiftad skog eller något kan det vara svårt, men även när det är under tio markägare har man inte tid och intresse att göra syn och säga att här har vi en sjö eller att den här bäcken är bara två meter och det växer vass i den och så vidare, men det har de inte på sina kartor. Då tycker jag inte att staten - länsstyrelsen är ju statens förlängda arm - visar hänsyn till den enskilda äganderätten som vi faktiskt, tillsammans med tryckfrihetsförordningen och allt möjligt, är stolta över att vi har i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att man får tala om för länsstyrelserna att de kan ha en mer öppen attityd och lyssna lite mer. Det är inte fråga om att bygga på varenda strand. Vi har ju 500 000 kilometer stränder eller någonting sådant i Sverige. Vi har otroligt många stränder. Det generella strandskyddet är 100 meter, så det ska aldrig vara förbjudet att komma nära. Vi snackar om det utökade skyddet från 100 meter till 300 meter. Det är det debatten handlar om, inte om att vi ska ta bort de 100 meterna.

Det här med den låsta grinden förstår jag inte, för du får inte utestänga från det generella strandskyddet. Man ska alltid kunna nå en strand. Där förstod jag inte riktigt, även om jag tyckte synd om tanten som var arg.

Det handlar alltså inte om att utestänga, utan min fråga till ministern är: Skulle vi kunna skicka med en signal om att det är viktigt när staten vill utöka skyddet till 300 meter att man har en mer öppen attityd och möts på mer jämbördiga villkor? Sedan är det länsstyrelsen som beslutar i slutändan, men det är en attitydfråga. Det är en fråga om huruvida vi är överens även här.

Herr talman! Det gläder mig mycket att höra att Gunilla Nordgren har respekt för strandskyddet på 100 meter. Det finns ju de politiker i vår riksdag som inte tycker att vi ska värna om det generella strandskyddet. Det här är alltså glädjande att höra.

Syftet med vårt strandskydd är som sagt att allmänheten ska få tillgång till naturupplevelser och att bevara den artrikedom som finns i strandmiljöer. Men strandskyddet minskar också sårbarheten inför klimatförändringarna. Sverige kommer att få mindre problem än många andra länder med skred och översvämningar som kommer att bli effekten av klimatförändringarna. Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss.

Boverket har ansvar för miljömålet God bebyggd miljö, och de har en vision för 2025 att vi då har slutat med att bygga längs stränderna som en följd av att vi börjat ta klimatförändringarna och deras effekter på allvar.

Jag hoppas att det här blir sant och att vi snart förstår att vi måste bygga våra hus i mer skyddade lägen. Redan i dag börjar försäkringsbolagen dra öronen åt sig. Är det inte också en viktig äganderättsfråga och ansvarsfråga att inte bygga i riskabla lägen? Man kan fråga sig: Vem är det egentligen som ska känna sig ansvarig när vattnet letar sig in i husen? Den som sålde marken? Den som beviljade bygglovet? Eller kanske de politiker som förändrade strandskyddslagstiftningen eller gav dispenserna? Det är frågor vi borde diskutera mer i debatten om strandskydd och klimatanpassning.

Herr talman! Vi verkar vara överens på flera punkter i den här diskussionen. Den första är att strandskyddet är en stolt tradition i Sverige som vi ska värna. Det är viktigt för att säkra allmänhetens tillgång till stränderna och för att säkra den biologiska mångfalden men inte minst, som Stina Bergström tar upp, för att säkra framtiden som bland annat kommer att innebära mer översvämningar.

Vi är också överens om att samrådet är en viktig process. Det är en otroligt viktig och central del av myndighetsutövningen i Sverige, och det är viktigt för regeringen att det sköts på ett korrekt sätt. Det är tydligt att länsstyrelsen inför ett beslut om utvidgat strandskydd ska ge berörda mark- och rättighetshavare möjlighet att yttra sig. När man ber om ett yttrande är det som står i det självklart av vikt och ska vara del av beslutet som sedan tas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag tycker att det är viktigt att poängtera att myndighetsutövning i Sverige, till skillnad från i en del andra länder, inte består av en förhandling. Att förespegla det kan göra den enskilde en otjänst och skapa tveksamhet. Det är tydligt att myndigheten efter att ha inhämtat ett yttrande fattar sitt beslut. Ventilen för den enskilde är sedan att beslutet är möjligt att överklaga.

Det är den ordning vi har, och att den ordningen fungerar är av stor vikt. Jag är också trygg med att det är en god ordning, inte specifikt just för strandskydd utan som ett sätt att fatta myndighetsbeslut i Sverige.

Herr talman! Vi är överens om en hel del, men vad jag är ute efter är att när de lämnar in sitt yttrande ska myndigheterna också titta på det. Det är inte fråga om att lova någonting, men det kan ju komma någonting från markägaren som har bäring.

Det finns också tillkännagivanden om en översyn av strandskyddsreglerna, så jag passar på att fråga om det är på gång. Jag förstår att ministern inte har hunnit sätta sig in i allt, men jag kan ju ställa frågan i alla fall. Det kanske finns tjänstemän som vet.

Det är viktigt, men det ska vara rim och reson, som sagt inte bara när det gäller strandskydd utan även till exempel när markägaren inte kan använda sin skog till att avverka men inte får ett öre utan nästan får marken förverkad. Det är ju trevligt att gå i skogen, men om man liksom inte kan använda den bör det utgå något slags ersättning eller instruktion: Avverka inte just där!

Det handlar alltså om en allmän attitydförändring från statens förlängda arm. De borde inte bara säga att de bestämmer och ta den stora penseln och köra över alla sjöar i en kommun utan att lyssna på markägarna. De kan ju ha argument som är relevanta och som jag tycker att myndigheten kan vara öppen nog att ta till sig för att kanske slippa överklaganden och så.

Det är väldigt mycket en attitydfråga, en fråga om respekt för den enskilda äganderätten, och det var precis därför jag ställde den här interpellationen.

Herr talman! Tack återigen till interpellanten för att hon väcker en viktig fråga! Det är en svår fråga. Det har ju gjorts flera förändringar i strandskyddslagstiftningen under senare år. Framför allt har ändringarna från 2009 och 2010 förändrat förutsättningarna genom att beslutsrätten i högre utsträckning flyttats till kommunerna och att dispensmöjligheten för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, som i debatten allmänt kallas för LIS, har tillkommit.

Vidare trädde en regel om nya möjligheter för upphävande av strandskyddet i små sjöar och vattendrag i kraft så sent som 2014.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen följer noga frågan om strandskyddsreglernas tillämpning och betydelse, både för samhällsutvecklingen och för bevarandevärdet som reglerna syftar till att skydda.

Strandskyddet är viktigt för Sverige. Det är viktigt att det fungerar rationellt för landsbygdsutvecklingen, och det är en väsentlig del i arbetet för att skydda den biologiska mångfalden. Därför följer vi noga utvecklingen när det gäller tillämpning och hur det fungerar i verkligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.