Stödet till arbetare och fackliga organisationer i Ukraina

Fru talman! Azra Muranovic har frågat mig om det svenska stödet till arbetare och fackliga organisationer i Ukraina och hur jag och regeringen motiverar minskningen av stödet till Union to Union och andra civilsamhällesorganisationer som verkar för arbetarnas rättigheter i Ukraina och internationellt, hur jag och regeringen avser att säkerställa att arbetare och fackliga organisationer i Ukraina får det stöd de behöver för att kunna bidra till en rättvis återuppbyggnad av landet och vilka konkreta åtgärder jag och regeringen planerar att vidta för att säkerställa att fackliga organisationer kan fortsätta sitt arbete med att stärka arbetarnas rättigheter och säkra demokratiska strukturer i Ukraina.

Sverige står bakom Ukrainas kamp för att vinna kriget och därefter vinna freden. Regeringen har gjort Ukraina till den största mottagaren av bilateralt svenskt bistånd. I budgetpropositionen för 2025 har regeringen aviserat att öka det biståndsfinansierade stödet till Ukraina till att omfatta minst 5,6 miljarder kronor per år 2025-2028.

Ekonomisk utveckling och uppbyggnad kräver investeringar och hållbara företag, och det förutsätter givetvis goda arbetsvillkor.

I Strategi för Sveriges uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023-2027, som genomförs av bland annat Sida, står uttryckligen att verksamheten ska bidra till produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor. Särskild vikt läggs vid utsatta gruppers ekonomiska deltagande, och dessa grupper omfattar kvinnor, unga och internflyktingar.

Som en del av regeringens reformagenda för biståndet beslutade regeringen i september om en ny strategi och genomförandemodell för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2025-2029. Vi möjliggör nu för fler civilsamhällesorganisationer att ha direktavtal med Sida för att bidra till att en ökad andel av stödet ska nå lokala civilsamhällesorganisationer i partnerländer. Strategin ska bidra till ett stärkt civilsamhälle i låg- och medelinkomstländer för en framtid bortom biståndet. Det är nu Sidas ansvar som genomförande myndighet att fatta beslut om operationalisering, inklusive vilka partner som kan få stöd inom den.

Genom Sida stöds också det fackliga utvecklingssamarbetet genom Internationella arbetsorganisationen (ILO). Genom stödet bidrar Sverige till att avlägsna hinder för mer produktiv och anständig sysselsättning för kvinnor i Ukraina genom att bland annat utarbeta nya former för barnomsorg, stödja kvinnliga entreprenörer och stödja Ukrainas regering och relevanta myndigheter i genomförandet av nyligen antagna lagar på området.

Sverige är även verksamt genom biståndet till Ukraina inom EU:s 19:e förhandlingskapitel gällande socialpolitik och sysselsättning. För att uppfylla EU:s krav inom kapitlet krävs anpassning till internationella och europeiska standarder vad gäller arbetsrätt, däribland krav på jämställdhet, säker arbetsmiljö, rätt till facklig anslutning och skydd mot diskriminering. Genom att stödja Ukraina att leva upp till de krav som ställs för ett framtida EU-medlemskap stöder Sverige också arbetarnas rättigheter.

Fru talman! Jag vill först börja med att tacka bistånds- och handelsministern för svaret och för att ha belyst regeringens satsning på Ukraina som den största mottagaren av bilateralt svenskt bistånd. Det följer den tidigare socialdemokratiska regeringens utstakade väg. Det är otroligt viktigt att vi fortsätter att hålla i och hålla ut efter Rysslands fullskaliga invasion.

Det är också glädjande att höra om ambitionen att bidra till återuppbyggnad och ekonomisk utveckling i Ukraina samt att stärka utsatta gruppers deltagande i arbetslivet, och särskilt ungas och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Men det finns fortfarande många frågor som förblir obesvarade när det gäller fackliga organisationer och arbetarnas rättigheter.

Fru talman! Ukraina står inför enorma utmaningar. Återuppbyggnaden av ett land som varit utsatt för ett brutalt anfallskrig kräver inte bara ekonomiska resurser utan också ett rättvisetänkande som sätter människor och deras rättigheter i centrum.

Det är här de fackliga organisationerna spelar en avgörande roll. De är en röst för arbetarna, och det är arbetarna som kommer att bära den tyngsta bördan av återuppbyggnaden. Men trots detta framgår det inte av ministerns svar att stödet till dessa organisationer inte är prioriterat på samma sätt som tidigare.

Jag noterar att regeringen hänvisar till ILO och EU:s reformkapitel för arbetsrätt som viktiga inslag i biståndet. Det håller jag med om. Men de är indirekta och långsiktiga. Vi vet att arbetarna i Ukraina kommer att behöva omedelbart stöd och tekniskt och konkret stöd just nu för att säkerställa att deras rättigheter skyddas här och nu, särskilt när landet är mitt uppe i en kris och där regeringen har centraliserat makten på grund av omständigheterna och kriget.

Det tidigare stödet till Union to Union, som har en tydlig inriktning på att stärka fackliga organisationer, har spelat en nyckelroll i att ge konkreta verktyg för att skapa bättre arbetsvillkor i Ukraina. Genom att minska detta stöd riskerar vi att försvaga en redan utsatt grupp.

Regeringen har uttryckt en vilja att stärka lokala civilsamhällesorganisationer. Därför kvarstår min fråga: Hur säkerställer vi att denna övergång inte leder till att etablerade fackliga aktörer förlorar resurser och inflytande?

I och med Ukrainas ambition att bli medlem i EU finns en unik möjlighet att stärka arbetarnas rättigheter genom förhandlingarna om inträdeskrav. Men jag undrar hur regeringen säkerställer att de ukrainska fackföreningarnas röster tas på allvar i denna process och att de inte bara blir symboliska.

Det är viktigt för Sverige som förespråkare för arbetsrätt, mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar att aktivt arbeta för att fackliga organisationer är en del i förhandlingarna och att deras krav inkluderas i reformarbetet.

Jag vill därför ställa följande frågor till ministern:

Hur säkerställer regeringen att stödet till fackliga organisationer fortsätter att vara ett prioriterat område inom det svenska biståndet till Ukraina?

Anser biståndsministern att det tomrum som Union to Union nu lämnar efter sig kommer att fyllas av de andra internationella aktörer som är på plats och som själva säger att Union to Union krävs?

Har man gjort en konsekvensanalys av vad det innebär att säga upp stödet och avtalet med Union to Union?

Fru talman! Regeringen håller på att lägga om den svenska biståndspolitiken. En viktig del är att vi just har gjort Ukraina till den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd.

En annan del av omläggningen av Sveriges biståndspolitik handlar om den nya strategin och genomförandemodellen för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället. Det är en viktig del av omställningen.

Genom den nya strategin möjliggör vi nu för fler civilsamhällesorganisationer att ha direktavtal med Sida för att bidra till att en ökad andel av stödet ska nå just lokala civilsamhällesorganisationer i partnerländer och däribland Ukraina.

Vi är övertygade om att vi med den modellen bidrar till att bygga livskraftiga civilsamhällen för en framtid bortom biståndet. Sida är nu mitt uppe i just att operationalisera den modellen och den stora reformen.

Verksamheten inom den nya civilsamhällesstrategin ska så långt som möjligt ha en inriktning i enlighet med regeringens biståndspolitiska prioriteringar, exempelvis fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, goda arbetsvillkor, handel och utbildning.

I processen för strategin har Sida nu bjudit in 50 civilsamhällesorganisationer att inkomma med fullständiga ansökningar till februari 2025. Union to Union är en av de organisationerna. Det är Sida som har ansvaret att bedöma vilka civilsamhällesorganisationer som kan och som kommer att få stöd.

En annan viktig del av regeringens biståndspolitik är att inte se bistånd och handel som två separata spår utan att i stället försöka att hitta synergier mellan de två delarna. I Ukraina är det särskilt viktigt eftersom inga biståndsmedel i världen kommer att kunna möta Ukrainas omfattande och långsiktiga behov.

Bistånd är ett värdefullt verktyg för att bekämpa fattigdom. Men för att skapa välstånd i Ukraina behövs även privata investeringar, marknadsekonomi och entreprenörskap. Den ukrainska regeringen liksom internationella partner arbetar kontinuerligt för att stimulera ukrainskt företagande och utländska investeringar i landet.

Sverige arbetar såklart också med detta. Vi har till exempel i budgetpropositionen för 2025 föreslagit en ökad volym för exportkreditgarantier för Ukraina och en ökad budget för Swedfund som kan användas för förstudier och investeringar. Sedan förra året har vi också ett handelskontor i Kiev.

Genom Sveriges nya biståndspolitik bryter regeringen nu ny mark när det gäller att hitta synergier med den viktiga handelspolitiken. Vi arbetar för att säkra kvalitet, effektivitet och transparens. Vi möter stor uppskattning för vår ansats inte minst i Ukraina.

Jag tror att även Socialdemokraterna i grund och botten kan hålla med om att den gamla ordningen inte var särskilt bra. I den gamla strategin var det 17 civilsamhällesorganisationer som år ut och år in fick dela på 1,8 miljarder kronor utan att det var tillräckligt transparent och utan konkurrens från andra. Där kan nu fler organisationer få direktavtal med Sida. Beloppen i strategin är på samma nivå som i den gamla strategin.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet tyvärr inte svarade konkret på mina frågor vad gäller konsekvensanalys och hur tomrummet ska fyllas.

I denna tid av osäkerhet måste vi försäkra oss om att stödet till Ukraina inte bara handlar om investeringar och ekonomiska resurser utan också om att bygga ett samhälle där rättvisa, jämställdhet och anständiga arbetsvillkor är en självklarhet. Det gäller särskilt när vi lägger in så mycket pengar för en återuppbyggnad.

Det är viktigt att Sverige tar en ledande roll i att bidra till Ukrainas framtid, inte minst genom att säkerställa att landet blir en stabil och rättvis demokrati. Men jag kan inte låta bli att känna en viss oro över att en så central aktör som de fackliga organisationerna och deras avgörande roll i denna process inte fått tillräckligt fokus i svaret.

Ukrainas återuppbyggnad kommer, som jag sa tidigare, att kräva mer än bara pengar. Det kräver ett starkt socialt och demokratiskt fundament där arbetarnas rättigheter skyddas och där deras röster får höras. Fackliga organisationer spelar en avgörande roll i att skapa anständiga arbetsvillkor, bekämpa ojämlikheter och, faktiskt, stärka demokratin. Men genom att minska stödet till Union to Union eller genom att säga upp avtalet har regeringen skickat en signal som oroar många av oss i arbetarrörelsen men också i Ukraina.

Jag skrev i interpellationen att jag var i Ukraina i oktober och träffade en hel del av de fackliga aktörerna. De larmar om det här, och de är väldigt oroliga för vad som kommer att hända framåt.

Det är positivt att regeringen vill öka stödet till Ukraina och att frågor om arbetsvillkor finns med i strategin, men dessa initiativ saknar det direkta och specifika stöd som Union to Union tillhandahöll. Det finns en risk att denna förändring lämnar ett tomrum som varken ILO eller EU:s reformkapitel kan fylla, särskilt när det gäller det akuta behovet av stöd till fackliga organisationer i Ukraina här och nu.

Ett framtida EU-medlemskap är en central del av Ukrainas återhämtningsarbete och återuppbyggnad; det kommer vi inte ifrån. Men det är också en unik möjlighet att integrera arbetarnas rättigheter och fackligt inflytande i de reformer som landet behöver genomföra. Hur säkerställer regeringen att de fackliga organisationernas röster tas på allvar i de kommande förhandlingarna?

Vi får inte glömma att Ukraina står inför en enorm arbetsmarknadskris. Nyligen hörde vi att elnätet slogs ut på många håll i Ukraina, och det kommer att drabba många arbetare, många företag och många civila över huvud taget.

Om vi inte stärker upp detta finns det risk för exploatering, bristande arbetsmiljö och försvagade arbetsrättsliga strukturer. Det här behöver vi ta på allvar.

Jag vill därför fråga bistånds- och handelsministern: Hur arbetar regeringen tillsammans med EU för att garantera att Ukrainas arbetsmarknadsreformer vid ett framtida EU-medlemskap inte bara gynnar arbetsgivarsidan utan också värnar om arbetarnas rättigheter och det fackliga inflytandet?

Och vad gör regeringen för att säkerställa att de fackliga organisationerna i Ukraina inte bara får vara med i samtalet utan också har tillräckliga resurser för att få ett inflytande och effektivt kunna delta i både återuppbyggnadsprocessen och EU-förhandlingarna?

Fru talman! Jag vill understryka att genom den nya civilsamhällesstrategin kommer fackliga organisationer i Ukraina fortsatt att kunna finansieras av biståndsmedel, men med ökad transparens, effektivitet och pluralism.

Det betyder inte att tidigare samarbetspartner, däribland Union to Union, inte kommer att kunna erbjudas nytt stöd. Däremot ska ansökningsförfarandet öppnas upp för att fler organisationer ska få chansen att kunna bidra till biståndsmålen. I grund och botten borde det här vara någonting positivt för Union to Union, som slipper gå via en av de 17 på förhand valda organisationerna utan i stället kan ha ett direktavtal med Sida.

Sverige har sedan 90-talet stött fackliga organisationer i Ukraina genom Union to Union, som samarbetar med de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina och deras lokala fackliga partner. Stödet till Ukraina har handlat om att stödja facklig verksamhet som bygger på demokratiska principer och deltagande.

I regeringens biståndsstrategi för Ukraina ingår ekonomisk utveckling som ett särskilt prioriterat område och att verka för anständiga arbetsvillkor och produktiv sysselsättning. Sverige är även, som nämnts tidigare, verksamt genom biståndet till EU:s förhandlingskapitel som gäller socialpolitik och sysselsättning. För att uppfylla EU:s krav inom kapitlet krävs anpassning till internationella europeiska standarder i fråga om arbetsrätt, däribland krav på jämställdhet, säker arbetsmiljö, rätt till facklig anslutning och skydd mot diskriminering.

Sverige har varit väldigt tydligt i vårt stöd till Ukrainas EU-närmande. Också på detta område får Sverige mycket uppskattning när vi möter våra ukrainska motparter. Sverige arbetar självklart aktivt genom biståndet för att stödja Ukrainas arbete just för att lagstiftningen ska kunna anpassas till EU:s regelverk.

Fru talman! Om vi menar allvar med att bygga ett starkt demokratiskt och rättvist Ukraina, vilket vi behöver göra för att också stärka EU, måste arbetarnas rättigheter och fackliga organisationer tas på största allvar.

Jag vill påpeka att fackföreningarna i Ukraina också är en del av den demokratiska strukturen, som jag sa i mitt förra inlägg. De kan motverka oligarkernas inflytande, de kan motverka korruption och de kan stärka arbetarnas röster.

Minskad finansiering eller brutna avtal kan undergräva denna roll, särskilt när den fackliga rörelsen redan står inför utmaningen att manövrera i ett konfliktdrabbat samhälle. Om facken förlorar sitt manövreringsutrymme kan det leda till ökade sociala spänningar, vilket i sin tur kan försvåra investeringar och förlänga perioden med Ukrainas ekonomiska instabilitet.

Fru talman! Jag vill därför uppmana regeringen att garantera att stödet till fackliga organisationer förblir en prioritet inom svenskt bistånd till Ukraina även om finansieringsmodellen förändras.

Jag vill uppmana regeringen att säkerställa att fackliga organisationer inkluderas i samtal om arbetsmarknadsreformer och EU-förhandlingar inte bara som symboliska aktörer utan som verkliga påverkanspartner.

Jag vill också uppmana regeringen att se över möjligheterna att återinföra ett mer direkt stöd och ett långsiktigt stöd till organisationer som just Union to Union, som har en lång tradition av att stärka fackliga rörelser globalt.

Ett Ukraina där arbetarnas röster är starka är också ett Ukraina som är redo för EU-medlemskap och långsiktig demokrati. Sverige har en möjlighet att leda utvecklingen, och det vore synd om vi missade chansen.

Fru talman! Som sagts tidigare fortsätter regeringen att verka för goda arbetsvillkor i Ukraina, bland annat genom just strategin för utvecklingssamarbete med det civila samhället.

Att ha kvar den gamla strategin som den såg ut var inte ett alternativ. Att det var 17 stycken organisationer som fick en särskild ställning till Sida har kritiserats av stora delar av civilsamhället. Det är till och med så illa att vi inte ens är säkra på att det gamla systemet var helt lagligt och förenligt med de regelverk som gäller exempelvis jäv som vi har i Sverige.

Sverige kommer såklart fortsatt att stötta Ukraina på alla sätt som vi bara kan, militärt, humanitärt, utvecklingsmässigt och genom civilsamhällets organisationer.

Sedan Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022 har Sverige bidragit med 57,8 miljarder kronor, varav militärt stöd utgör ungefär 48,4 miljarder medan det civila stödet är på 9 miljarder kronor. Det här är ett betydande stöd för Ukraina, såklart även långsiktigt för att stötta det återuppbyggnadsarbete och EU-reformarbete som ligger framför landet.

Som jag har sagt flera gånger tidigare har biståndsmyndigheten Sida valt ut 50 civilsamhällesorganisationer som ska inkomma med fullständiga ansökningar till februari 2025. Union to Union är en av dessa organisationer, men det är Sida som självständig myndighet som har ansvaret att bedöma vilka civilsamhällesorganisationer som får stöd inbetalt.

Jag tycker att den nya modellen är mycket bättre än den gamla modellen, där vissa organisationer hade en särställning till Sida. Jag hoppas att Socialdemokraterna i grund och botten delar den synen på den nya strategin.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.